Etikettarkiv: Caroline Seger

Inför omgång 3

34085154191_187500ed27_k

Marija Banusic inför Linköpings bortamatch mot Hammarby

KIF Örebro – Hammarby IF FF 28/4, kl 1900 (Behrns Arena)

KIF såg bra ut mot Kristianstad nyligen och vann mycket rättvist. Emma Jansson möter den klubb hon växte upp i. Jenny Hjohlman behöver snabbt göra mål för att ha en chans att hamna i Pia Sundhages trupp mot USA och Skottland i juni, en trupp som borde visa stora likheter med den slutgiltiga EM-truppen. För Hammarby gäller det att börja ta poäng snabbast möjligt efter två förluster mot Eskilstuna och Linköping.

Men det är offensiven med just Hjohlman och Jansson, mittfältet med Michelle de Jongh och otroligt erfarna Lisa Dahlkvist samt försvaret med comebackande Marina Pettersson Engström som borde kunna garantera tre poäng i dag.

Alla ungdomslag (flickor och pojkar) upp till 16 år har fritt inträde hela säsongen på Behrns Arena. Det är ett bra initiativ. Tidigare på gamla Kristinebergs IP brukade det vimla av flicklag när Djurgården spelade och spelarna fick skriva autografer efter varenda match. Att knyta unga till A-laget är ett sätt att visa upp förebilder för morgondagens elitspelare eller morgondagens betalande publik.

Mitt tips: 2:1

 

LB 07 – Kristianstads DFF 29/4, kl 1500 (Limhamns IP)

LB var sekunder från att skrälla mot Piteå nyligen medan Kristianstad har varken gjort mål eller tagit poäng i de två inledande matcherna. Spelmässigt har LB 07 visat att man utmana många lag i Damallsvenskan, mot KDFF kommer det troligtvis att handla mer om att kunna kriga. KDFF lär vara hur revanschsugen som helst efter två uddamålsförluster.

Mitt tips: 1:1

 

Piteå IF – Kvarnsvedens IK 30/4, kl 1400 (LF Arena)

Piteå har gjort ett mål, släppt in två, vunnit en poäng i sista sekunden mot LB 07. Kvarnsveden har gjort fem mål, släppt in tio, vunnit en poäng i sista sekunden mot Kopparbergs/Göteborg FC.

Båda matcher lagen emellan slutade 2:2 i fjol. I Piteå tog Kvarnsveden en 2:0 ledning och PIF fick springa i uppförsbacke för att åtminstone ta en poäng.

I båda Kvarnsvedens matcher såg vi brister i försvaret, men samtidigt en offensiv som fungerar även om den är mer eller mindre beroende av Tabitha Chawinga, en spelare som fortfarande kan utvecklas, men som jag redan nu skulle sätta stämpeln världsklass på. Nu är radarpartnern Elizabeth Addo tillbaka vilket gör Kvarnsveden ännu vassare i spelet framåt.

Piteå har dock ett utmärkt försvar, lagets bästa del med nigeriansk-svenska Faith Ikidi Michael, bästa mittbacken i Damallsvenskan. Jag satsar på en upprepning av fjolårets resultat.

Mitt tips: 2:2

 

Linköpings FC – Djurgården 30/4, kl. 1600 (Linköping Arena)

Vad kan Linköpings FC åstadkomma år 1 efter Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Marianne Gajhede Knudsen, Renée Slegers och Martin Sjögren? 

Försäsongen och de två första matcherna såg riktigt bra ut. Men en försäsong är alltid en försäsong och sex poäng mot två nykomlingar som måste anpassa sig till högsta serien är viktiga, men vad händer mot mer etablerade lag?

Detta får vi se på söndag när Djurgården kommer till Linköpings arena. Ett Djurgården som tack vare Gudbjörg Gunnarsdottir förlorade endast med 1:3 mot Rosengård, men ett Djurgården som jag ser starkare som både LB07 och Hammarby.

Marija Banusic ser riktigt bra ut de här första dagarna när säsongen är i gång. Leendet på läpparna under uppvärmningen på Tele2Arena i lördags visar att hon mår bra i Östergötland. Kristine Minde är ännu viktigare, bara Lina Hurtig måste komma igång ordentligt i sin nya klubb.

Mitt tips: 2:1

Kopparbergs/Göteborg FC – Vittsjö GIK 1/5, kl 1600 (Valhalla IP)

Vittsjö tog fyra poäng i matcherna mot Kristianstad och Eskilstuna. Det kunde ha varit 0 om man tittar på skott- och hörnstatistiken. 4:14 i skott och 2:16 i hörnor mot KDFF och 9:26 respektive 5:10 mot United. Sammanlagt 13:40 resp 7:26.

Fyra poäng mot detta facit är inte dåligt. Göteborg var på väg mot sex poäng i tisdags innan Kvarnsveden vaknade på riktigt och kom tillbaka. Under press börjar Göteborg vackla, men kan Vittsjö sätter press på Göteborg med två anfallsess som Klara Markstedt och Emma ”Sjögran” Lundh (tränare Mårtenssoin jämförde Emmas unika speluppfattning med den av legendaren tillika Rosengård-sportchefen Therese Sjögran) skadade?

Jag tror inte det. Jag tror snarare att mittfältsmotorn Elin Rubensson och målspottaren Pauline ”Pallo” Hammarlund kommer att styra Göteborgsskeppet till tre suveräna hemmapoäng.

Mitt tips: 2:0

 

Eskilstuna United – FC Rosengård 3/5, kl 1900 (Tunavallen)

Toppmatchen i denna omgång spelas alltså först onsdagkväll på Tunavallen. Räkna med nytt publikrekord. I fjol kom 2249 till Vallen, jag hoppas på samma publiksiffra nu också. Då, i juni 2016, slutade matchen 0:1, Marta Vieira da Silva gjorde enda målet och jag intervjuade Sara Björk Gunnarsdottir för första och troligtvis även sista gången för länge, det var hennes avskedsmatch och hon saknas än i dag i Malmö.

Jag har tidigare varit kritisk till Rosengårds trupplanering. Några av de viktigaste spelarna i laget har passerat 30-årsgränsen och nu talas det till och med om att ytterligare en 32-åring kanske flyttar till Malmö efter EM. Caroline Seger har visserligen en säsong kvar på kontraktet med Olympique Lyon, men i en intervju med Fotbollsarena nyligen sa Seger att allt är möjligt inom fotbollen, att hon längtar hem och att i så fall endast Rosengård kommer i fråga och att hon har regelbunden kontakt med sportchefen i FC Rosengård, tillika Segers allra bästa vän, Therese Sjögran. Visst skulle Caroline Seger vara en förstärkning för vartenda damallsvenska lag, men jag skulle hellre se att Malmöklubben satsade på fler yngre inhemska och utländska spelare som till exempel Lieke Martens. Martens stora fördel är hennes ålder, hon är bara 24 år med många år framför sig om kan klara sig oskadd. Den nya #10 rollen som Jack Majgaard Jensen har gett Martens den här säsongen ser ut som ett litet genidrag. Vi får vänta ytterligare några matcher, men jag ser att vi i dagsläge visserligen har tappat Damallsvenskans bästa fotbollsspelare Pernille Harder, men att Martens (om än i annan klubb) kan komma nära epiteten MVP (Damallsvenskans bästa spelare) i år. För Seger vore ett klubbyte perfekt, hon kommer hem, hon är med sina bästa vänner och hon lär få spela medan hon i Lyon får spela då och då. Senast borta mot Manchester var det 90 minuter på bänken och i kvarten mot Wolfsburg blev det en halvlek från start i Wolfsburg och 27 minuter i returen som reserv. Jag misstänker att 18-åriga Ebba Wieder, en av Sveriges största talanger som fick starta både mot Kvarnsveden och Djurgården skulle återfinna sig på bänken då.

Eskilstuna var överlägsen senast i Vittsjö, men tog hem endast en enda poäng, men Mimmi Larsson har kommit i gång med målskyttet. Jag tror det blir en match som Rosengård ändå kommer att dominera tack vare en Martens i superform, tack vara en Ali Riley som har inlett säsongen mycket starkt och att första målet kan vara avgörande.

Mitt tips: 1:2

 

 

 

Världens bästa inte Stockholms bästa? (!)

10231557696_412596fa79_o

Femfaldiga världsfotbollspelaren Marta ( idag Orlando Pride) inte bland Stockholms tio bästa spelarna genom tiderna. (Tv Yael Averbuch, då Kopparbergs/Göteborg FC, nu FC Kansas City)

Stockholms fotbollsförbund fyller 100 år i år. Detta ska firas med buller och bång. Offentligheten ombeds att rösta fram de bästa fotbollsspelarna genom tiderna på dam- och på herrsidan.

”P4 Stockholm bad er att nominera de bästa spelarna. Nu har juryn sagt sitt och listat de tio bästa fotbollsspelarna på herr- och damsidan.” heter det på sidan. Nåt jag inte riktigt får ihop. ”P4 Stockholm bad er” förstår jag som om lyssnare i ett radioprogram har nominerat spelarna. I meningen efter heter det dock arr ”juryn sagt sitt”. Det låter lite som Melodifestivalen. Hela Sverige röstar, sedan kommer en icke namngiven jury och ändrar folkets röster?

Det går inte att hitta vem som sitter i juryn, men reglerna fick jag fram på http://www.stff.se/arkiv/2017/03/rosta-fram-stockholms-basta-fotbollsspelare/.

Man ska ha haft en moderklubb i Stockholm ELLER så ska man ha tagit SM-guld med en Stockholmsklubb ELLER så ska man ha gjort fem säsonger i en Stockholmsklubb.

De tio kandidaterna var (man fick rösta till och med igår): Malin Swedberg, Kicki Bengtsson, Ann Jansson, Victoria Sandell Svensson, Jane Törnqvist, Sara Thunebro, Pia Sundhage, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Ulrika Kalte. 

Det är fantastiska spelare på den här listan, ingen fråga. Sex av dem har jag sett spela under decenniet 2006-2016, två av dem är aktiva fortfarande om inte längre inom Stockholms FF.

Jag fick göra lite research för att lista ut om Tyresö FF är en del av Stockholms FF. Jo, det är dem. Och Tyresö FF tog ju faktiskt SM-guld 2012. Vilket kvalificerar alla spelare i den truppen att kunna få vara med bland de nominerade enligt kriterierna?

Lisa Dahlkvist, Caroline Seger (båda OS-silver 2016), Meghan Klingenberg (världsmästare 2015), Vero Boquete och Marta Vieira da Silva (fem gånger världens bästa spelare, sju gånger världens näst bästa spelare enligt FIFA) må duga internationellt, men tydligen inte inom Stockholms FF.

Hur funderade juryn här? Eller har lyssnarna helt enkelt glömt bort Marta?

Inför semifinal 1 i UWCL

6944928512_97e25df7e2_k

Vero Boquete – spanjorskan som ska förhindra att ett spanskt lag tar sig till UWCL-finalen i Cardiff

Frankrike, England och Spanien är länderna som har fyra lag i årets semifinal i UEFA Women’s Champions League 2016/17. Det är ingen slump. Det är dessa tre länder där utvecklingen inom damfotbollen går snabbast framåt just nu.

 

Manchester City Ladies – Olympique Lyon, 22/4 kl 15.00 (Mini-Stadium)

15639922916_5379611d3e_k

Dzsenifer Marozsan – vinner hon UWCL för andra gången, då med Frankfurt och nu med Lyon?

Olympique Lyon är kanske fortfarande världens basta damfotbollslag. I kvartsfinalen besegrade Lyon Europas troligtvis näst basta lag, VfL Wolfsburg, med 2:0 på bortaplan för att förlora med 0:1 hemma. Laget leder den franske serien med åtta poäng före Montpellier och nio före PSG.

 

Manchester City vann ligaguld i England i fjol och gick till final i FA Cupen efter 1:0 seger över Liverpool Ladies. I finalen möter man Birmingham City Ladies som slog ut Chelsea Ladies efter straffläggning. Matchen kommer att spelas på Wembley den 13:e maj.

Englands Liga är på väg att bli lika bra som Damallsvenskan och siktar även på att utmana Tyskland och även Frankrike. Mycket talar just nu för att man lyckas. Stora klubbar som Arsenal, Chelsea, Man City och Liverpool för rejäla satsningar på damfotbollen och har lyckats locka över några av de bästa amerikanska spelare.

Carli Lloyd, världens basta spelare enligt FIFA 2015 och 2016, är förstås utropstecknet i Manchester. Matchen mot Lyon i morgon stiliseras i amerikanska medier gärna upp som kampen mellanb Lloyd och Lyons stjärna Alex Morgan.

Det finns dock fler spelare som kan avgöra matchen, framför allt i Lyon. Det är en samling världsstjärnor som Gérard Precheur basar över. Allt eftersom världen pratar mer engelska än franska, måste Precheur även lämna jobbet efter säsongen. Caroline Seger, Kadeisha Buchanan, Saki Kumagai och Ada Hegerberg för att inte snacka om franska stjärnor som Camille Abily, Wendie Renard och Eugenie Le Sommer. Lyon väger än så länge mycket tyngre och jag tror att de kommer att gå på knock i morgon.

Mitt tips: 0:3

 

FC Barcelona – Paris Saint Germains, 22/4 kl 18.00 (Mini-estadio)

Breaking News i går var att ”Mini-estadio” är helt utsålt imorgon. Vilken glädjande nyhet för Barca och för damfotbollen i Spanien, men även i Europa! 12 945 biljetter är sålda. Jag kan tänka mig att PSG:s mittfältare Veronica Boquete kommer att få gåshud och att njuta lite speciellt att hon får spela hemma i Spanien och att arenan är fullsatt.

Jag har pratat med Vero när hon spelade i Tyresö och vi diskuterade läget för damfotbollen i Spanien. Då (för bara fem år sedan) tyckte hon att Spanien låg långt efter Sverige. 2015 sa hon så här till Simon Bank på Aftonbladet: ”Om en spanjorska vill vinna Champions League måste hon flytta utomlands. I Sverige eller Tyskland visar de tv-matcher hela tiden, i Spanien vet många inte ens att vi har ett landslag eller en liga.

Bara två år senare slog ett spanskt lag ut Sveriges sista deltagare i UWCL genom att vinna båda matcher och hålla nollan. Och Barca hade inte tur att gå vidare, de var det bättre laget sett över 180 minuter. Spanien har vunnit Algarve cup medan Sverige blev sjua. I EURO 2017 räknas Spanien som en av favoriterna. Det gick fort. Mycket fortare än Vero trodde. Men nu står hon på andra sidan och ska göra allt för att förhindra att fler än två spanjorskor (i PSG spelar även backen Irene Paredes) kan vinna Champions League. Hur går det?

Jag vidhåller att Barcelona har svårt att skapa målchanser och detta kommer troligtvis vara avgörande. PSG har målskyttar i framför allt brasilianska Veteranen Cristiane (Rozeira de Souza Silva) och Marie-Laure Delie. Sen kan även Vero Boquete och Shirley Cruz avgöra en match. Sett över två matcher kommer detta att vara avgörande. Men framför nästan 13.000 kan mycket hända om Barca kan upprepa sitt eleganta och snabba passningsspel som de visade i kvartsfinalerna.

Mitt tips: 0:0

Kanada klart bättre i Trelleborg

Om inte nya matcher dyker upp i det svenska damlandslagets kalender fram till juli, så har Sverige alltså förlorat genrepet. Kanada vann mycket välförtjänt med 1:0 och tränaren John Herdman kunde med all rätt vara nöjd: ”Det är ett mycket bra resultat att slå Sverige. Vi visste att det skulle bli en tuff match, men jag tycker att laget spelade mycket bra,” säger Herdman till hemsidan Canada Soccer. ”Vi spelade starkt under den första halvleken och den andra halvleken handlade om game management, när du leder med ett mål i halvtid är det vårt jobb att säkerställa att poängen hamnar hos oss.”

Janine Beckie gjorde matchens enda mål efter en mycket snygg kombination och en assist av Christine Sinclair. 

”Det var verkligen en laginsats ikväll,” fortsätter Herdman. ”Det var nog en av de bästa posession matcher som jag sett av vårt lag. Vi har jobbat på det som lag och har satt upp som mål att bli bättre i detta. Jag är stolt över vad de har presterat ikväll mot ett fysiskt mycket starkt svenskt lag.”

Kanada hade matchen igenom ett starkt försvarsspel och mycket bra kombinationer. Bollen hittade medspelarna vilket var en stor skillnad mot det svenska laget som stod för en hel del slarviga passningar. Andtra halvleken spelade Pia Sundhages lag aggressivare och hade rent optiskt mer del i matchen, men ändå tycker jag att Kanada kontrollerade sin motståndare utan alltför stora problem. Det blir mycket spännande att se vad Herdmans trupp kan uträtta mot Tyskland på söndag. Missa in det kl 17.

Sveriges insats då. Jag har berättat om felpassningar. Jämfört med Kanada är laginsatsen klart sämre. Caroline Seger har i intervju med Expressen förklarat allting med att de svenska spelarna inte är mitt i säsongen. Det är faktiskt de flesta kanadensiska spelarna inte heller. Hur skulle Seger förklara det? Jag håller helt med henne att man inte ska dra alltför djupa slutsatser. Sverige har inte förlorat en EM-medalj ikväll, men jag förmodar ändå att lagledningen  tackar skaparen att Kanada inte är ett land in Europa. Spelmässigt har Herdmans trupp gått om Sverige. Och detta säger jag inte med facit av en enda match lagen emellan utan efter jag har sett både Kanada och Sverige ett antal gånger sedan VM 2015. Med detta inte sagt att vi har ingen chans mot dem.

Pia Sundhage skyllde det mediokra spelet i den första halvleken på anfallarna Lina Hurtig och Olivia Schough: ”Det som händer är att våra anfallare blir lite överambitiösa. Dom jobbar en och en i stället för att jobba tillsammans. Det börjar där framme och vi blir utspridda. Det straffar sig,” sade hon till TV12 efter matchen.

Lina Hurtig och Josefin Johansson fick lämna i halvtid och ersattes av Elin Rubensson och Stina Blackstenius. Att matchen blev bättre från svenskt håll berodde dock mindre på dem än på att hela laget måste ha varit missnöjd med prestationen och kom ut med mer aggressivitet. Utan att kunna rubba det utmärkta kanadensiska försvaret med Shelina Zadorsky och Kadeisha Buchanan. 

Sundhage fokuserar mot Tyskland nu: ”Allt fokus är på första matchen mot Tyskland. Här finns saker vi kan ta med oss. Passningsspelet som blir mycket bättre i andra halvlek och det finns små försvarsgrejer som vi kan rätta till. Det handlar mest om små positionsförändringar,” säger hon till TV12. Vad hon kallar för ”små försvarsgrejer” var dock ganska allvarligt under den första halvleken och något bättre när Magdalena Eriksson kom in. Jonna Andersson hade en blek första halvlek och ersattes av Hanna Glas som profiterade från att hela laget höjde sig vilket lät henne att se bättre ut.

Pia Sundhage är ingen innovativ tränare, det har skrivit spaltkilometer om detta. Genom att ta bort Hurtig och Johansson kom hon närmare den elva som hon har förtroende för. Inget eller lite förtroende har hon för en hel del spelare som egentligen skulle förtjäna en chans att visa upp sig. Jag har skrivit att jag hade låtit Zecira Musovic spela andra helvleken och att jag hade gärna sett Katrin Schmidt starta matchen. Varken ”Zesse” eller ”Kata” fick en enda sekund på plan. En inte helt frisk (?) Lotta Schelin fick komma in sedan för att förbundskaptenen skulle känna sig ännu tryggare. Inga experimenter.

Helt annorlunda John Herdman. I den 88:e matchminuten bytte han ut Christine Sinclair och skickade in 15-åriga Jordyn Huitema. Vilken motivation för denna unga tjej att få byta av Sinclair och få ytterligare några minuter. 19-åriga Jessie Fleming spelade från start och är nästan en veteran med sina otroliga 42 A-landskamper. Även Fleming fick tidigt förtroendet av Herdman, när hon var 15 år och 272 dagar gammal. Sånt kan aldrig hända i Sverige.

Hurtig på topp

28365457326_a94b620e7b_kPia Sundhage överraskar inte. Det är någonting som de flesta som sysslar med damdfotboll är mer eller mindre eniga om. Hennes laguppställning för morgondagens drabbning mot OS-bronsmedaljörerna Kanada har precis kommit. Det finns två pyttelilla överraskningar ändå. Lina Hurtig får förtroendet och får starta tillsammans med Olivia Schough på topp. Med Sofia Jakobsson, Lotta Schelin och Fridolina Rolfö skadade är det säkerligen också den akuta personalbristen i offensiven som leder till detta. Schelin tog ju till och med en plats i Truppen trots att der var ganska tydligt att hon inte skulle kunna spela.

Den andra lilla överraskningen är Piteås Josefin Johansson som hoppar in från start på mittfältet med Seger, Dahlkvist och Asllani. Katrin Schmidt blev uttagen och omskriven som tysksvenska, men får väl ändå nöja sig med ett inhopp som bäst. Landslagsledningen  kör till största delen med sin drömstartelva som kommer att få möta Tyskland i juli.

SVT och Sydsvenskan skrev även om den skånska ”tävlingen” mellan Hilda Carlén och Zecira Musovic om den åtråvärda andra platsen efter eviga Hedvig Lindahl, men ingen av dem får spela om Lindahl är någorlunda frisk och kan stå på plan.

Med undantag för Johansson och Hurtig och kanske även Schough ser vi alltså åtta spelare som kommer att starta i EURO 2017. Laguppställningen bådar inte Gott för Magdalena Ericsson just nu som är som bäst andra alternativet efter Emma Berglund som mittback och ligger även risigt till som vänsterback där klubbkamraten Jonna Andersson får förtroendet. Jag skulle helst se Eriksson som mittback.

Laguppställningen: Hedvig Lindahl, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Josefine Johansson, Kosovare Asllani, Olivia Schough, Lina Hurtig.

 

 

Rosengård åkte ut ur Champions League

Fussball, UWCL , Uefa Women Champions League , FC Barcelona - FC Rosengard

Svårt för Marta igen, hät mot en annan Marta [Unzue]. Foto: Mirko Kappes

FC Barcelona möter PSG. Precis som i herrarnas åttondel i Champions League. Men nyupplagn av drabbningen klubbarna emellan sker alltså i semifinal i damernas turnering.

FC Rosengård har åter igen inte lyckats med att gå vidare till semifinal. 0:1-förlusten hemma i Malmö kändes inte så farligt, eftersom den individuella klassen och lagets beslutsamhet som kändes i samtal med spelare verkade öppna banan för en annorlunda retur på Mini Estadi i Barcelona.

Matchen, som alltså inte sändes i någon svensk kanal utan endast (stort GRACIAS) på FC Barcelonas Facebook-sida slutade med en välförtjänt seger. Barcelona vann med 2:0, gjorde kanske ett mål för mycket, men sena mål när man slänger fram allt man har är alltid möjliga för motståndet.

Attempts on target: 3-0 säger UEFA:s officiella statistik.

Rosengård hade alltså inte ett enda skott på mål. Endast Ella Masar McLeods nick gick in i mål, men ur en offside position enligt domaren Kateryna Monzul från Ukraina.

Det var inte så att Rosengård inte jobbade hård och försökte. Laget gav allt man hade, men det räckte inte för att rubba ett Barcelona som Jack Majgaard Jensen före den första matchen hade betecknat som turneringens bästa lag. Zecira Musovic spelade bra, men 24-åriga Sandra Paños i Barcelonas bur utstrålade en säkerhet vid varenda frispark och varenda av Rosengårds två hörnor (Barca hade fyra) som gav hennes backlinje ännu mer självförtroende. Paños fick röra bollen oftare än Musovic. Men ändå fick Rosengård inga superheta chanser. Marta plockades mer eller mindre bort, hon fick jobba mycket defensivt. Lieke Martens hade det inte heller lätt. Höga betyg till Line Røddik Hansen och Ruth Garcia. 

Fussball, UWCL , Uefa Women Champions League , FC Barcelona - FC Rosengard

Anita Asante i duell med Jenni Hermoso (Foto: Mirko Kappes)

Man kan nog inte ge dåliga betyg till en enda av FCR-spelarna utan kan och måste konstatera att lagprestationen räckte inte. Den andra var bättre, så enkelt och smärtsamt kan det vara i fotbollen. Rosengård får åka hem och fokusera på Damallsvenskan och Svenska cupen nu. Man har inte vikt ner sig, inte torskat. Och det är kanske det som känns surast den här kvällen. De andra var bättre och man nådde inte dit. Kanske hade Barcelona även bättre fysik än motståndarna. Jag har ingen statistik som stöder detta, bara en känsla. Spanien har hämtat in hela försprånget som svenska lag hade en gång i tiden. Vi lär återkomma till detta i EM.

När Rosengård fick riskera mycket och egentligen allt för att kvittera och kanske göra det där segermålet som hade gett laget en välförtjänt semifinal och mig en resa till Malmö och IP efter påsk så hade de egentligen ingenting att sätta in från bänken. Inget mot Iva Landeka eller Sofie Junge Pedersen, men Jacks viktigaste offensiva åtgärd var att slänga in mittbacken Amanda Ilestedt som forward. Han har ingen Anja Mittag, Ewa Pajor, Elodie Thomis, Caroline Seger, Formiga eller Lisa Evans på bänken som andra lag som spelade ikväll utan fick välja Landeka och Junge Pedersen före Andrea Torsson eller Hanna Persson. 

Andrea och Hanna är säkert jätteduktiga spelare med perspektiv, men topplagen i Europa har trupper som ingen svensk klubb har råd med. 23-26 spelare av samma klass finns i dagens damfotboll inte bara i Tyskland eller Frankrike. Även England och Spanien och stora herrlag som Manchester City, Chelsea och Arsenal, Bayern, Wolfsburg, Barcelona och andra håller på att köra en kapprustning

Rosengård saknade förstås Lotta Schelin. Lårskadan hon fick i första matchen var en av många anledningar varför Rosengård inte gick vidare. Men inte avgörande.

Jag lider med laget. De flesta har jag träffat personligen och haft förmånen att få intervjua. Fantastiska och intelligenta idrottskvinnor som Zecira Musovic, Amanda Ilestedt, Ali Riley, Anita Asante, Emma Berglund, Ella Masar McLeod mm. För att inte prata om Marta och Lotta. Förebilder var och en och det kommer dem även att förbli.

Stannar Marta? Sydsvenskans Max Wiman som har goda kontakter i klubben antyder att det kan ha varit sista CL-matchen med brasse-svenskan. Själv har jag förstått diskussionen kring Marta och en eventuell flytt till Orlando för några veckor sen som allvarligt. Alla ville dementera, men ingen hävdade att det var någonting som kom helt ur intet. Marta själv skrattade och sa att nu ska man ju snarare fråga om CL-matcherna mot Barcelona. De är över, Rosengård är borta och snart lär vi få höra mer om Florida. Som skulle vara en bra chans för världens hittills bästa damspelare att tjäna en bra slant innan det någon gång blir dags att säga adjö från den aktiva karriären. Även om det skulle vara ytterligare ett blytungt bakslag för svensk damfotboll borde vi unna henne den här chansen om den nu finns. ‘

Wiman har bästa kontakter in i klubben och skriver alltså i Sydsvenskan att Marta lämnar snart och att Anja Mittag ska komma tillbaka och bad om att komma ihåg var vi läste det först. Här läser ni det nu för andra gången.

 

Intervju: Johanna Rytting Kaneryd

32354249806_dbadbabcda_k

Dags för första intervjun i bloggen i år. Jag pratade med Djurgårdens mittfältare Johanna Rytting Kaneryd som hade sitt stora genombrott i fjol. Kan hon fortsätta sin utveckling kan det bli A-landslaget framöver.

När man blickar tillbaka på året som gått och säsongen som spelades i fjol så fanns det som alltid ett antal unga spelare som fick sitt genombrott. Tabitha Chawinga spelade en mycket bra säsong även i Damallsvenskan, Cajsa Andersson fick bli målvakten som Martin Sjögren litade på och blev svensk mästare med Linköping. Årets genombrott på Fotbollsgalan 2016 i Globen blev dock Djurgårdens 19-åriga mittfältare Johanna Rytting Kaneryd. Priset kunde hon tyvärr inte ta emot själv utan det fick hennes dåvarande tränare Yvonne Ekroth göra då Johanna befann sig 13 000 km borta i Papua Nya Guinea och spelade U20-VM.

Det är januari och än så länge inte läge att träna mycket utomhus. Djurgårdens damlag tränar för det mesta på Hjorthagens IP, nja, inte direkt på Hjorthagens IP som låg i mörkret när jag promenerade dit från Tunnelbanan i Ropsten. Lite längre bakom IP:n står Djurgårdens fotbollstält som täcker en hel konstgräsplan och lite mer. Ett fotbollstält som så sent som i början av november 2016 rasade ihop efter ett intensivt snöoväder som var den här vinterns första.

28988860613_cf2474c339_k

Johanna i duell med landslagets Elin Rubensson (Kopparberg/Göteborgs FC)

Jag träffar Johanna efter Djurgårdens träning där de isländska spelarna saknas pga landslagssamling och där Katrin Schmidt saknas pga sin första landslagsresa med det svenska landslaget.

Johanna Rytting Kaneryd dök för första gången upp på min radar när hon spelade i Tyresö FF när laget fortfarande var dåvarande LdB FC Malmös stora konkurrent och av någon anledning trodde jag att hon kom till A-truppen via ungdomsverksamheten i Tyresö.

”Det började ju med att jag var med i ett zonläger eller regionalt läger. Då spelade jag i Kolsva, en liten by i Västmanland och så var det en kille som såg mig spela och tyckte att jag var intressant och han hjälpte mig. Och det var egentligen därifrån det började. Han tog kontakt med olika lag och jag fick provspela med Tyresö. Jag fick åka med dem på ett träningsläger och sedan erbjöd de mig ett kontrakt, ett fyra års kontrakt, 2+2. Och då tvekade jag inte.”

Men då var du ju väldigt ung, det måste ju ha varit en stor grej för både dina föräldrar och för dig att flytta hemifrån som tonåring?

”Min familj har stöttat mig väldigt mycket. Jag fick sedan bo hos en familj i Stockholm i början och utan dem hade jag nu inte klarat det heller. De tog verkligen hand om mig som en extra familjemedlem.”

Att tjejer flyttar hemifrån 15 år gammal för att satsa på fotbollen händer inte så ofta i fotbollen i Sverige. Jag kommer ihåg Ramona Bachmann, schweiziskan som hamnade i Umeå, då 15 år gammal och som jag intervjuade när hon var 16. Även hon bodde hos en familj och fick dessutom lära sig svenska vid sidan av fotbollen. Svenskan som hon blev så bra på att hon ett antal år senare sa till mig att det är nästan jobbigare för henne att prata standard tyska med mig än svenska. Men Bachmann och Rytting Kaneryd verkar ha en mycket viktig sak gemensam: en besatthet för fotbollen som få andra har.

Johanna Rytting Kaneryd gick till Tyresö. ”Det var också det jag kände att när man får en sådan chans så måste man ta den,” säger hon nu. Det Tyresö hon hamnade i vimlade som bekant av världststärnor: Marta, Caroline Seger, Christen Press, Meghan Klingenberg, Lisa Dahlkvist…

32315373396_eb6e275e47_k

Johanna med Johanna Rasmussen (Kristianstad)

”Även om jag visste att jag inte skulle få mycket speltid, så hade jag klar för mig att jag skulle utvecklas otroligt på träninarna.”

Tränaren som hämtade Johanna till Tyresö var Stefan Fredriksson. Hans engagemang blev inte långvarig och av personliga skäl lämnade han över till Tony Gustavsson. 

Första träningen som svensk tonåring i ett gäng världsfotbollespelare måste vara häftig?

”Jag tänkte inte så mycket, jag gick bara in och tänkte att jag skulle bara visa upp mig lite. Sen såg man ju vilka spelare man hade att göra med. Jag hade inte så bra självförtroende alls utan det var ju jobbigt att gå till träningen ibland bara för att jag kände en sådan press, att jag var tvungen att prestera. Det är ju inte så att de går ner och tar hänsyn att man är yngre. Jag är likadan nu, de ställde krav på en.”

Efter en säsong i Älta som inte blev så lyckad av olika anledningar blev det Djurgården för Johanna. Yvonne Ekroth hade sett henne i landslaget och det blev ett samarbete där 19-åringen spelade ALLA 22 matcher i Damallsvenskan från start.

”Mina förväntningar var ju att jag skulle ta det här året, vara skadefri och utvecklas. Men mitt mål var att spela så mycket som möjligt och det fick jag ju göra.”

Många bilder som jag tog på #20 i Djurgården är bilder där Johanna är mitt i en duell med någon motspelare.

Hon  skrattar lätt och säger: ”Jag kanske söker mig till det. Det blev väl ofta så att jag hade på mig någon.”

Både Johanna och Djurgården fick en otrolig bra start av säsongen 2016, låg som bäst på en fjärde plats för att sedan på slutet tappa lite resultatmässigt. Finns det en förklaring för det?

”Jag vet inte riktigt. Vi kanske blev lite för, inte bekväm, men jag tror att motståndarna läste oss. De visste att vi ville spela mycket boll och då försökte dem stoppa det. Kanske hade det med det att göra eftersom vi överraskade ju ganska mycket i början.”

Vi byter ämne och blickar tillbaka på U20-VM i Papua Nya Guinea. En helt annan värld och en jättelång resa.

”Jo, jag hade inte ens hört talas om det [landet] innan. Det var väldigt speciellt och en häftig upplevelse som man tar med sig hela livet. Vi fick byta tre gånger och reste totalt 30 timmar med väntetider. Det tog lång tid att ställa om sig också. Annat klimat, mycket som var annorlunda.”

32204081942_ad063bfdc1_kHur var det med säkerheten, Svenska fotbollsförbundets tipsade fansen om att helst inte åka ensam.

”Nej, vi fick ju inte ens lämna hotellet utan de gånger vi var utanför var när vi hade träning eller match. Och då hade vi poliseskort. Vi hann inte se så mycket utan det var väl resan från flygplatsen till hotellet. Folket var väldigt trevlig och glada, bara det att det var hur mycket publik som helst på matcherna kändes fint.”

Det gick ju inte så bra för Sverige med sorti efter gruppspelet med förlust mot Nordkorea, vinst över värdlandet och oavgjort mot Brasilien. Du spelade 26 minuter mot Nordkorea som sedan blev världsmästare. Hur var dem? De vann ju F17 och F20-VM nu i fjol.

”De är riktigt spelskickliga. Alla, var och en individuellt är väldigt duktigt med tekniken framför allt. De hittar varandra utantill, de vet var de har varandra och det går så jäkla snabbt och det tror jag var anledningen att vi blev ställda att de spelade igenom oss med en bolltouch.”

Johanna och jag är överens om att mycket beror på att det troligtvis finns en helt annan organisation bakom det nordkoreanska laget. Vi spekulerar att de nog får träna hela tiden med varandra istället för många andra lag.

Hemma spekulerade vi om du var sjuk eller skadad eftersom du fick inte så mycket speltid som vi trodde att du skulle få.

”Nej, jag var inte skadad. Jag var lite sjuk, men jag var 100% till matcherna, absolut. Och jag kände mig verkligen i bra form. Men man måste ju acceptera tränaren och hans val. Sen var det ju tråkigt att vi fick åka hem när det saknas endast ett enda mål.”

Nu är F19.karriären över för Rytting Kaneryd, hon fyller 20 i februari och landslagsmässigt skulle D23 vara nästa steg, en stor grupp spelare som inte har mycket att spela om, inga internationella mästerskap utan endast några få matcher. I Sverige fick de flesta ungdomslandslagsspelare gå igenom hela systemet innan några av dem släpptes in i A-laget, snabbare går det i andra länder. Men Johanna Rytting Kaneryd är ambitiös och hon vill gå den vägen känns det som, oavsett hur lång tid det tar.

Hur vill du själv utvecklas i år, du ser dig som en central mittfältare, men hamnade mer på kanten i Djurgården?

”Jag vill ju söka mig in centralt, vara lite spelfördelare samtidigt som jag vill försöka dra iväg själv. Nu ska jag kanske söka mig lite mer framåt och få den här kylan som jag saknat i fjol, jag kom ju till lägen, men har inte suttit dit dem riktigt.Det är väl nånting som jag ska jobba med. Samtidigt får jag kanske lite mer ut av min speed på yttern.”