Gråhns överraskningen i Sundhages trupp

I kväll presenterade Pia Sundhage sin trupp bestående av 18 + 4 spelare som ska vinna medalj i sommar-OS i Rio om några veckor.

Som väntat blev det inga överraskningar. Jo, en pytteliten faktiskt. 29-åriga Lina Nilsson från mästarna som åkt lite in och ut på senare tid, åkte ut ur truppen till förmån för 23-åriga Hanne Gråhns från KIF Örebro, en spelare med hittills endast 31 matcher i Damallsvenskan.

Det måste ha varit attityden, eftersom Sundhage sade: – – rutin och resultat är viktigt men inställning är allt.

När jag räknar ihop Lina Nilssons damallsvenska matcher från 2008 och framåt kommer jag på 172 matcher. Dessutom 72 landskamper mot 0 landskamper. Inställning går före rutin, säger förbundskaptenen.

Annars absolut inte en enda överraskning, men Pia Sundhage har aldrig varit en tränare som överraskar i laguttagningar.

I målet blev det Hedvig Lindahl och Hilda Carlén. Många förordade Sofia Lundgren som just nu är målvakt nere i Malmö, men det sägs att Lindahl och Lundgren inte riktigt går ihop. I förhållandet till Carlén är Lindahl ohotad etta. Lundgren har alltid varit ambitiös och ville ta förstaplatsen. Ibland är inställningen kanske inte allt. Men Hedvig har utvecklats till en bra målvakt på senare år och vunnit allt mer säkerhet.

Försvaret formas av Linda Sembrant, Emma Berglund, Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson. Tre gånger Linköping där. Lite överraskande kanske att Jonna Andersson gick rakt in och att Amanda Ilestedt hamnade på en reservplats, men lagledningen tänkte nog matematik här. Tre innerbackar och tre ytterbackar.

Inga överraskningar heller i mittfält och anfall. Små kanske. Knappt någon har kommenterat att förbundskaptenen har uppenbarligen insett att Elin Rubensson bör spela framför backlinjen och inte som en del av den. Hon har försökt länge, till och med bett klubbtränaren Stefan Rehn att låta Rubensson vara ytterback i Göteborg, men Rehn ville inte det. Nu är Rubensson även mittfältare i landslaget igen.

Att Kosovare Asllani, Lotta Schelin,  Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Sofia Jakobsson och Olivia Schough är med var givet. Även om en hel del förbundskaptener därute har Schough som reserv eller till och med utanför. 2016 har hon inte alls spelat lika bra som förra året då hon hade Gaelle Engamanouit bredvid sig i anfallet. Men Schough är det svenska svaret på Tysklands Lukas Podolski, glädjespridaren och feeelgoodspelaren som ser till att alla från Manuel Neuer till Mariö Gomez får bra humör. Ariane Hingst hade en liknande roll i hennes sista rurnering 2011, men tyvärr räckte det inte längre än till kvartsfinalen. Sådana personligheter behövs, fotboll är en lagsport. Men Stina Blackstenius är många gånger målfarligare än Olivia Schough och lär ändå inte få spela från start is OS.

Fridolina Rolfö gick före Pauline Hammarlund

Spännande var alltså endast frågan om det blir Fridolina Rolfö eller Pauline Hammarlund och vi känner våran förbundskapten och satsade rätt på Rolfö. Men ändå så får båda åka till Brasilien, ‘Pallo’ som reserv.

Jag har inte glömt Emilia Appelqvist. Hon opererades för några veckor sedan och i söndags fick hon spela 45 minuter på Stadion mot Umeå och till och med göra mål och Pia Sundhage satt på läktaren och tittade endast på Appelqvist. Hon höll och fick plats nummer 18. Reservmålvakt blev helt väntad Eskilstunas Emelie Lundberg. 

Den svenska truppen var svårt att ta ut, säger Sundhage. Jag tycker att det är förhållandevis lätt. Vi har inte mer än 20-25 spelare som konkurrerade om 18 + 4 platser. De andra i bruttotruppen som försvann är bra, men av olika skäl så hade de ingen chans.

Personligen hade jag kanske valt Nathalie Björn före Hanna Gråhns som reserv. Björn är med inställning och beslutsamheten Sveriges kommande stjärnback. Oavsett om hon spelar i mitten eller på kanten. Hade varit bra för henne att få vara med. Tove Almqvists och Michelle de Jongs tid kommer. De Jong borde kanske byta klubb (sorry, Örebro) för att ta nästa steget. Hon skulle passa bra i Linköping som satsar på svenska talanger och successivt bygger ett lag.

Petra Andersson hamnar klart bakom Dahlkvist, Seger, Appelqvist och de Jong. Malin Diaz har klart tappat i år och kommer inte med bland de 22. Mimmi Larsson är bra, men konkurrensen där framme är stort. Emma Lundh är långt borta i Liverpool och spelar inte i startelvan, får endast inhopp nuförtiden. Jenny Hjohlman är fortfarande skadad och spelar inte för tabelljumbon Umeå IK. Josefin Johansson fick samma öde som Andersson.

Zecira Musovic hamnade utanför nettotruppen

Och Zecira Musovic?  Sveriges kanske mest lovande målvakt spelar inte heller i startelvan i sitt Rosengård. Först kom Kathrin Längert tillbaka i somras när nye tränaren Jack Majgaard Jensen tog över. Musovic blev bänkad igen. Sedan skrev man kontrakt med redan skadade Erin McLeod som sedan korsbandsskadade sig i första matchen, men ändå ytterligare ett tecken till Zecira att man inte såg henne som etta. Sedan hämtade man snabbt in arbetslösa Lundgren som ersättare till McLeod. Zecira Musovic borde kanske fundera om att söka sig bort från Rosengård nästa år. Hon borde kunna stå som etta i d flesta lag. Hon kanske måste göra en Rubensson för att hamna i landslaget.

De som var helt utanför? Lina Hurtig och Marija Banusic. Två av Sveriges största talanger som fortfarande inte har infriat vad de lovade när de var 16, 17 år.

Blir det medalj? Klarar man av gruppspelet är allt möjligt om man får en överkomlig kvartsfinalmotståndare.

Marta dominant på Tunavallen

Marta oemotståndlig mot Nathalie Björn

Det var mitt första besök efter ganska många år på Tunavallen. Det fanns bara en spelare som spelade då som nu: Marta Vieira da Silva. Den 28 augusti 2007 gjorde hon två mål när hennes Brasilien vann med 6-0 på Vallen, nu blev det bara ett mål och det gjorde Marta efter en dryg timme. Då var hon 21 år gammal och på väg mot ett VM i Kina, nu är hon några år äldre och snart på väg till ett OS i Brasilien.

På Tunavallen gäller strikta regler för fotografer. Man får inte röra sig fritt som på alla andra arenor i Sverige längs långsidorna under uppvärmningen så länge man inte stör någon. Nähä, det är inte tillåtet. Varför visste ingen, bara att det var så. Lagen skulle ställas upp för fotografering infor matchen, men bara en fotograf från Bildbyrån skulle få ta dessa bilder. Ingen annan. Det är ganska ovanligt att man kör med sådana striukta regler i Damallsvenskan.

Annars kan man bara lovorda arrangörerna. Många frivilliga ställer upp, vill man ha intervjuer efter matchen är det bara att säga vem man vill prata med och en vänlig kvinna som jobbar med det ser till att du får den du vill prata med.

2240 på Tunavallen mot Rosengård

Och sen är det ju det med publiken. Där har Eskilstuna en särställning i Sverige. Alltid över 1000 och igår befarade man att inte många skulle komma pga att torsdagen före midsommar är en traditionell resdag där man tar sig ut på landet eller hem till familjen. Men ändå så kom 2200 – mäktigt.

Ett litet minus till. Speakern. Jag gillar min röst och det finns säkert en del folk som också gillar sin röst. Men Eskilstunas Sebastian ”Sheriffen”  Larsson är fullständigt besatt av sin röst. Han älskar den och han tror uppenbarligen att även vi är lika besatt av den som han själv är. Han vrålar namnen på Eskilstunas spelare på ett så konstgjort sätt att man undrar vad spelarna säger i omklädningsrummet. Att Petra Andersson blir Peeeeeeeetra An——derrrrrrrrrrrrr—–ssssssssjon. Vad tycker du, Petra? Eller ska vi fråga Marrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrtaaaaaaaaaaaaaaa? Men – man kommer säkert ihåg honom. Ett varumärke.

Matchen. Intensivt får man väl säga. FC Rosengård var det klart bättre laget och även om de inte gjorde en av sina bäsra matcher, snarare en av dem sämre, så vann dem med 1:0. Och kontrollerade skeendet under den allra största delen av matchen. Marta var laddad mer än alla andra. Hon slog fina passningar och gick långa vägar och hon sköt farligt ett antal gånger. När jag sedan hemma tittar på bilderna jag tagit under matchen ser jag en hel del med Marta. Marta på högerkanten, Marta på vänster. Hon är 30 år nu, men hon har en speed med bollen som nästan ingen annan i Damallsvenskan. Och fortfarande, efter 12-13 år i proffsfotbollen en vilja som är urstark. Hatten av, Marta! Nathalie Björn, Eskilstunas bästa nyförvärv gav sig aldrig och gav aldrig upp, men fick en tuff kväll.

Varför tänker jag hela tiden att Nathalie Björn förr eller senare kommer att hamna i Rosengård? Jag antar att Erling Nilsson, sportchefen som slutade i klubben 2015 men trots det finns med på alla matcher (jag förstår honom, skulle inte heller kunna släppa mitt verk om det vore mitt – mannen bakom framgången), har Nathalie Björns namn på en lista, ganska högt upp faktiskt. En spelare med speed och karaktär som aldrig ger upp. Ett framtidens namn i svensk fotboll. Och sådana vill Rosengård ha förr eller senare.

Sista matchen med gänget – Sara Björk Gunnarsdottir lämnar efter fem och ett halvt år i Malmö

På det centrala mittfältet vann Sara Björk Gunnarsdottir och Anita Asante klart. Där har Eskilstuna tappat enormt när Petra Larsson bestämde sig för att lägga av. Och där framme hade Gaelle Engmanaouit säkert satt en av chanserna om hon hade varit friskt och inte hade gått till, just det, Rosengård. Det var ‘Björkis’ sista match med gänget, det fälldes tårar redan efter slutsignalen, inte hennes utan lagkamraternas. Hon var samlad, men sorgsen när jag pratade med henne efter matchen. Det var ju trots allt hennes eget beslut att lämna. Wolfsburg nästa. Tyska har Björki pluggat fyra år på skolan i Island, sa hon till mig. Det lär gå fort. Hon återförenas då med Ramona Bachmann (inte lika dominant där som i Damallsvenskan) och vem vet, kanske hamnar en eller annan spelare förr eller senare också i bilstaden. Konkurrensen är mycket större där än i Rosengård, men kan någon klara detta, så är det ‘Björki’ som kanske, kanske kan bli emn efterträdare till den stora Nadine Kessler, världens bästa spelare 2013 som fick sluta med fotbollen efter åtta knäoperationer. Vi ska bevaka islänningens framfart på kontinenten och håller tummarna.

Men även Asante! Av alla fotbollsspelare som jag har intervjuat genom de sista tio åren och det var en rejäl bunt kan jag säga, är ‘Neetz’ som hennes vänner kallar henne, en av de mest intressanta samtalspartners. Hon är tokig i fotboll, vet allt kring detta. Men hon tar in världen utanför också. Mycket engagerad i samhällsfrågor och politik och väldigt påläst. Och snäll och vänlig dessutom, en fantastisk förebild för våra barn och ungdomar.

Hon var inte med i Mark Sampsons lagbygge, VM 2015. Och Erling Nilsson skrev att England måste bli världsmästare, eftersom de har råd att låta Anita stanna utanför. Om de har 22 som är ännu bättre, skrev Erling, då måste de vinna VM-guld.

Varken han eller jag hade nog trott att det skulle vara så nära att de hade gjort det. Silvret hade varit mjöligt i alla fall. Ingen hade stoppat USA. Så Sampson kunde man inte klandra för hans trupp. Största framgången någonsin för engelsk fotboll tystade alla kritiker. Det får vi leva med.

Och ifjol såg man ibland vissa osäkerheter i Asantes spel. Passningar där jag tänkte oj. Eller ojoj. Men – 2016 spelar hon med pondus och självförtroende, helt enkelt på topp igen. Hon ställer och styr och det tillskriver jag förstås först och främst henne själv, men även tränaren Jack Majgaard Jensen har nog en förtjänst i detta. I en intervju med mig så sent som i tisdags, så sa Anita att Majgaard Jensen är bra på att utmana sina spelare, att hitta potential och få fram det. Det ser man faktiskt numer i hela Rosengårds spel, att laget är ännu säkrare, att alla accepterar sina roller och trivs i dem. Dansken har satt sin prägel på laget.

Emelie Lundberg pustar ut – bollen går förbi hennes mål

Eskilstuna då? De kämpade, de slet och gjorde en insats som publiken borde vara stolt. Annica Svensson, en fantastisk lagspelare. Nathalie Björn har jag redan lovordat. Målvakten Emelie Lundberg som har spelat in sig i eliten på ganska kort tid. Olivia Schough som äntligen, äntligen blommar ut. Prata om tränare och spelarnas potential måste man här ge en ros till Viktor Eriksson. Men Olivia saknar Gaelle. Anfallet är trots en talangfull Mimmi Larsson inte lika stark som i fjol.

Eskilstuna blir tre eller fyra i år och tampas med Göteborg om det. Rosengård och Linköping marscherar vidare, men Rosengård vinner.

En annan fråga till slut: Vem ska sitta på bänken när Lotta Schelin kommer? Blir det Ella Masar, Natasa Andonova eller Lieke Martens? Masar kan säkert vikariera i Sara Björks roll på mittfältet, hon är så flexibel att kunna spela precis allt. Andonova är ett kap med ett skott som saknar dess like i serien. Martens en bra kantspelare som dock hade några tama skott i går. Men har gjort sex mål hittills. Jack Majgaard Jensen har sagt att unga kommer att fylla luckan efter Sara Björk fram till sommaruppehållet. Sedan letar man efter en ersättare.

 

 

 

 

 

Lisa kommer hem

Lisa Dahlkvist (här i Tyresö FF utstyrsel; Arkivbild)

Lisa Dahlkvist kommer hem till Örebro och ska förstärka sitt KIF som just nu ligger på en tionde plats i Damallsvenskan, två poäng före Kristianstad och med seriens hittills sämsta offensiv som har endast gjort sex mål på nio matcher.

En välbehövlig förstärkning, Dahlkvist har i fjol visat att hon kan vara en viktig målgörare för sitt lag.

Men flytten från Paris bör inte kopplas ihop med Lotta Schelins flytt från Lyon till Malmö och är ingetdera ett tecken på att våra stjärnor flyttar tillbaka från europeiska toppklubbar till damallsvenska klubbar.

I Lisas fall har det nog mest privata skäl. Familjen har fått sitt första barn i fjol och Örebro har tydligen varit platsen man vill leva de närmaste åren om jag förstår det rätt vad som framkommit i annan media.

Visst var även andra klubbar intresserade, men till lokaltidningen Nerikes Allehanda säger Lisa: – Det har inte bara varit Örebro, det har tagit sin tid att komma fram till det här beslutet, men nu känns det bra att få komma hem och få landa lite i Örebro.

Men även Lotta Schelins klubbyte ska inte tolkas som om alla svenska stjärnor som spelar utomlands kommer hem nu. Lotta har inte bara en gång sagt att hon lekt med tanken att komma hem efter sju år i Frankrike. Hon gör det inte hela vägen till Göteborg vilket ledde till förståelig besvikelse i Götet, men ännu mer förstår jag henne som ändå vill spela på topp istället för ett bra lag som dock med största sannolikhet hamnar åter igen utanför UWCL-platserna.

Damallsvenskan är en helt fantastisk serie, men världens bästa är den inte längre om den någonsin har varit den. De franska och tyska klubbarna dominerar stort. Champions League har spelats sju gånger med totalt fyra tyska (wolfsburg 2x samt Frankfurt och Potsdam) och tre Lyon-segrar.

Rosengård har de sista två åren varit mycket nära att knäcka Wolfsburg resp Frankfurt och gå åtminstone till semifinalen. Vi får se nästa år om tredje gången gäller.

 

Bruttotruppen

Stina Blackstenius lär vara med i OS-truppen till Rio

Är det här med bruttotrupper något nytt? 2012 har jag i alla fall missat detta och nu pratar alla som om det alltid har funnits. Pia Sundhage har alltså i veckan tagit ut 35 spelare som tretton dagar senare, traditionsenligt under elitflicklägret i Hamstad ska kortas ner till de 18 spelare och fyra reserver som ska åka till Brasilien.

Meningen med bruttotruppen? En bra fråga. Om man skulle ha ett stort träningsläger med alla vore det säkert rejält motiverande speciellt för de unga spelarna. Men det blir ingen samling.  Det finns kanske framför allt en medial mening i detta, att stimulera intresset drygt 50 dagar före turneringens start. Och det kan ju vara bra.

Fyra målvakter ska bli 2+1 reserv och så som jag ser det i dag blir det Hedvig Lindahl och Hilda Carlén som är med i truppen med Emelie Lundberg om reserv. Skönt för min framtidsfavorit Zecira Musovic att få vara med brutto, men netto lär det inte vara realistiskt för henne. Många undrar var Sofia Lundgren är någonstans, men hennes tid i blågult är nog över tyvärr och Sundhage satsar på framtiden med Carlén, Lundberg och Musovic.

Thomas Dennerby hade i sin OS-trupp 2012 sex backar plus en reserv. Vi kan utgå ifrån att Emma Berglund, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Lina Nilsson och Jessica Samuelsson är huggna i sten. Frågan är om Nilsson eller klubbkamraten Amanda Ilestedt får en flygbiljett och en säng på hotellet, men endast som reservspelare.

Jonna Andersson hamnar utanför, likaså framtidsbackarna Nathalie Björn, Hanna Gråhns och Elin Landström. 

På mittfältet och framåt är det då plats för tio spelare. Dessa tio är enligt min bedömning:

Emilia Appelqvist, Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Lisa Dahlkvist,  Pauline Hammarlund, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Lotta Schelin, Olivia Schough, Caroline Seger. 

Och då har vi alltså 19 om ni räknat med. En av Rolfö eller Hammarlund blir reserv vilket är grymt, eftersom båda borde vara med, men jag ser inte att Pia skulle välja bort någon annan-

Malin Diaz och antingen Fridolina eller Pauline är de två återstående reserver.

Detta alltså om ingen blir skadad fram tills dess.

För alla andra som hamnar utanför och det är ju 13 spelare handlar bruttotruppen mest om att vara en klapp på ryggen, en väckarklocka. Hej, du är bra, fortsätt och kanske du hamnar i nästa nettotrupp.

 

 

 

KDFF kan klara sig

Gårdagens målskytt för KDFF: Ida Rebecca Guehai i duell med Hammarbys lagkapten Olga Ekblom i fjol (ARKIVBILD)

Jag såg Kristianstad i söndags på Stockholms stadion och matchen mot Djurgården var länge en öppen historia. Efter den första halvleken och Mia Jalkeruds 1-0 för hemmalaget såg det precis ut som det sedan slutade: Djurgården var det bättre laget och 2-0 eller till och med 3-0 var att vänta – om matchen hade fortsatt på samma sätt.

Men Elisabet Gunnarsdottir är en mycket bra tränare och inte minst en person som kan motivera enskilda spelare och ett helt lag. KDFF kom som förvandlat ur halvtidsvilan, men saknade fortfarande vassheten i den sista tredjedelen. Man fick chanser, men satte dem inte eller så räddade Betas gamla målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir. För en hel del år sen var Beta Guggas tränare i Valúr hemma på vulkanön.

Nu kom Kvarnsveden till Skåne och KDFF vann med 2:0. Och är back in the race.

Ovanför strecket ligger KIF Örebro som precis som Mallbackens IF Sunne kommer att tampas där nere om platserna 9-12 verkar det som. KIF har helt enkelt tappat för många spelare inför säsongen för att kunna kompensera och att Sarah Michael saknas är inte heller ett plus. Mallbacken såg jag i Stockholm förlora 1:2 mot Djurgården och det finns ett grundspel som jag tycker kan hålla dem kvar även i år.

Kan Antonia Göransson stabilisera sig och bli bättre med den sjukdom som hon har och kommer även lite mer av Tameka Butt och Madelen Janogy så borde man kunna hämta de nödvändiga poängen på legendariska Strandvallen.

I så fall står det mellan KIF, UIK och KDFF? Eller dock Kvarnsveden som var spå nederlagstippad som man kan va på Damallsvenskans upptaktsträff i början av april?

Solklart är det att kampen om SM-guld står mellan Rosengård och Linköping. Precis som alla har tippat i april. Nio poängs försprång på Eskilstuna efter nio omgångar talar sitt språk. Sällan har två lag dominerat serien så tydligt. Och Rosengård blir ännu starkare när Lotta Schelin kommer tillbaka efter sju års exil i Frankrike. Vi lär även få se en defensiv mittfältare efter sommaren som ersätter Sara Björk Gunnarsdottir. Blir även Linköping starkare då? Jag tror knappast det. Jag befarar nästan att LFC kommer att tappa en eller två spelare under sommaren.

Tyskland och Frankrike börjar en ny säsong snart och lagbyggen är i full fart. Om det finns en spelare som borde vara ett hett byte så är det Pernille Harder. 23-åringen är seriens mest värdefulla spelare som kan förändra en matchbild och hon har en massa rutin trots den ringa åldern och – hon har många år  i världsklass framför sig. Jag är lite rädd att det finns en eller två, tre penningstinna lag som skulle kunna dra i henne.

Själv har hon nyligen sagt att ett av hennes största mål är SM-guld med LFC. Vill hon ha det som mest, då måste hon ju spela säsongen ut, vilket skulle uppskattas av alla som gillar damfotboll i Sverige.

Årets besvikelse? Jag har varit besviken på Kopparberg/Göteborgs FC i ganska många år. Eftersom man alltid pratat om att nu ska vi satsa ordentligt och utmana Rosengård, sedan blev det alltid ett bra nyförvärv och sedan satsade man inte vidare. I år är jag dock inte besviken på KGFC. Man har bytt Manon Melis mot Pauline Hammarlund och jag är glad att Pallo efter en sisådär början har gjort mål efter mål nu på sistone. Och bevisat att hon är en del av Sveriges framtid på anfallssidan. Genombrottet i Piteå var en sak, att lyckas efter ett klubbyte en annan. Hon gar fixat det, grattis!

Nej, årets besvikelse hittills är Vittsjöl GIK. Inte bara undertecknad hade hoppats på att på pappret kloka värvningar skulle leda till att Vittsjö seglar åter igen (som i den allra första säsongen i Damallsvenskan) upp i den övre halvan av tabellen. Med Katie Fraine lyckades man hämta en klassmålvakt, Ngozi Okobi hade imponerat stort på mig och alla andra som såg Sverige darra i 3:3 mot Nigeria för ett år sen. Okobi har mer att ge och så har kanadensiska Nkem Ezurike. Jag är mycket glad att Linda Sällström har hållit sig mer eller mindre skadefri sedan förra året efter tre otäcka korsbandsskador, men innan de skedde brukade hon träffa målet mycket mer än just nu. Vittsjö har en hel del att bevisa framöver, men det kan ju hända.

Både Eskilstuna och Piteå har inte samma styrka som förra året. Och ingenting att förvåna över egentligen. Rosengård passade på att hämta den bästa spelaren av fjolårets största utmanare, Gaelle Engamanouit. Och Piteå tappade målsprutan Hammarlund till pojkvännen och laget i Göteborg. Samtidigt som framgångsrika Hanna Pettersson åkte på sin andra korsbandsskada. Eskilstuna har värvat många unga svenska talanger efter även mittfältsstjärnor som Petra Larsson och Sofie Persson slutade helt med fotbollen eller tog åtminstone en time-out. Nathalie Björn övertygar mest, de andra Petra Andersson och inte minst det eviga löftet Marija Banusic (jag håller fortfarande tummarna för henne som har en unik begåvning!) har saker kvar att bevisa.

Så har vi serien efter nio omgångar. Publiksiffran ligger på en ganska dålig snitt på 770, dels beroende på att vi har ett pågående herr-EM som drar publik framför TV:n och dels för att jag inte riktigt kan hålla med EFD att damallsvenskan.tv är den ultimata lösningen där man har kontroll på sina egna bilder som det heter. Det hade varit bättre att ha ett avtal med en TV-sändare i Sverige och det är tråkigt för damfotbollen att TV 4 inte längre ville.

Om då ingen ville är det visst bra att matcherna sänds ändå, det är en kraftansträngning att fixa detta och all beröm till dem som har gjort den. Samtidigt saknas det ju en viss kvalité. Inte alla kommentatorer är pålästa och ingen (?) sitter någonsin på plats i en arena. Vi får inga spelarintervjuer och vad som händer vid sidan av planen får kommentatorn veta när vi får veta det. Som på Eurosport mer eller mindre.

Jag vill ha mer intervjuer med spelare från alla lag. Inte nödvändigtvis direkt efter matcherna, men lite mer djupare ibland. Så att man får lära känna seriens stjärnor och även grovjobbarna. ”Hur känns det?” och ”Hur går tankarna inför…” samt ”Beskriv ditt mål!” – Jo, jag fick bollen och satte den. kan jag verkligen vara utan.