Rosengård rycker iväg – igen

Embed from Getty Images

Mia Persson (här i Slavia Prags tröja)

Malmölaget FC Rosengård kan ställa champagne i kylen. Dagens 1:0 i ännu en seriefinal, den gången mot Linköping FC betyder att man ligger fina fem poäng för just LFC, sex före Kristianstads DFF och hela tio före BK Häcken FF.

Vinner FCR även borta mot Hammarby den 10 september tror jag inte att någon kan rubba laget med den största budgeten och den största truppen.

Bara en enda vecka hade man tvivel när förlusten mot Piteå kom, ett Piteå som har vunnit tre matcher i rad nu och spelar sin bästa säsong sedan 2019. Då blev det förlust på LF Arena, Damallsvenskans nordligaste fotbollsarena.

Men sedan kom tränaren Renée Slegers på hur hon skulle lösa Caroline Segers frånvaro. Med utmärkta tyska Rebecca Knaak som vikarie och sedan med Esklstunas Halimatu Ayinde som långtidsvikarie. Seger har aldrig lämnat truppen.

Medan andra långtidsskadade sitter på läktaren hörs Caroline Segers röst som aldrig förr. Hon ropar, skrikar oavbrutet känns det som i 90 minuter. Fyller på vattenflaskor. Hämtar och skalar bananer och mycket annat. Lite som Cristiano Ronaldo när Funchalaren inte kunde spela största delen av EM-finalen 2016 där han skadade sig direkt i början av matchen, men linkade och ropade och hanterade vattenflaskorna precis som Helsingborgskan gör numera.

Även Jelena Cankovics frånvaro påverkar inte lagets framgång i Damallsvenskan. På torsdag lottas Champions League motståndet för både FCR och BKH, där lär det bli tuffare, men seedade Rosengård har en stor chans att nå gruppspelet via ”Champions Path” medan det blir troligtvis riktigt tufft för Häcken på ”League Path”.

Apropå Häcken. De gjorde Rosengård favören att besegra det andra laget som låg bakom Malmötjejerna. Borta vann Häcken med 2:1 över Kristianstads DFF.

Bakifrån kommer ett starkt Hammarby, men vägen till andra och tredje platsen är lång och svårt när man ligger fem respektive sex poäng bakom. Det känns dock att Bajen är en nykomling bland topplagen och jag ser fram emot hur de ser ut mot Sveriges bästa Rosengård efter uppehållet.

Medan Jonna Andersson efter comebacken i Allsvenskan vann alla sina tre matcher har Hedvig Lindahl efter comebacken förlorat alla sina tre matcher. Djurgården och KIF Örebro ligger därför i tabellens ingenmansland på nionde respektive tionde platsen. DIF är redan sju poäng bakom åttonde placerade Piteå och har tretton poäng mer än Umeå som ligger på relegationsplats 12.

Medan Hammarbys snack om att bli ett topplag känns inte längre fel är Djurgårdens uttalade ambition att bli ett topplag en illusion med sjutton poäng bakom Kristanstad.

Just nu ser det ut som om det blir Umeå som får möta Elitettans trea i en avgörande duell om att stanna kvar (just nu vore det alltså Umeå IK – Alingsås FC United) medan två av fyra Stockholmslag AIK och Brommapojkarna skulle behöva lämna serien.

Och nykomlingarna från Elitettan är just nu Växjö DFF och IK Uppsala Fotboll, alltså de lag som fick lämna Damallsvenskan i fjol. Även IFK Norrköping har en viss chans på fjärde plats medan femman Lidköping är redan långt efter.

Damfotbollens dyraste övergång

Embed from Getty Images

Enligt källor har Manchester City slutligen tackat ja till damfotbollens största och dyraste övergång någonsin, den första som sägs kommer att överstiga en miljon brittiska pund.

Det rör sig om 25-åriga mittfältaren Keira Walsh som ska framöver spela i Spanien för mästarna FC Barcelona.

Det skulle onekligen vara en prestigevärvning för Barcelona att värva bort en storstjärna från ligan med de mesta pengarna.

I går spikades även Cankovic-övergången till Chelsea som många Rosengård supportrar inte ville tro på när jag skrev om detta i bloggen för drygt två veckor sedan.

Rosengård handlar helst i Eskilstuna

Embed from Getty Images

FC Rosengård fortsätter att plocka spelare från Eskilstuna United. Nu, när United har hamnat i allvarliga ekonomiska problem och måste bli av med spelare för att överhuvudtaget kan få en ny elitlicens för 2023 bar man sålt sin nigerianska landslagsmittfältare Halimatu Ayinde till Malmö.

Jämfört med Jelena Cankovics övergångssumma som fick köpas ut av Chelsea ur ett treårskontrakt misstänker jag att Rosengård har fått Ayinde för en spottstyver. Hon hade bara tre månaders kontrakt kvar i Eskilstuna.

Det är dock lite överraskande att man väljer henne. Jag ser Ayinde mest som en defensiv mittfältare och som en tänkbar vikarie för Caroline Seger. Där hade Renée Slegers senast placerat tyskan Rebecca Knaak som firade en storsuccé mot BK Häcken nyligen och fick oss nästan glömma bort att hon bara vikarierade för den skadae 37-åriga lagkaptenen.

Men Halimatu kan troligvis även ta den offensiva rollen på det centrala mittfältet och ska kanska rentav ersätta självaste Cankovic.

Efter Gaelle Engamanouit, Mimmi Larsson, Fiona Brown, Olivia Schough, Nathalie Björn, Gloris Viggosdottir och Loreta Kulashi (har jag glömt någon?) är Halimatu den åttonde spelaren med ett förflutet i Eskilstuna som flyttar ner till Malmö.

Slegers genidrag

Det är tränaren som ställer upp laget. Ikväll kom FC Rosengård tillbaka efter chocken när både Caroline Seger och Jelena Cankovic försvann vilket resulterade i en oväntat förlust, 2:1 borta mot Piteå IF.

Ikväll kom ett favoriserat BK Häcken som absolut måste vinna den här matchen för att ha en chans att spela om Champions League platserna och kanske till och med SM-guld.

Det var matchen mellan tränarna Renée Slegers, 32 år gammal och Robert Vilahamn, 39 år gammal.

Slegers vann matchen med 2:0 och väl förtjänt.

Nederländskan bestämde sig för att ersätta världsstjärnan Caroline Seger med 26-åriga tyska Rebecca Knaak och landade en dundersuccé. Knaak dominerade mittfältet stort, gjorde 1:0 för Rosengård efter en hörna på bästa Lucy Bronze sätt och lämnade inga frågor obesvarat.

Aldrig fick Häcken ett grepp om mittfältet. FCR vann de flesta andra bollarna och tillät inget snabbt uppspel till de vassa anfallarna Anna Anvegård och senare även Pauline Hammarlund.

Medan Rosengård åter igen toppar tabellen och väntar lugnt på seriefinalen mot Linköping FC, ligger Häcken tunga sju poäng bakom de tre ledande lagen i Damallsvenskan och kan sluta helt utan chans att spela Champions League kvalet nästa år.

Medan ett rätt lätt motstånd kan vänta på Rosengård i UWCL kommer Häcken troligtvis få möta ett europeiskt topplag.

En bild på en målvakt

I söndags, efter Hammarbys övertygande 3:0 seger över Djurgården, lämnade jag medialäktaren och gick ner till fotbollsplanen för att promenera till den mixade zonen.

På väg dit fick jag gå förbi Hedvig Lindahl som trots den tydliga förlusten stod vid sidan om planen och pratade kort med en liten pojke iklädd Hammarbytröja. Hedvig signerade en tröja som pojken höll i händerna och jag vände mig om och tog en bild med min mobil.

Jag tänkte någonting i stil med ‘Vad proffsigt och stort av henne att trots förlusten uppfylla ett barns önskan på hennes signatur och ta sig tid för honom’.

Jag lade upp bilden på Twitter.

Först i dag läser jag att bilden gjorde Djurgårdens sportchef Jean Balawo arg på Lindahl Även Djurgårdssupportrar har hört av sig till klubben och kritiserat att hon har skrivit en autograf till en supporter (ett barn!) med fel tröja på. Balawo säger att man komemr att sätta sig ner med Hedvig och förklarar för henne vad man får göra som Djurgårdare och vad man inte får göra.

Vad hemskt och vad löjligt.

Jag tyckte och tycker att det är en fin bild av en av Sveriges bästa målvakter genom tiderna som visar hur stor hon är som proffsspelare. Att hon har ett hjärta för barn och att hon även efter en förlust kan sprida glädje. Att pojken tydligen hade ”fel tröja” på sig visar bara hur provinsiellt både vissa fans och vissa sportchefer är. .

Lindahl har ett förflutet i Chelsea, Wolfsburg och Atletico Madrid, har spelat 193 landskamper för Sverige, vunnit OS-silver gånger två, EM-brons, VM-brons gånger två.

Balawo har ett förflutet i FC Djursholm och spelade tidigare för Åtvidaberg.

Inga fler frågor.

Cancern har kommit tillbaka till AKB

Embed from Getty Images

När Tyskland släppte sin trupp till VM-kvalmatcherna borta mot Turkiet och Bulgarien noterade jag att Chelseas klassmålvakt Ann Katrin Berger saknades. 31-åringen ersattes av 28-åriga Martina Tufekovic från TSG Hoffenheim.

Ikväll nu skriver Ann Katrin Berger på Twitter att anledningen för hennes frånvaro är av den värsta sorten. Värre än alla skador.

Official Statement pic.twitter.com/o6Hg4mijX0

— Ann-Katrin Berger (@berger_ann) August 23, 2022

Efter att ha varit cancerfri i fyra år har den fruktansvärda sjukdomen nu kommit tillbaka till hennes sköldskörtel. Då, 2017, tog det fyra månaders frånvaro i Birmingham innan hon blev frisk igen.

Lyckligtvis har den form av cancer en bra prognos. Efter fem år lever 95% av alla kvinnliga och 91% av alla manliga patienter.

AKBs frånvaro betyder naturligtvis att Zecira Musovic nu lär få chansen att spela en hel del matcher för Chelsea framöver. Självklart hade hon inte velat få chansen på detta sätt, men oavsett blir det nu så.

Gute Besserung! till AKB härifrån. Må hon vara tillbaka snart.

Sverige utan Lindahl men med Janogy

Hedvig Lindahl var den enda som har gång på gång pratat om samtalet med Peter Gerhardsson efter EM. Då lät det nästan som om hon hade tänkt att det var dags att se vad de andra gå för, men hon sa hela tiden att han skulle kunna ringa henne ifall han tyclte att hon kunde bidra med något och det lät inte som on hon inte skulle spela om hon skulle få en kallelse.

Efter Peter Gerhardssons första uttagning efter ett, ja, misslyckat EM, ser det dock snarare ut som om Gerhardsson planerar utan 39-åringen. Ett bra beslut som han även borde överväga i fallet Fischer.

Inte heller 38-åriga Nilla Fischer och 37-åriga Caroline Seger finns med i truppen vilket sänker genomsnittsåldern rejält. Åtminstone i Segers fall är det bara på grund av skada. Men Seger lär inte komma tllbaka före mars/april nästa år.

Nu kan 35-åriga Linda Sembrant för en gångs skulle skryta med att hon är äldst i en svensk trupp.

Men låt oss fokusera på annat.

Jämfört med EM-truppen finns det nämligen ett oväntat antal nya spelare:

Emma Holmberg (Olympique Lyon) rycker in för Hedvig Lindahl.

Hanna Wijk (BK Häcken) är ytterligare en back i en 25-kvinnatrupp.

Filippa Curmark (BK Häcken) ersätter Caroline Seger.

Madelen Janogy (Hammarby IF) ersätter Sofia Jakobsson (San Diego Wave).

Matilda Vinberg (Hammarby IF) är med för första gången (precis som Wijk)

De som tror att Gerhardsson vill förändra stort får dock beakta att både Vinberg och Wijk får träna med de stora och sedan inför matchen mot Finland lämna lägret och ansluta till U23-landslaget.

”Hanna och Matilda kommer vara med oss i Visby mellan onsdag och fredag för att sedan ansluta till U23-landslagets samling inför deras match mot Spanien. Det är två yngre spelare som ska få vara med och testa på A-landslaget, men det är också en möjlighet för oss att få ytterligare koll på var de yngre årgångarna står sig,” säger Gerhardsson till hemsidan av SvFF.

I pressmeddelandet saknas en kommentar om Lindahl och Fischer.

Hammarby på väg att bli ett topplag

Gårdagens 3:0 seger över Djurgården var lite i underkant. Man hade chanser för att vinna med 6:2 mot det fd laget som var ”bäst i stan”. För Djurgården må även fortsättningsvis vara ”Stockholms stolthet”, men ”bäst i stan” är Hammarby.

För första gången sedan Tyresös gulröda dopade lagmaskin stod i Champions League finalen 2013 och förlorade mot VfL Wolfsburg med 3:4 i Lissabon är Stockholm på väg att få ett topplag igen.

På 2000-talet var Djurgården oftast lite efter Umeå IK, men ett topplag i Sverige med spelare som Nadine Angerer, Ariane Hingst, Victoria Svensson, Laura Kalmari, Linda Forsberg mm mm.

Sedan försvann Djurgården ett tag i Elitettan, kom tillbaka och har egentligen alltid varit bäst i Stockholm så länge jag har följt damfotbollen, dvs 2005.

I gårdagens match fanns det ingen diskussion om vem skulle vinna. Vilde Hasund gjorde fräckt 1:0 mot Hedvig Lindahl vars återkomst till Damallsvenskan kunde ha börjat bättre.

Amanda Zaza från Fotbollskanalen hävdar att Lindahl inte ens längre duger för Damallsvenskan.

Men visst är Hedvig Lindahl fortfarande en av Sveriges bästa målvakter. Hennes spel vid hörnor och inlägg var makalöst, men klart är att ett klubbyte från Atletico Madrid till Djurgården var förhoppningsvis inte det smartaste draget som hennes agent har gjort i hens karriär.

Om en världsmålvakt som Lindahl kommer tillbaka till Damallsvenskan sa det vara ett topplag eller så avslutar man karriären någorlunda med äran och respekt i behåll. Men några spelare vill och kan inte sluta och många av dem är tyvärr svenskor.

Titta på Ellen White. 33-åringen från Manchester City som startade varenda match i fotbolls-EM i England och som vann EM-guld meddelade i dag att hon lägger av. Inte bara i landslaget utan även i klubbfotbollen. White slutar när hon är på topp.

Den chansen har Hedvig Lindahl inte tagit och inte heller ser vi Caroline Seger eller Nilla Fischer att ta den chansen. Linda Sembrant befinner sig i deras spår. Visst är det spelarnas sak att avsluta karriären och kanske gör det inget att man inte slutar på topp utan slutar när skadorna kommer i snabbare takt eller när tränarna bestämmer sig för andra spelare.

Men White, hon slutade på topp. Sjöng ”Sweet Caroline” med hela Wembley, tog en guldmedalj, väntade ett par veckor och sa hejdå. Det är en styrka att kunna släppa taget, ibland en svaghet att klamra sig fast vid nånting som går över.

Till slut skriver världens Zazor att man inte ens längre duger för en inhemsk liga som är Europas sjunde eller åttonde bästa bara. Vilket är bullshit, men ändå måsta Hedvig Lindahl läsa detta.

Hammarby har någonting på gång. De ligger nästan för långt bakom toppen för att kunna spela om en Champions League plats, men när de möter ett försvagat FC Rosengård på Kanalplan om två veckor blir det en match på ögonhöjd. Om klubben kan fortsätta satsa och förstärker truppen målmedvetet även till nästa säsong kan man kanske till och med utmana om SM-guldet 2023 eller 2024.

Stockholm skulle behöva ett topplag och Hammarby har även publiken. Lirar de om topp 3 platserna och spelar den fotboll som de visade upp i går under 10 minuter även under 70-80 minuter, lär vi snart ha ett (dam)lag som kan dra en snittpublik på 10.000.

Utan Seger inga segrar?

Som jag förutspådde i veckan blev det direkt oerhört svårt för svenska mästarna FC Rosengård att klara sig utan lagkaptenen Caroline Seger som opererade hälsenan i dagarna.

Då även den högst sannolikt sålda serbiska mittfältaren Jelena Cankovic saknades i bortamatchen mot Piteå fick FCR alltså spela utan sina två bästa/viktigaste och åkte följdriktigt på sin första förlust i den 16 matchen ör säsongen.

Piteå vann med 2:1 och hemkommande Ronja Aronsson levererade den avgörande passningen via frispark till segermålskytten Josefin Johansson.

BK Häcken ligger trots sitt 6:0 över KIF Örebro långt bakom Rosengård, men både Linköping och Kristianstad är väldigt nära mästarna och deras solklart förväntade SM-guld hamnar nu i fara.

I onsdagens toppmatch mot just Häcken ser ja göteborgskorna som lätt favorit ävebn på Malmö IP med Anna Anvegård ochg Pauline Hammarlund som båda nätade i går.

Kan Rosengård och Sverige klara sig utan Seger?

Säsongen 2022 är över för landslagets och FC Rosengårds lagkapten Caroline Seger.

37-åringen fick operera sin hälsena som har varit dålig en längre tid, men precis som Malmös underbarn Zlatan Ibrahimovic spelade Seger vidare och vidare och hörde inte på kroppens signaler.

Nu är säsongen över vilket inte bara är synd för henne utan även mycket tråkigt för svenska mästarna som nu måste klara sig utan sin i särklass viktigaste spelare både i Damallsvenskan och i Champions League kvalet och eventuellt gruppspel. Jag trodde att SM-guldet var i hamn, men nu känns allting öppet igen. Speciellt med tanke på atty Rosengård även gick miste om Damallsvenskans i särklass bästa spelare, serbiska Jelena Cankovic som går till Chelsea.

Men Seger är fast besluten att komma tillbaka nästa år och säger att det är hon som bestämmer över sin karriär. Visst är det så men ju äldre man blir, desto lättare blir det med sådana skador efter mer än 20 års starka påfrestningar på och kroppen.

I landslaget blir det för övergångsperioden mycket Nathalie Björn på 6:an innan Caroline Seger återtar sin position, förhoppningsvis lagom till nästa års VM.