För ett par dagar sedan kom en jubileumsbok om Linköping FC ut, en förening som har funnits i endast 20 år (2023), men som har bl a vunnit tre SM-guld.
Det är Björn Lindenmo, en av medlemmarna i den så kallade Lejonflocken (Linköping FCs fanförening som har funnits sedan 2016) som ligger bakom boken som nu har publicerats i det lilla förlaget Dibb som är baserat i just Linköping. Och det är redan bok 2 i historien om denna damfotbollsklubb som fortfarande klarar sig väldigt bra trots avsaknad av en herrförening som pumpar in pengar i verksamheten.
Boken innehåller många bilder och de allra flesta är från Filip Oskarsson som har fotat LFC i många år.
När man bläddrar igenom boken är det förstås fokus på LFC, men spelarna som glider förbi från 2015-2023 har en gång haft den mörkblåa tröjan på sig och sedan gått vidare till klubbar som VfL Wolfsburg, Bayern München, FC Barcelona, Chelsea, Arsenal, FC Rosengård, Vittsjö, AIK, Piteå. AC Milan, Napoli, Glasgow, Manchester City, Leicester City, Racing Louisville och många fler.
Redaktör Lindenmo har gjort ett gediget journalistiskt och historiskt arbete och grävt i alla tillgängliga arkiv både i print och på webben för att kärleksfullt pyssla ihop bilden av klubben som han älskar.
Jag har själv inventerat bloggens historia för att se vilka spelare jag har intervjuat mellan 2016 och fram tills nu och kommer då på
Claudia Neto, Magdalena Eriksson, Kristine Minde, Mariann Gajhede Knudsen, Janni Arnth Jensen, Jessica Samuelsson, Magdalena Eriksson (2), Maja Kildemoes, Cajsa Andersson, Nicoline Sörensen, Anna Oskarsson, Natasha Dowie, Ronja Aronsson, Uchenna Kanu, Pernille Harder (som spelade redan för Wolfsburg när vi träffades på Linköping Arena) och last but not least Amalie Jörgensen Vangsgaard.
Listan illustrerar vilka förträffliga spelare som har tränat och spelat på det som numera heter Bilbörsen Arena och ligger i utkanten av staden där det brukar blåsa rejält när man närmar sig arenan.
3 SM-guld, ett stort silver, sex lilla silver (denna fantastiska svenska uppfinning) och fyra brons (= fjärde platser för utländska läsare) har LFC tagit genom åren och Lindenmo kommer på att klubben därmed snittar på plats 3,65 vilket är jäkligt bra. Det är nog endast FC Rosengård (tidigare LdB FC Malmö tidigare Malmö FF) och Umeå IK som har kammat hem lika många framgångar medan BK Häcken (tidigare Kopparbergs/Göteborg FC) är på väg.
Men boken om LFC handlar inte bara om A-laget och dess stjärnor. Författaren tar även upp flickverksamheten och fanföreningen Lejonflocken, en ren damfotbollsfanförening som jag har sett och hört många gånger på olika arenor i Sverige, främst Stockholm och som jag aldrig har hört skrika något negativt om motståndarna, aldrig ett ”vi hatar XXX” som tyvärr hörs mer och mer ju fler klassiska herrsupportrar stöder de stora klubbarnas damlag.
Vi hittar intervjuer med trotjänare som Emma Lennartsson och Petra Johansson, med succétränaren Andrée Jeglertz som tyvärr tog ”nästa steget” genom att ta över Danmarks landslag och supportern Emma Holmquist där alla berättar sin egen historia och hur den är förknippat med klubben och dess andra spelare.
Boken har även en utmärkt statistikdel där ALLA spelare är listade som har spelat i föreningen sedan 2009. Och där hittar jag en hel del världsstjärnor som Cristiane (Brasilien, 2008), Lisa DeVanna (Australien, 2012), Stephanie Labbé (Kanada, 2018), Manon Melis (Nederländerna, 2012) och Linda Sällström (2010-2014).
På sammanlagt 311 sidor är jubileumsboken inte enbart en krönika om en fotbollsklubb i en mellanstor svensk stad – den är även ett bevis på vad renodlade damfotbollsklubbar kan åstadkomma och hur de kommer att även behövas framöver.
Det är många som vill att damfotbollen ska bli precis som herrfotbollen. Jag har dock kommit fram till att det inte vore bra för damfotbollen som har en väldigt egen publik, en egen kultur där kärlek är större än hatet, där det finns en värdegrund som bygger på tolerans och respekt och som har lockat andra sorters människor till det underbara spelet. Det är även närheten till spelare som alltid varit en mkt speciell ingrediens inom damfotbollen och även om jag vill att alla ska få leva bra som fotbollsproffs är det fortfarande skönt att se att stjärnorna inte åker hem i sina Maserati, Lamborghini eller Ferrari efter matcherna.
Allt detta representeras av klubbar där damfotbollen är tongivande inom föreningen.
Björn Lindenmos bok ger ett härligt exempel på detta och inspirerar förhoppningsvis även andra eldsjälar i andra delar av Sverige att bidra med detta speciella sätt av historieskrivning.
Hattrick 