Gudbjörg Gunnarsdottir jublar över ett mål av sitt Island mot Tyskland vid 3:2 borta i VM-kvalet
Gudbjörg Gunnarsdottir och Djurgården har varit en solskenshistoria under nästan ett decennium. Hon kom till Djurgården år 2009 då laget fortfarande tillhörde toppen av Damallsvenskan. Då spelade hon med profiler som Victoria Svensson, Linda Sällström, Marijke Callebaut och Anna-Kaisa Rantanen.
Hon lämnade och fortsatte lite i Turbine Potsdam, Avaldsnes IL och LSK Kvinner innan hon kom tillbaka till de blårandiga 2016.
Men efter nio säsonger i klubben där hon, under den första sejouren, till och med åtminstone då och då brukade tvätta spelarnas tröjor, är solkenshistorien tyvärr över.
35-åringen blev mamma till tvillingar i början av året, tränade sig tillbaka till startelvan under säsongens sista matcher, men har nu valt att inte skriva ett nytt kontrakt med klubben som alltså borde söka efter en målvakt av Gunnarsdottirs kaliber då även danska Kathrine Larsen har tackat för sig efter ett år och reserven Nichole Persson dragit norrut.
Stannar Emma Koivisto? Här i duell med Manchester Citys Lauren Hemp
48 hours. Det finns en långfilm av Walter Hill med Nick Nolte och komikern Eddie Murphy från 1982 som var en stor succé.
En komiker av Eddie Murphys kaliber hade dock inte skrivit en så dålig komedi som den som utspelade sig ute på Valhalla i Göteborg.
Först beslöt man i all hemlighet att lägga ner föreningens elitverksamhet med omedelbar verkan den 17 december. Hemlighöll detta för alla spelare och ledare i tretton dagar för att den 30 december skapa en atmosfär av bestörtning, sorg och tårar bland de anställda.
Rätt så många av spelarna tillhör Sveriges elit. En del har haft ett stort förtroende för klubben och föreningen och dess styrelse att satsningen fortsätter. De har bildat familj, byggt eller köpt hus och lägenhet och satsat allt yrkesmässigt för föreningen vars A-lag spelade Sveriges snyggaste fotboll.
Jag upprepar mig, jag vet. Men det är fortfarande ofattbart,
Tårar och ovisshet alltså.
Vem utsätter ett 20-tal kvinnor för detta för att sedan två dagar efter kalla in alla till kansliet och säga att hui, vad är vi förvånade att vi fick en reaktion på nedläggningen? Media skrev, fansen reagerade och spelarna grät och deras agenter började redan febrilt söka efter andra lösningar.
Jorå. Sponsorer hörde av sig och vill satsa. Och en större Göteborgsklubb, de som kan sin herrfotboll i Sverige skriker BK Häcken tycks vara intresserad av ett närmare samarbete.
Vi bläddrar tillbaka: I förrgår gick ordföranden i klubben ut med att säga att eftersom hans klubb inte har en chans att konkurrera med klubbar som Manchester City eller Bayern München så ska man inte gå vidare med elitsatsningen.
Betyder dagens vändning nu att det kommer att bli ett flöde av så mycket pengar till Göteborg FC att man kommer att kunna utmana Chelsea FC Women eller Olympique Lyon eller FC Barcelona när spelare som Caroline Graham Hansen, Lieke Martens, Amandine Henry eller Erin Cuthbert framöver kanske söker ny klubb? Det var ju det det gick ut på, eller?
Får spelarna i Göteborg FC nu alltså så småningom samma förutsättningar som de stora klubbarna ”ute i Europa” har som får ta del av herrarnas resurser?
By the way, allt är inte guld som glänsar, jag har både sett Chelsea och Arsenal på hemmaplan i Kingsmeadow respektive Borehamwood och ätminstone dessa arenor ser inte hemskt mycket annorlunda ut än Valhalla IP, men det är en annan historia.
Chocken och vändningen. Att störta ett gäng människor i en avgrund där deras omedelbara framtid är helt ovisst för att sedan två nätter med lite sömn senare armbågshälsa dem och säga, nähä, det var ingenting, vi satsar vidare??
Jag håller helt med Hedvig Lindahl i dag som tweetade:
Låter bra att Göteborg kommer ha ett lag kvar i @_OBOSDamallsv . Hade jag varit spelare i klubben hade jag gärna sett att man fått in en helt ny styrelse innan man satsar vidare. https://t.co/FF6smhPAEz
Överhuvudtaget är Lindahl och jag allt oftare av samma uppfattning. Hon är just nu den starkaste och viktigaste rösten i svensk damfotboll. En som vågar säga obekväma sanningar.
Styrelsen i Göteborg FC borde avgå och utbytas så snabbt som möjligt. Det är det enda sättet att återskapa förtroende. Annars känner man ju att vad som helst kan hände i övermorgon igen.
Jag är rädd att spelare som inte har kontrakt över 2021, mittfältsstjärnan Vilde Böe Risa och superbacken Emma Koivisto kommer att lämna ett skepp som saknar kompass.
Manchester Citys ägare Sheik Mansour bin Zayed al-Nahiyan
Jag kommer ihåg en tid när jag besökte Sverige som turist på 1980-talet, då fanns det rea-försäljningar någonstans som kallades för ‘galna dagar’.
Nu med det ovärdiga utspelet kring svenska mästarna i fotboll, Göteborgs FC, tänker jag igen på begreppet ‘galna dagar’.
Igår drog Peter Bronsman ut proppen ur svenska mästarna. Efter förlusten mot Manchester City hade cidermannen kommit till insikten att hans klubb inte skulle ha en chans att konkurrera med Sheikh Mansour bin Zayed al-Nahyans lag. 77% av Manchester City ägs av Sheikens Abu Dhabi United Group. Det finns även kinesiska pengar i Manchester City och deras systerklubb Melbourne City i Australien.
50-åringen från Förenade Arabemiraten sägs ha en förmögenhet på drygt 220 miljarder kronor och visst är Bronsman bredvid Sheik Mansour en fattiglapp. Att tävla med Sheik Mansour som äger Manchester City, att tävla med oligarken Roman Abramovich (135 miljarder kronor) som äger Chelsea London eller att ta upp kampen med Tamim bin Hamad Al Thani (en förmögenhet på blygsamma 20 miljarder kronor) som äger PSG som även han är mångmiljardär i motsats till Sheik Mansour dock från Qatar är hopplöst, visst.
Men räcker det inte att han hade skapat Sveriges bästa fotbollsklubb efter 20 år av idoget främjande. Att han har samlat ett gäng spelare och ledare kring Valhalla IP som har spelat Sveriges bästa fotboll de senaste tre åren? Vad hände mellan den 14 december när någon i KGFC:s ledning satte sin underskrift på kontraktet med Johanna Rytting Kaneryd och den 17 december.
Åkte Bronsman och hans styrelsekompisar till Manchester med tanken ‘Om vi inte vänder det gär och går till åttondelen, sänker vi hela skeppet’?
Kan man inte mäta sig med de bästa kan man helt enkelt skrota, tyckte man nog i styrelsen.
Med denna inställning kan man avskaffa svensk elitidrott till 99%. Man skulle kunna fortsätta spela hockey och bandy, kanske curling. Men resten av våra tusentals duktiga idrottskvinnor och -män borde lägga sig och lägga av.
Inget Örgryte, som i kväll sade nej till ett övertagande, inget IFK, inget BK Häcken kan mäta sig med Sheik Mansour eller de andra miljardtunga entreprenörerna.
Och det behövs inte heller. Fotbollssverige var stolt över Göteborg FC och dess gärning i år när detta lag äntligen vann sitt första SM-guld. Mycket väl förtjänt.
Visst skulle vi jubla och va glada om Göteborg eller Rosengård skulle vinna Champions League och besegra Olympique Lyon i en dundrande final på Ullevi nästa år.
Men vi har ingen chans mot entreprenören Jean-Michel Aulas skapelse som även det stöds redan till 20% av kinesiskt affärskapital från företaget IDG Capital Partners. Detta företag har investerat sina pengar i 800 företag runt om i världen.
Vill vi vinna Champions League, måste vi öppna upp dörren för de stora pengarna som endast kan komma från USA, Förenade Arabemiraten, Qatar, Saudi Arabien, Kina, Ryssland eller Thailand. Det är därifrån de stora aktörerna kommer.
Nu, ikväll, läser jag att spelarna och ledarna har kallats till ett extra insatt möte på kansliet på Valhalla i morgon bitti, kl 10.00.
Allt ska ordna sig, skriver GT nu.
Ett antal sponsorer räddar verksamheten. ”Jag både tror, hoppas och är ganska övertygad om att det kommer finnas starka krafter som vill rädda det här,” sade tränaren MatsGren till SportExpressen under gårdagen.
Vi får se om det är Sheik Mansour eller John W. Henry (amerikanen som äger företaget som äger Liverpool F.C.) eller lokala svenska sponsorer.
Men spektaklet som har redan gått runt i hela fotbollsvärlden har skadat Göteborg FC och svensk damfotboll oerhört. Om jag vore agent och hade spelare i Göteborg skulle jag även fortsättningsvis vara orolig för dem. Hur skör damfotbollen är i Sverige 2020 visar ”galna dagarna” i Götet.
I morgon kväll, kl 23.59 ska alla klubbar som vill spela i Damallsvenskan 2021 ha lämnat in en ansökan om att få elitlicens.
I går meddelade KGFC:s starke man Peter Bronsman att han inte längre vill satsa på ett elitlag i Göteborg och att det nu är dags för klubbarna i staden att ta över.
I dag rör sig Sveriges äldsta fotbollsklubb Örgryte IS och har kallat till ett extrainsatt styrelsemöte ikväll.
”Vi ska utvärdera frågan. Vi har organisationen för det och har redan ett damlag som vunnit division fyra. Det vi har sagt med vår damverksamhet är att det ska få växa försiktigt och kontrollerat. Det är min skyldighet att ställa frågan till vår styrelse. Det här var absolut inget man såg komma, säger Örgrytes ordförande JoacimNordh till SVT.
Samtidigt har Rosengårds sportchef Therese Sjögran och Kristianstads tränare Elisabet Gunnarsdottir sagt att de tittar på vilka spelare som kan vara intressanta att rekrytera från mellandagsrean på ‘Valhalla Torg’. I KDFF:s fall säger Gunnarsdottir att hon redan har hört av sig till de spelare hon är intresserad av.
EDIT: Tack, Lotta Schelin! Hon har postat en ”killerpost” med ett citat av Peter Bronsman från en intervju som han gjorde så sent som den 30 oktober 2020, bara 60 dagar sedan.
Den 30 oktober 2020 pratade Bronsman med Dagens NyhetersJens Littorin. Där säger han att SM-guldet lät vänta lite längre på sig än han hade hoppats på. Men i intervjun säger han också att viktigast för honom är att ‘tjejer kan leva sin dröm’.
DN skrev den 30 oktober 2020!: ”Det finns de som säger att när Peter Bronsman lämnar Kopparbergs/Göteborg kommer klubben att rasa. Själv menar han att det är hans plikt att ta ansvar för att så inte blir fallet.” /EDIT
När jag såg nyheten om att Kopparbergs/Göteborg FC låter sin elitverksamhet gå i graven nästan med detsamma trodde jag att det var ett dåligt skämt. Jag fick dubbelkolla med minst två andra nyhetssajter innan jag fattade att, jo, de lägger ner. Nu. Slut. Tack för tiden och hej då!
Fortfarande tycker jag att det är förfärligt för svensk damfotboll i allmänhet och för fotbollen för kvinnor i Göteborg och Västra Götaland i synnerhet.
2014 var jag med om när Tyresö FF kraschade och gick i konkurs. Då och där var det mer girigheten efter framgångar och pengar som ledde till oansvariga rekryteringar av ledare och spelare som ledde till att A-laget fick läggas ner. Men spelarna som jag pratade med var förstås besvikna och arga.
Det var ingen katastrof. En duktig spelare hittar alltid en ny klubb. Och även när det kanske inte är drömklubben man hittar, så brukar man hamna i en situation där man kan fortsätta bedriva sin professionella gärning.
Varje spelare har en agent nuförtiden och dessa har nu säkert redan börjat ringa runt och för samtal från Manchester till Sevilla och från Benfica till Napoli. En eller annan kommer troligtvis även att stanna i Sverige.
Va så säker att Therese Sjögran har fått SMS och att hon själv har börjat ringa. Emma Koivisto skulle vara en bra värvning för FCR då de tappat både Sofie Svava och Ali Riley.
Även Kristianstads DFF var ju på jakt efter två anfallare och man var nästan klar med att värva den andra. Nu borde Beta Gunnarsdottir kanske ringa efter Pauline Hammarlund?
Mycket ilska riktar sig nu mot KGFC:s starke man Peter Bronsman (57) som verkar vara den som har dragit ur proppen. Han leder ju inte bara klubben utan även företaget Kopparbergs Bryggeri som är Systembolagets nästa största leverantör och har en omsättning på nästan två miljarder kronor (2017).
Och självklart får Bronsman bestämma vad han gör med sina pengar. Han måste förstås rikta sig efter gällande lagar och förordningar och mot spelarna och ledarna i svenska mästarlaget uppfylla allt som de har rätt till enligt deras gällande arbetsavtal. Hans advokater kommer säkert att sköta detta.
I USA skulle en sådan nyhet också vara BREAKING NEWS, men där har vi ju upplevt detta ett större antal gånger inom damfotbollen.
2017 sålde köttfabriksägaren Joe Sahlen sitt Western New York Flash till North Carolina och miljardären Steve Malik. Hela laget flyttade söderut, fick nya loggor och nya tröjor och fortsatte vara USA:s mest framgångsrika lag.
Samma år blev det bråk i FC Kansas Citys ägarskap och laget såldes till Utah och mångmiljardären DellRoyHansen som år 2020 hamnade i blåsväder pga av både sexistiska och rasistiska uttalanden vilket ledde till att han la ner Utah Royals och sålde sina rättigheter till andra företagare i Kansas.
Nu finns det en del skillnader mellan hur man hanterar idrotten i USA och i Sverige, men kanske får vi med kraschen av Kopparbergs/Göteborg FC nu en inte väl smakande försmak på hur det kan bli när en klubb mer eller mindre är väldigt beroende av ett enda företag som visst får bestämma sig att satsa och att sluta satsa.
Trots att regelverket beaktas blir detta förstås en skada som damfotbollen i Sverige får ta.
Framtiden för de rena damföreningarna har ofta varit ett diskussionsämne. Vi har även KDFF, LFC och Vittsjö som endast bedriver damverksamhet. Jag tror att dessa klubbar behövs och att de kan nå framgångar. 2016 och 2017 blev LFC svenska mästare, 2020 var det KGFC:s tur. KDFF spelare Champions League 2021/22 och det lär nu även Linköpings FC göra.
Att man inte kan vinna Champions League är inget benbrott som vi säger i Tyskland. Ändå är det en meningsfull verksamhet. Men den kräver förstås pengar. Och det är nog det största hotet mot svensk damfotboll framöver.
Det finns de som har jublat när det beslöts att Damallsvenskan 2022 kommer att spelas med 14 lag. Jag trodde aldrig och tror det inte heller nu att det finns tillräckligt med ekonomiska resurser för att bedriva den form av elitverksamhet i 14 klubbar.
Nu ser vi att inte ens svenska mästare kan ”bedrivas” när klubbens viktigaste sponsor beslutar att dra sig ur elitverksamheten.
Och än en gång. Peter Bronsman får göra så. Men det leder ändå till väldigt ledsna fans och spelare och lämnar en dålig eftersmak som en läskedryck utan kolsyra.
Spelarnas agenter har säkert börjat ringa runt i hela Europa. Allt eftersom Göteborg FC avbryter elitsatsningen som klubben meddelar på sin hemsida blir 17 A-lagsspelare arbetslösa.
Vanligtvis brukar spelarnas avtal innehålla klausuler om att en klubb eller förening kan gå i konkurs eller att den kan dra sig ur elitverksamheten och att i så fall avtalet kan avslutas. Det är vanligtvis en del av det finstilta och används nästan aldrig – nästan. Men nu.
Då har vi Damallsvenskans bästa målvakt Jennifer Falk (27). Hade Rosengård vetat om detta, hade de nog knappast hämtat underbara Stephanie Labbé (34) utan skrivit ett 3-årskontrakt med Falk istället. Nu måste den hemkära Jennifer söka sig ut ur komfortzonen igen och lämna Göteborg. Ett alternativ skulle Djurgården kunna vara i Damallsvenskan som har ingen klassmålvakt under kontrakt. Men även utomlands finns säkert ett stort intresse i en målvakt som är på väg mot att bli en av Europas bästa.
Loes Geurts (34) står även under kontrakt. Hon kommer tillbaka från en skada och jag kan mycket väl tänka mig att hon flyttar hem till ett av topplagen i Nederländerna.
Emma Kullberg (29). Klassmittbacken kom från Umeå till Örebro, gjorde en kanonsäsong där som gav henne ett kontrakt och en plats i svenska mästarnas startelva. Även hon är en juvel som nu ska hitta en ny klubb på ”Valhalla Torg” som någon kommentator uttryckte det.
Beate Kollmats (28): Hon ”växte upp” i KGFC och blev allt viktigare och lagkapten och måste nu efter en korsbandsskada orientera sig utanför Götet.
Emma Koivisto (26): En spelare som Rosengård skulle kunna hämta för att nu befästa sin topposition i svensk fotboll. Men hon borde även kunna hitta en bra klubb utomlands.
Julia Roddar (28); Mycket mångsidig, energisk spelare som kan vara back och mittfältare. Underskattad i landslaget.
Vilde Böie Risa (25): Hon kommer att flytta utomlands till en av de stora klubbarna som är anledningen (?) varför man lägger ner i Göteborg.
Filippa Curmark (25): Curmark växte så enormt senaste året och är precis som Kollmats en spelare som blev den hon är i Götet.
Elin Rubensson (27): Har precis blivit mamma och planerade nog att komma tillbaka i sommar. Familjen har köpt hus i Göteborg och Elin var ju på ett 5-årskontrakt i Göteborg. Om hon vill fortsätta med fotbollskarriären måste hon nog söka sig ut från ”Götet” och planera om ordentligt.
Julia Zigiotti Olme (23): Stockholmskan har tagit ytterligare två steg i Göteborg och blivit en fast del av landslagstruppen. Kommer nu tillbaka från en operation och rehabbar snart. Tre Stockholmsklubbar att välja på, men egentligen är hon nog för bra för alla dessa tre.
Filippa Angeldahl (23): Samma sak som hos kompisen Zigiotti Olme gäller nog även för Angeldahl.
Stina Blackstenius (24): Hon hade ju hamnat på ett konstigt sätt i Göteborg vilket har skapat mycket ilska i Linköping. Kanske dags att flytta hem igen nu?
Pauline Hammarlund (26): Anfallaren som blev jämnt bättre har blivit en av Sveriges bästa i år. Tråkigt att hon precis som alla andra nu riskerar hamna i ett läge där valmöjligheterna inte är stora.
Dessutom söker Annika Schmidt, Anna Csiki, Hanna Andersson, Evelyn Ijeh och Hanna Wijk en ny klubb.
Sköt Sam Mewis sönder Kopparbergs/Göteborg FC med sitt 2:1 mot KGFC i början av december??
Man tror knappt att det är sant och tittar på kalendern, men det står inte 1 aoril utan 29 december:
Göteborgs-Posten rapporterar att de nya svenska mästarna Kopparbergs/Göteborg FC lägger ner elitverksamheten och drar sig ur Damallsvenskan 2021.
Alla spelare ska söka sig till nya klubba. Efter 17 år är elitsatsningen över.
”Det finns inget kort svar varför, men det blir bäst på lång sikt,” säger Klubbens ordförande Peter ”Kopparbergs” Bronsman.
I går fick spelarna veta vad som skulle ut i media och till fansen i dag.
Bronsman pratar om att det inte fanns elitklubbar i Göteborg som ville satsa på damfotboll, men att nu alla klubbar i staden har grundat damlag. Det känns att beslutet har också att göra med att man inte tror att man kan vinna stora titlar i Europa vilket man på ledningens sida märkte efter förlusten mot Manchester City.
”Varje klubb tar sina beslut. Redan då skulle vi kanske ha tagit detta beslut. De har vunnit sin serie. Vi tror inte att detta lag kommer kunna räcka till 2021. Vi har sett hur det ser ut i Europa. I Bayern München och i Manchester City, vilka anläggningar de har, vilka träningsmöjligheter de ger sina spelare och hur fort det går,” säger Bronsman till Göteborgs-Posten.
”Bara damlag har man inte 2021.”
Detta beslut av lagets stora sponsor är ett dråpslag för svensk damfotboll som skadar dess internationella anseende enormt mycket.
Det känns som att Bronsman vill tvinga IFK Göteborg att ta över hela laget med detsamma till säsongen 2021 – jag själv har ingen aning om det går – eller att spelarna försvinner i alla riktningar.
”EFD förstod. De lever med det här dagligen. De respekterar beslutet. Vi vill ju tjejerna väl. Att bara köra vidare är inte rätt heller”, säger Bronsman vidare.
En hel drös med svenska landslagsspelare blir nu arbetslösa den 1 januari: Jennifer Falk, Julia Zigiotti-Olme, Stina Blackstenius, Elin Rubensson (mammaledig), Julia Roddar, Filippa Angeldahl, Paulina Hammarlund, Johanna Rytting Kaneryd (som precis lämnat Rosengård i förhoppningen om att få mer speltid i Göteborg).
Detta är lika dåligt om inte värre än Tyresö FF:s katastrofala avslut 2014. Här lägger en svensk mästare ner direkt efter att man vunnit SM-guld efter en förlorad match mot Manchester City.
Så sent som den 15 december skrev man ett tvåårigt avtal med Rytting Kaneryd för att bara två veckor senare lägga ner? Ledningen har tydligen diskuterat nedläggningen av verksamheten två dagar efter Rytting Kaneryd publicerades som nyförvärv.
Detta är helt oseriöst. En av svensk damfotbolls största skandaler. Men kanske får vi mer amerikanska förhållanden nu. En ägare ser inte längre att han kan få tillbaka sina investeringar och bestämmer sig helt enkelt för att dra sig ur en icke-vinstgivande verksamhet.
Det är visst sant att svenska klubbar inte längre kan konkurrera med de stora utländska klubbarna som oftast ägs av arabiska (Manchester City) eller ryska (Chelsea) affärsintressen.
Men behöver man därför lägga ner hela verksamheten i ett litet land som Sverige? Vilka signaler sänder detta till sponsorer och alla andra klubbar?
Nu måste EFD sätta ner sig och luska ut vilket lag som ska ersätta Göteborg i Damallsvenskan.
På tur står förstås Morön BK. De har dock tappat sina amerikanska stjärnor Hayley Dowd och Katrina Guillou, men kanske kan Blackstenius och Hammarlund ersätta dem?
Ryktet bekräftades i dag. Isländska stortalangen Sveindis Jane Jonsdottir spelar för Kristianstads DFF 2021.
Men hon ”ägs” av tyska storklubben VfL Wolfsburg som skrev ett kontrakt fram till den 30 juni 2024 med 19-åringen som närmast kommer från Breidablikk.
Det ser ut som en win-win situation för Wolfsburg och KDFF då Jonsdottir behöver nog en tid för att spela och träna upp sig till den nivå som Ralf Kellermann förväntar sig, men det kommer alltså Elisabet Gunnarsdottir att få ha nöjet att jobba med.
Jonsdottir ersätter på så sätt åtminstone för ett år sin landsmaninna Svava Ros Gudmundsdottir som lämnar Skåne. ‘
I Wolfsburg är det samtidigt ingen brist på anfallare och Sveinsdottir skulle ha en enorm konkurrens.
Även amerikanska Céleste Boureille spelar för tillfället i Fleury. Här (th) spelar hon för Portland Thorns mot North Carolina Courage och Lynn Williams (tv).
EDIT (30/12): Enligt tidningen Norra Skåne vet Vittsjö GIK ingenting om att de Jongh ska utlånad till den franska klubben.
Aftonbladetavslöjade ikväll att Vittsjö GIK:s mittfältare Michelle de Jongh lånas ut till franska FC Fleury 91 till slutet av den franska säsongen i juni 2021. Klubben hette FCF Val d’Orge fram till 2017 då man gick ihop med herrlaget FC Fleury 91.
Där blir hon lagkamrat med Julia Spetsmark som efter att hon lämnade Djurgården spelade för North Carolina Courage i USA, Benfica i Lissabon och nu för Fleury i Frankrike.
Fleury-Mërogis är en kommun söder om huvudstaden Paris, endast 3 mil söder om L’Arc de Triomphe i centrum. Det är nog mest känt för att vara hem till Frankrikes och Europas största fängelse med drygt 4.200 invånare.
I laget spelar förutom Spetsmark med Anja Sønstevold och Cecilie Sandvej även en norsk och en dansk landslagsspelare. Det är ett ganska internationellt lag (precis som Montpellier HSC) med även en spelare från Australien (Emma Checker), Kamerun (Falonne Meffometou), England (Jenna Dear), USA (Céleste Boureille), Polen ((Dominika Grabowska), Tahiti (Vahei Samin) och Frankrike förstås.
Hattrick 