Etikettarkiv: Nilla Fischer

Helgens fotboll

I Sverige har silly season börjat på allvar och det är Linköping, Eskilstuna, Kristianstad och Djurgården som på allvar har börjat värva nya spelare. Självklart är det diamantbollens vinnare Nilla Fischer som är det hetaste nyförvärvet till serien, en spelare i världsklass som har beslutat att avsluta sin karriär hos de trefaldiga svenska mästarna. Tyvärr lämnar en annan världsspelare stan. Stephanie Labbé har bara haft en kort sejour i klubben och efter Piteå IF, KIF Örebro har hon nu alltså spelat för en tredje svensk klubb. I dag söndag håller Steph i en kurs för barn och ungdomar hemma i kanadensiska Spruce Grove utanför Edmonton (Alberta) där det handlar om att bygga upp en mental styrka. 

Det blir vinter här hemma medan det är fortfarande möjligt att spela fotboll i England, Tyskland, Frankrike och självklart på sommaren i Australien. 

I Tyskland är det sorgligt hur ”min” klubb Borussia Mönchengladbach struntar i att göra ett dugg för damerna. Medan herrarna är en av landets klart bästa lag, så har damerna åter igen kommit in i Bundesligan, men de får inte en pytteliten euro mer för sin verksamhet av klubben och ligger hopplöst sist i tabellen. Skamligt, Borussia! I går fick tjejerna åka till Frankfurt och åka hem efter en 0:8 förlust. Som vi vet är Frankfurt numera endast ett mittenlag i den tyska serien. Österrikes landslagsspelare Laura Feiersinger gjorde två mål för Frankfurt, det gjorde även Laura Freigang och Tanja Pawollek. 

Vem vågar satsa en slant på att VfL Wolfsburg inte vinner ligaguldet i Tyskland? Efter dagens 9:0 borta över tabellsexan SC Sand leder ”varghonorna” med 45:1 i målskillnad och 27 poäng av 27 möjliga. Kristine Minde, Alexandra Popp, Zsanett Jakabfi gjorde alla två mål var när ännu en motståndare förnedrades. Bakom de grönvita ligger Bayern München efter 4:1 över Werder Bremen. Endast 324 personer kom till Stadion an der Grünwalder Strasse och såg Fridolina Rolfö göra 4:0 till hemmalaget. Bayerns hetaste konkurrent om andra platsen är Turbine Potsdam som vann med 3:0 över Leverkusen. 

I Frankrike har Montpellier äntligen kommit igång efter en ruggig start.Det blev 5:1 borta över Guingamp i går och Sofia Jakobsson gjorde sista målet för MHSC. Linda Sällström är en succé i Frankrike! Hon gjorde sitt åttonde mål för säsongen när hennes Paris FC bortavann med 5:0 över Dijon. Fortfarande håller Sällis lag tredjeplatsen med en poäng före svensklaget Montpellier. I toppen vann Lyon bara 4:1 mot tabellsexan Fleury. Trots hennes tionde mål var Lyon-stjärnan Ada Hegerberg självkritisk och sade att laget behöver mer flyt i spelet. 

PSG vann i dag söndag med bara 2:1 borta över Rodez och där gjorde Marie-Antoinette Katoto bägge målen på straff för PSG vilket gav henne ensam skytteligaledning med 12 mål före Hegerberg på 10 och Sällström och Montpelliers Clarisse Le Bihan med åtta mål var. Hur många mål hade Sällström gjort om hon spelade för ett av de två topplagen i Frankrike? Finländskans första flytt utomlands efter ett decennium i Sverige är mycket imponerande. 

I Australien leder Melbourne Victory serien efter fyra omgångar med tio poäng. Natasha Dowie gjorde alla tre mål för Melbourne när de besegrade Sydney FC med 3:2 i natt. 

Se Dowies 1:0 här

Det är otroligt många spelare som spelar i amerikanska NWSL mellan april och september och sedan flyttar till Australien för att fortsätta i Westfield Matilda League från slutet av oktober. Vill man som kvinna kunna leva på sin fotboll har man nästan inget annat alternativ vilket kommer att göra den australiska ligan starkare än någonsin. Å andra sidan kan man undra om det är bra för elitidrottare att mer eller mindre träna och spela utan uppehåll då man egentligen borde ha tid till återhämtning. 

Missa inte Dowies tredje mål som avgjorde matchen (det andra var en tveksam straff):

I England fortsätter Arsenal Women att vinna. Nio matcher,nio vinster. 42:5 mål och 27 poäng efter dagens 4.1 över Brighton & Hove Albion där holländskorna Vivianne Miedema, Danielle van de Donk och Dominique Janssen gjorde tre av målen och Bethany Mead det fjärde. 2017/18 var en besvikelse för Arsenal, men den löpande säsongen ser allt mer ut som en triumf för ”the gunners”. 

Arsenal ”skuggas ” av Manchester City Women som vann 4:0 borta över Yeovil. Det är dock redan sex poäng upp till serieledarna. Nästa vecka är det ”seriefinal” i norra England. Nadia Nadim satt på bänken hela matchen igenom i dag. Vilken slöseri av talang och styrka, men hon hade ju sagt att hon inte trivs i Manchester, men klubben har beslutat att statuera ett exempel mot den 30-åriga danskan och som ett budskap till alla andra. 

Nu har alla tio av elva lag spelat nio matcher och endast jumbon Everton har en match mindre. Mästarna Chelsea Women, the ”Scandis” med Hedvig Lindahl, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Maria Thorisdottir, Maren Mjelde, Ramona Bachmann, Anita Asante och Ali Riley ligger på femte plats, elva poäng bakom Arsenal och fem bakom City. Nästa söndag ska jag bege mig till Kingsmeadow och ta Chelseas puls när de möter Reading FC. 

I de afrikanska mästerskapen, tillika Afrikas VM- och OS-kval, spelas det semifinaler på tisdag. Då möts Kamerun och Nigeria samt Mali och Sydafrika. Värdlandet och en av favoriterna, Ghana, har inte kunnat ta sig vidare från gruppspelet. Jag har inte sett något av matcherna hittills, men min österrikiske kollega Philipp Eitzinger som har sett många av matcherna beskriver nivån som mycket låg. 

Till slut. I Uruguay spelas F17-VM och vi har kommit till kvartsfinalerna. Spanien, Nya Zeeland och Mexico har gått till semifinal. Alla lag vann sina kvartsfinaler efter straffläggning! 

Spanien slog Nordkorea med 3:1.
Nya Zeeland slog Japan med 4:3
Mexico slog Ghana med 4:2. 

Sista laget att nå de bästa fyra i världen var Kanada som tidigt på måndagsmorgonen svensk tid besegrade Tyskland med 1:0 genom ett mål av Jordan Huitema som redan spelat i A-landslaget. 

Annonser

Annat som hände i veckan





I måndags och även dagarna efter dominerade Fotbollsgalan och framför allt Nilla Fischers tal rapporteringen kring (dam)fotboll i Sverige. 

Under tiden hände lite annat också. I tisdags spelades landskamper. I den viktigaste spelade Schweiz och Nederländerna 1:1 vilket gör att Nederländerna vinner playoff-matchen mot Martina Voss-Tecklenburgs lag med 4:1. Det är som väntat europamästarna Nederländerna som gör Frankrike, Tyskland, Spanien, Skottland, Sverige, Norge, England och Italien sällskap i nästa års VM. 

För Voss-Tecklenburg var det sjätte match i rad utan vinst med sitt Schweiz. Hon tar över Tyskland nu där vikarierande förbundskaptenen Horst Hrubesch avslutade sin gärning med ett facit på sju vinster och ett kryss. Detta i matche mot Spanien i Erfurt i tisdags. Det blev 0:0. Spanien hade två chanser i början som målvakten för dagen, 25-åriga Merle Frohms gjorde kvalificerade räddningar på. Sedan tog Tyskland över ochborde ha fått straff när Johanna Elsig fälldes solklart av Spaniens målvakt, men svenska domaren Tess Olofsson valde att inte döma straff. Carolin Simon prickade ribban i andra halvleken och Lina Magulls friläge stördes i sista tiondelssekunden av en försvare. 

Nu är alltså Horst Hrubeschs fotbollskarriär över. De lite äldre vet att det var Hrubesch som nickade in båda Tysklands mål i EM-finalen 1980 mot Belgien (2:1). Som tränare jobbade han framför allt med Tyskland U-lag på herrsidan. Han vann U21-EM i Sverige 2009 och sju år senare tog han(precis som Pia Sundhage med de svenska damerna) OS-silver i Rio med Tysklands herrar. När Steffi Jones fick sparken efter en rad uppmärksammade förluster tog Hrubesch över det tyska damlandslaget, hans första aktiva gärning inom damfotbollen. 

I en intervju i Süddeutsche Zeitung hyllar forwarden Svenja Huth (Turbine Potsdam) Hrubesch:

”Jag tror att han kan få fram det bästa av alla spelare, eftersom han var själv så bra som spelare. Han ser något i dig och när han är övertygad, säger han: Hon har tränat bra, hon klarar det, hon spelar. Och sedan är det också så att han inte ger dig bara en chans om nervositeten kanske ställd till det för dig. Ett sådant förtroende vill alla spelare ge tillbaka. Han har den rätta fingertoppskänslan, det är det som gör honom så bra. Han har en naturlig auktoritet som man behöver som tränare. På planen kan han vara mycket målmedveten och seriös, men utanför planen är han väldigt öppen och vi har även haft många privata samtal.”

Huth säger att Hrubesch får alla att tro på spelidén och att hans gärning har varit att han har gett Tyskland tillbaka självförtroendet som man tappat under Jones. I andra matchen mot Slowenien fick Svenja Huth spela högerback, men Horst Hrubesch förklarade exakt varför och Huth tvekade aldrig att det var rätt. Hurfår han alla att hänga med?

”Det är hans sätt att vara,” säger Huth till Süddeutsche. ”Man köper allt han säger. Jag vet att han var en fantastisk spelare, en fantastisk tränare och han är en väldig bra människa. Och eftersom han själv spelade så länge på den högsta nivån kan han alltid ge dig konkreta tips, även om det är små saker. Stå lite annorlunda, hålla foten lite annorlunda eller springa annorlunda på en hörna.”

Själv säger Hrubesch till DFB:s hemsida att han inte slutar med vemod utan med tacksamhet för allt han fick uppleva som förbundstränare. Och han riktar ett speciellt tack till damlandslaget:

”När jag började detta (att vara förbundskapten för damlandslaget) för åtta månader sedan var det något helt nytt för mig. Jag måste ge tjejerna en stor komplimang hur de betedde sig mot mig, det var helt otroligt. Det stämde från första början och det blev ännu bättre med tiden. Även de mänskliga relationerna stämde och det gjorde det ganska lätt. Det enda problem var och är att vi har gjort för få mål. Men frånsett det har de blivit bättre på alla plan.”

Horst Hrubesch säger att Tyskland har 15-20% kapacitet kvar att utveckla fram till VM nästa år. Det viktigaste var att få spelarnas förtroende, berättar han och när han hade fått det kunde han ge dem mer och mer ansvar. Vad han tar med från sina åtta månader i damfotbollen?

”Det som överraskat mig mest är hur öppen förhållandet till fansen är. Det är verkligen fotboll med en när relation till åskådarna och jag har stått för den under hela min karriär. Lägg till professionalism. Allt vad tjejerna gör, gör de till 100%. När det gäller eget ansvar är de förebilder.”

Det lär inte bli lätt att nu efterträda Horst Hrubesch för Martina Voss-Tecklenburg, men genom Britta Carlson som jobbade med Hrubesch och ska nu fortsätta med Voss-Tecklenburg finns det en kontinuitet. 

Mer Tyskland: Fd förbundskaptenen Silvia Neid har i veckan introducerats i Mexikos ”Hall of Fame”.Tillsammans med fd brasilianska landslagsspelarna Cafu och Rivelinho firades Neid. Sedan tidigare är även damfotbollsprofilerna Birgit Prinz och Mia Hamm medlemmar i Mexikos ”Hall of Fame”.

I Skottland vann USA i tisdags med 1:0 genom ett mål av Alex Morgan. Inget stort resultat för Jill Ellis, men hon avslutar året nu med 18 matcher utan förlust. 

22-åriga Linköpingsspelaren Maja Kildemoes lämnar inte Linköpings FC för att gå till en annan klubb utan hon tar en time-put för att hon tappat motivation till fotbollen. Tråkigt, inte bara eftersom Kildemoes är en back och mittfältare som skulle kunna ha en lång karriär inom klubb- och landslagsfotboll utan också en av de trevligaste spelarna jag mött på sistone. Jag hoppas att hon hittar tillbaka till fotbollen så småningom. 

I samma artikel i Vimmery-Tidningen sägs det att LFC fortfarande hoppas på att Stina Blackstenius ska komm tillbaka från Montpellier, men att man inte längre satsar helhjärtat på det. I somras gjorde man det, berättar tränaren Olof Unogård, men då ändrade sig Blackstenius och Linköping hade inte satsat på andra alterniva spelare. Det var ju precis på den tiden man behövde en efterträdare till duktiga engelska anfallaren Natasha Dowie

Unogård säger att man tänker på ungefär fem nya spelare i Linköping. Definitivt behöver man ta in en mittback efter Janni Arnth

Väldigt lite händer än så länge under silly season 2018/19. Men om man tittar på de två senaste säsongerna så brukar de första sakerna hända i veckan efter Fotbollsgalan. Fr o m måndag alltså. 

Nilla Fischers viktiga tacktal

41632713381_e842f93086_kNilla Fischer var förberedd. Hon hade, ifall hon skulle vinna diamantbollen, någonting som alla var ganska säkra på att hon skulle göra, skrivit ett tal. Någonting som Fischers maka redan varslade boulevardtidningen Expressen om. Tillfrågad av media om detta när hon kom backstage på Ericsson Globe med bollen för årets back, svarade hon att vi skulle se ifall hon vann.

Och så vann hon och så kom talet.

Nilla Fischer sade:

””Tack så mycket. Det känns väldigt stort att få ta emot det här priset. Jag känner mig oerhört hedrad över att få vara en av Svensk fotbolls stora. Nu vill jag ta tillfället i akt att säga något till alla älskade flickor världen över.

Jag vet hur det känns att bli hånad av killarna för fotbollens skull. För att du inte är tillräckligt bra. Eller för att du helt enkelt är bättre än vad de är. Jag vet hur det känns när klubben eller tränaren inte stöttar dig eller står bakom dig. Jag vet exakt hur det känns. Orättvisa gör ont.

Om jag stod här i dag som man, med den karriär jag haft, skulle jag aldrig mer behöva oroa mig ekonomiskt. Inte mina barn heller. Vi spelar för att vi älskar sporten, vi spelar för livet. Därför vill jag säga till er tjejer: Sluta aldrig att spela fotboll. Sluta aldrig att kämpa för jämställdhet. Och känn ingen tacksamhetsskuld, för vi är värda så mycket mer.

Alla ni pojkar, killar och framför allt män. Det är dags att komma in i matchen nu, för jämställdhet är något som gynnar oss alla. Men det är något som vi måste göra tillsammans. Helt ärligt, we have no more fucks to give.Tack!”

Jag letade efter definitionen för ordet ‘brandtal’ som hela den svenska mediakåren använde och hittade några synonymer: uppviglingstal, agitatoriskt tal, hetstal. 

Inget av dessa ord passar dock på vad Nilla Fischer pratade om i måndagskväll. Ändå var det en del män, inte minst spelare i herrlandslaget som tog orden ganska illa och kände att det bland annat dem Fischer pekade på.

Herrlandslagets lagkapten Andreas Granqvist till exempel sade: ”Jag är trött på att vi får ta skiten.”

Men, käre ”Granen”: Nilla Fischer nämnde inte herrlandslaget eller damlandslaget med ett enda lilla ord i sitt tal som Svenska Dagbladets krönikör Anders Lindblad för övrigt även betecknar som ett laddat tacktal. Och precis som jag tycker Lundblad att fysiskt mycket starke Anderas Granqvist plötsligt visar att han har väldigt ”ömma tår”. I intervjuer påstod Granqvist nu att herrarna har nöjd sig med mindre ersättningar för spel i landslaget för att ge damerna mer. Granqvist var mest kritisk mot Svenska fotbollsförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand som hade inte kommuniceratb herrarnas generositet, tyckte Granqvist.

Sjöstrand har nu sagt att han såg Fischers tal som en uppmaning.

”Mycket av det vi ser runt omkring oss är långt från jämställt. Men det är bra att det finns en debatt och att vi försöker påverka att det går i rätt riktning. Men vi kommer tillbaka till faktum att när du spelar i landslaget är det inte den ekonomiska faktorn som är motivationen. De stora skillnaderna vi ser finns i klubblagen. Plus att debatten finns kopplad till de ersättningar vi får som nationsförbund vid EM och VM (där herrarna får mycket mer). Vi delar den uppfattningen och det för vi fram i olika forum,” säger Sjöstrand till Sveriges andra boulevardtidning Aftonbladet. 

På de sociala medierna får Nilla Fischer ta mycket skit för talet i måndags.

Här har vi de igen: Männen som förnedrar, tittar ner på och förminskar tjejer och kvinnor som jobbar lika hårt som män, men som har mycket sämre villkor, oavsett om de är 34-åriga proffs som spelar för ett av världens bästa klubblag eller om de är en 10-årig tjej som har sämre tränare, sämre utrustning och sämre träningstider än jämnåriga killar.

Det är ju bland annat det som Nilla Fischer menar. Orättvisan som börjar i barnsåren. Andreas Granqvist har inte förstått Nillas tal, tyvärr. Som man vill han nu inte ta mer skit. En annan man, Sveriges mest berömda spelare, Zlatan Ibrahimovic, tyckte det var rolig när han sa att Sveriges meste landslagsspelare Therese Sjögran skulle få nöja sig med en cykel, signerad av Ibrahimovic istället för Anders Svensson som fick en kinesisk bil made in Sweden.

Granqvists ömma tår visar ju att han tar till sig kritiken. Han tycker att han har gjort sitt genom att avstå från några tusenlappar, men Fischer menar ju något helt annat. Hon pratar ju om det större sammanhanget. Om villkoren och förnedringen. Som någon, förlåt, idiot, skrev efter Fischers tal att damlandslaget förlorar ju mot P16-lag även om pojkarna spelar med två man mindre och vad fan tror de vad de är? Det är ju även dessa förnedringar som Nilla Fischer pratar om, något som hon lyckligtvis är ganska immun mot numera, men något som slår hårt mot 11,12-åriga barn som får höra att de borde sluta med fotbollen.

Granqvists ömma tår bevisar tyvärr att han knappast har funderat kring allt detta. Han skulle ju gå ut i en intervju och säga: ”Jag håller med om det allra mesta som Nilla Fischer säger. Som herrlandslagets lagkapten vill jag säga och det gäller för alla mina lagkamrater att vi står bakom er tjejer. Vi vill att ni behandlas med samma respekt som vi. Ni jobbar lika hårt som vi och alla dumma förnedringar och patriarkalt skitsnack måste ta slut. ” Men han sade bara att han är trött på skiten.

Det var en hel del män som uttryckte sin solidaritet med kvinnorna eftersom de har en fru och döttrar. Därför, så skrev dem skulle de stå bakom tjejer som spelar fotboll.

Men det duger ju inte heller på riktigt. Endast på grund av att man bor tillsammans med tre kvinnliga personer stöder de alltså tjejer som spelar fotboll. Det duger inte, men det är i alla fall en början. De röstar så att säga på rätt parti.

Nilla Fischer pratade om oss män, att vi skulle komma in i gamet och göra vårt att jämställdheten verkligen blir sanning. Eftersom vi gynnas alla av jämställdheten. Visst har hon rätt. Och visst vet hon att det finns en hel del män som kämpar tillsammans med kvinnor. Ralf Kellermann och Stephan Lerch till exempel, tränarna hon har haft i Wolfsburg som kämpar om varje euro för damverksamheten. Jag tror inte att de skulle ha lika ömma tår som Andreas Granqvist som kanske förstod att han inte har gjort mer för att stödja damerna än att avstå från pengar som inte gör honom en uns fattigare?

Vi borde vara stolt på personligheter som Nilla Fischer, Hedvig Lindahl, Caroline Seger och Kosovare Asllani som alla fyra har pratat mycket om den totalt oacceptabla ojämställdheten inom fotbollen.

Debatten om jämställdhet inom fotbollen kommer att fortsätta. Ett herrlag som kvalificerar sig för gruppspelet i Champions League får flera hundra gånger mer pengar av UEFA än ett damlag som går till sextondelsfinalen. Och kom ihåg att UEFA är ingen vinstdrivande organisation utan ett europeiskt förbund för att främja fotbollen. Samma sak gör FIFA som även dem är ingen vinstdrivande organisation utan en NGO som finns till för att främja fotbollens utveckling, män som kvinnor, pojkar som tjejer. ”Fotbollens framtid är kvinnlig,” har fd FIFA generalsekreteraren Sepp Blatter sagt för väldigt många år sedan. Framtiden börjar alltid nu. Det är dags. No excuses.

 

 

Alla intervjuer från Fotbollsgalan

NillaHär kan ni se alla intervjuer från gårdagens Fotbollsgala på ett ställe: Anna Anvegård, Julia Karlernäs, Anja Mittag, Caroline Seger, Lotta Schelin och två tyska frågor o svar till Nilla Fischer. Jag beklagar att jag missade både årets målvakt Hedvig Lindahl och årets futsalspelare Daniella Chamoun. 

Tankar efter Fotbollsgalan

LottaNu är jag hemma efter en resan genom Stockholmsregnet. Efterfesten på Globen har börjat, när jag promenerade genom lokalen såg jag inga kvinnliga fotbollsspelare, de kanske drog någon annanstans.

När jag blickar på priser för årets målvakt, back, mittfältare och forward får jag fram en genomsnittsålder av 33,75 år på årets pristagare. Missförstå mig rätt: alla som vann var rättmässiga vinnare, men var är de yngre spelarna och vad säger detta om svensk damfotboll?

Sanningen är ju förstås den att svensk damfotboll ser bättre rustat ut för framtiden än någonsin. Peter Gerhardsson har ett gäng på 25-30 spelare som alla håller hög klass. Men just den centrala linjen Lindahl-Fischer-Seger–(Schelin) som alla vann ett pris ikväll kommer att bli mycket svårt att ersätta när det är dags.

Någon frågade Caroline Seger ikväll om hon har en tanke på att sluta, men hon svarade att hon ser ett VM framför sig och att man inte vet vad morgondagen bringer, något i den stilen och det är förstås alldeles rätt. Men både Anja Mittag och Caroline Seger pratade om sin ålder. Anja har kontrakt fram till nästa sommar och jag kan inte tänka mig att hon inte stannar åtminstone ytterligare ett halvår.

Jag hade gärna sett ett pris för Kosovare Asllani, Elin Rubensson och Sofia Jakobsson och även Ellen Löfqvist. Kosovare Asllani hade kunnat få Årets kreative spelare, Elin Rubensson Årets bästa nya ledare, Sofia Jakobsson Årets comeback och Ellen Löfkvist Årets lagkapten.

Faith Ikidi borde få pris varje år. Årets back med det bästa uppbyggnadsspelet hade kunnat vara hennes pris. Och glöm inte Hanna Glas som årets ytterback. Hennes fenomenala prestationer har gett henne ett kontrakt i Paris. Linda Sembrant är en ankare som är värt priser hon med.

Trots allt är jag ganska nöjd med pristagarna. Det är stora personligheter som fick priserna.

Lite konstigt förstås att Julia Karlernäs anses som Damallsvenskans mest värdefulla spelare, men att hon inte vinner sin kategori, men vem bryr sig? Karlernäs var lycklig.

Och det var Anna Anvegård som inte riktigt tänkte efter när hon kom från Elitettan till Damallsvenskan. Hon var inte rädd. Och det gav ju resultat för Växjö och i söndags för landslaget när hon gjorde mål mot England. Men lika värdiga vinnare hade förstås utmärkta Julia Zigiotti och Rebecka Blomqvist varit. Nästa år kommer detta anfallspar att skrämma hela serien ännu mer än dem gjorde det i år. Tro mig!

Sedan höll Nilla Fischer brandtalet som hennes fru hade antytt hon skulle göra när hon pratade med en kvällstidning inför kvällen. Men jag tyckte inte att det var ett brandtal. Hon pratade ju bara om sanningar och pekade på hur svårt det fortfarande är för tjjer och kvinnor att utöva sporten, hur mycket hån de möter och även om de är så framgångsrika som Fischer som 34-åring behöver de fundera över vad de gör dag 1 efter fotbollen eftersom löneskillnaderna är gigantiska

Jag gillar Fischer och Seger och Lindahl och Asllani som på senare år har utvecklats som språkrör för kvinnor och tjejers rättigheter inom fotbollen. De är förbannade ibland och det med all rätt. Deras ihärdiga kampanj för rättigheterna kommer att föra räörelsen framåt. Långsamt, alldeles för långsamt.

Zlatan Ibrahimovic var på galan och det är stort att juryn vågade att inte ge honom guldbollen. Ändå skämtade han att han hade kommit från Los Angeles för att få publik att komma till Globen. För det var ju pga honom alla hade kommit. Och visst skämtar han och menar han det på allvar. Och visst är det många journalister och åskådare som kommer för att se honom. Men Nilla Fischer höll emot och sa att hon inte tyckte det var bra sagt för den här kvällen handlar om fotbollen och alla som utövar den.

Jag önskade att mer av den mod som spelare som Hedvig, Nilla och Caroline (sorry, jag vet att du kallas Seger) och Kosovare (Kosse) visar när de pratar rättvisa och orättvisor skulle hoppa över till de unga. Och visst känner jag några, Irma Helin är en sådan härlig ung röst som kommer att höras mer framöver. Men tjejerna borde gnälla mer, ännu mer, skulle kanske några säga. Det är så viktigt att dessa förebilder finns och inte minst därför var detta en bra kväll för fotbollen.

På något sätt, det är jag säker på, kommer vi även att se Lotta Schelin i fotbollen framöver. För svensk fotboll finns ingen bättre ambassadör. Hon berättade att hon fortfarande är sjukskriven (har varit det i mer än ett år alltså), men sa också att hon mått bättre de sista veckorna. Det syntes också på henne. Jag var lite rädd när jag såg hennes reträtt, när hon hade presskonferensen där hon berättade att hon skulle sluta. Det kändes hur svårt det är för henne att lägga alla dessa år på hyllan. Ikväll såg det mycket bättre ut. Fotbollssverige har visat att ingen har glömt bort henne och att alla respekterar hennes gärning till det yttersta. Vi får låta henne bli ännu friskare och inreda sitt hus och vi kommer att se henne igen. Varför inte som ”expert” i någon TV-kanal (svenskt eller franskt) under VM nästa år?

Fotbollskanalens hederspris har tidigare gått till Pia Sundhage (2017), Therese Sjögran (2015) och Marta (2007) förut. Lotta Schelin är alltså den fjärde kvinnan och den tredje på fyra år (!) som vinner detta.

Jag förespråkar en lite annan jury inför nästa år. Varför kan vi inte se två damallsvenska tränare (genom lottning; man får inte sitta två år i rad) i juryn istället för två av förbundets tränare? Sedan tycker jag att skrivande journalister skulle också vara med i juryn. Det räcker ju med betalande TV¤:s expert Malin Swedberg eller Hanna Marklund och sedan två journalister och även där skulle man kunna lotta ut två stycken ur en liten större pool. Jurymedlemmarna Victoria Sandell och Frida Östberg har ju spelat med eller mot alla som vann priserna för målvakt, back, mittfältare och forward ikväll. Och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman är landslagsspelarnas chefer och kommer ju rent instinktivt både nominera och rösta för ”sina” spelare för att rättfärdiga de egna uttagningarna.

Men som sagt. Jag är hemma nu och trots allt ganska nöjd med en fin kväll på Globen. Nu stundar silly season med en massa spännande rykten och övergångar. Använd gärna kommentarsfältet under SILLY SEASON på bloggen för att tipsa om övergångar. För mig återstår en live match i år och den spelas den 2 december på Kingsmeadow i London mellan Chelsea Women och Reading FC. Ser fram emot detta. God natt!

Vem vinner Diamantbollen?

41012034185_cece0352d6_k

Blir det ”Segerkväll” i kväll? Tre statyer skulle hon kunna ta hem. 

Ikväll ska jag bege mig till Globen för att bevittna Fotbollsgalan 2018 och förhoppningsvis få ett par intervjuer med pristagare. Juryn har ju valt att inte nominera några av de definitivt bästa spelare under året: Faith Ikidi och Elin Rubensson. 

Jag tror att man gissa rätt enkelt vem som vinner juryns priser om man tittat på sammansättningen av juryn. Det blir då Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Anja Mittag. Kategorin MVP går till Caroline Seger och genombrottet lär Anna Anvegård vinna. Årets tränare måste nog Stellan Carlsson kamma hem om juryn inte har bestämt sig för vinnarna redan innan Damallsvenskan var avgjort.

Men vem vinner årets mest åtråvärda trofé, diamantbollen som har en annan jury?

I år har nog ingen svensk spelare glänst över alla andra. Nilla Fischer blev tyska mästare och vann pokalen och fick spela Champions League finalen i Kiyv. Men det var snarare danska Pernille Harder som dominerade i Wolfsburg. Nilla Fischer gjorde det hon skulle, inte mer och inte mindre. Stina Blackstenius gjorde 13 mål och 8 assist i den franska ligan 2017/18 och har än så länge gjort sex mål i den nya säsongen. Samtidigt vann hon landslagets skyttelgia 2018 med fem mål. Men jag tvivlar på att juryn ger Diamantbollen till en 22-åring. Det skulle kräva mycket mod och innovation att göra detta val och när jag tittar på listan av vinnare från de gångna åren, så hittar jag faktiskt en spelare som fick den härliga statyn när hon var endast 22 år gammal. Det var Lotta Schelin 2006.

Lotta vann bollen faktiskt fem gånger. Men efter det var det Caroline Seger som i 24 års ålder vann utnämningen 2009 – året där hon blev svenska mästare med Linköpings FC.

Tittar juryn på spelarens framgångar och avgör detta, så måste det bli Nilla Fischer.

Tittar juryn på spelarens individuella prestation under 2018i både seriespel och landslaget, så ser jag Kosovare Asllani och, ja, Elin Rubensson som två favoriter.

En annan favorit är förstås Caroline Seger som har spelat en mycket stabil vår, men som dock sedan blev skadad och som tappade både SM-guldet och Champions-League-platsen till slut.

En solklar kandidat borde även Sofia Jakobsson kunna vara. Med tanke på att hon var korsbandsskadad 2017 och med tanke på vilken otrolig comeback i landslaget hon har lyckats med, är hon faktiskt en av mina favoriter. 28-åringen har etablerat sig som en av landslagets viktigaste spelare.

Får jag välja står det mellan Asllani, Rubensson och jakobsson, men jag är säker på att både Fischer och Seger är mycket tunga kandidater för juryn. Möjligtvis borde man även belöna Linda Sembrant för en lång och stabil karriär.

 

 

 

 

Linda Sembrant spelade mest under 2018

30794967830_cf28273597_kSverige har spelat 12 matcher under 2018. Nu kan bloggen avslöja vem som fick mest speltid under året.

Det är mittbacken Linda Sembrant från Montpellier HSC, 23 minuter spelade hon mer än dubbla lagkamraten Sofia Jakobsson. 

1080 minuter spelade det svenska landslaget under 2018. Jag har tagit bort stopptidsminuter ur ekvationen och alla spelare som byttes in i 90:e minuten eller senare har fått en minut till godo.

Här kommer Sveriges topp 15 spelare i antal spelminuter under 2018.

  1. Linda Sembrant (Montpellier HSC) 923 minuter (= 84,6% av den totala speltiden)
  2. Sofia Jakobsson (Montpellier HSC) 900
  3. Magdalena Eriksson (Chelsea Women) 891 minuter (= 82,5%)
  4. Kosovare Asllani (Linköpings FC) 805
  5. Jonna Andersson (Chelsea Women) 769
  6. Hedvig Lindahl (Chelsea Women) 720
  7. Hanna Glas (PSG) 711
  8. Elin Rubensson (Kopparbergs/Göteborg FC) 697
  9. Caroline Seger (FC Rosengård) 683
  10. Stina Blackstenius (Montpellier HSC) 653
  11. Nilla Fischer (VfL Wolfsburg) 523
  12. Olivia Schough (Kopparbergs/Göteborg FC) 444
  13. Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam) 360
  14. Hanna Folkesson (FC Rosengård) 331
  15. Fridolina Rolfö (Bayern München) 321

Jakobsson spelade alltså mest, men man måste tillägga att det är Hedvig Lindahl som är målvakt #1 i Sverige och att Gerhardsson gav två matcher var till Hilda Carlén och Zecira Musovic. Caroline Seger var skadad en längre period och vilades i en annan match. Nilla Fischer avstod av privata skäl från ett flertal matcher och nu vilades hon under England-samlingen. Trion Lindahl-Fischer-Seger är dock central i den svenska startelvan som kommer att spela VM 2019. Även Fridolina Rolfö var skadad under flera landslagssamlingar och hade säkert fått betydligt mer speltid.

33 spelare fick spela under det gångna landslagsåret. 23 får Gerhardsson ta med till VM. En ungefärlig önskestartelva ser ut så här

Hedvig Lindahl, Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Caroline Seger, Elin Rubensson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson.

Där bakom är det främst Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson som kan konkurrera om en plats i startelvan. Olivia Schough och Hanna Folkesson är inbytesspelare som kommer att samla fler minuter under nästa året, men som knappast ingår i en startelva om alla är friska. Amanda Ilestedt fick fyra gånger 90 minuter och skötte sig bra, men spelade endast när Nilla Fischer inte var med. Både Sembrandt och Eriksson har starkare kort för tillfället.

Bakom dessa 15 spelare som nog alla lär få åka med till VM om de är friska ser jag även Anna Oskarsson och Anna Anvegård att konkurrera på allvar om en plats i VM-truppen.

Återstår fem platser i VM-truppen. Två av dessa är målvakter. Zecira Musovic känns ganska säkert och just nu ligger Cajsa Andersson bra till.

Det är mer eller mindre endast tre platser som står mer eller mindre helt öppet för en större grupp spelare att tävla om – om ingen av de 20 skadar sig.