Etikettarkiv: Marija Banusic

Tre kryss

36045968374_22a17aacd0_kInlägget ”What is lioness behaviour?” som jag postade för några timmar sedan var på engelska och jag har funderat på om jag ska lägga upp en svensk översättning, men har bestämt mig att inte göra det. Varför engelska, jo, eftersom det handlar om det som händer och jo, pågår i det engelska fotbollsförbundet med Eniola Aluko och Mark Sampson i fokus. Jag bestämde mig för engelskan eftersom jag hoppas att även några i Storbritannien vill läsa detta. Jag blev i alla fall arg när jag såg och läste hur man försöker sopa en skandal under mattan som behöver att bli uppklarat. Konstigt och väldigt misstänksamt att kvinnorna i centrum har mörk huvudfärg vilket ledde till att inte bara jag åtminstone funderade på om rasism kan vara en medveten eller omedveten faktor i allt detta. Mycket säker är jag dock på att Englands förbundskapten har stora problem med intelligenta kvinnor.

Till söndagens matcher, men bara kort eftersom jag hade inte möjlighet att se de live på webben. Alla tre slutade oavgjorda vilket gör att Linköpings försprång på Rosengård fortfarande är fyra poäng. Linköping tog en ledning genom Kristine Minde efter en frispark av Marija BanusicCaroline Seger brände enkelt en straff efter att Anja Mittag föll lätt i en duell med Jonna Andersson. 

Sedan utökade Banusic till 2:0 i andra halvleken efter inlägg av Lina Hurtig. Ingen i straffområdet kände sig ansvarig för Damallsvenskans farligaste boxspelare Marija Banusic som dansade in i straffområdet och med tekniskt briljans lobbade bollen över Erin McLeod. Matchen var avgjort? Nej.

Rosengård gav sig inte, hade man gjort det, hade man skänkt bort SM-guldet. Nick av Ella Masar McLeod – 1:2. Och sedan nickade Glodis Perla Viggosdottir in kvitteringen och man kunde förlåta henne för att tappa bort markeringen på Banusic vid 0:2.

Malmölaget utan Lina Nilsson som spännande nog ersattes av Sanne Troelsgaard vilket talar för Troelsgaards flexibilitet, men även för Rosengårds brist på bra backar. Linköping utan sin viktigaste spelare Claudia Neto som ersattes av Kosovare Asllani. Med Emma Lennartsson och Nicoline Sörensen lät Kim Björkegren dessutom tvp fysiskt starka spelare möta Rosengårds mittfält. Efter jag hade nöjet att se Elizabeth Addo i går mot Hammarby kom jag på att tänka att Addo faktiskt påminner mycket om Neto i sitt spel. Det skulle inte förvåna mig om hennes namn står i en notisblock i ett skåp på Linköpings Arena.

Hur matchen utvecklades är också en varning till Linköping och upphämtningen en signal av Rosengård att de inte kommer att ge upp kampen om SM-guldet.

Åter igen en match där Rosengård rasade mot domarteamet när Anja Mittag springer mot mål tillsammans med Maja Kildemoes. Mittag snubblar och det går inte att se på TV bilderna om Kildemoes har rört henne med fötterna, definitivt inte med armarna. Åter igen blev Caroline Seger enormt upprört och ut till hård domarkritik efter matchen, en bild som vi så småningom borde vänja oss vid.

Frisparken av Iva Landeka (EDIT)  gick långt över målet. Tyvärr har vi inte tillgång till mer än en kamera och ingen möjlighet att tyda situationen. Man borde visa lite mer återhållsamhet när man inte till 100% kan avgöra vad som egentligen har hänt.

Eskilstuna kryssade mot Djurgården och kunde även dem upprätthålla avståndet på fyra poäng till det 4:e placerade Stockholmslaget. Linköping – Rosengård 37:33. Eskilstuna – Djurgården 27:23 just nu.

Vittsjö och Piteå spelade oavgjort 0:0.

Hur ser slutprogrammet ut för topplagen?

Linköping: Vittsjö (h), Djurgården (b), Hammarby (h), Kristianstad (h), Kvarnsveden (b), Eskilstuna (h), LB 07 (b)

Rosengård: Kif Örebro (b), Kristianstad (b), Djurgården (h), Göteborg (b), Piteå (h), Kvarnsveden (b), Hammarby (h)

Allt är möjligt.

Annonser

Minde och Hurtig

DSC09866

Kristine Minde (th) gjorde första målet ikväll när LFC vann 2:0 borta hos KGFC. Tv Kosovare Asllani

Det har diskuterats i vilken mån Rosengård varit överlägsen eller hade tur när de i går vann med 1:0 mot LB 07 på Swedbank Arena i Malmö. Svaret är nog att LB 07 hade chanser att kvittera och att Rosengård hade kunnat göra fler mål.

På pappret vann Linköping kväll enkelt med 2:0 borta mot Kopparbergs/Göteborg FC, men matchen avgjordes först i den 92:a minuten när (en mycket bra spelande) Tove Almqvist såg att Lina Hurtig stod alldeles fri och hade all tid i världen att koncentrera sig på att göra sitt skott. Innan dess hade LFC ett tidigt mål av Kristine Minde efter snyggt väggspel av Hurtig och Marija Banusic. Gästerna kontrollerade matchen till största delen. Ändå hade KGFC kunnat kvittera genom Beata Kollmats eller Elin Rubensson.

Jag tycker fortfarande att det var en överraskning att Peter Gerhardsson petade talangfulla Rubensson från landslaget. Hur som helst ledde petningen till att Elin Rubensson spelade riktigt bra i kväll. Hon verkade vara ”on fire” och var nära att kvittera vid två tillfällen.

Men det är ingen slump att både FCR och LFC till slut vann sina matcher i går resp i dag. De är Sveriges bästa fotbollslag och vi får se fram emot deras troligtvis avgörande möte om SM-guld den 10 september nere i Malmö, en match jag tyvärr inte kommer att kunna följa på plats.

Förändring tar tid – ingen revolution

Hurtig

Lina Hurtig

Med några timmars avstånd till Peter Gerhardssons första trupputtagning är jag fortfarande upprymd och tror att det här kan gå vägen. Men jag skulle ändå inte prata om en revolution som bloggarkollegan Johan Rydén har gjort, även om jag förstår hans entusiasm. Jag såg uttagningen i smyg på jobbet och när Peter först presenterade målvakterna och sedan backarna då fick jag en lottokänsla, en känsla som någon måste få som har allt rätt medan dragningen pågår.

Målvakterna Hedvig Lindahl , Hilda Carlén och Zecira Musovic – rätt. Backarna Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Jessica Samuelsson, Natalie Björn, Linda Sembrant – rätt. Det började med tio av tio, sedan la han till en åttonde back, Kristianstads duktiga Mia Carlsson. 

Hanna Glas och Emma Berglund försvann från Pia Sundhages tid. Båda kommer troligtvis inte att försvinna för gott ur landslagets krets. Berglund har alla möjligheter att spela in sig igen även om hon valde en klubb som inte kommer att spela Champions League 2017/18. I ett längre perspektiv ser jag Amanda Ilestedt som den spelare som kommer att ersätta 33-åriga Nilla Fischer i backlinjen.

Seger

SvFF:s ordförande viskar i Caroline Segers öra

Och då är vi inne på temat generationsväxling och revolution. Sverige har i sin historia aldrig upplevt en revolution och jag tror inte att den kommer nu. I och med att kvartetten Lindahl, Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin har aviserat att de tänker fortsätter i landslaget betyder det ju att de tongivande spelarna är kvar med sin värdefulla erfarenhet, med sin rutin och med sina spetsegenskaper.

Vanligtvis slutar spelare som har varit med i ett landslag under en längre tid efter en stor turnering som VM, EM eller Olympiska spel. Segers och Schelins lagkompis Anja Mittag bestämde sig nu efter EM i Holland – ett klokt och smart beslut som passar till Mittags spelintelligens. Hon slutade som spelare i startelvan, vem vet vad som händer de närmaste två åren och vilka unga spelare som kommer efter i Tyskland.

Sara Thunebro slutade efter VM i Kanada 2015, Även Sveriges mesta landslagsspelare Therese Sjögran, numera Caroline Segers och Lotta Schelins chef i Malmö, lät åttondelsfinalen mot Tyskland i Ottawa (1:4) vara det sista hon gjorde i blågult. Victoria Sandell Svenssons sista framträdande i landslaget var kvartsfinalen mot Norge (1:3) i Helsingfors. Även internationella spelare som franska Camille Abily och Skottlands målvakt Gemma Fay lät EURO 2017 vara avslutningen på landslagskarriären. Jag skulle kunna rabbla upp många fler exempel och säkert hittar ni även motbevis som till exempel Malin Moström som avslutade fotbollskarriären med säsongen 2006 både i Umeå och i landslaget med ett stundande VM i Kina lite mer än ett halvår senare.

Hur som helst så talar mycket för att kvartetten Lindahl, Fischer, Seger och Schelin har VM 2019 i sikte. I den franska sommaren är de då mellan 34-36 år gamla. Ingen av dessa spelare kommer att nöja sig med en plats på bänken eller på läktaren om de blir uttagna.

Missförstå mig rätt. Caroline Seger gjorde en mycket bra match i går mot Sveriges just nu kanske näst bästa lag (detta med facit i handen att Rosengård vann båda matcher över Linköping i år – dessutom på bortaplan). Hon är viktigt mot Danmark även om man måste säga att även henne begränsningar blev tydliga i EM när Holland vann kampen om mittfältet med snabbare, tekniskt bättre och yngre spelare. I Sverige finns det dock ingen konkurrens.

Asllani

Kosovare Asllani en av fyra centrala mittfältare i truppen

Jag tror också att den första kvalmatchen mot Danmark kommer alldeles för snabbt för Peter Gerhardsson. De hade varit skönare med en match till mot Ungern och ytterligare en mot Ukraina kanske. Men danskorna kommer till Sverige i slutet av oktober och de kommer med sin anfører Pernille Harder, med Nadia Nadim som leder ett starkt lag som kommer att kräva allt av Sverige. För första gången på väldigt länge, kanske någonsin, är den första platsen i en kvalgrupp inte given för ett svenskt lag.

I den matchen kommer Gerhardsson nog att förlita sig på kvartetten och fler spelare med rutin. Kommer han att göra det?

Resan till Kroatien är lång, de stannar nästan en hel vecka i landet innan man spelar matchen. Och Gerhardsson har flera gånger i dag poängterat att han inte tog ut nio nya spelare utan 23 nya, eftersom alla är nya för honom. Det är ett skönt sätt att säga att alla får sin chans.

Två tunga namn saknas. Lisa Dahlkvist och Olivia Schough. Båda var favoriter under den gamla lagledningen, men båda är nu utanför och det är ett bra beslut. Lisa Dahlkvist har tappat mycket, ledde inte sitt lag KIF Örebro och spelade inte heller ett godkänt EM. Olivia Schough saknar skärpa både i inlägg och avslut och hennes tajming är ibland riktigt kass. Jag antar ändå att utanförskapet kommer som ett tungt slag för båda.

I en intervju med SVT säger Dahlkvist: ”Jag vill absolut spela i landslaget och jag ser mig själv som en landslagsspelare. Jag vill spela många landskamper till.”

Lisa Dahlkvist var med oavbrutet sedan 2009 i landslaget och har helt tydligt en annan bild av sig själv och hennes prestationer än vad omvärlden har av henne. Där har nog Peter Gerhardsson gjort sig lite opopulär. Men det är nog det vad jobbet innebär. Att fatta beslut som förstås inte alla gillar. Att spela i landslaget är ingen självklarhet längre tycks det som. Att peta Dahlkvist är inte bara en fingervisning mot spelaren att hon behöver höja sig (vilket hon säkert kan), det är även en fingervisning åt alla andra att man inte kan ta en plats i startelvan eller truppen för given.

Ändå så kan startelvan mot Kroatien se väldigt bekant ut. Eller vad sägs om Lindahl, Samuelsson, Fischer, Sembrant, Andersson, Seger, Asllani, Folkesson, Spetsmark, Blackstenius, Rolfö.

Jag saknar Elin Rubensson i truppen. Definitivt. Men i hennes roll som central mittfältare finns redan fyra uttagna. Det är även därför Gerhardsson petade Dahlkvist. Och han lär inte vill ha Rubensson som ersättare på en ytterbacksposition. Vad händer med henne framöver? Beroende på hur det går för Göteborg borde hon kanske spela i en klubb som är på den övre halvan av tabellen. Hammarby som kämpar mot nedflyttning var senast en jämn motståndare för Göteborg.

Jag förstår att Pauline Hammarlund är utanför just nu – hon gör för få mål. Hon finns säkert i anteckningsboken, men i konkurrens mot Blackstenius, Rolfö och Banusic är hon nummer 4. Mimmi Larssons uttagning är lite överraskande – även hon är inte i sitt livs form direkt.

Malin Diaz är inte med, hon var i min bok, men kanske vill hon fortfarande inte, kanske tyckte Gerhardsson att formen inte var topp den senaste tiden, någonting som jag skulle förstå. Hela Eskilstuna har inte haft en rolig sommar och tappat mycket mark på LFC och FCR.

johannaSkönt att Tove Almqvist och Johanna Rytting Kaneryd är med – två absoluta framtidsspelare som måste föras in i landslaget. Det är mycket i Peter Gerhardssons trupp som är framtidsinriktat. Samtidigt som han får och måste balansera generationerna och hierarkin inom laget. Detta kräver inte bara fotbollskunskap utan även mycket psykologi.

Inte bara Dahlkvist och Schough saknas av den inre kärnan utan även Lotta Schelin. Där påpekade Gerhardsson att han hade pratat med Lotta i telefon och hon hade sagt att hon nog inte blir helt återställd fram till matchen mot Kroatien. Varpå förbundskaptenen bestämde att det är bäst för alla parter att Lotta vilar och tränar upp sig för att förhoppningsvis vara fit for fight mot Danmark i oktober. Även detta en helomvändning som FC Rosengård säkert gillade. Spelaren som spelade med smärtstillande under EM kan äntligen vila och bli frisk igen och spela i den vita tröjan innan hon spelar i blågult igen. Landslaget kommer framöver satsa på friska spelare och man har redan nu hört från några klubbar att de tycker att kommunikationen mellan förbundskaptenen och dem har börjat bra.

Sist: Pia Sundhages trupp i Holland var i genomsnitt 26,91 med den i särklass äldsta startelvan i hela turneringen. Tredje yngsta laget vann turneringen. Peter Gerhardssons första trupp är i genomsnitt 25,08 år gammal, nästan två år yngre alltså. Vi är på väg!

 

The Times They Are A-Changin’: Gerhardssons trupp

27488349134_6778775450_oHilda Carlén, Hedvig Lindahl, Zecira Musovic

Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Jonna Andersson, Mia Carlsson, Natalie Björn

Caroline Seger, Petra Andersson, Hanna Folkesson, Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson, Julia Spetsmark, Lina Hurtig, Marija Banusic, Fridolina Rolfö, Tove Almqvist, Johanna Rytting Kaneryd

Kommentar senare. Gud, vad glad jag blev!

Fördel Rosengård

DIQb2WBXUAAj6PM

FC Rosengård försvarade Svenska cupen genom att besegra Linköpings FC på bortaplan med 1:0 genom ett mål av danska Sanne Troelsgaard. 

Det kändes dock inte direkt om att Rosengård hade vunnit en stor titel och inte heller att Linköpings FC hade förlorat en stor titel efter slutsignalen för en dryg halvtimme sedan. Segrarna jublade pliktskyldigast och var lagom glad, förlorarna var besvikna, men fällde inte några tårar. Alla tackade sina respektive klackar.

Svenska cupen har ingen väldig hög status trots att Svenska fotbollsförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson delade ut pokalen till FC Rosengårds lagkapten Caroline Seger som i dag gjorde sin första och enda match under cupsäsongen som nu avslutades med finalen. Sin första och enda match gjorde även Anna Oscarsson, Kosovare Asllani, Jenna Hellstrom, Frida Maanum och Nicoline Sørensen. Glodis Viggosdottir hade dock spelat några matcher, men inte för Rosengård utan för Eskilstuna United. Hon var redan utslagen ur turneringen, bytte klubb under sommaren och kunde ta hem pokalen ändå. I UWCL är detta inte möjligt. Det borde inte heller vara möjligt i Svenska cupen.

Men även om cupen kanske inte har hög status, så är ju varje match mellan LFC och FCR mycket viktig. Det är psykologi. Det är att mäta krafterna med det andra storlaget i landet och det kan alltid ge en fördel för nästa match där mer står på spel.

Det var en mycket jämn match på Linköpings Arena inför lite mer än 1800 åskådare. Även den siffran borde vara bättre i en final där Sveriges bästa lag möts. TV12 visade matchen direkt. Det var en bra fotbollsmatch, men ändå tycker jag att båda kan mycket bättre än såhär. I den första halvleken har Linköping lite mer spelandelar, i den andra är det Rosengård som följaktligen gör målet efter en snabb omställning där Ella Masar passar bollen till Anja Mittag och hon till Troelsgaard som kommer fri med Cajsa Andersson. 

Men Rosengård har verkligen tappat glansen, det lilla extra med försäljningen av Europas bästa spelare Lieke Martens. Dessutom saknades Lotta Schelin som fick spela hela EURO 2017 med smärtstillande och som är inte återställd. Det förhoppningsvis sista kapitlet med att använda sig av skadade spelare i landslaget som sedan inte kan spela för sin klubb. Med endast Ella Masar, Anja Mittag och Sanne Troelsgaard i offensiven saknas den magi som framför allt Martens, men även Schelin då och då kan tillföra en match.

Men ändå så är det ju ett tungt lag med stor rutin och hundratals landskamper. Medan Linköping hade fem 21-åringar i startelvan och snittar 24,09 år i startelvan i dag, så har Rosengård sex spelare i startelvan som är 30+ (snart kommer Lotta Schelin tillbaka och snart fyller även i dag utmärkta Ali Riley 30, då är de åtta i startelvan…) och snittar 28,39 år.

Linköping då? Även dem gör en godkänt match där jag ser Anna Oscarsson som ett nyft löfte på högerbackspositionen, en spelare som har kapacitet att kunna utmana föregångaren Jessica Samuelsson i landslaget om hon växer in ännu mer och avslutar omskolningen på bästa möjliga sätt. Oscarsson är en spelare som spelar med mycket energi, en lagspelare som slitar och kämpar, både framåt och bakåt. Hon kommer få ett rejält lyft av klubbytet.

Janni Arnth är tillbaka vilket ger stabilitet och säkerhet. Men även i LFC saknades i dag det lilla extra. Dels för att cupen är inte lika mycket värd som SM-guldet, men dels även eftersom Rosengård gör det bra defensivt.

LFCs anfall imponerade inte heller. Varken Marija Banusic eller Lina Hurtig utgjorde större problem för Rosengårds försvar. Banusic måste springa mer, kändes stillastående och följde sällan med när man fick försvara. Det kan ju vara rollen som tränaren ger henne. Bäst var definitivt Kristine Minde som spelade med stor insats.

Vi såg två lag som hade det svårt i sista tredjedelen och som försvarade sig bra.

Rosengård som jag höll som favoriter, vann den här matchen och leder därmed med 2:0 i inbördes möten i år. Detta ger de även en stor fördel i att vinna den tredje och avgörande matchen på hemmaplan om några veckor och åter igen erövra SM-guldet.

I morgon tar Peter Gerhardsson ut sin första landslagstrupp. Jag tror inte att Rosengårds Zecira Musovic är med vilket är tråkigt. Men så länge hon får nöta bänken i Malmö kommer hon nog inte att kunna gå vidare.

I morgon kväll kommer bilderna från dagens match. I skrivande stund sitter jag nämligen fortfarande på Linköping Arena, på sjätte våningen med blick in i den nu alldeles mörka arenan. Sedan ett par månader finns ett hotell med alldeles nya och fräscha apartments som jag valde denna gång eftersom tågen tillbaka av någon anledning (arbete på sträckan?) skulle ha tagit hela tre timmar till Stockholm.

21175484_10154919217051794_1648358228_n

Utsikten från mitt hotellrum på Linköpings Arena

 

Drömdebut för Sørensen

Halva omgången är spelad. Linköping ligger nu åtta poäng före Rosengård vilket gör deras match mot Eskilstuna om en och en halv timme till en absolut måstematch.

Linköping lekte med KIF Örebro, höll nollan och danska Nicoline Sørensen visade att svenska mästarna kan ha mycket glädje av henne nu och framöver. Två mål i en allsvensk debut är inte dåligt. Även inhoppande norska Frida Maanum visade att LFC har en trupp full av stora talanger. Hon hade nästan gjort mål, men hennes hårda skott räddades stort av Carola Söberg. Två mål gjorde Marija Banusic som åter igen gjorde en mycket bra match. Det blir mycket spännande om Peter Gerhardsson tar ut Damallsvenskans bästa svenska forward till landslaget om några dagar.

Den nya defensiven där Emma Lennartsson ersatte Jessica Samuelsson ställdes dock inte riktigt på prov av ett KIF Örebro som visserligen hade en bra början av andra halvleken, men som annars spelade precis som det bottenlag de är just nu. Det blir inte lätt att hålla klassen även om truppen i och för sig är för bra för att åka ner till Elitettan. Julia Spetsmark, Emma JanssonJenny Hjohlman är för bra. Rätt blekt är just nu landslagets Lisa Dahlkvist och även talangen Michelle de Jongh har varit betydligt mer tongivande förr.

Hammarby var nära att skrälla borta mot tabellfyran Limhamn Bunkeflo och det efter ett mål av ytterligare ett nyförvärv, amerikanska Murielle Tiernan. Man var till och med nära att göra 2:0 vid två tillfällen, men till slut föll man och fick åka hem med en poäng. I slutminuterna verkade det som om LB 07 hade mer kraft och energi kvar.

Kopparbergs/Göteborg tog en otrolig viktig seger på tidigare så fruktade LF Arena i Piteå. Det blev 1:0 och tre poäng i en match där Piteå hade mer chanser, men där Piteå åter igen visade att de har svårt att göra mål och överhuvudtaget svårt att skapa målchanser om man nu inte får hörnor som June Pedersen slår in i boxen. Jag är nu tveksam om mitt tipps att Piteå blir 4:a kan fungera.

Nu är det dags för förberedelser inför eftermiddagens matcher. Rosengård – Eskilstuna är förstås den mest spännande, men även Vittsjö – Kvarnsveden är mycket viktig. Vittsjö ligger på 11:e plats och riskerar åka ner nu. Vinnaren av Kristianstad – Djurgården går om Piteå på 5:e platsen just nu och lämnar bottenträsket åtminstone för några veckor.

De 10 bästa i världen

 

DSC07797

Blir Carli Lloyd världens bästa spelare – igen?

I går har FIFA släppt sin lista på tip spelare som de anser var världens bästa år 2016. Här kommer den:

Lucy Bronze, Deyna Castellanos, Pernille Harder, Samantha Kerr, Carli Lloyd, Dzsenifer Marozsan, Lieke Martens, Viviane Miedema, Wendie Renard, Jodie Taylor.

”Tävlingen” om att vara världens bästa är alltid omdiskuterat, det är nästan aldrig rättvist, men det är ett fint samtalsämne där man kan instämma, avfärda, bli glad eller arg, det är något som engagerar med andra ord och då är det i slutändan bra för fotbollen.

Det första namnet som jag vill stryka är Carli Lloyd. USA:a landslag har torskat både i She-Believes-Cup och Tournament-of_Nations på hemmaplan och inte heller har Carli dominerat NWSL med sitt spel i Houston Dash eller i FA WSL med Manchester City. Ändå får Lloyd ses som en av favoriterna för att vinna priset.

Det andra namnet som skall bort på min lista är Marozsan. Där har jag redan hamnat i bråk med några tyska fans på Twitter som har läxat upp mig att Marozsan blev årets spelare både i Frankrike och Tyskland. Men det visste jag själv om. Jag stryker Dzsenifer Marozsan eftersom hon har spelat ett jättedåligt EM där hon inte förmådde att leverera när det gällde som mest. Hon torskade när hon skulle lyfta hennes lag som i och för sig borde vunnit medalj med den talang som finns där. Därmed inte sagt att Marozsan har inte kapaciteten att vara en av världens bästa. Dessutom är hon en mycket angenäm samtalspartner kommer jag ihåg från den intervju jag fick göra med henne när hon var kvar i Frankfurt. Men man måste prestera när det gäller. Dominerar hon VM 2019 sätter jag henne direkt upp på topp 3 med glädje.

Det finns några som tycker att venezuelanska Deyna Castellanos borde inte vara med på listan, men jag har sedan Marta för 14 år sedan inte sett en lika talangfull spelare som fullständigt dominerar sin årskull. Castellanos är väldig teknisk, blixtsnabb och har ett skott som, få andra, hon är bra på fasta situationer och redan nu en ledare. Man kan säkert diskutera henne, men jag tycker att det är ett fint inslag att nominera världens största talang till världens bästa spelare även om hon sedan faller bort när vi går till topp 3. Castellanos soim fyllde 18 i april är även en kändis framför allt i Sydamerika. Hennes Instagram följs av 792 000 personer. Jämför detta med en annan av toppfavoriterna till FIFA Player Award 2016 – EUROs bästa spelare Lieke Martens som ”bara” följs av 156 000 personer. (Detta inspirerar till att göra en artikel om vem som är populärast på sociala medier.)

Lite smakprov på Castellanos som förhoppningsvis spelar i Europa någon vacker dag. Just nu spelar och studerar hon på Florida State University (där bl a Katrin Schmidt, Mami Yamaguchi, Sanna Talonen, Kirsten van de Ven och Becky Edwards spelade).

Om man nu ska ha en annan spelare från europamästarna Holland så skulle jag byta Miedema (som jag gillar skarpt som forward, om bara Sverige hade sin egen Miedema…närmast kommer nog Marija Banusic som dock var utfryst från landslaget) mot Jackie Groenen som fullständigt dominerade mittfältet under EM. Vilken spelare hon är. Eller för den delen tycker jag att även Shanice van de Sanden var konstant bra under EM.

Jodie Taylor gjorde tre mål mot Skottland och jag är lite tveksam till att detta räcker för att bli en av världens bästa tip spelare. Eftersom skytteligavinsten grundas på en hattrick i en match mot ett av EMs sämre lag. Miroslav Klose vann visserligen skytteligan i herr-VM 2002, men även han gjorde hattrick i första matchen mot Saudi-Arabien (en match som Tyskland vann med 8:0). Taylor är onekligen bra men Top 10?

Sam Kerr har jag inte sett så ofta. Hon spelar för Sky Blue i amerikanska NWSL och gjorde hattrick mot Japan nyligen i Tournament of Nations (där hennes Australien vann alla tre matcher mot Brasilien, USA och Japan).

Här har man sammanställt hennes första 37 mål i den amerikanska ligan:

 

 

 

Skönt att två backar är med i listan. Både Renard och Bronze är de kanske bästa spelarna på sin position.

Personligen väljer jag bland dessa tiop spelare mellan Harder och Martens och med lite marginal går min röst till Pernille Harder som fullständigt dominerade Damallsvenskan 2016. Som sedan fortsatte att spela stort i nya klubben Wolfsburg där hon gick rakt in i startelvan och bl a avgjorde finalen i tyska cupen på egen hand. Sedan kom Pernille till EM där hon vände matchen mot Tyskland från 0:1 till 2:1 och verkligen uppfyllde allt vad man önskar sig av en anfører (lagkapten på danska). Lieke Martens kommer strax efter, både som Rosengårds bästa spelare efter Marta lämnade föreningen och som den som var (en av flera) tongivande i Hollands landslag. Jag hoppas att Rosengård fått en rejäl slant utav FC Barcelona för att rycka henne.

Saknar jag någon?

Marta har åter igen etablerat sig i amerikansk fotboll. Hon lyfter Orlando Pride så mycket att laget efter en dålig start (utan henne) närmar sig slutspelet. Det är Martas fjärde klubb i USA och alle har sportsligt profiterat mycket av henne. Så länge hon spelar har nog Marta Vieira da Silva en stadig plats bland världens top 10, antar jag.

Jag var mycket besviken av Ada Stolsmo Hegerberg under EM, men i Lyon bildar hon en fruktansvärt effektiv offensiv med Eugenie Le Sommer.

Borde inte en svenska vara med?

Nej, tyvärr inte. Sverige har inte längre spelare som spelar i yppersta världsklass. Bäst för tillfället är nog Hedvig Lindahl, men det finns inte en målvakt på listan och även Lindahl har nog inte gjort en helt felfri EM turnering i Holland. Efter Hope Solo och Nadine Angerer är världen nog i behov av en ny supermålvakt. Sedan håller jag även backen Jessica Samuelsson väldigt högt, men det betyder inte att jag ser henne just nu bland världens bästa tio spelare. Kanske kommer Arsenal London att lyfta hennes spel ytterligare ett eller två snäpp.

Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin är nog inte längre i den yppersta eliten, men fortfarande väldigt viktigt för det svenska landslaget i en tid där det nya bygget inte har påbörjats. Samtidigt måste de vara medvetna om att de kommande åren blir den tidsperioden då vi sakta men säkert ska hitta deras efterträdare.

En som definitivt kan ta steget till världseliten är Stina Blackstenius. Det blir spännande att se henne spela UWCL i Montpellier. Den 1 september lottas sextondelsfinalen.