Etikettarkiv: Marta

Intervju: Line Røddik Hansen

22085053922_8bc1e6b6d2_k

Arkivbild på Line Røddik Hansen som kommer att bära FCBs världsberömda tröja i morgon.

I morgon kväll möter FC Rosengård ett lag som representerar en av världens mest kända varumärken i fotboll: FC Barcelona.

I morgon kväll står spelaren som ni ser i FCR-tröjan på bilden ovan på den andra sidan och kommer att göra allt för att hennes katalanska lag ska gå vidare till semin. Line Røddik Hansen är mittback i Barcelona med ett förflutet i Rosengård och Tyresö.

Det har gått nästan sju år sedan jag pratade för första gången med Line. Vi satt i ett rum bakom cafeterian på Tyresövallen och med var också nederländska landslagsspelaren Kirsten van de Ven. I Tyresö var hon ofta vänsterback, när Marta kom till klubben bildade dessa två en av Sveriges om inte Europas bästa vänsteroffensiv. Men egentligen är Line alltså mittback och det får hon också vara i Barcelona och det danska landslaget. En mycket snäll och intelligent spelare, alltid ett nöje att få möta henne.

Efter tiden i Rosengård flyttade hon först till Lyon där hon spelade ett par månader innan hon till slut hamnade ännu längre söderut i Barcelona.

Du kom till Barcelona från Lyon i somras. Hur blickar du tillbaka på de första åtta månaderna i en av världens mest kända fotbollsklubbar?

”Det är svårt att på ett kort sätt sammanfatta de första åtta månader här. Det har varit en fantastisk upplevelse så långt. Både otroligt spännande och lärorikt, men även också mycket utmanande. Första tiden i ett nytt land, ny klubb och nytt lag går alltid med att lära känna laget, att lära sig språket, att lära sig sättet laget spelar och uppleva en ny kultur. Men samtidigt har det varit viktigt för mig också bara att njuta att vara här, att få spela med detta laget och i denna klubb”

Hur har damfotbollen det i Barcelona? Man hör ju hela tiden att Spanien satsar på damfotboll nu?

”Damfotbollen i Spanien har verkligen vuxit de senaste åren och det syns också att kvinnor skapar bättre och bättre resultat än dem har gjort tidigare, se exempelvis det spanska landslaget. Som i alla andra länder finns det fortfarande en bit att göra för att även damfotboll i Spanien får den respekt som den förtjänar, men det känns som att det händer saker och att det växer och växer just nu.

Spanien vann i Algarve, är de en medaljkandidat nu även i EURO?

”Som jag sa tidigare har spansk damfotboll verkligen vuxit och landslaget har verkligen visat att de är på väg upp i toppen av europeisk fotboll. Jag är övertygad att om detta inte blir till detta EM, så kommer det spanska landslaget snart att bli ett fast topplag i Europa.

Vilken sorts match blir det mot Rosengård?

”Det skulle jag gärna vilja veta… Jag hoppas att det blir en match där vi kan komma och spela det snabba, tekniska spelet som vi önskar och defensivt vara nära deras individuellt duktiga spelare.”

Du känner ju nästan alla spelare iu FCR. Har du kunnat hjälpa din tränare nu lite extra i förberedelsen?

”Det är klart jag vet mer om FCR än mina tränare här, så det är klart att jag har gett dem allt den information jag kunde. Men dem har ju även själva kollat matcher och analyserat FCR.”

Sist: Såg du herrarnas match mot PSG på plats i arenan och hur var det oavsett när man har samma tröja?

”Nej jag befann mig ju i Algarve med det danska landslaget och spelade match så jag hade ingen möjlighet att se matchen. Men såklart var det jätte häftigt vilken comeback dem gjorde och det visar ju bara att verkligen allt kan hända i fotboll.”

Rosengård är säkerligen på sin vakt. Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen sa till Sydsvenska Dagbladet: ”Jag rankar dem högt. De är det bästa laget kvar i turneringen, som spelar mest som ett lag. Lyon och Wolfsburg har bättre spelare, men Barcelona har spelat tillsammans länge, de känner varandra så pass bra.” Allt kan hända.

Algarve, Florida och annat

27788830851_433004155c_kJag har varit mycket på resande fot den senaste tiden. Två Tysklandsresor med  bara ett kort uppehåll hemma i Stockholm följde tätt efter Malmöresan där jag hade fått tillfälle att prata med Amanda Ilestedt.

Mycket har hänt de senaste dagarna. Det svenska landslaget har spelat fyra matcher, likaså har D23 och F19 varit aktiv och med Spanien och Schweiz har vi två uppstickare som vann turneringar och det urgamla löftet Frankrike demonterade USA på bortaplan med hela 3:0 och kommer hem med She-Believes-cup.

Men först tillbaka till Malmö. Marta lämnar rätt så säkert FC Rosengård mitt under säsongen. Det kom fram de senaste 24 timmarna sedan en amerikansk webbsida rapporterade att Marta skulle vara klar för NWSL-laget Orlando Pride och de svenska tidningar ringde ner stackars Erling Nilsson och Therese Sjögran och ville ha en bekräftelse eller ett dementi.

Marta själv svarade att man skulle fokusera på CL-matcherna som stundar, men både hennes och Nilssons resp Sjögrans svar tyder på att det blir en påskrift som kostar en slant.

”Om någon skulle vilja få loss henne under kontraktet, skulle det kosta väldigt mycket pengar,” sade Erling Nilsson till Sydsvenska Dagbladet. Väldigt mycket pengar i damfotbollen är dock en helt annan femma än i herrfotbollen. I damfotbollen är 100 000 kronor redan väldigt mycket pengar för de flesta klubbarna. Någonstans där lär prislappen börja ta form.

Orlando Pride ägs av Flávio Augusto da Silva, en brasiliansk affärsman som blev rik med att starta en skola med namnet Wise Up där man kunde plugga engelska. Den sålde han till en bra peng och numera äger han inte bara damlaget i Orlando utan även herrlaget sedan tidigare. Han är även bosatt i Florida och som brasse vet han förstås vem som är världens bästa damspelare genom tiderna.

För numera 31-åriga Marta är det kanske också sista chansen att tjäna en bra slant innan hon någon gång kommer att pensionera sig som spelare. Erling Nilsson har sagt till Sydsvenskan att NWSL är en Kalle Anka liga vilket inte riktigt håller. Just nu har en hel del spelare lämnat USA, bland andra Carli Lloyd och Heather O’Reilly och Alex Morgan, men alla kommer tillbaka till sommaren. I Orlando spelar även fd damallsvenskor som Ashlyn Harris och Ali Krieger som var lagkompisar med Marta under tiden i Tyresö. Dessutom finns redan två brasilianskor där och lagom efter den franska säsongens slut kommer även Alex Morgan att sätta sig på ett flygplan till Florida, kanske alltså tillsammans med Marta. Vilket onekligen skulle vara en stor förlust, främst för Rosengård, men även för Damallsvenskan. FCR såg ut som den stora favoriten inför årets serie efter Linköping tappade nästan hela offensiven efter guldåret.

De kommande veckorna kommer att visa vad som händer. Min magkänsla säger att ryktet kommer att bli verklighet.

Till den svenska insatsen i Algarve då. Jag såg endast matchen mot Ryssland och den var ju bra, ÄVEN om jag tycker att Ryssland är kanske kommande EUROs sämsta lag. Ryssland blir en slagpåse för både Tyskland och Sverige i gruppen. Men bra att landslaget gör fler än ett mål i en turneringsmarch. Det har vi sett ganska sällan i OS, OS-kvalet och VM 2015. Om man inte räknar straffar efter kvarts- och semifinalen i OS:

Den svenska insatsen ledde till mycket kritik av bl a Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen på Facebook. Han betecknade Algarve cup som en Kalle Anka turnering (vi känner igen formuleringen) och påstod att damfotboll är damfotbollens största hinder ibland på utvecklingen till mer proffsighet. Turneringen tycker han är alldeles för lång med alldeles för många matcher och hans kritik manifesterar han slutligen i att den svenska förbundskaptenen Pia Sundhage lät ett par spelare spela den största delen av turneringen, däribland fanns det Lotta Schelin (som är Majgaard Jensens medarbetare), Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist. 

Och rätt har han. Pia Sundhage är som bekant ibland en person som säger en sak, men gör en helt annan. Hon hade sagt att Algarve turneringen är så lång och slitsam med matcher i stort sett varannan dag att hon skulle låta laget rotera väldigt mycket. Hon gjorde – i stort sett raka motsatsen. Det är inte försvarbart att klubbarnas anställda matchas på detta sätt. Majgaard Jensen har helt rätt. När Pia Sundhage med eller utan medalj efter EURO 2017 kommer att lägga av som förbundskapten kommer de damallsvenska klubbarna att göra en lättnadens suck. De har tidigare ofta kritiserat att Sundhage struntar i klubbarnas åsikter och att relationen är dålig. Vid en omröstning under förra året röstade alla 12 klubbar i Sveriges högsta serie emot en förlängning av Pias kontrakt. Mer behöver man knappast säga. Tyvärr har lite förändrats och sedan Algarve är åter igen många med all rätt sura på förbundskaptenen.

Jag håller ändå inte riktigt med Majgaard Jensens kritik mot Algarve. Samtidigt körde man ju D23 matchning i La Manga och F19 på samma plats. Om man skulle se på Algarve som en utvecklingsturnering (vilket den egentligen är för de flesta andra länder förutom Sverige, se bara hur klokt Norges svenske förbundskapten Martin Sjögren matchade sin trupp), så skulle man kunna tänka sig att truppen får bestå av 30 spelare, då skulle ytterligare några platsa som antingen hamnade i La Manga eller fick stanna hemma som utmärkta Amanda Ilestedt.

Sedan borde man verkligen rotera laget och ge så många som möjligt ett tillfälle att spela, ja även att starta en match. Enligr Pia Sundhage tog hon ut Zecira Musovic som tredje målvakt eftersom hon ville föra in mer konkurrens i målvaktshierarkin där Hedvig Lindahl regerar helt ohotat eftersom hon just nu är Sveriges bästa målvakt, men även eftersom hon inte gärna ser någon som vill utmana hennes position på allvar, enligt min bedömning en viktig anledning varför Sofia Lundgren försvann. Musovic fick vara med i truppen, men fick inte en enda spelsekund. Rätt så typiskt Sundhage som satsar på de spelare som hon har bestämt sig för medan det är ytterst svårt att få en plats om man är utanför den inre kretsen. Nej, jag tycker det är tråkigt att Schelin, Dahlkvist och Samuelsson fick spela så mycket. I Lottas fall väntar snart Barcelona och för 33-åriga Schelin lär återhämtningen efter fyra landskamper ta lite mer tid än för en 19-åring.

Spanien tog hem Algarve cup. Betyder det att Spanien är en medaljkandidat på allvar i årets EURO? Ett delsvar kommer vi att få när vi ser FC Barcelona i två matcher mot Rosengård. Kan även Barcelona utmana Rosengåtd på allvar, då ser vi definitivt ett starkt Spanien även i EURO. Annars är det svårt att dra slutsatser från turneringen angående favoritskapet i EURO. Eftersom de tre bästa europeiska lagen ändå inte fanns med i Portugal. Tyskland, Frankrike och England spelade She Believes cup med och i USA. Och Frankrike vann och gör ytterligare ett försök i sommar att infria löftet om att vara ett måste-guldlag.

Ännu har vi inte hört något om att en tv-kanal köper rättigheterna för Damallsvenskan och med endast lite mer än en månad kvar fram till serien känns det som att vi får inrikta oss på ytterligare en säsong med damallsvenskan.tv. Vilket är helt acceptabelt för fansen – men klubbarna förlorar pengar som de har fått fram till för två år sedan.

Vittsjö fick dispens och lär få spela på Vittsjö IP. Sittplatser kommer att fixas och VIP-delen blir lite större. Arenakraven är i och för sig en omöjlighet. Man har skyllt på tävlingskommittén som har sagt nej till Vittsjö för några veckor sedan, men man glömmer egentligen att arenakraven kommer inte från SvFF utan från klubbarna själva. De var ett självmål som klubbarna gjorde för några år sedan i ett försök att å ena sidan få finare anläggningar och å andra sidan tillmötesgå UEFA:s krav på förbättring även på damfotbollsarenor. Men SvFF är själv medlem i UEFA och att kräva dussintals VIP-platser där i i stort sett runt 350-400 personer ser en match (som i Stockholm och Göteborg) är minst sagt löjligt.

 

Intervju: Johanna Rytting Kaneryd

32354249806_dbadbabcda_k

Dags för första intervjun i bloggen i år. Jag pratade med Djurgårdens mittfältare Johanna Rytting Kaneryd som hade sitt stora genombrott i fjol. Kan hon fortsätta sin utveckling kan det bli A-landslaget framöver.

När man blickar tillbaka på året som gått och säsongen som spelades i fjol så fanns det som alltid ett antal unga spelare som fick sitt genombrott. Tabitha Chawinga spelade en mycket bra säsong även i Damallsvenskan, Cajsa Andersson fick bli målvakten som Martin Sjögren litade på och blev svensk mästare med Linköping. Årets genombrott på Fotbollsgalan 2016 i Globen blev dock Djurgårdens 19-åriga mittfältare Johanna Rytting Kaneryd. Priset kunde hon tyvärr inte ta emot själv utan det fick hennes dåvarande tränare Yvonne Ekroth göra då Johanna befann sig 13 000 km borta i Papua Nya Guinea och spelade U20-VM.

Det är januari och än så länge inte läge att träna mycket utomhus. Djurgårdens damlag tränar för det mesta på Hjorthagens IP, nja, inte direkt på Hjorthagens IP som låg i mörkret när jag promenerade dit från Tunnelbanan i Ropsten. Lite längre bakom IP:n står Djurgårdens fotbollstält som täcker en hel konstgräsplan och lite mer. Ett fotbollstält som så sent som i början av november 2016 rasade ihop efter ett intensivt snöoväder som var den här vinterns första.

28988860613_cf2474c339_k

Johanna i duell med landslagets Elin Rubensson (Kopparberg/Göteborgs FC)

Jag träffar Johanna efter Djurgårdens träning där de isländska spelarna saknas pga landslagssamling och där Katrin Schmidt saknas pga sin första landslagsresa med det svenska landslaget.

Johanna Rytting Kaneryd dök för första gången upp på min radar när hon spelade i Tyresö FF när laget fortfarande var dåvarande LdB FC Malmös stora konkurrent och av någon anledning trodde jag att hon kom till A-truppen via ungdomsverksamheten i Tyresö.

”Det började ju med att jag var med i ett zonläger eller regionalt läger. Då spelade jag i Kolsva, en liten by i Västmanland och så var det en kille som såg mig spela och tyckte att jag var intressant och han hjälpte mig. Och det var egentligen därifrån det började. Han tog kontakt med olika lag och jag fick provspela med Tyresö. Jag fick åka med dem på ett träningsläger och sedan erbjöd de mig ett kontrakt, ett fyra års kontrakt, 2+2. Och då tvekade jag inte.”

Men då var du ju väldigt ung, det måste ju ha varit en stor grej för både dina föräldrar och för dig att flytta hemifrån som tonåring?

”Min familj har stöttat mig väldigt mycket. Jag fick sedan bo hos en familj i Stockholm i början och utan dem hade jag nu inte klarat det heller. De tog verkligen hand om mig som en extra familjemedlem.”

Att tjejer flyttar hemifrån 15 år gammal för att satsa på fotbollen händer inte så ofta i fotbollen i Sverige. Jag kommer ihåg Ramona Bachmann, schweiziskan som hamnade i Umeå, då 15 år gammal och som jag intervjuade när hon var 16. Även hon bodde hos en familj och fick dessutom lära sig svenska vid sidan av fotbollen. Svenskan som hon blev så bra på att hon ett antal år senare sa till mig att det är nästan jobbigare för henne att prata standard tyska med mig än svenska. Men Bachmann och Rytting Kaneryd verkar ha en mycket viktig sak gemensam: en besatthet för fotbollen som få andra har.

Johanna Rytting Kaneryd gick till Tyresö. ”Det var också det jag kände att när man får en sådan chans så måste man ta den,” säger hon nu. Det Tyresö hon hamnade i vimlade som bekant av världststärnor: Marta, Caroline Seger, Christen Press, Meghan Klingenberg, Lisa Dahlkvist…

32315373396_eb6e275e47_k

Johanna med Johanna Rasmussen (Kristianstad)

”Även om jag visste att jag inte skulle få mycket speltid, så hade jag klar för mig att jag skulle utvecklas otroligt på träninarna.”

Tränaren som hämtade Johanna till Tyresö var Stefan Fredriksson. Hans engagemang blev inte långvarig och av personliga skäl lämnade han över till Tony Gustavsson. 

Första träningen som svensk tonåring i ett gäng världsfotbollespelare måste vara häftig?

”Jag tänkte inte så mycket, jag gick bara in och tänkte att jag skulle bara visa upp mig lite. Sen såg man ju vilka spelare man hade att göra med. Jag hade inte så bra självförtroende alls utan det var ju jobbigt att gå till träningen ibland bara för att jag kände en sådan press, att jag var tvungen att prestera. Det är ju inte så att de går ner och tar hänsyn att man är yngre. Jag är likadan nu, de ställde krav på en.”

Efter en säsong i Älta som inte blev så lyckad av olika anledningar blev det Djurgården för Johanna. Yvonne Ekroth hade sett henne i landslaget och det blev ett samarbete där 19-åringen spelade ALLA 22 matcher i Damallsvenskan från start.

”Mina förväntningar var ju att jag skulle ta det här året, vara skadefri och utvecklas. Men mitt mål var att spela så mycket som möjligt och det fick jag ju göra.”

Många bilder som jag tog på #20 i Djurgården är bilder där Johanna är mitt i en duell med någon motspelare.

Hon  skrattar lätt och säger: ”Jag kanske söker mig till det. Det blev väl ofta så att jag hade på mig någon.”

Både Johanna och Djurgården fick en otrolig bra start av säsongen 2016, låg som bäst på en fjärde plats för att sedan på slutet tappa lite resultatmässigt. Finns det en förklaring för det?

”Jag vet inte riktigt. Vi kanske blev lite för, inte bekväm, men jag tror att motståndarna läste oss. De visste att vi ville spela mycket boll och då försökte dem stoppa det. Kanske hade det med det att göra eftersom vi överraskade ju ganska mycket i början.”

Vi byter ämne och blickar tillbaka på U20-VM i Papua Nya Guinea. En helt annan värld och en jättelång resa.

”Jo, jag hade inte ens hört talas om det [landet] innan. Det var väldigt speciellt och en häftig upplevelse som man tar med sig hela livet. Vi fick byta tre gånger och reste totalt 30 timmar med väntetider. Det tog lång tid att ställa om sig också. Annat klimat, mycket som var annorlunda.”

32204081942_ad063bfdc1_kHur var det med säkerheten, Svenska fotbollsförbundets tipsade fansen om att helst inte åka ensam.

”Nej, vi fick ju inte ens lämna hotellet utan de gånger vi var utanför var när vi hade träning eller match. Och då hade vi poliseskort. Vi hann inte se så mycket utan det var väl resan från flygplatsen till hotellet. Folket var väldigt trevlig och glada, bara det att det var hur mycket publik som helst på matcherna kändes fint.”

Det gick ju inte så bra för Sverige med sorti efter gruppspelet med förlust mot Nordkorea, vinst över värdlandet och oavgjort mot Brasilien. Du spelade 26 minuter mot Nordkorea som sedan blev världsmästare. Hur var dem? De vann ju F17 och F20-VM nu i fjol.

”De är riktigt spelskickliga. Alla, var och en individuellt är väldigt duktigt med tekniken framför allt. De hittar varandra utantill, de vet var de har varandra och det går så jäkla snabbt och det tror jag var anledningen att vi blev ställda att de spelade igenom oss med en bolltouch.”

Johanna och jag är överens om att mycket beror på att det troligtvis finns en helt annan organisation bakom det nordkoreanska laget. Vi spekulerar att de nog får träna hela tiden med varandra istället för många andra lag.

Hemma spekulerade vi om du var sjuk eller skadad eftersom du fick inte så mycket speltid som vi trodde att du skulle få.

”Nej, jag var inte skadad. Jag var lite sjuk, men jag var 100% till matcherna, absolut. Och jag kände mig verkligen i bra form. Men man måste ju acceptera tränaren och hans val. Sen var det ju tråkigt att vi fick åka hem när det saknas endast ett enda mål.”

Nu är F19.karriären över för Rytting Kaneryd, hon fyller 20 i februari och landslagsmässigt skulle D23 vara nästa steg, en stor grupp spelare som inte har mycket att spela om, inga internationella mästerskap utan endast några få matcher. I Sverige fick de flesta ungdomslandslagsspelare gå igenom hela systemet innan några av dem släpptes in i A-laget, snabbare går det i andra länder. Men Johanna Rytting Kaneryd är ambitiös och hon vill gå den vägen känns det som, oavsett hur lång tid det tar.

Hur vill du själv utvecklas i år, du ser dig som en central mittfältare, men hamnade mer på kanten i Djurgården?

”Jag vill ju söka mig in centralt, vara lite spelfördelare samtidigt som jag vill försöka dra iväg själv. Nu ska jag kanske söka mig lite mer framåt och få den här kylan som jag saknat i fjol, jag kom ju till lägen, men har inte suttit dit dem riktigt.Det är väl nånting som jag ska jobba med. Samtidigt får jag kanske lite mer ut av min speed på yttern.”

Dzsenifer Maroszan de bästas bästa spelare

15639922916_5379611d3e_kEnligt den stora internationella juryn bestående av lag- och förbundskaptener från hela världen plus en längre rad mediapersoner även de från alla kontinenter så var Carli Lloyd åter igen världens bästa fotbollsspelare och Silvia Neid för tredje gången världens bästa tränare.

Man förstår att Neid vinner utnämningen eftersom hon lyckades med ett inte segertippad tyskt lag vinna den enda titeln som Tyskland hittills inte hade vunnit – OS guld i Rio.

Carli Lloyd hade jag som röstat  på Ada Stolsmo Hegerberg i en annan omröstning inte som favorit denna kväll i Zürich. Men den stora internationella juryn såg Lloyd som favorit före Marta och Melanie Behringer. 

Som vanligt tog jag en titt hur de 20 bästa länderna på den officiella FIFA-rankinglistan röstade och då endast deras lagkaptener och tränare. Resultatet är lite överraskande eftersom en spelare som totalt inte hamnade bland Top 3 kammade hem titeln som de bästas bästa. Här är Top-20-ländernas röstresultat:

  1. Dzsenifer Marozsan (Tyskland)  71 poäng
  2. Carli Lloyd (USA) 67
  3. Melanie Behringer (Tyskland) 58
  4. Sara Däbritz (Tyskland) 36
  5. Camille Abily (Frankrike)  35
  6. Marta (Brasilien) 34
  7. Amandine Henry (Frankrike) 19
  8. Lotta Schelin (Sverige) 14
  9. Christine Sinclair (Kanada) 13
  10. Saki Kumagai (Japan) 10

 

Kadeisha Buchanan till Lyon

 

canada

Kadeisha Buchan (2 fr v inför en landskamp mot Brasilien), Foto: Douglas O’Brien (cc-by-sa-2.0)

Jag har ofta skrivit att damfotbollen i Europa börjar likna herrfotbollen. Säkert inte när det fäller tillförsel av pengar från UEFA, men när det gäller utvecklingen mot att det finns ett väldigt litet antal topplag.

När herrarnas Champions League börjar vet ju egentligen alla att det är 32 lag som deltar i åtta grupper, men finalen året därpå, där brukar vi se något av lagen Real Madrid, Atletico Madrid, FC Barcelona, Bayern München eller Juventus Turin. Borussia Dortmund, Chelsea London, Manchester United och Inter Milan har varit med och vunnit eller förlorat finalen de senaste tio åren. Men i stort sett pekar allt på de tre spanska och det tyska laget. Vi får se hur det blir i år då England genom nya TV-avtal har fått in helt sanslös mycket pengar.

Inom damfotbollen är det nästan ännu värre. Koncentrationen är ett faktum här också. Inför säsongen 2016/17 var det nog framför allt Olympique Lyon, VfL Wolfsburg, PSG och Bayern München som det handlade om. Nu har kanske även Montpellier HSC och Chelsea Ladies gjort ”de fyra” sällskap. Om lite mer än två månader blir det två fransk-tyska möten: Wolfsburg – Lyon och PSG – Bayern.

Pernille Harder förstärker tyskornas mittfält där ALLA i truppen är landslagsspelare. Det blir tufft för Harder som kommer med många meriter att få starta flertalet matcher, något som hon inte varit van vid tidigare vare sig i Hjørring eller i Linköping. Men det är kanske den utmaning som hon behöver för att bli en av världens absolut bästa. Vi alle vet att hon har kapaciteten.

Men Lyons svar på rekruteringen av Harder är att efter Alex Morgan och Josephine Henning som presenterades häromdagen även skriva kontrakt med kanadensiska Kadeisha Buchanan som precis i går fick den berömda Hermann Trophy award som fjolårets bästa collegespelare. Buchanan spelade för West Virginia.

De franska lagen verkar ha mycket mer pengar i fickan just nu än de tyska. Även PSG har förstärkt sig mig kanadensiska Ashley Lawrence inför möten med Bayern München, men även förstås för spel i den inhemska ligan där man med Lyon och Montpellier har två utmanare.

Montpellier har som bekant värvat Stina Blackstenius och Chelsea tog tillfället i akt att försäkra sig om Ramona Bachmanns tjänster. Man var tydligen också intresserat avb Blackstenius, men när man inte fick napp hos henne så blev det istället amerikanska landslagsspelaren Crystal Dunn. Förutom dessa två hamnade även Norges landslagskapten Maren Mjelde och skotska supertalangen Erin Cuthbert i tränaren Emma Hayes inköpskorg.

Många av dessa värvningar är i dagsläge nästan omöjliga för en svensk klubb eller andra klubbar i Tyskland eller Frankrike förutom de just nämnda.

Det blir spännande att se hur Rosengård kommer att klara sig de närmaste fem åren genom det generationsskifte som laget står inför med Marta som fyller 31 i februari, Lotta Schelin  som fyller 33 i februari, Erin McLeod som fyller 34 i februari, Ella Masar McLeod som fyller 31 i april, Anita Asante som fyller 32 i april,  Lina Nilsson som fyller 30 i juni och Ali Riley som fyller 30 i oktober. Med en europeisk spelarmarknad som alltmer utvecklar sig att några få penningstinna klubbar köper ihop stora spelartrupper med upp till 25 spelare där det inte spelar någon roll om man har dyra landslagsspelare på bänken som skulle platsa i nästan alla andra europeiska klubbars startelvor blir det onekligen svårare att kunna utmana de stora. Det kanske är redan sista gången i år.

 

Ada Stolsmo Hegerberg världens bästa

31096893134_35710cb6a7_hDet händer inte mycket så här års inom damfotbollens värld om man inte vänder blicken mot avlägsna länder som Australien eller Japan. Även silly season har gått in i en liten paus under mellandagarna och vi väntar fortfarande på en del svar inför nästa säsong. Jag återkommer till detta.

Men börja vill jag i dag med att engelska The Offside Rule dagen före julafton har sett ut världens 100 bästa fotbollsspelare. En jury, bestående av 30 damfotbollsexperter, däribland Kelly Smith, Matt Beard, Martin Sjögren, Hope Powell, Tom Sermanni och lilla jag (en stor ära  att jag fått vara med i denna krets) har röstat fram sina respektive 100 bästa. Det fanns en lista på lite mer än 100 spelare, men vi fick lägga till namn om vi tyckte att någon saknades. Det tog mig flera timmar att ranka och ordna och till slut blir det förstås lite orättvist på en del positioner, men resultatet som helhet är bra, tycker jag, främst på de första 20 platserna.

Världens bästa spelare 2016 är enligt juryns uppfattning norska Ada Stolsmo Hegerberg som kom till Olympique Lyon 2015 och bara öst in mål sedan dess. I ligan, i cupen och även i Champions League. Jag röstade själv på Hegerberg som jag hade tur att träffa och prata med ett par gånger under EURO 2013 i Kalmar, Norrköping och sedan i Stockholm. Redan då fick jag en uppfattning om henne att jag sällan hade träffat en lika målmedveten och ambitiös och mogen 18-åring som dessutom briljerade genom sin snabbhet. En mycket vältränad ung kvinna dessutom.

10649467546_87c18805f6_kÄven juryns 2:a var min personliga tvåa. Marta Vieira da Silva. I sina bästa stunder är Marta fortfarande världens bästa fotbollsspelare. Det fascinerande är att hon efter alla dessa 13 år som man har sett henne på den internationella fotbollsscenen har gnistan kvar, kärleken till fotbollen. Hennes överlägsenhet gentemot andra har minskat lite, inte för att hon har presterat sämre utan för att damfotbollen har utvecklats och det finns en hel del spelare som kan göra det svårt för Marta. I Tyskland visslar många när hon spelar där, något som jag som har träffat henne och andra som spelat med och mot henne, inte förstår. Det kanske finns en hel del avundsjuka att man trots många framgångar i Tyskland och trots en Birgit Prinz aldrig haft en spelare som kan tillföra magi till spelet. Det kan Marta som jag alltid har mött som en mycket ödmjuk person. Christen Press har berättat min favorithistoria med Marta. I UWCL-semifinalen mot Birmingham City brände hon en straff och Press och de andra i Tyresö märkte att det kokade inom Marta, inte för att hon var sur pga av ett mål som hon missade som individ utan för att hon kände att hon hade svikit laget. ”Marta pratade nästan aldrig engelska på fotbollsplanen, men hon gjorde det i slutet av den matchen när hon spelade väggspel med mig och sköt 3:0. Efterår sprang hon upp i min famn och sa ‘Thank you.'” Det om lagspelaren Matta som ville gottgöra det som hon uppfattade som ett svek mot laget.

Melanie Behringer hamnar på 3:e plats tack vare sin roll i årets OS där hon vann skytteligan och ledde ett inte direkt glänsande tyskt lag till första OS-guldet.

Platserna 4-20:

4. Kim Little (Seattle Reign, Melbourne City)
5. Dzsenifer Marozsan (1.FFC Frankfurt, Olympique Lyon)
6. Christine Sinclair (Portland Thorns)
7. Carli Lloyd (Houston Dash)
8. Wendie Renard (Olympique Lyon)
9. Tobin Heath (Portland Thorns)
10. Lucy Bronze (Manchester City)
11. Amandine Henry (Olympique Lyon / Portland Thorns)
12. Anja Mittag (PSG / VfL Wolfsburg)
13. Pernille Harder (Linköpings FC)
14. Eugénie Le Sommer (Olympique Lyon)
15. Camille Abily (Olympique Lyon)
16. Lotta Schelin (Olympique Lyon / FC Rosengård)
17. Alex Morgan (Orlando Pride)
18. Alexandra Popp (VfL Wolfsburg)
19. Hedvig Lindahl (Chelsea Ladies)
20. Ramona Bachmann (VfL Wolfsburg)

Ytterligare svenska resp damallsvenska och fd damallsvenska placeringar bland Top 100:

26. Vero Boquete (PSG)
29. Caroline Seger (PSG /Lyon)
31. Stina Blackstenius (Linköpings FC)
36. Christen Press (Chicago Red Stars)
37. Nilla Fischer (VfL Wolfsburg)
40. Hope Solo (Seattle Reign)
43. Lydia Williams (Houston Dash / Melbourne City)
46. Sara Björk Gunnarsdottir (FC Rosengård / VfL Wolfsburg)
50. Lieke Martens (FC Rosengård)
56. Manon Melis (Seattle Reign)
58. Ali Krieger (Washington Spirit / Orlando Pride)
74. Sofia Jakobsson (Montpellier)
75., Claudia Neto (Linköpings FC)
76. Lisa DeVanna (Melbourne City / Orlando Pride)
77. Ashlyn Harris (Orlando Pride)
78. Lisa Dahlkvist (PSG / KIF Örebro)
82. Linda Sembrant (Montpellier)
86. Jennifer Hermoso (FC Barcelona)
90. Tabitha Chawinga (Kvarnsvedens IK)

25 av världens bästa 100 spelare har någon gång spelat i Damallsvenskan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pernille Harder – Fotbollsgalan, del 1

30794241870_b66c47b8ea_kPressrummet på Ericsson Globe är inte fyllt ikväll, men lär bli det när TV-sändningen börjar om en dryg halvtimme.

 

De första priserna har delats ut och tyvärr saknades en del pristagare: Marta blev årets mittfältare och hon hälsade med en video inspelad i Malmö och sa att hon just nu befinner sig i Brasilien,

Även årets domare Sara Persson var inte här, hon dömer U20-VM i Papua Nya Guinea och har bra chans att kunna döma en kvarts-, semi- eller rentav final efter Sveriges tidiga sorti.

På väg hem från PNG, en resa som tar drygt 30 timmar är Djurgårdens Johanna Rytting Kaneryd som fick priset som årets nykomling. Hennes pris togs emot av Yvonne Ekroth medan Lotta Schelin lovade att ge priset årets mittfältare till Marta.

Stellan Carlsson, Piteås tränare gjorde ett bra jobb ‘ven i år och fick priset som bästa ledare. Carlsson kan inte heller vara här ikväll och priset togs emot av Hilda Carlén.

Pernille Harder lämnar Sverige och Linköping och hon fick ta emot priset som Damallsvenskans mest värdefulla spelare i konkurrens med Marta och Tabitha Chawinga,

Efter en stund dök Harder plötsligen upp i pressrummet och jag lyckades ställa några improviserade frågor.

Vilka kriterier har du nu för att välja ny klubb?

”Det ska vara en toppklubb,” säger hon. ”För att lämna Linköping måste det vara en toppklubb.

Det har nämnts åtta stycken klubbar i en tidning i USA, England, Frankrike och Tyskland. Du har sagt att Tyskland kan vara intressant.

”Jo, men jag gillar Tyskland,” skrattar hon, en fingervisning?

”Jag måste hitta nya utmaningar,” säger hon angående anledningen för att lämna Linköping efter fem säsonger. ”Jag vill spela i en ny kiga och även spela i Champions League.”

Pratar du tyska?

Pernille skrattar igen och säger ”nej”.  Hon säger vidare att det rätt snart bli klart med en ny klubb, men att det kommer att ta tid innan det kommer ut till media.

Säsongen med Linköping var i det närmaste perfekt, man har inte förlorat en enda match, man spelat bra i nästan alla matcher efter att man ändrat spelsystemet,

”Tack till Martin som verkligen är en grym tränare.”

Titeln med Linköping har varit på gång under flera år säger hon till mig, det har liksom byggts och utvecklats, men det nya spelsystemet har varit viktigt

Beslutet att lämna Linköping fanns inte innan säsongen, men ändå hade Pernille en tanke att det kanske var sista säsongen. Det är ingen hemlighet att danskan är en av de mest eftertraktade spelarna på den europeiska marknaden.

FOTNOT: Eftersom ljudet saknades i pressrummet lyckades jag dra felaktiga slutsatser och trodde först att Ekroth vann tränare och Löfkvist nykomling. Tweeten raderades efter att Hilda Carlén (tack och förlåt) hört av sig. Ska inte hända igen.