Kategoriarkiv: Intervjuer

Intervju: Lisa Dahlkvist

lisa1

124 A-landskamper för Sverige: Lisa Dahlkvist (Foto: Anders Henrikson)

Lisa Dahlkvist skrev svensk idrottshistoria. i fjol, närmare bestämt fredagen, den 12 augusti, ca. kl. 1600 lokal tid i Brasiliens huvudstad Brasilia. USA:s målvakt Hope Solo hade den andra huvudrollen i straffdramat, men vi återkommer till det. Lisa har precis kommit tillbaka från spanska La Manga i sydöstra Spanien där hon spelat sin 123:e och 124:e landskamp. Vårt samtal börjar där.

”Det var ju väldigt bra motstånd, både Norge och England, det är fysiska lag. Det var riktigt kul att få en riktig rivstart på det nya året och nya säsongen. I Norgematchen är vi väl inte riktig med vi svenska spelare som spelar i Sverige som börjar matchningen. Men vi gör en bättre andra halvlek och få en mycket bra match mot England, så det kändes som om vi hade en bra utveckling under de dagar vi var där nere.”

Mot England hade Sverige de klart bättre målchanserna också.

”Jo, precis, vi hade ett bra anfallsspel och vi hittade bra kombinationer. Det kändes väldigt kul att vi kom till klara målchanser.”

Nu spelade ni 4-4-2 i  båda matcher och det verkar som om ni har bytt spelsystem igen. Är det så?

”Ja, vi har ändrat lite, det blev 4-4-2 i försvarsspelet och mer ett 4-3-3 i anfallsspelet.”

Är det inte bättre att hålla fast vid ett system som passar bäst?

”Jag tycker att det är väldigt kul. Man måste liksom vara med i huvudet och tänka om hitta nya spelvägar utifrån det här spelsystemet. Man är mer fokusserad, man är mer noggrann i avstånden och hur man ska ligga i planen och så vidare. Jag tycker det är väldigt kul.”

Det finns så pass mycket rutin i landslaget med en bunt spelare som har klart mer än 100 landskamper så att omställningarna fungerar utan större problem.

32199203980_2ac6072fd0_k

Lisa Dahlkvist spelar in publikbilder när hon beträder scenen i Kungsträdgården efter laget kommit hem från Rio 2016

”Precis. Bara det vi gör i OS att gå ner och spelar ett  lägre försvarsspel, det är nu hur bra som helst. Det är viktigt att kunna anpassa sig och även vinna matcher på det sättet att man ändra spelsystem.”

Apropå OS. Dina straffar och speciellt den mot USA tror jag har blivit en del av svensk idrottshistoria. Och alla undrar ju fortfarande hur du gör för att behålla lugnet och fokuseringen när du ska slå en avgörande straff mot en världsmålvakt som väljer att byta handskar?

”Jag har väl hittat ett sätt att jag kan vara kvar ui min bubbla om man säger så. Det handlar om att tänka på bara positiva grejer och vägra att få några negativa tankar. Man är väldigt fokuserad på sig själv och just tankarna. Det är det det handlar om. Det handlar endast om att spela bollen i mål, det handlar om att har de här tankarna på rätt ställe. Jag tänker bara på att jag har slagit en massa straffar, jag kan det här, jag vet ju , jag tycker att det är roligt, att det är häftigt att jag får den här chansen, allt positivt som jag kan hitta tänker jag på.”

I fotbollshistorien finns det så otroligt många exempel på att stora spelare på herr- och damsidan som har missat avgörande straffar. Mot USA är det ju också Lisa Dahlkvists föredetta lagkompis från Tyresö FF, Christen Press, som skjuter över och ger Lisa och Sverige chansen att avancera. Det som är så självklart för Dahlkvist är det alltså definitivt inte för många andra. Vilket leder mig till tanken att Lisa Dahlkvist framöver om hon nu någon gång slutar med fotbollen kan ge kurser i om hur man lägger avgörande straffar för många kunder…

Men Solo tricksade, hon försökte att störa Dahlkvist och bytte handskarna och även om man är så cool som Lisa, så måste van väl vela att skjuta in bollen och gå vidare. Hur klarade hon sekunderna som Hope Solo la till?

”Jo,m det är ju bara att fortsätta med positiva tankar. Jag tänker så här vad konstigt att hon byter handskar nu, hon är säkert jättenervös och hon gör allt för att vinna och det tycker jag bara är roligt att hon verkligen vill spela spelet, försöker verkligen göra allt. Jag tänker inte att det finns en möjlighet att missa den här straffen utan att jag ska sätta den här.”

Hur mycket betyder OS-silvret? Du har ju även vunnit VM-brons 2011 och varit med om en massa framgångar i karriären.

”Det är klart att det är värt mycket. Det är ju fortfarande en medalj i ett mästerskap. Men en OS-medalj är ju speciell eftersom man vinner den när hela idrottsvärlden är med. Det är en annan sorts medalj, alla är med och tittar och hejar, inte bara dem som är fotbollsintresserade utan det är fler som är intresserad här. I VM är det ju endast fotboll.”

För dig blev det ett år i Paris med storlaget PSG och både innan det och efter det har du spelat för KIF Örebro.

”Ja, det var väldigt kul att få möjligheten att åka till Paris. Det var roligt att träna och spela med så bra spelare och jag utvecklades väldigt mycket där borta. Sen blev det ett litet skifte i PSG, de fick en ny tränare och det var några spelare som skulle lämna och då kände jag att jag inte ville va kvar  i Paris just då. Och inför OS tänkte jag att jag måste vara i en miljö där jag kan ladda inför OS och känna mig trygg och då valde jag att komma tillbaka till Örebro. Det kändes väldigt bra. Men nu inför året har vi ju gjort en del omorganiseringar i klubben och värvat nya spelare och har ett nytänk med spelet och föreningen och det tycker jag kändes väldigt spännande eftersom jag har spelat i KIF Örebro i några år och har ett hjärta för staden. Det kändes inspirerande att vara kvar i Örebro.”

lisa2

Foto: Anders Henrikson

Det var kanske det som slog mig att du inte kommer att spela Champions League som du har vunnit med Umeå och varit i final med Tyresö.

”Det är lite tråkigt, det är ju väldigt goda matcher. Men det kanske kommer igen att jag spelar Champions League. Jag har skrivit ett ettårskontrakt med KIF och jag känner väl lite att jag är inte redo att trappa ner eller nånting, jag vill fortsätta min satsning så länge jag kan och så länge jag håller, så det finns framtid fortfarande för Champions League.”

Om man tittar på KIF:s trupp 2017 så har ni ju endast svenska spelare i år vilket är ganska unikt. Är det ett medvetet val?

”Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så, men de har ju valt många unga, lovande spelare med en bra karaktär och så har det blivit bara svenska spelare kanske av en slump. Vi hade ju ganska många utländska spelare förra året.”

Och när man ser på truppen som ni har så känns det som om du kommer att spela en mycket viktig roll för de andra spelarna.

”Det blir ju så när man har varit med mycket och har spelat många matcher. I truppen är många unga spelare, så det faller sig ganska naturligt att ha den rollen och försöka styra laget mot rätt håll.”

Vart kommer KIF att hamna, det känns återigen att Damallsvenskan kommer att ha många mittenlag där allt mellan 4:e och 8:e platsen är ganska öppen.

”Vi har ju haft ett mål som vi har sagt utåt att vi vill vara Top 4 och siktar på att komma så högt upp mot toppen som möjligt. Vi får se hur det går och om vi får ihop laget som har många nya spelare.”

 

KIF Örebro – truppen 2017

 

Målvakter: 21 Carola Söberg, 94 Mimmi Paulsson Febo

Backar: 4 Frida Svensson, Marina Pettersson Engström, Hanne Gråhns12 Emma Östlund, 15 Emelie Andersson, 24 Hanna Terry

Mittfält och anfall: 7 Lisa Dahlkvist, 9 Emma Jansson, 10 Linda Hallin, 11 Fanny Andersson, 13 Maja Regnås, 14 Adelisa Grabus, 16 Freja Olofsson, 17 Jenny Hjohlman, 18 Michelle De Jongh, 19 Leijla Basic, 20 Julia Spetsmark, 23 Emma Lindén.

20 spelare varav 13 är yngre än 25 år, men ändå spets i alla lagdelar.

 

 

 

Intervju: Johanna Rytting Kaneryd

32354249806_dbadbabcda_k

Dags för första intervjun i bloggen i år. Jag pratade med Djurgårdens mittfältare Johanna Rytting Kaneryd som hade sitt stora genombrott i fjol. Kan hon fortsätta sin utveckling kan det bli A-landslaget framöver.

När man blickar tillbaka på året som gått och säsongen som spelades i fjol så fanns det som alltid ett antal unga spelare som fick sitt genombrott. Tabitha Chawinga spelade en mycket bra säsong även i Damallsvenskan, Cajsa Andersson fick bli målvakten som Martin Sjögren litade på och blev svensk mästare med Linköping. Årets genombrott på Fotbollsgalan 2016 i Globen blev dock Djurgårdens 19-åriga mittfältare Johanna Rytting Kaneryd. Priset kunde hon tyvärr inte ta emot själv utan det fick hennes dåvarande tränare Yvonne Ekroth göra då Johanna befann sig 13 000 km borta i Papua Nya Guinea och spelade U20-VM.

Det är januari och än så länge inte läge att träna mycket utomhus. Djurgårdens damlag tränar för det mesta på Hjorthagens IP, nja, inte direkt på Hjorthagens IP som låg i mörkret när jag promenerade dit från Tunnelbanan i Ropsten. Lite längre bakom IP:n står Djurgårdens fotbollstält som täcker en hel konstgräsplan och lite mer. Ett fotbollstält som så sent som i början av november 2016 rasade ihop efter ett intensivt snöoväder som var den här vinterns första.

28988860613_cf2474c339_k

Johanna i duell med landslagets Elin Rubensson (Kopparberg/Göteborgs FC)

Jag träffar Johanna efter Djurgårdens träning där de isländska spelarna saknas pga landslagssamling och där Katrin Schmidt saknas pga sin första landslagsresa med det svenska landslaget.

Johanna Rytting Kaneryd dök för första gången upp på min radar när hon spelade i Tyresö FF när laget fortfarande var dåvarande LdB FC Malmös stora konkurrent och av någon anledning trodde jag att hon kom till A-truppen via ungdomsverksamheten i Tyresö.

”Det började ju med att jag var med i ett zonläger eller regionalt läger. Då spelade jag i Kolsva, en liten by i Västmanland och så var det en kille som såg mig spela och tyckte att jag var intressant och han hjälpte mig. Och det var egentligen därifrån det började. Han tog kontakt med olika lag och jag fick provspela med Tyresö. Jag fick åka med dem på ett träningsläger och sedan erbjöd de mig ett kontrakt, ett fyra års kontrakt, 2+2. Och då tvekade jag inte.”

Men då var du ju väldigt ung, det måste ju ha varit en stor grej för både dina föräldrar och för dig att flytta hemifrån som tonåring?

”Min familj har stöttat mig väldigt mycket. Jag fick sedan bo hos en familj i Stockholm i början och utan dem hade jag nu inte klarat det heller. De tog verkligen hand om mig som en extra familjemedlem.”

Att tjejer flyttar hemifrån 15 år gammal för att satsa på fotbollen händer inte så ofta i fotbollen i Sverige. Jag kommer ihåg Ramona Bachmann, schweiziskan som hamnade i Umeå, då 15 år gammal och som jag intervjuade när hon var 16. Även hon bodde hos en familj och fick dessutom lära sig svenska vid sidan av fotbollen. Svenskan som hon blev så bra på att hon ett antal år senare sa till mig att det är nästan jobbigare för henne att prata standard tyska med mig än svenska. Men Bachmann och Rytting Kaneryd verkar ha en mycket viktig sak gemensam: en besatthet för fotbollen som få andra har.

Johanna Rytting Kaneryd gick till Tyresö. ”Det var också det jag kände att när man får en sådan chans så måste man ta den,” säger hon nu. Det Tyresö hon hamnade i vimlade som bekant av världststärnor: Marta, Caroline Seger, Christen Press, Meghan Klingenberg, Lisa Dahlkvist…

32315373396_eb6e275e47_k

Johanna med Johanna Rasmussen (Kristianstad)

”Även om jag visste att jag inte skulle få mycket speltid, så hade jag klar för mig att jag skulle utvecklas otroligt på träninarna.”

Tränaren som hämtade Johanna till Tyresö var Stefan Fredriksson. Hans engagemang blev inte långvarig och av personliga skäl lämnade han över till Tony Gustavsson. 

Första träningen som svensk tonåring i ett gäng världsfotbollespelare måste vara häftig?

”Jag tänkte inte så mycket, jag gick bara in och tänkte att jag skulle bara visa upp mig lite. Sen såg man ju vilka spelare man hade att göra med. Jag hade inte så bra självförtroende alls utan det var ju jobbigt att gå till träningen ibland bara för att jag kände en sådan press, att jag var tvungen att prestera. Det är ju inte så att de går ner och tar hänsyn att man är yngre. Jag är likadan nu, de ställde krav på en.”

Efter en säsong i Älta som inte blev så lyckad av olika anledningar blev det Djurgården för Johanna. Yvonne Ekroth hade sett henne i landslaget och det blev ett samarbete där 19-åringen spelade ALLA 22 matcher i Damallsvenskan från start.

”Mina förväntningar var ju att jag skulle ta det här året, vara skadefri och utvecklas. Men mitt mål var att spela så mycket som möjligt och det fick jag ju göra.”

Många bilder som jag tog på #20 i Djurgården är bilder där Johanna är mitt i en duell med någon motspelare.

Hon  skrattar lätt och säger: ”Jag kanske söker mig till det. Det blev väl ofta så att jag hade på mig någon.”

Både Johanna och Djurgården fick en otrolig bra start av säsongen 2016, låg som bäst på en fjärde plats för att sedan på slutet tappa lite resultatmässigt. Finns det en förklaring för det?

”Jag vet inte riktigt. Vi kanske blev lite för, inte bekväm, men jag tror att motståndarna läste oss. De visste att vi ville spela mycket boll och då försökte dem stoppa det. Kanske hade det med det att göra eftersom vi överraskade ju ganska mycket i början.”

Vi byter ämne och blickar tillbaka på U20-VM i Papua Nya Guinea. En helt annan värld och en jättelång resa.

”Jo, jag hade inte ens hört talas om det [landet] innan. Det var väldigt speciellt och en häftig upplevelse som man tar med sig hela livet. Vi fick byta tre gånger och reste totalt 30 timmar med väntetider. Det tog lång tid att ställa om sig också. Annat klimat, mycket som var annorlunda.”

32204081942_ad063bfdc1_kHur var det med säkerheten, Svenska fotbollsförbundets tipsade fansen om att helst inte åka ensam.

”Nej, vi fick ju inte ens lämna hotellet utan de gånger vi var utanför var när vi hade träning eller match. Och då hade vi poliseskort. Vi hann inte se så mycket utan det var väl resan från flygplatsen till hotellet. Folket var väldigt trevlig och glada, bara det att det var hur mycket publik som helst på matcherna kändes fint.”

Det gick ju inte så bra för Sverige med sorti efter gruppspelet med förlust mot Nordkorea, vinst över värdlandet och oavgjort mot Brasilien. Du spelade 26 minuter mot Nordkorea som sedan blev världsmästare. Hur var dem? De vann ju F17 och F20-VM nu i fjol.

”De är riktigt spelskickliga. Alla, var och en individuellt är väldigt duktigt med tekniken framför allt. De hittar varandra utantill, de vet var de har varandra och det går så jäkla snabbt och det tror jag var anledningen att vi blev ställda att de spelade igenom oss med en bolltouch.”

Johanna och jag är överens om att mycket beror på att det troligtvis finns en helt annan organisation bakom det nordkoreanska laget. Vi spekulerar att de nog får träna hela tiden med varandra istället för många andra lag.

Hemma spekulerade vi om du var sjuk eller skadad eftersom du fick inte så mycket speltid som vi trodde att du skulle få.

”Nej, jag var inte skadad. Jag var lite sjuk, men jag var 100% till matcherna, absolut. Och jag kände mig verkligen i bra form. Men man måste ju acceptera tränaren och hans val. Sen var det ju tråkigt att vi fick åka hem när det saknas endast ett enda mål.”

Nu är F19.karriären över för Rytting Kaneryd, hon fyller 20 i februari och landslagsmässigt skulle D23 vara nästa steg, en stor grupp spelare som inte har mycket att spela om, inga internationella mästerskap utan endast några få matcher. I Sverige fick de flesta ungdomslandslagsspelare gå igenom hela systemet innan några av dem släpptes in i A-laget, snabbare går det i andra länder. Men Johanna Rytting Kaneryd är ambitiös och hon vill gå den vägen känns det som, oavsett hur lång tid det tar.

Hur vill du själv utvecklas i år, du ser dig som en central mittfältare, men hamnade mer på kanten i Djurgården?

”Jag vill ju söka mig in centralt, vara lite spelfördelare samtidigt som jag vill försöka dra iväg själv. Nu ska jag kanske söka mig lite mer framåt och få den här kylan som jag saknat i fjol, jag kom ju till lägen, men har inte suttit dit dem riktigt.Det är väl nånting som jag ska jobba med. Samtidigt får jag kanske lite mer ut av min speed på yttern.”

Intervju: Mariann Gajhede Knudsen

27959432592_885c7194b5_k

Uppvärmning på Stockholms stadion

Fotboll är en lagsport. Ändå finns det individer som är stjärnor. Marta är Rosengårds klart mest lysande med sina fem utmärkelser som världens bästa fotbollsspelare. Och mycket talar för att danskan Pernille Harder ytterligare en gång får epiteten MVP (Damallsvenskans mest värdefulla spelare) på Fotbollsgalan i Ericsson Globe den 21 november.

Men varken Marta eller Pernille skulle kunna nå sina framgångar utan grovjobbarna som sliter och kämpar och som inte alltid eller sällan hamnar i rampljuset. Väldigt ofta så handlar det om innermittfältare som gör det defensiva jobbet i första hand. I Linköpings fall så har Mariann Gajhede Knudsen under sex år och sex säsonger varit en av LFC:s mest stabila och jo, mest viktigaste spelare. I dag, lördag, gör hon sin sista match i karriären. Hon lägger skorna på hyllan och så småningom flyttar hon tillbaka till Danmark.

Lyckligtvis så får hon ett drömavslut. Hon får nämligen lyfta Kromprinsessan Victorias pokal och få en guldmedalj runt halsen. Då har klockan hunnit bli ca 17 och matchen mot Eskilstuna United på Linköpings arena är slut.

Nu förstår ni varför jag ville prata med ingen annan med Mariann inför den sista omgången i Damallsvenskan 2016. Jag ringde upp henne i torsdagskväll och vi pratade om sista matchen, säsongen och en fantastisk fotbollskarriär med inte ens fem gula kort på 224 matcher i Damallsvenskan och i danska landslaget.

Frågan hur känns det vill man gärna undvika, men 48 timmar innan hon ska få sitt SM-guld och samtidigt kommer att veta att det här var sista matchen är en speciell situation.

”Det känns speciellt,” börjar Mariann. ”Jätteglad och stolt över att få sluta med ett SM-guld. men samtidigt är det ju lite vemodigt också. Jag har inte kunnat tänka på ett bättre avslut än detta och även med det gänget som vi nu har haft i nästan tre år. Det är skönt att ha kunnat vara med på den resan.”

”Med åren som har gått har det bara blivit bättre och bättre tycker jag och nu fick det kulminera med en guldmedalj vilket är ganska roligt.”

15743779072_c1b9e7d1ff_k

Mariann i UWCL-matchen mot ryska Zvezda 2005

Du har spelar sex säsonger med LFC vilket är ju ungefär hälften av en vuxen människas fotbollskarriär när man tänker att man kanske har 10-12 år att spela i eliten.

”Jo, jag har varit sex år här och tio år i Fortuna [Hjørring]”

Mariann Gajhede Knudsen är alltså inte bara ett mönsterexempel på en lagspelare, hon är även väldigt trogen sina klubbar. Fortuna och LFC står på hennes facit och förstås det danska landslaget. I rød og hvid spelade Gajhede Knudsen 107 gånger, fick utmärkelsen Danmarks bästa fotbollsspelare (motsvarighet till Diamantbollen) två gånger år 2008 och 2014.

”Jag hade lite kontakt med Jörgen [Pettersson] när han var i Malmö, ,men just det året hade jag precis skrivit nytt kontrakt och befann mig i en fas av min utbildning där jag inte kunde flytta direkt och sen när Jörgen hörde av sig igen så var det egentligen inte så mycket att tänka, då var jag liksom redo för att testa mig i denna liga.”

Om du blickar tillbaka på dina sex säsonger i Östergötland, hur skulle du sammanfatta.

”I början var vi ju ganska många nya som kom och det var lite tränarbyten, det var en tid där vi kanske hade bättre spelare än vi lyckades prestera, men vi fick inte riktigt ihop laget, var för ojämna i våra prestationer. Sen bytte ju klubben sin strategi. Det kom en hel del unga spelare och därefter har vi jobbat mot ett mål och det tar ju lite tid att komma dit. Det var ju Martin Sjögren som ligger bakom den strategin och har varit med och valt hur vi skulle spela. Sen fick vi ju lite titta på vårt sätt att spela fotboll utifrån de spelare vi har haft och det var ju också ett viktigt bidrag till. Martin betyder mycket för alla i laget.”

Om man jämför Linköpings årliga budget med den som Rosengård har i Sverige eller till och med den som de stora lagen i Europa har, PSG, Lyon, Bayern och Wolfsburg så känns ju detta SM-guld ännu större.

”Nej, det är ju klart, det är en annan liga än de fyra sista som du nämner, men vi har väl satsat på att ha en väldigt liten trupp, men med duktiga spelare  allihopa, det har varit jämnt och det har varit ganska stor konkurrens också.”

Ni har ju verkligen en ganska bra konkurrens, inte bara med 12-13 spelare, men snarare 16-18.

”Nej, vi är inte ens 18. Vi har 17, men vi har ju haft minst 15 som har kunnat konkurrera på flera positioner.”

Just nu ligger LFC 10 poäng före FC Rosengård, helt otroligt sanslöst mycket.

”Ja, det hade vi i alla fall inte räknat med om du hade frågat mig för några månader sedan. Det är väl oerhört bra av oss, men det är också inte så bra av Rosengård den här sista delen av säsongen.”

Det känns ju lite att proppen gick ut ur Rosengård efter matchen på Linköpings arena som ni vann med 1:0.

”Det vet jag inte om man kan säga, men ser man bara på resultaten, så har de ju inte lyckats på sistone. Nu har de ju haft en del skadebekymmer och man vet inte om de har valt en annan strategi och satsa på Champions League, det vet ju bara de själva.Men det kan ju vara svårt när man förlorar en så viktig match att komma upp igen.”

När har du beslutat att lägga av med fotbollen, inför den här säsongen?

”Det var ju i våras i alla fall. Jag har funderat länge. Jag hade ju en blodpropp i benet 2009 och efteråt så sa dem att jag egentligen fick bara spela tills jag är 30, då skulle jag ta blodförtunnande medicin. Sen ptatade jag med läkaren när jag närmade mig 30 , så sa han att det var okej att spela lite till, men inte många år. Så det har ju varit en tanke de senaste åren. Förra säsongen hade jag en del skadebekymmer och på våren hände det igen. Så började väl kroppen säga att det börjar bli dax. Man vill ju gärna prestera på en nivå där där man faktiskt tycker att man är tillräckligt bra. Sen var det andra saker också. Min pojkvän flyttade till Danmark och jobbar där som fotbollstränare och sen finns det ju också en framtid med familj som lockar.”

Jag tycker att det är ett smart val att nu sluta på toppen och inte hålla på till en tid där kroppen kanske säger ifrån på riktigt.

15742230565_46a31935da_h

Danskorna i LFC: Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Mosegaard Harder

”Jo, jag hoppas att det är ett smart val. Det har varit lite tuffare när jag valde att pensionera mig från landslaget. Jag tog en paus, sen kom jag tillbaka och spelade lite, men sen kände jag över vinterpausen att det inte fungerar.”

 

En sak är väldigt iögonfallande i din statistik. Du har spelat drygt 220 matcher i danska landslaget och i Damallsvenskan sammantaget fått tre gula kort. Kan det vara sant?

”Ja, det kan stämma. Jag brukar inte få gula kort. Jag kommer ihåg de flesta. 2005 spelade jag ytterback i landslaget mot England och sen har jag väl fått några stycken i LFC, men det var inte så många, det kan mycket väl stämma.”

Utan att jag vill hänga ut några spelare med namn så vill jag konstatera här att just nu finns det åtta spelare som under den pågående säsongen på maximalt 21 matcher har fått fler gula kort än Mariann Gajhede Knudsen på mer än 220 matcher.

När hon flyttar tillbaka till Danmark vill Gajhede Knudsen jobba som sjukgymnast, sökandet efter ett jobb i branschen pågår, men klart är redan att hon kommer att bli fotbollstränare. Mariann ska träna U12-pojkar i en superligaklubb i AaB Aalborg Boldklub.

”Det ser jag fram emot också, de har aldrig haft en kvinnlig tränare. I Danmark är det väldigt, väldigt sällan och de som jag pratade med tror inte att det finns  en kvinnlig tränare i hela fodbolligan på alla år. Jag gillar verkligen att vara tränare och jag hoppas att jag bli duktig nån gång.”

På lördag (läs: i dag) får ni SM-guld. Vad kommer att hända under dagen och efter matchen?

”Man får hoppas att det inte blir så dåligt väder, men jag hopaps att det kommer mycket folk som vill vara med och fira och vara med sista matchen tillsammans med oss. Vi kommer att fira tillsammans med publiken, skriver autografer efter matchen flr dem som vill. Sen efteråt ska vi fira lite med alla i föreningen på kvällen.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Intervju: Kristine Minde

30241572041_97834635d0_k

Efter söndagens seger över Rosengård

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att Linköpings FC har en mycket bra rekrytering på senare år. Claudia Neto är ett lysande exempel på detta, men det är även rekryteringen av norska landslagsspelaren Kristine Minde som är ytterligare ett bevis.

Kristine som gjorde troligtvis Linköpings viktigaste mål under de senaste sju åren. Det var ju hennes nick mot Rosengård som öppnade dörren rejält – dörren som leder till ett SM-guld med just nu fem poängs marginal på de svenska mästarna bakom med endast tre matcher kvar att spela.

Efter jag använde mig av den svenska sportjournalistiken mest ökända fråga ‘hur känns det’ i söndags skrev jag att jag ville intervjua Kristine eller Kris som hon kallas för det mesta. Jag ville skriva om fotbollsspelaren och människan Minde.

I torsdags då jag befann mig i München ringde jag upp henne i Linköping. Och då försökte jag undvika  alltför klyschiga frågor. Fast Kristine lugnade mig lite i alla fall genom att konstatera att det är väldigt vanligt att få frågor som ‘hur känns det’ och ‘kan du beskriva målet’ både i Sverige och i Norge.

Nyfiken var jag dock över vad som hände efter söndagens match och LFC:s seger. Där 24-åringen från Bergen avgjorde. Precis som jag har hört och läst om musiker som har svårt att komma ner efter en konsert med storpublik så tänkte jag att det måste ha varit svårt att lugna ner sig igen efter karriärens dittills viktigaste mål.

”Ja, det tog ju lite tid innan jag somnade”, säger Kris. ”Det gjorde det. Men jag hade sovmorgon på måndag och fick de timmarna sömn som jag behövde för återhämtningen. Sen hade vi träning och matchanalyser på eftermiddagen.”

Hur föll matchanalyser ut om man får fråga? Var ni bara nöjda med varandra?

”Vi gjorde hju en bra match defensivt, det gjorde vi. Vi släpper ju inte till jättemånga målchanser. Men vi pratade ju också om saker som kunde ha varit bättre.”

Jag tyckte ju att Rosengård var ganska överlägsen mot er i både cupfinalen och den första matchen i serien där ni ändå fick 1:1. Men i söndags så var ni mycket bättre och det var en jämn match.

”Ja, vi pratade under veckan inför matchen hur vi ville vara i det defensiva och vi spelade nu också lite annorlunda hemma än hur vi gjorde när vi spetsade borta mot dem i formation. Jag tycker vi låg tajtare ihop och det var en bättre relation i laget den här gången än under de andra gångarna.”

Vad var det som ni sa att ni kunde ha gjort bättre då i söndags?

Kris skrattar: ”Ja, det är det som jag just nu inte riktigt kommer ihåg.”

30108125472_29fefc68ea_k-1

;Mycket bra defensivt arbete av Minde – här mot Lina Nilsson

Hade ni pratat om att Renée Slegers skulle ta hand om Marta? De hade en del dueller i den första halvleken.

”Nej, vi var lite överraskad över att Marta hamnade på den sidan. Vi trodde nog att Marta skulle spela på min sida.”

Det känns ju svårt i förväg att inte tänka på just den där viktiga matchen. Nät jag pratade med Magdalena Ericsson inför matchen så sade hon att hon tänkte ibland på den. Den 9 oktober var ju liksom ett datum som hela damfotbollssverige såg fram emot.

”Jo, jag tänkte också ibland på den, det var ju klirr svårt att inte göra det eftersom det var också ganska mycket i media. Jag vet också att vi pratade om den där matchen som betydde nåt extra.” Men när vi har tränat och rest med laget så har vi alltid funderat på den nästa matchen som låg framför oss och inte tänkt på den 9 oktober.”

Det är ju det att nästa motståndare är alltid den tuffaste motståndaren. Att slappna av kan vara mycket farligt. Om ni nu inte skulle ta Vittsjö på allvar på söndag kan det ju sluta illa.

”Ja, så är det ju, absolut,” säger Kristine Minde. ””Vi måsta vara väl förberedda och foikusera på den matchen på 100%, Det kommer att bli en svår match. De är alltid bra på hemmaplan och sedan är vi inte så vana att spela på gräs. Det blir tufft och vi ska inte ta något för givet.”

Sen möter du två gama lagkompisar också, Katie Fraine och Linda Sällström.

”Ja, Katie är en bra målvakt och Sällis hon är ju duktig på att göra mål.”

Du har kontrakt även över nästa säsong, men det har inte Pernille Harder och Stina Blackstenius, de spelare i LFC som kanske varit mest i strålkastarljuset i år. Det har skrivits mycket om att de ska lockas bort av klubbar utomlands. Är det något som ni också börjar fundera över att detta fantastiska lagbygge som ni har gjort kan komma att splittras trots att ni nu står framför den största succén som man kan uppnå i national fotboll?

”Nej, jag tror inte att någon av oss tänker på detta nu under säsong. Vi är så fokuserat på att vi ska vinna de sista matcherna. Vi har varit fokuserat på alla matcher som har varit nu och vi har tre stycken kvar. Som jag sa innan vi kan inte ta något för givet,vi har inte tagit SM-guld än och det är viktigt att vi vinner även de sista matcherna. Jag tror inte att någon tänker på nästa år än, men alla är ju vana vid att det byts spelare i ett lag varje år. ”

Du kom hit till Sverige 2014 och lyckades redan första året. Du blev vald till årets spelare i Östergötland.

”Jo, det har jag, jag fick spela ganska mycket. Jag kan säga att det var väldigt lätt att komma till Linköping och till det laget. Man blir kompis med tjejerna direkt och tränaren är riktigt bra. Jag har ju inte hemlängtan.”

Varför bestämde du dig att komma till Linköping?

”Jag åkte till Sverige tillsammans med min man oh vi besökte både Linköping och Göteborg i november/december 2013, Då fick jag prata med Martin (Sjögren) och andra och fick se hur det är i Linköping och efter det besöket var det inte svårt att välja Linköping.”

På Twitter såg jag att du har en ganska fin motorcykel. Åker du mycket?

”Jo , jag har en motorcykel och jag åker ibland. Det ligger kanske lite i familjen, min pappa har också en motorcykel. Det ger en viss  lugn att kunna åka ut ibland.”

Kristine har läst psykologi och är klar med en bachelor degree som hon läste mest på distans på universitetet hemma i Bergen. Psykologi är kanske något hon fortsätter med efter fotbollen, men hon har ju en hel del år fotboll framför sig. I alla fall är det en vetenskap hon har ett stort intresse för.

Ett annat mer privat intresse är matlagning och där kanske mer bakning vad jag förstår. I alla fall har laget fått tagit del av Kris’ kunnande även på detta område.

Jag passade på att fråga lagkaptenen Magda Ericsson, inte om detta, men om vad hon tycker Kristine Minde betyder för laget och hur hon utmärker sig.

Hon säger: ”Kristine har varit och är en otroligt värdefull spelare för oss i LFC. Självklart på grund av att hon kan spela på många positioner men framförallt har hon bidragit med många poäng i år. Det är det hon har utvecklat mest i sitt spel just i år tycker jag, att hon nu omsätter alla hennes löpmetrar och slit till mer poäng. Kristine är en fantastisk lagspelare, hon är ödmjuk som person och alltid väl förberedd för match.”

Det här med lagspelarn Minde är ju onekligen sant. Visst har hon spelat mycket på offensiva positioner i år och visst så blev kanske årets viktigaste damallsvenska mål anledningen till att jag ville prata med norskan just vid den här tidpunkten. Men samtidigt kan man definitivt konstatera att Kris Minde kan spela allt på en fotbollsplan. Back, mittfältare, forward – få spelare i Damallsvenskan, men även utanför Sverige och Norge, kan spela så många olika roller på en mycket hög nivå. När det gäller hennes många facetter i fotbollen kommer jag faktiskt att tänka på brasilianska Elaine som även hon var kapabel på att vara en lika bra försvarare som en målfarlig forward när hon skulle vara det.

Tyskland är ett land som Kristine Minde intresserar sig för någon gång i framtiden, Hon tycker att den tyska ligan är möjligtvis den bästa, åtminstone i Europa och när vi pratar om det, så känns det som om hon ser det som en utmaning, Och utmaningar verkar hon gillar, 24-åriga Bergenjenten som också gillar att skratta känns det som.

9378133445_c1cba5cb47_k

Inför finalen i EURO 2013

Norska landslaget då? Snart möter dem Sverige ju Kristiansand och både Nora Holstad Berge som jag träffade i onsdags och Kris Minde verkar vara rejält revanschsugna efter OS-kvalet i våras. Plus att det inte gick så bra i VM 2015 då man förlorade mot England i åttondelsfinalen trots att man ledde med 1:0 efter mål av veteranen Solveig Guldbrandsen.

För mindre än en månad sedan avgick Norges förbundskapten Roger Finjord efter bara ett år på chefsposten. Spelarna v ar inte nöjda med honom. I ett utalande på Norges fotbollförbunds hemsida tackade de tränaren för den gemensamma tiden men stack inte un der stolen med att de tyckte att han inte fick ut det bästa av spelarna och laget.

Vem som efterträder Finjord är i dagsläge inte offentligt. I matchen mot Sverige ser vi Leif Gunnar Smerud på bänken som är tränare för det norska U21-landslaget, herrar. Smerud är dock allt annat än främmande för damfotboll, han var assisterande när Bjarne Berntsen ledde Norge till EM-brons i Finland 2009.

Ser man på truppen som tagits ut till matchen, så återfinns förstås Kris Minde och även suveräne mittbacken Nora Holstad Berge.  Men iögonfallande är att Norge verkar på gott väg att avsluta det generationsskifte som behövdes och som det svenska landslaget så småningom kommer att stå inför. 10 av de 18 spelare som tagits ut är födda 1992 (som Kristine Minde) eller senare. Vi får se fram emot matchen mot grannen i väst i Kristiansand.

Intervju: Nora Holstad Berge

Den 2 december 2013 presenterade Bayern München två nordiska nyförvärv: Svenska Olivia Schough och norska Nora Holstad Berge. Jag kommer ihåg att någon av mina tyska följare på Twitter svarade med ”Schough förstår jag, men vad vill de med Holstad Berge?” På nyheten. Nästan tre år och två tyska mästertitlar senare är mittbacken Nora startspelare medan Olivia sedan länge har lämnat och numera spelar för Eskilstuna efter en kort sejour i ryska Rossiyanka.

Holstad Berge är från Sandefjord, sydväst om Oslo, men har spelat för Oslolaget Kolbotn och Bergenlaget Arna Bjørnar i den norska toppserien och inte minst för svenska serieledarna Linköpings FC under en längre och en kortare sejour

Nora spelade 90 minuter mot Hibernian ikväll och förmedlade mycket trygghet bakifrån och spelade en hel del fina passningar framåt.
Efter matchen pratade jag med 29-åriga norskan som numera är flytande på tyska, men vi körde svenska/norska.

Hibernian var ingen riktig motståndare är er?

”Nej, men ändå så har de duktiga fotbollsspelare och de körde några bra kontringar mot oss. Vi klarade alla situationer, men en gång klarade vi inte det och då blev det mål för dem.”

Men efter det här vet ni inte riktigt var ni står nånstans i Europa?

”Nu har vi ju endast fyra matcher på internationell nivå, vi har dock spelat träningslandskampen mot PSG och Lyon. I dagsläge är vi inget topplag i Europa. Vi har ännu inte en internationell pondus.”

Ändå så har ni en jättebra gtrupptrupp förstås.

”Vi har 25 spelare i truppen och det är bra. Vi har många veckor med tre matcher söndag, onsdag, söndag. Vi reser ganska mycket och sen finns det konkurrens om startplatserna vilket är bra.”

Efter två och ett halvt år som du förstås har gillat, vad tycker du jämfört med Norge och Sverige är speciell att vara här i Tyskland?

”Det är en bra liga, det är jämnt och på en mycket hög nivå.”

Såg du matchen av ditt förra lag Linköping i söndags?

”Nej, jag såg inte den, men jag läste att det var stor publik och så gjorde Kris(tine Minde) mål.”

Med henne ska jag prata i morgon, jag såg att ni spelade tillsammans i Arna Bjørnar år 2013. Vad skulle du säga om henne?

”Hon är en fighter, hon ger alltid max. Kristine löper mycket och är mycket bra en mot en, hon är en stabil spelare,”

I landslaget får ni nu en ny tränare.

”Jo, men jag tror under nästa samling har vi en assisterande som leder samlingen. Än så länge vet vi inte vem nye huvudtränare blir.”

Blir det en stor förändring tror du?

”Det är kanske så att en ny tränare tänker lite utanför systemen som vi har spelat, men man vet aldrig. Vi möter Sverige i Kristiansand och Tyskland borta i november.”

Ni hade otur mot Sverige i OS.-kvalet, då måste det vara skönt att få träffa dem snart.

”Det var bittert att förlora, men det är alltid små marginaler på den nivån, Det är alltid bra matcher och alltid på en bra nivå. Både Sverige och Tyskland är bra att möta, det är dessa matcher som man måste vinna för att göra bra ifrån sig internationellt.”

Har du någon önskemotståndare i UWCL åttondelen nu?

”Nej, jag är faktiskt lite osäker på om vi kan möta ett annat lag från eget land (alltså Wolfsburg). Vi får se helt enkelt. Men vi måste vara koncentrerad hur som helst, en situation som i dag som ledde till baklängesmålet i dag mot en bättre motståndare kan vara ödesdigert, det får inte hända igen.”

Intervjuer: Ella Masar McLeod och Kristine Minde

30137813471_abe11eea59_kSeriefinalen är över, för FC Rosengård och Eskilstuna United har förberedelsen för Champions League returerna mot Breidablik och Glasgow City börjat och Linköping har två resor framför sig, den första tar dem nere till Vittsjö där de ska möte föredetta lagkamraterna Linda Sällström och Katie Fraine på söndagen.

Just nu, tre omgångar innan Damallsvenskan 2016 kan läggas till handlingarna, håller jag två amerikanskor som årets nyförvärv. Ella Masar McLeod och Tiffany Weimer. Med Masar McLeod pratade jag igår kort efter slutsignalen i spelargången på Linköpings arena.

Du måste vara mycket besviken?

”Jag tycker att Linköping hade en mycket bra säsong och om något kommer fram från den här matchen så hoppas jag att sponsorer kring Damallsvenskan ser hur bra dem är. För oss och för serien är det alltid bra att spela här och se arenan  så full. Jag hoppas att någon ser den här matchen och hjälper till att spelarna stannar. Eftersom när de gör bra ifrån sig, vi gör det också och vi alla blir bättre.”

Det var en mycket tät match, ni kunde ha vunnit, de kunde ha vunnit och vann också.

”Jo, men så är ju fotbollen. Vi hade otur med Lieke som inte kunde vara här och Lotta som fick lämna, men nu måste vi vända och gå till Champions League på onsdag.”

Schemaläggningen var inte direkt till fördel för Rosengård med den viktigaste matchen inbakad mellan två UWCL-matcher kan man tycka?

”Ja, visst, men det är bara att acceptera. Det var en tuff säsong.”

Jag tycker att du har varit årets nyförvärv i hela serien, en mycket bra säsong för dig.

”Ja, tack. Det var roligt, det är roligt att spela och vara en del i ett så bra lag. Jag hoppas att komma tillbaka nästa år.”

To my English readers. Let me relisten to that tonight. I guess though that she meant hoping there will be another game for her in Linköping next year. Anyway, I’ll come back tonight.

30108125472_29fefc68ea_k

Kristine Minde gjorde även ett bra defensivt jobb, här mot Lina Nilsson

Norska Kristine Minde var det lite svårare att få tag i den här sena eftermiddagen. För en gångs skull hamnade varken Pernille Harder eller Stina Blackstenius i strålkastarljuset utan det var Kristine som troligtvis gjorde karriärens viktigaste mål. Men när Kristine fick vänta på webb-TV från lokaltidningen Corren, passade jag på.

Nu har jag bott länge nog i Sverige för att inleda det samtalet med den mest klassiska av alla svenska sportjournalisters fråga (jo, ibland händer det att orden bara glider ur munnen). Hur känns det, Kristine?

Hon skrattar: ”Jo, det känns väldigt bra. Jättekul och en mycket bra sits vi har nu-”

En mycket tajt match var det?

”Ja, det var två lag som gjorde det bra defensivt, de hade inte många målchanser. Och målchanserna kommer väl inte tidigare än när jag gör målet. De måste ju framåt och göra mål, men vi står emot och det var väldigt skönt.”

Nu kommer en annan klassisk fråga från en kollega som närmade sig med diktafonen från sidan, ‘berätta om målet’! Anja Mittag har någon gång sagt till mig att hon tycker att der är en svensk fråga eftersom hion aldrig hade fått den i Tyskland.

Minde skrattar igen. ”Jo, jag var lite förvånad när jag gjorde målet, eftersom jag inte brukar göra sådana mål. Ett riktigt bra inlägg från Pernille Harder och jag kommer mellan två spelare och nickar den i mål. Det var skönt att se den gå in.”

Avgjort är det inte, säger Minde.

”Som sagt det är en väldig bra sits och vi ska njuta av det i dag och i morgon, men vi har två riktigt svåra bortamatcher som väntar nu och sedan är det ju också en svår hemmamatch. ”

Mallbacken borta är svår?

”Den är svår, för den är på gräs och de är duktiga hemma.”

Och sedan tyckte Kristine att det var kul att hon snart skulle möta en del lagkompisar igen på andra sidan planen när det är dags att spela landskamp med sitt Norge mot – just det, Sverige.

Otroligt sportsligt av Ella Masar McLeod måste jag säga i efterhand att inte fokusera bittert eller besviken på förlusten utan att säga att sådana matcher borde sponsorer se och pumpa in lite mer pengar för att höja konkurrensen som i slutändan gör alla bättre och produkten bättre.

Kristine Minde då. Efter matchen intervjuer är ofta inte riktigt bra. Vad annars ska hon säga när vi frågar henne hur det känns och att hon ska berätta om målet… Jag vill prata lite längre med henne och ha bättre frågor och vill veta lite mer om henne. Vi får se när det finns tid för det, men det ska komma.