Etikettarkiv: Jennifer Falk

Den svenska EM-truppen

emma_olivia

Ser vi Emma Berglund och Olivia Schough igen med en medalj runt halsen im Kungsan?

Den 20:e juni kommer Pia Sundhage och Lillie Persson att ta ut sin sista trupp i blågult. Den kommer att bestå utav 23 spelare som ska ta det svenska landslaget till sitt andra EM-guld efter 1984 då en viss P Sundhage förvandlade den avgörande straffen i returfinalen i Luton mot England.

Bloggen Spelare12 har för några dagar sedan både gissat hur Sundhages EM-trupp kommer att se ut och hur han själv skulle ta ut laget.

Det finns olika möjligheter hur man kan närma sig en svensk EM-trupp. Men vi journalister, bloggare och fans, vi leker bara.

Den enda som får bestämma är Pia Sundhage. Hon och kollegan Lillie Persson har tagit ut svenska landslag sedan 2012 nu. Vi kan inte bortse från att laget har byggts under de senaste fem åren och det vore helt fel att göra många ändringar om man nu skulle ta ut en egen trupp.

Pia Sundhage har aldrig varit en tränare som gillade att göra experiment. Det kan vara positivt. Hon har alltid varit väldigt lojal mot många spelare som hon ansåg förtjänade hennes förtroende. Hon har, precis som Englands Mark Sampson, aldrig tagit ut uteslutande de bästa spelarna. Och både Pia och Mark har haft framgång med denna metod. Mark Sampson tog England till VM-brons 2015, den största succén någonsin i engelsk damfotboll. England vann mot Tyskland i bronsmatchen – hittills den enda segern över ett tyskt landslag. Tack vare att England är ingen olympisk nation kunde Sverige kvala in till OS och gå hela vägen till final där man förlorade – som vanligt – mot Tyskland. Båda tränare har lämnat några av de bästa spelarna hemma och tagit ut andra som kanske bidrar till en bra atmosfär inom truppen under en lång vistelse i annat land. Sampson har redan gjort det igen och till exempel lämnat skytteligavinnaren 2016, Eniola Aluko, hemma i London. Rosengårds allroundspelare Anita Asante har inte haft någon chans hos Sampson sedan 2015.

Även Pia Sundhage kommer att lämna några av de bästa utanför och vara lojal mot några som kanske har en annan roll än den på fotbollsplanen eller som varit med länge och trotjänat. Kom ihåg att Jogi Löw tog med Lukas Podolski till VM 2014 inte för att han var en av Tysklands 23 bästa spelare utan för att Podolski var en garant för en bra och god stämning i truppen. Och Tyskland blev som bekant världsmästare efter bl a en förkrossande 7:1 seger över hemmanationen Brasilien i semifinalen. Löw hade rätt. Eller så spelade uttagningen av Podolski ingen roll.

Emilia Appelqvist och Sofia Jakobsson är korsbandsskadade och kommer alltså att behöva ersättas. Deras två annars säkra biljetter går till andra.

Säkra EM-biljetter just nu har Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund, Hanna Glas, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Olivia Schough, Lotta Schelin, Stina Blackstenius. 

34215979055_40fa3d020c_k

Jessica Samuelsson en av landslagets säkraste kort som startspelare

Tredje målvaktsposten var reserverad för Zecira Musovic på sistone. Men i och med att Jack Majgaard Jensen har bänkat henne till fördel för Erin McLeod och att det kommer att ta minst veckor till ett eventuellt byte tillbaka, så får Musovic inte någon speltid på den högsta nivån. Det känns lite att målvakten blivit tränarens syndabock för de tidiga målen som FCR fick släppa in i de tre inledande matcherna i Damallsvenskan. Om det vore så, ärdet förstås orättvist eftersom även en backlinje har ett ansvar att förhindra baklängesmål. Och även en tränare har ett ansvar att sätta spelare på rätt position, att ge de trygghet och att förmedla dem hur de ska agera. Två av målen där Musovic såg inte bra ut föll efter tveksamma ingripanden från backlinjen där Emma Berglund fick vikariera på ovana högerbackspositionen. Man kan undra hur laget har övat in positionsbyten / ovana roller vid eventuella skador. Detta faller dock i tränarens ansvarsområde. I Eskilstuna efter förlusten reflekterade Majgaard Jensen över vad han kunde ha gjort bättre för att förhindra nederlaget.

Pia Sundhage kräver nog att hennes spelare spelar i klubblagen. Det aktuella målvaktsbytet kommer således att öppna dörren på glänt igen för Emelie Lundberg. Sundhage kommer inte att ta ut ”nya” målvakter som hon inte känner och som först skulle behöva hitta sin roll efter odiskutabla numero uno Hedvig Lindahl. Jennifer Falk som många vill se i landslaget har därför ingen chans. Hon får hoppas på att Peter Gerhardsson ser henne.

I backlinjen är startformationen för Sundhage Samuelsson-Fischer-Sembrant-Andersson. En spelare som just nu är utanför är Amanda Ilestedt, men det är väldigt svårt att konkurrera på mittbackspositionen. Där finns nämligen också Ilestedts klubbkamrat tillika lagkapten Emma Berglund och Magdalena Eriksson. Och dessa två är knappast startande om någon i de första fyra är frisk. Eriksson kan ju alltid hoppa in som vänsterback och eftersom hon är bra på att slå fasta bollar borde Pia funderar noggrant om detta kan vara värd nånting mot vissa motståndare. Lite svårt att sia om det blir sju eller åtta backar i Holland. I OS var det 18 + 4 nu har alla 23 platser att fylla. Till OS tog Pia sex backar och två reservbackar. EDIT: En åttonde plats skulle kanske gått till Hanne Gråhns. Men hon har tackat nej till landslaget och sagt att allt för mycket fotboll skulle ge henne allt för mycket stress och att hon var rädd att tappa lusten.

Katrin

Katrin Schmidts chanser på spel i landslaget hade varit större om hon hade stannat i Rosengård

På mittfältet har Sundhage sina klara favoriter i Dahlkvist, Seger, Folkesson och Asllani. Seger spelade inte mycket på sistone i Lyon, men för landslaget räcker det ändå. Även Lisa Dahlkvist har inte varit KIF Örebros bästa spelare under de första fyra matcherna, men hon brukar höja sin nivå avsevärt när hon bär den gula tröjan. Jag förstår att förbundskaptenen satsar på dessa två. Trots att jag skulle sätta lite mer press på dem och testa andra då och då. Men detta finns inte i system Sundhage – där spelar trotjänarna och är absolut ohotade. Katrin Schmidt som har spelat flera fantastiska säsonger i Tyresö, Rosengård, Hammarby och Djurgården var inte synlig på samma sätt nu när Djurgården hade en svag start in in i den nya säsongen. I Katrins fall är det troligtvis klubbvalet som var ett problem. Spelade hon fortfarande i Rosengård, så skulle hon vara mycket mer synlig och hon skulle ha träningar på ännu högre kvalité än i Stockholm. Schmidt har spelat ett suveränt år i Hammarby och ett väldigt bra år i DIF 2016, men när det inte riktigt går ihop i klubblag som inte har samma förutsättningar som topplagen är det svårt att spela emot trenden. Pia Sundhage har tagit ut Schmidt två gånger, men hon fick ytterst lite med speltid. Ganska typiskt att nya spelare inte får speltid i Sverige. Katrin Schmidt blir på så sätt backup ifall någon av de givna förstahandsvalen skadar sig. Kosovare Asllani är kreatören på mittfältet och kan spela både som mittfältare och som forward.

Eskilstunas Malin Diaz är i hennes livs hittills bästa form och BORDE vara med i EM-truppen och borde få en chans att få visa upp sig mot USA eller Skottland snart, men tåget Sundhage stänger dörrarna några veckor innan avgång. Pia funderar säkert på Diaz nu, men hon tvekar säkert också eftersom Malin var utanför ett tag och förbundskaptenen ogillar oprövade, nya kort. Tove Almqvist är ett namn på en spelare som har gjort stora steg de senaste två åren. Kreativ och självklart delm av den nya generationen. Men jag misstänker att nästa samtal från A-landslaget till Almqvist visar Peter Gerhardssons nummer i Tove mobil.

Framåt är Lotta Schelin 2017 den bästa Lotta på minst tre år. Helt ohotad och i en klass för sig. Stina Blackstenius har ännu inte fått sitt genombrott i Frankrike, men hon är ung och behöver mer tid. I landslaget fungerar hon bra. Där har Sverige två väldigt starka alternativ som kanske inte ens får en plats i EM-truppen: Mimmi Larsson som har störst chanser att få åka med som joker och Marija Banusic som troligvis får sitta framför TV:n när EM spelas. Däremot har Lina Hurtig stora chanser på en plats. Och då spelar det ingen roll att Hurtig haft en bra säsongupptakt och Banusic en lysande.

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Djurgården och Abby

28986801414_7292410c88_k

Emilia Appelquist gör succé även i Djurgården

I söndags var jag på Stadion. Alltid en upplevelse. Att vandra på löparbanan och samma mark där de Olympiska spelen hölls för 104 år sedan. Jag älskar arenan och historien. När man kommer in och passerar tornet så ser man alla stadionrekord som har satts genom åren. Dansken Wilson Kipketer sprang världsrekord på 800 m här år 1997 på smått otroliga 1:41,73. Snabbaste kvinna på samma distand på Stadion var Mozambiques Maria Mutola ett år senare än Kipketer. Hon behövde 1:56,71.

I söndags spelade Djurgården mot Kopparberg/Göteborgs FC och vann med 2:1. På svenskfotboll.se står publiksiffran: 343 personer. Det var omgångens sämsta siffra. På svenskfotboll står fortfarande i dag att Mia Jalkerud gjorde 2:0 till Djurgården. Svenska fotbollsförbundet sköter statistiken för Damallsvenskan. Tyvärr är den allt annat än bra. Mia är en förträfflig måltjuv, men Djurgårdens andra mål gjordes av Mias föredetta lagkompis Freja Hellenberg, numera Göteborg, och det var ett klassiskt självmål. Jalkeruds inlägg hade aldrig gått in. Jag kommer även ihåg ett mål som tillräknades Anja Mittag för några år sedan som hon inte hade gjort.

SvFF har även en ”passningsliga” på hemsidan som Linköpings Jonna Andersson leder suveränt med 10 poäng. Men den statistiken måste vi ta med en nypa salt eftersom många assists på de 12 damallsvenska arenorna aldrig hamnar i statistiken.

28986862774_fb20dffa53_k

Många tycker att Jennifer Falk borde få en kallelse till A-landslaget

Om Djurgården gjorde något mål överhuvudtaget i söndags är tveksamt. 1-0 gjordes av Hanna Lundqvist enligt den norska domaren Tone Lise Berghöi som fick förlita sig i sitt beslut på linjedomaren Alexander Öhnedal. Öhnedal stod i linje med spelet när han reste flaggan och signalerade för mål när Jennifer Falk kämpade med bollen. Precis som Öhnedal stod jag inte rätt på andra sidan strax bakom sidolinjen. Magkänslan säger att bollen var inte i mål, men vi har inga målkameror och TV-bilden hjälper inte. Tråkigt att Öhnedal som säkert är en fantastisk domare kommer från Värmdö dvs Stockholms län. Ingen tror att han är partisk, men man borde undvika att ha någon i domarteamet som kommer från samma stad som ett av lagen. Bara för säkerhets skull. har man råd att bekosta resan för två norska domare borde man ha råd med en linjedomare från Uppsala, Västerås eller Norrköping.

Till matchen då. Djurgården spelade bra, riktigt bra och vann välförtjänt. Vilken nykomling de är!! De kan till och med sluta bättre än Tyresö år 2011. Då var de nykomlingar och laget som hade spelare som Kirsten van de Ven, Line Röddik Hansen och Katrin Schmidt slutade på en fjärde plats. Djurgården dominerade mot Göteborg som var mycket sämre än mot Rosengård nyligen. Pauline Hammarlund gjorde visserligen 2-1, men KGFC var aldrig riktigt nära att kvittera. Djurgården kan bli trea och laget förtjänar mer än 343 åskådare!! Efter uppehållet spelar DIF borta mot Linköping och LFC får akta sig noga för att inte tappa poäng.

Nu sitter LFC i förarsätet sägs det, men de har Djurgården hemma och Göteborg borta, två riktigt tuffa matcher. Jag tror fortfarande att Rosengård har den bättre truppen och de kan fördela spelet på många medan LFC är mycket beroende på Pernille Harder. 

I bottenstriden har Kvarnsveden värvat klokt och framför allt fd AIK-spelaren Tiffany Weimer levererar. Tre poäng i Örebro i söndags kan vara ett stort steg till Damallsvenskan 2017. Jag misstänker fortfarande att Umeå och Mallbacken lämnar den högsta serien och att Kristianstad klarar sig undan med blotta förskräckelsen.

Abby Wambach. Vad ska man säga? Abby gick nu ut med att hon har varit alkoholist i flera år, missbrukar läkemedel. Tidningarna skapar även rubriker om att Abby skiljer sig från sin fru Sarah Huffman. Så tråkigt. Hoppas verkligen att denna stora idrottskvinna hittar vägen till ett värdigt liv. Hon och Hope Solo ser inte direkt stabilt ut efter alla dessa år i fotbollen. Jag påminns om Kelly Smith som berättade i sin autobiografi A Footballer’s Story att även hon är alkoholist. Samtidigt är avslöjandet ju också en bra reklam för Wambach’s livshistoria ”Forward: A Memoir” som kommer ut den 1 november. Precis som Bruce Springsteen någon vecka innan ”Born To Run” släpps har pratat om depressioner. Sorgligt framför allt att både Hope och Abby står inför övergången till efter karriären och att det ser rätt så skakigt ut.

 

 

Vittsjö GIK – Kopparbergs/Göteborg FC

28249937395_1010fe81bc_k

Linda ”Sällis” Sällström gjorde mål och hade flera farliga skott för Vittsjö

Anders Bystedt som även han har skrivit mycket för damfotboll.com har skickat ett matchreferat samt röster från tränare och spelare från gårdagens match mellan Vittsjö och Kopparbergs/Göteborg FC. Här kommer det:

 Vittsjö GIK tog emot Kopparbergs/Göteborgs FC hemma på Vittsjö IP inför 415 åskådare. De fick se dels Thomas Mårtensson tillbaks i ledarbåset och ett Vittsjö som skapade väldigt mycket. Man hade ett skott i ribban och ett i stolpen. Göteborg kommer i första halvlek väldigt ofta fram på sin högerkant. Bortalaget vann hörnstatistiken med 10-3.
Det var bortalaget som hade första skottet på mål genom Pauline Hammarlund. I matchens sjätte minut gör planens härförare Emmi Alanen 1-0. Bara två minuter senare hade Linda Sällström chansen att spä på Vittsjös ledning. Hennes skott gick dock utanför mål. I matchens 21:a minut hade Pauline Hammarlund ett skott i ena burgaveln. I matchens 30:e minut spela Clara Markstedt fram en helt fri Linda Sällström som slå in 2-0 bakom en chanslös Jennifer Falk i Göteborgs mål. Tio minuter senare reducerar Göteborg till 2-1 genom Sara Lindén.
I andra halvlek hittar Göteborgs forward ytor bakom Vittsjös backlinje. I matchens 51:a minut prickade Emmi Alanen ribbans underkant. Emmi blev även utsedd till hemmalagets bäste spelare. I 71:a minuten hade Filippa Curmark ett skott som gick tätt utanför mål. I 83;e minuten spelade Emmi Alanen fram bollen till inbyta Ngozi Okobi som prickade ena stolpen. Två minuter senare kvitterar Göteborg till 2-2 genom Sara Lindén som gör sitt andra mål för dagen och fastställer slutresultatet. Målet tillkom efter att Vittsjös brytning misslyckades. På tilläggstid hade Pauline Hammarlund chansen att ge Göteborg ledningen men hennes skott rensades undan på mållinjen av Lisa Klinga.
Stefan Rehn, Göteborgs tränare – Vi började i en tung uppförsbacke, där vi är lite naiva i vårt passningsspel. Vi ställer till det för oss själva. Vi fick en väldigt viktig reducering för vår del. Vi spela bra i första halvlek. Vi har ett ungt gäng och gör lite misstag. I andra halvlek när våra forwards hitta luckor bakom deras backlinje får vi en poäng med oss.
Pauline Hammarlund, Göteborg – Vi hitta bra kommunikationer i första halvlek. Vi får en jobbig start och det är starkt av oss att komma igen.
Thomas Mårtensson, Vittsjös ena tränare:- Vi skapa väldigt goda chanser till att göra mål. Det är bra att se. Göteborg är ett bollskickligt lag. Emmi Alanen styr matchen som en fältherre. Lite synd på en riba och en stolpe. Vi är ett väldigt bra lag.
Linda Sällström, Vittsjö GIK – Idag hade jag mer skott en var jag haft på hela säsongen. Det var jobbigt att springa på kanten.
Text: Anders Bystedt