Etikettarkiv: Nilla Fischer

Gerhardssons trupp inför Danmark och Ungern

johanna

Djurgårdens Johanna Rytting Kaneryd åter igen i Peter Gerhardssons trupp

Peter Gerhardsson har alldeles nyss tagit ut sin trupp till VM-kvalmatcherna mot Danmark (i Göteborg) och Ungern (i Borås).

Hilda Carlén, Hedvig Lindahl, Zecira Musovic

Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Jonna Andersson, Emma Berglund, Mia Karlsson, Amanda Ilestedt

Caroline Seger, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Elin Rubensson, Marija Banusic, Lina Hurtig, Julia Spetsmark, Hanna Folkesson, Kosovare Asllani, Johanna Rytting Kaneryd, Julia Roddar, Mimmi Larsson

Lotta Schelin är fortfarande skadad och därför inte med i truppen. I övrigt saknas framför allt Lisa Dahlkvist och Olivia Schough från Pia Sundhages tid.

Annonser

Tyska favoriter vinner stort

6412483369_8b7ebf2cfe_bDen tyska Bundesligan drog igång igår lördag med två matcher. David Lundell har i sin utmärkta blogg Spelare12 utförligt analyserat alla lagens situation inför ligastarten och jag ska därför inte ge mig in på att diskutera in och ut i de olika klubbarna.

VfL Wolfsburg krossade TSG Hoffenheim i går med hela 6:0 och satte därmed tonen för den första omgången, men jag misstänker för hela säsongen. 1522 kom till AOK Stadion och såg två mål av Pernille Harder som har varit min favorit till utmärkelsen Europas bästa spelare 2017, men som bekant blev tvåa bakom Lieke Martens efter dennas suveräna EM-insats.

Polskan Ewa Pajor, australiensiskan Emily van Egmond och norskan Caroline Graham gjorde de övriga målen för internationella Wolfsburg, mål #6 var ett självmål.

Även Bayern München, mästaren från 2015 och 2016, vann enklare än förväntat borta med 3:0 mot SGS Essen. Där träffade tyska landslagsanfallaren tillika fjolårets skyttedrottning Mandy Islacker i första matchen för sin nya klubb (hon kom från Frankfurt). 2132 i Essen är även det en utmärkt publiksiffra. Också andra målet gjordes av ett nyförvärv tjeckiskan Lucie Vonkova som flyttade från Jena till München. Trean sattes av Simone Laudehr på straff.

I skrivande stund leder 1.FFC Frankfurt med 2:0 över nykomlingen 1.FC Köln efter mål av Ana-Maria Crnogorcevic och i EM briljanta Jackie Groenen. I Bremen, den andra nykomlingens stad har en annan EM-hjältinna redan nätat två gånger, österrikiska Nina Burger. 2:0 till Sand alltså.

Kl 13.30 spelar ”svensklaget” 1.FFC Turbine Potsdam sin första hemmamatch mot USV Jena. Lite längre fram under säsongen ska jag börja en serie utlandsintervjuer ”svenskkollen” och då ska jag bl a höra med Amanda Ilestedt om hur hon har det i staden utanför Berlin.

Vem vinner då Bundesliga 2017/18?

Jag har inget annat tips än VfL Wolfsburg. Deras trupp är så otroligt bredd och imponerande att endast Olympique Lyon kan överträffa dem i Europa. Startelvan igår bestod av elva aktuella landslagsspelare: Almuth Schult, Babett Peter, Nilla Fischer, Noelle Maritz, Lena Goeßling, Lara Dickenmann, Tessa Wullaert, Caroline Graham, Sara Björk Gunnarsdottir, Ewa Pajor, Pernille HarderInbytta blev ytterligare tre landslagsspelare: Anna Blässe, Emily van Egmond, Vanessa Bernauer. 

Den tyska damfotbollssidan Soccerdonna har gjort en rundringning till alla Bundesliga tränare inför säsongen och de håller med mig. Alla tolv tränare nämner Wolfsburg som favorit på ligaguldet. Eftersom de fick nämna flera favoriter så fick även Bayern München (3), Turbine Potsdam (3) och 1.FFC Frankfurt (3) röster.

Soccerdonna har även tittat på ålder och utlänningar. Med 26,0 år har Wolfsburg den äldsta truppen och Hoffenheim den yngsta med 21,8 år (därav resultatet 6:0?). Iögonfallande är alltid att tyska klubbar har mycket större trupper än de svenska klubbarna. Alla har minst 21 spelare till förfogande (SC Sand, USV Jena, 1.FC Köln) medan 1.FFC Frankfurt, Turbine Potsdam och MSV Duisburg har 26 spelare var. 83 utländska spelare gör att 29,3% av alla spelare i serien har bakgrund i ett annat land.

 

Förändring tar tid – ingen revolution

Hurtig

Lina Hurtig

Med några timmars avstånd till Peter Gerhardssons första trupputtagning är jag fortfarande upprymd och tror att det här kan gå vägen. Men jag skulle ändå inte prata om en revolution som bloggarkollegan Johan Rydén har gjort, även om jag förstår hans entusiasm. Jag såg uttagningen i smyg på jobbet och när Peter först presenterade målvakterna och sedan backarna då fick jag en lottokänsla, en känsla som någon måste få som har allt rätt medan dragningen pågår.

Målvakterna Hedvig Lindahl , Hilda Carlén och Zecira Musovic – rätt. Backarna Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Jessica Samuelsson, Natalie Björn, Linda Sembrant – rätt. Det började med tio av tio, sedan la han till en åttonde back, Kristianstads duktiga Mia Carlsson. 

Hanna Glas och Emma Berglund försvann från Pia Sundhages tid. Båda kommer troligtvis inte att försvinna för gott ur landslagets krets. Berglund har alla möjligheter att spela in sig igen även om hon valde en klubb som inte kommer att spela Champions League 2017/18. I ett längre perspektiv ser jag Amanda Ilestedt som den spelare som kommer att ersätta 33-åriga Nilla Fischer i backlinjen.

Seger

SvFF:s ordförande viskar i Caroline Segers öra

Och då är vi inne på temat generationsväxling och revolution. Sverige har i sin historia aldrig upplevt en revolution och jag tror inte att den kommer nu. I och med att kvartetten Lindahl, Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin har aviserat att de tänker fortsätter i landslaget betyder det ju att de tongivande spelarna är kvar med sin värdefulla erfarenhet, med sin rutin och med sina spetsegenskaper.

Vanligtvis slutar spelare som har varit med i ett landslag under en längre tid efter en stor turnering som VM, EM eller Olympiska spel. Segers och Schelins lagkompis Anja Mittag bestämde sig nu efter EM i Holland – ett klokt och smart beslut som passar till Mittags spelintelligens. Hon slutade som spelare i startelvan, vem vet vad som händer de närmaste två åren och vilka unga spelare som kommer efter i Tyskland.

Sara Thunebro slutade efter VM i Kanada 2015, Även Sveriges mesta landslagsspelare Therese Sjögran, numera Caroline Segers och Lotta Schelins chef i Malmö, lät åttondelsfinalen mot Tyskland i Ottawa (1:4) vara det sista hon gjorde i blågult. Victoria Sandell Svenssons sista framträdande i landslaget var kvartsfinalen mot Norge (1:3) i Helsingfors. Även internationella spelare som franska Camille Abily och Skottlands målvakt Gemma Fay lät EURO 2017 vara avslutningen på landslagskarriären. Jag skulle kunna rabbla upp många fler exempel och säkert hittar ni även motbevis som till exempel Malin Moström som avslutade fotbollskarriären med säsongen 2006 både i Umeå och i landslaget med ett stundande VM i Kina lite mer än ett halvår senare.

Hur som helst så talar mycket för att kvartetten Lindahl, Fischer, Seger och Schelin har VM 2019 i sikte. I den franska sommaren är de då mellan 34-36 år gamla. Ingen av dessa spelare kommer att nöja sig med en plats på bänken eller på läktaren om de blir uttagna.

Missförstå mig rätt. Caroline Seger gjorde en mycket bra match i går mot Sveriges just nu kanske näst bästa lag (detta med facit i handen att Rosengård vann båda matcher över Linköping i år – dessutom på bortaplan). Hon är viktigt mot Danmark även om man måste säga att även henne begränsningar blev tydliga i EM när Holland vann kampen om mittfältet med snabbare, tekniskt bättre och yngre spelare. I Sverige finns det dock ingen konkurrens.

Asllani

Kosovare Asllani en av fyra centrala mittfältare i truppen

Jag tror också att den första kvalmatchen mot Danmark kommer alldeles för snabbt för Peter Gerhardsson. De hade varit skönare med en match till mot Ungern och ytterligare en mot Ukraina kanske. Men danskorna kommer till Sverige i slutet av oktober och de kommer med sin anfører Pernille Harder, med Nadia Nadim som leder ett starkt lag som kommer att kräva allt av Sverige. För första gången på väldigt länge, kanske någonsin, är den första platsen i en kvalgrupp inte given för ett svenskt lag.

I den matchen kommer Gerhardsson nog att förlita sig på kvartetten och fler spelare med rutin. Kommer han att göra det?

Resan till Kroatien är lång, de stannar nästan en hel vecka i landet innan man spelar matchen. Och Gerhardsson har flera gånger i dag poängterat att han inte tog ut nio nya spelare utan 23 nya, eftersom alla är nya för honom. Det är ett skönt sätt att säga att alla får sin chans.

Två tunga namn saknas. Lisa Dahlkvist och Olivia Schough. Båda var favoriter under den gamla lagledningen, men båda är nu utanför och det är ett bra beslut. Lisa Dahlkvist har tappat mycket, ledde inte sitt lag KIF Örebro och spelade inte heller ett godkänt EM. Olivia Schough saknar skärpa både i inlägg och avslut och hennes tajming är ibland riktigt kass. Jag antar ändå att utanförskapet kommer som ett tungt slag för båda.

I en intervju med SVT säger Dahlkvist: ”Jag vill absolut spela i landslaget och jag ser mig själv som en landslagsspelare. Jag vill spela många landskamper till.”

Lisa Dahlkvist var med oavbrutet sedan 2009 i landslaget och har helt tydligt en annan bild av sig själv och hennes prestationer än vad omvärlden har av henne. Där har nog Peter Gerhardsson gjort sig lite opopulär. Men det är nog det vad jobbet innebär. Att fatta beslut som förstås inte alla gillar. Att spela i landslaget är ingen självklarhet längre tycks det som. Att peta Dahlkvist är inte bara en fingervisning mot spelaren att hon behöver höja sig (vilket hon säkert kan), det är även en fingervisning åt alla andra att man inte kan ta en plats i startelvan eller truppen för given.

Ändå så kan startelvan mot Kroatien se väldigt bekant ut. Eller vad sägs om Lindahl, Samuelsson, Fischer, Sembrant, Andersson, Seger, Asllani, Folkesson, Spetsmark, Blackstenius, Rolfö.

Jag saknar Elin Rubensson i truppen. Definitivt. Men i hennes roll som central mittfältare finns redan fyra uttagna. Det är även därför Gerhardsson petade Dahlkvist. Och han lär inte vill ha Rubensson som ersättare på en ytterbacksposition. Vad händer med henne framöver? Beroende på hur det går för Göteborg borde hon kanske spela i en klubb som är på den övre halvan av tabellen. Hammarby som kämpar mot nedflyttning var senast en jämn motståndare för Göteborg.

Jag förstår att Pauline Hammarlund är utanför just nu – hon gör för få mål. Hon finns säkert i anteckningsboken, men i konkurrens mot Blackstenius, Rolfö och Banusic är hon nummer 4. Mimmi Larssons uttagning är lite överraskande – även hon är inte i sitt livs form direkt.

Malin Diaz är inte med, hon var i min bok, men kanske vill hon fortfarande inte, kanske tyckte Gerhardsson att formen inte var topp den senaste tiden, någonting som jag skulle förstå. Hela Eskilstuna har inte haft en rolig sommar och tappat mycket mark på LFC och FCR.

johannaSkönt att Tove Almqvist och Johanna Rytting Kaneryd är med – två absoluta framtidsspelare som måste föras in i landslaget. Det är mycket i Peter Gerhardssons trupp som är framtidsinriktat. Samtidigt som han får och måste balansera generationerna och hierarkin inom laget. Detta kräver inte bara fotbollskunskap utan även mycket psykologi.

Inte bara Dahlkvist och Schough saknas av den inre kärnan utan även Lotta Schelin. Där påpekade Gerhardsson att han hade pratat med Lotta i telefon och hon hade sagt att hon nog inte blir helt återställd fram till matchen mot Kroatien. Varpå förbundskaptenen bestämde att det är bäst för alla parter att Lotta vilar och tränar upp sig för att förhoppningsvis vara fit for fight mot Danmark i oktober. Även detta en helomvändning som FC Rosengård säkert gillade. Spelaren som spelade med smärtstillande under EM kan äntligen vila och bli frisk igen och spela i den vita tröjan innan hon spelar i blågult igen. Landslaget kommer framöver satsa på friska spelare och man har redan nu hört från några klubbar att de tycker att kommunikationen mellan förbundskaptenen och dem har börjat bra.

Sist: Pia Sundhages trupp i Holland var i genomsnitt 26,91 med den i särklass äldsta startelvan i hela turneringen. Tredje yngsta laget vann turneringen. Peter Gerhardssons första trupp är i genomsnitt 25,08 år gammal, nästan två år yngre alltså. Vi är på väg!

 

The Times They Are A-Changin’: Gerhardssons trupp

27488349134_6778775450_oHilda Carlén, Hedvig Lindahl, Zecira Musovic

Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Jonna Andersson, Mia Carlsson, Natalie Björn

Caroline Seger, Petra Andersson, Hanna Folkesson, Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson, Julia Spetsmark, Lina Hurtig, Marija Banusic, Fridolina Rolfö, Tove Almqvist, Johanna Rytting Kaneryd

Kommentar senare. Gud, vad glad jag blev!

Startelvan mot Kroatien

34085154191_187500ed27_k

Får Marija Banusic äntligen den uttagning hon förtjänar som Sveriges bästa forward?

Signaturen Spelare12 aka David Lundell har de senaste dagarna inventerat flera dussin spelare som skulle kunna konkurrera om en landslagsplats med Peter Gerhardsson vid rodret.

Johan Rydén har analyserat inte bara Pia Sundhages år som förbundskapten utan även satt betyg på alla spelare under EM samt lämnat sin syn på framtida trupper, Mycket läsvärt!

I vilken riktning ska vi gå efter ett mediokert EM där Pia som vanligt satsade på sina favoriter med ett tryggt defensiv spel där man hoppades på fel av motståndarna för att sedan slå långa bollar. ”Sundhage har inte lyckats sätta någon personlig prägel på det svenska landslagets spelsätt. Nästan alla hennes idéer till förändringar har misslyckats”, skriver Johan och tyvärr kan jag inte annat än att hålla med. När hon blev förbundskapten efter Thomas Dennerby med guldet med USA från OS i London i bagaget hälsades Pia Sundhage välkommen som en frälsare. Vi fick ett EM-brons och ett utmärkt OS-silver, men laget utvecklades inte och Peter Gerhardsson får ett svårt arv där Sverige kanske för första gången ramlar ut ur topp 10 i världen. Svaret kommer den 1 september.

Den första matchen spelas mot Kroatien snart och Gerhardsson har bara drygt två månader till den mycket svåra hemmamatchen mot Danmark. Hur ska den första truppen se ut? Blir det generationsväxling så småningom eller satsar även Gerhardsson på Lotta Schelin och Caroline Seger på plan alla minuter?

23 spelare får en trupp till en VM-kvalmatch ha och 18 får sedan tas ut till själva matchen.

De äldre spelarna Schelin, Seger och Nilla Fischer vill alla fortsätta och Gerhardsson är glad för det. De kan behövas speciellt mot Danmark. Men ändå måste generationsväxlingen börja om än försiktigt och långsamt. Jag skulle se ut en ny lagkaptén för att markera att någonting nytt måste ta form. Det är förstås väldigt tuff med tanke på att det finns en stark hierarki inom landslaget där de äldre spelarna genom alla dessa år haft och har en mycket viktig röst och utgör ett maktcentrum inom laget. De har gång på gång på gång även fått spela oavsett hur de presterade vilket gör det inte lätt för Gerhardsson att komma med förändringar. Platsen i startelvan är en vana och uppfattas som självklart.

Som Johan Rydén så riktig skrev försökte USA:s Tom Sermanni att ändra mycket inom det amerikanska lagets hierarki vilket ledde till spelaruppror och att Sermanni fick sparken.

Jag skulle kunna tänka mig att Arsenals nyförvärv Jessica Samuelsson skulle fungera utmärkt som lagkapten. Frågan är hur detta skulle uppfattas av de äldre spelarna. Skulle man acceptera detta eller blir det ”krig”. Steffi Jones har utsett Dzsenifer Marozsan som sin lagkapten för att visa att något nytt byggs. För Marozsan innebar det för mycket press som hon inte kunde hantera under EM. Jag anser detta steg som en nödvändig markering. På sikt skulle även Magdalena Eriksson vara en fantastisk lagkapten om hon erövrar en plats i startelvan. Hon har den karaktär som jag önskar mig av en lagkapten: intelligent, loyal och mycket engagerad.

Och här kommer min första trupp till landskampen mot Kroatien:

Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Zecira Musovic

Här vill jag att Lindahl spelar första halvleken och att Musovic debuterar i andra halvleken. Någonting som man kan prata med Hedvig Lindahl om snarast möjligt och något som hon säkert accepterar och förstår.

Jessica Samuelsson, Jonna Andersson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Natalie Björn

Jag vill stå över Emma Berglund för en match och se formstarka Amanda Ilestedt i truppen samt Natalie Björn som kan bli ett stort framtidsnamn. På sikt hoppas jag även att spelare som Ronja Aronsson och Ellen Löfqvist debutera.

Kosovare Asllani, Caroline Seger, Hanna Folkesson, Hanna Glas, Elin Rubensson, Josefin Johansson, Lina Hurtig, Tove Almqvist, Malin Diaz

Lisa Dahlkvist som har varit given i många år har varken spelat en bra EM-turnering eller presterat särskilt bra i klubben som ligger sist i tabellen. Med Folkesson och Johansson har jag två spelare som kan spela den rollen. Blir säkert en utmärkt tändning för Dahlkvist att försöka kämpa sig tillbaka. Hon kändes rätt segt de senaste månaderna. Hanna Glas är med som yttermittfältare och inte som back.

Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Lotta Schelin, Marija Banusic. 

Rolfö & Blackstenius spelade bra ihop i EM. Lotta Schelin hade nacksmärtor och spelade med smärtstillande. Det måste hon inte göra när jag ställer laget på plan. Jag tycker att detta är ytterligare ett stort minus att Sundhage använde spelare som var halvskadade eller trötta vilket ofta ledde till att de inte kunde spela för sin klubb som överför deras lön varje månad. Marija Banusic är Sveriges bästa forward just nu, spelar en fantastisk säsong och har en teknisk förmåga som ingen annan i den här truppen kommer i närheten av. Frisparken mot Örebro nyligen (och andra frisparksmål) hon gjort gör henne till ett vasst anfallsvapen och att hon kan mycket mer vet alla. Att inte kunna integrera en sådan spelare i landslaget är ett stort misslyckande och ett klart bevis på bristfällig ledarskap. Men det blir annorlunda nu. Istället för att lyssna på D23-tränaren Lillie Persson hoppas jag att Peter ringer till Kim Björkegren. Istället för total underordning bör det bli respekt från alla för alla framöver. Lika – olika ska inte bara stå på banderoller, det ska också levas. Jag är ganska säker på att det kommer att bli så.

Vill ni ha startelvan mot Kroatien? Här kommer den med byten (jag utgår ifrån att matchen är avgjort efter en timme).

Hedvig Lindahl (46. Zecira Musovic), Jessica Samuelsson, Nilla Fischer (60. Amanda Ilestedt), Linda Sembrant, Jonna Andersson, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Elin Rubensson, Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius (46. Marija Banusic).

Jag vill att en större krets spelare får en känsla av att man verkligen tror på dem. Det är därför som jag vill se Rubensson starta på det centrala mittfältet. Jag tror på henne och hon ska känna förtroende. Amanda Ilestedt kommer att ta ett steg i sin fysiska utveckling i Potsdam där man tränar mycket tuffare än i Malmö, ibland på gränsen. Även Ilestedt är en framtidsspelare och hon ska veta det. I anfallet ser det bra ut för Gerhardsson med Rolfö, Blackstenius och Banusic, eventuellt också Lina Hurtig.

På sikt vill jag även att vi spelar en match där kanske bara en av trion Fischer-Seger-Schelin står på plan i början. Inte mot Danmark troligtvis, men varför inte mot Ungern den 24 oktober? Detta måste hända förr eller senare eftersom vi kommer inte att gå långt i VM 2019 om vi inte sakta men säkert gör ändringar i lagets uppställning, men även i lagets hierarki. Vi har intelligenta, verbala spelare som säkert inser att detta är nödvändigt.

Långsiktigt måste flickfotbollen förändras. Vi behöver mer resurser i de tidigare åren för tjejerna, bra tränare och en strategi som så bredd som möjligt ska främja det kreativa, tekniska spelet. Bolltrygghet och passningssäkerhet och en viss teknisk nivå i de nedre tonåren kommer att leda till en förändring av spelsättet. När det gäller spelidé vill jag att Gerhardsson tittar mer på Linköping och Rosengård istället för att satsa endast på försvar och långa bollar framåt. Holland går inte att kopiera eftersom vi inte har tillräckligt många spelare som kan spela den sortens fotboll. Men varför inte om 8-10 åt?

 

 

De 10 bästa i världen

 

DSC07797

Blir Carli Lloyd världens bästa spelare – igen?

I går har FIFA släppt sin lista på tip spelare som de anser var världens bästa år 2016. Här kommer den:

Lucy Bronze, Deyna Castellanos, Pernille Harder, Samantha Kerr, Carli Lloyd, Dzsenifer Marozsan, Lieke Martens, Viviane Miedema, Wendie Renard, Jodie Taylor.

”Tävlingen” om att vara världens bästa är alltid omdiskuterat, det är nästan aldrig rättvist, men det är ett fint samtalsämne där man kan instämma, avfärda, bli glad eller arg, det är något som engagerar med andra ord och då är det i slutändan bra för fotbollen.

Det första namnet som jag vill stryka är Carli Lloyd. USA:a landslag har torskat både i She-Believes-Cup och Tournament-of_Nations på hemmaplan och inte heller har Carli dominerat NWSL med sitt spel i Houston Dash eller i FA WSL med Manchester City. Ändå får Lloyd ses som en av favoriterna för att vinna priset.

Det andra namnet som skall bort på min lista är Marozsan. Där har jag redan hamnat i bråk med några tyska fans på Twitter som har läxat upp mig att Marozsan blev årets spelare både i Frankrike och Tyskland. Men det visste jag själv om. Jag stryker Dzsenifer Marozsan eftersom hon har spelat ett jättedåligt EM där hon inte förmådde att leverera när det gällde som mest. Hon torskade när hon skulle lyfta hennes lag som i och för sig borde vunnit medalj med den talang som finns där. Därmed inte sagt att Marozsan har inte kapaciteten att vara en av världens bästa. Dessutom är hon en mycket angenäm samtalspartner kommer jag ihåg från den intervju jag fick göra med henne när hon var kvar i Frankfurt. Men man måste prestera när det gäller. Dominerar hon VM 2019 sätter jag henne direkt upp på topp 3 med glädje.

Det finns några som tycker att venezuelanska Deyna Castellanos borde inte vara med på listan, men jag har sedan Marta för 14 år sedan inte sett en lika talangfull spelare som fullständigt dominerar sin årskull. Castellanos är väldig teknisk, blixtsnabb och har ett skott som, få andra, hon är bra på fasta situationer och redan nu en ledare. Man kan säkert diskutera henne, men jag tycker att det är ett fint inslag att nominera världens största talang till världens bästa spelare även om hon sedan faller bort när vi går till topp 3. Castellanos soim fyllde 18 i april är även en kändis framför allt i Sydamerika. Hennes Instagram följs av 792 000 personer. Jämför detta med en annan av toppfavoriterna till FIFA Player Award 2016 – EUROs bästa spelare Lieke Martens som ”bara” följs av 156 000 personer. (Detta inspirerar till att göra en artikel om vem som är populärast på sociala medier.)

Lite smakprov på Castellanos som förhoppningsvis spelar i Europa någon vacker dag. Just nu spelar och studerar hon på Florida State University (där bl a Katrin Schmidt, Mami Yamaguchi, Sanna Talonen, Kirsten van de Ven och Becky Edwards spelade).

Om man nu ska ha en annan spelare från europamästarna Holland så skulle jag byta Miedema (som jag gillar skarpt som forward, om bara Sverige hade sin egen Miedema…närmast kommer nog Marija Banusic som dock var utfryst från landslaget) mot Jackie Groenen som fullständigt dominerade mittfältet under EM. Vilken spelare hon är. Eller för den delen tycker jag att även Shanice van de Sanden var konstant bra under EM.

Jodie Taylor gjorde tre mål mot Skottland och jag är lite tveksam till att detta räcker för att bli en av världens bästa tip spelare. Eftersom skytteligavinsten grundas på en hattrick i en match mot ett av EMs sämre lag. Miroslav Klose vann visserligen skytteligan i herr-VM 2002, men även han gjorde hattrick i första matchen mot Saudi-Arabien (en match som Tyskland vann med 8:0). Taylor är onekligen bra men Top 10?

Sam Kerr har jag inte sett så ofta. Hon spelar för Sky Blue i amerikanska NWSL och gjorde hattrick mot Japan nyligen i Tournament of Nations (där hennes Australien vann alla tre matcher mot Brasilien, USA och Japan).

Här har man sammanställt hennes första 37 mål i den amerikanska ligan:

 

 

 

Skönt att två backar är med i listan. Både Renard och Bronze är de kanske bästa spelarna på sin position.

Personligen väljer jag bland dessa tiop spelare mellan Harder och Martens och med lite marginal går min röst till Pernille Harder som fullständigt dominerade Damallsvenskan 2016. Som sedan fortsatte att spela stort i nya klubben Wolfsburg där hon gick rakt in i startelvan och bl a avgjorde finalen i tyska cupen på egen hand. Sedan kom Pernille till EM där hon vände matchen mot Tyskland från 0:1 till 2:1 och verkligen uppfyllde allt vad man önskar sig av en anfører (lagkapten på danska). Lieke Martens kommer strax efter, både som Rosengårds bästa spelare efter Marta lämnade föreningen och som den som var (en av flera) tongivande i Hollands landslag. Jag hoppas att Rosengård fått en rejäl slant utav FC Barcelona för att rycka henne.

Saknar jag någon?

Marta har åter igen etablerat sig i amerikansk fotboll. Hon lyfter Orlando Pride så mycket att laget efter en dålig start (utan henne) närmar sig slutspelet. Det är Martas fjärde klubb i USA och alle har sportsligt profiterat mycket av henne. Så länge hon spelar har nog Marta Vieira da Silva en stadig plats bland världens top 10, antar jag.

Jag var mycket besviken av Ada Stolsmo Hegerberg under EM, men i Lyon bildar hon en fruktansvärt effektiv offensiv med Eugenie Le Sommer.

Borde inte en svenska vara med?

Nej, tyvärr inte. Sverige har inte längre spelare som spelar i yppersta världsklass. Bäst för tillfället är nog Hedvig Lindahl, men det finns inte en målvakt på listan och även Lindahl har nog inte gjort en helt felfri EM turnering i Holland. Efter Hope Solo och Nadine Angerer är världen nog i behov av en ny supermålvakt. Sedan håller jag även backen Jessica Samuelsson väldigt högt, men det betyder inte att jag ser henne just nu bland världens bästa tio spelare. Kanske kommer Arsenal London att lyfta hennes spel ytterligare ett eller två snäpp.

Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin är nog inte längre i den yppersta eliten, men fortfarande väldigt viktigt för det svenska landslaget i en tid där det nya bygget inte har påbörjats. Samtidigt måste de vara medvetna om att de kommande åren blir den tidsperioden då vi sakta men säkert ska hitta deras efterträdare.

En som definitivt kan ta steget till världseliten är Stina Blackstenius. Det blir spännande att se henne spela UWCL i Montpellier. Den 1 september lottas sextondelsfinalen.

 

 

Alla fortsätter

34800398060_43d7586341_o

Caroline Seger springer efter Sam Mewis i landskampen mot USA i Göteborg i somras

Som väntat så har både Caroline Seger och Lotta Schelin sagt att de vill gärna fortsätta i landslaget ifall Peter Gerhardsson vill ta ut dem till sin första trupp om ett par dagar. Hedvig Lindahl har aldrig sagt att hon tvekar, i så fall återstår endast Nilla Fischer och så vet vi att de stora fyra svenska landslagsstjärnorna tänker att fortsätta ett tag till, troligtvis fram till VM 2019 eftersom man knappast planerar att lägga av mellan mästerskap när i princip ingenting stort händer.

”Vi har haft en första kontakt och ja, jag har sagt att så länge jag spelar och är frisk i klubblaget är jag öppen för att fortsätta. Så länge jag spelar på klubbnivå har jag svårt att säga att jag skulle tacka nej till att spela i landslaget”, säger Lotta Schelin till Aftonbladet. 

Å ena sidan är det bra nyheter eftersom Gerhardsson redan snart måste styra landslaget mot en antagligen rafflande match mot EM-silvermedaljörerna Danmark som kräver allt av laget. Å andra sidan gör detta det nödvändiga generationsskiftet lite svårare, då ingen i kvartetten lär vill sitta mycket på bänken när Sverige spelar landskamper och Gerhardssom bygger det nya landslaget som kanske inte kommer att bli så ny.

Beslutet innebär även att den hierarki som finns inom landslaget kommer att bestå. Om det är bra eller inte lär den närmaste framtiden visa oss.