Intervju: Cláudia Neto

Cláudia Neto i samtal efter gårdagens match på Stockholms stadion (Foto: Anders Henrikson)

Det finns de som har klagat upprepade gånger på att det finns alldeles för många ‘importer’ i svensk damfotboll. Ingen mindre än förbundskapten Pia Sundhage tillhör skaran som helst skulle vilja se en begränsning, kanske lik den som den amerikanska proffsligan NWSL har med högst tre platser för s k ‘internationella spelare’ (enda svenskan som har spelat och spelar i NWSL är Louise Schillgardh (fd Fors) som just nu spelar för Boston Breakers).

Jag har aldrig förstått kritiken. Jag kan förstå att det finns dem som längtar tillbaka till den ‘goda gamla tiden’, men globaliseringen och EU med sin gemensamma arbetsmarknad har förändrat allt. Inom utbildningsväsendet, men även inom arbetslivet där fotbollen är en del av om den nu ska vara proffsorienterad.

Damfotbollen ska nämligen bli proffsigare, ska utvecklas och förstås tittar man i många avseenden på herrfotbollen, inte direkt på det sportsliga – jämförelser på detta plan är tabuiserad.

Men inom organisationen och marknadsföringen vill man gärna kopiera det som fungerar bra och som leder till mer pengar och bättre utvecklingsmöjligheter för klubbarna. Självklart ska det vara så.

Accepterar man detta och tittar på spelartrupper i europeiska toppklubbar (herrsidan) så märker man snabbt att det vimlar av utländska spelare. England fick göra sorti i EM i åttondelen mot Island. Trots att de har sin Premier League. Men vem är stjärnorna i Premier League? Jo, två engelsmän var bäst i fjol: Harry Kane och Jamie Vardy, men efter de så kommer Sergio Agüero, Romulu Lukaku, Ryad Mahrez, Olivier Giroud osv, osv. Nästa säsong förväntar sig hela Sverige att se namnet Zlatan Ibrahimovic i toppen.

I Damallsvenskan ser det likadant ut i toppen av skytteligan. Pauline Hammarlund var nära att vinna skytteligan för sin gamla klubb Piteå, men Gaelle Engamanouit för sin gamla klubb Eskilstuna United vann till slut.

Linköpings FC är ett lag som medvetet satsar på regionala talanger (Stina Blackstenius, Tove Almqvist, Jessica Samuelsson, Jonna Andersson till exempel) och unga svenska spelare (Fridolina Rolfö och Magdalena Ericsson), men samtidigt spetsar man truppen även med utländska spelare.

Spetsa till, det gör Pernille Harder, Mariann Gajhede, Janni Arnth (alla Danmark), Kristine Minde (Norge), Renée Slegers (Nederländerna), Vera Diatel (Ukraina) och – Claudia Neto från Portugal. Sju ‘importer’ (jag ogillar detta negativt laddade ord egentligen) och i en trupp som har 17 spelare. Fem av dessa sjutton stod i gårdagens startelva mot Djurgården på Stockholms stadion.

Neto kom till klubben 2014 efter sommaruppehållet och gick rakt in i startelvan i hemmamatchen mot Umeå IK den 10 augusti. Hela 5221 åskådare såg den matchen på Linköpings Arena. Sen dess var Claudia startspelare. Hennes lugna, tekniska spel, hennes intuition och finkänsla för passningar har gjort henne till ett utropstecken inte bara för Linköping utan för hela Damallsvenskan.

Efter gårdagens match blev det äntligen ett kort samtal med den 28 år gamla portugisiska landslagsspelaren.

Matchen mot Djurgården var oväntat tuff, eller hur?

”Ja, det var faktiskt ganska tufft, men det viktigaste är ju att vi har vunnit och tagit tre poäng”, säger Cláudia. ”Vi skapade ju en hel del chanser, men vi gjorde helt enkelt inte mål på dem. Det händer ibland, så är det i fotbollen.”

Du kom hit för två år sedan och det har ju gått utmärkt för dig. Hur skulle du beskriva tiden du varit här?

”Jag är mycket lycklig här. Jag har kunnat spela alla matcher vilket är ju bra för mig. Jag vill hjälpa laget i varje match.”

Cláudia Neto och Carolina Mendes

Cláudia säger också att portugisisk media har börjat intressera sig för henne vilket är bra för damfotbollen: ”Det är bra att jag spelar i Linköping. Sverige har en mycket bra serie och visst är det bra att ha en portugisisk spelare i Linköping.” Men internationellt sett är det fortfarande inte enkelt. Att kunna spela i en stor turnering är en dröm för de portugisiska spelarna, det ser dock allt annat än bra ut just nu när Portugal ligger på näst sista plats i sin kvalgrupp där Spanien och Finland leder och även Irland hamnar framför Portugal. Det är dock just Cláudia som har fått lite uppmärksamhet i portugisisk media och att hon och nu även Carolina Mendes (Djurgården) finns i Sverige kan ge lite draghjälp på en väg som annars verkar vara en uppförsbacke.

I Portugal spelade Cláudia aldrig klubbfotboll som vuxen, endast futsal i UAC Lagos säsingen 2007/08. Efter det lämnade hon hemlandet för grannen i öst och spelade fem säsonger i Zaragoza innan hon hamnade hos Espanyol Barcelona.

Livet i Linköping är det vanliga proffslivet. Hon lever disciplinerad, säger hon, försöker vila ut efter träning och matcher. Annars pratar hon mycket med familjen hemma och umgås med lagkamrater.

Jämfört med förra året så är ni mycket bättre. Vad har hänt? Är förklaringen att ni spelar med tre forwards nu, Fridolina, Stina och Pernille?

”Det är bättre, absolut. De är snabba alla tre och vi kan spela på mer ytor.”

Hur ser du din egen roll?

”Den är ganska tekniskt. Jag försöker täcka ytor på mittfältet och ha en bra balans.”

Undantagsvis en fråga om herrfotbollen. På onsdag spelar Portugal mot Wales i semifinalen i Frankrike.

”Jag är riktigt lyckligt över att de gick till semifinalen.”

Cláudia kommer från den lilla staden Portimão vid Algarve där man har spelat den årliga turneringen med samma namn sedan 20 år tillbaka. Hon hoppas på att de flesta stora internationella lag som i år saknades kommer tillbaka nästa år och säger att det är väldigt speciellt för henne att spela där. Hennes kontrakt med Linköping gär även över nästa säsong. Hon är inte bara en stor tillgång för Damallsvenskan där jag räknar henne som en av de absolut bästa mittfältare. Att hon spelar i Sverige ger också lite ringar på vattnet i Portugal där det finns fler talangar och fler tjejer som vill spela fotboll och utveckla den vackra sporten i sitt eget land. På så sätt är det en win-win-situation som gynnar damfotbollen.

Annons