I morgon avslutas kapitlet 1.FFC Frankfurt i tysk damfotboll. Den grundades så sent som den 27 augusti 1998 och avslutas alltså den 30 juni 2020, endast 21 år gammal.
Men under dessa 21 år har 1.FFC Frankfurt vunnit allt som går att vinna. Sju gånger vann laget TM-guld, nio gånger vann man tyska cupen och fyra gånger blev det triumf i Women’s Cup respektive Champions League.
Spelare som tidigare har representerat klubben innehåller många världsstjärnor. Vad sägs om
Fatmire Alushi (född Bajramaj), Nadine Angerer, Saskia Bartusiak, Melanie Behringer, Vero Boquete, Ana Maria Crnogorcevic, Jessica Fishlock, Kerstin Garefrekes, Jackie Groenen, Ari(ane) Hingst, Mandy Islacker, Steffi Jones, Ali Krieger, Kim Kulig, Saki Kumagai, Nia Künzer, Jessica Landström, Simone Laudehr, Renate Lingor, Dzsenifer Marozsan, Jennifer Meier, Sandra Minnert, Yuki Nagasato, Babett Peter, Conny Pohlers, Birgit Prinz, Silke Rottenberg, Celia Sasic (född Okoyino da Mbabi), Bianca Schmidt och Sara Thunebro bara för att nämna några…
I Frankfurt har lagets impressario Siggi Dietrich förstått att han och klubben inte länge kan konkurrera med VfL Wolfsburg och Bayern München där herrklubbarna har investerat en liten, men effektiv slant pengar för att ta över makten i tysk damfotboll. Frankfurt hade inte längre en chans att tävla om de bästa spelarna som tidigare alltid skrev på hos Siggi som ofta förhandlade med sig själv då han var både lagets sportchef och spelarnas agent.
Så från och onsdag den 1 juli går 1.FFC Frankfurt upp i Eintracht Frankfurt som ju också har ett herrlag som slutade precis på en nionde plats. Vi får se om Eintracht Frauen kan utmana Wolfsburg och Bayern.
Efter tre spelade omgångar toppar AIK och Morön Elitettan med nio poäng var. Både IFK Kalmar och Mallbacken som började med två vinster förlorade i den tredje omgången.
Det ser ut som om AIK dansar genom serien efter först en imponerande bortaseger mot storfavoriten Hammarby (4:1) sedan bortaseger i Alingsås (2:0) och den första hemmasegern över Sandviken (5:0).
Tre spelare leder skytteligan med fyra mål var och det är amerikanske Katerina Guillou (Morön) samt Ina Österlind (Alingsås) och Nora Rönnfors (Jitex).
Hammarby har återhämtat sig från storförlusten mot AIK och vunnit två gånger sedan dess. Bajen är således med i racet om en av två damallsvenska platser för 2021.
Med noll poäng står numera endast favoriterna Kvarnsvedens IK och Sunnanå SK (som tränas av fd Djurgårdsprofilen Annika Kukkonen).
Kvarnsveden har som bekant tappat sin malawiska målspruta Temwa Chawinga som bytte Dalarna med kinesiska storstaden Wuhan.
Just det, staden där SARS CoV2 pandemin som har dödat mer än 500.000 människor i hela världen och över 5.200 i Sverige har haft sitt ursprung.
Den kinesiska damfotbollsserien ska nu också komma igång. Temwa Chawinga har varit i huslig karantän i 76 dagar och hennes klubb Wuhan Jiangda har tagit upp träningen i början av juni.
Den amerikanska serien NWSL drar inte igång på riktigt med hemma och bortamatcher och som ni säkert noterat har USA fruktansvärt höga siffror i pandemin med 45.000 nya infektioner på en enda dag.
Men nu spelas en turnering i delstaten Utah som heter NWSL Challenge Cup, utmaningens cup alltså. Med undantag för Orlando Pride som förra veckan hade fem smittade spelare som sedan blev noll smittade spelare (första testet var positiv, ett annat test sedan negativ) spelar åtta lag i turneringen.
Medan Rosengård vann med 1:0 över Vittsjö spelades även toppmatchen mellan North Carolina Courage (mästare 2018 och 2019) och Portland Thorns (mästare 2017). Och den duellen stod 1:1 efter nittio minuter, men under stopptiden avgjorde North Carolina och vann med 2:1 eften en dundrande nick av Lynn Williams, en spelare som jag tycker är en av världens bästa forwards, men som många fotbollsspelare i Sverige inte ens känner till.
Innan dess hade Debinha gjort ledningsmålet för North Carolina och inbytta Simone Charley kvitterat för Portland. Rosengårds fd back/anfallare Hailie Mace byttes in för North Carolina och spelade 19 minuter.
I natten mot söndag spelades andra matchen i Utah och där vann Washington Spirit med 2:1 över Chicago Red Stars som måste klara sig utan ligans föredetta superstjärna Sam Kerr.
Rose Lavelle och Ashley Hatch gjorde målen för Washington medan Morgan Brian reducerade för Chicago.
Det finns en del stjärnor som har avstått från att spela NWSL Challenge Cup. Bland annat saknas Portlands storstjärna Tobin Heath som jag håller som en av världens bästa fotbollsspelare. Hon hade bestämt sig att inte spela turneringen med tanke på den pågående pandemin av SARS COv2.
Samma beslut fattade redan tidigare värdsmästarna Carli Lloyd, Christen Press, Mallory Pugh och Megan Rapinoe.
Alla spelare kunde bestämma själv om de ville delta i turneringen eller inte med tanke på pandemin.
Är du sugen på att se amerikansk NWSL fotboll helt kostnadsfritt??
Då var den första omgången av Damallsvenskan avklarat. Den innehöll ingen skräll, men rätt så många mål.
Jag har klickat mig igenom ett antal matcher i går då vi hade fyra matcher på eftermiddagen och en på kvällen.
Rosengård utan Caroline Seger dominerade mot Vittsjö GIK som dock spelade ett uppoffrande försvarsspel och föll först när Seger blev inbytt. Då gjorde Kajsa Lind dagens mål. Vad landslagsspelarna Mimmi Larsson, Anna Anvegård och sedan även Anam Imo inte förmådde, det ombesörjde Lind – att få hål på Damallsvenskans bästa målvakt Sabrina D’Angelo.
Lind gömde sig sedan på spelarbussen på väg hem till norra Skåne och visst kan man förstå hennes besvikelse att avgöra Skånederbyt med ett självmål vid en tidpunkt då man redan var på väg in i mål med ett 0:0 mot storfavoriten till SM-guldet.
Men både Kajsa Lind och mittbacksgrannen Sandra Adolfsson gjorde en heroisk insats. Och det är aldrig en enskild spelare som förlorar en match.
Omgångens finaste bild: när Rosengårds superstjärna Caroline Seger går fram till Kajsa Lind och försöker trösta henne. För detta borde Seger få en liten medalj. En gest som utmärker en sann idol.
Annars finns det mycket jobb kvar för Jonas Eidevall för att höja nivån och framför allt för att skapa chanser. Vi känner igen Rosengårds gamla ”sjuka”, men samtidigt vann dem SM-guld ändå trots samma problem i en del matcher i fjol. Det är först internationellt i en åttondelsfinal i Champions League som detta inte går ostraffad.
Vittsjö spelade mycket bra utefter förutsättningar, men truppen är väldigt tunn. I går satt tre utespelare på bänken.
Rosengård spelade med exakt den startelva som jag hade förväntat mig med undantag för Seger som i början ersattes av Sanne Troelsgaard som gjorde ett bra jobb.
När Sofie Svava skadade foten kom Johanna Rytting Kaneryd in.
Jag såg mycket av IK Uppsala Fotboll – Djurgården, matchen som jag helst hade sett på plats, men det pågår en pandemi och jag har ingen bil och är beroende av kollektivtrafik i form av SL och SJ. Från Uppsala C skulle man kunna ta en promenad till Studenternas, men fram till centralstationen är det alldeles för många människor man möter och i Sverige bär ingen mun- och nässkydd.
I Uppsala såg Djurgården ut som vinnare och när man ledde med 1:0 och sedan 2:1 såg även spelet ut som om stockholmarna skulle börja säsongen med en trepoängare. Sedan blev det platt fall med två mål av Cassandra Korhonen och Beata Olsson i 91:a matchminuten. För andra gången inom sju månader hade jag sett Uppsala vända ett underläge mot en seger mot ett Stockholmslag – då i Elitettan mot Hammarby, nu mot Djurgården.
Fram till första halvlekens slut ville jag skriva att Uppsala kommer att ha det ytterst svårt att hänga kvar i serien om man inte ens klarade att spela jämnare mot Djurgården som var det bättre laget i första. Nu, med facit i handen, har Uppsala visst en chans. Mycket starka nickar av Sara Olai och Cassandra Korhonen tyder på att det blir fler nickmål framöver vid fasta situationer. Djurgården hade otur med en mycket olycklig och konstig utvisning av inbytta sydafrikanskan Linda Motlhalo.
Piteå vann med 3:2 borta över Umeå i ”derbyt” (203 km mellan städerna, man skulle kunna beteckna Rosengård – Växjö (198 km) som ett derby det med. Nina Jakobsson gjorde matchens och därmed Damallsvenskans första mål 2020. Umeå blev starkare på slutet, men det är svårt att dra slutsatser som gäller längre än en vecka.
Många mål mellan KIF Orebro och Eskilstuna United i en match som tydligen kallas ”gnällderby”, någon som vill förklara varför det är så. Det blev 3:3 och jag gillade Loretta Kullashi och även Heidi Kollanens frisparksmål var skönt att se.
Linköpings 3:0 efter en stark halvtid mot ett nedflyttningstippade Växjö DFF borde man inte överskatta. Det blir nästa vecka i Vittsjö där vi får mer info om Linköpings chanser i årets korta serie.
Till slut spelades en match på söndagen och där fick vi en serieledare i Göteborgs FC som vann med hela 5:1 över ett blekt Kristianstad som dock hade minst två fina chanser innan Göteborg tog ledningen, men Alice Nilssons skott gick utanför och Elise Kellond Knights skott var mjukt och gick rakt in i Jennifer Falks armar. Då slog Rebecka Blomqvist till med två mål. I Göteborg började stjärnförvärvet Stina Blackstenius på bänken, även landslagsspelaren Julia Roddar fick sitta där.
I skytteligan har vi två tvåmålsskyttar som leder fältet: Linköpings Orji Ebere och Göteborgs Rebecka Blomqvist.
Jag förstår inte varför mental ohälsa fortfarande är så tabuiserad. Även i ett land som Sverige som gärna ser sig som världsledande i alla frågor som uppfattas som progressiva. Verkligheten ute i samhället är en annan. Det tar inte veckor, det tar månader innan människor som inte mår bra får en terapi, för det mesta försöker en överbelastad sjukvård hjälpa till med tabletter som gagnar en miljardindustri av läkemedelföretag där VD:ar har sommarhus i Falsterbo.
It’s ok not to be ok.
Någonstans för ett par år sedan läste jag den enkla meningen i sociala medier. Det är så enkelt och så sant.
Everybody hurts, sjöng R.E.M. och dess frontman Michael Stipes redan 1992, för 28 år sedan.
Vi alla mår inte bra då och då. Och några av oss mår sämre och behöver hjälp.
Fotboll är en lagsport där man ska vara stark och visa båda arbetskamraterna i laget och motståndarna och hela världen att man är atletisk, orubblig, tuff och cool.
Men under de senaste månaderna har nu alltså tre spelare trätt fram och har berättat om att de inte mår eller mådde bra.
Madelen Janogy har tagit en time-out från fotbollen och är inte med när hennes Wolfsburg firar framgångar. Anna Oskarsson har berättat om att hon inte mådde bra i Linköping, framför allt 2018. Hon har blivit ambassadör för en hjälporganisation som heter Suicide Zero. Och senast nu har även Emma Holmgren berättat i DN varför hon lämnade Linköping och en atmosfär där hon inte mådde bra och där även hon behövde psykologhjälp. I Östergötland verkar det ha varit arbetsklimatet framför allt mellan spelarna som har belastat Holmgren. Att både Oskarsson och Holmgren har lämnat föreningen och inte mått bra när de vistades där, borde vara en alarmklocka för LFC. En alarmklocka som får hela huset att vackla.
Men det finns fler exempel på fotbollsspelare som inte mått bra och som trätt fram. Världsmålvakten Stephanie Labbé har berättat om sina depressioner och att hon tacklar dem precis som hon tacklar ett sportsligt problem, men att det tog tid innan hon hittade den lösningen för hennes del.
Christen Press har flera gånger (bl a i samtal med undertecknad) berättat om att hon hade alldeles för stora förväntningar på sig själv och att hon även kände att omgivningen förväntade sig lika mycket av henne. När WPSL gick i konkurs var flytten till Göteborg och sedan Tyresö mycket viktigt för henne för att kunna få ett nytt perspektiv på sig själv och hon hittade tillbaka till lusten att spela fotboll. Sedan dess har det bl a blivit två VM-guld för henne.
Det skulle gå att hitta fler exempel, men ändå är de rätt så få.
Att Janogy, Oskarsson och Holmgren pratar om detta är modig och viktigt för alla andra och troligtvis även lite självläkande.
Göteborgs FC tippas som en av favoriterna inför den snart börjande säsongen, men tränaren Mats Gren vill helst jobba någon annanstans. Inte bra för förtroendet mellan klubbledningen, spelarna och tränaren.
Tidningen Göteborgs Posten rapporterar om att Mats Gren har öppet sökt jobb hos Al Jazira i Förenade arabemiraten där det troligtvis betalas en något bättre lön än i Damallsvenskan.
Gren säger till GP: ”Det var ingenting. Jag känner Mads sedan tidigare. Det var kanske dumt att skriva det på Linkedin. Jag kanske skulle skrivit det i ett privat meddelande. Det var ingenting. Jag trivs jättebra här i Göteborg.”
Det låter väldigt troligt, eller hur. Precis som om man säger ”jag älskar dig” till en annan på en fest medan partnern tittar på. Det var ingenting, älskling. Jag kanske skulle ha skickat SMS till hen. Jag trivs så bra med dig. Det var bara en skojgrej.
Jorå, det blir en lång och dyr resa för de svenska fansen att ta sig till nästa VM, år 2023, om den nu kan spelas då. Det blir som väntat Australien och Nya Zeeland som ju redan hade fått det bästa betyget av FIFA som får arrangera turneringen.
Det blir den dittills största turneringen i dam-VM:s historia där 32 förbund kommer att delta.
”As One” heter den gemensamma ansökan som ni kan läsa i ett litet 188-sidors PDF-dokument här.
Öppningsmatchen och finalen samt några matcher till kommer då att spelas på Stadium Australia i landets största stad Sydney. Stadium Australia tar 70,000 besökare om det nu blir så att 70,000 personer får samlas år 2023.
Övriga arenor i VM är:
Sydney Football Stadium (42,000) Melbourne Rectangular Stadium (30,000) Brisbane Stadium (52,000) Perth Rectangular Stadium (22,000) Hindmarsh Stadium, Adelaide (13,400) Newcastle Stadium (25,900) York Park, Launceston (22,000)
Eden Park, Auckland (42,800) Wellington Stadium (39,000) Christchurch Stadium (22,500) Waikato Stadium, Hamilton (25,111) Dunedin Stadium (28,744)
Göteborg FC har för en dryg vecka sedan besegrat svenska mästarna FC Rosengård med 2:0 och många skrev om att Göteborg utklassade FCR och nu seglar upp som årets favorit till Damallsvenskan (om den kan spelas klart).
Men det finstilta är ju förstås att varken Caroline Seger, Hanna Bennison och Jelena Cankovic var med i den matchen.
Tyvärr har EFD ännu inte hunnit skicka ut hur de aktuella trupperna ser ut två dagar före seriestarten, men allt, mina vänner, ALLT talar för att FC Rosengård vinner ytterligare en gång och att Göteborg FC för tredje gången i rad spelar om andra platsen som en svensk version av tyska Bayern München och visst är det något bra.
Jonas Eidevall har en trupp på 18 spelare på sin hemsida som alltså inte är aktualiserad med nyförvärvet Katrine Veje från Arsenal Women.
En ganska vanlig truppstorlek för svenska förhållanden där även topplagen inte har råd att bekosta samma stora trupp som europeiska toppklubbar som Wolfsburg, München, Lyon har. Där tycker man ju att det behövs 23-26 spelare för att spela en säsong på samma nivå vecka efter vecka.
Men de 19 som Rosengård har kommer att suveränt kamma hem SM-guld. Och Eidevall kan till och med rotera under de många täta matcherna som ska spelas.
En startelva skulle kunna se ut så här: Zecira Musovic, Natalia Björn, Glodis Viggosdottir, Malin Levenstad, Sofie Svava, Jessica Samuelsson, Caroline Seger Hanna Bennison, Jelena Cankovic, Mimmi Larsson, Anna Anvegård.
Då kommer vi fram till tio landslagsspelare plus Levenstad och på bänken sitter avbytare som Katrine Veje, Anam Imo, Johanna Rytting Kaneryd, Sanne Troelsgaard och Fiona Brown .
Dessa 16 är av en klass som adderat till en trupp inget annat svenskt lag kommer i närheten av. Och som sagt, startelvan går att ändra på dagsformen, det finns fem alternativ, framför allt för den offensiva planhalvan.
Tvåa borde Göteborg FC bli. Där har man två spelare som inte är med. Elin Rubensson som är en av Sveriges allra bästa fotbollsspelare väntar barn och Beata Kollmats, ordinarie lagkaptenen, är korsbandsskadad och behöver ett par månader till för att komma tillbaka.
Här har vi ett A-lag på 21 spelare – 2 = 19, exakt samma storlek som Rosengård har. På målvaktssidan är Göteborg starkast: Inget annat lag har två klassmålvakter som Loes Geurts och Jennifer Falk. Men med Rubensson och Kollmats borta fick KGFC värva tre spelare att täcka upp luckorna någorlunda och dessa är rätt okända och ospelade kort: amerikanskorna Annika Fischer och Bri(anna) Folds och ungerska Anna Csiki.
Folds hamnade i Göteborg efter Linköping hade betalat en resa till Sverige och ett uppehälle för henne och hennes agent och under den enda lediga dagen gjorde de en ”liten utflykt” till Västkusten utan att berätta någonting för sin värd och tyckte att det var bättre att skriva på någon annanstans. KGFC säger att man visste ingenting om detta och i slutändan hade man för andra gången i år gjort sig ovän med fd svenska mästarn Linköpings FC. Efter Stina Blackstenius nu Bri Folds. Agenten bad om ursäkt, han sade att Folds var så desperat i att äntligen hitta en ny klubb att shit happened som man brukar säga i USA. Ingen kommentar.
Göteborg skulle kunna mönstra följande startelva:
Loes Geurts, Annika Schmidt, Emma Kullberg, Emma Berglund, Natalie Kuikka, Emma Koivisto, Vilde Böe Riisa, Julia Roddar, Julia Zigiotti Olme, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund.
Det är precis som i fjol som känns för ett decennium sedan i den pågående pandemin att Rosengård vinner guldet tack vare bänken där fem fullgoda ersättare sitter som även kan ta plats i startelvan. KGFC har Rebecka Blomqvist och Filippa Angeldahl till exempel som skulle platsa i vilken startelva som helst utanför Malmö och Göteborg Sedan ett par oprövade kort som Folds och Csiki, där finns även talangfulla Evelyn Ijeh och Filippa Curmark, men det är inte samma tyngd som i Skåne.
Efter dessa två finns det en större grupp lag som spelar om platserna 3:
Där har vi Vittsjö som precis har tappat en av sina bästa spelare: Tove Almqvist är kors- och ledbandsskadad och framför henne ligger en stor uppförsbacke. Krya på dig!
Där har vi Kristianstad vars tränare Elisabet Gunnarsdottir drabbats av bältros. Krya på dig, Beta! KDFF ser stabilt ut med få spelartapp och mycket bra nyförvärv. Jag förmodar att Elise Kellond Knight kommer att bli en av Damallsvenskans bästa mittfältare. Eveliina Summanen är ytterligare ett tungt nytt namn.
Linköping har en spelaromsättning på elva in och nio ut om jag har räknat rätt. Petra Johansson och Ronja Aronsson är de solklart bästa nyförvärven, men man har tappat Blackstenius och Angeldahl till Göteborg och Larsson till Malmö. Nu är det endast Lina Hurtig kvar av den gamla unga anfallstrion. Det blir svårt för Olof Unogård att nå en topp2-placering med ett nästan nytt lagbygge. Frida Maanum är dock en juvel som finns kvar.
Eskilstuna United har tappat tunga namn i Petra Johansson och Lisa Dahlkvist, men man har kvar en av mina favoritspelare Ngozi Okobi. Och även tränarens dotter har skrivit på igen. Felicia Rogic som plötsligt blev en målspruta när hon inte längre hette Karlsson kommer att sprida glädje tillsammans med Loreta Kullashi såklart.
Piteå har ganska stora förändringar i truppen i år. Åtta in och tio ut är väldigt ovanligt i Stellan Karlssons lagbygge, men kanske en konsekvens av den förra säsongen som efter SM-guldet 2018 måste varit en besvikelse med alldeles för många oavgjorda matcher. Man har tappat mycket av stommen i defensiven som var stommen till succén: June Pedersen, Emelie Lövgren och Ronja Aronsson har sagt hejdå. Även Madelen Janogy försvann till Wolfsburg där hon tyvärr drabbades av mentala problem. Om Julia Karlernäs och Nina Jakobsson kan spela en drömsäsong kan Piteå kanske tävla om tredjeplatsen, men det blir tufft.
KIF Örebro, Djurgården, Växjö, Umeå och Uppsala kommer att hamna på platserna 8-12 med sannolikt Örebro på en åttonde plats. Synd att man tappade både Summanen, Kullberg och Kayla Braffet. Med elva in och tio ut har även KIF en mycket hög omsättning. Vad hände med Heather Williams? Och hur bra är Cali Farquharson?
Djurgården hade tur att inte trilla ner till Elitettan i fjol och nu står man för tillfället utan mammalediga Gudbjörg Gunnarsdottir och Mia Jalkerud, lagets två eldsjälar. Även Irma Helin har som bekant lagt av med fotbollen. Att även Ingibjörg Sigurdardottir och Hanna Folkesson lämnade innebär att man fick hämta många nya ansikten. Hanna Wilkinson får täcka upp för Maria Hovmark som slet av korsbandet tidigt i år. Olivia Schough är numera lagkapten och får bevisa att hon kan leda sitt lag upp i högre regioner i tabellen. Men det blir tufft. Dock stannar laget kvar ytterligare ett år eftersim vi har tre kandidater som är sämre.
Växjö har fyra nya spelare medan nio har lämnat. Truppen känns ganska tunn även om det är lika många spelare som Rosengård och Göteborg har under kontrakt. Det är målvakten Katie Fraine och backen Jennie Nordin samt mittfältaren Emmi Alanen som är nyckelspelare i år. Det är dem som måste fixa ännu ett kontrakt för Smålands stolthet.
Då återstår endast nykomlingarna Umeå IK och IK Uppsala Fotboll. Uppsala har värvat en av seriens bästa målvakter, Emma Holmberg kom hem från Linköping. Och längst fram kan vi förvänta oss de första damallsvenska målen av Cassandra Korhonen, en av våra större talanger i anfallsväg. Men eftersom truppen inte har förstärkts ordentlig nog, så tror jag att det blir väldigt svårt. Matchen mot Djurgården nu i helgen blir en fingervisning.
Samma sak gäller Umeå, Sveriges gamla storlag. Kan Lisa Dahlkvist efter hon slitit av hälsenan komma tillbaka till gammal styrka (hon spelade en finfin säsong 2019) och leda sitt Umeå till en ny kontrakt som kanske skulle dra in nya sponsorer som kanske skulle hjälpa till att låta UIK klättra i den damallsvenska hierarkin? Det finns mycket talangfulla spelare i Västerbottens lag, men det saknas ett par stycken som kan lyfta lagbygget tillräckligt för att enkelt klara ribban för ytterligare ett år. WIlma Öhman kommer säkert imponera oss.
Då kommer vi alltså således till följande damallsvenska tipset:
FC Rosengård
Göteborgs FC
Kristianstads DFF
Eskilstuna United
Linköpings FC
Piteå IF
Vittsjö GIK
KIF Örebro
Djurgården
Växjö DFF
IK Uppsala Fotboll
Umeå IK
Tyvärr är det viruset som avgör om säsongen kan spelas som planerat. Om det blir ett uppehåll får man kanske revidera prognosen.
Detta gör att både Morön och Mallbacken har sex poäng efter två matcher. Moröns 26-åriga amerikanska Katerina Guillou leder skytteligan med fyra mål, ett bra snitt.
Bilbao och San Sebastian kommer att se sju matcher i UEFA Women’s Champions League 2019/20 mellan den 21 och 30 augusti i år.
Då spelas kvartsfinalerna (21/22 augusti), semifinalerna (25/26:e) och finalen (30:e).
En liten påminnelse: Inget svenskt lag lyckades ta sig till kvartsfinalen. Den spelas alltså nu i bara en match mellan
Atletico Madrid – FC Barcelona Olympique Lyon – Bayern München Glasgow City – VfL Wolfsburg Arsenal Women – Paris Saint-Germains
Det har inte bestämts än på vilka arenor kvarts- och semifinalerna kommer att spelas, men finalen spelas den 30:e augusti, kl 2000 på Anoeta Stadion i San Sebastian. Den rymmer teoretiskt 39.500 personer.
Egentligen var finalen planerad att spelas på General Arena i Wien den 24 maj, men den fortfarande pågående pandemin satte stopp för spel i mars.
Hattrick 