Jonas Eidevall ville byta bort Stina Blackstenius för Russo

Arsenal Londons försök att värva Manchester Uniteds och Englands anfallare Alessia Russo har inte gett resultat.

I går hörde man att Arsenal ville betala en rekordsumma på 6,5 miljoner kronor för att lösa Russo ut ur hennes kontrakt som slutar om ett par månader.

I dag blev det offentligt att Jonas Eidevall var även beredd att även byta bort Stina Blackstenius för att få 23-åriga Russo.

Detta enligt tidningen The Times och deras reporter Molly Hudson och Sky-journalisten Anton Toloui.

Från klubbens perspektiv är Russo förstås mycket attraktivare än Blackstenius. Och då snackar vi knappast spelarnas potential utan främst marknadsvärde sett från ett rent PR-håll. Russo har 385,000 följare på Instagram, Blackstenius 111,000. Och Alessia är europamästare från hemmaturneringen…

Men hur som helst: United satte ner foten och sade nej. Vilket innebär att Blackstenius får stanna och att Russo kan gå gratis i juli.

Men undra kan man ju hur det känns att klubben tydligen var beredd på att byta bort en?

Annons

Visst var Lotta Ökvist i Algarve – NOT

Med Hammarbys Lotta Ökvist lyckades jag göra bort mig för första gången 2023. Jag tog en kort snackis med henne efter dagens match mot Åland United och undrade varför hon kom tillbaka till sin gamla klubb och vad hon förväntar sig av säsongen som stundar. Även detta på engelska så att vi når ut med Damallsvenskan långt utanför Sveriges gränser.

Welcome back, Julia Roddar!

Efter dagens match på Kanalplan pratade jag kort med Julia Roddar som spelade en övertygande 6:a i den första halvleken mot Åland United. Vi kan förvänta oss en av Damallsvenskans starkaste mittfältspar med Kyra Cooney-Cross.

Samtalet fördes på engelska för att kunna ses och hörs av många även utanför rikets gränser, men jag vill inte undanhålla det för er som säkert förstår vad vi snackade om.

Räkna med Hammarby! ?

Behöver vi räkna med Hammarby 2023 när vi tänker på damallsvenska medaljer och Champions League spel 2024/25?

Dagens träningsmatch mellan Damallsvenskans fjolårsfemma och Kansallinen liigas fjolårstrea Åland United slutade med Hammarbys 3:0 seger.

En vinst som satt långt inne eftersom japanska Maika Hamanos första målsom på stfaff efter hands dröjde till den 63:e matchminuten. Tio gånger sextio sekunder senare utökade Hamano till 2:0 och stannar därmed på fyra mål efter två halvlekar mot AIK och Åland United. Madde Janogy avrundade resultatet, men räknar man ihop chanserna som framför allt producerdes i den andra halvleken hade det kunnag bli många fler mål.

Tre utmärkta skott av Australiens stortalang Kyra Cooney-Cross varav ett träffade ribban lite ovanför krysset kan nämnas. Den snart 21-åriga mittfältaren från Melbourne har en utmärkt tidig formtopp.

Det var iögonfallande hur många Hammarbyspelare redan har vaknat ur vinterns ide och hur mycket energi de har. Inbytta Adelina Engman var inte helt nöd med sin insats mot laget som hon spelade för mellan 2009-2014 och varifrån hon bytte till Kopparbergs/Göteborg, men det är länge sedan jag har sett henne med så mycket energi.

Och då gäller det inte nödvändigtvis att vinna med 7:0, 8:0 även om det tveklöst hjälpar. Det gäller att spela ihop det nya laget.

Där har tränaren tillika Bajenlegendaren Pablo Piñones-Arce en fantastisk utgångssituation. Han kan nästan byta ut alle utespelare och ersätta dem med lika goda. Och det gjorde Pablo förra veckan mot AIK och även i dag mot ÅU.

Maika Hamano, 18-åringen från Osaka kan bli ett utropstecken i Damallsvenskan. Redan för två veckor sedan när jag såg Arsenal vs Chelsea på Emirates och jag frågade damfotbollens levande databas och numera ESPN-reportern Sophie Lawson om Hamano sade Lawson att vi skulle få kunna njuta ett helt år innan Maika drar till London och Chelsea. Det är en världstalang som Stockholmslaget har fått låna från de blåa.

Men räcker Hammarby till för att kunna slå Rosengård, Häcken, Linköping eller Kristianstad på 26 matcher? Det får säsongen utvisa. Man vet först var man verkligen står när man möter mycket tuff motstånd.

Hur som helst – just nu ser vi trots allt det bästa Bajen sedan jag började bevaka damfotbollen för 18 år sedan.

Portland Thorns sparkar Crystal Dunns make

För en timme sen sparkade amerikanska mästarna Portland Thorns Pierre Soubrier som var atletisk tränare i Thorns men som är även stjärnspelaren Crystal Dunns make. Soubrier har givit codein till spelare i playoffmatchen mot San Diego Wave, Sofia Jakobssons lag, den 22 oktober. Codein är en ingrediens i hostmedicin som i vissa doser kan leda till euforiska tillstånd. Soubrier gav två av spelarna codein, en av dem visste ingenting om det.

Även assisterande tränaren Sophie Clough für lämna sitt updrag efter att ha kyssat en spelares hals när laget firade mästerskapet den 29 oktober.

Det rapporterar nyhetssajten Oregon Live. Ligan NWSL har undersökt de olika fallen under en längre tid och föreslog att båda personer skulle få ett års spärr utan lön, men klubben fick nu ännu vidare och sparkade både Soubrier och Clough.

Klubben har varit i blåsväder nu under mer än ett år. Först började detta med att det uppdagades att fd tränaren Paul Riley hade sexuellt trakasserat spelare. Riley har emellertid fått yrkesförbud och får aldrig mer arbeta som tränare. Sedan hade även den aktuella tränaren Rhian Wilkinson fått lämna efter det blev känt att hon var i en relation med spelaren Emily Menges.

Alla skandaler ledde till att mannen som ekonomiskt byggde Portland Thorns och som också ägde herrlaget Portland Timbers tillkännagav att han säljer Portland Thorns.

Nu är det åter igen ”trouble i paradise”, i USA:s hipsterhuvudstad som har världens bästa publik i legendariska arenan Providence Park mitt i Portlands centrum.

London är som Malmö, fast lite större

I gårdagens toppmatch i den engelska ligan WSL mellan Arsenal och Chelsea stod 26-åriga Zećira Mušović mellan stolparna och inte minst tack vare henne stod det bara 1:0 till Arsenal när Sam Kerr nickade in kvitteringsmålet efter inbytta Jelena Cankovics fina inlägg.

Mellan omklädesrummet och väntande bussar fortfarande inom Emirates backstage område ligger den mixade zonen. Där träffade jag målvakten som jag intervjuade för första gången på Stockholms stadion våren 2015 efteratt hon precis debuterade storartat i Champions League med fantastiska insatser mot VfL Wolfsburg (1:1, 3:3).

Zecira börjar med att lära mig att uttala hennes förnamn och när det fungerar, pratar vi om matchen, Jonas Eidevalls fotboll, landslaget som får samma konkurrenssituation som alltid med henne, Jennifer Falk och återigen Hedvig Lindahl samt om hur det är att leva i Londontown.

Det som slår mig att Zecira har bevarat den fina karaktären hon redan uppvisade som 18-åring. Hundratals intervjuer senare är hon lika rolig, lika spontan och lika varmhjärtat som då. En jävla bra förebild inte minst för alla tjejer i Sverige vars namn man kanske måste öva för att uttala det rätt, men som förtjänar att man har den respekten att göra det, precis som alla andra.

Här kommer ni till intervjun eller samtalet som jag föredrar att kalla det.

Minnesvärd dag på Emirates Stadium

I höstas tittade jag på schemat av de utländska serierna: Bundesliga, Div 1 feminine, La Liga och inte minst WSL för att hitta en bra match att åka till.

När jag såg att Arsenal skulle ta emot Chelsea på Emirates i London den 15 januari, kl 15, bokade jag flybiletten metdetsamma. Att detta skulle dra mycket folk till arenan var det ingen tvekan om.

Trots att stjärnor som Vivianne Miedema, Beth Mead och Pernille Harder var eller blev långtidsskadad.

Till slut var den officiella siffran i dag 46,811 – åter igen ett bevis på hur pass populär (dam)fotbollen har blivit på den brittiska ön.

Och det är åtminstone delvis en annan publik än den som går på herrlagets matcher.

Men hur vill jag veta det?

(Dam)publiken är väsentligt tystare än en (herr)publik. Fansen vrålar inte ens en femtedel så mycket som de som kommer hit för att se ”grabbarna”. Ändå känns det stort från första ögonblicket jag kliver in på arenan.

Arsenal har arrangerat en (nästan) full English breakfast för mediafolket och det är uppskattningsvis drygt 60-70 personer i mediarummet (mer än det syns här på bilden).

Och matchen då?

Det spelades Jonas Eidevalls fotboll på arenan. Jag tänkte på det hela tiden. Det ärden fotboll han redan ville spela och spelade i Malmö, men i lilla Skåne är sakerna inte lika stora som i världsmetropolen London, men ändåfint. Vi måste återkomma till jämförelsen.

Arsenal dominerade och utnyttjade framför allt Chelseas svagare vänsterkant där Niamh Charles hade en tuff dag.

Men i Chelseas mål stod i dag en svenska som höll allra bästa landslagsklass: Det var Zecira Musovic som höll sina blåa i spelet med flera excellenta räddningar. Straffen som Arsenal fick i andra och som var tveksamt för en del folk i pressboxen behövdes för att stryka nollan som Zecira så gärna ville hålla.

Kim Little sköt iskallt i andra hörnet.

På andra sidan hotade Sam Kerr ibland på snabba omställningar. Chelsea spelar nästan alltid långbollar på henne. Ett par, tre gånger fick Manuela Zinsberger rycka ut och jaga bollen mot läktaren – alltid i god tid, men även om det inte fanns något större hot i dessa moment – de visade vad alla vet att man får inte släppa kontrollen på Australiens superstärna.

I den 89:e minuten slog inbytta Jelena Cankovic ett fint inlägg från högerkanten, landslagets och Arsenals kapten Leah Williamson missbedömde en enda lilla gång och Sam Kerr nickade in den omjublade kvitteringen.

Och så var det slut. En bra match med en fantastisk inramning. Och ett resultat som garanterar fortsatt spänning i WSL fram till de både lagen möts igen på Stamford Bridge för returmatchen. Man borde kanske åka på den med.

Efteråt blev det korta snack med både Magdalena Eriksson och Zecira Musovic. På grund av relativ låg uppladdningshastighet kan det dock dröja tills i morgon.

Amalie Vangsgaard säger farvel

Vi har nog befarat det och när Fotbollskanalen i veckan gick ut med det kom bekräftelsen som i dag blev officiellt: Damallsvenskans skyttedrottning Amalie Jörgensen Vangsgaard lämnar Sverige och Linköping FC och kommer troligtvis ansluta siog till franska serieledarna PSG.

Bytet är förstås en stor chans och Amalie ska ta den. Vem av oss skulle inte byta jobb om den nye arbetsgivaren erbjöd oss fem, sex eller sju gånger högre lön och dessutom befinner sig i en av världens mest attraktiva städer?

För Linköping är det ett väntat, men ändå tufft bakslag. Amalie gjorde 22 av 61 mål för laget och var det där ständiga hotet i boxen för motståndarna som inte blir så lätt att ersätta.

Andrëe Jeglertz har handlat och rekryterat fina svenska talanger, men det vad han gjorde med Vangsgaard går inte att upprepa femtielva gånger, kanske inte ens två.

För Damallsvenskan är det nästan ännu värre.

Exemplet Amalie Jörgensen Vangsgaar visar: Damallsvenskan är en övergångsserie. Så fort någon sticker ut och kontraktet löper ut vinkas det snabbt hejdå, goodbye, auf Wiedersehen!

Toppklubbarna har gått över till att skriva många treårskontrakt för att skydda sig, men övergångssummorna när någon köps ut är fortfarande minimala jämfört med männens fotboll.

När Bethany England i veckan skrev på för Tottenham Hotspurs och lämna Chelsea Women efter åtta år, betalade Spurs en ”rekordsumma” på tre miljoner kronor. Det är ungefär vad Amalie Jörgensen Vangsgaards nye klubbkompis Kylian Mbappé tjänar på sex timmar.

Med andra ord har de stora klubbarna fortfarande råd att plundra de andra europeiska igorna på spelare.

Amalie hade nog inget annat val än att säga ja till en flerfaldig lön. Hon kommer till en mycket bättre miljö angående resurserna och kommer att kunna utvecklas ännu mer under träningarna med fler världsklasspelare.

Även agenten kan vara nöjd. Spelaren blir även för honom en lönsam affär.

Tills Marie-Antoinette Katoto är tillbaka i PSG behöver man Vangsgaard som en bra ersättare över tiden. Precis därför köpte ju Jonas Eidevall alldeles nyligen holländska Victoria Pelova eftersom hans målsprutor Vivianne Miedema och Beth Mead är på långtidsskadelistan efter deras respektive korsbandsskador.

De stora klubborna behöver fylla på sina trupper och kommer säkert så småningom utöka storleken av dessa till 25-28-30 spelare. Bland dessa behöver man klasspelare som kan roteras. Man vet ju att skadelistan kommer att vara hög framöver ju fler matcher konsumenterna vill se och klubbarna kan anordna för att fylla kassan med pengar.

För spelarna är det ändå en win-win-situation. De som inte sticker ut och stannar kvar kämpar fortfarande med en genomsnittlig månadsinkomst på 14-16.000 kronor i Sverige. Då gäller det verkligen att ta chansen när den kommer.

Eriksson och Harder till Lyon?

Både Magdalena Erikssons och sambon och lagkompisen Pernille Harders kontrakt med Chelsea Women upphör sommaren 2023.

Enligt den engelske sportreportern Michael McCann finns det rykten om att svenskan och danskan skulle kunna flytta söderut till franska och europeiska topplaget Olympique Lyon.

Uppsala är kvar

IK Uppsala behåller sin plats som elitlicensnämnden erbjöd dem i fjol. Igår avvisades Eskilstuna Uniteds ansökan om att få behålla elitlicensen för Damallsvenskan.

Detta sätter IK Uppsala under ganska stor press. Man hade redan tappat spelare, bland dem sin målspruta Nicole Robertson (till Norrköping) och har lite mer än ett dussin spelare under kontrakt. Man behöver 7-8 spelare till och dessa ska helst ha damallsvenskt rutin och inte nödvändigtvis från bottenlag i den högsta serien.

Just nu är IK Uppsa Fotboll som ju förlorade båda relegationsmatcher klart mot IF Brommapojkarna 2023 års mest sannolika nedflyttningskandidat.

I Eskilstuna kommer fler spelare att försvinna.

Jag tänker i första hand på mittfältarna: norska Noor Eckhoff (23) och nigerianska Ngozi Okobi (29), två spelare som är alldeles för bra för Elitettan.

Sedan förstås backparet Matilda Plan (24) och Anna Oscarsson (26).

Dessa fyra kommer nog lika sannolikt byta klubb som Paulina Nyström (22).

För ”Tunas” nya tränare Vaila Barsley kommer det alltså också att gälla bygga ett nästan helt nytt lag som kan konkurrera med Elitettans topplag där AIK och Umeå IK lär bli tuff konkurrens,