Etikettarkiv: Hedvig Lindahl

Intervju: Hilda Carlén

hilda

Hilda Carlén (Foto: Anders Henrikson)

Hilda Carlén hade huvudrollen i söndagens drama i åttondelsfinalen i Svenska cupen då hennes Piteå besegrade Eskilstuna United med 4:3 efter straffar. Hilda räddade inte en och inte två utan tre straffar.

I Damallsvenskans nordligaste stad ”Pite” är Carlén inte bara sedan i söndags en av flera faktorer som har gjort Piteå If till ett topplag. Ett lag som slutade 3:a 2015 och 4:a 2016. Ett lag som två år i rad har tappat spelare såsom Pauline Hammarlund och Irma Helin och som ändå kunnat fortsätta på den högsta nivån i svensk damfotboll.

Det finns flera anledningar till detta – ett skäl är säkert att man har kunnat behålla stommen i defensiven med Hilda Carlén mellan stolparna. 64 seriematcher har det blivit sedan hon kom hit till säsongen 2014 och förblir hon skadefri talar mycket för att Carlén har 86 matcher i PIF-tröjan när sommar har blivit höst.

Hilda Carléns moderklubb är Öja FF i Ystad som enligt Google Maps ligger 1455 km söder om Piteå. Åker man söderut från Ystad hamnar man efter 1455 km i utkanten av Milano. Sverige är ett avlångt land brukar man säga.

Fotboll på elitnivå började Hilda spela i LdB FC Malmö. Då det begav sig hade hon dock en viss Thora Helgadottir framför sig och inte många spelminuter att vänta.

Intervjun med Hilda Carlén tillkom innan cuprysaren mot Eskilstuna.

Hur hamnade du i Piteå egentligen?

9531001443_2be0e40138_k

Hilda Carlén spelade i Hammarby år 2013. Tröjnumret 91 motsvarar hennes födelseår

”Jag spelade i Hammarby i Elitettan 2013 och efter den säsongen tyckte jag det var dags att ta steget upp i allsvenskan. Piteå var den klubben som visade intresse så därför bestämde jag mig att gå dit. Självklart velade jag lite eftersom det var en lång flytt men trots det så ville jag ju spela i allsvenskan och Piteå gav ett bra intryck så valet blev inte så svårt trots allt. Jag har utvecklats enormt mycket under tiden jag bott i Piteå. Jag har utvecklat mitt ledarskap och tar för mig mer och mer både på och utanför planen. Samtidigt har jag fått lära mig att man inte kan leva på sin talang hur länge som helst, utan det gäller att träna stenhårt för att bibehålla sina kvalitéer.”

Säsongen 2017 har preci börjat, det är din fjärde i klubben. Var nånstans i Tabellen kommer vi att se Piteå?

”Vi har redan fått ihop vårt lag väldigt bra, vi har en bra harmoni i gruppen och trivs bra tillsammans. Att spekulera i hur säsongen kommer att gå är lite för tidigt tycker jag. Vi har enbart mött pojklag och Eskilstuna

Det är för övrigt något som jag alltid hört norrifrån. Att sammanhållningen i Piteå är väldigt bra och att spelarna har en bra kontakt med varandra även utanför LF Arena. Redan fd målvakten Stephanie Labbé som jag träffade och fikade med för sex år sen på Storgatan berättade om att det är kul att folk känner igen spelarna på gator och torg och att damfotbollen verkligen syns i stan.

En annan sak som har lett till att klubben har ett gott rykte bland unga spelare är förstås att många talanger har förbättrat sig enormt mycket och tagit nästa steget i karriären i norr. Stellan Carlsson blev bl a därför valt till årets tränare 2016. Piteå IF ”förädlar” spelare. Varför är ni så bra på det?

stellan

Stellan Carlsson på Stockholms Stadion 2016

”Piteå IF Damfotboll har som du säger en förmåga att förädla spelare. Vår ledarstab är skickliga att hitta unga svenska talanger och sedan få ut max av dem. Stellan är väldigt tydlig med hur vi ska spela och har en förmåga att få alla att förstå att vi måste göra allt tillsammans för att kunna mäta oss med dem bästa. Självklart är det tufft för de flesta unga spelarna att ta steget och flytta upp hit, men när man väl varit här på besök så förstår man bättre. Klubben är extremt noggranna med att ta hand om de spelare som kommer. Det är många personer här uppe som jobbar för klubben utan att få en enda krona, och detta gör de bara för att de brinner för damfotbollen.”

Att brinna för damfotbollen gör man verkligen i Piteå. Jag kommer mycket väl ihåg mitt enda besök hittills på LF Arena och minns hur engagerad alla var som jag mötte från klubbens ordförande till de frivilliga som sålde kaffe och korv, en atmosfär av gästvänlighet som jag tyckte var lite speciell. Har du fått kaffe? Nej. Vi fixar det direkt. Ska du intervjua spelare efter matchen. Jo, den och den. Självklart ska vi fixa detta direkt.

Vi byter ämnet och kommer till landslaget. Där Pia Sundhage har tagit ut Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Hilda till den Truppen som ska resa till Portugal och Algarve snart.

Hur många gånger har du varit där nu och vad är din målsättning med landslaget och även på sikt fram till VM 2019?

”Det blir andra gången för mig, förra året hade vi ju OS-kval vid den tiden. Min första målsättning är att ta en plats i truppen till EM, det gäller för mig att göra en bra första halva av serien och visa att jag är en av de tre som ska med. I höst får vi en ny förbundskapten och nya tankesätt. Det är svårt att spekulera om VM 2019 redan nu. Mitt fokus ligger i första hand på klubben och EM i sommar.”

Det är förståeligt att en fotbollsspelare inte pratar om målsättningar så långt fram i tiden som 2019. Men frågan syftade förstås lite på om Hilda Carlén kommer att försöka allt för att vara #1 i ett litet längre perspektiv. Något som tiden kommer att utvisa helt enkelt.

Hedvig Lindahl som fyller 34 den 29 April i år sa senast på Fotbollsgalan i Stockholm i november att hon har inga planer på att lägga av och att hon kan tänka sig spela fotboll i landslaget så länge kroppen håller och så länge tränaren tycker att hon är #1. Generationsbytet på målvaktsposten kan dröja ett par år. Men den lär komma förr eller senare och Carlén är redo.

Nånting om Australien, Kina och Nederländerna – lagen som Sverige möter i Algarve?

”Det är tre spännande lag vi får möta. Jag har varit med och mött alla tre och vet att det kommer bli tuffa matcher oavsett vilka vi möter.  Kul att få möta tre lag från olika kontinenter! ”

Jag har pratat med en hel del andra målvakter inom damfotbollen och mycket ofta kommer svar som Manuel Neuer och Oliver Kahn när man frågar efter förebilder, något som glädjer en tysk. Det är den spelande målvakten som Neuer som har förändrat målvaktens roll känns det som för mig. Vem är Hilda Carléns förebild och hur blir en tjej som hon fotbollsmålvakt i en familj som nästan uteslutande har sysslat med handboll?

”Det var Tomas Ravelli som fick mig att bli målvakt. Jag var med min far på en tävling som hette ”superstars” och där fick jag träffa honom och han blev såklart en förebild när jag var lite mindre. Just nu har jag faktiskt ingen direkt förebild, jag tycker dock att Hedvig är en väldigt duktig målvakt och försöker titta på henne så mycket som möjligt när vi är iväg med landslaget. Jag har mycket att lära från henne!
Jag spelade handboll tills jag var 15. Då började handbollen och fotbollen krocka med varandra och det var dags för mig mig att välja sport. I samma veva hörde dåvarande Ldb FC Malmö av sig och då blev valet ganska enkelt.”

 

 

 

 

 

 

 

 

Djurgården – Eskilstuna 1-2

32051596263_e0847c99d9_k

Tempest-Marie Norlin nickar in 1:2 för Djurgården mot Eskilstuna

Dagens största besvikelse var nog inte att Djurgårdens damer förlorade med 1-2 mot gästande Eskilstuna United i en match där båda lagen inte kommer att ha någonting med bottenstriden i Damallsvenskan att göra.

Dagens största besvikelse är nog snarare publiken på Djurgårdsmatchen. Klubben körde en dubbelmatch. Först spelade herrarna mot norska Valerenga (3-0 seger här för gästerna) och sedan skulle damerna profitera från den stora publiken på fina Tele2Arena.

7.000 tittade enligt föreningens hemsida på herrmatchen, men när jag anlände till Globen-området drygt 20 minuter innan damernas match skulle sparkas igång möttes jag på vägen av stora skaror Djurgårdssupportrar. De flesta drog vidare eller drog hem och brydde sig tydligen inte om att två av Sveriges bästa damfotbollslag skulle mötas lite senare i värmen på arenan.

In på arenan fanns en grupp journalister och fotografer i pressrummet som antingen skrev ner sina analyser eller redigerade bilderna. Ute på fotbollsplanen gjorde sig Djurgården och Eskilstuna redo för match. Och på läktaren var uppskattningsvis 400 av 7000 kvar. Mest släkt och vänner till spelarna som vanligt. Plus en förbundskapten.

Klubben hade en bra idé att kunna inspirera supportrar att se damerna och hoppades på att några sedan kanske skulle gå på damernas matcher på Stadion, men publiken var nog dessvärre inte intresserad. Den missade en medioker första halvlek med få målchanser och en desto bättre andra halvlek.

Matchen slutade 2:1 till Eskilstuna. Målen gjordes av Vaila Barsley på nick och Mimmi LarssonTempest-Marie Norlin reducerade. Eskilstuna var vassare och som vanligt stod Gudbjörg Gunnarsdottir för ett antal kvalificerade räddningar. På andra sidan boxade Emelie Lundberg en boll över ribban och hade tur i en situation där Djurgården prickade stolpen. Men ”Tuna” hade kunnat vinna med högre siffror.

Kina

Före detta Linköpings proffset Cristiane är redan den fjärde spelaren som under den nu gångna veckan ansluter sig till ett lag i den kinesiska ligan. 31-åringen lämnar PSG  och drar till Changchun Zhuoyue i Chinese Women’s Super League. Från och med juni kommer brasilianskan spela för Changchun.

Och visst handlar det om pengar. Skadade Gaelle Engamanouit som för några veckor sedan av tränaren Jack Majgaard Jensen betecknades som nära karriärens slut skrev på för Dalian Quanjian F.C.och Nigerias största talang genom tiderna (?) Asisat Oshoala kommer att lämna England efter två säsonger med Liverpool och Arsenal för att spela i samma klubb som Engamanouit. Oshoala är endast 22 år gammal.

Och även Isabell Herlovsen som i fjol bar mycket nära FC Rosengård (innan hon skadade sig) lämnar norska mästarna LSK Kvinner och ska framöver söka sin lyckokaka i fjärran östern. Herlovsens nya klubb är Jiangsu. Enligt uppgifter i norska VG är 28-åringen den dyraste norska damfotbollsspelaren någonsin. Hon ska tjäna mer än en miljon norska kronor per säsong, en flerdubbling av hennes aktuella lön. Isabell Herlovsen får inte bara en bra lön utan bl a även en egen chaufför, men medger till Romerikes Blad att hon vet lite om vad som väntar henne.

”Jag var väldigt intresserad av att komma ut igen,” säger hon till Romerikes Blad. ”Det var egentligen en möjlighet jag inte kunde säga nej till. Jag är trots allt 28 år gammal och man vet inte hur många sådana möjligheter kommer. Det är klart att de ekonomiska villkoren är bra, men jag gör detta inte för pengarna. Det blir en fantastisk utmaning både på och utanför planen.”

Kinesiska Jiangsu har betalar betydligt mer än 500 000 norska kronor (= 530 000 svenska) för att LSK Kvinner skulle släppa henne. Det bekräftar Simon Mesfin, tidigare sportchef för LSK Kvinner till Romerikes Blad.

Även Kristine Skuland Nilsen. ledare i LSK Kvinner, säger att det är ”all time high” för en norsk damspelare.

Och även om Herlovsen säger att hon inte gör det för pengarna, så tror jag uppriktigt sagt inte att det är så. Men jag förstår henne mycket väl. Att kunna lägga undan en slant för tiden efter karriären och att leva ett lite bättre och lyxigare liv är det nog ingen som kan klandra Herlovsen för. Detsamma gäller Oshoala, Engamanouit och Cristiane. Dessa tre kommer från länder där det är ganska vanligt att fotbollsspelare skickar hem pengar till släkten.

Kvartetten som skrev på för kinesiska klubbar den gånga veckan lär nog inte vara de sista som gjorde det. Kina har planer på att bli den världsledande nationen inom herr- och damfotboll på lång sikt. Det finns otroligt mycket pengar där och det är få som kan konkurrera med dessa klubbar om de menar allvar.

Lloyd till Manchester City?

En annan liga som har fått intressanta nyförvärv är förstås den engelska. Senaste ryktet säger att världens bästa (?) fotbollsspelare åren 2015 och 2016, amerikanska superstjärnan Carli Lloyd ska vara på väg att bli lagkompis med Kosovare Asllani i Manchester City. Detta rapporterar amerikanska The Equalizer Soccer

Enligt soccerwire.com är det klart att Lloyd ska till England och klubben kommer att gå ut med det kommande vecka.

Algarve

Pia Sundhage presenterade i veckan också sin sista trupp till Algarve. Jag missar turneringen i år (igen) pga jobb och andra planer på sommaren, men har nu bestämt mig att åka dit om ett år istället. För även om USA, Tyskland och Frankrike saknas, så blir det en bra turnering.

Pia Sundhage strök Emelie Lundberg från Eskilstuna och tog ut Zecira Musovic som nummer tre bakom Hedvig Lindahl och Hilda Carlén. Hennes motivation för Musovic var bland annat att Zecira kommer att utmana Lindahl lite mer än de andra målvakterna gjorde.

32485195970_3f114e524e_k

Katrin Schmidt – var hennes första landskamp mot Norge i La Manga också hennes sista?

Katrin Schmidt fick lite mer än 20 minuter mot Norge i La Manga, men saknas redan i Algarve truppen. Möjligtvis var hennes karriär i landslaget mycket kort. Hon hade nog förtjänat ytterligare en chans. Men Mimmi Larsson är med igen och det är bra, även i dagens match visade Mimmi att hon är på g. Lina Hurtig får en flygbiljett till Portugal, dock inte hennes nya lagkompis Marija Banusic. Det är Banusic som öser in mål för Linköping numera. Men Sundhage har nog sällan gått efter formen och ofta har hennes uttagningar varit oförståeliga. Succén i Rio har gett henne rätt. Och kanske blir allt annorlunda när Peter Gerhardsson tar över efter EM.

Harder vänsterback i Wolfsburg

Allianz Frauen Bundesliga elfte omgång avslutades i dag med en match mellan Jena och Wolfsburg som gästerna vann med 2:1. Nilla Fischer gjorde båda målen för de gröna. Om den taktiska laguppställningen på DFB:s hemsida stämmer, så spelade nyförvärvet Pernille Harder som vänsterback (!!!!) i en trebackslinje.

EDIT: Pernille Harder spelade INTE vänsterback i går. Hon tyckte dock att det var roligt att höra detta.

Här har ni DFB:s ”tactical sheet” där Harder som #22 spelar bredvid Babett Peter (#8) och Nilla Fischer (#4) i trebackslinjen. Wolfsburg är laget på höger sidan.

wolfsburg

Och med detta avslutar jag inlägget. Snart kommer nästa intervju i bloggen.

Ett nytt fotbollsår

28177697680_c8172038de_k

Hur långt går Sverige i EM?

Gott nytt år! Man brukar börja ett nytt år fullt med förhoppningar om att det egna livet och världen som sådan blir lite bättre än förut. Eller ibland också att året inte blir lika grym som året innan. Tyvärr dröjde det endast 22 minuter in på det nya året innan jag hörde om attentatet i Istanbul där minst 39 människor mördades, mest unga människor som firade nyår fullt av glädje och just det, förhoppningar, på en klubb vid floden Bosporus.Sedan dess har rapporter kommit in om nya självmordsattentat i Bagdad och Mogadishu och inte end två dagar har gått.

Svårt ibland att byta ämne och skriva om fotbollen, men det är det vad bloggen handlar om. Ett halvår då den här bloggen har funnits har gått och ett nytt år väntar. Ett år med ett EM i Nederländerna, en historisk sådan då det är första gången att sexton lag får delta i finalturneringen, som blir den största någonsin. Nederländerna är ett bra val att ha turneringen i, publiken är minst sagt fantastisk och jag är övertygad om att det orangefärgade laget kommer att spela inför fulla läktare. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se matcher i gruppspelet eller om jag ska vara på plats när det är dags för kvartsfinal. Men annat än i Kanada är vägarna korta mellan städerna även om det inte fungerar att ha endast en bas under turneringen om man ska se olika lag. Jag skall återkomma till detta.

Snart åker det svenska laget ner till Spanien för att möta Martin Sjögrens Norge och Mark Sampsons England. Att möta två av Europas allra bästa fotbollslag är ett unikt tillfälle att få en fingervisning var vi står och var de andra står. England kommer ju att byta från vår-hösr till höst-vår 2017 vilket innebär att många engelska spelare kommer att spela ”bara” testmatcher under första delen av året, något som gäller även Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani, men även Ramona Bachmann som ju flyttar till London efter att inte ha fått ut sin fulla kapacitet i Wolfsburg.

I Sverige håller klubbarna på att bygga sina respektive trupper inför Damallsvenskans start den 16 april. Johan Rydén har sammanfattat läget för de 12 klubbarna i den högsta serien. Jag håller med om det mesta han skriver, är dock alltid lite osäker om spelare som kommer tillbaka från en korsbandsskada kommer att börja om lika bra som de var innan. Vi får alltså se om Hanna Folkesson kan anknyta till sin goda standard hon hade innan. Jag håller förstås tummarna för henne, en första fingervisning kommer kanske redan i januari i La Manga. Att Kristianstad efter en säsong som nästan slutade med nedflyttning nu håller på att rekrytera är skönt att se och Rita Chikwelu är lite av en transferbomb. Hon drog med sig Hanna Sandström till Skåne, men samtidigt lämnar också en del spelare KDFF. Jag ser inte direkt en målskytt där. Den som vill se en överblick över vad klubbarna värvar är alltid rekommenderad till David Lundells aka Spelare12s utmärkta sammanställning. Jag antar att inte bara bloggarna utan även de stora medierna tittar regelbundet på Davids lista över Damallsvenskan och Elitettan.

Lite mer ingående kommer jag att titta på trupperna när januari månaden har gått och de sista (?) värvningarna har gjorts. Fram tills dess nöjer jag mig med detta:

Linköpings FC: starkt försvar, bra mittfält, vem gör målen?

FC Rosengård: ingen stoppar dem på väg till SM-guldet

Eskilstuna United: kan utmana Linköping om UWCL-platsen

26548220153_ecd95e1bbd_k

Blir Piteå även ett lyft för Madelen Janogy (th). Tv Kim Sundlöv

Piteå IF: Irma Helin stort tapp, kan Stellan Karlsson ”förädla” även Julia Karlenäs och Madelen Janogy

Kopparbergs/Göteborg FC: Håller med Johan. Ett spelande lag under Torbjörn Nilsson har sedermera blivit ett ”första halvan av tabellen”-lag utan kontakt till toppen.

Djurgården: Stort tapp att Yvonne Ekroth lämnade. MEN: bra värvningar. Djurgården menar allvar.

Vittsjö: trampar lite på samma ruta. Vem gör målen?

KIF Örebro: Sju in, tio ut. Inga målskyttar här heller. Levererar Jenny Hjohlman?

Kvarnsvedens IK: Tiffany Weimer är en stor förlust. Kan Elisabeth Addo och Tabitha Chawinga göra mål/assist även utan amerikanskan?

Kristianstads DFF: Fem in, åtta ut. Med Johanna Rasmussen går mycket rutin.

Limhamn Bunkeflo: Bra lag, men bara en replacement med Anna Björk Kristjánsdóttir för Sabrina Vigueir. Gör de en Kvarnsveden, men vem är deras Chawinga?

Hammarby: Anna Oscarsson stannar trots anbud. Men inga starka värvningar. Det blir mycket svårt.

Till slut några datum som jag lagt in i min almanacka under januari – mars. Tyvärr blir den enda resa jag kommer att göra i damfotbollens tjänst bara den till Bollstanäs i februari.

Januari

Den franska ligan fortsätter med sin 12:e omgång den 15:e januari med bl a matchen Montpellier – PSG.

Miniturnering i La Manga (Spanien) med Sverige, England och Norge (Sverige spelar  den 19 januari mot Norge och den 24 januari mot England)

 

Februari

Den 18 februari spelas Svenska cupens åttondelsfinal. För 10 damallsvenska lag blir det den första tävlingsmatchen år 2017. Toppmatcher: Rosengård – Göteborg och Piteå – Eskilstuna.

Frauenbundesliga fortsätter med sin 12:e omgång den 19 februari

 

Mars

Årets Algarve-cup spelas igen utan Tyskland och USA, men har ändå ett imponerande startfält. Sverige spelar mot Australien, Kina och Nederländerna mellan den 1 och 8 mars.

UWCL-kvartsfinalerna spelas den 22/23 mars och 29/30 mars. Svenska FC Rosengård möter FC Barcelona med bl a Line Røddik Hansen och Jennifer Hermoso. Pernille Harders, Anja Mittags, Nilla Fischers och Sara Björk Gunnarsdottirs Wolfsburg möter Caroline Segers Lyon. Fridolina Rolfös och Nora Holstad Berges Bayern München möter Veronica Boquetes och Cristianes PSG.

s

 

Ada Stolsmo Hegerberg världens bästa

31096893134_35710cb6a7_hDet händer inte mycket så här års inom damfotbollens värld om man inte vänder blicken mot avlägsna länder som Australien eller Japan. Även silly season har gått in i en liten paus under mellandagarna och vi väntar fortfarande på en del svar inför nästa säsong. Jag återkommer till detta.

Men börja vill jag i dag med att engelska The Offside Rule dagen före julafton har sett ut världens 100 bästa fotbollsspelare. En jury, bestående av 30 damfotbollsexperter, däribland Kelly Smith, Matt Beard, Martin Sjögren, Hope Powell, Tom Sermanni och lilla jag (en stor ära  att jag fått vara med i denna krets) har röstat fram sina respektive 100 bästa. Det fanns en lista på lite mer än 100 spelare, men vi fick lägga till namn om vi tyckte att någon saknades. Det tog mig flera timmar att ranka och ordna och till slut blir det förstås lite orättvist på en del positioner, men resultatet som helhet är bra, tycker jag, främst på de första 20 platserna.

Världens bästa spelare 2016 är enligt juryns uppfattning norska Ada Stolsmo Hegerberg som kom till Olympique Lyon 2015 och bara öst in mål sedan dess. I ligan, i cupen och även i Champions League. Jag röstade själv på Hegerberg som jag hade tur att träffa och prata med ett par gånger under EURO 2013 i Kalmar, Norrköping och sedan i Stockholm. Redan då fick jag en uppfattning om henne att jag sällan hade träffat en lika målmedveten och ambitiös och mogen 18-åring som dessutom briljerade genom sin snabbhet. En mycket vältränad ung kvinna dessutom.

10649467546_87c18805f6_kÄven juryns 2:a var min personliga tvåa. Marta Vieira da Silva. I sina bästa stunder är Marta fortfarande världens bästa fotbollsspelare. Det fascinerande är att hon efter alla dessa 13 år som man har sett henne på den internationella fotbollsscenen har gnistan kvar, kärleken till fotbollen. Hennes överlägsenhet gentemot andra har minskat lite, inte för att hon har presterat sämre utan för att damfotbollen har utvecklats och det finns en hel del spelare som kan göra det svårt för Marta. I Tyskland visslar många när hon spelar där, något som jag som har träffat henne och andra som spelat med och mot henne, inte förstår. Det kanske finns en hel del avundsjuka att man trots många framgångar i Tyskland och trots en Birgit Prinz aldrig haft en spelare som kan tillföra magi till spelet. Det kan Marta som jag alltid har mött som en mycket ödmjuk person. Christen Press har berättat min favorithistoria med Marta. I UWCL-semifinalen mot Birmingham City brände hon en straff och Press och de andra i Tyresö märkte att det kokade inom Marta, inte för att hon var sur pga av ett mål som hon missade som individ utan för att hon kände att hon hade svikit laget. ”Marta pratade nästan aldrig engelska på fotbollsplanen, men hon gjorde det i slutet av den matchen när hon spelade väggspel med mig och sköt 3:0. Efterår sprang hon upp i min famn och sa ‘Thank you.'” Det om lagspelaren Matta som ville gottgöra det som hon uppfattade som ett svek mot laget.

Melanie Behringer hamnar på 3:e plats tack vare sin roll i årets OS där hon vann skytteligan och ledde ett inte direkt glänsande tyskt lag till första OS-guldet.

Platserna 4-20:

4. Kim Little (Seattle Reign, Melbourne City)
5. Dzsenifer Marozsan (1.FFC Frankfurt, Olympique Lyon)
6. Christine Sinclair (Portland Thorns)
7. Carli Lloyd (Houston Dash)
8. Wendie Renard (Olympique Lyon)
9. Tobin Heath (Portland Thorns)
10. Lucy Bronze (Manchester City)
11. Amandine Henry (Olympique Lyon / Portland Thorns)
12. Anja Mittag (PSG / VfL Wolfsburg)
13. Pernille Harder (Linköpings FC)
14. Eugénie Le Sommer (Olympique Lyon)
15. Camille Abily (Olympique Lyon)
16. Lotta Schelin (Olympique Lyon / FC Rosengård)
17. Alex Morgan (Orlando Pride)
18. Alexandra Popp (VfL Wolfsburg)
19. Hedvig Lindahl (Chelsea Ladies)
20. Ramona Bachmann (VfL Wolfsburg)

Ytterligare svenska resp damallsvenska och fd damallsvenska placeringar bland Top 100:

26. Vero Boquete (PSG)
29. Caroline Seger (PSG /Lyon)
31. Stina Blackstenius (Linköpings FC)
36. Christen Press (Chicago Red Stars)
37. Nilla Fischer (VfL Wolfsburg)
40. Hope Solo (Seattle Reign)
43. Lydia Williams (Houston Dash / Melbourne City)
46. Sara Björk Gunnarsdottir (FC Rosengård / VfL Wolfsburg)
50. Lieke Martens (FC Rosengård)
56. Manon Melis (Seattle Reign)
58. Ali Krieger (Washington Spirit / Orlando Pride)
74. Sofia Jakobsson (Montpellier)
75., Claudia Neto (Linköpings FC)
76. Lisa DeVanna (Melbourne City / Orlando Pride)
77. Ashlyn Harris (Orlando Pride)
78. Lisa Dahlkvist (PSG / KIF Örebro)
82. Linda Sembrant (Montpellier)
86. Jennifer Hermoso (FC Barcelona)
90. Tabitha Chawinga (Kvarnsvedens IK)

25 av världens bästa 100 spelare har någon gång spelat i Damallsvenskan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bachmann lämnar plats för – Harder?

31471256615_437387b315_kIkväll blev det känt att Ramona Bachmann lämnar VfL Wolfsburg efter ett och ett halvt år. Kontraktet avslutas ömsesidigt och enligt klubben var man överens om att Ramonas tid i Wolfsburg blev inte som man hade förväntat sig detta. Det blev mycket tid på bänken i ett lag som har 25 nästan likvärdiga spelare i truppen.

Ramona Bachmann lämnar Tyskland och flyttar till underbara London och blir lagkompis med Hedvig Lindahl I Chelsea Ladies. Detta innebär också att Bachmann kommer att spela sin första tävlingsmatch på klubbnivå om drygt åtta månader. Den engelska ligan FA WSL håller nämligen på att göra en omställning till höst-vår-säsong som i Tyskland eller Frankrike.

Hedvig Lindahl berättade för bloggen på Fotbollsgalan att de engelska lagen ändå kommer att spela en hel del matcher mot andra klubbar i FA WSL, men då blir det alltså testmatcher.

Förhoppningsvis kan Ramona hitta tillbaka till sitt bästa spel som gör henne till en av Europas bästa fotbollsspelare. Ibland fungerar klubbyten helt enkelt inte och en spelare trivs inte i en viss miljö.

Med Bachmann flyttande från vackra Wolfsburg till det sköna London blir det en ledig plats i VfL Wolfsburg som vill rusta upp inför den STORA kvartsfinalen mot Olympiue Lyon där de båda bästa europeiska lagen på senare år möts. Mycket talar för att den plats som är ledig fylls av Linköpings skyttedrottning Pernille Harder. Även Harder kommer att behöva konkurrera om en startplats i Ralf Kellermanns bygge. Men med Sara Björk Gunnarsdottir bredvid sig och med urstarka Lara Dickenmann (som kom från Lyon) på vänsterkanten och med Alexandra Popp, Anja Mittag, Tessa Wullaert och inte minst Eskilstuna Uniteds mardrömsmotståndare Zsanett Jakabfi Wolfsburg har en imponerande trupp som kommer att kunna möta Olympique Lyon på lika villkor.

Än så länge är Harders flytt till bilstaden inte officiellt, men det kommer inte att ta lång tid innan media blir informerad. Med Bachmanns övergång är ett villkor uppfyllt.

Veckan som gick

30596445084_7c44fc93f2_k

Hanna Folkesson (th i AIK-tröjan) ska göra comeback efter skador i Rosengård. Kosovare Asllani (tv i KDFF-tröja) fortsätter i Manchester City

Det har varit tyst i bloggen under veckan som gick. Jag åkte nämligen i fredags för en vecka sen till London, fö på samma plan som Diamantbollvinnaren Hedvig Lindahl. 

Det blev en intensiv jobbvecka i London och kvällarna tillägnade jag teatern och stråken i Soho, nära Covent Garden, Clapham North, Elephant & Castle och Piccadilly Circus.

Där hände det mycket alltså, men det har det även gjort inom damfotbollens lilla värld. Det blev ingen yngre förbundskapten för det svenska damlandslaget. 56-åriga Pia Sundhage ersätts efter sommaren med 57-årige Peter Gerhardsson. Inte många som hade hans namn överst på listan förutom fotollsförbundet förstås, eller man vet ju inte om han var första valet. I alla fall tackade han ja och fick jobbet efter Sundhage. En man med ett förflutet inom damfotbollen, men som slutade med jobbet som damfotbollstränare när Lotta Schelin hade fyllt 14 år 1998. Inte heller har man hämtat en succétränare direkt, jag hittar inga titlar under hans 23-åriga tränarkarriär, men många säger goda saker om honom och vi får hoppas att Gerhardsson senast 2019 lägger en VM-medalj i CV:n. Även spelarna, däribland Schelin och Caroline Seger har yttrat sig positivt.

Damfotbolljournalisternas favorit Martin Sjögren tar alltså inte över. Bra för Linköping säkerligen att Sjögren som har en lång historia inom damfotbollen och många meriter stannar kvar i Östergötland där det byggs om rejält.

På plussidan hamnar nämligen inte bara Lina Hurtig i Linköping utan även stortalangen Marija Banusic och gammalräven Johanna Rasmussen. Banusic har inte lyckats få det genombrott hon är kapabel till – varken i Kristianstad med Elisabet Gunnarsdottir, eller i London med Emma Hayes eller med Viktor Eriksson i Eskilstuna. Lyckas Martin Sjögren med att ”förädla” Banusic så hamnar även skytteligatiteln 2017 i LFC.

Hanna Folkesson hamnar efter skadeperioden i Rosengård och ska tydligen bli ersättare till Sara Björk Gunnarsdottir som numera håller till i Wolfsburg. Det är upp till bevis för Hanna efter en lång frånvaro från toppfotbollen. Rosengåtd är dock en fantastisk miljö att kunna göra come-back i.

Två riktigt goda förstärkningar har Eskilstuna United gjort: Umeå IK:s Hanna Glas flyttar dit och likaså gör Petra Johansson (fd Larsson) comeback för de blåa. Där får Eriksson ett rejält mittfältsvapen och en spelare som ingen gillar att möta på plan tillbaka.

KIF Örebro bygger om stort vilket inte gagnar laget som har varit bäst när de för några år sedan kunnat behålla en trupp istället för många nya in och många ut. Åte rigen slutar en rad spelare, denna gång kanadensiskorna Melissa Tancredi och Marie Eve Nault, även Sarah Michael lämnar, en anfallare som kommer att saknas. Emma Jansson som inte fick ny kontrakt i Eskilstuna kan kanske blomma ut där?

Mycket bra koll på silly season har som vanligt bloggaren spelare12.

Nordkorea är numera världsmästare för U17 och U20 efter gårdagens 3:1 över Frankrike. När kommer det att leda till världsdominans även på seniorsidan undrade några.

Mitt svar är: troligtvis aldrig.

Nordkorea spelar alldeles för få seniormatcher mot bra motstånd. Dess spelare har ingen ”vanlig” kontakt med andra spelsystem och andra kulturer utan lever instängt i ett land som liknar ett stort fängelse. På seniorsidan när det blir ännu viktigare att ha ett reglerat utbyte spelar ingen nordkoreanska i Lyon, Rosengård, Wolfsburg eller Manchester. Utvecklingen stannar av. Laget är bra, men finslipningen blir inte av = ingen dominans.

 

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson.