Mitt fotbollsår 2019

Hur många damfotbollsmatcher har du sett 2019? Så här års brukar jag gå igenom matcherna jag sett och jag funderar även på hur den här bloggen ska se ut 2020.

17/2 Svenska cupen

Djurgården – KIF Örebro 4:0 (Tele2Arena). Publik: 369
Mål: Mia Jalkerud (2), Tilde Lindwall, Sheila van den Bulk

En match där Djurgården var det klart bättre laget och ingen kunde ana att KIF under säsongens gång skulle spela betydligt bättre än Stockholmarna som tursamt undvek att hamna i Elitettan 2020 tack vare Mia Jalkeruds engagemang och Piteås försvarsslarv.

6/4 Landskamp

Sverige – Tyskland 1:2 (Friends Arena) Publik: 25 882
Mål: Caroline Seger för Sverige, Kathrin Hendrich och Linda Dallmann för Tyskland

Ett mycket imponerande Tyskland vann rättvist inför storpublik på Friends. Härlig atmosfär på arenan. I backspegeln var denna match ytterligare en bevis på den gamla regeln att träningsmatcher har ett värde såklart, men att det verkligen gäller när det är VM, EM eller OS. Sverige borde spela lite oftare i huvudstadsregionen. Landslaget är hela Sveriges landslag. Efter matchen pratade jag med en av världens bästa spelare, Dzsenifer Marozsan. (tyska)

14/4 Damallsvenskan

Eskilstuna United – FC Rosengård 0:1 (Tunavallen) Publik: 1 223
Mål: Nathalie Björn

En match där Rosengård missade många målchanser och som verkade slutade med skrällpoäng av hemmalaget, men sen gjorde fd ”Tuna”-spelaren Nathalie Björn segermålet på övertid efter en misslyckad rensning.

Efter matchen passade jag på att lära känna Rosengårds amerikanska nyförvärv Hailie Mace som hade bestämt sig för spel i Damallsvenskan istället för NWSL i dess lite skandalomsusade Sky Blue FC.

22/4 Damallsvenskan

Djurgården – Linköpings FC 2:3 (Stockholms Stadion) Publik: 1 140
Mål: Olivia Schough, Mia Jalkerud för Djurgården. Lina Hurtig, Mimmi Larsson, Stina Blackstenius för Linköping.

Jag kommer ihåg en ganska jämn match under första halvleken där Djurgården kvitterade två gånger Linköpings ledning, men sedan lade gästerna in ytterligare en växel och Blackstenius rullade bollen förbi Gunnarsdottir.

27/4 Damallsvenskan

KIF Örebro – FC Rosengård 0:4 (Behrns arena) Publik: 1 301
Mål: Lisa Marie Utland (3), Hailie Mace

Rosengård vann detta enkelt och det var andra gången jag såg KIF under 2019 och andra gången de förlorade 0:4. Utland gjorde hattrick och jag undrar fortfarande varför man släppte henne, men när man fick in Anna Anvegård, Sveriges framtidshopp, hade man nog en lika stark spelare som samtidigt på hemmaplan har ett mycket högre marknadsvärde än norska Utland.

Trots 0:4 förlusten hade Örebros Addison Steiner inga problem att ställa upp för en kort intervju efter matchen. Efter vårsäsongen åkte hon hem till USA och kom aldrig tillbaka, anslöt till Megan Rapinoes Reign FC i Tacome utanför Seattle där det blev 146 spelminuter på fem matcher för 25-åringen.

5/5 Damallsvenskan

Djurgården – Kristianstads DFF 0:2 (Stockholms Stadion) Publik: 576
Mål: Therese Ivarsson (2)

Ingenting att snacka över. Djurgården förlorade även sin andra hemmamatch i serien mot gästande KDFF som hade det mognare spelet och framför allt var en fungerande lagmaskin.

15/5 Damallsvenskan

Djurgården – Vittsjö GIK 1:3 (Stockholms Stadion) Publik: 312
Mål: Mia Jalkerud för Djurgården, Ebba Hed och Nellie Persson (2) för Vittsjö

Ett blivande topplag presenterade sig på Stockholms stadion inför endast 312 åskådare. Jag kommer i håg att jag hade min Portland-Thorns-tröja på mig och gick fram till Vittsjös kanadensiska målvakt Sabrina D’Angelo efter matchen som glatt utropade: ”Oh no, are you from Portland, I don’t like the Thorns” Sabrina hade ju spelat för amerikanska mästarna och största konkurrenten av Portland, North Carolina Courage året innan. Det blev lite snack även inför den stundande VM-turneringen där jag spekulerade om vem som skulle följa med Kanada som tredje målvakt.

19/5 Elitettan

Hammarby – Borgeby FK 4:2 (Hammarby IP) Publik: 575
Mål: Lawlaw Nazeri, Emilia Larsson, Felicia Saving, Louise Lillbäck för Hammarby, Mathilda Holmberg, Julia Welin för Borgeby

20/5 Damallsvenskan

Linköpings FC – FC Rosengård 0:0 (Linköpings arena) Publik: 2 384

En match där Rosengård tryckte på tempot och dominerade nästan rakt igenom, men där man ändå inte kunde vinna. Efter matchen trodde jag att det kanske åter igen skulle vara möjligt att FCR styrde på ett stort misslyckande precis som 2016, 2017 och 2018. Men läget blev annorlunda efter lilla silly season.

30/5 Elitettan

AIK – Kvarnsvedens IK 1:1 (Skytteholms IP) Publik: 317
Mål: Nicole Odelberg Modin för AIK, självmål för Kvarnsveden

Temwa Chawinga var ett ständigt hot. Ändå var det AIK som var närmare Damallsvenskan eftersom Kvarnsveden släppte in alldeles för många mål.

2/6 Elitettan

Hammarby – IFK Kalmar 4:0 (Hammarby IP) Publik: 394
Mål: Emma Jansson (3), Louise Lillbäck

Hammarby vann säkert mot ett annat topplag i serien. Efter matchen pratade jag med Kalmars kanadensiska Christabel Oduro.

6/6 Elitettan

Hammarby – Umeå IK 3:2 (Hammarby IP) Publik: 1 811
Mål: Louise Lillbäck, Hanna Lundkvist, Emilia Larsson för Hammarby, Annina Wede, Olivia Holm för Umeå

Hammarby ledde redan med 3:0 inför årets första storpublik. Publiktillströmningen ökade avsevärt efter sommaruppehållet.

22/7 Damallsvenskan

Eskilstuna United – Linköpings FC (Tunavallen) Publik: 2 379
Mål: Tia Hälinen, Fanny Andersson

Efter den matchen skrev jag att vi hade sett ”ett annat Eskilstuna” än det som torskade i så många matcher innan sommaruppehållet. En del experter höll inte med mig, men faktum är att inget lag plockade mer poäng efter sommaren än Eskilstuna som slutade på en fjärde plats. Även tack bara en av seriens mest underskattade spelare, Ngozi Okobi som jag även gjorde en längre intervju med i bloggen.

28/7 Damallsvenskan

Djurgården – Eskilstuna United 0:3 (Tele2Arena), Publik: 1 511
Mål: Loreta Kullashi, Felicia Rogic, Kaisa Collin

4/8 Damallsvenskan

Linköpings FC – Kopparbergs/Göteborg FC 1:0 (Linköpings arena) Publik: 1 254
Mål: Stina Blackstenius

5/8 Damallsvenskan

Djurgården – FC Rosengård 0:3 (Stockholms stadion) Publik: 722
Mål: Lisa Marie Utland (2), Anam Imo

Rosengård dominerade, men kunde inte göra mer än ett nickmål av Imo. Damallsvenskans dåvarande skyttedrottning Lisa Marie Utland fick sitta på bänken, kom in och gjorde två mål. Det är nog säkert en av anledningarna att hon lämnade Malmö att hon inte fick starta alla matcher trots imponerande målfacit.

10/8 Damallsvenskan

KIF Örebro – Piteå IF 1:0 (Behrns arena) Publik: 692
Mål: Heidi Kollanen

Emma Kullberg gjorde en strålande säsong. Efter 1:0 över mästarna Piteå passade jag på att prata med KIF Örebros #2 som nu blir Göteborgs #?

18/8 Damallsvenskan

Linköpings FC – Vittsjö GIK 2:1 (Linköpings arena) Publik: 748
Mål: Lina Hurtig, Frida Maanum för Linköping, Tove Almqvist för Vittsjö

21/8 Damallsvenskan

Djurgården – KIF Örebro (Stockholms stadion)

Djurgården – KIF Örebro 1:4 (Stockholms stadion) Publik: 676
Mål: Alexandra Lindberg för Djurgåden, Heather Williams (2), Maja Regnås, Heidi Kollanen för Örebro

Roligt att prata med Heather Williams. Många amerikanska spelare hat ett väldigt positivt utåtriktat sätt och jag anade att hon gillade att fika…

11/9 UEFA Women’s Champions League

Kopparbergs/Göteborg FC – FC Bayern München 1:2 (Gamla Ullevi), Publik: 4 958
Mål: Elin Rubensson för Göteborg, Mandy Islacker (2) för Bayern

Ösregnet i Göteborg. Ändå en mycket bra publiksiffra på nästan 5.000. Jag snackade med Tysklands nya stjärna Giulia Gwinn och hade efter det lite svårt att bestämma vilket språk jag skulle prata med underbara Loes Geurts även om jag är en av få som verkligen kan uttala hennes efternamn rätt.

15/9 Damallsvenskan

Kopparbergs/Göteborg FC – FC Rosengård 0:2 (Valhalla IP) Publik: 1 124
Mål: Anna Anvegård, Hanna Bennison

22/9 Elitettan

Hammarby – Morön BK 1:1 (Hammarby IP) Publik: 1 211
Mål: Emma Jansson för Hammarby, Hayley Dowd för Morön

Hayley Dowd är min favoritspelare i Elitettan. En targetforward som man bara kan önska sig. Otroligt farligt, 33 mål på 26 matcher. Men ingen damallsvensk klubb var beredd att köpa ut henne, så hon stannar nog i Norr.

20/10 Damallsvenskan

Djurgården – Piteå IF 3:3 (Stockholms stadion) Publik: 1 238
Mål: Mia Jalkerud (2), Tilde Lindwall för Djurgården, fernanda da Silva, Julia Karlernäs, Nina Jakobsson för Piteå

27/10 Elitettan

Hammarby – IK Uppsala Fotboll 1:3 (Hammarby IP) Publik: 3 100
Mål: Emma Jansson för Hammarby, Marika Bergman Lundin, Sara Olai, Beata Olsson för Uppsala

USA: Sophia Smith enda överraskningen

USA:s nye förbundskapten Vlatko Andonovski vars första uppdrag heter OS-guld 2020 har tagit ut 28 kvinnor till sitt januariträningslägeri Tampa, Florida. Truppen består av 22 av 23 världsmästare från Frankrike 2019 (enda spelaren som saknas är gravida Alex Morgan). Utöver dessa finns det fem NWSL spelare: målvakten Jane Campbell, backarna Casey Short och Midge Purce, mittfältaren Andi Sullivan samt anfallarna Lynn Williams och Sophia Smith. Smith är 19 år gammal och spelar college fotboll på anrika Stanford University och dess lag Cardinals.

Hela truppen ser ut så här:

Jane Campbell (Houston Dash; 3/0), Adrianna Franch (Portland Thorns FC; 3/0), Ashlyn Harris (Orlando Pride; 24/0), Alyssa Naeher (Chicago Red Stars; 57/0)

Abby Dahlkemper (North Carolina Courage; 53/0), Tierna Davidson (Chicago Red Stars; 25/1), Crystal Dunn (North Carolina Courage; 96/24), Ali Krieger (Orlando Pride; 104/2), Kelley O’Hara (Utah Royals FC; 125/2), Margaret Purce (Portland Thorns FC; 1/0), Becky Sauerbrunn (Utah Royals FC; 171/0), Casey Short (Chicago Red Stars; 31 /0), Emily Sonnett (Portland Thorns FC; 40/0)

Morgan Brian (Chicago Red Stars; 87/8), Julie Ertz (Chicago Red Stars; 95/19), Lindsey Horan (Portland Thorns FC; 78/12), Rose Lavelle (Washington Spirit; 38/10), Allie Long (Reign FC; 51/8), Samantha Mewis (North Carolina Courage; 60/14), Andi Sullivan (Washington Spirit; 15/0)

Tobin Heath (Portland Thorns FC; 162/32), Carli Lloyd (Sky Blue FC; 288/121), Jessica McDonald (North Carolina Courage; 14/2), Christen Press (Utah Royals FC; 130/51), Mallory Pugh (Washington Spirit; 62/18), Megan Rapinoe (Reign FC; 160/50), Sophia Smith (Stanford; 0/0), Lynn Williams (North Carolina Courage; 21/6)

En del spelare har just nu australiska klubbar de spelar för, men deras rättigheter ägs av sina respektive NWSL-klubbar samt av NWSL.

Transferfönstret är öppet

I dag öppnades ett fönster. FA WSL 1 har öppnat sitt transferfönster och fram till slutet av januari 2020 får de engelska klubbarna gå på jakt efter spelare. Det mest spektakulära nyförvärvet har ju kanske redan skett: Sam Kerr, världens bästa spelare enligt en stor jury som röstade fram de bästa uppdrag av The Guardian och podcasten The Offside Rule, lämnade den amerikanska proffsligan NWSL och ansluter till Chelsea Women i London där hon kommer att spela ”under” lagkaptenen Magdalena Eriksson.

‘Kerr-affären tolkades av en rad bedömare som ett signal för att FA WSL 1 tar upp kampen mot NWSL och inte minst övermäktiga fransk-kinesiska OL Gruppen med Olympique Lyon som flaggskepp. Att Kerr valde Chelsea och inte Lyon som också ville ha australiskan tolkades som ett styrkebesked.

Men det är framför allt London (Chelsea, Arsenal) och Manchester (City, United) lagen som har investerat medan andra såsom FC Liverpool (en gång i tiden engelska mästare med Louise ”Lollo” Fors, numera Schillgård) har inte satsat speciellt mycket på damerna.

Det blir intressant att se om engelska klubbar ser sig om även på den svenska marknaden för att handla.

Även Mie Leth Jans till Vittsjö

När hon kom till Rosengård från Manchester City var det troligtvis tänkt att hon skulle ersätta landsmaninnan Simone Boye Sørensen som hade precis värvats bort från Manchester City. Men den då 26-faldige danska A-landslagsspelaren Leth Jans hade maximal otur. Hon bröt foten under ett läger med landslaget och klarade sedan efter rehabben aldrig mer än fem matcher för sin svenska arbetsgivare.

På julafton släppte nu Vittsjö GIK nyheten att Mie Leth Jans flyttar norrut i Skåne och ansluter till laget som blev trea i Damallsvenskan i år. Precis som Ebba Wieder tidigare hoppas Leth Jans att göra det hon vill helst göta: spela fotbollsmatcher varje vecka, helst från start.

Zlatan staty vandaliserad för tredje (?) gången

I början av oktober hade jag ett jobb på Malmö Stadion som tidigare bar namnet på en av Sveriges största banker. Dagen innan hade tydligen en staty på fotbollsspelaren Zlatan Ibhrahimovic vigts in i närvaron av den mångfaldige guldbollvinnaren.

Nu läser jag i en kvällstidning (roligt vi kallar dem för kvällstidningar trots att de sedan länge inte längre är det) att statyn på Malmös fotbollsikon har vandaliserats för tredje gången på 2,5 månader. Någon har färgat den med silver spray och sågat av näsan.

Varför skriver jag om det i en blogg om damfotboll. Eftersom statyerna på Caroline Seger (Helsingborg) och Nilla Fischer (Linköping) har även dem vandaliserats en eller flera gånger. Då pratade många om en attack på damfotbollen. Jag köpte inte det även om Sveriges store fotbollskrönikör Simon Bank analyserade: ”Om de skjuter på dig, så vet du att du gör något rätt.”

Fram till i dag vet vi inte om det helt enkelt var ” drogade eller berusade personer som förstörde någonting som gick att förstöra eftersom de kände att de måste förstöra någonting för att må bättre. ”

Så är det nog även i fallet av Ibrahimovics staty. Även om han är väsentligt mer kontroversiellt än Fischer och Seger tillsammans. En del av oss talar helst förstörelsens och våldets språk.

Nu är det snart jul och jag hoppas att även alla statyer på levande och döda personer får den respekt de förtjänar. Förstörelsens språk kommer aldrig vara det språket som för oss samman och gör oss bättre som människor.

Jultrupperna

Ännu en vecka av silly season har gått och bilden hur de damallsvenska lagen kommer att se ut, klarnar. I morse fick jag ett mail av Piteå IF som meddelade att Hammarbys Astrid Larsson är klubbens sjätte nyförvärv.

Jag tror inte att trupperna är färdiga, vi lär få den ena och andra nyheten, men under den gångna veckan har en del frågetecken raderats och det är dags för en ny betraktelse.

Låt oss börjar med klubbarna som knappast har några förändringar. Intressant att det är årets topplag: FC Rosengård, Kopparbergs/Göteborg FC och Vittsjö GIK. Eller kanske inte alls förvånande. Förvånande är det att både FC Rosengård och Kopparbergs/Göteborg FC har lyckats behålla sina viktigaste spelare där några säkert finns nämnda i en fil på Ralf Kellermanns (sportchef, VfL Wolfsburg) och andra sportchefers bärbara datorer.

FC Rosengård får fortfarande ses som storfavorit till SM-guld även 2020. Allt annat vore ett stort misslyckande. Man har den i särklass starkaste bänken i serien.

Där har KGFC inte valt att engagera sig och rusta upp. Efter ambitionerade tränaren Marcus Lantz’ sorti där klubben valde att inte förlänga kontraktet har man nu i veckan skrivit avtal med Mats Gren som passande nog föddes för 56 år och en dag sedan i Kopparbergs län i Dalarna.

Gren är en fd mittback som spelade för IFK Göteborg tillsammans med fd KGFC-tränaren Torbjörn Nilsson och man kan hoppas att han jobbar i Nilssons anda. Han får dock leta fram sina gamla tränarnotisböcker då han senast arbetade i den rollen 2014 för herrlaget Jönköpings Södra FF. Senast var han tydligen sportchef i IFK Göteborg där han fick sparken för två månader sedan.

Göteborg satsar alltså på en lokal tränarlösning. Truppen har få förändringar. Taylor Leach ut och Emma Kullberg in. Filippa Angeldahl som inte lyckades riktigt ta det där nästa större steget i karriären i Linköping gör ett nytt försök i svart. Det är en förstärkning, men samtidigt har man ett minus på tre spelare i truppen. Två in och fem ut. Man behöver alltså rekrytera för att inte ytterligare minska den redan tunna truppen och öka avståndet till Rosengård.

Vittsjö har just nu tre spelare som lämnar klubben medan man har hämtat in Ebba Wieder och Saga Jontoft. Det är två mycket bra värvningar. Det återstår att se om man hämtar in en spelare som ska ersätta offensiva Summer Green som fungerade mest som offensiv joker. 19 matcher i DA blev det för amerikanskan, i 14 av dessa blev on inbytt.

Bästa laget efter sommaren i Damallsvenskan var som bekant Eskilstuna United och länge såg det ut som om United skulle bli ett snäpp bättre rustad än i år med viktiga nya kontrakt med stödpelare som Ngozi Okovi, Halimatu Ayinde samt värvningen av engagerade Anna Oskarsson. Men i veckan meddelades att trotjänaren Petra Johansson lämnar och spelar ännu en säsong med Linköpings FC där hon en gång i tiden blev känt som Petra Larsson. Lisa Dahlkvist har i slutet av november blivit en av Umeås mest kända villaägare och hon har tydligen även haft samtal med nykomlingen Umeå IK. Men inget har meddelats mer i den historien.

När man sedan betraktar årets femma Linköpings FC, så har man under veckan gjort två viktiga nyförvärv som balanserar truppen till det klart bättre. Johansson tillför karaktär och är en ledare och i samarbete med Nilla Fischer ser det gott ut. Linköping står i dag på sex in och åtta ut. Det blir hur som helst ett större jobb för ledarna att bygga ihop detta. men potential finns såklart.

Piteå har efter ett antal stabila år med nästan hela truppen intakt tappat mycket viktiga spelare, framför allt backarna June Pedersen och Ronja Aronsson som var bland seriens bästa hörnläggare och mycket viktigt vid fasta situationer. Att Madelen Janogy valde VfL Wolfsburg är något överraskande eftersom det blir mycket svårt för henne att bli en startspelare i ett lag där alla av Ewa Pajor, Alexandra Popp, Svenja Huth och Pernille Harder är väsentligt målfarligare än Janogy. Alla fura har dessutom kontrakt till minst sommaren 2021 (Harder, Popp). Men kanske en utmaning som Madelen tacklar lätt som en plätt. Piteås tränare Stellan Karlsson har med rätt ett rykte att vara en utvecklare, någon som ser en talang och som kan göra dig till landslagsspelare. Jag tror faktiskt att dagens värvning av Astrid Larsson är väldigt smart. Det är en spelare med stor potential och jag tror att hon kommer att göra mer mål än Janogy. Ändå har Stellan ett stort jobb framför sig mig just nu fem in och tio (!) ut. Klart att man behöver en, två spelare i defensiven också. Med så stor omväxling lär det bli svårt för PIF att konkurrera om en UWCL-plats. Samtidigt har man viktiga kuggar som Faith Ikidi, Julia Karlernäs och Nina Jakobsson kvar.

Att Elisabet Gunnarsdottir stannar i Kristianstad var ingen överraskning. Några hade spekulerat att hon kanske flyttar norrut till Göteborg, men där valde man att satsa lokalt och Kristianstads DFF är ändå Betas lag och många spelare känner sig som Betas spelare. Fyra riktigt smarta nyförvärv med finska Eveliina Summanen som närmast kommer från en mycket bra säsong i KIF Örebro i spetsen, men även Jutta Rantala och Therese Åsland gör de röda starkare. Det var nödvändigt eftersom Gunnarsdottir var säkert väldigt missnöjd med sjunde platsen.

Precis som i Piteå har det hänt mycket i Örebro. Nio in och tio ut är facit för Karlslunds iF. Det är ytterst svårt att ersätta Emma Kullberg och Eveliina Summanen. Mycket beröm får senaste nyförvärvet Cali Farquharson som alltså kommer från Washington Spirit eller Utah Royals, trots att Utah nog aldrig givit en tröja åt Farquharson. Hon ”tradades” från Washington till Utah för att bara några veckor senare deklarerades som ”fri” av Christen Press’ och Becky Sauerbrunns lag. Svårt att säga vart det lutar för Örebro som fortfarande är i samtal med kaffeälskande Heather Williams som skulle behövas för att vara en av ledarna i en trupp som måste på nytt formera sig.

Lugnt och tyst är silly season i de småländska skogarna. Växjö DFF har inte mycket finansiella muskler (det har nog bara Rosengård i Sverige). Amanda Johnsson Haar är Växjös mest spektakulära nyförvärv och inget ont mot Amanda, men på minussidan står det sex namn vilket gör att man är lite rädd att Växjö som framför allt under den gångna säsongen tappade sina tvä bästa spelare Anna Anvegård och Jelena Cankovic till Malmö, kommer att ha det svårt att hänga kvar 2020.

Det lär även Djurgården ha. För några veckor sedan gick målsprutaren Mia Jalkerud ut i en intervju och krävde att klubben skulle satsa och göra det bättre än 2019. Men hittills är danska Kathrine Østergaard Larsen det stora nyförvärvet. Samtidigt som åtta spelare lämnar. Sheila van den Bulk stannar i Stockholm, men gör även Ingibjörg Sigurdardottir det? Både 2018 och 2019 trodde experterna att Djurgården skulle spela på den övre halvan av tabellen, men man hamnade i undre delen. Om inget händer snart är nog Djurgården precis lika mycket eller ännu mera i farozonen att få lämna serien 2020. Utan Mia Jalkerud skulle man vara en toppkandidat för Elitettan trots landslagsspelaren Olivia Schough.

Nykomlingarna Umeå IK och Uppsala Fotboll har värvat bra hittills. Umeå förstärker framför allt offensiven med två jätteduktiga forwards, nämligen Kayla Braffet och Therese Simonsson. Skönt att se att Uppsala satsar på Damallsvenskan: Med Emma Holmgren fick man in seriens bästa svenska målvakt. Systematiska värvningar, men det återstår ändå att se om det räcker. I alla fall görs ett seriöst och bra försök. Det gäller nog för båda nykomlingar i år. Uppsala vinner dock redan nu SM-guld för den bästa tillgängliga informationen om truppförändringar och ett alldeles utmärkt Twitterkonto. Där borde alla andra göra studiebesök.

Några spelare är fortfarande utan klubb. Inte nödvändigtvis stannar de i Sverige, men det blir spännande att se vart de hamnar. Jag tänker på Hailie Mace (som troligtvis lämnar Sverige), Emma Pennsäter (tillbaks till Brøndby?), Rita Chikwelu, Danielle Rice, Petronella Ekroth, Alexandra Lindberg och Ogonna Chukwudi.

U20 VM 2020 till Costa Rica och Panama

Nästa års U20-VM kommer att spelas i Costa Rica och Panama nästa år. Det bekräftade FIFA i dag. Det är för första gången att den damturnering har två värdländer och först andra gången i FIFA:s historia att en turnering spelas i två länder. Första gången det begav sig var 2002 när herrarna spelade VM i Japan och Sydkorea.

16 länder deltar och spelar om VM-titeln. Turneringen spelas för 10:e gången. Tyskland och USA har vunnit tre gånger var, två gånger vann Nordkorea. Regerande mästarna är dock Japan som vann finalen i Vannes (Frankrike) för snart ett och ett halvt år med 3:1 över Spanien.

Hittills är Nordkorea, Japan, Sydkorea, Nya Zeeland, Tyskland, Spanien, Frankrike och Nederländerna kvalificerade. Nu kommer alltså även de två värdländerna Costa Rica och Panama med och sex platser återstår. Två går till Afrika och två till Sydamerika. Tre skulle ha gått till Nord- och Centralamerika, men med tanke på att två centralamerikanska länder redan är värdar ser det ut som att bli endast två platser för federationen CONCACAF.

VM vartannat år?

Just nu pågår ansökningsförfarandet kring VM 2023 där endast fyra (fem) länder är kvar: Australian & Nya Zeeland tillsammans, Japan, Kolombia och Brasilien.

Mitt i allt detta gick FIFA:s mäktigaste man, Gianni Infantino, ut i dag med att han funderar på om inte damernas VM borde spelas vartannat år.

Det är tydligen Frankrikes fotbollsförbundets president Noel Le Graet som har yttrat att det skulle vara en fantastisk idé och Infantino verkar hålla med.

”Han sade att vi borde organisera ett dam-VM vartannat år istället för vart fjärde år eftersom turneringen har en så otroligt bra inverkan på sportens utveckling,” citeras Infantino i en rad medier.

Nyheten veckar nästan enbart negativa svar på Twitter. Engelska journalisten Sophie Lawson skriver att landslagen på detta sätt närmast skulle spela nonstop och att man skulle gå från ett VM direkt till ett EM i Europa.

Bloggarkollegan Tim Stillman tycker att FIFA överskattar publikens aptit på fotboll och tycker jämnt att man kan bara ha mer och mer matcher.

Själv kan jag bara hålla med. Eftersom man utökade VM-turneringen 2023 till 32 deltagande lag mitt under pågående ansökningsprocessen drog sig redan några federationer ur. En turnering med 32 deltagare vartannat år kräver att det finns dubbelt så många värdar som är beredda att bygga upp en organisation.

Man måste i så fall göra upp med UEFA om att man flyttar antingen EURO eller VM till jämna år. Samtidigt måste man balansera med OS. En lösning skulle kunna vara:

2023 VM i Australien/Nya Zeeland, Brasilien, Japan eller Kolombia
2024 OS i Beijing & EURO
2025 VM
2026 EURO (bara för en gångs skull efter två år för att slippa fem år utan EURO)
2027 VM
2028 OS i Los Angeles
2029 VM
2030 EURO
OSV.

För att slippa oändliga EM-, VM- och OS-kval skulle man kunna ha EM som VM-kval varannan gång fr o m 2026.

Och så….låter det vansinnigt? Jag håller med. Tyvärr är den inte den 1 april i år och Infantino menar allvar.

OL-gruppen (och Kina) tar över Reign FC

Det blev en lång(tråkig) presskonferens tidigt på eftermiddagen lokal tid (sen kväll svensk tid) i Tacoma, staden utanför Seattle som är mest känd för att ha Seattles internationella flygpats på sin mark.

Efter drygt en timme stängde jag av livesändningen på Facebook och nöjer mig nu med att sammanfatta fakta.

OL-gruppen (dvs gruppen affärsintressen som äger klubben Olympique Lyon) köper in sig med 89,5% i den nya opererande enheten medans fd majoritetsägarna, paret Bill och Teresa Predmore behåller 7,5% av klubben. Tony Parker (fyrfaldig NBA-mästare och för närvarande Olympique Lyons märkesambassadör i USA) kommer att inneha 3% av Reign FC.

Entreprenören Jean-Michel Aulas, han som är största delägare i Olympique, kommer att bli styrelseordförande i Reign FC, Bill Predmore fortsätter dock som VD. Med det sagt ser det ut som om Mikal Thomsen, en affärsman från Seattle som så sent som i januari i år gick in i klubben och lovade att bygga en arena som skulle vara klar 2021, är ute ur företaget.

Men i OL-gruppen finns sedan ett två år tillbaka även kinesiska affärsintressen. 20% av klubben ägs nämligen av kinesiska IDG Capital Partners. Kineserna betalade 100 miljoner €, motsvarande 1,1 miljarder kronor för sin del i Olympique Lyon.

Med köpet av Reign FC har det kinesiska företaget nu även andelar av en amerikansk klubb. Kina har på senare år investerat allt mer i fotbollen. Inter Milan ägs till 69% av Suning Holdings Group från Nanjing och till 31% av Lion Rock Capital från Hongkong. Espanyol Barcelona ägs av affärsmannen Chen Yangsheng och franska AJ Auxerre ägs till 60% av förpackningsföretaget ORG Packaging med VD:n Zhou Yunjie vid spakarna.

Det blir spännande att se hur samarbetet mellan Frankrike/Kina och USA fortsätter.

I dagarna hörde man från NWSL-hållet för övrigt att även kommande säsong spelas det med nio ”franchises” (= lag) i den amerikanska proffsligan. En utökning är väntat först år 2021.

Madelen Janogy till VfL Wolfsburg

Ralf Kellermanns favoriserade jaktrevir är fortfarande Damallsvenskan. Madelen Janogy som lämnar Piteå IF har skrivit på för VfL Wolfsburg.

Efter Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö blir hon alltså den tredje svenskan i tyska mästarna vilket gör Wolfsburg till det vad man brukar kallas ett ”svensklag” i media. Förutom dessa tre spelar Claudia Neto, Kristine Minde, Sara Björk Gunnarsdottir och Pernille Harder i Wolfsburg – alltså sju fd damallavenska spelare.

Nu är det klart varför Janogy agent skrytade lite med att man hade sagt nej till både Birmingham och Juventus. Men i Tyskland blir det onekligen svårare att få en plats i startelvan. Alexandra Popp, Ewa Pajor, Zsanette Jakabfi Harder och Rolfö finns där och kan spela olika positioner i anfallet.