Tankar efter Fotbollsgalan

LottaNu är jag hemma efter en resan genom Stockholmsregnet. Efterfesten på Globen har börjat, när jag promenerade genom lokalen såg jag inga kvinnliga fotbollsspelare, de kanske drog någon annanstans.

När jag blickar på priser för årets målvakt, back, mittfältare och forward får jag fram en genomsnittsålder av 33,75 år på årets pristagare. Missförstå mig rätt: alla som vann var rättmässiga vinnare, men var är de yngre spelarna och vad säger detta om svensk damfotboll?

Sanningen är ju förstås den att svensk damfotboll ser bättre rustat ut för framtiden än någonsin. Peter Gerhardsson har ett gäng på 25-30 spelare som alla håller hög klass. Men just den centrala linjen Lindahl-Fischer-Seger–(Schelin) som alla vann ett pris ikväll kommer att bli mycket svårt att ersätta när det är dags.

Någon frågade Caroline Seger ikväll om hon har en tanke på att sluta, men hon svarade att hon ser ett VM framför sig och att man inte vet vad morgondagen bringer, något i den stilen och det är förstås alldeles rätt. Men både Anja Mittag och Caroline Seger pratade om sin ålder. Anja har kontrakt fram till nästa sommar och jag kan inte tänka mig att hon inte stannar åtminstone ytterligare ett halvår.

Jag hade gärna sett ett pris för Kosovare Asllani, Elin Rubensson och Sofia Jakobsson och även Ellen Löfqvist. Kosovare Asllani hade kunnat få Årets kreative spelare, Elin Rubensson Årets bästa nya ledare, Sofia Jakobsson Årets comeback och Ellen Löfkvist Årets lagkapten.

Faith Ikidi borde få pris varje år. Årets back med det bästa uppbyggnadsspelet hade kunnat vara hennes pris. Och glöm inte Hanna Glas som årets ytterback. Hennes fenomenala prestationer har gett henne ett kontrakt i Paris. Linda Sembrant är en ankare som är värt priser hon med.

Trots allt är jag ganska nöjd med pristagarna. Det är stora personligheter som fick priserna.

Lite konstigt förstås att Julia Karlernäs anses som Damallsvenskans mest värdefulla spelare, men att hon inte vinner sin kategori, men vem bryr sig? Karlernäs var lycklig.

Och det var Anna Anvegård som inte riktigt tänkte efter när hon kom från Elitettan till Damallsvenskan. Hon var inte rädd. Och det gav ju resultat för Växjö och i söndags för landslaget när hon gjorde mål mot England. Men lika värdiga vinnare hade förstås utmärkta Julia Zigiotti och Rebecka Blomqvist varit. Nästa år kommer detta anfallspar att skrämma hela serien ännu mer än dem gjorde det i år. Tro mig!

Sedan höll Nilla Fischer brandtalet som hennes fru hade antytt hon skulle göra när hon pratade med en kvällstidning inför kvällen. Men jag tyckte inte att det var ett brandtal. Hon pratade ju bara om sanningar och pekade på hur svårt det fortfarande är för tjjer och kvinnor att utöva sporten, hur mycket hån de möter och även om de är så framgångsrika som Fischer som 34-åring behöver de fundera över vad de gör dag 1 efter fotbollen eftersom löneskillnaderna är gigantiska

Jag gillar Fischer och Seger och Lindahl och Asllani som på senare år har utvecklats som språkrör för kvinnor och tjejers rättigheter inom fotbollen. De är förbannade ibland och det med all rätt. Deras ihärdiga kampanj för rättigheterna kommer att föra räörelsen framåt. Långsamt, alldeles för långsamt.

Zlatan Ibrahimovic var på galan och det är stort att juryn vågade att inte ge honom guldbollen. Ändå skämtade han att han hade kommit från Los Angeles för att få publik att komma till Globen. För det var ju pga honom alla hade kommit. Och visst skämtar han och menar han det på allvar. Och visst är det många journalister och åskådare som kommer för att se honom. Men Nilla Fischer höll emot och sa att hon inte tyckte det var bra sagt för den här kvällen handlar om fotbollen och alla som utövar den.

Jag önskade att mer av den mod som spelare som Hedvig, Nilla och Caroline (sorry, jag vet att du kallas Seger) och Kosovare (Kosse) visar när de pratar rättvisa och orättvisor skulle hoppa över till de unga. Och visst känner jag några, Irma Helin är en sådan härlig ung röst som kommer att höras mer framöver. Men tjejerna borde gnälla mer, ännu mer, skulle kanske några säga. Det är så viktigt att dessa förebilder finns och inte minst därför var detta en bra kväll för fotbollen.

På något sätt, det är jag säker på, kommer vi även att se Lotta Schelin i fotbollen framöver. För svensk fotboll finns ingen bättre ambassadör. Hon berättade att hon fortfarande är sjukskriven (har varit det i mer än ett år alltså), men sa också att hon mått bättre de sista veckorna. Det syntes också på henne. Jag var lite rädd när jag såg hennes reträtt, när hon hade presskonferensen där hon berättade att hon skulle sluta. Det kändes hur svårt det är för henne att lägga alla dessa år på hyllan. Ikväll såg det mycket bättre ut. Fotbollssverige har visat att ingen har glömt bort henne och att alla respekterar hennes gärning till det yttersta. Vi får låta henne bli ännu friskare och inreda sitt hus och vi kommer att se henne igen. Varför inte som ”expert” i någon TV-kanal (svenskt eller franskt) under VM nästa år?

Fotbollskanalens hederspris har tidigare gått till Pia Sundhage (2017), Therese Sjögran (2015) och Marta (2007) förut. Lotta Schelin är alltså den fjärde kvinnan och den tredje på fyra år (!) som vinner detta.

Jag förespråkar en lite annan jury inför nästa år. Varför kan vi inte se två damallsvenska tränare (genom lottning; man får inte sitta två år i rad) i juryn istället för två av förbundets tränare? Sedan tycker jag att skrivande journalister skulle också vara med i juryn. Det räcker ju med betalande TV¤:s expert Malin Swedberg eller Hanna Marklund och sedan två journalister och även där skulle man kunna lotta ut två stycken ur en liten större pool. Jurymedlemmarna Victoria Sandell och Frida Östberg har ju spelat med eller mot alla som vann priserna för målvakt, back, mittfältare och forward ikväll. Och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman är landslagsspelarnas chefer och kommer ju rent instinktivt både nominera och rösta för ”sina” spelare för att rättfärdiga de egna uttagningarna.

Men som sagt. Jag är hemma nu och trots allt ganska nöjd med en fin kväll på Globen. Nu stundar silly season med en massa spännande rykten och övergångar. Använd gärna kommentarsfältet under SILLY SEASON på bloggen för att tipsa om övergångar. För mig återstår en live match i år och den spelas den 2 december på Kingsmeadow i London mellan Chelsea Women och Reading FC. Ser fram emot detta. God natt!

Annonser

Årets målvakt: Hedvig Lindahl

Medan jag redigerade Caroline Seger vann Hedvig Lindahl priset för årets målvakt. Även det knappast omstridd. Även Lindahl blir bara bättre med åren och jag har en känsla att vi ser henne i Sverige inom en snar framtid. Jag ser för dagen ingen riktig utmanare till henne i landslaget. Grattis!!

Årets back och Diamantbollen: Nilla Fischer

Det finns flera som hade kunnat vinna Diamantbollen i år, men jag tycker ändå att Nilla Fischer förtjänar den som få andra. Hon har lett sitt Wolfsburg till ett mästerskap, en cupvinst och till UWCL-finalen samtidigt som hon är en advokat för kvinnornas rättigheter som vågar att säga obekväma saker. Grattis, Nilla!

Jag kunde int låta bli att testa hennes tyska och den är bra.

 

 

Fotbollskanalens hederspris: Lotta Schelin

2494971231_c98c4ac3cb_bDet finns ingen värdigare mottagare av Fotbollskanalens hederspris än Lotta Schelin. Punkt. Slut. Hon hade nog säkert gärna väntat ett par år med att få det, men hennes mycket olyckliga karriärslut förde detta med sig. Det kändes bra att möta Lotta ikväll, mest för att hon definitivt verkar må mycket bättre. Och det är skönt att se.

Av alla fotbollsspelare jag mött genom åren är Lotta Schelin nog en av de som ligger mig allra varmast om hjärtat. Eftersom hon är en av världens bästa forwards genom tiderna, men även en utmärkt idol för unga tjejer och killar.

 

Årets mittfältare: Caroline Seger

Precis som årets forward och skyttedrottning Anja Mittag svarade även årets mittfältare Caroline Seger att hon gärna skulle byta sitt individuella pris mot ett SM-guld. Seger har varit mycket stabil under hela året och har en mkt viktig roll i både klubb- och landslaget.

Precis som Mittag säger även Seger att hon är ödmjuk inför sin ålder och hoppas att hon kan fortsätta prestera på den nivån. Jag frågade båda två vad som måste hände för att FCR ska vinna SM-guld igen. Svaret hittar ni i intervjun.

Årets forward: Anja Mittag (FC Rosengård)

AnjaAnja Mittag vinner detta pris välförtjänt. Endast Stina Blackstenius hade varit ett alternativ bland de nominerade. Men skyttedrottningar vinner rättvist, för det är ju det som forwards ska göra – mål.

Riktigt glad är Anja inte ikväll och man märker att det svider att man inte tagit SM-guld på tre år, att man missade Champions League platsen och att man föll tungt mot Slavia Prag.