Etikettarkiv: Caroline Seger

Press gör mål i comebacken

press

Press is back. (Screenshot från damallsvenskan.tv s sändning. Kanalen visar ALLA matcher i Damallsvenskan för endast 99 kr i månaden. 

Christen Press gjorde mål i den första allsvenska matchen sedan hösten 2014 och nästa hade detta räckt till en väldig oförtjänt seger över hemmalaget FC Rosengård för hennes Kopparberg/Göteborgs FC.

Men i fotbollen är det mål som räknas. Trots väldigt överlägsna 90 minuter kunde FC Rosengård inte jubla över mer än ett självmål och det dröjde tills den 89:e matchminuten och det var inte bara glädje utan även stor lättnad över att ha kommit undan med blotta förskräckelsen.

Anja Mittag hade själv tillräckligt många chanser för att skjuta Malmölaget till en klar seger, men hon brände alla alldeles för lätt. Åtminstone sett till första matchen visade Damallsvenskans andra världsstjärna, 29-åriga amerikanskan en klasskillnad till Mittag. Press behövde endast en enda chans och den fick hon i den 76:e minuten när hon fick bollen, tog sig snyggt förbi Glodis Viggosdottir och iskallt spelade förbi Zecira Musovic till en oväntat ledning för KGFC. Yppersta världsklass och någonting som Jill Ellis och Tony Gustavsson i USA säkert kommer att gilla. ”Press is back” i dubbel bemärkelse. Tillbaka i den svenska serien och tillbaka på amerikanska lagledningens första sida i notisboken.

Målet kom efter att Sanne Troelsgaard slår en slarvig passning i anfallet. Oroväckande enkelt hur en Göteborgsback lägger in en hög boll i det egna mittfältet till en hel fri yta. Där nickar Elin Rubensson bollen smart vidare till Christen Press som springer igenom sex Rosengårds spelare (inkl målvakten) och gör mål på 1:6 situationen. Taktiskt troligtvis exakt det slags spel som nye tränaren Marcus Lantz hade gjort till matchplan för kvällen.

Annars dock tycker jag att Jonas Eidevall borde vara glad när han vaknar i morgon. Med spelet man uppvisade bekräftade man egentligen vad alle på upptaktsträffen hade förutspått: Rosengård är det klart bästa laget i Damallsvenskan.

Pia Sundhage hade nog sagt att nu ska vi gå hem och öva skjuta på mål tills det sätter sig. Det var det enda, inte helt oviktiga, som saknades i Rosengårds prestation. Anja Mittag brände en straff som hamnade långt ovanför suveräna Loes Geurts mål.

Jag hoppas inte att KGFC kommer att fortsätta med denna spelstil som nästan hade straffats (i ordets sanna mening) om bara FCR hade haft pålitliga målskyttar för kvällen. Lite misstänker jag att Christen Press hade gjort hattrick i den andra tröjan med de chanserna som FCR radat upp.

Jag gillade både Caroline Segers och Ali Rileys insats för kvällen. Göteborg hade en mycket bra lagmoral och följde matchplanen. Vi får se hur de agerar mot Hammarby på lördag.

Annonser

Upptaktsträff hissar Rosengård

DSC04608Som vanligt favoritförklarades FC Rosengård som storfavoriter till årets Damallsvenskan. 64,3% av de närvarande spelare, tränare, funktionärer, journalister och andra deltagare på upptaktsträffen röstade på fjolårets två som årets etta.

Med endast 21,4% kom Linköpings FC på andra plats i den ökända manometeromröstningen. Med 7,1% seglade Kopparberg/Göteborgs FC upp som tredje lag medan Djurgården, Hammarby och LB07 fick 2,4% var och resterande sex lagen fick 0,0% av rösterna.

Den årliga upptaktsträffen arrangerades på Norra Latins konferenscenter mitt i centrale Stockholm och som programvärdar agerade för första gången Marcus Bühlund och Lisa Ek.

Som vanligt hade alla 12 klubbar kommit till evenemanget och intervjuades i grupper av tre på scenen. Det pratades som vanligt om nyförvärv, nya tränare och nya spelsystem, 4-4-2 eller 4-3-3 eller 3-4-3 och mycket om Damallsvenskans konkurrenskraft gentemot andra ligor som börjar köpa upp de bästa spelarna.

Lisa Ek utvecklade teorin att svenska stjärnspelare som lockas bort av andra klubbar i England eller Frankrike kommer tillbaka till moderlandet efter fem, sex år och förädlar serien med all den kompetens och erfarenhet som de har samlat på sig utomlands. Och nämnde både Caroline Seger och Lotta Schelin som exempel som inte har kommit tillbaka när de är 35-40 år gammal utan liksom mitt under karriärens gång. Även USA:s Christen Press nämndes som ett exempel på att världsstjärnor väler Damallsvenskan.

Tyvärr håller jag inte riktigt med eftersom både Seger och Schelin kom från Olympique Lyon där de höll pa att förlora startelvastatus. Inte heller i fallet Press är det så att 29-åringen från Kalifornien valde Damallsvenskan för att på toppen av sin karriär fortsätta här. I Press’ speciella fall hade hon behövt flytta till Houston vilket hon inte ville och varför hon bestämde sig att åka till ett land hon kände och trivdes i plus det enda landet som hade ett öppet transferfönster.

Nej, Damallsvenskan är en bra liga med ett bra produkt och bra klubbar, men vi borde vara realister också.

Satsningen ”världsklass” som Svenska fotbollsförbundet gör tillsammans med Elitföreningen Damfotboll är ett fint försök att framför allt satsa på 15-23 åriga spelare för att minska glappet mellan ungdoms- och seniorfotboll.

”Med projektet förstärker vi certifieringsmodellen med fokus på ledare. Genom att stärka ledarna fortsätter vi att kvalitetssäkra spelarutbildningen. Ledarna har spelarna i vardagen och genom utbildade ledare får vi bättre förberedda spelare på både klubb- och landslagsnivå,” säger Victoria Sandell (fd Svensson) på SvFF:s hemsida.

Vi återkommer säkert till detta om något år.

Man vill försöka påverka UEFA och FIFA att stifta cuper, mästerskap mm för U23 landslag, någonting som verkligen behövs för att öka motivationen för de som inte direkt flyttar över till A-landslaget efter F19-åldern. Några spelare klättrar upp snabbt, andra behöver lite mer tid. Ett U23-EM till exempel vore en utmärkt tävling som skulle bidra att minska skillnaderna mellan ung och senior.

De närmaste dagarna fram till seriestarten kommer en del intervjuer som jag gjorde i eftermiddags. Först ut är Kristianstads Mia Carlsson om ett par minuter….

Österrike tappar två poäng

34377401053_e85ffcab82_k

Caroline Seger (här med fast grepp kring USA:s Allie Long) gjorde ledningsmålet för Sverige mot Ungern

Fem VM-kvalmatcher spelades ikväll, jag kunde inte se den svenska matchen borta mot Ungern, men det blev ett mer eller mindre väntat resultat (4:1), även om jag tycker att man borde klara sig utan baklängesmål mot Ungern som ligger på 45:e plats på världsrankinglistan, direkt efter Myanmar och före Ghana.

Ryssland vann borta med 6:1 över Bosnia-Hercegovina och ligger på tredje plats i sin grupp bakom ledande Wales och England som dock har en match mindre spelad. I morgon, torsdag, möts England och Wales i Southampton och då förväntar jag mig att Phil Nevilles lag går om Wales. Knappast en chans för Ryssland trots storsegern att komma till VM. Ställningen visar bara hur stora skillnader det finns i damfotbollen mellan Bosnia-Hercegovina mot Ryssland (1:6) och sedan Ryssland upp mot England (0:6). Och ja, visst vet jag att det inte är så enkelt med matematiken.

Ukraina tog en säker 3:0 seger borta över Kroatien i den svenska gruppen. Det efter att man tappade två poäng hemma mot samma Kroatien. Därmed har Ukraina samlat sju poäng och är åtminstone på pappret en utmanare till både Sverige och Danmark. Fast 27:an i världen (efter Ryssland och före Finland) borde inte kunna slå varken lagkaptenerna Caroline Segers eller Pernille Harders lag.

Mellan den 8:e och 12:e juni får vi svaret, då tar Ukraina emot först Danmark och sedan Sverige.

Lara Dickenmann gjorde Schweiz enda mål mot Skottland i Schaffhausen. Det känns lite som en seger i underkant, men Skottland har fått tillbaka världsstjärnan Kim Little efter hennes korsbandsskada och de har ju även Man City proffsen Jen Beattie och Jane Ross (som båda gjorde mål på Linköpings senast) samt Chelsea-mittfältaren Erin Cuthbert i startelvan numera. Caroline Weir spelar i Liverpool och det finns gott om bra spelare vilket ledde till att Rosengårds Fiona Brown blev inbytt först i 90.e minuten.

1:0 ger hur som helst tre poäng och efter fem matcher i grupp 2 står Schweiz på fläckfria 15 poäng och verkar gå rakt mot VM i Frankrike med Polen och Skottland nio poäng (och två matcher) efter.

Österrikes oavgjorda match mot Serbien ikväll är dock kostsamt i gruppen med Spanien. I grupp 7 finns ju också ett ganska hungrigt Finland och utan att ha sett matcher i den gruppen känns det lite som om alla nu vet hur Österrike spelar och att överraskningsmomentet som de hade mycket nytta av under EM är inte längre aktuell. I kampen om andra platsen verkar Finland, Österrike och Serbien ta poäng ifrån varandra medan Spanien vinner allt (hittills).

Så till sist Sverige. Redan i förrgår skadade Lina Hurtig foten och fick åka hem. Hurtig måste ha damlandslagets känsligaste fötter, eftersom det är ofta fötter som ställer till det för henne. Tråkigt, hoppas att hon blir helt frisk snarast. Fridolina Rolfö blev sjuk och kunde inte heller spela matchen.

Startelvan som Peter Gerhardsson mönstrade såg ut så här:  Hedvig Lindahl , Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Hanna Glas, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Jonna Andersson, Elin Rubensson, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson.

 

Inför Damallsvenskan: Kopparberg/Göteborgs FC

7509467428_b3f59f3bef_k

Efter sex år är hon tillbaka i Göteborg – Damallsvenskans vassaste nyförvärv 2018, Christen Press

Fem säsonger blev det för Stefan Rehn som huvudtränare i Göteborg och med placeringarna 8-5-6-3-4 framför ögonen så ser man att det var bättre förr. Visst hade Göteborg alldeles för mycket kvalitet för att tappa platsen i Damallsvenskan, men så långt från nedflyttning var man faktiskt inte i somras.

En klubb som hade ambitioner på att vinna Champions League år 2022 var så långt ifrån detta som man komma.

Men med den individuella klassen som spelare som Elin Rubensson och Pauline Hammarlund har och med Rubenssons nyvunna kompetens att ta med sig hela laget blev det ett gott slut på fjolåret. Elin Rubensson lämnade Malmö för ett par år sedan eftersom hon platsade inte längre i det stjärnspäckade laget och hon fick alldeles för lite speltid. Klubbytet var det bästa som kunde hände henne. Hon fick speltid och har utvecklats enormt och kan gå ännu längre. Jag ser henne som en av flera karaktärspelare som kommer att bära det svenska landslaget när de stora 80-talisterna som Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin lägger av.

Efter man förhindrat fiaskot har Göteborg gjort nästan allt rätt. Man har värvat en ny tränare eftersom den gamle kunde inte längre lyfta laget och Marcus Lantz har börjat bra. Man har hämtat Julia Roddar från Kvarnsveden, en av Sveriges bästa mittfältare. Med Olivia Schough kom en publikfavorit tillbaka som med sin härliga personlighet lyfter stämningn i varje lag. Även om många (som jag själv) inte ser en startspelare i svenska landslaget i henne tillhör hon dock den vidare kretsen av bra spelare i landet.

Årets nyförvärv i Damallsvenskan kom väldigt sent och det var säkert inte planerat. Christen Press. Amerikanskan fick sent veta att hennes klubb Chicago Blue Stars ville byta bort henne till Houston Dash. Att flytta från Illinois till Texas är en stor förändring och det ryktades att Press egentligen var intresserad av att spela för Seattle eller Portland eller nästa år för en eventuell franchise i hemmatrakterna kring Los Angeles. Men nu blev det som det blev. Press vägrade att flytta till Houston, Jill Ellis tog inte ut henne till landslagstruppen och sa att Press borde hitta en klubb snabbt och visst slog man då 29-åringens telefonnummer. Med en av världens bästa anfallare och Pauline Hammarlund har Göteborg plötsligt ett av seriens bästa anfall. Lägg till att Rubensson och Roddar kommer att vara seriens bästa innermittfältspar och vips har Göteborg seglat upp som en medaljkandidat.

Jag tippar därför att Kopparberg/Göteborgs FC blir 2:a i år (om Press stannar hela säsongen).

 

 

Inför Damallsvenskan: FC Rosengård

33942806034_4046a9a2e4_k

Kommer Lotta tillbaka i år?

De senaste två åren hade jag FC Rosengård som guldfavorit i Damallsvenskan. Bägge gångarna vann Linköpings FC sm-guld. Jag har flera gånger kritiserat att Rosengårds startelva har Sveriges i särklass högsta genomsnittsålder och i maj 2017 mönstrade FCR en startelva som var 29,09 år gammal, i snitt alltså, nästan fem år äldre än de andra topplagen.

Jag tror inte att de ansvariga i Malmö läste inlägget från i maj 2017 och tänkte, men nu ska vi ändra på det här. Det var ju precis det som hände i höstas. Efter flera år med ”färdiga” utländska och svenska spelare kring eller över 30-årssträcket som nyförvärv hat Therese Sjögran och hennes fantastiske assisterande Erling Nilsson upptäckt att framtiden är 90-talisternas. Åtminstone under några år.

I höstas kom beskedet att klubben väljer att satsa på 21-åriga Zecira Musovic istället för 34-åriga Erin McLeod. Det var ett avgörande val. Båda målvakter hade man inte kunnat behålla, eftersom båda med rätt gör anspråk på att stå som förste målvakt, men med tanke på ett perspektiv bortom 2020 bestämde sig Sjögran/Nilsson för Musovic. Annars hade nog ”Zesse” som hon kallas dragit någon annanstans.

Inte heller McLeods fru Ella Masar McLeod stannade i Malmö och hon var av någon anledning besviken på klubben, hävdade dock att det hade inget med saken att göra att hennes maka inte fick ett nytt kontrakt.

Masar var förstås en förlust och det var även Lina Nilssons beslut att lägga av pga skador. Anita Asante fick inget nytt kontrakt, istället satsade klubben ungt.

Med Johanna Rytting Kaneryd hämtade man en av Sveriges största talanger (som sedan blev korsbandsskadad väldigt fort). Med Natalie Björn och Fiona Brown fortsatte man att handla i Eskilstuna. Talangen Nellie Lilja kommer från LB 07 och norska målsprutan Lise Marie Utland från Røa. Plötsligt kan Rosengård mönstra en startelva (som mot Kristianstad senast i svenska cupen) som är 26,1 år gammal. Och med rekryteringen av Rytting Kaneryd, Björn och förlängingen av Musovics kontrakt har man nu också visat vart vägen ska gå.

Rosengård har en mycket stark trupp att mönstra som byggs kring veteranerna Caroline Seger, Anja Mittag och Alexandra Riley. Tyvärr känns det ju som om Lotta Schelins karriär som fotbollsspelare är över. 34-åringen som under många år var Sveriges bästa fotbollsspelare och som var med och byggde upp Olympique Lyon som världens starkaste varumärke inom damfotbollen är fortfarande sjukskriven och har inte kunnat tränas för fullt sedan i somras.

Jag ser Rosengåtds trupp åter igen som snäppet vassare än de andra topplagens och tror att Rosengård med nygamle tränaren Jonas Eidevall (en gång i tiden assisterande till sparkade tränaren Jack Majgaard Jensen) vinner SM-guld igen.

Mitt tipps: FC Rosengård vinner SM-guld.

 

Madeleine Stegius: ”Vi ska driva matcherna”

32966881293_75869ec0f5_k

Sex säsonger spelade Madeleine Stegius i Djurgården – nu byter hon både klubb och tröja

Det är svårt att sia om hur Damallsvenskan slutar, men ännu svårare brukar det vara att tippa Elitettan. I fjol slutade AIK trea, tre poäng efter IFK Kalmar och var länge nära att få göra comeback i Damallsvenskan redan i år. Men det blev dubbelt småländskt i toppen.

Inför 2018 har AIK värvat en del: Lisa Moazzeni, Linnéa Eriksson, Rebecca Rulander och Therese Simonsson. Sandra Lindkvist och Elin Wahlström kom i somras från Djurgården respektive Eskilstuna United, Emelie Smirnoff från Finland i september.

AIK:s femte nyförvärv inför 2018 är fd Djurgårdsanfallaren Madeleine Stegius. Innan laget åkte till Barcelona på träningsläger och besök på anrika Camp Nou träffade jag Madde och vi satte oss på läktaren på Skytteholms IP.

Stegius är endast 23 år gammal, men har varit med mycket länge. Första gången vi såg henne i damallsvenskt sammanhang var nog i Tyresö FF när detta lag byggdes upp som en av Sveriges och sedan Europas bästa.

Den 16 april 2012 satt en då 17-årig Stegius på bänken när Tyresö mötte KIF Örebro hemma på Vallen. I laget ingick bland annat Kirsten van de Ven, Line Røddik Hansen, Josefine Öqvist, Madelaine Edlund, Elaine och Katrin Schmidt. 

Det var ytterst svårt att platsa i detta Tyresö som året efter vann SM-guld förstärkt med Marta och Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Meghan Klingenberg och Vero Boquete. 

Året innan Tyresö tog sitt SM-guld blev det tre inhopp för Madeleine och sedan ett klubbyte till Djurgården där hon stannade sex säsonger.

Vad hon lärde sig av tiden i Tyresö?

”Rent fotbollsmässigt lärde jag mig jättemycket. Under mina år i Tyresö utvecklades jag enormt. Man var ju en i gänget och det är ju nånting som jag tycker var bra i Tyresö att det var inte så att de såg ner på mig för att jag var yngre. Jag konkurrerade på samma villkor som alla andra. Sen är det klart att rent förutsättningsmässigt är det klart att de var steget före mig just då, men det är också lärorikt att man tappar lite respekt. Att man går in och vågar ta för sig, det lärde jag mig där. Kravbilden ändras, man får mycket högre krav och ställer mycket höga krav på andra också.”

Med Boo FF i Saltsjö-Boo som moderklubb spelade Madeleine alltså sex säsonger i Djurgården och bytte nu till AIK. I herrfotbollen ofta ett problem med byten mellan AIK och Djurgården och Hammarby. Inget problem inom damfotbollen?

”Jag går alltid 100% in i den klubben jag är,” säger Madeleine Stegius.

”Sen är det ju ett känsligt ämne i Stockholmsfotbollen på herrsidan. På damsidan är det inte samma grej för att det är inte samma förutsättningar. När jag var i Djurgården har Djurgården vart det bättre laget och det var därför jag var där för att jag behövde den utvecklingen och jag behövde växa och träna med det laget som var det bästa i Stockholm. Nu känner jag att jag behövde nåt nytt och nu när AIK satsade kändes det rätt och jag tror att vi kan konkurrera mycket bra med Djurgården om vilket lag som verkligen är bäst i Stockholm. Det känns väldigt roligt.”

Men än så länge är det ju Djurgården (och Hammarby) som spelar en serie ovanför AIK. I år känns det som om AIK vill satsa och utmana och att man vill tillbaka till Damallsvenskan. När vi möttes på Skytteholm hade AIK precis kryssat 4:4 mot finska PK-35 som vann den finska ligan 2017, men som sedan föll mot Honka i slutspelet.

”En okej match, de är duktiga, men gör man fyra mål ska man vinna, det var surt, men ett okej resultat på pappret,” sammanfattar Stegius mötet med ett av Finlands bästa fotbollslag.

Ett annat resultat under försäsongen är ganska meriterande.

”Vi kryssade ju också mot Eskilstuna United för en tid sen, 0:0. Sedan är det klart att både de och vi ligger i försäsong och det svårt att exakt säga var man kommer att stå när säsongen börjar, men som det kändes nu var det skönt att visa att vi är ändå däruppe också,” berättar Madeleine.

Men som vanligt är det svårt att ha koll på alla förändringar som skett under silly season och oklart vad man kan förvänta sig av de olika lagen. Och Stegius medger att hon måste fräsche upp sina kunskaper om Elitettan efter två säsonger i Damallsvenskan med Djurgården:

”Nu har jag verkligen ingen riktig koll på Elitettan eftersom jag är ny också. Sen är det klart att jag kan jämföra och då tycker jag ändå att vi står oss bra jämfört med många andra lag. Med Elitettan mått mätt tycker jag att vi står oss väldigt bra, jag har ju varit i båda divisionerna innan.”

Men både Kvarnsveden och KIF Örebro borde ju vara bland favoriterna också?

”Man vet ju inte. Kvarnsveden litade sig ju mycket på Tabitha, nu är hon borta. Jag har inte hört så mycket om hur de har jobbat. Örebro kommer att vara farliga, tror jag, sen är det ju många bra lag från Elitettan också som var med och fightades i fjol redan. Det kommer att bli tufft, men det ser väldigt bra ut.”

Mycket optimism alltså hos Madeleine Stegius som trots sina 23 år redan är en av AIK:s mer rutinerade och meriterade spelare. Under säsongerna 2014 och 2015 blev det 39 mål totalt i Elitettan. Så här säger hon om den aktuelle truppen i Solna:

”Jo, det har ju kommit in några äldre, 23 år och uppåt, några som är rutinerade och varit med länge och vet vad som gäller och vet vad som behövs för att vara ett allsvenskt lag. Det var lite varför jag kom hit också för att det känns nu satsar AIK på damerna och det märks inte bara på spelarna de har värvat in utan runtomkring också. Det känns som att verkligen hela klubben är stöttande för damerna och vill att det är nu det ska hända.”

Det låter ju onekligen lovande för Stockholmsfotbollen 2018. En säsong där även spelet i AIK har förändrats.

”Jag vet ju vad som krävs och det är lite därför jag är här för att bidra med det här offensiva och göra mål eller om jag inte gör mål spela fram till mål. Nu har vi gjort ganska många mål på försäsongen och det är skillnaden med AIK från förra året också att vi är ett väldigt offensivt lag i dag. Vi har trebackslinjen och vi trycker på med mycket folk, vi kör tre forwards som är renodlade forwards som är där för att vi ska göra mål och vi ska driva matcherna. Det är kanske inte hur tänket var förra året, det var kanske mer omställningsspel, det är också en stor förändring.”

Första matchen spelas hemma på Skytteholm mot fd storlaget Umeå IK.

”Det blir lite anrikt, både Umeå och AIK har ju varit väldigt bra på damsidan, det känns att det är en kul match att börja med och Umeå är alltid svåra, de är bra, typiskt norrländskt liksom, de kör alltid 100%, så det ska bli väldigt kul.”

Med tanke på att Madeleine har spelat 36 ungdomslandskamper för Sverige (senast 2015 för D23 mot Japan i La Manga) och mot bakgrund till att hon säger att landslaget är fortfarande ett mål för henne, måste hon ju utgå ifrån att spela damallsvenskt igen 2019, eller hur?

”Ja, det gör jag. Det är givet för mig, det finns inget annat. Jag tänkte lite så här att spela i ett bottenlag i Allsvenskan eller ett topplag i Elitettan är lite hugget som stucket. Som forward är det såklart roligare att spela i ett lag där man också får bollen än att springa efter i ett mitten- eller bottenlag. Jag ser mig som allsvensk spelare och vi kommer att vara där nästa år och jag kommer vara där också.”

På Twitter läste jag att Ronaldinho spelat en stor roll som förebild för Madeleine Stegius. Hon måste ha varit 12, 13 år när hon först såg brassen spela i Barcelona?

”Jag kollade mycket spansk fotboll hemma och då var det ju Barca och Real,” berättar hon.

”Men jag har alltid fastnat för Ronaldinho. Jag tycker att han är rolig att titta på och en väldig bra förebild om man gillar fotboll. Jag tycker att han är väldigt underhållande och så känner jag att han har värderingar fotbollsmässigt och har den här blicken för spelet.”

Är du enda den fotbollsspelaren i familjen eller en av många?

”Jag är från en väldig sportig familj, väldigt idrottsintresserad. Men inte nån som har spelat så pass högt, det är nog bara jag. Mamma tror jag har inte missat nån hemmamatch sen jag började nästa, det var ju väldigt mycket support.”

Förutom att leva och träna mycket fotboll läser Madeleine Stegius till lärare i idrott och biologi, medveten om att det på mycket länge kommer att krävas satsningar på annat förutom fotbollen för att kunna försörja sig efter karriären.

Det känns att det blir en spännande säsong för AIK och Madeleine Stegius som kan sluta med att vi har tre damallsvenska lag igen med 08 som riktnummer år 2019.

 

 

 

 

Marija Banusic till Szombathely

34085154191_187500ed27_kI dag släppte Peter Gerhardsson sin trupp för VM-kvalet mot Ungern som ska spelas den 5 april i Szombathely. Den ser ut så här:

Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Zecira Musovic

Jonna Andersson, Mia Carlsson, Magdalena Eriksson, Nilla Fischer, Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Anna Oskarsson, Linda Sembrant

Kosovare Asllani, Marija Banusic, Stina Blackstenius, Hanna Folkesson, Lina Hurtig, Sofia Jakobsson, Mimmi Larsson, Julia Roddar, Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Olivia Schough, Caroline Seger

Det är några förändringar jämfört med den trupp som delade vinsten i Algarve-Cupen med Nederländerna.

Nilla Fischer är tillbaka efter tackat nej till Algarve av privata skäl. Sandra Adolfsson, som spelade mycket bra i Algarve, får stanna hemma i Skåne.

Filippa Angeldahl är inte med den här gången, likaså blir det inga flybiljetter till Ungern för Amanda Edgren och Loreta Kullashi. Istället för den trion får vi se Julia Roddar, Marija Banusic och Lina Hurtig i blågult. Olivia Schough som många bedömare ser som en spelare på gränsen eller utanför landslaget, verkar nu har stabiliserat sin position även under Gerhardsson och får förturen före både Angeldahl och Kullashi, två spelare som åtminstone jag ser som klart bättre än Schough.