Månadsarkiv: oktober 2016

Clara Markstedt gjorde hattrick

 

  • b_3_5642

    Clara Markstedt på upptaktsträffem i april (Foto: Anders Henrikson)

    Anders Bystedt har skickat följande rapport från dagens match i Vittsjö där Djurgården besegrades med 4:1:

    Vittsjö tog emot Djurgården hemma på Vittsjö IP inför endast 367 personer. De fick se en händelserik match där hemmalaget Vittsjö tog en tidig ledning. Dessutom gjorde matchens lirare Clara Markstedt ett hattrick då hon gjorde tre av Vittsjös fyra mål.
    Matchen hade pågått i en och en halvminut då Vittsjö fick en frispark strax utanför
    Djurgårdens straffområde. Emmi Alanen slog frisparken som nickades i mål av Clara
    Markstedt. I matchens 5:e minut hade Djurgårdens anfallare Carolina Mendes en fin möjlighet till att kvittera men bollen styrdes undan av Vittsjömålvakten Katie Fraine till en resultatlös hörna. Nästa Djurgården chans till kvittering dök upp i den 20:e minuten innermittfältaren Katrin Schmidt sköt i ribban. Djurgårdens kvittering kom på en målvakts retur i den 29:e minuten genom Carolina Mendes (som blev utsedd till Djurgårdens bäste spelare för dagen).
    Minuten senare tog Vittsjö åter ledningen genom Ngozi Okobi framspelad av Rachel Mercik.
    I matchens 41:a minut satte Linda Sällström in högsta växel på sin kant och spelade bollen in i straffområdet till Clara Markstedt som för passa den i mål till 3-1.
    I andra halvlek försökte bortalaget få till en reducering. I 62:a minuten skaffade sig gästerna en dubbelhörna utan att luckas få bollen i mål. I matchens 66:e minut skjuter en Vittsjöspelare ett välplacerat skott som Djurgårdens målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir lämnar retur på. På returen håller sig Clara Markstedt sig framme och forcera in 4-1 till Vittsjö. Minuten senare fick Djurgårdens Carolina Mendes en perfekt boll av Mia Jalkerud. Carolinas skott tippades åter igen till en resultatlös hörna.
    Yvonne Ekroth Djurgårdens tränare
    – Det blev stora siffror. Det speglar inte matchen rejält. Vittsjö är ett bra lag som spelade med hög press. Det gjorde att våra spelare blev stressade. I andra halvlek jobbade vi oss in i matchen, men vi gör inga mål. Bra match av Vittsjö.
    Thomas Mårtensson Vittsjös tränare
    – Jag är väldigt nöjd med presspelet i första halvlek då vi får med mycket folk i boxen.
    Vi får med bollar bakom deras backlinje. Andra halvlek blev lite mer krampaktig vi
    blir lite mer offensiva. Djurgården är ett fantastiskt bra lag. Jag är nöjd med att vi stod upp. Vi mötte idag kanske damallsvenskan bästa innermittfält.

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Marozsan ny lagkapten i Tyskland

Dagen inför Tysklands allra första landskamp mot Österrike (!) avslöjade Steffi Jones vem som är hennes nya lagkapten: Det blev Olympique Lyons nya mittfältare, storlöftet Dzenifer Marozsan. Många i Tyskland ser 24-åringen som en av världens absolut bästa spelare, men jag tycker att hon har hittills inte kunnat infria detta till fullo.

Trots att hon avgjorde två mycket viktiga matcher mot Sverige. Hon gjorde enda målet i EURO 2013s semifinal i Göteborg, hon gjorde ett mål och en assist när Tyskland vann OS-guld genom 2:1 över Sverige för några månader sedan.

Marozsan har ändå inte levererat under en hel turnering eller en hel säsong med sitt klubblag som fram till i somras hette 1.FFC Frankfurt. Jag ser Jones’ utnämning också som ett försök att pusha Marozsan framåt att genom ökat ansvar låta henne växa.

Tyskland vann med 4:2 över Österrike. Målen gjordes av Anja Mittag (2), Verena Faißt och Lena Petermann. Men Österrike kom tillbaka efter en tysk 2:0 ledning och gjorde det stundtals riktigt svårt för ett Tyskland som under Jones söker efter en ny, modernare fotboll. Österrike kommer att vara en intressant outsider i nästa års EURO i Nederländerna. De har en hel del spelare som spelar i Bundesliga i grannlandet i norr och de har samlat på sig mycket rutin av att spela i kanske Europas bästa serie.

USA vann redan i onsdags med 4:0 över Schweiz i Sandy, Utah. Ikväll kommer lagen att mötas igen i Minneapolis. USA:s tränare Jill Ellis testar en hel drös nya spelare: Backen Emily Sonnett har visserligen spelat elva landskamper för USA och varit reserv under OS, men fick starta nu mot Schweiz. 23-åriga Abby Dahlkemper debuterade mot Schweiz, till vardags spelar hon för Western New York Flash, de nya mästarna i NWSL. Ashley Hatch har inte ens spelat i NWSL, men fick en kallelse till truppen och sina 15 första minuterna med USWNT mot Schweiz. Lägg till 20-åriga Andi Sullivan, Lynn Williams (Western New York Flash) och 26-åriga debutanten Casey Short från Chicago Red Stars och vi kommer fram till att fem nya debuterade i USA:s landslag som med all säkerhet kommer att jobba stenhårt för att bygga ett lag som åter igen ska vinna VM 2019 i Frankrike.

 

Sverige nätade i parti och minut – Iran skrev historia i Göteborg

Det blev match till slut, en historisk första landskamp utanför Asien för Irans del. 17 spelare och tre ledare gjorde resan till Göteborg och skickade alldeles säkert ett budskap med nyhetsvärde och genomslagskraft tillbaka till hemlandet.

En regntung höstkväll på Gamla Ullevi, där bara ena huvudläktaren var öppen. Smått ödsligt men också en tätare stämning bredvid planen med publiken klart i ryggen på gästerna.

Stöttande, skanderande och grön-vitt-rött flaggviftande från iranier i förskingringen hördes och syntes mycket mer än fåtaliga blågula tygstycken på läktaren.

De 1 736 som såg på fick sig annat än 7-0 och de sportsliga värdena till livs.

Visumkrångel och byråkratiska frågetecken kantade förberedelserna, när klockan slog 18.45 fanns inga hinder för Irans damlandslag att agera som fotbollsspelare.

Sverige gjorde sin 65:e insats under Pia Sundhage. Förbundskaptenen var för kvällen mindre konservativ i uttagningen, såg bort från en del av försiktighetsprinciperna och satte fyra debutanter i samma startelva.

Eskilstunas Nathalie Björn på högerbacken, klubbkamraten Petra Andersson på det defensiva mittfältet med höstens forward Mimmi Larsson framför sig.

Irma Helin från Piteå kompletterade kvartetten av debutanter som anfallare med lite lägre utgångsposition.

Positionsspelet, nåja, det blev också annorlunda på flera sätt.  Iran hade tio försvarsinriktade spelare som täppte till med sin närvaro vad de kunde – längs marken. Luftrummet fick Sverige ha för sig själv i årsfinalen på hemmaplan.

Mimmi Larsson som fann sig väl tillrätta visade Glasgowtakter, dv.s. gjorde nickmål precis som i CL-matchen. Första målet i blågult efter bara tre minuter på plan kan räcka till rekordrullorna.

– Det har inte hänt så ofta, passningen från Olivia (Schough) sitter på skallen också. Så klart att det hjälper med flera man spelar med mycket men hela laget hjälpte till och jag kände mig välkommen, sade hon om debuten till bloggen.

Djupledslöpare finns i överflöd i landslagskonkurrens, att slipa på kvaliteterna att utmana med kraft i boxen kan bli Larssons väg till mer speltid.

– Det är extremt duktiga spelare, man måste utveckla det man själv är bra på, sade hon.

Det skulle förstås komma mer för svensk del. Magdalena Eriksson mötte en hörna med huvudet och upprepade bedriften ytterligare två gånger före paus.

Dessemellan drog Caroline Seger av många skärande inlägg, Olivia Schough tog för sig lika bra bland tappade markeringar som från hörnflaggan och träffade trippelrätt till 7-0 i paus.

Osannolikt nog präglades uppstarten av andra halvlek av fler byten än mål. Fem direkt, ytterligare tre efter en kvart gjorde det vanskligare att hitta den röda tråden.

Fart längs kanten tog Sverige framåt oftare än kombinationer centralt i banan, men felprocenten ökade markant med byteskarusellen. En femte debutant, Julia Spetsmark sprang offside på en av de bättre chanserna.

Blågult är ytterst sällan inblandade i målfester vilket den något energifattiga avslutningen pekade på , den här gången fanns det andra delar av känslospannet inblandade bakom den faktiska klasskillnaden.

Iran med målvakten Mahdeyeh Molai i spetsen höll nere siffrorna föredömligt, efter 0-0 med ivrigt kämpande sista 45 vann de fler sympatier och var väl värda en ”vulkan” från entusiastiska fans.

– Jättefint att det kommer så mycket publik, och att de kan låta så mycket, log Mimmi Larsson.

Förhoppningsvis ges chansen till fotbollsutbyte i fler länder snart igen. Sverige matchar på måndag i Kristiansand där Norge sätter stämpel på hur långt silvermedaljörerna kommit efter OS.

 

Blandad lottning för de svenska lagen

Åttondelsfinalen i UWCL lottades för en stund sedan och allt medan än regerande svenska mästarna FC Rosengård fick en överkomlig motståndare i tjeckiska Slavia Prag så lär Eskilstuna United närma sig slutstationen i Europaspelet: VfL Wolfsburg är 90:10 favorit i det mötet där bl a föredetta Rosengård/LdB FC spelare Nilla Fischer, Sara Björk Gunnarsdottir, Ramona Bachmann och Anja Mittag spelar för Volkswagens hemstad. 

Jag ser fram emot att se säsongens upplaga av Wolfsburg som ju nyss vann det tyska toppmötet med mästarna FC Bayern München på bortaplan. Det Wolfsburg som sägs är ute efter Linköpings och Damallsvenskans mest värdefulla spelare Pernille Harder. Så fort datumet är klart ska ytterligare en resa till Tunavallen organiseras. Även om jag alltså bedömer Eskilstunas chanser som pyttesmå, så hoppas jag på en fantastisk publiksiffra med 5000 plus mot ett av de bästa lagen i Europa. Jag tvivlar dock inte att Eskilstunatjejerna kommer att göra allt som är möjligt för att störa stora Wolfsburgs framfart.
Paris Saint-Germains – BIIK Kazygurt

En lång resa för båda lagen, Kazygurt har visserligen nigerianska och kamerunska spelare, men PSG tar hem detta utan med mindre problem än senast mot Lilleström. Odds: 85:15.

FC Barcelona – Twente Enschede

Barcelona vann den här tillställningen Orjol två gånger med 1:0. Twente slog ut de tyska mästarna Bayern. Men spanjorskorna har rustat upp, nu spelar även fd Tyresö och Rosengård-backen Line Röddik Hansen där: Odds: 70:30

Slavia Prag – FC Rosengård 

15:85

Manchester City – Bröndby

Mycket spännande konstellation (se ovan). Jag tror ändå att City med Kosovare Asllani och en del engelska landslagsspelare vinner det här. Det vore även mycket viktigt för den engelska fotbollens vidare utveckling, 65:35

Brescia – Fortuna Hjörring

Svårt att sia och kanske den mest öppna matchen. 50:50

Olympique Lyon – FC Zürich

Zürich blir bättre för varje år, men ingen chans mot Europas (världens?) bästa lag, 99:1

Eskilstuna – Wolfsburg

Se ovan 10:90

Bayern München – Rossiyanka

Rossiyanka har rutinen, men den hör gången kommer Leupolz, Behringer, Däbritz & Co. Gå vidare till kvarten. 70:30

Linköping tog guld i omklädningsrummet

Anders Bystedt var på plats när Linköping vann 2:0 borta över Vittsjö GIK och när LFC tog guld o omklädningsrummet. Mycket ”locker room” talk lär det ha blivit, men utan några anmärkningar som i en valrörelse annanstans på jorden.

 

Vittsjö GIK tog emot guldjagande Linköpings FC inför 497 åskådare som mötte upp i det regniga och kyliga höstvädret. De fick se en match som bortalaget Linköping dominerade från början till slutet. Faktum är att hemmalaget hade endast tre skott på mål. Däremot hade Vittsjö ett välorganiserat försvar som det tog lite tid för Linköping att luckra upp. En timme efter matchens slut fick Linköping seger jubla. Då de fick reda på att Rosengård förlorat.

I början av matchen sätter hemmalaget hög press och vinner boll från ett stressat Linköping. I matchens 7:e minut får Linköpings mittfältare Renée Slegers på ett skott som styrs undan till en resultatlös hörna. Stina Blackstenius hade en fin möjlighet i 16:e minuten men hennes skott gick strax utanför mål. I 23:e minuten får Renée Slegers på ett bra avslut med vänsterfoten. Skottet är så pass bra att Katie Fraine i Vittsjö målet släpper retur på det. På returen höll sig Kristine Minde sig framme men får inte till det riktigt.

I den 34:e minuten händer det en hel del. Först pricka Stina Blackstenius stolpen. Därefter hamnar bollen till Renée Slegers som skarva den till Kristine Minde och hon för passa den i mål bakom Katie Fraine. I matchens 44:e minut kom Vittsjös Linda Sällström fri och sköt över mål.

Andra halvlek hade pågått i tre minuter då Pernille Harder spelar fram Stina Blackstenius som skjuter i ribban. I matchens 57:e minut fick Linköping en frispark som Pernille Harder slog i stolpen. I matchens 60:e minut spela Kristimne Minde fram bollen till Stina Blackstenius som runda två försvarare och målvakten Katie Fraine och förpassa bollen i mål till 2-0 för Linköping. I 72:a minuten hittade Blackstenius Harder som fick på ett bra skott som Katie Fraine tippade till en hörna. När det samtidigt annonserades att FC Rosengård låg under mot Eskilstuna United steg jublet från Linköpingsklacken och Linköpings spelare fortsatte att vaska fram hetta målchanser. Stina Blackstenius blev välförtjänt utsedd till borta lagets bäste spelare.

Martin Sjögren Linköpings guldtränare

– Vi gör en jättebra match med stabilt och bra försvarsspel. Vi kontrollerar matchen på ett bra sätt. Samtidigt var jag orolig. Vittsjö brukar vara en svår match. Jag tycker vi gör det på ett bra sätt. Vi fokuserar på det som är viktigt för oss. Skulle det vara som så att Rosengård tappa poäng mot Eskilstuna kommer vi att fira på något sätt. Vi har gjort bra prestationer hela säsongen och är hittills obesegrade. Det hoppas vi vara säsongen ut.

Stina Blackstenius Linköpings FC

Hur var det att höra att Rosengård låg under?

– Jättebra. Det gav extra energi till oss. Jag hade något läge i början av matchen som jag missade. Idag känn det bra. Jag har fullt fokus på de sista matcherna. Att vinna guldet hade betytt väldigt mycket

Thomas Mårtensson Vittsjös tränare: – Vi visste att det skulle bli tufft. Försökte stänga så många luckor som möjligt. Vi är stolta över att vi i alla fall tagit poäng mot Rosengård. Arbetsinsatsen som vi gör idag är topp nåd. Alexandra Benediktsson gör en riktigt bra match.

Text: Anders Bystedt

Linköpings FC vinner SM-guld 2016!

20447343551_7218c44ab6_k-1Det hade jag inte förväntat mig! Att Linköpings FC redan i dag skulle säkra sitt andra SM-guld efter 2009. Att LFC skulle ligga på första plats med åtta poängs marginal på FC Rosengård – det lag som hittills har dominerat det pågående decenniet i Sverige.

Medan Linköping gjorde sin läxa och vann ohotat med 2:0 borta mot Vittsjö (mål av Kristine Minde och Stina Blackstenius), såförlorade ett skadedrabbat Rosengård med 1:2 hemma mot Eskilstuna United. Mimmi Larsson och Marija Banusic gav bortalaget en 2:0 ledning innan Natasa Andonova efter en målvaktstavla av Emelie Lundberg kunde komma en bit närmare utan dock att kunna hota på allvar.

Vid den tidpunkten hade Marta redan fått gå av planen efter en armbåge av Natalie Björn. Rosengård hade Hanna Persson (*1996), Emma Pennsäter (*1997), Edina Filekovic (*1998), Linnéa Svensson (*1999), Ida Lyberg (*2000) och Johanna Barth (*1999) på bänken. Duktiga spelare allihopa och kanske kommer en eller annan av dem så småningom spela i en startelva i Damallsvenskan. Men ingen av dem kunde man förvänta sig av att förändra en matchbild när man låg under med 0:2. En anledning att Rosengåtd inte klarade sig var otur med skador som sedan blottade faktumet att truppen är inte stor. Den är alldeles för liten. Vilket bådar inte gått för när UWCL sedan går in i slutskedet nästa år.

Luften hade nog gått ur Rosengård i söndags i Linköping när Kristine Minde nickade in 1:0 på Arenan. Minde avgjorde SM-guldet med sin nick utan att vara medveten om det. Jag kommer ihåg att både Magdalena Ericsson och Kris Minde i samtal med bloggen har sagt att de tänkte fler gånger på matchen mot Rosengård innan den blev av. Veckor innan. Medan FCR:s lagkapten Emma Berglund sa att hon inte hade gjort det, det var en march som alla andra. Kanske hittar man en annan orsak i denna pyttelilla skillnad. Medan Ericsson och Minde var taggade och längtade efter avgörandet, så såg Rosengård matchen som bara ytterligare en annan? LFC var defintivt hungrigare medan konkurrenten Rosengård ändå har vunnit SM-guld 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015.

Linköping vinner SM-guld och Martin Sjögren som fick ställa sig påklädd i duschen när LFC-tjejerna sände live från Vittsjö IP, Sjögren har nu lyckats bli en tränare som har vunnit damallsvenskt guld med rvå klubbar. Inte många andra som har gjort detta troligtvis. Sjögren har tillsammans med klubbledningen byggt upp ett lag med lugnt arbete, fantastiska rekryteringar (Claudia Neto, Kristine Minde, Ericsson, Rolfö, Harder…) och han gjorde Magda Ericsson till sin lagkapten, en ung tjej i landslaget som symboliserar lagbygget man gjorde som ingen annan. Det finns ingen bättre ersättare för Pia Sundhage än Sjögren, men klubben borde nog göra allt för att behålla honom. För några veckor sedan sa Martin att han hade samma känsla som 2010 när han vann sitt första SM-guld med Rosengård (då LdB FC Malmö). Även den känslan var rätt.

Nu kommer Stina Blackstenius och Pernille Harder uppvaktas ännu hårdare av agenter och klubbar ute i Europa. Men nu är det först tid för att fira de nya svenska mästarna. Mallbackens chanser att klara att stanna kvar  Damallsvenskan var mycket små inför den här söndagen. Nu kommer de att möte ett lag som redan gått in i mål. En liten chans i alla fall för värmländskorna även om jag är övertygad att LFC vill avsluta säsongen som obesegrat i Damallsvenskan.

Rosengårds tid är över? Nejjjjj. Inte alls. De kommer tillbaka om några månader. Fast ändå är FCR:s modell som kräver betydligt mer pengar, att för det mesta köpa färdiga utländska spelare (Ali Riley, Marta, Natasa Andonova, Lieke Martens, Ella Masar McLeod, Anita Asante) plus svenska toppspelare (Emma Berglund, Lotta Schelin) diskutabel. Men jag tror i dagsläge inte att man kommer att ändra modellen. Det känns definitivt att Rosengård borde satsa på en större och bredare trupp för att kunna jaga de tyska och franska topplagen i UWCL. Som Nora Holstad Berge sa till mig i onsdags i München: ”Vi har en trupp på 25 spelare.” Rent önsketänkande i Sverige, tyvärr.

Jag hade tvekat vilken match jag skulle besöka den 5 november, sista omgången i Damallsvenskan och Elitettan. Nu ser det ut som om jag borde dra till Tele 2 Arena i Stockholm och bevaka Hammarby DFF – Limhamn Bunkeflo. I Linköping blir det ett avslappnat firande på hemmaplan, i Stockholm på Stadion möts årets nykomlingar Djurgården och Kvarnsveden som båda har gjort mycket bra ifrån sig i en ändå ganska betydelselös match. Bajen kommer som det ser ut att behöva en poäng för att åter igen spela damallsvenskt 2017.

 

 

 

 

 

KIF Örebro starkare än Djurgården

30255659821_c59a9cf722_k

Ogonna Chukwudi gör 1:0 till KIF Örebro

När Annika Andric avslutade matchen mellan Djurgården och KIF Örebro på Stockholms stadion igår jublade många av gästerna. Det visar hur mycket kan hända under ett år. I början av säsongen hade Djurgården varit en nykomling som man hade lite svårt för att sia vart den skulle hamna när Damallsvenskan närmar sig sitt slut.

Efter 20 matcher ligger DIF på en sjätte plats och KIF är nionde lag. Det gick mindre bra för Örebro i år. Men gårdagens match var annorlunda. Väl organiserat spelade gästerna och Ogonna Chukwudi som forward gjorde en mycket bra match och både målen. Hon kunde ha gjort två till och Örebro hade kunnat åka hem med en storseger med 5 eller 6:1, men målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir förhindrade ett fiasko.

Vittsjö borta och Kvarnsveden hemma är de två sista matcherna för huvudstadens lag i Damallsvenskan. Som egentligen inte har något att spela för eller emot. Det såg man tyvärr även på publiksiffran: 207 åskådare betyder årets näst sämsta publiksiffra i serien. Den sämsta hade Kopparberg/Göteborgs FC nyligen mot Linkööing med endast 175.

 

Troligtvis ställs Iran matchen in

Om mindre än fem dagar skulle den historiska matchen mellan Sverige och Iran spelas på damfotbollens nationalarena i Göteborg. Men enligt uppgifter av tidningen Expressen och SVT har det iranska landslaget ännu inte sökt ett visum för att kunna få åka till Sverige om några dagar.

Redan 2007 trodde man att det iranska damlandslaget skulle få spela för första gången i Europa – då mot Tyskland. Den matchen ställdes in med mycket kort varsel. Just nu ser det ut som om historien upprepar sig.

Många har tidigare kritiserat Svenska fotbollsförbundet för att överhuvudtaget ha spelat mot Irans herrlag. Den matchen spelades 2015 på Friends Arena i Solna. Damlandslagens match var en del av uppgörelsen.

På det iranska fotbollsförbundets hemsida är den sista nyheten om damfotbollen från mars 2015. Ingenting där säger att man ska spela mot Sverige om fyra dagar och 18 timmar. Enligt hemsidan finns även en proffsliga för damer i Iran, men inga matcher har spelats i den i år enligt tabellen som är tillgänglig på sidan. Annars i herrfotbollen där det finns många artiklar och nyheter.

Det svenska landslaget klatar sig säkert även utan matchen. Man hittar säkerligen ett pojklag att möta innan det är dags att dra till Norge och matchen i Kristiansand.

 

 

 

Intervju: Kristine Minde

30241572041_97834635d0_k

Efter söndagens seger över Rosengård

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att Linköpings FC har en mycket bra rekrytering på senare år. Claudia Neto är ett lysande exempel på detta, men det är även rekryteringen av norska landslagsspelaren Kristine Minde som är ytterligare ett bevis.

Kristine som gjorde troligtvis Linköpings viktigaste mål under de senaste sju åren. Det var ju hennes nick mot Rosengård som öppnade dörren rejält – dörren som leder till ett SM-guld med just nu fem poängs marginal på de svenska mästarna bakom med endast tre matcher kvar att spela.

Efter jag använde mig av den svenska sportjournalistiken mest ökända fråga ‘hur känns det’ i söndags skrev jag att jag ville intervjua Kristine eller Kris som hon kallas för det mesta. Jag ville skriva om fotbollsspelaren och människan Minde.

I torsdags då jag befann mig i München ringde jag upp henne i Linköping. Och då försökte jag undvika  alltför klyschiga frågor. Fast Kristine lugnade mig lite i alla fall genom att konstatera att det är väldigt vanligt att få frågor som ‘hur känns det’ och ‘kan du beskriva målet’ både i Sverige och i Norge.

Nyfiken var jag dock över vad som hände efter söndagens match och LFC:s seger. Där 24-åringen från Bergen avgjorde. Precis som jag har hört och läst om musiker som har svårt att komma ner efter en konsert med storpublik så tänkte jag att det måste ha varit svårt att lugna ner sig igen efter karriärens dittills viktigaste mål.

”Ja, det tog ju lite tid innan jag somnade”, säger Kris. ”Det gjorde det. Men jag hade sovmorgon på måndag och fick de timmarna sömn som jag behövde för återhämtningen. Sen hade vi träning och matchanalyser på eftermiddagen.”

Hur föll matchanalyser ut om man får fråga? Var ni bara nöjda med varandra?

”Vi gjorde hju en bra match defensivt, det gjorde vi. Vi släpper ju inte till jättemånga målchanser. Men vi pratade ju också om saker som kunde ha varit bättre.”

Jag tyckte ju att Rosengård var ganska överlägsen mot er i både cupfinalen och den första matchen i serien där ni ändå fick 1:1. Men i söndags så var ni mycket bättre och det var en jämn match.

”Ja, vi pratade under veckan inför matchen hur vi ville vara i det defensiva och vi spelade nu också lite annorlunda hemma än hur vi gjorde när vi spetsade borta mot dem i formation. Jag tycker vi låg tajtare ihop och det var en bättre relation i laget den här gången än under de andra gångarna.”

Vad var det som ni sa att ni kunde ha gjort bättre då i söndags?

Kris skrattar: ”Ja, det är det som jag just nu inte riktigt kommer ihåg.”

30108125472_29fefc68ea_k-1

;Mycket bra defensivt arbete av Minde – här mot Lina Nilsson

Hade ni pratat om att Renée Slegers skulle ta hand om Marta? De hade en del dueller i den första halvleken.

”Nej, vi var lite överraskad över att Marta hamnade på den sidan. Vi trodde nog att Marta skulle spela på min sida.”

Det känns ju svårt i förväg att inte tänka på just den där viktiga matchen. Nät jag pratade med Magdalena Ericsson inför matchen så sade hon att hon tänkte ibland på den. Den 9 oktober var ju liksom ett datum som hela damfotbollssverige såg fram emot.

”Jo, jag tänkte också ibland på den, det var ju klirr svårt att inte göra det eftersom det var också ganska mycket i media. Jag vet också att vi pratade om den där matchen som betydde nåt extra.” Men när vi har tränat och rest med laget så har vi alltid funderat på den nästa matchen som låg framför oss och inte tänkt på den 9 oktober.”

Det är ju det att nästa motståndare är alltid den tuffaste motståndaren. Att slappna av kan vara mycket farligt. Om ni nu inte skulle ta Vittsjö på allvar på söndag kan det ju sluta illa.

”Ja, så är det ju, absolut,” säger Kristine Minde. ””Vi måsta vara väl förberedda och foikusera på den matchen på 100%, Det kommer att bli en svår match. De är alltid bra på hemmaplan och sedan är vi inte så vana att spela på gräs. Det blir tufft och vi ska inte ta något för givet.”

Sen möter du två gama lagkompisar också, Katie Fraine och Linda Sällström.

”Ja, Katie är en bra målvakt och Sällis hon är ju duktig på att göra mål.”

Du har kontrakt även över nästa säsong, men det har inte Pernille Harder och Stina Blackstenius, de spelare i LFC som kanske varit mest i strålkastarljuset i år. Det har skrivits mycket om att de ska lockas bort av klubbar utomlands. Är det något som ni också börjar fundera över att detta fantastiska lagbygge som ni har gjort kan komma att splittras trots att ni nu står framför den största succén som man kan uppnå i national fotboll?

”Nej, jag tror inte att någon av oss tänker på detta nu under säsong. Vi är så fokuserat på att vi ska vinna de sista matcherna. Vi har varit fokuserat på alla matcher som har varit nu och vi har tre stycken kvar. Som jag sa innan vi kan inte ta något för givet,vi har inte tagit SM-guld än och det är viktigt att vi vinner även de sista matcherna. Jag tror inte att någon tänker på nästa år än, men alla är ju vana vid att det byts spelare i ett lag varje år. ”

Du kom hit till Sverige 2014 och lyckades redan första året. Du blev vald till årets spelare i Östergötland.

”Jo, det har jag, jag fick spela ganska mycket. Jag kan säga att det var väldigt lätt att komma till Linköping och till det laget. Man blir kompis med tjejerna direkt och tränaren är riktigt bra. Jag har ju inte hemlängtan.”

Varför bestämde du dig att komma till Linköping?

”Jag åkte till Sverige tillsammans med min man oh vi besökte både Linköping och Göteborg i november/december 2013, Då fick jag prata med Martin (Sjögren) och andra och fick se hur det är i Linköping och efter det besöket var det inte svårt att välja Linköping.”

På Twitter såg jag att du har en ganska fin motorcykel. Åker du mycket?

”Jo , jag har en motorcykel och jag åker ibland. Det ligger kanske lite i familjen, min pappa har också en motorcykel. Det ger en viss  lugn att kunna åka ut ibland.”

Kristine har läst psykologi och är klar med en bachelor degree som hon läste mest på distans på universitetet hemma i Bergen. Psykologi är kanske något hon fortsätter med efter fotbollen, men hon har ju en hel del år fotboll framför sig. I alla fall är det en vetenskap hon har ett stort intresse för.

Ett annat mer privat intresse är matlagning och där kanske mer bakning vad jag förstår. I alla fall har laget fått tagit del av Kris’ kunnande även på detta område.

Jag passade på att fråga lagkaptenen Magda Ericsson, inte om detta, men om vad hon tycker Kristine Minde betyder för laget och hur hon utmärker sig.

Hon säger: ”Kristine har varit och är en otroligt värdefull spelare för oss i LFC. Självklart på grund av att hon kan spela på många positioner men framförallt har hon bidragit med många poäng i år. Det är det hon har utvecklat mest i sitt spel just i år tycker jag, att hon nu omsätter alla hennes löpmetrar och slit till mer poäng. Kristine är en fantastisk lagspelare, hon är ödmjuk som person och alltid väl förberedd för match.”

Det här med lagspelarn Minde är ju onekligen sant. Visst har hon spelat mycket på offensiva positioner i år och visst så blev kanske årets viktigaste damallsvenska mål anledningen till att jag ville prata med norskan just vid den här tidpunkten. Men samtidigt kan man definitivt konstatera att Kris Minde kan spela allt på en fotbollsplan. Back, mittfältare, forward – få spelare i Damallsvenskan, men även utanför Sverige och Norge, kan spela så många olika roller på en mycket hög nivå. När det gäller hennes många facetter i fotbollen kommer jag faktiskt att tänka på brasilianska Elaine som även hon var kapabel på att vara en lika bra försvarare som en målfarlig forward när hon skulle vara det.

Tyskland är ett land som Kristine Minde intresserar sig för någon gång i framtiden, Hon tycker att den tyska ligan är möjligtvis den bästa, åtminstone i Europa och när vi pratar om det, så känns det som om hon ser det som en utmaning, Och utmaningar verkar hon gillar, 24-åriga Bergenjenten som också gillar att skratta känns det som.

9378133445_c1cba5cb47_k

Inför finalen i EURO 2013

Norska landslaget då? Snart möter dem Sverige ju Kristiansand och både Nora Holstad Berge som jag träffade i onsdags och Kris Minde verkar vara rejält revanschsugna efter OS-kvalet i våras. Plus att det inte gick så bra i VM 2015 då man förlorade mot England i åttondelsfinalen trots att man ledde med 1:0 efter mål av veteranen Solveig Guldbrandsen.

För mindre än en månad sedan avgick Norges förbundskapten Roger Finjord efter bara ett år på chefsposten. Spelarna v ar inte nöjda med honom. I ett utalande på Norges fotbollförbunds hemsida tackade de tränaren för den gemensamma tiden men stack inte un der stolen med att de tyckte att han inte fick ut det bästa av spelarna och laget.

Vem som efterträder Finjord är i dagsläge inte offentligt. I matchen mot Sverige ser vi Leif Gunnar Smerud på bänken som är tränare för det norska U21-landslaget, herrar. Smerud är dock allt annat än främmande för damfotboll, han var assisterande när Bjarne Berntsen ledde Norge till EM-brons i Finland 2009.

Ser man på truppen som tagits ut till matchen, så återfinns förstås Kris Minde och även suveräne mittbacken Nora Holstad Berge.  Men iögonfallande är att Norge verkar på gott väg att avsluta det generationsskifte som behövdes och som det svenska landslaget så småningom kommer att stå inför. 10 av de 18 spelare som tagits ut är födda 1992 (som Kristine Minde) eller senare. Vi får se fram emot matchen mot grannen i väst i Kristiansand.