Skandalösa förhållanden i New Jersey

35146706616_76e3f55645_k

Carli Lloyd är Sky Blue FCs mest kända spelare

Den 7 juli vann Chicago Red Stars sin bortamatch mot Sky Blue med 3:1. Australiska världsstjärnan Sam Kerr gjorde en hattrick påsina gamla lagkamrater, men jublade ytterst lite när hon gjorde målen.

Efteråt sa Kerr att Sky Blue har otroligt engagerade tjejer som spelar i laget och att hon tycker synd om dem och att hon helst ville ta med sig varenda spelare från Sky Blue. Kerr pratade lite löst om svåra förhållanden i New Jersey där Sky Blue hör hemma.

Efter detta uttalande gick ett antal amerikanska damfotbollsjournalister igång och pratade med både nuvarande och föredetta spelare i Sky Blue och bilden som kom fram är minst sagt skandalös.

I går publicerade den största amerikanska damfotbollssidan Equalizer Soccer en artikel som ligger bakom en betalvägg. Dan Lauletta, John D Halloran och Allison Lee skriver om att en del av spelarna fick bo i en väldig enkel stuga där de sov i våningssängar. Huset hade inte glasrutor utan plast var fastnålat.

Även i en annan artikel skriven av Stephanie Yang framgår det att det fanns och finns hemska missförhållanden i klubben. Yang som även hon har pratat med fd och nuvarande spelare som med ett undantag ville vara anonyma berättar om att laget vanligtvis inte vet var man kommer att träna nästa dag. Många spelare bor i gästfamiljer, ibland inte de snällaste människor. I ett fall förväntade sig gästfamiljen att en spelare skulle regelbundet babysitta parets dotter på kvällarna.

När Sky Blue ger sig ut på borta´matchturnéer (man lägger schemat i NWSL på ett sätt att lag ofta spelar 2-3 bortamatcher i rad för att kunna resa smidigare. Resan till Portland eller Seattle till exempel tar 3-4 flygtimmar från New Jersey) försöker klubben spara extremt på pengar.

Man checkar till exempel mycket tidigt ut från hotellet även om matchen spelas först sent på eftermiddagen och behåller ett fåtal rum för att kunna ha väskor där och för att ha ett slags rum där spelare kan gå på toa eller fördriva tiden innan det är dags att åka till matchen.

Hemma i New Jersey på hemmaarenan Yurcak Field i Piscataway finns inga duscher i omklädningsrummen. Bortaspelarna åker snabbt till hotellet i matchklädsel för att kunna duscha, medan Sky Blue spelarna åker hem. Ibland bor dem upp till 1,5 timmars bilfärd från träning eller arena.

Alla som Stephanie Yang intervjuat pekar på lagets manager Tony Novo som ansvarig för den ohållbara situationen. ”Han är vår general manager och ska ta hand om spelarnas situation, men han gör inte det,” säger fd målvakten Caroline Stanley. 

Spelarna som bodde i stugan fick ett SMS av Novo att de skulle flytta ut samma dag eftersom familjen som äger stugan skulle komma tillbaka. Direkt efter den dagens träning fick de åka till huset och packa väskorna och visste inte var de skulle sova samma kväll.

När Stanley flyttade till klubben hade hon fått en adress där föräldrarna skulle skicka alla hennes saker och möbler. Flyttbilen var på väg när Stanley på samma dag fick ett SMS att hon skulle bo på ett annat ställe.

På en av träningsanläggningarna var själva fotbollsplanen nästan ospelbar. Gräset växte upp till fotknölarna och dessutom var planen inte jämn på marken.

Samtalskulturen är en kultur av tystnad där ingen vågar säga något för att inte få konsekvenser. Kontakten med lagets ägare däribland New Jerseys guvernör Phil Murphy verkar vara helt ointresserad i damfotbollen. Man ser de aldrig på matcher, heter det i Yangs artikel.

Nu är både spelarfacket och ligan alarmerad och förhoppningsvis kommer det att hända saker. Man kan förvänta sig att man upprättar benchmarks med delmål som klubben måste uppfylla. I längden ser det nog ut som om klubben borde byta ägare vilket kan ju även betyda att de byter delstat.

De mest kända spelarna i Sky Blue är Carli Lloyd, kanadensiska Janine Beckie och Savannah McCaskill. Även hammarbys Kelly Conheeney har spelat i klubben innan hon flyttade till Sverige.

 

 

 

Annonser

Woeller till Eskilstuna

337px-Shannon_Woeller

Shannon Woeller (Foto: Karin Pinter)

Silly Season har börjat på riktigt i går när det svenska transferfönstret öppnades och den första nyheten som meddelades vat att Eskilstuna United signade den kanadensiska mittbacken Shannon Woeller som är född i Vancouver där hon också började sin karriär för laget Whitecaps.

Woeller har kontrakt över hela säsongen 2019. Intressant att rekryteringen möjliggjordes genom bidrag av supportrar. Det är både roligt som det är sorgligt att man behöver fansens stöd för att finansiera den pågående verksamheten. Supportrar betalar ju redan entréavgifter, nu får de alltså också betala för spelarna och därmed – dubbelt.

Samtidigt är det positivt att se Uniteds fans visa så stor engagemang för sitt lag. Woeller kommer att bära tröjan med #12 som visar att hon är ”den tolfte spelaren”, den som publiken själv har bekostat.

Redan innan transferfönstret öppnades visste vi ju att Rosengårds Ali Riley drar till Chelsea Ladies, att Marija Banusic flyttade österut till Kina där vi inte lär se mycket av henne på sociala medier eftersom Facebook, Google, Twitter, YouTube och Instagram är blockerade där. Natasha Dowies nya lag har inte än avslöjats, men det är klart att hon lämnar Linköping. Som även fått ny tränare i Hammarbys fd Olof Unogård.

Lotta Ökvist har avslutat sitt äventyr i USA och anslutit sig till Hammarby medan Linköping har förstärkt sig med den kanadensiska världsmålvakten Stephanie Labbé. 

 

 

 

#metoo. Kelly Conheeney berättar

42341693882_61d558b0e5_k

Hammarbys Kelly Conheeney har berättat i sin blogg om hur hennes tränare Keith har sexuellt utnyttjat henne. Det är en stark berättelse som är värt att läsa. #metoo har hittills inte gjort att många berättelser har kommit ut offentligt, men jag tycker att det är viktigt att det berättas för att ge fler flickor som har varit eller är i en liknande situation mot att la ut och att gärningsmän tas ut ur fotbollen och straffas. Conheeneys berättelse är också viktigt i det avseendet att man som faller offer för ett brott aldrig ska behöva skämmas.

Här finns Kelly Conheeneys berättelse.

Silly season har börjat på allvar

20180409_142801När Linköpingsmålvakten Hilda Carlén meddelade att hon pga graviditet missar resten av säsongen, skrev jag här i bloggen att Stephanie Labbé vore en utmärkt ersättare då hon just hade försökt att få spela herrfotboll i Kanada vilket dock var inte möjligt pga gällande regler. Bloggarkollegan Johan Rydén i sin tur skrev när det stod klart att interimstränaren Henrik Jensen inte skulle kunna fortsätta efter sommaren att Hammarbys i början av året sparkade tränare Olof Unogård skulle passa väldigt bra. Inte minst när Linköping hade två spelare, Anna Oskarsson och Filippa Angeldahl som  kunde ge förstahandsrapporter om hur Unogård jobbar och är som person.

Jag vet inte om LFC:s styrelse läser Johans eller min blogg, men det blev exakt så. I dag förkunnade lokalbladet Corren och klubben att Steph Labbé flyttar in mellan stolparna och att Olof Unogård kommer att sitta på bänken framöver. Jag kan tycka synd om Matilda Haglund som har varit en enastående bra vikarie och som får göra en Musovic. FC Rosengård gjorde ju samma sak för en tid sedan. Man hade en mycket lovande ung svensk målvakt och hämtade ändå någon från Kanada, då fd första landslagsmålvakten Erin McLeod och Zecira Musovic fick sitta som tvåa på bänken för det mesta.

Jag anade redan att det skulle bli Labbé när jag igår kväll Pacific Time läste Stephanie Labbés tweet:

Linköping får en av världens bästa målvakter och det är så klart en förstärkning, även om jag nu med facit av flera matcher med Haglund i handen tror att Matilda hade klarat fortsättningen på ett bra sätt.

Jag undrar främst vilka LFC värvar nu för att säkra målskyttet framöver. Man släppte Marija Banusic som tydligen inte längre trivdes i klubben och man hade inte råd att ha Natasha Dowie kvar. Speciellt Dowie har ju gjort ett fantastiskt intryck i LFC-anfallet och varit det för mästarna vad Linda Sällström är för Vittsjö och Anna Anvegård för Växjö. Inte nog med det flyttar även utmärkta Nicoline Hausgaard Sørensen tillbaka till Danmark nu och är därmed den tredje offensiva spelaren som lämnar Östergötland. Det blir säkert värvningar snart. Sørensen åberopar personliga skäl för flytten.

Jag har skrivit i bloggen att Julia Zigiotti Olme bara blir bättre och bättre i Hammarby. Det har inte undgått Kopparberg/Göteborgs FC och det är dit 20-åringen flyttar efter sommaruppehållet. Så tråkigt det är för Hammarby som tappar mycket av sin anfallsstyrka mitt under pågående säsong, så bra är det för Julia. Hon kommer till ett lag som kommer att spela om SM-guld under hösten och hon kan utvecklas ännu mer och bli en ännu bättre fotbollsspelare. Roligt att Zigiotti Olme ersätter en världsstjärna som Christen Press. 

Medan allt detta händer leder Piteå fortfarande Damallsvenskan på 24 poäng. Det är en fördel att inte kryssa och att vinna istället. Åtta vinster blir 24 poäng. Svackan med tre förluster i rad för Sveriges nordligaste damallsvenskt lag hejdades med en 2:1 seger över Limhamn Bunkeflo.

Jag tror att det är en av Piteå, Göteborg, Rosengård och Linköping som kommer att vinna SM-guld i år. Och jo, jag ser att Kristianstad ligger fyra just nu, men jag kan inte se de som svenska mästare även om jag tycker att det är ett superbra lag och att Elisabet Gunnarsdottir gör ett otroligt jobb. Men att vara bäst av alla under elva matcher ser jag inte att KDFF kan prestera än så länge. Linköping har tappat mycket av sin offensiva kraft nu och får leverera en bra ersättare framför allt till Dowie. Magkänslan säger att Göteborg eller Rosengård kan ses som favoriter. Piteå är fortfarande en outsider som skulle ställa till med en superskräll om de även stod 1:a efter 22 matcher. Även om de alltså varit förra höstens och denna vårens bästa lag.

Piteå har ett väldigt starkt försvar när Faith Ikidi styr det och med Madelen Janogy en spelare som är en av kandidaterna till årets genombrott. Med Julia Karlernäs och Ellen Löfqvist ett innermittfält som heter duga.

Vem följer ner till Elitettan med IFK Kalmar? Jag tror inte att det blir Eskilstuna United som gjorde en kanonmatch mot Linköping nyss och verkligen visade att man kan så mycket bättre. Särskilt roligt att Annica Svensson som jag känner sedan länge fick göra comeback efter si långa skada och kvittera till 3:3. En mycket snäll och trevlig spelare som alltid ger allt för sitt lag.

Jag tror inte heller att Vittsjö borde vara i fara. De kan spela en mycket fin fotboll men de har en förskräcklig lägstanivå som de måste jobba på innan det sätter igång igen. Och ännu en gång: Linda Sällström spelar bättre än aldrig förr och jag vill se henne i Champions League istället för bottenstrid,

Jag tror att ett lag kommer att göra Kalmar sällskap när det är dags att lämna Damallsvenskan som hamnar där i hettans strid. Något lag som inte förtjänar att få lämna serien. Det är väldigt tight om 11:e platsen precis som det är väldigt tajt om första platsen. Det är ju precis så som EFD och Svenska fotbollsförbundet kan önska sig. En serie som är mer spännande än aldrig förr.

Men samtidigt är det ju också så att toppnivån har sjunkit. Rosengård och Linköping har tappat internationellt och kan inte längre dominera serien som de kunde göra tidigare. De får inte längre tag på de största talangerna i Norden eftersom det finns klubbar med tjockare plånbok som skriver kontrakt direkt och inte väntar ett par tre år innan dessa spelare har förädlats i Rosengård (Sara Björk Gunnarsdottir) eller Linköping (Pernille Harder). 

 

 

Världens bästa damfotbollspublik

29389682678_30f8753d21_kI går kväll var det äntligen dags att se min första match live i den amerikanska NWSL-ligan. Jag var på Providence Park i Portland och såg de regerande amerikanska mästarna Portland Thorns FC slå Christen Press’ nya lag Utah Royals med hela 4:0. Mästarna var pressade att vinna då de endast låg på en sjätte plats inför matchen och bara de fyra första spelar slutspelet.

Det blev ett snabbt mål genom Tobin Heath för Portland och efter dryga halvtimmen utökade Ana Maria Crnogorcevic och Lindsey Horan till 3:0 innan inbytta Tyler Lussi med sin första bollkontakt satte slutresultatet 4:0 i andra halvleken. Det sägs att Portland är som bäst när de står med ryggen mot väggen och igår dominerade de matchen från början till slut.

29389692598_581c022487_kMen det som gav mig gåshud flera gånger i går kväll var inte världsklasspelarna Heath, Horan och Christine Sinclairs prestationer.

Det var snarare inramningen. Jag anlände drygt en och en halv timme före matchen och tänkte att det var lagom tid. På en damallsvensk arena ser man vid denna tidpunkt vanligtvis inte mer än ett par trogna fans. Men i Southwest Portland utanför Providence Park köade folk redan framför biljettkassorna och säkerhetskontrollen. Säkerhetskontroller som på en flygplats.

Inne i arenan där även MSL-laget Portland Timbers spelar en rundgång. De säljer merchandise på tre (!) olika ställen och folk bär Thorns tröjor, Thorns-keps, Thorns-schal och det är precis som hemma i Europa många familjer som kommer till matchen. På ett flertal ställen serveras det öl (till skyhöga priser), men det finns förstås även mat från våfflor till nationalrätten cheeseburgare.

29389596318_1ac972ac45_k

Lindsey Horan – världsklass

Redan denna första rundgång gjorde ett stort intryck på mig. Det var ju en match mellan tabellsexan mot tabellfemman. En helt vanlig match som i dagens Damallsvenska skulle gå mellan Hammarby (6:a) och Linköping (5:a).

Ändå så kom fantastiska 17 930 personer till arenan. Stämning som vid en final i Champions League eller EM-final. De trognaste fansen står bakom målet i söder, de heter Rose City Riveters. När jag fick en genomgång av en man som kallade sig för ”I am the photo marshal here” så berättade han att jag skulle kunna ta hur många bilder som helst på Riveters, men helst inte när Portland förlorar. ”Då blir de arga och kanske spottar på dig,” sa han. Det blev ju aldrig nära till förlust för hemmalaget den magiska kvällen igår.

Stämningen är enastående. Flera gånger tänkte jag hur fantastiskt det måste vara att spela här där varje hemmamatch är som en stor fest. Och jag önskade att fler tjejer runtom i världen som spelar elitfotboll skulle få samma form av uppskattning och kärlek som i Portland på Providence Park.

Oavgjort i Vittsjö

27211690718_3ac7d350cf_kAnders Bystedt har besökt matchen Vittsjö – Djurgården och skickat in ett matchreferat till bloggen:

Matchen Vittsjö Djurgården blev framflyttad en timme, med anledning av Sveriges
kvartsfinalmatch mot England. Det märktes även på läktarna, då endast 356 personer kom till Vittsjö IP för att se matchen mellan Vittsjö GIK och Djurgårdens IF FF.
De fick se ett
hemmalag som inledde matchen starkt. Ytterbackarna Lisa Klinga och Amanda Persson kom med bra i första halvlek.
Redan i inledningsminuten hade Emmi Alanen ett bra skott på mål. Det dröjde en kvart innan Djurgårdens första riktiga målchans kom genom Tilde Lindwall som fick på ett bra skott som rensades undan till en resultatlöshörna. Vittsjö fick en fin möjlighet i den tjugonde matchminuten. Amanda Persson spelade fram Ebba Hed som fick på ett bra skott som rensades undan till en hörna. Nästa heta målchans blev Djurgårdens då Portia Boakye fick på ett fint skott som Shannon Lynn klarade.
I slutminuten av första halvlek fick Emmi Alanen på ett bra skott som gick strax utanför mål. I början av andra halvlek tog bortalaget Djurgården ledningen med 1-0 genom mål av Evelina Finndell. Fyra minuter senare i den 60:e matchminuten utöka de sin ledning till 2-0 genom mål av Tilde Lindwall.
När Vittsjö såg ut att vara på väg mot en förlust i dagens match genomförde laget ett
trippelbyte. Inbyta Clara Markstedt slog in reduceringsmålet 1-2 i den 64:e match minuten. I matchens 72:a minut prickade Michelle De Jongh ena stolpen. Minuten senare hade inbytta Hannah Wilkinson ett fint skott på mål. I den 80:e minuten spelade Hannah Wilkinson fram Linda Sällström som nickade in kvitteringsmålet som betydde 2-2.
Vittsjö fick en fin möjlighet till att ta ledningen i den 86:e minuten men Emmi Alanens skott tippade Djurgårdsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir till en hörna.
Matthew Ross Vittsjös ena tränare: ”Vi spelade väldigt bra fotboll idag. Vi gjorde allt rätt. Fast bollen ville inte gå in i mål. I andra halvlek efter Djurgårdens mål kom vi igen. Idag fick vi med oss en poäng.”
Tomas Mårtensson Vittsjös ena tränare: ”Det var en viktig match för båda lagen. Vi slå bort enkla passningar. Det gör även Djurgården. Vi gör ett trippelbyte i den 61:a minuten. Vi ägde matchen långa stunder.”
Linda Sällström Vittsjö GIK: ”Vi behövde vinna och det kändes tråkigt att vi inte gjorde det. Det var starkt av oss att hämta upp ett 2-0 underläge. Vi har inlett flera matcher bra och sedan har motståndarna tagit ledningen.
Djurgårdens tränare Joel Riddez kom inte till presskonferensen.

Rosengård missade åtta poäng

27211690718_3ac7d350cf_kFörst vann FC Rosengård seriefinalen. Sanne Troelsgaard gjorde enda målet i midsommarnattsmatchen i Piteå och då trodde nog de flesta att seriens på pappret bästa och dyraste lag skulle snart ta över serieledningen.

Avståndet till Piteå på första platsen är bara en poäng i dagsläge, men för det första så har Piteå en match mindre spelat och för det andra så har Rosengård faktiskt tappat åtta poäng på tre matcher. Tre vardera mot Linköping och Hammarby och två mot Växjö i dag.

Det är den helt omöjligt tippade serien i år som gör att Rosengård trots dessa poängtapp ligger tvåa i tabellen.

Dagens match mot Växjö visade enligt de bilder som jag såg ett Rosengård som var dominerande, men samtidigt ett Rosengård oförmögen att skapa verkligen klara målchanser.

Anna Anvegård var kanske den enda som visade en uns av världsklass på Malmö IP när hon gjorde sitt nionde mål för säsongen och gav Växjö ledningen. Bollmottagningen och avslutet var av allra högsta klass. Rosengård kunde kvittera endast genom en fast situation där en av lagens bästa spelare i år, Iva Landeka, förvandlade en frispark.

Bollinnehav i sig är inte längre en garant för tre poäng. Det visar herrfotbollen väldigt tydligt i Ryssland där spelande lag som Spanien och Tyskland har slagits ut och där mer destruktiva lag som Ryssland och Sverige är framme i kvartsfinalen. Defensivt skickligt agerande lag som parkerar bussen och orkar spela på detta sätt i 90 eller kanske 120 minuter stör alltmer de stora passningsglada lagen i fotbollen. Spanien hade mer än 1100 passningar i matchen mot Ryssland och fick trots detta åka hem.

Dessa tendenser från herrfotbollen har börjat sippra in även i damfotbollens värld där spel- och bollförande lag som Rosengård har börjat få problem med skickligt försvarande motståndare.