Häckens guldchans var nästan borta

Anna Sandberg ”kramar” om en motståndare i väntan på en hörna

En kvart före slutsignalen såg det ut som BK Häcken hade spelat bort sina guldchanser i årets Damallsvenskan. 72 minuter var spelade när AIK tog ledningen på ett somrigt Skytteholm: Lisa Löwing tappade en duell alldeles för enkelt mot Adelisa Grabus som vände bort försvararen och spelade på helt fria inbytta Maja Johansson och i hennes sjunde match i Damallsvenskan blev det hennes första mål.

Då såg det ut som om Häcken skulle gå emot en beckmörk hemresa till Hisingen. Vinner Hammarby eller Rosengård seriefinalen på måndag då skulle vinnaren vara redan 8 poäng före storfavoriten på SM-guldet inför säsongen.

Det hade inte varit orättvist. Visst, Häcken dominerade under större stunder, men deras målchanser kunde räknas på några finger på en hand och det var snarare AIK:s försvar som imponerade.

Men i den 81:a minuten kvitterade Amanda Nildén efter ett inlägg av Rosa Kafaji. En gång släppte man koncentrationen och en gång kunde förra AIK-stjärnan Kafaji briljera och vinna en duell. Och fd AIK:aren Nildén tryckte in kvitteringen.

Och eftersom fotbollen är inte rättvist och har aldrig varit det, så gick Anna Sandbergs skott mot ribban i den 91:a och föll ner bakom mållinjen. AIK:s annars duktiga reservmålvakt Vendela Persbeck kunde inte sträcka sig tillräckligt högt för att peta undan Sandbergs skott – det saknas 5 cm i längd, annars hade hon nog haft bollen.

Häcken stannar i racet och AIK kan trots allt titta på en bra genomförd match mot ett blekt topplag. Fortsätter man så här borde man nog kunna vinna även över KIF Örebro och hålla minst KIF och Trelleborg bakom sig i tabellen. Det blir en rysare när AIK möter BP senare i år.

Här tippar vi Damallsvenskan (6)

I dag kommer de ganska sent, sådär tre timmar före avspark på Skytteholm. Men här är mina tips för omgång 7:

AIK – BK Häcken 0:4
Vittsjö – Norrköping 2:1
Örebro – Piteå 1:2
Linköping – Djurgården 2:0
Trelleborg – BP 0:1
Hammarby – Rosengård 1:3
Växjö – Kristianstad 2:1

Jochen kwast tippar:

AIK – Häcken 0:3
Vittsjö – Norrköping 3:2
Örebro – Piteå 1:3
Linköping – Djurgården 3:2
Trelleborg – BP 1:3
Hammarby – Rosengård 2:2
Växjö – Kristianstad 2:3

Jag missar seriefinalen

Redan för nio dagar sedan skrev jag att FC Rosengård är solklar ny guldfavorit för Damallsvenskan 2024 vilket ifrågasattes på annat håll.

I går vann FCR borta med 2:0 över BK Häcken som alla (inklusive undertecknad) hade som guldfavorit innan säsongen började.

Häcken ligger nu redan fem poäng bakom Rosengård där 18-åriga japanskan Momiko Tanagawa leder skytteligan ensam med sju mål efter sitt praktskott som letade sig in i Jennifer Falks mål. 2:0 kom genom ett självmål av Hanna Wijk tidigt i andra halvleken.

Endast svenska mästarna Hammarby IF kan hålla takten än så länge med Rosengård. Genom Ellen Wangerheims mål vann Bajen med 1:0 borta över Piteå och har precis som skånskorna 18 poäng efter sex matcher.

På måndag nu möts Hammarby och Rosengård i en tidig seriefinal på – Kanalplan. Jag förstår mig inte på Hammarbys beslut att lägga matcher som mot motståndare som BP och Djurgården till Tele2Arena medan man missar chansen att spela de verkliga toppmatcherna på den stora arenan istället för på Kanalen. Den arenan borde vara full på måndagkväll, en match som jag tyvärr missar på grund av jobb.

IFK Norrköping tog sin tredje seger i går kväll när man slog jumbolaget KIF Örebro med 2:1. KIF är de enda som har förlorat alla sina sex matcher och hoppas nu på vinst mot Piteå på söndag.

Djurgården vände

Det var en mycket solig kväll på Stockholms fina stadion och gästerna från byalaget Vittsjö GIK Hässleholm gick ledsen mot omklädningsrummet. Matchen hade precis slutat med Djurgårdenseger 2:1 efter att bortalaget ledde med 1:0 i halvtid och verkade ha kontroll. Klockan var kring 2100 och på truppen och ledarena från Norra Skåne väntade en lång bussfärd som skulle ta mellan sex och sju timmar.

Kanadensiska Tanya Boychuk som även har ett förflutna som framgångsrik simhoppare hade gjort 1:0 för gästerna efter en fin djupledslöpning som gjorde att hon kom en mot en mot Elvira Björklund.

Långt in i andra såg det snarare ut som om Vittsjö var lite närmare 2:0 än Djurgården var kvitteringen.

Sen missade lagkaptenen Lisa Klinga att spela hem en enkel bakåtpassning till Elin Vaughan och petade istället bollen fram till Shinomi Koyama som sade ”arrigato” och missade inte att slå bollen in i gästernas mål.

Detta mål knäckte Vittsjö nästan fullständigt och ledde till att Djurgården tog över mer och mer.

Fyra minuter efter kvitteringen hoppade Aleksandra Lobanova in i ett inlägg och tryckte bollen in under nättaket till hemmalagets omjublade ledning. Och egentligen var segern aldrig i fara efter det. En anstorming från gästerna uteblev, det fanns ingen som ledde laget framåt.

Djurgården är nu där man vill vara – sjätte plats och övre halvan medan Vittsjö ”leder” den nedre halvan av tabellen på sin åttonde plats.

Kort snack med Larkin Russell (Växjö DFF)

25-åriga amerikanska Larkin Russell imponerade på mig idag i Växjö DFF. Hon spelade på fler olika positioner i dag, började någonstans på vänster mittfält och avslutade matchen i slutelvan som center forward. Russell var alltid spelbar, höll och fördelade bollarna klokt och visade den klassiska amerikanska vinnarmentaliteten.

Det blev ett kort snack med Larkin som kommer från fina Spokane i delstaten Washington och har spelat sin collegefotboll i ”the hipster capital of America”, dvs Portland (Oregon) på University of Portland och i dess lag Portland Pilots.

Brommapojkarna vände och vann

Fotbollsvänner i Stockholm borde äntligen få ögonen upp för BP årsmodell 2024. Ni tar tunnelbanan till Hässelby gård och promenerar knappt tio minuter till Grimsta IP.

I dag kom endast 232 personer i fin försommarsol för att se hemmalaget BP (ni märker att jag undviker att kalla tjejerna för ‘pojkarna’) mot starka Växjö DFF.

Än så länge hade man inte släppt in ett enda baklängesmål i de första tre hammamatcherna mot Linköping (0:0), Vittsjö (4:0) och Piteå (0:0). Det blev annorlunda i dag.

Det var en ganska öppen match från minut 1 till minut 93 och ibland avgör tillfälligheterna. Fotboll är en sport som präglas av misstag (på tyska kan vi säga det med ett enda ord: ”Fehlersport”). Det gäller att provocera fram misstag hos motståndaren som man sedan utnyttjar.

Bägge lagen hade sina chanser, men det var Växjö som tog ledningen genom ett distinkt skott av Alexandra Jonasson efter bara sju minuters spel. Ett par minuter senare fick Jonasson redan byta och ersattes av Victoria Svanström.

Matchminut 21 blev det en solklar och indiskutabel straff: lagkaptenen Emma Pennsäter fick bollen på armen och domaren Cecilia Ekwall som stod max 4-5 m från situationen i direkt linje visade på 11 metersmarkeringen.

Alice Ahlberg sköt och bollen toucherade stolpen och studsade tillbaka in i boxen – den stora kvitteringschansen var över.

När amerikanska Larkin Russell gjorde 2:0 för Växjö ett par minuter före paus efter en av en rad snabba och farliga omställningar såg det beckmörkt ut för BP. Med 0:2 gick man till rasten och med vetskapen om att man hade missat en stor kvitteringschans.

När man ska vända en sådan match behöver man vanligtvis ett snabbt reduceringsmål i andra – i alla fall skadar det inte.

Det kom genom Sara Olai bara fyra minuter och några sekunder in i andra. Olai bröstar bollen in efter ett inlägg frän höger.

Matchen var fortfarande jämn, men det kändes att BP hade fått ny mod och vittring. Men det dröjde ändå till den 77:e minuten tills kvitteringen kom. Julia Olsson fick bollen ungefär 18 meter framför målet och drog till. Ibland är det så att man vet när man ser träffen att det blir mål. Den känslan hade jag och jag undrar om Olsson kände likadant när hon berörde bollen. Att hon då visste att hennes första damallsvenska mål var ett faktum.

Hur starkt BP är i år såg man då i 93:e och sista matchminuten. Laget kämpar till sig en hörna som kommer till bortre stolpen och Klara Andrup nickar först, får bollen tillbaka och trycker in den med foten och skickar Växjö hem på en besvärlig bussresa till Småland. Det gör alltid ont att tappa 2:0 till 2:3.

Fotbollsvänner borde verkligen överväga att åka till Grimsta till nästa hemmamatch mot Kristianstads DFF den 25 maj kl 1300. Jag missar den då jag ska vara på en annan match den dagen.

Först blir det dock Trelleborg borta för BP och Växjö spelar även dem sin nästa hemmamatch mot Kristianstad, dock redan den 20 maj.

Växjö är 5:a i Damallsvenskan och BP ligger på en 7:e plats med just nu betryggande 5 poängs avstånd till relegationsplatsen som innehas av AIK.

Här tippar vi Damallsvenskan (5)

Den sista omgångens största överraskning om man får gå efter att ingen tippade ens tendensen rätt var AIK:s 5:1 seger borta över Trelleborg. Signaturen jochenkwast tog hem omgånge med 9 poäng före Isak med 8. Båda har etablerat sig i toppen får man nog säga.

Här kommer mina tips inför omgång 6 som redan påbörjas i morgon kl 13 med matchen Brommapojkarna – Växjö (ännu en lång resa till Grimsta för att se en av säsongens mest spännande lag just nu):

BP – Växjö 1:0
Kristianstad – Trelleborg 4:0
Linköping – AIK 2:0
Häcken – Rosengård 1:3
Norrköping – Örebro 3:0
Djurgården – Vittsjö 2:1
Piteå – Hammarby 1:2

Amy Sayer korsbandsskadad

Redan den 1 maj meddelade Kristianstads DFF i sociala medier att 22-åriga australiska mittfältaren Amy Sayer har slitit av främre korsbandet i matchen mot svenska mästarna Hammarby.

View this post on Instagram

A post shared by Kristianstads DFF (@kristianstadsdff)

Tidningen Kristianstadsbladet (betalvägg!) rapporterade detta, men jag hittar ingenting om skadan i Aftonbladet, Expressen eller Fotbollskanalen.

Vilket säger en del om hur bevakningen av damfotbollen ser ut 2024. Vi fokuserar på de ”stora” klubbarna och ser fortfarande avsevärda luckor utanför huvudstaden.

Sayer kommer definitivt att missa OS i Paris för sitt Australien senare i år, men sägs vilja sköta rehabiliteringen i Kristianstad. Krya på!

Vann VfL Wolfsburg sin sista titel?

Medan jag var på väg från Grimsta IP som ligger ganska långt bort från ”sta’n” påbörjades den tyska cupfinalen som numera spelas i Köln år efter år.

Det stod mellan Tysklands två bästa lag Bayern München och VfL Wolfsburg. ”Svensklaget” Bayern med Linda Sembrant och Magdalena Eriksson (och hennes Sverigebekanta danska sambo Pernille Harder) hade redan vunnit det tyska mästerskapet och genom att skriva kontrakt med det wolfsburgska framtidshoppet Lena Oberdorf (som egentligen kommer från SGS Essen) visat var skåpet ska stå även i frågan om till vilket lag man går i Tyskland.

Lägg till att Wolfsburg kommer också att tappa sin pålitliga målspottare, polska Ewa Pajor son annonserades för FC Barcelona för ett par veckor sedan. Även holländska landslagsspelaren Dominique Janssen lämnar ”die Wölfinnen” (varghonorna).

Mycket talar för att duellen mellan München och Wolfsburg kommer att tappa dragningskraften när Bayern allt mer drar ifrån.

Inramningen på RheinEnergieStadion i Köln var alldeles fantastiskt.

Wolfsburg ligger 355 km nordost om Köln. München ligger 520 km sydost om Köln.

Ändå var arenan slutsåld med 44.400 åskådare.

BK Häcken hade nyligen hemmamatch i finalen av Svenska cupen mot Piteå IF och drog endast 2.562 personer. En bedrövlig siffra som dock korresponderar med att endast 11.278 ville se två av världens bästa lag (Sverige – Frankrike) på Ullevi nyligen.

Tillbaks till Köln. Jule Brand och Dominique Janssen gjorde mål när VfL Wolfsburg vann sin 50:e cupmatch i rad (!) och därmed även sin tionde cup i rad.

Det var lite överraskande Wolfsburg som tog tag i taktpinnen från början och gång på gång var det just Jule Brand som ställde till det för Bayern. 21-åringen låg bakom mycket och hennes skott från drygt 20 meters håll studsade innan det gick förbi målvakten Marie Luise Grohs. Janssen utökade på nick.

Bayern München hade stora problem att komma in i matchen, men hade i andra halvleken två stora chanser genom Lea Schüller och Klara Bühl som båda räddades av Tysklands #1 Merle Frohms.

Bayern gjorde offensiva byten och hade det mesta av bollen under matchens slut, men Wolfsburg tillät inga fler storchanser.

BP höll nollan – igen

Det blev 0:0 mellan Brommapojkarna och svenska cupmästarna Piteå IF i dag på Grimsta IP. Ett väldigt rättvist resultat. Båda lagen hade kunnat vinna med 1:0 om man hade haft mer genomslagskraft i motståndarnas straffområde.

Anmärkningsvärt är dock att BP har inte släppt in ett enda baklängesmål på hemmaplan efter 270 minuter plus tilläggstid. Och det var ändå Linköping (0:0), Vittsjö (4:0) och Piteå (0:0) som stod för motståndet. I fjol förlorade man med 4:1 mot Piteå hemma, 5:2 mot Linköping och kryssade 1:1 mot Vittsjö. Från 10 baklängesmål mot dessa tre lag alltså nu till 0 baklängesmål.

Redan efter premiärmatchen var jag mycket positiv kring försvarsspelet, efter 2:1 förlusten mot storfavoriten Hammarby på Tele2Arena konstaterade jag att BP hade kunnat gå hem med ett kryss, även kombinationsspelet framåt har blivit avsevärt bättre.

Klara Andrup har inte bara imponerat i dag. Hon är en av BP:s stora utropstecken. Speciellt i den första halvleken var det 26-åringen som skapade flera orosmoment på sin höger sida.

I Piteå kommer Anam Imo inte igång med målskyttet, men mycket hänger också på hennes medspelare. Imo är väldigt bra på att motta bollen, att hålla den och klicka, klacka eller spela vidare den på trånga ytor. Men jag vill se henne mer centralt i dag. 37-åriga Faith Ikidi Michael har blivit något av en av Damallsvenskans evighetsmaskiner. När jag räknade ihop hennes matcher i Sveriges högsta serie såg jag att hon har passerat 300-matchers-gränsen vilket är få förunnat.

I dag gjorde hon sin 283:e match för Piteå i Damallsvenskans och med sina 39 matcher för Linköping åren 2007-2010 är det alltså 322. Två SM-guld blev det 2009 och 2018 och nyligen ett cupguld.

Caroline Seger har spelat ”bara” 218 matcher i Damallsvenskan – 104 mindre än Ikidi Michael. Olivia Schough har 294 matcher.

Är det någon där ute som har koll vilka andra spelare är med Faith Ikidi Michael i 300-klubben?