Gott nytt år!

Snart är året slut och vi alla hoppas nog på ett mer fridfullt 2023 och att kriget i Ukraina tar slut och att det även blir mer fridfullt på våra egna gator i Stockholm. Sedan juldagen har jag noterat ett mord, två skjutningar och tre sprängningar.

Bloggen har funnits i sex och ett halvt år nu. Den tillkom dagen efter Annette Börjesson släckte http://www.damfotboll.com och jag såg ett tomrum i rapporteringen om damfotboll på svenska förutom Johan Rydéns eminenta blogg. Fram till i dag har bloggen haft 227,000 besök och 1,100,000 läsningar från Sverige, Tyskland, USA, Storbritannien, Danmark, Norge, Spanien, Finland, Frankrike, Nederländerna, men även från länder som Venezuela, Nepal, Japan, Mali, Kap Verde, Gambia, Ghana, Jamaika och Vietnam.

Sedan den1 juli 2016 har det hänt mycket i utvecklingen av sporten och rapporteringen kring den.

Det viktigaste som helhet var nog professionaliseringen av damfotbollen (jag vill hellre skriva fotbollen) i England och etableringen av proffsligan WSL. Det engelska fotbollsförbundet The FA tvingade klubbarna att ansöka om en plats i den första serien med framför allt en god ekonomi OCH en garanti på att man skulle bedriva proffsverksamhet.

Manchester United Women grundades så sent som den 28 maj 2018 och fyller alltså endast fem år nästa vår. I dag avgörs kampen om ligaguldet i England bara mellan klubbar som har ekonomiskt starka ägare i miljardklassen: Arsenal och Chelsea i London och lite bakom dessa två ManU och ManCity från landets norra del.

Men det hände mer sedan 2016.

Svenska mästarna FC Rosengård promenerade fram till kvartsfinalen i Champions Leage genom att slå Slavia Prag med 6:1 sammanlagt. Men i semifinalen, i mars 2017 föll man mot spanska FC Barcelona som hade precis börjat bygga sin stora satsning mot världstoppen som fem år senare var en självklarhet. Barcelona vann med 3:0 sammanlagt mot FCR och föll sedan med 5:1 sammanlagt i semin mot franska PSG.

Nederländerna vann EM 2017 och tände ett nytt jus på Europakartan. Jag såg Holland spela mot Belgien i Tilburg inför 12,697 frenetiska åskådare. Sedan dess spelas ingen landskamp i Holland som inte är slutsåld.

I Sverige började Damallsvenskan tappa sina bästa spelare. 2016 när bloggen startades vann Linköpings FC SM-guld och hade ett av Sveriges namnkunnigaste lag: Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Claudia Neto, Pernille Harder, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius.

Alla dessa spelare ”försvann” utomlands, Andersson kom tillbaka i somras. Men både Linköping FC (som klubben heter idag utan genitiv-s), Kopparbergs/Göteborg aka BK Häcken och FC Rosengård (tidigare LdB FC Malmö, tidigare Malmö FF) har tappat spelare efter spelare och ligatoppen har tappat anslutningen till toppen i Europa rejält.

Medan de bästa lagen i Frankrike, Spanien,Tyskland, England och nu även Italien åker första klass har vi en platsbiljett i andra.

Ändå har bevakningen av svensk damfotboll ökat rejält. Och det får vi tacka live-sändningarna från varenda match för. Från damallsvenskan.tv över Aftonbladet som ägare till rättigheterna till nuvarande Viaplay: Det går att se varenda match i 90 minuter.

Under Aftonbladets tid betydde det förstås att tidningen började skriva mycket mer, man producerade till och med sin egen studiosändning ”Segertåget” med Anna Rydén och lyckades intressera allt fler för Damallsvenskan. Folk gick inte i större utsträckning till matcherna, det gör de inte heller i dag, men i sociala medier hände det saker.

Landslagets popularitet ökade enormt nästan till bekostnad av publiken i vardagen. Man började gå på landslagsmatcher. Svenska fotbollsförbundet började fatta att man måste ha stora matcher ibland, åtminstone en per år på hemmaplan för att visa upp sitt bästa landslag.

Vi såg Brasilien, Japan, Frankrike, Tyskland och USA på hemmaplan på senare år.

Och rekryteringen av Peter Gerhardsson var ett lyckolott för SvFF. Gerhardsson gav laget självförtroende i och med att han hade ett konkret uppdrag och en konkret roll för varenda spelare.

VM-brons 2019, OS-silver 2021, den senare medaljen med en lätt eftersmak av guld gjorde Caroline Seger och Co. till idoler för nästan hela svenska folket.

Fotbollskanalen upptäckte damfotbollen på riktigt någon gång mellan 2016 och 2019 och är i dag inte minst en viktig och välinformerad källa för rykten om övergångar.

2015 möttes ett gäng damfotbollsfans i Winnipeg i Kanada och sex år senare startade de en podd med den enkla titeln ”Damfotbollspodden” som har numera 40 episoder.

En annan podd är ”Innanför linjerna – Podden om svensk damfotboll”, sedan har vi Aftonbladets egna ”Femme Plus” och det finns redan en spelarpodd där ingen mindre än vår alldeles egna Hedvig Lindahl håller i spakarna: ”Hela vägen mot målet…med Hedvig Lindahl”.

15 episoder har Hedvig laddat upp och hon snackar med spelare som Stina Blackstenius, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö, Lotta Schelin mm.

Fotbollskanalen har i år även börjat med en podd ”Their Pitch” på engelska och producerat inte mindre än 53 episoder med både svenska och internationella stjärnor som Nilla Fischer, Fridolina Rolfö, Lotta Schelin, men även Lena Oberdorf, Caroline Graham Hansen och Mary Earps.

Det går att se allt mer (dam)fotboll, nästan lika mycket som (herr)fotboll och personligen känns det att det blir lite för mycket om man har ett liv utanför fotbollen också.

En lördag och söndag i april kan man mycket väl tillbringa framför TV:n respektive datorn och se först, låt oss säga Werder Bremen – Bayern München, sedan AS Roma – Sampdoria, sedan West Ham United – Arsenal och slutligen Olympique Lyon – Guingamp.

I samma veva skadas allt mer spelare allvarligt. I en intervju har Tysklands landslagsläkare Tobias Schmenn sagt att risken för kvinnor att åka på en korsbandsskada är 3-6 gånger högre än för män. Ju fler matcher man spelar, ju fler farliga situationer uppstår.

Bloggen kommer 2023 att fortsätta följa fotbollens utveckling. När försäsongsträningen kommer igång kommer även rapporteringen igång igen. Den sker dock troligtvis mindre med att redovisa omgångar av Damallsvenskan som ni numera kan hitta på en hel del andra platser.

Jag kommer att fortsätta intervjua fotbollsspelare, kanske inte nödvändigtvis dem man ser så ofta och som ”alla” vill ha utan snarare dem som är ”på gång” eller som kommer från USA eller Kanada eller Australien. Samtalen med Gabby Carle, Michaela Kovacs och Kyra Cooney-Cross får jag nämna som exempel.

Sammanlagt har jag bara för den här bloggen intervjuat 143 spelare, den första var Sara Björk Gunnarsdottir. Efter det kom Sofia Jakobsson, Zecira Musovic, Magdalena Eriksson, Johanna Rytting Kaneryd, Amanda Ilestedt, Filippa Angeldahl, Julia Roddar, Elin Rubensson, Hanna Glas, Fridolina Rolfö, Rebecka Blomqvist, Caroline Seger, Nilla Fischer, Jonna Andersson och Jennifer Falk, men även internationella stjärnor som Pernille Harder, Lynn Williams, Christiane Endler, Giulia Gwinn, Dzsenifer Marozsan mm.

2023 vill jag se en del nya arenor som jag inte har varit på tidigare.

Gott nytt år på er, love and peace!

Fridolina Rolfö vann Diamantfotbollen

För andra gången i rad vann Fridolina Rolfö diamantfotbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare och det fanns nästan inget alternativ.

Aftonbladets Petra Thorén har skrivit en mycket bra artikel som förklarar vad som har hänt i 29-åringens utveckling från forward till vänsterback eller, mja egentligen är ju alla spelare i FC Barcelona forwards på något sätt.

Ingenting att tillägga?

Bara två saker. Jag tänker på Lotta Schelin när jag ser Rolfö i dag. Schelin var den svenska fotbollens drottning under 2010-talet och tog hem fyra diamantbollar i rad när on spelade för världens bästa fotbollslag (fem totalt).

Nu spelar Rolfö i världens bästa fotbollslag och om hon inte skadas ser jag flera diamantbollar komma hennes väg.

Thorén skriver ”att den numera slipade diamanten Rolfö kan ge VM-laget guldvittring till sommaren” om omgivningen är rätt. Men jag skulle nog säga att även Sveriges andra slipade diamant måste spela på toppen – Kosovare Asllani som fortfarande har en enorm betydelse för kreativiteten i Sveriges anfallsspel.

Men ändå är Sverige inte lika mycket favorit för nästa års VM som man med all rätt var inför årets EM.

Två väldigt tunga 0:4 förluster mot både England och Australien har väckt rimliga tvivel om den gyllene generationen kan ta hem Sveriges första guld sedan 1984, sedan Annette Börjesson som i går belönades med Fotbollskanalens hederspris vann EM i en annan tid.

Damfotbollen har vuxit enormt mycket, speciellt i år. I England och Tyskland, även i Spanien och Italien med fina publiksiffror. I Sverige har den stora publikökningen uteblivit. Endast landslaget lyckas fylla arenor. Men det är nog ingen överraskning när de allra flesta stjärnor som vi har spelar just utomlands. Skillnaden mellan Jitex och Linköping å ena sidan och Wolfsburg och Barcelona å andra sidan är mycket stor.

Alexia Putellas är fortfarande bäst enligt The Guardian

Den engelske damfotbollsjouralisten Rich Laverty har åter igen kört sin lek där en stor internationell jury bestående av fd spelare, nuvarande tränare och mediapersoner rölstar fram årets bästa fotbollsspelare.

Juryn består i år av 119 personer och det är inte klart hur dessa har valts av antingen Laverty, tidningen The Guardian eller podcasten The Offside Rule som numera ligger bakom.

När man går igenom namnen blir det dock klart att det egentligen är Europa som bestämmer vem som är bäst i världen, drygt 60% av juryn består av européer och Asien, Nordamerika, Sydamerika, Afrika och Australien får slåss om de resterade röster.

Med andra ord får man ta listan med en rejäl nypa salt.

Sverige är väl representerat med Jonas Eidevall (Arsenal) , Peter Gerhardsson (Sverige) , Andrée Jeglertz (Linköping) , Anna Signeul (Finland, snart utan kontrakt) , Renée Slegers (Rosengård) , Robert Vilahamn (BK Häcken) och duon Mia Eriksson och Amanda Zaza som ligger bakom en podcast som Fotbollskanalen driver.

Sverige som står för drygt 10 miljoner invånare har faktiskt mer att säga i omröstningen än hela den afrikanska kontinenten som har två röster mindre men representerar 55 länder och 1,2 miljarder människor.

Egentligen skulle man kunna sluta här.

Ingenting att undra över att Sveriges bästa spelare är Fridolina Rolfö på 19:e plats medan Afrikas bästa bli r Asisat Oshoala på 38:e plats. I min värld är båda ungefär lika bra. Rolfö har ett plus i framspelningar medan Oshoala är en av världens tre vassaste avslutare och inte för inte varit skyttedrottning i Spanien 2021/22.

Svenskorna på Top 100:

19. Fridolina Rolfö (FC Barcelona)
43. Magdalena Eriksson (Chelsea London)
49. Stina Blackstenius (Arsenal London)
67. Kosovare Asllani (AC Milan)

Ingen överraskning att inte mindre än 13 engelska spelare finns på den engelska listan från Beth Mead på andra plats fram till Chloe Kelly på 87:e plats.

12 på Top 100 är tyskor. EM-finalen i slutet av juli har alltså lett till att 25 av de bästa 100 spelare i världen har lyckat placeras på Lavertys lista.

Världens nio toppklubbar Barcelona (12), Lyon (12), Wolfsburg (10), Chelsea (9) Bayern (8), Arsenal (8) PSg (6), Manchester United (4) och Manchester City (4) har sammanlagt 73 spelare på listan.

Resterande 27 fördelas på 16 andra klubbar av vilken amerikanska mästarna Portland Thorns kommer på blygsamma 4 noteringar – kom ihåg att vi snackar en världslista där europeiska röster dominerar.

15 tjejer spelar i USA medan 26 lirar i England.

Bakom Alexia Putellas kommer alltså Beth Mead tvåa och Sam Kerr trea.

Min etta skulle vara Aitana Bonmati som dock kommer endast på fjärde plats här. Varför Viviane Miedema kommer sexa är en gåta, men hon har ikonstatus hos fansen och en del av journalisterna. En plats bakom ikonen ligger Alexandra Popp som jag rankar högre än både Miedema, Kerr och Mead. Tyskan är kanske världens vassaste forward och har bokstavligen skjutit Tyskland till EM-final – om Kerr gör samma bedrift under VM 23 för Australien är jag beredd att ge henne credit.

Även Arsenal visar upp skillnaden

Medan Rosengård är inte lycklig ikväll efter 0:6 i Barcelona, är nog deras fd tränare Jonas Eidevall så glad man kan vara efter 9:1 borta för hans Arsenal över FC Zürich.

När paret Beth Mead och Viviane Miedema båda slet av korsbandet inom en relativt kort tidsperiod började många Gunners-fans att känna stor oro och kräva efter ersättare som brasilianske Debinha eller nederländska Viktoria Pelova.

Jag tyckte dock att Arsenal skulle kunna kompensera även när deras storstjärnor är långtidsskadade. Åtminstone i Champions Leagues gruppspel.

Det blev 9:1 borta över Zürich och Stina Blackstenius klev fram från andra raden och gjorde två mål.

Utslagen är svensklaget Juventus med Linda Sembrant, Amanda Nildén och Evelina Duljan. De vann inte i Lyon utan spelade bara 0:0 vilket för att Olympique Lyon går vidare från Arsenals grupp som tvåa.

Bayern München slog Benfica med 2:0 och gör Barcelona sällskap.

I och med detta är kvartsfinalfältet klar för Champions League.

Chelsea, Arsenal, Barcelona och troligtvis Wolfsburg vinner grupperna.

PSG, Lyon, Bayern och troligtvis AS Roma blir tvåorna.

2 engelska, 2 franska, 2 tyska och 1 lag från Italien och Spanien.

Där har ni Europas fem bästa ligor som gör varandra sällskap. Det blir ytterst svårt för andra att slå sig in där de närmaste åren.

Den dyra lagbilden på Camp Nou

View this post on Instagram

A post shared by FC Rosengård (@fcrosengard)

Det är en unik upplevelse att få spela på en av världens mest kända och legendariska fotbollsarenor – Camp Nou i Barcelona. När jag såg lagbilden av FC Rosengård blev jag glad att alla dessa spelare skulle få den erfarenheten ikväll, men samtidigt tänkte jag på hur dyrt denna bild skulle bli.

Mja, den kostade alltså sex baklängesmål och den största förlusten i åtminstone FC Rosengårds klubbhistoria.

0:6 och visst hade det enkelt kunnat bli tvåsiffrigt, men ju längre den ensida matchen led, desto mer visade FC Barcelona upp sin sedvanliga lilla arrogans när man nästan spelar tillbakalutad och försöker sätta ännu fler mål utan att spela med den eleganta aggressivitet och den otroliga speeden man har innan en match är avgjort.

Det finns moment i Barcas spel som är så fantastiska att bara att komma för dem är resan och entrébiljetten värd. Och då menar jag inte Fridolina Rolfös dundrande skott i nättaket till 3:0 utan Aitana Bonmatis geniala klackpass till Rolfö.

Aitana.

Det är för mig namnet på världens bästa fotbollsspelare. Hon är inblandad i det mesta och styr och ställer.

Asisat.

Vilken otrolig forward. Och Afrikas genom tiderna bästa fotbollsspelare. Vilken atletik, rörlighet och teknik.

Man skulle kunna hylla var och en in Barcelona, men man ska också tänka på att skillnaden i första hand heter pengar.

Pengar att köpa de bästa spelarna och pengar att kunna anställa några av damfotbollens bästa ledare, att finansiera ett gigantisk företag som FC Barcelona som erbjuder en omgivning att utvecklas och bli ännu bättre.

Det frustrerande för svensk damfotboll är ju att FC Rosengård har nästan samma situation i Sverige som Barcelona har i Europa. Att man är överlägsen alla andra i form av organisation, ledarteam, omgivning och trupp. Och att denna svenska överlägsenhet ute i Europa nu pulveriserats med 3:20 mål i sex tunga förlustmatcher som slutar med ett minus i klubbkassan och med en lagbild på Camp Nou som största minne.

Den 8 juni vann Rosengård borta med 6:0 över IFK Kalmar och dominerade fullständigt. I kväll vet samma Rosengård hur det känns att bli förnedrad med 6:0. För bra för Sverige, men för dåligt för Europa.

Vad kan vi göra?

Jag vet inte om Svenska fotbollsförbundet eller de stora herrklubbar i Stockholm, Malmö och Göteborg kan göra något för att minska avståndet som har uppstått inom en period av bara sex, sju år.

Chanslös igen

Man skulle kunna skriva ytterligare ett inlägg där man beklagar hur långt Sveriges bästa klubb halkar efter den europeiska toppen, men resultatet säger egentligen allt.

Fem matcher – fem förluster.

Skottstatistik: 3:18

Hörnor: 2:7

Fem matcher: 0 vinster, 0 oavgjorda, 5 förluster.

Målskillnad: 3:14 -11

Rosengård är gruppens slagpåse och poängleverantör.

Det återstår en bortamatch i Barcelona om en vecka.

Bayerns bragd – 3:1 över Barcelona

24.000 på Allianz Arena såg i kväll kanske Bayern Münchens bästa match någonsin. Det blev 3:1 över Barcelona efter en målvaktstabbe – annars hade man vunnit med samma resultat man förlorade med på Camp Nou för två veckor sedan.

Norske tränaren Alexander Straus berättade att man har förberett sig noggrant på matchen med avsikten att slå Barcelona. Gå aggressivt in i de första duellerna, utnyttja Barcelonas enormt höga intensiva press genom att spela ut sig ur den med den första och andra passningen igenom och sedan hitta de stora ytorna som finns bakom pressen.

De flesta lagen förmår dock inte att följa den matchplanen eftersom Barcelona är alldeles för bra individuellt och som lag. Men Bayern lyckades perfekt.

1:0 genom Klara Bühl och 2:0 genom Lina Magull följde exakt det ovban beskrivna mönstret. Men man behöver förstås spelare som Georgia Stanway och Sidney Lohmann och Lea Schüller som kan spela i dessa fria ytor.

Schüller sade i våras till mig att hon behöver bli bättre mot det allra bästa motståndet.

Ikväll var hon nästan makalös bra. En otrolig snabb löpning på vänsterkanten och en perfekt finurlig passning snett bakåt till Lina Magull och det stod 2:0.

Sedan tackade Magull för passningen i andra halvleken när Barca blev allt starkare. Men en omställning med Magull och en perfekt tajmad boll på Lea Schüllers huvud som nickade i Popp, nej i Schüller-manér in till 3:0 för Bayern.

Trösgtmålet av Geyse efter en målvaktstabbe förstör inte kvällens intryck.

Bayern är på väg till Europatoppen och slog i kväll väl förtjänt världens bästa lag.

Sverige tappar mark – igen

Jag tillhörde optimisterna som trodde att svenska mästarna FC Rosengård skulle vinna ikväll och vinna sina första poäng i Champions Leagues gruppspel. ‘

90 minuter senare fick jag dock konstatera att Rosengård även på hemmaplan var chanslös mot ett Benfica som var tekniskt klassen bättre, som hade mer boll, betydligt mer passningar och hörnor och slutligen också fler mål.

3:1 vann Portugals mästare och ”vinner” sammanlagt med 4:1 över Rosengård.

Vi förlorar mot Portugals bästa lag, vi har gort det med Tjeckiens bästa lag för att inte prata om Spanien, Frankrike, England, Tyskland eller Italien.

För sju år sedan såg jag en ung skånsk tjej debutera på den europeiska nivån som berättade för mig att hon aldrig hade hört namnet Alexandra Popp. Rosengård åkte ut ur Champions League efter 1:1 borta och 3:3 hemma mot VfL Wolfsburg.

Sju år som känns som ett ljusår.

Wolfsburg är fortfarande ett av Europas bästa lag, FC Rosengård eller BK Häcken rangerar någonstans mellan nummer 15-20 i Europa och är chanslösa när man möter Europas topp.

Svaret heter förstås pengar. Det räcker inte att ha tillräckligt med resurser att dominera i Sverige för att klara sig i Europa. Insatsen har ökat enormt med flera miljoner under de senaste sju åren. Och det är ingenting man kan klandra varken Rosengård eller Häcken för.

Inget svenskt lag har råd att konkurrera om toppspelare med topplagen, ja inte ens med något lag som spelar i WSL. Inget svenskt lag har råd att bekosta en trupp på 25-28 spelare, någonting som tillhör dagens storlek om man vill klara sig i allt fler matcher som ska spelas.

Det är nog kvällens facit från matchen i Malmö. Nu återstår två förluster för Rosengård mot Bayern och Barcelona. I två matcher där svenska mästarna kan mäta sig med dem bästa vilket alltid är skönt, men chansen att vinna har sjunkit från 30-40% för sju år sedan till mot 5% år 2022.

Felicia Rogic till Norge

I går kom beskedet att Eskilstuna United får ingen licens för spel i Damallsvenskan 2023.

I dag blev klubbens trotjänare Felicia Rogic klar för norska klubben Vålerenga. Ursnabba Rogic har spelat 189 matcher i Damallsvenskan och gjort 52 mål.

Så sent som i dag togs hon ut till Peter Gerhardssons landslagstrupp för januarisamlingen i portugisiska Algarve,

Hedvig är tillbaka

48 timmar innan Peter Gerhardsson tog ut januaritruppen för ett möjligtvis regnigt läger i Algarve (vädret just nu i Albufeira: 16 grader, molnigt – regn resten av veckan) meddelade Hedvig Lindahl att hon hade bestämt sig och att hon åter igen är uttagningsbar för A-landslaget.

Och allt eftersom Gerhardsson hade sagt att han ville titta lite på nya spelare, så är Hedvig Lindahl åter igen med i den trupp som förbundskaptenen presenterade för drygt 20 minuter sedan. Det är i och för sig också Jonna Andersson, Sofia Jakobsson, Madelen Janogy, Anna Anvegård och Julia Roddar – ingen av dem en ny spelare, men med Anvegård och Roddar blir det ett återseende efter nästan ett helt år, med Lindahl efter ett par månader.

Annars blir det inga överraskningar. Det är väldigt mycket U23 som finns i truppen. Tove Enblom från KIF Örebro dyker upp. 28-åringen får en pytteliten chans att utmana självaste Hedvig, Zecira Musovic och mammalediga Jennifer Falk och förstås Cajsa Andersson, men hon måste nog övertyga på 150% för att ha en chans när vi sedan spelar landskamper igen i slutet av februari. Men en fin klapp på ryggen för duktiga Enblom.

Linköpings Nellie Karlsson är likväl med sina 27 år utanför U23, men att få en rejäl plats i backlinen framöver finns välk bara om ett par stjärnor skulle skada sig allvarligt. Men en fin klapp på ryggen för duktiga Karlsson som spelat en bra säsong. Även Piteås Fanny Andersson är 27 år gammal och tyvärr finns ju inget B-lag för sådana duktiga fotbollsspelare efter att de fyllt 23 år. Men att konkurrera med Filippa Angeldahl tror jag inte att Andersson räcker till trots att Angeldahl är en bänkspelare för sitt Manchester City.

Ursnabba Felicia Rogic som säkert snabbt kommer att byta klubb får en sen klapp på ryggen vid 29 års ålder, men har inte heller en chans att utkonkurrera Stina Blackstenius, eller?

De som har en chans att spela VM är främst dem som tillhör A-kretsen, alltså Lindahl, Andersson och Jakobsson. Roddar som nu anslutit sig till Hammarby är kanske den som hgar den största chansen att komma tillbaka till det verkliga gänget.

På så sätt blir det en fin utflykt till Europas sydvästra ände, troligtvis dock mer regn än sol, men helt okej temperaturer. Trevlig resa!