Etikettarkiv: Jonna Andersson

Magdalena Eriksson är ”en dröm för alla fotbollstränare”

40922040514_59de131752_kFör ett år sedan flyttade Magdalena Eriksson från Linköping till London och bytte svenska mästarna Linköpings FC mot engelska mästarna Chelsea FC Women.

Det blev en framgångssaga. När säsongen avslutades i våras och den ansedda brittiska webbsidan Vavel korade säsongens bästa spelare valde damfotbollsexperten Sophie Lawson Eriksson till ”best defender”, något som Magda inte visste fram till förra veckan när vi pratade och som hon tyckte var kul att höra förstås.

Det blev ligaguld för Chelsea och man vann även cupen i en rafflande cupfinal inför 45 000 åskådare på Wembley Stadium i västra London. Chelsea vann 3:1 mot lokalrivalen Arsenal.

Åtta talar svenska i Chelsea

I den startelvan i maj 2018 stod fem spelare med en bakgrund i Damallsvenskan: svenskorna Hedvig Lindahl, Jonna Andersson och Magdalena Eriksson, norska Maren Mjelde (tidigare Kopparbergs/Göteborg FC) och schweiziska Ramona Bachmann (tidigare i Umeå IK, LdB FC Malmö och FC Rosengård).

Inför den nya säsongen vars seriespel börjar i september har Londonlaget även värvat Anita Asante (tidigare Göteborg och FC Rosengård) samt Ali Riley (från FC Rosengård) och Adelina Engman (KGFC). Sedan tidigare spelar norska Maria Thorisdottir i blått. Det blir alltså nio (!!) spelare som har spelat i Sverige eller Norge.

De skandinaviska spelarna kallas ”Scandis” i Chelsea och nu finns det alltså åtta stycken som kan alla kommunicera hyfsat på svenska eller har det som modersmål.

Jag ringde upp Magdalena Eriksson och pratade med henne om flytten till London, hennes första år där, om skillnaderna mellan Damallsvenskan och FA WSL och lite annat.

32957343055_859ab97735_k

Round Pond i Kensington Gardens

Om livet i London

Hur har du det i London?

”Det är verkligen jättebra, jag trivs verkligen bra i landet och i laget.”

Nu har du bott ett helt år i London och även när man ursprungligen kommer från Stockholm som du, så är det ju en mycket större stad.

”Ja, verkligen. Det är enormt och man känner liksom att man aldrig kommer att bli färdig med London, det är alltid nya ställen och det tycker jag också är roligt att man aldrig kan ha tråkigt.”

När jag var i London i våras och tittade på eran match mot VfL Wolfsburg då insåg man ju att det ligger en bit utanför stan där ni håller till. Kingsmeadow ligger ju nånstans i närheten av Wimbledon. Man vet ju att boendesituationen är inte den enklaste i London. Var bor du och resten av laget i förhållande till arenan?

”Folk bor lite utspridd runt omkring. Jag bor bara fem minuter från arenan där vi spelar matcher på och jag har kanske 20 minuter till anläggningen där vi tränar. Det beror lite på vad man vill, några bor kanske lite längre bort där det är lite billigare.”

Då har du ändå en bra bit in till stan om du vill till de centrala delarna i London?

”Ja lite, men det tar ungefär 20 minuter från min närmaste tågstation in till Waterloo Station.”

Första året med Chelsea FC

Ditt första år har varit en liten framgångssaga kan jag tycka. I ett lag med hög konkurrens om platserna i startelvan har du blivit en del i elvan direkt och behållit platsen och du vann ligaguldet, nu två och en halv gånger i rad, blev vald till ”best defender”, hur blickar du tillbaka själv på ditt sportsliga år?

”Jag kom väldigt snabbt in i laget och det sättet vi spelar på förra året med en trebackslinje, det kändes liksom bra direkt och sedan kände jag att jag utvecklades hela tiden och fick mer och mer självförtroende. Så jag är supernöjd med första året och stolt över att det fick så bra med att anpassa mig snabbt och komma in.”

Det är ju kanske det man drömmar om, men kanske inte det man förväntar sig i början.

”Ja, man var lite lågmäld i förväntningarna. Jag kände lite att det skulle kunna hur som helst med Chelsea att jag tog en viss risk med min karriär, men sen visade det sig att jag var liksom en perfect match.”

magda

Magdalena Eriksson trivs i Chelsea

Tre år till

Nu verkar det ju hända saker i damfotbollen. Elin Rubensson skrev på för fem år i Göteborg nyligen och du har precis skrivit ett nytt kontrakt med Chelsea som sträcker sig över tre år.

”Troligtvis blir det nu så att man kommer att ha klausuler och utköp och så vidare, så att klubbarna faktiskt börjar tjäna pengar på sina spelare. Det är väl åt det hållet det går åt, men man vet också att klubbar som Chelsea kan lita på sin ekonomi och att de kan  ge treårskontrakt till folk och man vet att de kommer att klara det. Det har ju varit problem i Damallsvenskan att man inte visste om man har ekonomin i tre eller fem år för att kunna finansiera en spelare.”

Jag kommer ju ihåg att Kopparbergs/Göteborg FC för ett antal år sedan hade en fast etablerad rutin att man endast skrev ettårskontrakt med spelare.

”Jo och det innebär ju en jättestor osäkerhet, man blir ju inte speciellt attraktiv som lag att gå till när spelare inte vet vad de kan förvänta sig efter ett år. I Linköping hade man ju 2-årskontrakt som standard mot slutet när jag lämnade och det tycker jag är en bra grund. Det handlar ju om trygghet. Jag kände ju att när jag visste att Ramona, Fran Kirby och Maren Mjelde också kommer att vara kvar i tre år. Nu blev det ju officiellt också att Millie Bright skrivit tre år.”

39824565210_edd0447148_k

”Hon är en dröm för alla fotbollstränare”

På Chelseas hemsida sa Emma Hayes, din tränare så här:

’Hon är en dröm för alla fotbollstränare, eftersom hon har en ostillbar hunger att lära sig mer och bli bättre som fotbollsspelare.’ Vad sägs om det?

”Ja, det är ju kul att hon uppfattar mig så, det är så jag vill se mig själv också att jag har den här hungern att bara bli bättre hela tiden och att jag aldrig känner mig nöjd.”

Precis, jag kommer ihåg när jag pratade med dig den 20 maj 2017 på Linköpings Arena, ni hade precis förlorat med 0:3 hemma mot FC Rosengård och Lotta Schelin hade gjort ett mål där du inte alls såg bra ut. Du var lagkapten och efter matchen var det inte lätt för dig att prata, men du gjorde det och du sa att du vill helst åka hem så fort som möjligt för att se vad som hade hänt i den situationen i femte matchminuten och hur du hade kunnat göra annorlunda. Det tyckte jag var imponerande och visar ju precis den hungern efter att lära dig om det du är ändå väldigt, väldigt bra på redan.

”Ja, för mig är det så man lär sig allt. Det är att titta på saker igen och förstå varför hände det, exakt hur hände det och hur kan jag förhindra att det händer igen. Det är viktigt att man inte är rädd för faktiskt titta på sina brister och bli medveten av dem och göra det bästa av situationen i efterhand.”

Hur mycket betyder Emma Hayes för dig som tränare efter ett år, hon har varit med rätt länge för Chelsea (sedan 2012)?

”Hon är verkligen en häftig kvinna. Jag känner ju själv att man inte har haft så många kvinnliga förebilderi i karriären, det har varit många män och att kunna se att hon faktiskt har en så viktig roll i klubben inger ju tron att man själv skulle kunna hamna i en liknande roll. Hon har verkligen etablerad sig i Chelsea och har mycket bra kontakter med de viktigaste personerna i Chelsea och det är jättehäftigt på det sättet hon har tagit för sig och efter åren hon varit med i Chelsea har hon verkligen sett till att vi har den goda ställningen inom klubben som vi har i dag.”

Helt andra förutsättningar

För en tid sedan gav Petronella Ekroth en intervju till SVT och berättade om vilka resurser spelarna har i Juventus och att det är på en helt annan nivå än allt hon hade upplevt i Sverige. Hur har ni det i Chelsea i dag?

”Vi har det bara så extremt bra. Vi har hela tiden personal, t.e. sjukgymnaster, vi har flera tränare, en för defensiven och en för offensiven, en huvudtränare som inte behöver vara sportchef, men hon har valt att ta sig an rollen ändå. Alla kan fokusera på det de är anställda för på ett helt annat sätt än i Damallsvenskan. Vi har helt enkelt andra förutsättningar. Vi har två naturgräsplaner som vi kan träna på och det är bara vi som tränar där, det är också en av de sakerna som bidrar till kvalitén.”

Sen får ni mat också?

”Precis, vi äter frukost och lunch tillsammans varje dag som vi går till träning, det är bra mat och vi får in oss bra näring.”

Jag vet att det har varit eller är ibland tufft i svenska klubbar att spelarna inte får mat, de har sena träningar pga problem med att få träningstider under försäsongen till exempel och sen ska man åka hem och laga mat.

”Bor man i Stockholm och spelar i en klubb och bor på andra sidan stan, då kan det ta en timme att bara åka hem och sen lagar man mat också, då fungerar återhämtningen inte lika bra som den ska. Samma sak att man absolut inte behöver jobba utan man kan fokusera helt på fotbollen och återhämtningen, det är också en stor skillnad.”

Tittar man på Piteå som har lett Damallsvenskan i så många veckor, så är det ju smått otroligt, eftersom de flesta spelare är från Norrland, de jobbar eller pluggar vid sidan av fotbollen.

”Det visar bara att de har en bra tränare och en bra miljö och det visar vad det kan tillföra ett lag.”

Nu börjar snart seriespelet igen och den engelska ligan har förändrats. Det kom en del nya lag som West Ham United och Brighton & Hove Albion och de kom inte direkt in pga sportsliga framgångar utan pga att de uppfyllde ekonomiska krav på professionalisering. Har det skett några förändringar i Chelsea också i samband med att reglerna blev tuffare?

”Vi kör vidare på samma i stort sett. De försöker ju hela tiden bli mer professionella runt omkring, men hela vårt lag är liksom heltidsproffs. Jag tror att de här reglerna har mer gällt för de lagen som har haft lite andra förutsättningar, där man kanske inte exakt tränat lika mycket. Jag tror att reglerna kommer att göra ligan ännu mer konkurrenskraftig.”

Kanske borde man anamma dessa regler även i andra länder. Jag vet inte om det är möjligt i Sverige, men kanske i Frankrike eller Tyskland.

”Jo, det är säkert bra, men samtidigt är det ju nästan bara möjlig i lag som också har ett herrlag. Det kan man ju också diskutera om det är rätt eller inte. Alla de klassiska damlagen i England har ju gått ner till andra ligor för att man inte har råd, man måste ha en Premier League eller Championship klubb bakom sig för att ha råd. Det är väl åt det hållet damfotbollen utvecklas nu. Man får kanske acceptera att det är som det är faktiskt.”

Arsenal utmanar

Ni har vunnit ligaguld och cupen, då måste ni väl satsa på att göra det igen. Förra säsongen var det Manchester och Chelsea, men i år känns det ju lite som om Arsenal som var inte riktigt nära senast, blir rätt så stark också.

”Absolut, de har ju haft mycket bra resultat under försäsongen. Jag har sett de spela och det känns som att de har tagit ett steg och att de kommer ett steg närmare. För att vinna ligan måste man ju vara bra under en rätt lång period, men jag tror att de kommer att vara med och det är ju det som gör fotbollen rolig. För oss gäller det ju att bibehålla och fortsätta på det sättet som vi gjorde förra året. Det är klart att vi vill gå vidare och inte ska vara nöjda och stå still i utvecklingen.”

Champions League

Under Champions League säsongen har ju båda ni och Manchester mött svenska lag och sammanfattningsvis tycker jag att ni var rätt så överlägsna i duellerna mot Sveriges bästa lag. Är det så att England har gått om Sverige nu i seriespel, i toppen i alla fall?

”Ja, jag skulle nog vilja påstå det. Jag tror även att ligan i år kommer att vara snäppet vassare, totalt sett också. Det är ju så att förutsättningarna vi har är bättre än i Linköping och Rosengård. Och då är det liksom bara logiskt att man ska vara bättre sett till resurserna vi har. Det är lite tråkigt att det blivit så, men det går inte att konkurrera med.”

Jag var ju i Kingsmeadow och såg er spela mot VfL Wolfsburg i våras och då var det ju så att Wolfsburg var klart bättre sett till båda matcher. Så sett till svenska topplag är ni ett steg före dem, sett till de största i Europa som Wolfsburg verkar det fortfarande finnas en påtaglig skillnad. Efter matchen som ni förlorade med 1:3 pratade jag kort med din tränare Emma Hayes och undrade om det inte krävs ett eller två år till för att komma ikapp Wolfsburg eller Lyon, för att nå den nivån där man med mycket stor självkänsla går in i de sista omgångarna och bara vinner eftersom det finns en vinnarkultur även på den nivån. Hon sa ”maybe you’re right”, vad tycker du?

”Absolut, fotboll är mycket psykologi. Det var första gången att Chelsea nådde semifinalen och Wolfsburg är nästan van att spela final varje år. Nu vet vi hur det känns att spela semifinal och vi har kommit lite närmare, men det är fortfarande skillnad mellan Lyon och Wolfsburg.”

Men när jag tittar på pappret och ser på vilka spelare som finns i trupperna ser jag ingen större skillnad egentligen mellan Chelsea och Wolfsburg. Ni har förstås ingen Pernille Harder som är en av världens tre bästa spelare, men annars ser jag inte att till exempel Magdalena Eriksson ska vara sämre än någon i Wolfsburgs defensiva uppställning.

”Jag tror att det är rutinen som spelar en avgörande roll. Som jag sa tidigare så har Wolfsburg spelat flera finaler i Champions League och jag tror att det är rutinen som kan avgöra sådana matcher. Förhoppningsvis är det ju något som vi kommer att samla på oss.”

Inför VM-kvalet

Till sist pratade jag lite med Magdalena om matcherna mot Ukraina och Danmark. Jag ville inte fokusera på dessa matcher eftersom ni kan ändå undantagsvis läsa rätt så mycket även i de stora svenska tidningarna i dagarna.

Magda ser fram emot matcherna eftersom hon tycker det är alltid kul att spela avgörande matcher. Och förstås är hon optimistisk, men ser samtidigt båda motståndare som starka lag som man måste ha stor respekt för för att kunna tackla uppgiften.

 

 

Annonser

Truppen mot Ukraina och Danmark

DSC08298Peter Gerhardsson har tagit ut sin trupp till de avgörande VM-kvalmatcherna mot Ukraina och Danmark.

Följande trupp ska ta Sverige direkt till VM:

Hedvig Lindahl, Zecira Musovic, Jennifer Falk

Nilla Fischer, Magdalena Eriksson, Linda Sembrant, Hanna Glas, Jonna Andersson, Amanda Ilestedt, Anna Oskarsson, Mia Carlsson

Caroline Seger, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Kosovare Asllani, Olivia Schough, Julia Karlernäs, Nina Jakobsson, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Mimmi Larsson, Anna Anvegård, Lina Hurtig

 

Norsk företag sponsrar Damallsvenskan

42816266842_5131bf59e0_k

Adelina Engman är efter Ali Riley den andra spelaren som lämnar Damallsvenskan för Chelsea efter sommaruppehållet

Jag har undrat i många år varför Damallsvenskan inte allierade sig med ett stort företag som man redan långt tidigare har gjort i Norge och Tyskland. Nu har det äntligen hänt. Samma norska företag som sponsrar den ”egna” Toppserien har nu även valt att satsa på Damallsvenskan.

OBOS-avtalet ger 40 miljoner kronor i fem år. Vi får se hur pengarna investeras tillsammans med miljonerna som man drar in från Svenska Spel. Men endast på detta sätt har man möjligheten att även fortsättningsvis ha en chans att tävla internationellt mot allt starkare lag från England och de ”gamla” stornationerna Tyskland och Frankrike.

I USA kommer Heather O’Reilly tillbaka efter sin sejour i Arsenal Women. Det är serieledarna North Carolina Courage som har fått in O’Reilly efter en deal med Utah Royals som egentligen hade rättigheterna på 33-åriga O’Reilly.

Göteborg har visat framfötterna på sistone och långsamt stigit i Damallsvenskans tabell. Man har redan tappat Christen Press och nu förlorar man tyvärr även finska Adelina Engman. Engman går till Chelsea Ladies där tränaren Emma Hayes under sin mammaledighet borde börja plugga svenska, då hon har en hel drös med spelare som hämtats från Damallsvenskan: Hedvig Lindahl, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson, Ramona Bachmann (som visserligen kom från Wolfsburg, men fostrades i Sverige som vuxen spelare), Anita Asante, Ali Riley. 

Det är Chelsea och Wolfsburg som har Damallsvenskan som deras favoriserade jaktmark när de söker efter förstärkning.

Jag såg nästan hela första halvleken mellan Piteå och Vittsjö igår morse och såg en jämn match. Fick lämna sändningen när det stod 1:1 och då förväntade jag mig inte att Piteå skulle helt klappa ihop i andra. 4:1 är ju verkligen sensationella siffror när en serieledare tar emot ett bottenlag. Av sammanfattningen att döma hade matchen kunnat sluta 7:3 till gästerna. Michelle De Jongh blir bara bättre och bättre, bra att hon lämnade Örebro där hon inte spelade en bra säsong 2017 (precis som hela laget). Om Linda Sällström har jag redan skrivit. Hon blir bara bättre och bättre.

För Piteås del gäller det att stoppa den negativa trenden med tre förluster i rad. I morgon lördag kommer man nog att tappa serieledningen till FC Rosengård som borde komma revanschsugen till Stockholm för att möta ett Hammarby som kammade sex av sex möjliga poäng mot FCR i fjol. Försvaret såg darrigt ut utan Faith Ikidi som har varit Damallsvenskans bästa back i flera år nu och som vanligtvis ger stor säkerhet åt medspelarna.

 

Ingen Glas, ingen Seger

34056966100_8cb49beab8_kIkväll kl 1800 spelar Sverige sin bortamatch mot Ukraina i staden Lviv som ligger i landets västra del, inte långt från den polska gränsen.

Varken Caroline Seger eller Hanna Glas kan ingå i dagens startelva. Att Seger är inte spelbar visste man redan i lördags, men bestämde ändå att hon skulle följa med till Ukraina. Lagkaptenen har en mycket viktig roll i landslaget även utanför planen och håller gruppen ihop. I motsats till Seger stannade dock Hanna Glas i Sverige. Det är ju visst en skillnad om man är skadad eller sjuk och Hanna har haft feber.

Det är fullt möjligt att Sverige spelar med samma startelva som mot Kroatien senast med undantag för att Anna Oskarsson ersätter Hanna Glas på högerkanten. Både Glas och Oskarsson får snart konkurrens när Jessica Samuelsson åter igen är klar för spel i landslaget.

Ska vi alltså se följande startelva ikväll (TV12 sänder live): Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Magdalena Eriksson, Linda Sembrant, Anna Oskarsson, Hanna Folkesson, Kosovare Asllani, Jonna Andersson, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö?

Det finns egentligen ingen anledning att byta ett vinnande lag, även om Sverige ska vinna mot både Kroatien och Ukraina 10 av 10 gånger. I anfallet skulle man kunna testa att ersätta antingen Jakobsson eller Blackstenius (som är väldigt lika i spelstil) med antingen Loreta Kullashi eller Anna Anvegård. På det centrala mittfältet skulle jag gärna se hur Elin Rubensson sköter sig med Folkesson eller hur Julia Roddar fungerar med Asllani. Ytterligare en förändring förutom Oskarsson för Glas skulle kännas angeläget även om det är bara för att ha en kärna på fler än 11 spelare som kan starta matcherna.

Ukraina har hittills spelat förljande matcher i VM-kvalet:

Kroatien (h) 1-1 (20170919)
Ungern (b) 1:0 (20171124)
Kroatien (b) 3:0 (20180405)
Danmark (b) 0:1 (20180409)
Danmark (h) 1:5 (20180608)

Ukrainas sex mål gjordes av Daria Apanaschenko (2), Tatyana Kozyrenko (2) och Olha Ovdiychuk. Sjätte målet var ett kroatiskt självmål.

De flesta i det ukrainska landslaget spelar i Ukraina, men man har även fem spelare i den ryska ligan och spelare i Kazakhstan, Estland, Litauen och Vitryssland. Jämför detta med Sverige som har spelare i England, Frankrike och Tyskland och du vet vem som ska vinna utan problem ikväll.

 

Kroatien lätt match för Sverige

28460942175_9cfc7452d1_k

Första landslagsmålet för Elin Rubensson i kväll (Arkivbild)

Kroatien är rankad #52 i världen. Sverige ligger på nionde plats. Det råder inte bara en utan minst två klasskillnader mellan länderna i damfotboll. Det visade kvällens match i Göteborg på Damfotbollens nationalarena utan minsta tvekan.

Till slut var det Hanna Folkesson som gjorde fjärde och sista målet för Sverige i en match där Kroatien inte hade ett enda skott på mål, inte en enda hörna, jag kommer inte ihåg att de var en enda gång i Sveriges straffområde.

Peter Gerhardssons trupp gjorde vad som skall göras. Vinna matchen och ta ett steg närmare VM.

I de europeiska kvalgrupperna är många kvalmatcher inget annat än en transportsträcka mot gruppfinalen. Den svenska spelas mot Danmark efter den långa och hittills varma sommaren.

Övriga mål gjordes av Stina Blackstenius (2) och inbytta Elin Rubensson. Kroatien parkerade bussen franför sitt eget straffområde och har man inga riktiga medspelare av klass bleknar även en klasspelare som FC Rosengårds Iva Landeka på Kroatiens sida. Hon spelade i andra backlinjen i dag.

Gerhardsson kan vara nöjd, även om det höjdes några kritiska röster som tyckte Sverige borde spelat snabbare under stora delar av matchen. Det må vara rätt, men varför ge mer än nödvändigt, när man ändå kan vinna hur lätt som helst med fura mål. I motsats till föregångaren visade Gerhardsson åter igen att han menar allvar när han tar ut nya spelare. Nykomlingen Anna Anvegård fick debutera i den 71:a minuten och kom in för Jonna Andersson. 

Att Sverige ska till VM på damsidan råder det nog ingen tvekan om. Det är ett måste och det kommer laget också att verkställa. Både Rubensson och Folkesson gjorde sitt första landslagsmål. På så sätt blev matchen ”historiskt”.

I övriga matcher spelade:

Färöerna – Slovenien 0-4
Wales – Bosnia-Herzegovina 1-0
Spanien – Israel 2-0
Skottland – Vitryssland 2-1

 

Falk och Anvegård med i Gerhardssons trupp

Det 41762586761_38aaac44ae_kHär är den trupp som förbundskapten Peter Gerhardsson har tagit ut till VM-kvalmatcherna mot Kroatien (7 juni) och Ukraina (12 juni).

Hedvig Lindahl, Zecira Musovic, Jennifer Falk

Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Hanna Glas, Anna Oskarsson, Mia Carlsson

Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Hanna Folkesson, Julia Roddar, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö, Ôlivia Schough, Mimmi Larsson, Loreta Kullashi, Anna Anvegård

Det är klart att experimenternas tid är över för Gerhardssons del. Han har hittta stommen av en trupp som består av drygt 19-20 spelare som är med oavsett vilken form de har för tillfället i klubblaget.

Det är å ena sidan viktigt att ge spelarna man satsar på en säkerhet att man står bakom dem och att man ser dem. Mimmi Larsson till exempel har inte spelat speciellt bra i klubben, Loreta Kullashi inte heller, men båda har levererat i landslaget.

Nio av tjugotre spelare arbetar utomlands. Kopparberg/Göteborgs FC har flest spelare i truppen (4), följt av Chelsea, Montpellier, Rosengård och Eskilstuna med tre spelare var.

Tiden är inte mogen än för ett comeback av Jessica Samuelsson som nyligen satt på bänken för Arsenal.

För närvarande är det få som tror att Lotta Schelin kommer att återvända. Tråkigt för Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna.

För Tove Almqvist, Filippa Angeldahl, Marija Banusic, Ronja Aronsson, Michelle De Jongh och Nathalie Björn blir det svårt att närma sig Frankrike 2019. Dörren är säkert inte stängt, men den står inte lika öppen som den gjorde i höstas känns det som.

 

 

Fyra nya i ”mitt” landslag

36071472173_bd95e78ac6_k

Dags att flytta upp Cajsa Andersson

I dag släpps två landslagstrupper i damfotbollens nationalrena i Göteborg. Den för damernas VM-kval mot Kroatien på Nya Ullevi i Göteborg den 7 juni och den för D eller U23 på Sävstaås IP i Bollnäs den 9 juni.

Dags att för första gången ta ut en alternativ landslagstrupp (min egen nämligen) under förbundskapten Peter Gerhardsson: 

Hedvig Lindahl, Zecira Musovic, Cajsa Andersson

Med Hilda Carlén otillgänglig pga graviditeten skulle jag ge Andersson en liten kick och en signal att hon är bland landets bästa målvakter. Emma Holmgren (21, Hammarby) kan vakta D23-målet. Men just på målvaktssidan har Sverige ett bra antal goda målvakter. Lindahl är dock fortfarande den enda bland världens bästa.

Jonna Andersson, Ronja Aronsson, Mia Carlsson, Magdalena Eriksson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Therese Ivarsson, Linda Sembrant

Dags att flytta upp formstarka Ronja Aronsson till A-landslaget för att få veta att hon tillhör framtiden. Aronsson verkar lära sig mycket av June Pedersen som jag någon gång kallat en av världens bästa hörnläggare. Två hörnor mot Hammarby ledde till två mål i förrgår. Jag tar ut formstarka Therese Ivarsson som är Sveriges bästa huvudspelare just nu.

Anna Anvegård, Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Amanda Edgren, Hanna Folkesson, Hanna Glas, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Julia Roddar, Elin Rubensson, Caroline Seger

Det här kommer inte att hända i verkligheten. Men som bloggare har man helt andra möjligheter än som förbundskapten. Jag tar ut formstarka Anvegård som har visat att hon har förmågan att göra många mål även i högsta serien, Loreta Kullashi och Marija Banusic får spela mot England i Bollnäs den här gången tills deras formkurva visar uppåt igen. Mycket hänger också på deras lags prestation. Även Tove Almqvist och Anna Oskarsson skulle jag den här gången hellre se i D23. Mimmi Larsson och Olivia Schough har inte visat någon speciell form under seriens början och lämnas utanför, men jag antar att just dessa två kommer med.