Etikettarkiv: Linda Sembrant

Marija Banusic till Montpellier

Dan före dan tweetade den väl insatte franske sportjournalisten Romain Balland att ytterligare en svenska var på väg till den franska ligan och spekulationerna satte igång genast att Olivia Schough skulle kunna vara på väg till Frankrike efter Göteborg meddelat att man hade slutat förhandla med henne.

I går, på annan dag jul, kom beskedet. Det är Marija Banusic som efter bara sex månader i Kina (även Elena Sadiku har lämnat den kinesiska ligan efter ett halvår och ska framöver träna FC Rosengårds F19-lag) lämnar Asien och Beijing Phoenix och kommer att byta klubb efter nyår. Det blir svensklaget Montpellier HSC som är Marijas nya klubbadress och då borde hon spela tillsammans med Linda Sembrant, Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius.

Banusic är Montpelliers sjätte anfallare i den aktuella truppen som ligger 19 poäng bakom ledande Olympique Lyon och 17 bakom tvåan PSG. Champions League 2019/20 är knappast en möjlighet för Montpellier som förutom Banusic har Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Clarisse Le Bihan, Janice Cayman och Valerie Gauvin under kontrakt.

Sedan mer än ett halvår går rykten om att Stina Blackstenius kan vara på väg tillbaka till Linköpings FC. Är Banusics ankomst till Montpellier ytterligare ett tecken på att Blackstenius kan vara på väg bort?

Annonser

Tankar efter Fotbollsgalan

LottaNu är jag hemma efter en resan genom Stockholmsregnet. Efterfesten på Globen har börjat, när jag promenerade genom lokalen såg jag inga kvinnliga fotbollsspelare, de kanske drog någon annanstans.

När jag blickar på priser för årets målvakt, back, mittfältare och forward får jag fram en genomsnittsålder av 33,75 år på årets pristagare. Missförstå mig rätt: alla som vann var rättmässiga vinnare, men var är de yngre spelarna och vad säger detta om svensk damfotboll?

Sanningen är ju förstås den att svensk damfotboll ser bättre rustat ut för framtiden än någonsin. Peter Gerhardsson har ett gäng på 25-30 spelare som alla håller hög klass. Men just den centrala linjen Lindahl-Fischer-Seger–(Schelin) som alla vann ett pris ikväll kommer att bli mycket svårt att ersätta när det är dags.

Någon frågade Caroline Seger ikväll om hon har en tanke på att sluta, men hon svarade att hon ser ett VM framför sig och att man inte vet vad morgondagen bringer, något i den stilen och det är förstås alldeles rätt. Men både Anja Mittag och Caroline Seger pratade om sin ålder. Anja har kontrakt fram till nästa sommar och jag kan inte tänka mig att hon inte stannar åtminstone ytterligare ett halvår.

Jag hade gärna sett ett pris för Kosovare Asllani, Elin Rubensson och Sofia Jakobsson och även Ellen Löfqvist. Kosovare Asllani hade kunnat få Årets kreative spelare, Elin Rubensson Årets bästa nya ledare, Sofia Jakobsson Årets comeback och Ellen Löfkvist Årets lagkapten.

Faith Ikidi borde få pris varje år. Årets back med det bästa uppbyggnadsspelet hade kunnat vara hennes pris. Och glöm inte Hanna Glas som årets ytterback. Hennes fenomenala prestationer har gett henne ett kontrakt i Paris. Linda Sembrant är en ankare som är värt priser hon med.

Trots allt är jag ganska nöjd med pristagarna. Det är stora personligheter som fick priserna.

Lite konstigt förstås att Julia Karlernäs anses som Damallsvenskans mest värdefulla spelare, men att hon inte vinner sin kategori, men vem bryr sig? Karlernäs var lycklig.

Och det var Anna Anvegård som inte riktigt tänkte efter när hon kom från Elitettan till Damallsvenskan. Hon var inte rädd. Och det gav ju resultat för Växjö och i söndags för landslaget när hon gjorde mål mot England. Men lika värdiga vinnare hade förstås utmärkta Julia Zigiotti och Rebecka Blomqvist varit. Nästa år kommer detta anfallspar att skrämma hela serien ännu mer än dem gjorde det i år. Tro mig!

Sedan höll Nilla Fischer brandtalet som hennes fru hade antytt hon skulle göra när hon pratade med en kvällstidning inför kvällen. Men jag tyckte inte att det var ett brandtal. Hon pratade ju bara om sanningar och pekade på hur svårt det fortfarande är för tjjer och kvinnor att utöva sporten, hur mycket hån de möter och även om de är så framgångsrika som Fischer som 34-åring behöver de fundera över vad de gör dag 1 efter fotbollen eftersom löneskillnaderna är gigantiska

Jag gillar Fischer och Seger och Lindahl och Asllani som på senare år har utvecklats som språkrör för kvinnor och tjejers rättigheter inom fotbollen. De är förbannade ibland och det med all rätt. Deras ihärdiga kampanj för rättigheterna kommer att föra räörelsen framåt. Långsamt, alldeles för långsamt.

Zlatan Ibrahimovic var på galan och det är stort att juryn vågade att inte ge honom guldbollen. Ändå skämtade han att han hade kommit från Los Angeles för att få publik att komma till Globen. För det var ju pga honom alla hade kommit. Och visst skämtar han och menar han det på allvar. Och visst är det många journalister och åskådare som kommer för att se honom. Men Nilla Fischer höll emot och sa att hon inte tyckte det var bra sagt för den här kvällen handlar om fotbollen och alla som utövar den.

Jag önskade att mer av den mod som spelare som Hedvig, Nilla och Caroline (sorry, jag vet att du kallas Seger) och Kosovare (Kosse) visar när de pratar rättvisa och orättvisor skulle hoppa över till de unga. Och visst känner jag några, Irma Helin är en sådan härlig ung röst som kommer att höras mer framöver. Men tjejerna borde gnälla mer, ännu mer, skulle kanske några säga. Det är så viktigt att dessa förebilder finns och inte minst därför var detta en bra kväll för fotbollen.

På något sätt, det är jag säker på, kommer vi även att se Lotta Schelin i fotbollen framöver. För svensk fotboll finns ingen bättre ambassadör. Hon berättade att hon fortfarande är sjukskriven (har varit det i mer än ett år alltså), men sa också att hon mått bättre de sista veckorna. Det syntes också på henne. Jag var lite rädd när jag såg hennes reträtt, när hon hade presskonferensen där hon berättade att hon skulle sluta. Det kändes hur svårt det är för henne att lägga alla dessa år på hyllan. Ikväll såg det mycket bättre ut. Fotbollssverige har visat att ingen har glömt bort henne och att alla respekterar hennes gärning till det yttersta. Vi får låta henne bli ännu friskare och inreda sitt hus och vi kommer att se henne igen. Varför inte som ”expert” i någon TV-kanal (svenskt eller franskt) under VM nästa år?

Fotbollskanalens hederspris har tidigare gått till Pia Sundhage (2017), Therese Sjögran (2015) och Marta (2007) förut. Lotta Schelin är alltså den fjärde kvinnan och den tredje på fyra år (!) som vinner detta.

Jag förespråkar en lite annan jury inför nästa år. Varför kan vi inte se två damallsvenska tränare (genom lottning; man får inte sitta två år i rad) i juryn istället för två av förbundets tränare? Sedan tycker jag att skrivande journalister skulle också vara med i juryn. Det räcker ju med betalande TV¤:s expert Malin Swedberg eller Hanna Marklund och sedan två journalister och även där skulle man kunna lotta ut två stycken ur en liten större pool. Jurymedlemmarna Victoria Sandell och Frida Östberg har ju spelat med eller mot alla som vann priserna för målvakt, back, mittfältare och forward ikväll. Och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman är landslagsspelarnas chefer och kommer ju rent instinktivt både nominera och rösta för ”sina” spelare för att rättfärdiga de egna uttagningarna.

Men som sagt. Jag är hemma nu och trots allt ganska nöjd med en fin kväll på Globen. Nu stundar silly season med en massa spännande rykten och övergångar. Använd gärna kommentarsfältet under SILLY SEASON på bloggen för att tipsa om övergångar. För mig återstår en live match i år och den spelas den 2 december på Kingsmeadow i London mellan Chelsea Women och Reading FC. Ser fram emot detta. God natt!

Vem vinner Diamantbollen?

41012034185_cece0352d6_k

Blir det ”Segerkväll” i kväll? Tre statyer skulle hon kunna ta hem. 

Ikväll ska jag bege mig till Globen för att bevittna Fotbollsgalan 2018 och förhoppningsvis få ett par intervjuer med pristagare. Juryn har ju valt att inte nominera några av de definitivt bästa spelare under året: Faith Ikidi och Elin Rubensson. 

Jag tror att man gissa rätt enkelt vem som vinner juryns priser om man tittat på sammansättningen av juryn. Det blir då Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Anja Mittag. Kategorin MVP går till Caroline Seger och genombrottet lär Anna Anvegård vinna. Årets tränare måste nog Stellan Carlsson kamma hem om juryn inte har bestämt sig för vinnarna redan innan Damallsvenskan var avgjort.

Men vem vinner årets mest åtråvärda trofé, diamantbollen som har en annan jury?

I år har nog ingen svensk spelare glänst över alla andra. Nilla Fischer blev tyska mästare och vann pokalen och fick spela Champions League finalen i Kiyv. Men det var snarare danska Pernille Harder som dominerade i Wolfsburg. Nilla Fischer gjorde det hon skulle, inte mer och inte mindre. Stina Blackstenius gjorde 13 mål och 8 assist i den franska ligan 2017/18 och har än så länge gjort sex mål i den nya säsongen. Samtidigt vann hon landslagets skyttelgia 2018 med fem mål. Men jag tvivlar på att juryn ger Diamantbollen till en 22-åring. Det skulle kräva mycket mod och innovation att göra detta val och när jag tittar på listan av vinnare från de gångna åren, så hittar jag faktiskt en spelare som fick den härliga statyn när hon var endast 22 år gammal. Det var Lotta Schelin 2006.

Lotta vann bollen faktiskt fem gånger. Men efter det var det Caroline Seger som i 24 års ålder vann utnämningen 2009 – året där hon blev svenska mästare med Linköpings FC.

Tittar juryn på spelarens framgångar och avgör detta, så måste det bli Nilla Fischer.

Tittar juryn på spelarens individuella prestation under 2018i både seriespel och landslaget, så ser jag Kosovare Asllani och, ja, Elin Rubensson som två favoriter.

En annan favorit är förstås Caroline Seger som har spelat en mycket stabil vår, men som dock sedan blev skadad och som tappade både SM-guldet och Champions-League-platsen till slut.

En solklar kandidat borde även Sofia Jakobsson kunna vara. Med tanke på att hon var korsbandsskadad 2017 och med tanke på vilken otrolig comeback i landslaget hon har lyckats med, är hon faktiskt en av mina favoriter. 28-åringen har etablerat sig som en av landslagets viktigaste spelare.

Får jag välja står det mellan Asllani, Rubensson och jakobsson, men jag är säker på att både Fischer och Seger är mycket tunga kandidater för juryn. Möjligtvis borde man även belöna Linda Sembrant för en lång och stabil karriär.

 

 

 

 

Linda Sembrant spelade mest under 2018

30794967830_cf28273597_kSverige har spelat 12 matcher under 2018. Nu kan bloggen avslöja vem som fick mest speltid under året.

Det är mittbacken Linda Sembrant från Montpellier HSC, 23 minuter spelade hon mer än dubbla lagkamraten Sofia Jakobsson. 

1080 minuter spelade det svenska landslaget under 2018. Jag har tagit bort stopptidsminuter ur ekvationen och alla spelare som byttes in i 90:e minuten eller senare har fått en minut till godo.

Här kommer Sveriges topp 15 spelare i antal spelminuter under 2018.

  1. Linda Sembrant (Montpellier HSC) 923 minuter (= 84,6% av den totala speltiden)
  2. Sofia Jakobsson (Montpellier HSC) 900
  3. Magdalena Eriksson (Chelsea Women) 891 minuter (= 82,5%)
  4. Kosovare Asllani (Linköpings FC) 805
  5. Jonna Andersson (Chelsea Women) 769
  6. Hedvig Lindahl (Chelsea Women) 720
  7. Hanna Glas (PSG) 711
  8. Elin Rubensson (Kopparbergs/Göteborg FC) 697
  9. Caroline Seger (FC Rosengård) 683
  10. Stina Blackstenius (Montpellier HSC) 653
  11. Nilla Fischer (VfL Wolfsburg) 523
  12. Olivia Schough (Kopparbergs/Göteborg FC) 444
  13. Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam) 360
  14. Hanna Folkesson (FC Rosengård) 331
  15. Fridolina Rolfö (Bayern München) 321

Jakobsson spelade alltså mest, men man måste tillägga att det är Hedvig Lindahl som är målvakt #1 i Sverige och att Gerhardsson gav två matcher var till Hilda Carlén och Zecira Musovic. Caroline Seger var skadad en längre period och vilades i en annan match. Nilla Fischer avstod av privata skäl från ett flertal matcher och nu vilades hon under England-samlingen. Trion Lindahl-Fischer-Seger är dock central i den svenska startelvan som kommer att spela VM 2019. Även Fridolina Rolfö var skadad under flera landslagssamlingar och hade säkert fått betydligt mer speltid.

33 spelare fick spela under det gångna landslagsåret. 23 får Gerhardsson ta med till VM. En ungefärlig önskestartelva ser ut så här

Hedvig Lindahl, Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Caroline Seger, Elin Rubensson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson.

Där bakom är det främst Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson som kan konkurrera om en plats i startelvan. Olivia Schough och Hanna Folkesson är inbytesspelare som kommer att samla fler minuter under nästa året, men som knappast ingår i en startelva om alla är friska. Amanda Ilestedt fick fyra gånger 90 minuter och skötte sig bra, men spelade endast när Nilla Fischer inte var med. Både Sembrandt och Eriksson har starkare kort för tillfället.

Bakom dessa 15 spelare som nog alla lär få åka med till VM om de är friska ser jag även Anna Oskarsson och Anna Anvegård att konkurrera på allvar om en plats i VM-truppen.

Återstår fem platser i VM-truppen. Två av dessa är målvakter. Zecira Musovic känns ganska säkert och just nu ligger Cajsa Andersson bra till.

Det är mer eller mindre endast tre platser som står mer eller mindre helt öppet för en större grupp spelare att tävla om – om ingen av de 20 skadar sig.

 

 

Novembertruppen

44597077055_9e173db070_k

Cajsa Andersson var utmärkt mot Rosengård i måndags och blir bara bättre

Den elfte november kommer Sverige att möta England borta. Peter Gerhardsson presenterade truppen igår strax efter lunch. Då befann jag mig på Kastrups flygplats och var precis på väg tillbaka till Stockholm efter ett par fina dagar i stormiga Malmö med ett damallsvenskt toppmöte som guldkant.

Gerhardsson har bestämt sig för samma målvakter: Cajsa Andersson, Hedvig Lindahl, Zecira Musovic. Självklart kommer Lindahl att stå mellan stolparna i det land där hon spelar fotboll till vardags.

Backarna: Jonna Andersson, Natalie Björn, Mia Carlsson, Magdalena Eriksson, Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant

Jämfört med oktobertruppen saknar vi Nilla Fischer (ska vila), Sandra Adolfsson, och Anna Oskarsson. In kommer alltså Jessica Samuelsson efter mer än ett års frånvaro och Amanda Ilestedt efter skada.

Hanna Folkesson är tillbaka på mittfältet och det är även Julia Spetsmark och Fridolina Rolfö. Detta innebär dock att Nina Jakobsson, Julia Zigiotti och Mimmi Larsson får titta på matchen hemma från TV-sofforna i Piteå, Göteborg och Eskilstuna.

En del av de ovanstående beslut grundas säkert på känningar och skador. Oskarsson gick ut mot PSG senast och var inte med mot Djurgården borta. Likaså skadad var Nina Jakobsson mot Rosengård i måndags. På så sätt kan man inte kommentera besluten eftersom läkarnas bulletin saknas. Någon som jag dock vill se i landslaget snarast är Göteborgs Rebecka Blomqvist. Det kanske blir verklighet nästa år till Algarve. Vi måste återkomma till henne i nästa inlägg.

 

Nilla och Lina åker hem

41632713381_e842f93086_kOm Lina Hurtig stannar i Linköping nästa år blir de lagkamrater. Det är de nu redan i landslaget. Men än så länge åker dem alltså hem till olika orter. Nilla Fischer till Wolfsburg och Hurtig till Linköping. Den ena fick en smäll i senaste ligamatchen och den andra är förkyld och bedöms inte vara klar på tisdag när Italien står på schemat.

Då återstår det alltså 22 spelare i Peter Gerhardssons trupp och vi kommer definitivt se en annan spelare i backlinjen. Dags för att testa uppsättningen Nathalie Björn, Linda Sembrant och Magdalena Eriksson?.

I går kväll vann ju Nederländerna sin VM-kvalmatch med 2:0 mot Danmark och Belgien kryssade 2:2 mot Schweiz.

Men det spelades andra matcher i går och i veckan. Dags för en sammanfattning.

På den högsta nivån i världen besegrade Frankrike Australien med 2:0. Två av mina favoriter för VM-guldet 2019 möttes i Saint-Etienne. Eugenie Le Sommer gjorde båda mål för Frankrike. Le Sommer har nu gjort 72 mål för Frankrike och närmar sig rekordhållaren Marinette Pichon (som spelade mellan 1994-2006 för Frankrike)med sina 81.

Hemmalaget dominerade matchen trots att deras lagkaptén och kanske just nu bästa spelare Amandine Henry skadade sin axel i den sjunde minuten. Troligtvis gick axeln ur led. Senare tweetade Henry från sjukhuset att hon hade fortfarande ont, men att inget värre hade hänt.

Australien fick nästan inga målchanser och Frankrike hade kunnat göra fler mål. Detta pekar på att hemmalaget är på god väg att bli en av de absolut största favoriterna till guldmedaljerna i sitt hemma-VM. På tisdag möter Frankrike Kamerun i Grenoble.

Det får noteras att Frankrike testade 3-5-2 för första gången. Tränaren Corinne Diacre var nöjd: ”Spelsystemet var nytt och laget utförde det bra. Nu vet vi att vi kan göra det och det är positivt. Vi kommer att testa ytterligare något nytt mot Kamerun på tisdag.”

Australiens målvakt Mackenzie Arnold förhindrade mycket i den första halvleken. Som vanligt satsar Australien tidigt på unga talanger. I andra halvleken bytte tränaren Alen Stajcic in 15-åriga Mary Fowler och 16-åriga Amy Sayer. Fowler var mycket nära ett reduceringsmål i slutminuterna och tvingade Sarah Bouhaddi till en kanonräddning. Australien åker vidare till England och spelar där på tisdagskvällen mot ytterligare ett av världens bästa lag.

 

I Edinburg, Texas vann Kanada sin första match i CONCACAF mästerskapet som är samtidigt Nord- och Centralamerikas VM-kval. Nichelle Prince som spelar för Houston Dash i NWSL gjorde båda mål när Kanada slog Jamaika med 2:0. Linköpingsmålvakten Stephanie Labbé hade en lugn kväll mellan stolparna.

Men 2:0 mot Jamaica räckte inte för att ta ledningen i grupp 2. Det gjorde Costa Rica som vann sin första match med 8:0 över nykomlingen Kuba som för första gången har ett lag i CONCACAF slutspelet.

 

Redan i förrgår startade världsmästarna USA med en övertygande 6:0 seger över Mexiko in i turneringen. Alex Morgan och Megan Rapinoe gjorde två mål var, Julie Ertz och Tobin Heath bidrog med varsitt mål. I den andra gruppmatchen slog Panama Trinidad & Tobago med 3:0.

 

Sverige slog Norge

44945184852_e6804c68ab_kSverige vann gårdagens träningsmatch med 2:1 över Norge. Jag har inte sett matchen, men resultatet är bra. Norge har precis vunnit sin VM-kvalgrupp med europamästarna Nederländerna som tvåa. Europamästarna som i skrivande stund har påbörjat sin första semifinalmatch om Europas sista kvalplats mot Danmark i Breda.

Olivia Schough gjorde det första svenska målet, det andra var ett självmål. Veteranen Isabell Herlovsen reducerade i andra halvleken. Startelvan som Peter Gerhardsson mönstrade var i stort sett den bekanta:

Hedvig Lindahl, Linda  Sembrant, Hanna Glas, Nilla Fischer, Magdalena Eriksson, Julia Karlernäs, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Anna Anvegård, Mimmi Larsson, Olivia Schough.

Fem byten körde Gerhardsson och assisterande Magnus Wikman: Elin Rubensson för Karlernäs, Stina Blackstenius för Larsson, Julia Zigiotti Olme för Jakobsson, Kosovare Asllani för Anvegård och Sandra Adolfsson för Schough (det blev endast fyra minuter och tilläggstid för Adolfsson). Det är Asllani, Blackstenius och Rubensson som även dem kan mycket väl dyka upp i nästa startelva i matchen mot Italien på tisdag. Den matchen spelas i Cremona, drygt en och en halv timmes bilfärd sydost om Milan.

Jag såg inte matchen mot Norge, men Aftonbladets Frida Fagerlund såg matchen som ett styrkebesked: ”Ur vägen, här kommer Sverige,” summerar hon och lovordar inställningen. Peter Gerhardsson tycker att Sverige måste höja sig framför allt i det offensiva spelet, men överlag verkar han nöjd med vad han åstadkommit än så länge: ”Jag upplever gruppen som väldigt stark, med en tro på det vi håller på med. Vi hade nio vinster, två oavgjorda och en förlust av tolv spelade. Nu tio vinster. Så varje vinst bygger förstås självförtroende,” säger han efter gårdagens match.

Olivia Schough gjorde sin 69:e landskamp och sitt tionde mål för Sverige och var nöjd att hon ett år efter Gerhardsson tillträdde åter igen är ett etablerad namn i landslaget. Trion Lindahl, Fischer och Seger är fortfarande lagets odiskutabla ryggrad och har nu spelat 511 landskamper sammanlagt. Det är dessa tre plus Asllani (119 landskamper), Sembrant (102) och S.Jakobsson (93) som utgör kärnan även för nästa års VM.

Expressens Anna Friberg skrev inte så mycket om matchen utan mer om FIFA:s fortsatta ignorans mot damfotbollen. Om matchen blev det: ”Sverige vann, utan att imponera. Norge, de var inte ett dugg bättre. ”-

FIFA har ju tillåtit att nästa års VM-final som spelas i franska Lyon kolliderar med herrarnas Copa America final i Brasilien som även den kommer att spelas den 7 juli 2019. På samma dag kommer även CONCACAF (Nord- och Centralamerikas förbund) spela finalen i herrarnas Gold Cup.