Etikettarkiv: Linda Sällström

En blick tillbaka på Damallsvenskan 2018

Egentligen var det här inlägget tänkt för december 2018. Det skulle runda av säsongen som gått och som slutade med några riktiga överraskningar som knappast någon hade förväntat sig i april förra året när den damallsvenska upptaktsträffen hölls på Norra Latin i centrala Stockholm. Men så hann jag inte riktigt och nu ser jag att detta är bloggens 1000:e inlägg sedan starten den 1 juli 2016, dagen då webbsidan http://www.damfotboll.com annonserade sitt slut.

Jag börjar med en tistel. Till Svenska fotbollsförbundet. När jag vill bläddra tillbaka och se match efter match som Piteå spelat i fjol upptäcker jag att hemsidan för svensk fotboll har blivit ännu sämre. Den 30 maj 2018 bytte svenskfotboll.se skepnad och söker man där efter fjolårets matcher hittar man inte de längre. För de damallsvenska säsongerna som man kunnat se under fliken tidigare år finns nu endast svenska mästare, publiksnitt och skyttedrottningar kvar.

Den gamla sidan hittar man dock lyckligtvis fortfarande när man googlar efter den, men där fotbollsförbundet skriver så euforiskt om att man slår upp portarna till en ny tid står också att de gamla sidorna finns kvar under ”en tid framöver” utan att specificera om det blir ett, tio eller hundra år. Men än så länge hittar man mer uppgifter om damfotbollens historia i Sverige här. Det vore skamligt om detta arkiv skulle försvinna.

Sedan är det ju det där med assist, spelare som spelar fram till mål. Den är urdålig och inte alls pålitlig. Det vet alla som har sett mer än en match ifjol att någon gång noteras assist, en annan gång görs inte det. Jag vet inte vem som är ansvarig för att notera assist, men antar att förbundet har lagt den uppgiften på klubbarna. Där borde EFD, SvFF och de enskilda klubbarna prata om när de har sina överläggningar om vad som kan bli bättre.

När jumbotippade nykomlingen IFK Kalmar ledde med 1:0 genom ett mål av Shade Pratt inför lite mer än 1.000 personer på LF Arena med mer än en halvtimme spelat skulle nog inte många Pitebo satsat en tusenlapp på att de skulle fira föreningens första SM-guld sex månader och tolv dagar senare när hemmalaget inför då 3 778 personer vann med hela 6:1 över Växjö DFF.

Men Piteå vände och vann den där första matchen mot Kalmar och egenskapen man redan visade då, att komma tillbaka ur ett underläge har nog präglat Piteås år mycket och gett en styrka som inget annat lag hade i samma utsträckning.

Några veckor efter upptaktsvinsten ringde jag upp Damallsvenskans yngsta lagkaptén, Piteås Ellen Löfqvist och pratade med henne om en sju matcher lång svit med trepoängare. Då sa hon väldigt ödmjukt att det visst behövdes lite flyt för att vinna 21 poäng på sju matcher. Löfqvist sa då till mig att tränaren Stellan Carlsson som kunde inte vara med i början av säsongen hade etablerat ett sätt att arbeta och spela som satt i många spelare eftersom man i stort sett har behållit ganska många spelare under de senaste åren.

Och visst låg en del av den fantastiska framgången som Piteå välförtjänt hade i detta. Kontinuitet och en tränare som som få andra kan utveckla unga spelare, förädla dem om man får säga så. Sverige har bra förbundskaptener, men Stellan Carlsson skulle nog vara en mycket bra sådan, lite grand som en svensk variant på tysken Horst Hrubesch som på förbundsnivå har år efter år utvecklat spelare.

Piteå ledde Damallsvenskan efter sju omgångar och just i den sjunde omgången spelades en av ett par nyckelmatcher. Piteå gästade regerande mästarna Linköpings FC och låg under med 0:1 efter ett mål av Natasha Dowie med bara lite mer än en kvart kvar.

” När vi hamnar i underläge blir vi inte ängslig för det utan vi kan köra på och göra vår grej, eftersom vi vet att vårt spelsätt väl ger frukt och försöker vi några gånger så kommer det till slut bli mål,” hade Ellen Löfquist sagt i intervjun.

Och så blev det i Linköping. Julia Karlernäs kvitterade och Cecilia Edlund som hade kommit in i 64:e avgjorde matchen till Piteås fördel i 93:e matchminuten.

Sen kom midnattssolsmatchen och ”seriefinalen” som inte var en seriefinal med facit i handen. Unga, hungriga Piteå mötte Sveriges bästa lag under 2010-talet som dock kom med ”bara” två andraplatser i rad och som ville tillbaka på tronen. En mycket jämn match där Piteå dock inte lyckades skapa mycket och där Rosengårds hungrigaste spelare avgjorde: danskan Sanne Troelsgaard gjorde matchens enda mål. Och Piteå började vackla.

Man fortsatte nämligen att förlora:

9:e omgången: 1:2 hemma mot Kristianstad
10:e omgången: 1:4 (!) borta mot Vittsjö

Dock FC Rosengård som hade vunnit seriefinalen kunde inte dra nytta av Piteås förluster. Man gjorde precis likadant:

9:e omgången: 1:2 hemma mot Linköping
10:e omgången: 1:2 borta mot Hammarby

och när Piteå kom på spår igen med en arbetsseger (2:1) över Limhamn Bunkeflo, tappade Malmölaget ytterligare två poäng mot Växjö hemma (1:1).

Det var nog i efterdyningarna av ”seriefinalen” som serien 2018 förlorades för Rosengård. Efter man vunnit toppmatchen tappade man åtta poäng på tre matcher. Game over.

Rosengårds startelva mot AIK 2015

När jag jämför startelvorna som avslutade säsongen 2015 och de som avslutade säsongen 2018 ser jag att Piteå har fem spelare kvar: Faith Ikidi, Nina Jakobsson, Emelie Lövgren, Ronja Aronsson och June Pedersen. I FC Rosengårds startelva som förlorade 2:4 i Göteborg i oktober 2018 är det inte en enda spelare kvar som startade guldmatchen mot Linköpings FC (5:0) tre år tidigare. Kathrin Längert, Amanda Ilestedt, Ali Riley, Anita Asante, Emma Berglund, Sara Björk Gunnarsdottir, Natasa Andonova, Marta, Lina Nilsson, Josee Belanger och Sofie Pedersen har alla lämnat klubben eller slutat med fotbollen. Visst, man har fått in många landslagsspelare istället, men kontinuitet ser annorlunda ut. Och det är förstås inte Rosengårds fel, det är den internationella marknaden som drar. Den dåvarande startelvans spelare finns numera i USV Jena, Turbine Potsdam, Chelsea Women, PSG, VfL Wolfsburg, FC Barcelona, Orlando Pride och Juventus.

Piteå vann SM-guldet eftersom man fortfarande hade en mycket bra defensiv och kanske fortfarande Damallsvenskans smartaste värvningspolitik. Att byta målvakter med Linköping, Cajsa Andersson in och Hilda Carlén ut har varit genialt. Andersson kom med två SM-guld till Norrland och hon gjorde hattrick och vann ett tredje, en framgång som ledde henne raka vägen in i A-landslaget där hon i veckan fick debutera mot Sydafrika borta. Att Hilda Carlén skulle bli gravid och missa största delen av säsongen var sedan otur för Linköping och bra att det inte hände Piteå. Dock förstås är den berättelsen ingenting man kunde ana i förväg.

Nina Jakobsson sa så här till mig när jag gjorde en längre intervju med henne i augusti om klubbens sätt att välja spelare: ”Man väljer spelarna väldigt noga här. Alla ska ha rätt karaktär och alla ska vilja spela den fotbollen som vi spelar här. Det är inte bara att man tittar på kvalitéer fotbollsmässigt. ”

Defensiven är alltid nyckeln till framgång och jag har pratat med en spelare i fjol som tycker att Piteå spelar väldig en väldigt enkel och tråkig fotboll. Men definitivt har Piteå utvecklat även sitt offensiva spel och jag håller inte med spelaren. Det är faktiskt ett nöje att se hur laget arbetar och gör att urverket fungerar.

Ronja Aronsson, med sina 21 år redan en veteran i Damallsvenskan efter åtta säsongers spel sa så här till mig om spelsättet: ”Försvarsspelet är nånting som vi har jobbat med Stellan väldigt mycket och det här senaste året har vi byggt ut vårt anfallsspel. Det resulterar ju såklart i fler poäng när man kan avgöra fler matcher och inte bara stänger ner matcher, nu kan vi avgöra dem.”

I Piteås trupp 2018 är det nog Cajsa Andersson, Ronja Aronsson, Nina Jakobsson, Ellen Löfqvist, Madelen Janogy och Julia Karlernäs som har spelat i landslaget eller som kommer att få en chans (efter VM?) just nu.

Piteå vann ytterligare ett guld – i publikligan. 1999 åskådare snittade mästarna vilket betydde klar seger även i denna ”tävling”. Snittet är mer än dubbelt så stort som hela seriens.

Att Göteborg blev tvåa var ingen överraskning. Jag hade ju tippat de som tvåa inför säsongen, men mycket på grund av att laget hade fått in världsstjärnan Christen Press som sedan lämnade efter halva säsongen för Utah Royals. Det är en stor bedrift vad tränaren Marcus Lantz har uträttat under en enda säsong i klubben. Med Stefan Rehn var KGFC mycket nära Elitettan i slutet av 2017 och ett år senare efter 4:2 segern över FC Rosengård på Ullevi kvalificerade sig Göteborg till Champions League, för första gången sedan 2011. Endast två spelare är kvar eller (var) tillbaka från det året: Catrine Johansson och Olivia Schough. 

Lantz gjorde Göteborg till ett spelande lag och matchen borta mot Eskilstuna som jag bevittnade på Tunavallen (3:1 till Göteborg) visade att bitarna började falla på plats. Christen Press spelade inte från start i den matchen och den visade sig vara hennes sista, men i ett kortare samtal efter slutsignalen sa hon att det var en glädje att titta på hur mycket av det man hade nötat på och arbetat med började fungera i verkligheten.

Två mycket starka målvakter med Jennifer Falk och holländska Loes Geurts som spelade sig tillbaka till landslaget var grunden för framgången, men Lantz har lyckats med att koppla ihop lagdelarna ett snabbt agerande kollektiv. Julia Roddar och Elin Rubensson kan mycket väl bli landslagets centrala mittfält om ett par år med Rubensson som ledstjärna. Hennes femårskontrakt som hon skrev på blev också en signal för andra spelare. Här satsar en klubb på sin kanske viktigaste nyckelspelare – det är ett utropstecken även för andra som kanske funderat att lämna.

Anfallet med Julia Zigiotti Olme och även hon landslagsdugliga Rebecka Blomqvist lät inte glömma Christen Press, men blev en fullgod ersättare för henne. Tydligen är en av Lantz styrkor också att ha en bra dialog med spelarna om vad de förställer sig och vad som de ska göra på planen.

” …jag har ju haft bra år tidigare och fått spela ganska mycket. Men den känslan att få göra det som jag är bäst på, det som jag känner att jag vill göra, det är det jag har fått göra i år och det känns så himla bra. Jag har ju längtat efter det också och när det går så som det har gått nu både för laget och för mig så är det väldigt, väldigt kul att spela,” sade Rebecka i en intervju med mig i augusti 2018. I slutet av serien gjorde Pauline Hammarlund comeback i Göteborg och med besked.

I KGFC är det Jennifer Falk, Julia Roddar, Elin Rubensson, Julia Zigiotti, Rebecka Blomqvist och Pauline Hammarlund som nu eller framöver kan vara intressant för landslagsspel.

I en mycket spännande final föll FC Rosengård från första platsen och SM-guld till lilla silvret och utan Champions League plats. Man hade besegrat Piteå veckan innan med 1:0 och tagit över serieledningen. Jag ville trösta den bästa svenska backen de senaste åren, Piteås Faith Ikidi (som dock spelar för Nigerias landslag eftersom hon blev svenska först efter ett antal år här), men hon var inte alls ledsen och på bästa humör. Kanske visste hon vad som skulle komma några dagar senare?

När Rosengård satt i förarsätet efter två år i vilka Linköpings FC snodde skånskorna på det guldet som de verkade ha prenumererat på, klarade man inte av att ta trepoängaren inför 4400 på Ullevi trots att man enligt tränaren Jonas Eidevalls fasta övertygelse spelade den klart bästa fotbollen i Sverige.

Att det var Elin Rubensson som med hennes 1:0 och 2:0 ledde Göteborg på vägen mot Champions League måste ha svidit enormt i Erling Nilsson och Therese Sjögran. Just denna Elin Rubensson som fotbollsfostrades i LdB FC Malmö och som inte räckte till 2014 satte två djupa naglar i Rosengårds kista. Så kan det gå.

Rosengård spelade alldeles för ojämn även 2018 och hade en hel del dippar. När man slagit Piteå i Kiruna förlorade man mot både Linköping och Hammarby och när man slog Piteå ännu en gång kunde man inte heller ta chansen och fick fyra (!) baklängesmål i Göteborg.

Inte nog med det så blev det en kanske ännu smärtsammare kväll i Malmö och sedan i Prag när man sa hej då till Champions League mot Slavia Prag, en klubb som definitivt inte har mer resurser än FCR. No excuse to lose. Det budskapet hade LdB FC Malmö på tröjorna en gång i tiden. Det var då.

FC Rosengård vann Svenska cupen. för tredje gången i rad. Hemmamatchen med en hemmadomare som bor på cykelavstånd till Malmö IP vanns med 1:0 genom, just det hungrigaste Sanne Troelsgaard. Det spelade ingen roll att Olofsson dömde matchen, FCR var klart bättre än ett Linköping som sedan vann båda matcher i serien mot konkurrenten.

Rosengård hade seriens klart bästa målskillnad, inte minst tack vara två matcher där man förnedrade Eskilstuna United (9:0) och IFK Kalmar (10:0). Man hade maximal otur när den bästa värvningen Johanna Rytting Kaneryd korsbandskadades inför säsongen. När assisterande tränaren Malin Levenstad skulle göra comeback som mittback slet av hälsenan. Inför säsongen 2018 ändrade Rosengård faktiskt sin rekryteringspolitik. Man förlängde med Zecira Musovic och sa därmed hejdå till Erin McLeod och tyvärr även hennes fru Ella Masar McLeod.. Att man satsade på en ung och lovande målvakt var helt rätt och att sedan värva Rytting Kaneryd och sedan Natalie Björn och Nellie Lilja väckte förhoppningen att klubben åter igen skulle kunna bli intressant för inhemsla svenska talanger. Åren innan var det mest färdiga utländska spelare som kom till Rosengård. Men nu, när detta inte ledde till framgång och även pengarna inte fanns i samma utsträckning som förut och när stora nordiska talanger som Sara Björk Gunnarsdottir och Pernille Harder inte längre sökte sig ett par år till Damallsvenskan och Malmö eller Linköping fick man ändra sitt förhållningssätt.

Mitt under säsongen tappade man Ali Riley till Chelsea Women, en karaktärsspelare av stor vikt för hela projektet Rosengård. Samtidigt förlängde Troelsgaard sitt kontrakt med ytterligare ett år. Ebba Wieder är ett stort plus från säsongen som gått. Jag hoppas att man vårdar och främjar denna unga spelare, men det känns ju lite som att man har inget annat val. Det är andra tider än när man lät Elin Rubensson dra till Göteborg. Wieder lär nog stanna och hennes roll i laget kommer att växa.

Anja Mittag gjorde en fantastisk comeback och vann skytteligan. När hon hade sina bästa år i Malmö och sedan drog till PSG respektive Wolfsburg hade hon tappat mycket av den explosivitet och det självförtroende hon hade innan. Hon hamnade på bänken och när det var klart att hon inte skulle bli en startspelare i urstarka Wolfsburg, förmedlade hennes agent
Dietmar Ness henne tillbaka till Sverige. Där det började lite svajigt, men i år var Mittag tillbaka och hon gjorde 17 mål och vann seriens skytteliga för tredje gången. Årets forward blev grädden på moset på Fotbollsgalan.

Fortfarande är Caroline Seger oerhört viktigt på och utanför fotbollsplanen. Hon är en ledare som få andra och hon är fortfarande väldigt bra på att hålla bollen och åtnjuter mycket respekt av lagkamrater och motståndare.

Men både när det gäller Mittag och Seger undrar jag lite grand om de verkligen har den stora hungern kvar? Den hunger som spelare som Karlernäs, Aronsson och Jakobsson hade i Piteå eller Blomqvist, Zigiotti och Rubensson i Göteborg? Är det samma motivation som driver dessa spelare vecka efter vecka?

Även Zecira Musovic hade några dippar i år och några bollar som alldeles för lätt hittade vägen förbi henne. Hon avstannade nästan i sin utveckling i ett år och det har säkert med det att göra att hela laget hade nog samma situation. Fortfarande tror jag att Musovic borde bli Hedvig Lindahls efterträdare om sådär 4-5 åt. Zecira har talangen, hon har ödmjukheten och hon är en mycket intelligent kvinna samtidigt som hon är en mycket bra personlighet som står för fotbollens positiva värdegrund. Ökar lagets säkerhet och trygghet kommer även hennes säkerhet att öka.

Det var nog snarare framåt där Rosengård sumpade sina chanser. Anja gjorde 17 mål, men hade hon inte kunnat göra 34? Eller borde hon ha gjort 23? Mittag var inte ensam om att bränna chanser, det blev till ett signum för Rosengård som Jonas Eidevall inte kunde ändra någonting på. FCR hade bästa målskillnaden, jag tror även att de hade flest skott på mål och ännu fler överlägsen utanför mål. Det är ju en mycket avgörande anledning varför det blev endast en tredjeplats. Till den nya säsongen letar man efter en forward som ska öka konkurrensen, men nu med februari runt hörnet gapar den platsen fortfarande tom i truppen.

Bakom FCR slutade Kristianstads DFF på fjärde platsen. Inte helt oväntat. Beta Gunnarsdottir har byggt projektet under de senaste tio åren och hon har skapat ett lag som kan slå alla andra i serien, men som inte riktigt räckte till för att ta SM-guld. Det SM-guld som Gunnarsdottir år efter år gav ut som hennes målsättning på Upptaktsträffen i vår.

Precis som Piteå, så har även KDFF och Beta valt ut spelare på mycket mer än bara fotbollskriterier. Det är karaktärer som Gunnarsdottir har byggt sitt lag och dess framgång på, Sif Atladottir förstås som är kanske tränarens förlängda arm på planen, backen Mia Carlsson, lagkaptenen Alice Nilsson, målskyttar som Therese Ivarsson och Amanda Edgren. Precis som Piteå spelar KDFF säkert inte brasilianskt fotboll, men det är lagbygget och de mycket väl fördelade rollerna som imponerar. De nio poäng som Piteå har mer beror kanske på att norrlänningarna har de lite bättre spelarna på en del positioner. Vi får se hur detta kommer att fortsätta och om KDFF kan attackera ytterligare en placering. I år vann man för första gången över Rosengård och hade med Evelina Duljan en mycket talangfull spelare som så småningom kan bli landslagsaktuell.

Att Linköping hade ett mellanår och slutade på en femte plats är i sig ingen överraskning. Inget annat lag har tappat så många bra spelare de senaste två säsongerna: Marianne Gajhede Knudsen, Stina Blackstenius, Claudia Neto, Fridolina Rolfö, Jessica Samuelsson, Pernille Harder, Kristine Minde, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Renée Slegers och Marija Banusic.

Kim Björkegren hade tagit SM-guld med LFC 2017, egentligen mot alla odds och ändå fick han gå. Han gick den långa vägen till Kina och Beijing Phoenix och han tog Marija Banusic med sig. Istället kom fotbollsfilosofen Marcus Walfridsson och tydligen fungerade detta samarbete inte alls. Mellan spelarna och tränaren. Även den tränaren fick gå och plötsligt hade klubben gjort bort sig och hade tre tränare på lönelistan. Björkegren, Walfridsson och lagkaptenen Janni Arnths sambo Henrik Jensen. Det var Jensen som gav självförtroendet tillbaka och som vände en mycket negativ trend.

Men Jensen hade annat att göra i Danmark och slutligen kom Olof Unogård till Östgötaslätten, en man som hade ett mycket gott rykte från tiden i Hammarby där han hade avskedats under väldigt konstiga omständigheter innan säsongen ens hade börjat. Unogård mötte några av sina gamla Bajen spelare: Filippa Angeldahl och Anna Oskarsson som båda spelade i den blåa LFC-tröjan. Speciellt Oskarsson var ett plus i LFC, men det var också Kosovare Asllani. Asllani som kom tillbaka, som kom hem efter sina år i Paris och Manchester eftersom hon ville vara nära släkten. Livet är kort och den tid vi har med våra närmaste är mer värd än något annat sa hon i en mycket läsvärt intervju under året.

Ett av fem mål för Manchester City Women på Linköpings arena

Jag såg Linköping i två UWCL-matcher under 2018. Under våren mötte de Manchester City Women och under hösten blev det Paris Saint Germains. Det blev två hemmaförluster som visade rätt så bra att de stora utländska klubbarna har gått om Sverige och dess toppklubbar. Manchester spelade en klinisk perfekt match i den första halvleken och det blev liksom boom, boom, bang och City ledde med 4:0 innan Linköping kom tillbaka och förlorade till slut med ”bara” 3:5. Även mot PSG var det en ok prestation, men skillnaden, den syntes tydligt.

Sen saknade man även marginalerna. Mot Piteå förlorade man i 93:e minuten, sådana matcher hade man avgjort i 93:e minuten både 2016 och 2017. Hur hade säsongen slutat för LFC om man hade haft målsprutan Natasha Dowie kvar? Där är vi framma vid pengaproblemet. Med tre tränare på lönelistan hade man helt enkelt inte råd att betala Dowie även för andra halvan av säsongen. Istället blev ett ett sabbatshalvår för Natasha medan Linköping saknade sin kliniska målskytt som säkert hade gett Anja Mittag en rejäl match om den gyllene skon. Detta kallas nog mismanagement på engelska och får helt enkelt inte hända, speciellt när man får vända varenda krona som man spenderar.

Under de första åtta ,matcherna i Damallsvenskan 2018 förlorade LFC mot Vittsjö, LB07 och Piteå och spelade oavgjort mot Kristianstad och Djurgården. Man tappade hela 13 poäng. 2017 tappade Linköping tre poäng på de första åtta matcherna (0:3 hemma mot Rosengård) och 2016 tappade man bara två poäng (1:1 borta mot Rosengård). Men det var inte bara starten utan egentligen under hela säsongen som det fick upp och ner för mästarna.

Eskilstuna var även dem en av årets stora besvikelser. Även om laget till slut lämnade den elfte platsen som man hade under långa stunder i den första halvan av säsongen och slutade sexa.

Det var både skadebekymmer (i den katastrofala 0:9 matchen mot Rosengård var HELA backlinjen skadat och fick ersättas; framåt saknade man Loreta Kullashi himla mycket under många matcher) och missnöje med tränaren Jonas Björkgren som ledde till en mardrömsstart. Björkgren sparkades och spelaren Felicia Karlssons pappa Munken tog över rodret på Tunavallen och spelet blev så småningom bättre och stabil och man tog de nödvändiga poängen. Oklart om det var nödvändigt att avskeda tränaren eftersom många skador ställde till det.

En besvikelse var ju även Djurgården som många hade sett som en medaljkandidat. Det blev en åttonde plats. Men även i Stockholm hade Joel Riddez en ganska lång skadelista och laget kom aldrig riktigt i gång och under långa stunder och månader var det teoretiskt möjligt att Djurgården skulle kunna hamna i Elitettan. Räddningen kom rätt så sent efter 2:0 hemma mot Vittsjö i tredje sista omgången. Mia Jalkerud började att göra mål igen, men framför allt höjde sig Djurgår’n tack vara hemvändare Julia Spetsmark som hade lämnat Manchester och förstärkte Djurgården under ett för henne personligen framgångsrikt halvår.

Mycket sämre gick det för lokalrivalen Hammarby IF. Laget som var serieledare efter två matcher och 4:2 över LB07 samt 3:1 i Göteborg. Även Bajen hade tre tränare under året. Först Olof Unogård som avskedades, sedan kom fd assisterande förbundskaptenen Ann-Helen Grahm som ledde Hammarby till serieledningen, men sedan fem förluster i rad. Den 4 juni tackade Grahm för sig och sa upp sig efter vad hon sa ”oacceptabla åsikter inom spelartruppen som gör det omöjligt att leda laget”. Sådant brukar aldrig komma ut, men det är lätt att spekulera att det måste ha varit mycket tufft för Grahm att efterträda den mycket populäre Unogård som sas upp av styrelsen eftersom han påstås överskred sina kompetenser när han värvade nya spelare. 30-årige Isak Dahlin efterträdde så småningom Grahn och fick spela utan Julia Zigiotti efter sommaren. 20-åringen som skulle bli A-landslagsspelare i Göteborg saknades mycket i matcherna under hösten.

Trots att man aldrig stod på nedflyttningsplats under de första 21 omgångarna blev det sorti ur Damallsvenskan. Vittsjö räddade sig själv och sköt Hammarby ner genom att vinna 3:0 på den nya Kanalplan. Ombyggnaden av arenan lönade sig verkligen. Det blev stor publiktillströmning och Bajen som slutade på nästsista plats i tabellen blev tvåa efter dubbelmästarna Piteå i publikligan.

Lotta Ökvist kom från Orlando till Hammarby efter sommaren och gjorde ett antal bra matcher. Det var roligt att få se en världsspelare som Elise Kellond-Knight, även om hon inte kunde skapa underverk. Ett avbräck var säkert att duktiga högerbacken Catherine Dahlström blev korsbandskadad trots att Amanda Johansson spelade bra. Dahlström är en av spelarna som ska vara på planen för Hammarby, precis som lagkaptenen Olga Ekblom. Emma Jansson har ännu inte fått ut hela sin talang, men även hon sken ibland med sin fina skotteknik.

När man hämtar in förstärkning mitt under säsongen är det viktigt att välja noggrant. Milica Mijatovic och Lauren Kaskie kom, men kändes inte som spelare som verkligen tillförde det lilla extra för att kunna dra ifrån lagen som kämpade om en plats i nästa års serie. Nu har Bajen tappat Emma Holmgren, Elise Kellond-Knight och Olga Ekblom samt mittbacken Sejde Abrahamsson och veteranen Madeleine Tegström. Återtåget till Damallsvenskan kommer inte vara given. Stockholm skulle behöva ett nytt lag för att vara med i toppen. Stockholm United som signaturen The Observer brukar kräva eller min östtyska variant Dinamo Stockholm eller Traktor Stockholm.

Växjö var som väntat en bra nykomling, tyvärr strömmade folk inte direkt till Myresjöhus Arena i Småland. Publiksnittet hamnade på 552 personer, endast Kalmar och LB07 var ännu sämre. Det var ett spelande Växjö med storstjärnan Anna Anvegård som inte bara blev årets genombrott utan som spelade sig också till landslaget. Sjunde platsen är en framgång för ett nytt lag i serien. Nu väntar det svåra andra året.

Vittsjö tappade storstjärnan Linda Sällström efter halva säsongen och många trodde att det skulle bli beckmörkt på Vittsjö IP i den svenska provinsen, men många spelare reste sig ur skuggan och höjde sig till nästa nivå, bland dem förstås landslagsspelaren Sandra Adolfsson, men inte minst Clara Markstedt och Michelle DeJongh. Vittsjö blev 9:a efter segern mot Hammarby, men egentligen var man mycket bättre när man spelade det man kan. En mycket väl organiserat lagmaskin med spetsegenskaper.

Även LB07 var nära att ramla ur serien och klarade sig med skräcken i behåll på tionden plats. Efter man förlorat hemma med 1:3 mot Hammarby trodde nog alla att Malmö skulle tappa ett lag medan Stockholm skulle ha båda kvar. Men LB07 vann fyra av sina fem sista matcher och dessa 12 poäng gjorde att man hade slutligen två fler än Hammarby. Det var dock på gränsen och spelartappen som man har upplevt sedan dess talar om ett svårt 2019 som väntar.

Bottenlaget IFK Kalmar vann en match borta mot Vittsjö (tala om lägstanivå där) och förlorade tjugoen. Man var helt enkelt inte rustat för Damallsvenskan och när målskytten Amanda Fredriksson korsbandskadades och ingen ersättare hämtades var det klart hur det skulle sluta. Efter 0:2 mot Djurgården förklarade Ifeoma Dieke för mig att ändå skulle säsongen utveckla spelarna eftersom man kan även utvecklas genom att spela mot så bra motstånd varje vecka.

Säsongen 2018 var den mest spännande säsongen på länge. Tre lag kunde vinna SM-guld inför den sista omgången och även kampen om att undvika den elfte platsen var dramatiskt in i det sista. En anledning är förstås att Sverige har tappat gentemot ligorna i Frankrike, Tyskland, Spanien och England, ja, tydligen även gentemot Tjeckien.

Klubbarna har helt enkelt inte längre rad att hämta internationella klasspelare som en gång i tiden. Hela 2010-talet vars sista säsong står framför dörren i april har vi gradvis förlorat mark. Att som FC Rosengård krävde staten och/eller kommuner går in med skattepengar och hjälper bevara eller återupprätta den svenska damfotbollens starka ställning är förstås helt fel. Det är inte statens uppgift att pumpa in pengar i verksamheter som är proffsiga. Det är en annan sak när det gäller idrottsanläggningar för allmänheten. Rosengårds analys var ett förtvivlat försök med facit i handen efter tre missade SM-guld och sorti ur Champions League att ”gör(a) svensk damfotboll stor igen”. Man skulle kunna trycka keps med den meningen och dela ut dem under våren. En förståelig längtan till de goda gamla tiderna när ett samtal från Sverige till Diois Riachos kunde få världens bästa spelare till Umeå och glömma vintern.

Damallsvenskan kommer inte att kunna konkurrera mer med de allra bästa och mäste inte heller göra det för att vara attraktivt. Det blir intressant att se om de stora herrklubbarna även här kommer i längden att gå in i damfotbollen. IFK Göteborg, Malmö FF. Kommer AIK en gång i tiden satsa mer på damerna än man gjort tidigare. Hur långt skulle man kunna komma? Säkert aldrig så långt att på allvar kunna hota Chelsea eller Wolfsburg eller Lyon.

Dam- och herrfotbollen kommer långsamt närmare varandra. Väldigt långsamt när det gäller samma lön för samma arbete och andra frågor, snabbare i andra avseenden. Det började för ett par år sedan när Pia Sundhage klagade på att det spelar så många utländska tjejer i Damallsvenskan. Då hade hon förbisett det faktum att det spelar väldigt många utländska killar i de flesta europeiska ligorna och att damfotbollen egentligen var på samma väg. Nu såg vi att herrklubbarna fattat att en damverksamhet kan transportera mycket av klubbens varumärke som helhet. Och vips så ser vi många stora in i verksamheten: Real Madrid och Manchester United började i fjol, många andra har kommit vidare.

Damallsvenskan kommer även i fortsättningen att se de bästa svenska spelarna. De allra bästa kommer troligtvis att lämna landet ännu tidigare än de gjort på senare år. Detta innebär att landslaget kommer fortfarande vara en av de bästa 10-12 i världen. Vi kommer fortsättningsvis att se en hel del utländska spelare i Damallsvenskan. De är kanske inte lika bra längre, eller så har vi tur och får in spelare som Julia Ashley för ett par månader eftersom någonting i hemlandet inte passar just nu. Ifjol hade vi Kellond-Knight och Dowie och Press. De kommer och går och ger oss lite glans.

Vad är det som skapar framgång och topplag? Det är förstås framför allt hårt arbete av spelare, ledare och alla som jobbar omkring. Men Piteås SM-guld visar att utöver det så är det bra att ha kontinuitet i truppen och i ledningen. Att man väljer nya spelare inte främst efter deras spetsegenskaper utan lika mycket efter deras karaktär. Passar de in i truppen, passar de in i klubbens filosofi. Ronja Aronsson sa till bloggaren att Piteå har inga stjärnor i truppen eller så är det 21 stjärnor. Den kollektiva tanken blir kanske starkare i en tid där de flesta inte längre har råd att ha 2-3 stjärnor i truppen. Även Kopparbergs/Göteborg FC har ju ingen självklar stjärna i laget trots att man har ett antal landslagsspelare.

Ska Damallsvenskan utökas till 14 lag? Många tycker så trots att vi även i fjol hade enbart elva lag som kunde utmana varandra. Tolvte laget Kalmar var chanslös. Nu kommer Kungsbacka DFF och KIF Örebro in i finrummet och vi får se hur långt de kan vara kvar. Jag håller med om att man egentligen borde behöva fler tävlingsmatcher för en större bredd spelare. Vi har 22 sådana plus fyra UWCL-matcher för topplagen plus 8-10 cupmatcher och kanske ytterligare 8-10 landslagsmatcher för de som tillhör den yppersta eliten. 14 lag i Damallsvenskan skulle betyda drygt 280 spelare. Har vi så många som duger? Om man har 60 utländska spelare skulle man alltså behöva 220 svenskfostrade spelare som kan spela på den högsta nivån.

Annonser

Helgens fotboll

Två mål i dag – Caroline Graham Hansen

AustralienA

Sydney FC – Brisbane Roar 5-1

Caitlin Foord gjorde hattrick för Sydney. Foord spelar under vår sommar för Portland Thorns i USA och under vår vinter för Sydney. 24-åringen är en av Alen Stajcics många offensiva vapen för Australien i nästa års VM. 18-åriga Princess Ibini som gjorde ett mål är ytterligare ett australiskt namn vi borde lägga på minnet. Brisbanes tröstmål gjordes av Yuki Nagasato som även hon spelar i USA (Chicago Red Stars) och Australien. 

Newcastle jets – Melbourne City 1-3

3383 personer såg matchen. 

Western Sydney Wanderers – Canberra United 2-2

Ellie Carpenter (Portland Thorns 18-åriga australiska högerback) gjorde första målet för Canberra.

Adelaide United – Perth Glory 2-2

Amerikanska Veronica Latsko gjorde både mål för Adelaide och Sam Kerr gjorde båda för Perth. 

Efter fem omgångar leder Melbourne Victory före Perth och Adelaide. Western Sydney är sist. 

Tyskland

1.FFC Frankfurt – VfL Wolfsburg 2-6

Frankfurt är första laget som lyckas göra fler än ett mål mot mästarna vilket få betraktas som en stor bedrift. Vid Brentano badet var det till och med spännande i ett par minuter eftersom Frankfurt reducerade till 2:3 efter bortalagets tremålsledning. Men sedan blev det normalt igen. Ralf Kellermann, numera sportchef i Wolfsburg, har önskat sig mer konkurrens i den inhemska ligan och varnat för att Spanien, England och även Italien på sikt kan gå förbi Bundesligan. Norska Caroline Graham Hansen blev tvåmålsskytt. 

Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach 5-0

Ytterligare en storförlust för den hopplösa jumbon i högsta serien. 

SC Freiburg – SC Sand 2-2

Förra året hängde SC Freiburg länge med i toppen, i år är det inte mer än ett mittenlag som just nu parkerar på sjunde platsen. 

SGS Essen – MSV Duisburg 6:0

I derbyt i Ruhrområdet hade Duisburg som väntat ingen chans mot Essen. Matchen inleddes med ett självmål av förra FC Rosengård stjärnan Kathleen ”Paula” Radtke.. Därefter blev de bara värre och landslagsspelaren Lea Schüller gjorde två av målen för hemmalaget som nu är fyra på samma poäng som trean Turbine Potsdam. 

Bayern München – Bayer Leverkusen 8-0

Bayern är säker tvåa efter dagens storseger där Mandy islacker gjorde hattrick och även Sara Däbritz utökade sin målskörd med två träffar. Sista målet gjordes av världens 84:e bästa spelare enligt The Guardian och OffSideRule,Fridolina Rolfö.

Turbine Potsdam TSG Hoffenheim 1-1

Viktiga poängtapp för Potsdam som nu ligger fem poäng bakom Bayern och tio bakom Wolfsburg. 

Wolfsburg leder serien med 34 poäng och 55:5 mål före Bayern München. I skytteligan leder polska Ewa Pajor ensam med 15 mål före klubbkamraten Pernille Harder och Bayerns Sara Däbritz med nio mål var. Även Lea Schüller kom närmare världens bästa spelare med sina åtta mål.

Frankrike

Bordeaux – Montpellier 2-2
Dijon – Guingamp 1-1
Fleury – Metz 2-1
Lille – Rodez 0-1
Soyaux – Lyon 0-6
Paris FC – PSG 1-3

Linda Sällström gjorde enda målet för Paris FC. Österrikes Sarah Puntigam kvitterade för svensklaget Montpellier som tappade ytterligare mark till toppen, men säkrade tredje platsen. Ballon d’Or vinnaren och världens bäst betalda kvinnliga fotbollsspelare Ada Hegerberg gjorde tvåmål (#13 och #14) när hennes Lyon vann med 6:0 i Soyaux. 

England

Reading FC – FC Liverpool 2-2
Everton – Bristol 0-2
Brighton – Chelsea 0-4
Manchester City – Birmingham 1-0
Yeovil – West Ham 0-5

Serieledande Arsenal var ledig i dag (serien består av elva klubbar) vilket Manchester City utnyttjade för att komma ikapp Arsenal poängmässigt (27), dock med en match mindre spelad. West Ham gjorde fem mål mot jumbon Yeovil, tva genom unga schweiziska utropstecknet Alisha Lehmann och ytterligare två genom tyska landslagsspelaren Julia Simic. Chelsea hade länge 0:0 borta mot Hope Powells Brighton, till slut blev det dock 4:0 efter Magdalena Eriksson inlett målskyttet. Bethany England gjorde två och Ji Song-Yun ett mål för Chelsea som tog sin femte raka seger och gick upp till tredje plats. I onsdags spelade Arsenal i en av Englands många cuper mot Yeovil, vann med 6:0. Viktigast där att Anita Asante gjorde comeback efter sin korsbandsskada och spelade hela matchen. 

Helgens fotboll

I Sverige har silly season börjat på allvar och det är Linköping, Eskilstuna, Kristianstad och Djurgården som på allvar har börjat värva nya spelare. Självklart är det diamantbollens vinnare Nilla Fischer som är det hetaste nyförvärvet till serien, en spelare i världsklass som har beslutat att avsluta sin karriär hos de trefaldiga svenska mästarna. Tyvärr lämnar en annan världsspelare stan. Stephanie Labbé har bara haft en kort sejour i klubben och efter Piteå IF, KIF Örebro har hon nu alltså spelat för en tredje svensk klubb. I dag söndag håller Steph i en kurs för barn och ungdomar hemma i kanadensiska Spruce Grove utanför Edmonton (Alberta) där det handlar om att bygga upp en mental styrka. 

Det blir vinter här hemma medan det är fortfarande möjligt att spela fotboll i England, Tyskland, Frankrike och självklart på sommaren i Australien. 

I Tyskland är det sorgligt hur ”min” klubb Borussia Mönchengladbach struntar i att göra ett dugg för damerna. Medan herrarna är en av landets klart bästa lag, så har damerna åter igen kommit in i Bundesligan, men de får inte en pytteliten euro mer för sin verksamhet av klubben och ligger hopplöst sist i tabellen. Skamligt, Borussia! I går fick tjejerna åka till Frankfurt och åka hem efter en 0:8 förlust. Som vi vet är Frankfurt numera endast ett mittenlag i den tyska serien. Österrikes landslagsspelare Laura Feiersinger gjorde två mål för Frankfurt, det gjorde även Laura Freigang och Tanja Pawollek. 

Vem vågar satsa en slant på att VfL Wolfsburg inte vinner ligaguldet i Tyskland? Efter dagens 9:0 borta över tabellsexan SC Sand leder ”varghonorna” med 45:1 i målskillnad och 27 poäng av 27 möjliga. Kristine Minde, Alexandra Popp, Zsanett Jakabfi gjorde alla två mål var när ännu en motståndare förnedrades. Bakom de grönvita ligger Bayern München efter 4:1 över Werder Bremen. Endast 324 personer kom till Stadion an der Grünwalder Strasse och såg Fridolina Rolfö göra 4:0 till hemmalaget. Bayerns hetaste konkurrent om andra platsen är Turbine Potsdam som vann med 3:0 över Leverkusen. 

I Frankrike har Montpellier äntligen kommit igång efter en ruggig start.Det blev 5:1 borta över Guingamp i går och Sofia Jakobsson gjorde sista målet för MHSC. Linda Sällström är en succé i Frankrike! Hon gjorde sitt åttonde mål för säsongen när hennes Paris FC bortavann med 5:0 över Dijon. Fortfarande håller Sällis lag tredjeplatsen med en poäng före svensklaget Montpellier. I toppen vann Lyon bara 4:1 mot tabellsexan Fleury. Trots hennes tionde mål var Lyon-stjärnan Ada Hegerberg självkritisk och sade att laget behöver mer flyt i spelet. 

PSG vann i dag söndag med bara 2:1 borta över Rodez och där gjorde Marie-Antoinette Katoto bägge målen på straff för PSG vilket gav henne ensam skytteligaledning med 12 mål före Hegerberg på 10 och Sällström och Montpelliers Clarisse Le Bihan med åtta mål var. Hur många mål hade Sällström gjort om hon spelade för ett av de två topplagen i Frankrike? Finländskans första flytt utomlands efter ett decennium i Sverige är mycket imponerande. 

I Australien leder Melbourne Victory serien efter fyra omgångar med tio poäng. Natasha Dowie gjorde alla tre mål för Melbourne när de besegrade Sydney FC med 3:2 i natt. 

Se Dowies 1:0 här

Det är otroligt många spelare som spelar i amerikanska NWSL mellan april och september och sedan flyttar till Australien för att fortsätta i Westfield Matilda League från slutet av oktober. Vill man som kvinna kunna leva på sin fotboll har man nästan inget annat alternativ vilket kommer att göra den australiska ligan starkare än någonsin. Å andra sidan kan man undra om det är bra för elitidrottare att mer eller mindre träna och spela utan uppehåll då man egentligen borde ha tid till återhämtning. 

Missa inte Dowies tredje mål som avgjorde matchen (det andra var en tveksam straff):

I England fortsätter Arsenal Women att vinna. Nio matcher,nio vinster. 42:5 mål och 27 poäng efter dagens 4.1 över Brighton & Hove Albion där holländskorna Vivianne Miedema, Danielle van de Donk och Dominique Janssen gjorde tre av målen och Bethany Mead det fjärde. 2017/18 var en besvikelse för Arsenal, men den löpande säsongen ser allt mer ut som en triumf för ”the gunners”. 

Arsenal ”skuggas ” av Manchester City Women som vann 4:0 borta över Yeovil. Det är dock redan sex poäng upp till serieledarna. Nästa vecka är det ”seriefinal” i norra England. Nadia Nadim satt på bänken hela matchen igenom i dag. Vilken slöseri av talang och styrka, men hon hade ju sagt att hon inte trivs i Manchester, men klubben har beslutat att statuera ett exempel mot den 30-åriga danskan och som ett budskap till alla andra. 

Nu har alla tio av elva lag spelat nio matcher och endast jumbon Everton har en match mindre. Mästarna Chelsea Women, the ”Scandis” med Hedvig Lindahl, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Maria Thorisdottir, Maren Mjelde, Ramona Bachmann, Anita Asante och Ali Riley ligger på femte plats, elva poäng bakom Arsenal och fem bakom City. Nästa söndag ska jag bege mig till Kingsmeadow och ta Chelseas puls när de möter Reading FC. 

I de afrikanska mästerskapen, tillika Afrikas VM- och OS-kval, spelas det semifinaler på tisdag. Då möts Kamerun och Nigeria samt Mali och Sydafrika. Värdlandet och en av favoriterna, Ghana, har inte kunnat ta sig vidare från gruppspelet. Jag har inte sett något av matcherna hittills, men min österrikiske kollega Philipp Eitzinger som har sett många av matcherna beskriver nivån som mycket låg. 

Till slut. I Uruguay spelas F17-VM och vi har kommit till kvartsfinalerna. Spanien, Nya Zeeland och Mexico har gått till semifinal. Alla lag vann sina kvartsfinaler efter straffläggning! 

Spanien slog Nordkorea med 3:1.
Nya Zeeland slog Japan med 4:3
Mexico slog Ghana med 4:2. 

Sista laget att nå de bästa fyra i världen var Kanada som tidigt på måndagsmorgonen svensk tid besegrade Tyskland med 1:0 genom ett mål av Jordan Huitema som redan spelat i A-landslaget. 

Gårdagens känslor

DSC05756Det är lite för tidigt att analysera och sammanfatta Damallsvenskan 2018. Det ska göras i sinom tid. Jag vill prata med några av aktörerna innan de åker på en välförtjänt semester, få deras syn på det som varit och det som kommer. Efter säsongen är alltid före säsongen. Men än är den inte över. Det återstår två, egentligen tre matcher.

Först har Linköpings FC den tuffa uppgiften att vinna borta över franska storlaget PSG med 3:1, 4:2, 5:3 eller 3:0 eller efter straffar om det slutar 2:0. Sedan är det Rosengårds tur att vända den snöpliga 2:3 förlusten mot Slavia Prag på bortaplan. Där räcker det redan med 2:0. Och till slut ska vårt landslag möta England på bortaplan vilket är hemmaplan för Hedvig Lindahl, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson och Jessica Samuelsson. 

Silly season kommer att börja nu, den har redan smygstartat med Elise Kellond-Knights flytt till Australien och vidare till Seattle när den amerikanska säsongen närmare sig. Kellond-Knight sitter i skrivande stund redan på ett flygplan som ska ta henne hem till Australien efter att hennes Hammarby får lämna Damallsvenskan och Stockholm åter igen står med ett enda lag i högsta serien. Ett lag som själv missade Elitettan med bara tre poäng. Vi måste återkomma till Stockholmsfotbollen senare.

Vilka spelare kommer att lämna Damallsvenskan och har fått intresse av de penningstarka utländska klubbarna? Vilka utländska spelare kommer att rekryteras till de 12 klubbarna i Damallsvenskan där Kungsbacka DFF och troligtvis KIF Örebro är nykomlingarna om de senare nu inte förstör sin säsong genom att förlora borta mot redan nedflyttade Västerås BK 30 om någon timme? Kommer någon av våra svenska utlandsproffs tillbaka? Stina Blackstenius har det varit rykten om ganska länge, men nu gjorde hon visst sex mål på två matcher för sitt Montpellier.

Innan vi tar alla dessa frågor och får en del svar, låt oss blicka tillbaka på gårdagens känslor efter den 22:a och sista omgången i årets serie som fick den hittills mest överraskande mästaren under 2000-talet.

View this post on Instagram

SVENSKA MÄSTARE 2018! 🏆🏆🏆

A post shared by Cajsa Andersson (@cajsa.andersson) on

Cajsa Andersson lyfter SM-bucklan. Hon vinner den för tredje gången i rad med två klubbar. Nu tror jag inte att hon blir årets målvakt på Fotbollsgalan om två veckor, men visst är detta en bedrift värd ytterligare ett pris.

View this post on Instagram

Jag hade trott och hoppats så mycket den här säsongen. Speciellt efter att vi äntligen fick komma tillbaka till Hammarby IP. Just nu känner jag mig så sjukt ledsen, tom och trött. Men även väldigt tacksam för det outtröttliga stöd som vi har fått genom allt. Det finns så många att tacka, speciellt @isopeter som har ställt upp med sin kamera och gjort oss synliga, @pillyol @gullmarscorner @annawester som var en språngbräda för så mycket kärlek och viktigt ekonomiskt bidrag och @bajens_tjejtjusare som åker land och rike för oss och ni är MÅNGA MÅNGA fler där ute. Vi har verkligen gjorde det här tillsammans och jag är så fruktansvärt ledsen att vi inte lyckades bättre. Jag är trots det här så otroligt stolt över hela laget. Vi har verkligen krigat. 2018 kommer inte gå till historien som livets bästa, men det kommer nya som tur är.

A post shared by Olga Ekblom (@olgaekblom) on

Hammarbys lagkapten Olga Ekblom är ledsen efter att hennes lag får lämna Damallsvenskan för tredje gången under 2010-talet. Efter att ha besegrat Kopparbergs/Göteborg FC med 2:1 i en mycket väl utförd match för en dryg månad sedan föll Bajen ihop och förlorade fyra gånger i rad med en målskillnad på 2:14.

Anja Mittag har varit med om det mesta i fotbollen. Det är inte första gången hon sitter sorgsen och trött på en fotbollsplan efter en tung förlust. Men hon har även upplevt allt annat också och vunnit ALLT man kan vinna. Anja var Rosengårds bästa spelare de senaste veckorna. Kommer 33-åringen att fortsätta en säsong till?

View this post on Instagram

SM-GULD!!! 🏆✨❤️

A post shared by Ellen Löfqvist (@ellenlofqvist) on

Med sina 21 år och 20 dagar är Ellen Löfqvist Damallsvenskans yngsta lagkapten. Hon tog över kaptensbindeln i Piteå från Josefin Johansson som tog ett sabbatsår för att föda barn. Först sa Ellen nej till kaptensbindeln, sedan ringde hon lagledningen och undrade om man fick ändra sig. Det fick man. Och Löfqvist blev lagledningens förlängda arm på planen och gjorde ett alldeles strålande jobb.

En rätt så typisk Elin Rubensson bild från 2018. Vilket år 25-åringen har haft! Självklart är hela laget ansvarig för andra platsen, men kombinationen av tränaren Marcus Lantz och spelaren Elin Rubensson ledde till KGFC:s stora succé, inte minst i går med två mål. Elin gjorde även årets mål i Damallsvenskan mot Linköpings FC, dessutom gifte hon sig och jag tror att allt detta är bara början. Trots hennes femårskontrakt kommer utländska klubbar att jaga henne framöver. Allt detta räckte dock inte för att väcka intresset hos Fotbollsgalans eminenta jury – juryn räknar inte henne bland säsongens bästa spelare. Det är de ganska ensamma om.

Den enas sorg är den andres lycka. Ibland är det så. Vittsjö vann med 3:0 borta över Hammarby och stannar i Damallsvenskan även för en åttonde säsong 2019. Efter att skyttedrottningen Linda Sällström drog till Paris FC var det nog många som såg mörka moln över Vittsjö IP, men laget spelade egentligen stundtals alldeles för bra fotboll för att flyttas till Elitettan. Med 4:0 över Eskilstuna och 3:0 över Bajen skaffade man de nödvändiga poängen. Grattis!

Lyon 24, 32:1

44481349195_396575336c_kEn annan serie som inte alls är lika spännande som Damallsvenskan är den franska serien där Olympique Lyon i dag vann även sin åttonde match, den här gången med 5:0 borta över jumbon Metz. Ada Stolsmo Hegerberg återställde ordningen och tog över skytteligaledningen efter två mål idag med sina totalt nio mål.

Sitt femte och sjätte mål gjorde finska Linda Sällström som verkar lyckas riktigt bra i det nya landet. Även hennes Paris FC vann med 5:0 över annars starka Bordeaux. Paris FC ligger på tredje plats och lär dock vara chanslös i kampen om en UWCL-plats allt eftersom Lyon och PSG är alldeles för bra.

Stina Blackstenius gjorde sitt sjätte mål (efter fem förra veckan) för säsongen, men det räckte endast för 1:1 borta mot Lille för Montpellier som i dagsläge är redan elva poäng bakom andra platsen och PSG. I morgon kan det bli 14 poäng när PSG möter Guingamp hemma.

Fem mål av Blackstenius

29593728613_6168b14c52_kHittills har det sett varken bra ut för Montpellier som lag och som spelare för Stina Blackstenius. Den nya säsongen började med många poängtapp och utan mål för svenskan. Men i dag mötte man jumbon Metz hemma och då blev det 11:0 till Montpellier och fem  mål för Blackstenius. Även Sofia jakobsson nätade en gång och Montpellier ligger nu på åttonde plats, elva poäng bakom serieledande PSG (med en match mer spelad än superfavoriten Lyon som vinner i morgon).

Linköpings motståndare PSG vann med 2:0 över Dijon och inbytta Marie Antoinette Katoto gjorde sitt åttonde mål för säsongen och toppar nu skytteligan före storfavoriten Ada Hegerberg med sex och Blacksteniius med fem mål.

På delad fjärde plats ligger gamla bekantingen Linda Sällström med fyra mål. Hon gjorde Paris FC;s andra mål idag när man besegrade Soyaux borta. Paris FC är trea bakom PSG och Lyon.

Finland förlorade andra matchen i Kina

43320223345_791266b05f_kEfter en 2:0 seger över Thailand i den första matchen i en fyrnationsturnering i Yongchuan (Kina) förlorade Anna Signeuls Finland den andra matchen mot värdlandet Kina med 1:2. Olga Ahtinen hade gett ledningen till Finland med en hörna som gick direkt in i mål. Det var 21-årige Ahtinens första landslagsmål. Till vardags spelar hon i danska Brøndby.

Men Kina kom tillbaka och kunde vända till seger fyra minuter före slutet. Landslagets stjärna Linda Sällström satt på bänken under hela matchen.

Den fjärde nationen i turneringen är Portugal som kryssade mot Kina (0:0) i den första matchen.

Portugal vann igår sin andra match i turneringen med 4:1 över Thailand. Fd Djurgården anfallaren Carolina Mendes gjorde hattrick. Här nedan kan ni se matchens mål. Klasskillnad. Thailand kvitterar på en målvaktstabbe, men tre av Portugals mål visar ett så dåligt försvarsarbete att jag undrar om det thailändska landslaget skulle kunna klara kontraktet i Elitettan.