Etikettarkiv: Lisa Dahlkvist

Inför omgång 3

34085154191_187500ed27_k

Marija Banusic inför Linköpings bortamatch mot Hammarby

KIF Örebro – Hammarby IF FF 28/4, kl 1900 (Behrns Arena)

KIF såg bra ut mot Kristianstad nyligen och vann mycket rättvist. Emma Jansson möter den klubb hon växte upp i. Jenny Hjohlman behöver snabbt göra mål för att ha en chans att hamna i Pia Sundhages trupp mot USA och Skottland i juni, en trupp som borde visa stora likheter med den slutgiltiga EM-truppen. För Hammarby gäller det att börja ta poäng snabbast möjligt efter två förluster mot Eskilstuna och Linköping.

Men det är offensiven med just Hjohlman och Jansson, mittfältet med Michelle de Jongh och otroligt erfarna Lisa Dahlkvist samt försvaret med comebackande Marina Pettersson Engström som borde kunna garantera tre poäng i dag.

Alla ungdomslag (flickor och pojkar) upp till 16 år har fritt inträde hela säsongen på Behrns Arena. Det är ett bra initiativ. Tidigare på gamla Kristinebergs IP brukade det vimla av flicklag när Djurgården spelade och spelarna fick skriva autografer efter varenda match. Att knyta unga till A-laget är ett sätt att visa upp förebilder för morgondagens elitspelare eller morgondagens betalande publik.

Mitt tips: 2:1

 

LB 07 – Kristianstads DFF 29/4, kl 1500 (Limhamns IP)

LB var sekunder från att skrälla mot Piteå nyligen medan Kristianstad har varken gjort mål eller tagit poäng i de två inledande matcherna. Spelmässigt har LB 07 visat att man utmana många lag i Damallsvenskan, mot KDFF kommer det troligtvis att handla mer om att kunna kriga. KDFF lär vara hur revanschsugen som helst efter två uddamålsförluster.

Mitt tips: 1:1

 

Piteå IF – Kvarnsvedens IK 30/4, kl 1400 (LF Arena)

Piteå har gjort ett mål, släppt in två, vunnit en poäng i sista sekunden mot LB 07. Kvarnsveden har gjort fem mål, släppt in tio, vunnit en poäng i sista sekunden mot Kopparbergs/Göteborg FC.

Båda matcher lagen emellan slutade 2:2 i fjol. I Piteå tog Kvarnsveden en 2:0 ledning och PIF fick springa i uppförsbacke för att åtminstone ta en poäng.

I båda Kvarnsvedens matcher såg vi brister i försvaret, men samtidigt en offensiv som fungerar även om den är mer eller mindre beroende av Tabitha Chawinga, en spelare som fortfarande kan utvecklas, men som jag redan nu skulle sätta stämpeln världsklass på. Nu är radarpartnern Elizabeth Addo tillbaka vilket gör Kvarnsveden ännu vassare i spelet framåt.

Piteå har dock ett utmärkt försvar, lagets bästa del med nigeriansk-svenska Faith Ikidi Michael, bästa mittbacken i Damallsvenskan. Jag satsar på en upprepning av fjolårets resultat.

Mitt tips: 2:2

 

Linköpings FC – Djurgården 30/4, kl. 1600 (Linköping Arena)

Vad kan Linköpings FC åstadkomma år 1 efter Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Marianne Gajhede Knudsen, Renée Slegers och Martin Sjögren? 

Försäsongen och de två första matcherna såg riktigt bra ut. Men en försäsong är alltid en försäsong och sex poäng mot två nykomlingar som måste anpassa sig till högsta serien är viktiga, men vad händer mot mer etablerade lag?

Detta får vi se på söndag när Djurgården kommer till Linköpings arena. Ett Djurgården som tack vare Gudbjörg Gunnarsdottir förlorade endast med 1:3 mot Rosengård, men ett Djurgården som jag ser starkare som både LB07 och Hammarby.

Marija Banusic ser riktigt bra ut de här första dagarna när säsongen är i gång. Leendet på läpparna under uppvärmningen på Tele2Arena i lördags visar att hon mår bra i Östergötland. Kristine Minde är ännu viktigare, bara Lina Hurtig måste komma igång ordentligt i sin nya klubb.

Mitt tips: 2:1

Kopparbergs/Göteborg FC – Vittsjö GIK 1/5, kl 1600 (Valhalla IP)

Vittsjö tog fyra poäng i matcherna mot Kristianstad och Eskilstuna. Det kunde ha varit 0 om man tittar på skott- och hörnstatistiken. 4:14 i skott och 2:16 i hörnor mot KDFF och 9:26 respektive 5:10 mot United. Sammanlagt 13:40 resp 7:26.

Fyra poäng mot detta facit är inte dåligt. Göteborg var på väg mot sex poäng i tisdags innan Kvarnsveden vaknade på riktigt och kom tillbaka. Under press börjar Göteborg vackla, men kan Vittsjö sätter press på Göteborg med två anfallsess som Klara Markstedt och Emma ”Sjögran” Lundh (tränare Mårtenssoin jämförde Emmas unika speluppfattning med den av legendaren tillika Rosengård-sportchefen Therese Sjögran) skadade?

Jag tror inte det. Jag tror snarare att mittfältsmotorn Elin Rubensson och målspottaren Pauline ”Pallo” Hammarlund kommer att styra Göteborgsskeppet till tre suveräna hemmapoäng.

Mitt tips: 2:0

 

Eskilstuna United – FC Rosengård 3/5, kl 1900 (Tunavallen)

Toppmatchen i denna omgång spelas alltså först onsdagkväll på Tunavallen. Räkna med nytt publikrekord. I fjol kom 2249 till Vallen, jag hoppas på samma publiksiffra nu också. Då, i juni 2016, slutade matchen 0:1, Marta Vieira da Silva gjorde enda målet och jag intervjuade Sara Björk Gunnarsdottir för första och troligtvis även sista gången för länge, det var hennes avskedsmatch och hon saknas än i dag i Malmö.

Jag har tidigare varit kritisk till Rosengårds trupplanering. Några av de viktigaste spelarna i laget har passerat 30-årsgränsen och nu talas det till och med om att ytterligare en 32-åring kanske flyttar till Malmö efter EM. Caroline Seger har visserligen en säsong kvar på kontraktet med Olympique Lyon, men i en intervju med Fotbollsarena nyligen sa Seger att allt är möjligt inom fotbollen, att hon längtar hem och att i så fall endast Rosengård kommer i fråga och att hon har regelbunden kontakt med sportchefen i FC Rosengård, tillika Segers allra bästa vän, Therese Sjögran. Visst skulle Caroline Seger vara en förstärkning för vartenda damallsvenska lag, men jag skulle hellre se att Malmöklubben satsade på fler yngre inhemska och utländska spelare som till exempel Lieke Martens. Martens stora fördel är hennes ålder, hon är bara 24 år med många år framför sig om kan klara sig oskadd. Den nya #10 rollen som Jack Majgaard Jensen har gett Martens den här säsongen ser ut som ett litet genidrag. Vi får vänta ytterligare några matcher, men jag ser att vi i dagsläge visserligen har tappat Damallsvenskans bästa fotbollsspelare Pernille Harder, men att Martens (om än i annan klubb) kan komma nära epiteten MVP (Damallsvenskans bästa spelare) i år. För Seger vore ett klubbyte perfekt, hon kommer hem, hon är med sina bästa vänner och hon lär få spela medan hon i Lyon får spela då och då. Senast borta mot Manchester var det 90 minuter på bänken och i kvarten mot Wolfsburg blev det en halvlek från start i Wolfsburg och 27 minuter i returen som reserv. Jag misstänker att 18-åriga Ebba Wieder, en av Sveriges största talanger som fick starta både mot Kvarnsveden och Djurgården skulle återfinna sig på bänken då.

Eskilstuna var överlägsen senast i Vittsjö, men tog hem endast en enda poäng, men Mimmi Larsson har kommit i gång med målskyttet. Jag tror det blir en match som Rosengård ändå kommer att dominera tack vare en Martens i superform, tack vara en Ali Riley som har inlett säsongen mycket starkt och att första målet kan vara avgörande.

Mitt tips: 1:2

 

 

 

Världens bästa inte Stockholms bästa? (!)

10231557696_412596fa79_o

Femfaldiga världsfotbollspelaren Marta ( idag Orlando Pride) inte bland Stockholms tio bästa spelarna genom tiderna. (Tv Yael Averbuch, då Kopparbergs/Göteborg FC, nu FC Kansas City)

Stockholms fotbollsförbund fyller 100 år i år. Detta ska firas med buller och bång. Offentligheten ombeds att rösta fram de bästa fotbollsspelarna genom tiderna på dam- och på herrsidan.

”P4 Stockholm bad er att nominera de bästa spelarna. Nu har juryn sagt sitt och listat de tio bästa fotbollsspelarna på herr- och damsidan.” heter det på sidan. Nåt jag inte riktigt får ihop. ”P4 Stockholm bad er” förstår jag som om lyssnare i ett radioprogram har nominerat spelarna. I meningen efter heter det dock arr ”juryn sagt sitt”. Det låter lite som Melodifestivalen. Hela Sverige röstar, sedan kommer en icke namngiven jury och ändrar folkets röster?

Det går inte att hitta vem som sitter i juryn, men reglerna fick jag fram på http://www.stff.se/arkiv/2017/03/rosta-fram-stockholms-basta-fotbollsspelare/.

Man ska ha haft en moderklubb i Stockholm ELLER så ska man ha tagit SM-guld med en Stockholmsklubb ELLER så ska man ha gjort fem säsonger i en Stockholmsklubb.

De tio kandidaterna var (man fick rösta till och med igår): Malin Swedberg, Kicki Bengtsson, Ann Jansson, Victoria Sandell Svensson, Jane Törnqvist, Sara Thunebro, Pia Sundhage, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Ulrika Kalte. 

Det är fantastiska spelare på den här listan, ingen fråga. Sex av dem har jag sett spela under decenniet 2006-2016, två av dem är aktiva fortfarande om inte längre inom Stockholms FF.

Jag fick göra lite research för att lista ut om Tyresö FF är en del av Stockholms FF. Jo, det är dem. Och Tyresö FF tog ju faktiskt SM-guld 2012. Vilket kvalificerar alla spelare i den truppen att kunna få vara med bland de nominerade enligt kriterierna?

Lisa Dahlkvist, Caroline Seger (båda OS-silver 2016), Meghan Klingenberg (världsmästare 2015), Vero Boquete och Marta Vieira da Silva (fem gånger världens bästa spelare, sju gånger världens näst bästa spelare enligt FIFA) må duga internationellt, men tydligen inte inom Stockholms FF.

Hur funderade juryn här? Eller har lyssnarna helt enkelt glömt bort Marta?

NWSL 2017 i gång

21055006935_13ab3bff87_b

Kealia Ohai (i orangea Houston Dash tröjan) 2015. Foto: Victor Araiza (Licens: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)

 

Den amerikanska proffsligan NWSL (National Women’s Soccer League) drog igång i går lördag med de tre första matcherna.

Houston Dash – Chicago Red Stars 2:0
Portland Thorns – Orlando Pride 2:0
Washington Spirit – North Carolina Courage 0:1

Kealia Ohai blev säsongens första målskytt i Houston när hon efter 15 minuter fick en lång boll och gav Chicagos målvakt (likaledes landslagsmålvakt) Alyssa Naeher ing

 

 

10 minuter före matchens slut utökade engelska Rachel Daly (en av flera spelare som nobbades av Mark Sampson i uttagningen till EM) med ett praktskott med vänstern till 2:0 för Houston.

Houstons trupp ser offensivt mycket bra ut med Ohai, Daly och Kanadas Janine Beckie (som vi lärde känna i Trelleborg nyligen). Ohai är något av en ”late bloomer”, är 25 år gammal och var en viktig del i det amerikanska U20-.lag som vann VM 2012 i Japan. Hon gjorde finalens enda mål när Tyskland besegrades och har inte direkt fortsatt sin väg till A-landslaget. Detta hände dock i höstas när Ohai gjorde nio mål på sju matcher och fick sin nominering till A-landslaget genom Jill Ellis. 

Vi pratade utländska spelare här i bloggen för ett par veckor sedan. I Houston finns det nio, de flesta (3) från Brasilien.

Motståndarlaget Chicagos största stjärna är vår gamla Göteborg/Tyresö-bekant Christen Press. A-landslagets försvarare Julie Johnston är ett annat affischnamn i Chicago.

Portland Thorns från hipsterstaden i delstaten Oregon vann NWSL shield i fjol, dvs de var bästa laget i grundserien. I deras match mot Orlando Pride ikväll saknades än Florida lagets och seriens största stjärna Marta Vieira da Silva. 

Portland tog ledningen genom en straff av danskan Nadia Nadim i Providence Park. Orlandos målvakt Ashlyn Harris rodrade vilt med armarna för att irritera Nadim, men hoppade slutligen i fel hörna medan Nadim gjorde en Lisa Dahlkvist och valde den andra.

Matchens andra och avgörande mål gjordes av Christine Sinclair. Vi kan även bjuda på en fantastisk och farlig räddning som Harris gjorde mot just Sinclair. Oj.

I Portland går Tyresös fd ytterback likaledes världsmästare Meghan Klingenberg i sin andra säsong. Fd PSG-anfallaren Lindsey Horan har flyttat tillbaka till USA och till västkuststaten. Här lirar även landslagets nya måldrottning Allie Long och den franska världsstjärnan Amandine Henry, samt Nadim och Sinclair. Målvaktstränaren för Adrianna Franch och Britt Eckerstrom heter Nadine Angerer. Mittfältsmotorn Tobin Heath var ikväll inte i truppen. Även 2017 borde Portland ligga långt upp i tabellen av tio lag i NWSL.

Orlando med dess brasilianske ägare Flávio Augusto da Silva har nu alltså tre brasilianskor och tre australiska spelare i truppen. Tre spelare har tidigare lirat på Tyresövallen: Harris, Marta och den underbara Ali Krieger som jag fick intervjua en gång på Vallen söder om Stockholm, en upplevelse utöver det vanliga. När jag frågade Krieger om vi skulle snacka engelska eller tyska sa Ali som har spelat två år i Frankfurt i karriären ”Ah, underbart, då pratar vi tyska, det har jag inte gjort på länge.”

Tillbaka till NWSL. Vi får se vad Marta kan uträtta i Orlando. Hon har hittills fört alla hennes amerikanska lag långt: Los Angeles Sol, FC Gold Pride och Western New York Flash. Sol vann serien i WPS, men finalen vanns sedan av FC Sky Blue från New Jersey och så fick en viss Laura Kalmari (Finlands bästa målskytt genom tiderna och spelare i Umeå IK, Djurgården och AIK) träffa president Barrack Obama, men det är en annan femma.

Den tredje matchen vann alltså nykomlingen North Carolina Courage med 1:0 i Washington. Att North Carolina fick ett NWSL-lag var på tiden, då den amerikanska collegefotbollen har dominerats mer eller mindre av North Carolina laget Tar Heels. 21 gånger vann laget NCAA-guld, en serie där i stort sett alla amerikanska landslagsspelare går igenom. Senaste titeln vann Tar Heels dock 2012. Regerande mästarna i denna serie är USC (University of Southern California i Los Angeles) och deras lag USC Trojans.

Målskytten för North Carolina mot Washington borta blev mittfältaren McCall Zerboni (vilket fantastiskt namn!). Zerboni kom alldeles för fri i boxen och den duktiga kanadensiska landslagsmålvakten (och fd Piteå resp KIF Örebro) Stephanie Labbé hade ingen chans, hon gjorde dock minst tre fantastiska räddningar som våra vänner från Our Game Magazine tweetade.

Labbé #1

Labbé #2 (världsklass!!)

Labbé #3 (Steph räddade Washington från en större förlust)

North Carolina tränas av legendaren Paul Riley som har ett stort namn hos spelarna i USA. Där lirar även Rosana och Debinha från Brasiliens landslag. Washingtons affischnamn är troligtvis Kristie Mewis. 

Ytterligare två matcher ska spelas senare i natt och i morgon, nämligen Seattle Reign – Sky Blue och i morgon Kansas City – Boston Breakers.

Seattles tränare, engelskan Laura Harvey, är den enda kvinnan som tränar ett lag i NWSL och hon har varit med från början. Tre spelare att ha lite extra koll på i Seattle är Megan Rapinoe och japanskorna Rumi Utsugi och Nahomi Kawasumi. 

Sky Blue där Kalmari lirade för ett antal år sen och även Therese Sjögran och Jessica Landström har numera bl a australiska stjärnan Samantha Kerr i truppen och även den starka hawaiianska forwarden Natasha Kai. 

Kansas City har vunnit NWSL två gånger 2014 och 2015 och de kommer även i år vara med i toppen. Ett mycket starkt försvar med klippan Becky Sauerbrunn som de svenska spelarna ska runda i juni för att tanka självförtroende till EM, fd Göteborgaren Yael Averbuch på mittfältet och framåt med snabba och farliga Amy Rodriguez och Sydney Leroux. 

Boston Breakers har en tuff bortamatch att vänta i morgon. Engelska tränaren Matt Beard vann FA WSL ligaguld med Liverpool Ladies för två år sedan och flyttade sedan till USA. Dit hämtade han även sin fd röda mittfältare Louise ”Lollo” Schillgard som dock har återvänt till Sverige. Breakers har numera bl a norska Emilie Haavi (som dock är skadad och kommer att missa säsongens början) och Kvarnsvedens viktiga poängvinnare och fd Our Game Magazine chefredaktör Tiffany Weimer. 

 

Hurtig på topp

28365457326_a94b620e7b_kPia Sundhage överraskar inte. Det är någonting som de flesta som sysslar med damdfotboll är mer eller mindre eniga om. Hennes laguppställning för morgondagens drabbning mot OS-bronsmedaljörerna Kanada har precis kommit. Det finns två pyttelilla överraskningar ändå. Lina Hurtig får förtroendet och får starta tillsammans med Olivia Schough på topp. Med Sofia Jakobsson, Lotta Schelin och Fridolina Rolfö skadade är det säkerligen också den akuta personalbristen i offensiven som leder till detta. Schelin tog ju till och med en plats i Truppen trots att der var ganska tydligt att hon inte skulle kunna spela.

Den andra lilla överraskningen är Piteås Josefin Johansson som hoppar in från start på mittfältet med Seger, Dahlkvist och Asllani. Katrin Schmidt blev uttagen och omskriven som tysksvenska, men får väl ändå nöja sig med ett inhopp som bäst. Landslagsledningen  kör till största delen med sin drömstartelva som kommer att få möta Tyskland i juli.

SVT och Sydsvenskan skrev även om den skånska ”tävlingen” mellan Hilda Carlén och Zecira Musovic om den åtråvärda andra platsen efter eviga Hedvig Lindahl, men ingen av dem får spela om Lindahl är någorlunda frisk och kan stå på plan.

Med undantag för Johansson och Hurtig och kanske även Schough ser vi alltså åtta spelare som kommer att starta i EURO 2017. Laguppställningen bådar inte Gott för Magdalena Ericsson just nu som är som bäst andra alternativet efter Emma Berglund som mittback och ligger även risigt till som vänsterback där klubbkamraten Jonna Andersson får förtroendet. Jag skulle helst se Eriksson som mittback.

Laguppställningen: Hedvig Lindahl, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Josefine Johansson, Kosovare Asllani, Olivia Schough, Lina Hurtig.

 

 

Algarve, Florida och annat

27788830851_433004155c_kJag har varit mycket på resande fot den senaste tiden. Två Tysklandsresor med  bara ett kort uppehåll hemma i Stockholm följde tätt efter Malmöresan där jag hade fått tillfälle att prata med Amanda Ilestedt.

Mycket har hänt de senaste dagarna. Det svenska landslaget har spelat fyra matcher, likaså har D23 och F19 varit aktiv och med Spanien och Schweiz har vi två uppstickare som vann turneringar och det urgamla löftet Frankrike demonterade USA på bortaplan med hela 3:0 och kommer hem med She-Believes-cup.

Men först tillbaka till Malmö. Marta lämnar rätt så säkert FC Rosengård mitt under säsongen. Det kom fram de senaste 24 timmarna sedan en amerikansk webbsida rapporterade att Marta skulle vara klar för NWSL-laget Orlando Pride och de svenska tidningar ringde ner stackars Erling Nilsson och Therese Sjögran och ville ha en bekräftelse eller ett dementi.

Marta själv svarade att man skulle fokusera på CL-matcherna som stundar, men både hennes och Nilssons resp Sjögrans svar tyder på att det blir en påskrift som kostar en slant.

”Om någon skulle vilja få loss henne under kontraktet, skulle det kosta väldigt mycket pengar,” sade Erling Nilsson till Sydsvenska Dagbladet. Väldigt mycket pengar i damfotbollen är dock en helt annan femma än i herrfotbollen. I damfotbollen är 100 000 kronor redan väldigt mycket pengar för de flesta klubbarna. Någonstans där lär prislappen börja ta form.

Orlando Pride ägs av Flávio Augusto da Silva, en brasiliansk affärsman som blev rik med att starta en skola med namnet Wise Up där man kunde plugga engelska. Den sålde han till en bra peng och numera äger han inte bara damlaget i Orlando utan även herrlaget sedan tidigare. Han är även bosatt i Florida och som brasse vet han förstås vem som är världens bästa damspelare genom tiderna.

För numera 31-åriga Marta är det kanske också sista chansen att tjäna en bra slant innan hon någon gång kommer att pensionera sig som spelare. Erling Nilsson har sagt till Sydsvenskan att NWSL är en Kalle Anka liga vilket inte riktigt håller. Just nu har en hel del spelare lämnat USA, bland andra Carli Lloyd och Heather O’Reilly och Alex Morgan, men alla kommer tillbaka till sommaren. I Orlando spelar även fd damallsvenskor som Ashlyn Harris och Ali Krieger som var lagkompisar med Marta under tiden i Tyresö. Dessutom finns redan två brasilianskor där och lagom efter den franska säsongens slut kommer även Alex Morgan att sätta sig på ett flygplan till Florida, kanske alltså tillsammans med Marta. Vilket onekligen skulle vara en stor förlust, främst för Rosengård, men även för Damallsvenskan. FCR såg ut som den stora favoriten inför årets serie efter Linköping tappade nästan hela offensiven efter guldåret.

De kommande veckorna kommer att visa vad som händer. Min magkänsla säger att ryktet kommer att bli verklighet.

Till den svenska insatsen i Algarve då. Jag såg endast matchen mot Ryssland och den var ju bra, ÄVEN om jag tycker att Ryssland är kanske kommande EUROs sämsta lag. Ryssland blir en slagpåse för både Tyskland och Sverige i gruppen. Men bra att landslaget gör fler än ett mål i en turneringsmarch. Det har vi sett ganska sällan i OS, OS-kvalet och VM 2015. Om man inte räknar straffar efter kvarts- och semifinalen i OS:

Den svenska insatsen ledde till mycket kritik av bl a Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen på Facebook. Han betecknade Algarve cup som en Kalle Anka turnering (vi känner igen formuleringen) och påstod att damfotboll är damfotbollens största hinder ibland på utvecklingen till mer proffsighet. Turneringen tycker han är alldeles för lång med alldeles för många matcher och hans kritik manifesterar han slutligen i att den svenska förbundskaptenen Pia Sundhage lät ett par spelare spela den största delen av turneringen, däribland fanns det Lotta Schelin (som är Majgaard Jensens medarbetare), Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist. 

Och rätt har han. Pia Sundhage är som bekant ibland en person som säger en sak, men gör en helt annan. Hon hade sagt att Algarve turneringen är så lång och slitsam med matcher i stort sett varannan dag att hon skulle låta laget rotera väldigt mycket. Hon gjorde – i stort sett raka motsatsen. Det är inte försvarbart att klubbarnas anställda matchas på detta sätt. Majgaard Jensen har helt rätt. När Pia Sundhage med eller utan medalj efter EURO 2017 kommer att lägga av som förbundskapten kommer de damallsvenska klubbarna att göra en lättnadens suck. De har tidigare ofta kritiserat att Sundhage struntar i klubbarnas åsikter och att relationen är dålig. Vid en omröstning under förra året röstade alla 12 klubbar i Sveriges högsta serie emot en förlängning av Pias kontrakt. Mer behöver man knappast säga. Tyvärr har lite förändrats och sedan Algarve är åter igen många med all rätt sura på förbundskaptenen.

Jag håller ändå inte riktigt med Majgaard Jensens kritik mot Algarve. Samtidigt körde man ju D23 matchning i La Manga och F19 på samma plats. Om man skulle se på Algarve som en utvecklingsturnering (vilket den egentligen är för de flesta andra länder förutom Sverige, se bara hur klokt Norges svenske förbundskapten Martin Sjögren matchade sin trupp), så skulle man kunna tänka sig att truppen får bestå av 30 spelare, då skulle ytterligare några platsa som antingen hamnade i La Manga eller fick stanna hemma som utmärkta Amanda Ilestedt.

Sedan borde man verkligen rotera laget och ge så många som möjligt ett tillfälle att spela, ja även att starta en match. Enligr Pia Sundhage tog hon ut Zecira Musovic som tredje målvakt eftersom hon ville föra in mer konkurrens i målvaktshierarkin där Hedvig Lindahl regerar helt ohotat eftersom hon just nu är Sveriges bästa målvakt, men även eftersom hon inte gärna ser någon som vill utmana hennes position på allvar, enligt min bedömning en viktig anledning varför Sofia Lundgren försvann. Musovic fick vara med i truppen, men fick inte en enda spelsekund. Rätt så typiskt Sundhage som satsar på de spelare som hon har bestämt sig för medan det är ytterst svårt att få en plats om man är utanför den inre kretsen. Nej, jag tycker det är tråkigt att Schelin, Dahlkvist och Samuelsson fick spela så mycket. I Lottas fall väntar snart Barcelona och för 33-åriga Schelin lär återhämtningen efter fyra landskamper ta lite mer tid än för en 19-åring.

Spanien tog hem Algarve cup. Betyder det att Spanien är en medaljkandidat på allvar i årets EURO? Ett delsvar kommer vi att få när vi ser FC Barcelona i två matcher mot Rosengård. Kan även Barcelona utmana Rosengåtd på allvar, då ser vi definitivt ett starkt Spanien även i EURO. Annars är det svårt att dra slutsatser från turneringen angående favoritskapet i EURO. Eftersom de tre bästa europeiska lagen ändå inte fanns med i Portugal. Tyskland, Frankrike och England spelade She Believes cup med och i USA. Och Frankrike vann och gör ytterligare ett försök i sommar att infria löftet om att vara ett måste-guldlag.

Ännu har vi inte hört något om att en tv-kanal köper rättigheterna för Damallsvenskan och med endast lite mer än en månad kvar fram till serien känns det som att vi får inrikta oss på ytterligare en säsong med damallsvenskan.tv. Vilket är helt acceptabelt för fansen – men klubbarna förlorar pengar som de har fått fram till för två år sedan.

Vittsjö fick dispens och lär få spela på Vittsjö IP. Sittplatser kommer att fixas och VIP-delen blir lite större. Arenakraven är i och för sig en omöjlighet. Man har skyllt på tävlingskommittén som har sagt nej till Vittsjö för några veckor sedan, men man glömmer egentligen att arenakraven kommer inte från SvFF utan från klubbarna själva. De var ett självmål som klubbarna gjorde för några år sedan i ett försök att å ena sidan få finare anläggningar och å andra sidan tillmötesgå UEFA:s krav på förbättring även på damfotbollsarenor. Men SvFF är själv medlem i UEFA och att kräva dussintals VIP-platser där i i stort sett runt 350-400 personer ser en match (som i Stockholm och Göteborg) är minst sagt löjligt.

 

Intervju: Lisa Dahlkvist

lisa1

124 A-landskamper för Sverige: Lisa Dahlkvist (Foto: Anders Henrikson)

Lisa Dahlkvist skrev svensk idrottshistoria. i fjol, närmare bestämt fredagen, den 12 augusti, ca. kl. 1600 lokal tid i Brasiliens huvudstad Brasilia. USA:s målvakt Hope Solo hade den andra huvudrollen i straffdramat, men vi återkommer till det. Lisa har precis kommit tillbaka från spanska La Manga i sydöstra Spanien där hon spelat sin 123:e och 124:e landskamp. Vårt samtal börjar där.

”Det var ju väldigt bra motstånd, både Norge och England, det är fysiska lag. Det var riktigt kul att få en riktig rivstart på det nya året och nya säsongen. I Norgematchen är vi väl inte riktig med vi svenska spelare som spelar i Sverige som börjar matchningen. Men vi gör en bättre andra halvlek och få en mycket bra match mot England, så det kändes som om vi hade en bra utveckling under de dagar vi var där nere.”

Mot England hade Sverige de klart bättre målchanserna också.

”Jo, precis, vi hade ett bra anfallsspel och vi hittade bra kombinationer. Det kändes väldigt kul att vi kom till klara målchanser.”

Nu spelade ni 4-4-2 i  båda matcher och det verkar som om ni har bytt spelsystem igen. Är det så?

”Ja, vi har ändrat lite, det blev 4-4-2 i försvarsspelet och mer ett 4-3-3 i anfallsspelet.”

Är det inte bättre att hålla fast vid ett system som passar bäst?

”Jag tycker att det är väldigt kul. Man måste liksom vara med i huvudet och tänka om hitta nya spelvägar utifrån det här spelsystemet. Man är mer fokusserad, man är mer noggrann i avstånden och hur man ska ligga i planen och så vidare. Jag tycker det är väldigt kul.”

Det finns så pass mycket rutin i landslaget med en bunt spelare som har klart mer än 100 landskamper så att omställningarna fungerar utan större problem.

32199203980_2ac6072fd0_k

Lisa Dahlkvist spelar in publikbilder när hon beträder scenen i Kungsträdgården efter laget kommit hem från Rio 2016

”Precis. Bara det vi gör i OS att gå ner och spelar ett  lägre försvarsspel, det är nu hur bra som helst. Det är viktigt att kunna anpassa sig och även vinna matcher på det sättet att man ändra spelsystem.”

Apropå OS. Dina straffar och speciellt den mot USA tror jag har blivit en del av svensk idrottshistoria. Och alla undrar ju fortfarande hur du gör för att behålla lugnet och fokuseringen när du ska slå en avgörande straff mot en världsmålvakt som väljer att byta handskar?

”Jag har väl hittat ett sätt att jag kan vara kvar ui min bubbla om man säger så. Det handlar om att tänka på bara positiva grejer och vägra att få några negativa tankar. Man är väldigt fokuserad på sig själv och just tankarna. Det är det det handlar om. Det handlar endast om att spela bollen i mål, det handlar om att har de här tankarna på rätt ställe. Jag tänker bara på att jag har slagit en massa straffar, jag kan det här, jag vet ju , jag tycker att det är roligt, att det är häftigt att jag får den här chansen, allt positivt som jag kan hitta tänker jag på.”

I fotbollshistorien finns det så otroligt många exempel på att stora spelare på herr- och damsidan som har missat avgörande straffar. Mot USA är det ju också Lisa Dahlkvists föredetta lagkompis från Tyresö FF, Christen Press, som skjuter över och ger Lisa och Sverige chansen att avancera. Det som är så självklart för Dahlkvist är det alltså definitivt inte för många andra. Vilket leder mig till tanken att Lisa Dahlkvist framöver om hon nu någon gång slutar med fotbollen kan ge kurser i om hur man lägger avgörande straffar för många kunder…

Men Solo tricksade, hon försökte att störa Dahlkvist och bytte handskarna och även om man är så cool som Lisa, så måste van väl vela att skjuta in bollen och gå vidare. Hur klarade hon sekunderna som Hope Solo la till?

”Jo,m det är ju bara att fortsätta med positiva tankar. Jag tänker så här vad konstigt att hon byter handskar nu, hon är säkert jättenervös och hon gör allt för att vinna och det tycker jag bara är roligt att hon verkligen vill spela spelet, försöker verkligen göra allt. Jag tänker inte att det finns en möjlighet att missa den här straffen utan att jag ska sätta den här.”

Hur mycket betyder OS-silvret? Du har ju även vunnit VM-brons 2011 och varit med om en massa framgångar i karriären.

”Det är klart att det är värt mycket. Det är ju fortfarande en medalj i ett mästerskap. Men en OS-medalj är ju speciell eftersom man vinner den när hela idrottsvärlden är med. Det är en annan sorts medalj, alla är med och tittar och hejar, inte bara dem som är fotbollsintresserade utan det är fler som är intresserad här. I VM är det ju endast fotboll.”

För dig blev det ett år i Paris med storlaget PSG och både innan det och efter det har du spelat för KIF Örebro.

”Ja, det var väldigt kul att få möjligheten att åka till Paris. Det var roligt att träna och spela med så bra spelare och jag utvecklades väldigt mycket där borta. Sen blev det ett litet skifte i PSG, de fick en ny tränare och det var några spelare som skulle lämna och då kände jag att jag inte ville va kvar  i Paris just då. Och inför OS tänkte jag att jag måste vara i en miljö där jag kan ladda inför OS och känna mig trygg och då valde jag att komma tillbaka till Örebro. Det kändes väldigt bra. Men nu inför året har vi ju gjort en del omorganiseringar i klubben och värvat nya spelare och har ett nytänk med spelet och föreningen och det tycker jag kändes väldigt spännande eftersom jag har spelat i KIF Örebro i några år och har ett hjärta för staden. Det kändes inspirerande att vara kvar i Örebro.”

lisa2

Foto: Anders Henrikson

Det var kanske det som slog mig att du inte kommer att spela Champions League som du har vunnit med Umeå och varit i final med Tyresö.

”Det är lite tråkigt, det är ju väldigt goda matcher. Men det kanske kommer igen att jag spelar Champions League. Jag har skrivit ett ettårskontrakt med KIF och jag känner väl lite att jag är inte redo att trappa ner eller nånting, jag vill fortsätta min satsning så länge jag kan och så länge jag håller, så det finns framtid fortfarande för Champions League.”

Om man tittar på KIF:s trupp 2017 så har ni ju endast svenska spelare i år vilket är ganska unikt. Är det ett medvetet val?

”Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så, men de har ju valt många unga, lovande spelare med en bra karaktär och så har det blivit bara svenska spelare kanske av en slump. Vi hade ju ganska många utländska spelare förra året.”

Och när man ser på truppen som ni har så känns det som om du kommer att spela en mycket viktig roll för de andra spelarna.

”Det blir ju så när man har varit med mycket och har spelat många matcher. I truppen är många unga spelare, så det faller sig ganska naturligt att ha den rollen och försöka styra laget mot rätt håll.”

Vart kommer KIF att hamna, det känns återigen att Damallsvenskan kommer att ha många mittenlag där allt mellan 4:e och 8:e platsen är ganska öppen.

”Vi har ju haft ett mål som vi har sagt utåt att vi vill vara Top 4 och siktar på att komma så högt upp mot toppen som möjligt. Vi får se hur det går och om vi får ihop laget som har många nya spelare.”

 

KIF Örebro – truppen 2017

 

Målvakter: 21 Carola Söberg, 94 Mimmi Paulsson Febo

Backar: 4 Frida Svensson, Marina Pettersson Engström, Hanne Gråhns12 Emma Östlund, 15 Emelie Andersson, 24 Hanna Terry

Mittfält och anfall: 7 Lisa Dahlkvist, 9 Emma Jansson, 10 Linda Hallin, 11 Fanny Andersson, 13 Maja Regnås, 14 Adelisa Grabus, 16 Freja Olofsson, 17 Jenny Hjohlman, 18 Michelle De Jongh, 19 Leijla Basic, 20 Julia Spetsmark, 23 Emma Lindén.

20 spelare varav 13 är yngre än 25 år, men ändå spets i alla lagdelar.

 

 

 

Intervju: Johanna Rytting Kaneryd

32354249806_dbadbabcda_k

Dags för första intervjun i bloggen i år. Jag pratade med Djurgårdens mittfältare Johanna Rytting Kaneryd som hade sitt stora genombrott i fjol. Kan hon fortsätta sin utveckling kan det bli A-landslaget framöver.

När man blickar tillbaka på året som gått och säsongen som spelades i fjol så fanns det som alltid ett antal unga spelare som fick sitt genombrott. Tabitha Chawinga spelade en mycket bra säsong även i Damallsvenskan, Cajsa Andersson fick bli målvakten som Martin Sjögren litade på och blev svensk mästare med Linköping. Årets genombrott på Fotbollsgalan 2016 i Globen blev dock Djurgårdens 19-åriga mittfältare Johanna Rytting Kaneryd. Priset kunde hon tyvärr inte ta emot själv utan det fick hennes dåvarande tränare Yvonne Ekroth göra då Johanna befann sig 13 000 km borta i Papua Nya Guinea och spelade U20-VM.

Det är januari och än så länge inte läge att träna mycket utomhus. Djurgårdens damlag tränar för det mesta på Hjorthagens IP, nja, inte direkt på Hjorthagens IP som låg i mörkret när jag promenerade dit från Tunnelbanan i Ropsten. Lite längre bakom IP:n står Djurgårdens fotbollstält som täcker en hel konstgräsplan och lite mer. Ett fotbollstält som så sent som i början av november 2016 rasade ihop efter ett intensivt snöoväder som var den här vinterns första.

28988860613_cf2474c339_k

Johanna i duell med landslagets Elin Rubensson (Kopparberg/Göteborgs FC)

Jag träffar Johanna efter Djurgårdens träning där de isländska spelarna saknas pga landslagssamling och där Katrin Schmidt saknas pga sin första landslagsresa med det svenska landslaget.

Johanna Rytting Kaneryd dök för första gången upp på min radar när hon spelade i Tyresö FF när laget fortfarande var dåvarande LdB FC Malmös stora konkurrent och av någon anledning trodde jag att hon kom till A-truppen via ungdomsverksamheten i Tyresö.

”Det började ju med att jag var med i ett zonläger eller regionalt läger. Då spelade jag i Kolsva, en liten by i Västmanland och så var det en kille som såg mig spela och tyckte att jag var intressant och han hjälpte mig. Och det var egentligen därifrån det började. Han tog kontakt med olika lag och jag fick provspela med Tyresö. Jag fick åka med dem på ett träningsläger och sedan erbjöd de mig ett kontrakt, ett fyra års kontrakt, 2+2. Och då tvekade jag inte.”

Men då var du ju väldigt ung, det måste ju ha varit en stor grej för både dina föräldrar och för dig att flytta hemifrån som tonåring?

”Min familj har stöttat mig väldigt mycket. Jag fick sedan bo hos en familj i Stockholm i början och utan dem hade jag nu inte klarat det heller. De tog verkligen hand om mig som en extra familjemedlem.”

Att tjejer flyttar hemifrån 15 år gammal för att satsa på fotbollen händer inte så ofta i fotbollen i Sverige. Jag kommer ihåg Ramona Bachmann, schweiziskan som hamnade i Umeå, då 15 år gammal och som jag intervjuade när hon var 16. Även hon bodde hos en familj och fick dessutom lära sig svenska vid sidan av fotbollen. Svenskan som hon blev så bra på att hon ett antal år senare sa till mig att det är nästan jobbigare för henne att prata standard tyska med mig än svenska. Men Bachmann och Rytting Kaneryd verkar ha en mycket viktig sak gemensam: en besatthet för fotbollen som få andra har.

Johanna Rytting Kaneryd gick till Tyresö. ”Det var också det jag kände att när man får en sådan chans så måste man ta den,” säger hon nu. Det Tyresö hon hamnade i vimlade som bekant av världststärnor: Marta, Caroline Seger, Christen Press, Meghan Klingenberg, Lisa Dahlkvist…

32315373396_eb6e275e47_k

Johanna med Johanna Rasmussen (Kristianstad)

”Även om jag visste att jag inte skulle få mycket speltid, så hade jag klar för mig att jag skulle utvecklas otroligt på träninarna.”

Tränaren som hämtade Johanna till Tyresö var Stefan Fredriksson. Hans engagemang blev inte långvarig och av personliga skäl lämnade han över till Tony Gustavsson. 

Första träningen som svensk tonåring i ett gäng världsfotbollespelare måste vara häftig?

”Jag tänkte inte så mycket, jag gick bara in och tänkte att jag skulle bara visa upp mig lite. Sen såg man ju vilka spelare man hade att göra med. Jag hade inte så bra självförtroende alls utan det var ju jobbigt att gå till träningen ibland bara för att jag kände en sådan press, att jag var tvungen att prestera. Det är ju inte så att de går ner och tar hänsyn att man är yngre. Jag är likadan nu, de ställde krav på en.”

Efter en säsong i Älta som inte blev så lyckad av olika anledningar blev det Djurgården för Johanna. Yvonne Ekroth hade sett henne i landslaget och det blev ett samarbete där 19-åringen spelade ALLA 22 matcher i Damallsvenskan från start.

”Mina förväntningar var ju att jag skulle ta det här året, vara skadefri och utvecklas. Men mitt mål var att spela så mycket som möjligt och det fick jag ju göra.”

Många bilder som jag tog på #20 i Djurgården är bilder där Johanna är mitt i en duell med någon motspelare.

Hon  skrattar lätt och säger: ”Jag kanske söker mig till det. Det blev väl ofta så att jag hade på mig någon.”

Både Johanna och Djurgården fick en otrolig bra start av säsongen 2016, låg som bäst på en fjärde plats för att sedan på slutet tappa lite resultatmässigt. Finns det en förklaring för det?

”Jag vet inte riktigt. Vi kanske blev lite för, inte bekväm, men jag tror att motståndarna läste oss. De visste att vi ville spela mycket boll och då försökte dem stoppa det. Kanske hade det med det att göra eftersom vi överraskade ju ganska mycket i början.”

Vi byter ämne och blickar tillbaka på U20-VM i Papua Nya Guinea. En helt annan värld och en jättelång resa.

”Jo, jag hade inte ens hört talas om det [landet] innan. Det var väldigt speciellt och en häftig upplevelse som man tar med sig hela livet. Vi fick byta tre gånger och reste totalt 30 timmar med väntetider. Det tog lång tid att ställa om sig också. Annat klimat, mycket som var annorlunda.”

32204081942_ad063bfdc1_kHur var det med säkerheten, Svenska fotbollsförbundets tipsade fansen om att helst inte åka ensam.

”Nej, vi fick ju inte ens lämna hotellet utan de gånger vi var utanför var när vi hade träning eller match. Och då hade vi poliseskort. Vi hann inte se så mycket utan det var väl resan från flygplatsen till hotellet. Folket var väldigt trevlig och glada, bara det att det var hur mycket publik som helst på matcherna kändes fint.”

Det gick ju inte så bra för Sverige med sorti efter gruppspelet med förlust mot Nordkorea, vinst över värdlandet och oavgjort mot Brasilien. Du spelade 26 minuter mot Nordkorea som sedan blev världsmästare. Hur var dem? De vann ju F17 och F20-VM nu i fjol.

”De är riktigt spelskickliga. Alla, var och en individuellt är väldigt duktigt med tekniken framför allt. De hittar varandra utantill, de vet var de har varandra och det går så jäkla snabbt och det tror jag var anledningen att vi blev ställda att de spelade igenom oss med en bolltouch.”

Johanna och jag är överens om att mycket beror på att det troligtvis finns en helt annan organisation bakom det nordkoreanska laget. Vi spekulerar att de nog får träna hela tiden med varandra istället för många andra lag.

Hemma spekulerade vi om du var sjuk eller skadad eftersom du fick inte så mycket speltid som vi trodde att du skulle få.

”Nej, jag var inte skadad. Jag var lite sjuk, men jag var 100% till matcherna, absolut. Och jag kände mig verkligen i bra form. Men man måste ju acceptera tränaren och hans val. Sen var det ju tråkigt att vi fick åka hem när det saknas endast ett enda mål.”

Nu är F19.karriären över för Rytting Kaneryd, hon fyller 20 i februari och landslagsmässigt skulle D23 vara nästa steg, en stor grupp spelare som inte har mycket att spela om, inga internationella mästerskap utan endast några få matcher. I Sverige fick de flesta ungdomslandslagsspelare gå igenom hela systemet innan några av dem släpptes in i A-laget, snabbare går det i andra länder. Men Johanna Rytting Kaneryd är ambitiös och hon vill gå den vägen känns det som, oavsett hur lång tid det tar.

Hur vill du själv utvecklas i år, du ser dig som en central mittfältare, men hamnade mer på kanten i Djurgården?

”Jag vill ju söka mig in centralt, vara lite spelfördelare samtidigt som jag vill försöka dra iväg själv. Nu ska jag kanske söka mig lite mer framåt och få den här kylan som jag saknat i fjol, jag kom ju till lägen, men har inte suttit dit dem riktigt.Det är väl nånting som jag ska jobba med. Samtidigt får jag kanske lite mer ut av min speed på yttern.”