Redan före sommaren ryktades det om att Jack Majgaard Jensen skulle få sparken som tränare i FC Rosengård och att det fanns sprickor mellan honom och delar av laget. Nu är det ett faktum.
44-åringen fick sparken och sportchefen Therese Sjögran säger att ”Detta känns rätt!”
När Anja Mittag i helgen byttes ut mot Ebba Wieder i Rosengårds match mot KIF Örebro och när man såg tyskans missnöje med bytet när hon fick kliva av tyckte många att Mittag var inte lycklig med att få lämna planen. Majgaard Jensen hade, åter igen, vågat att bestämma vad som skulle ske i ett lag som består av mogna, mycket självmedvetna kvinnor. Bytet var kanske sista droppen kan jag tänka nu några få dagar efter det skedde och kanske var det ett medvetet val av tränaren som visste vad som skulle komma.
Man har olika synsätt, heter det i klubbens kommunikation. Olika synsätt på hur laget ska tränas och olika synsätt säkerligen också om hur truppen ska formas. Jag har själv skrivit ett par gånger om att Rosengård i mitt tycke satsar alldeles för mycket på spelare som är 30 och äldre. Valet av Malin Levenstad som Majgaard Jensens efterträdare är intressant. Levenstad är 29 år gammal och därmed yngre än Erin McLeod, Lina Nilsson, Caroline Seger, Anita Asante, Ella Masar McLeod, Lotta Schelin, Anja Mittag och Ali Riley. Vilken auktoritet kommer hon att ha fram till säsongens slut i en klubb där spelarna har tagit över och en föredetta spelare är sportchef? Nu är Levenstad själv en före detta spelare i laget och i praktiken kommer det att bli spelarkollektivet som kommer att bestämma vad som ska hända de närmaste veckorna. Enligt Caroline Seger fick spelarna först veta under torsdagen att Majgaard Jensen ska sluta: ”Det är så här det går till i stora klubbar. Det är bara att acceptera läget. Vi får in en bra tränare i Malin och nu är det upp till oss spelare. Inte så mycket att fundera på,” sade Seger till Fotbollskanalen.
Jag håller inte med. Det är inte så här det går till i stora klubbar.
Det är inte spelare som bestämmer vad som händer i stora klubbar, inte i Olympique Lyon, inte i VfL Wolfsburg och de flesta andra stora klubbar. Jag tror inte heller att spelarna inte visste vad som skulle hända på torsdagen. Det är sannolikt så att spelarna har haft stort inflytande över klubbledningens beslut att bli av med tränaren som har inte levererat det som FC Rosengård ville ha: en klar ledning i Damallsvenskan vid det här laget. Huvudkonkurrenten Linköpings FC har tappat hela anfallet och halva försvaret och leder ändå Damallsvenskan med sex blytunga poäng före storfavoriten.
Men Majgaard Jensen kan inte ha haft det lätt med en trupp som har en inte okomplicerad struktur med många sammanflätade relationer och hierarkier att ta hänsyn till. Rosengård har alltid velat att man betraktar klubben som en klubb som har en bra och nästan familjär atmosfär för spelare och man ville konkurrera med dessa karaktärsdrag med andra klubbar ute i Europa som har mycket pengar att erbjuda. Kanske har detta gått lite för långt.
När Sydsvenskan i dag nämnar Elisabet Gunnarsdottir som en möjlig efterträdare till JMJ år 2018 tror jag att det å ena sidan smickrande för Gunnarsdottir. Å andra sidan tror jag att en tränare som isländskan kommer att tänka lika mycket efter om hon nu skulle få ett erbjudande som en ung talang i dag gör när hon får ett samtal från Malmö. De flesta stora talanger hamnar som bekant någon annanstans och det finns anledningar för detta.
Jag vill att FC Rosengård ska vara en stark och bra damfotbollsklubb även framöver, men tyvärr ser jag Jack Majgaard Jensens sorti och att spelarna tar över inte som ett tecken att man är på den bästa möjliga vägen. Må framtiden visa att jag har fel.