124 A-landskamper för Sverige: Lisa Dahlkvist (Foto: Anders Henrikson)
Lisa Dahlkvist skrev svensk idrottshistoria. i fjol, närmare bestämt fredagen, den 12 augusti, ca. kl. 1600 lokal tid i Brasiliens huvudstad Brasilia. USA:s målvakt Hope Solo hade den andra huvudrollen i straffdramat, men vi återkommer till det. Lisa har precis kommit tillbaka från spanska La Manga i sydöstra Spanien där hon spelat sin 123:e och 124:e landskamp. Vårt samtal börjar där.
”Det var ju väldigt bra motstånd, både Norge och England, det är fysiska lag. Det var riktigt kul att få en riktig rivstart på det nya året och nya säsongen. I Norgematchen är vi väl inte riktig med vi svenska spelare som spelar i Sverige som börjar matchningen. Men vi gör en bättre andra halvlek och få en mycket bra match mot England, så det kändes som om vi hade en bra utveckling under de dagar vi var där nere.”
Mot England hade Sverige de klart bättre målchanserna också.
”Jo, precis, vi hade ett bra anfallsspel och vi hittade bra kombinationer. Det kändes väldigt kul att vi kom till klara målchanser.”
Nu spelade ni 4-4-2 i båda matcher och det verkar som om ni har bytt spelsystem igen. Är det så?
”Ja, vi har ändrat lite, det blev 4-4-2 i försvarsspelet och mer ett 4-3-3 i anfallsspelet.”
Är det inte bättre att hålla fast vid ett system som passar bäst?
”Jag tycker att det är väldigt kul. Man måste liksom vara med i huvudet och tänka om hitta nya spelvägar utifrån det här spelsystemet. Man är mer fokusserad, man är mer noggrann i avstånden och hur man ska ligga i planen och så vidare. Jag tycker det är väldigt kul.”
Det finns så pass mycket rutin i landslaget med en bunt spelare som har klart mer än 100 landskamper så att omställningarna fungerar utan större problem.
Lisa Dahlkvist spelar in publikbilder när hon beträder scenen i Kungsträdgården efter laget kommit hem från Rio 2016
”Precis. Bara det vi gör i OS att gå ner och spelar ett lägre försvarsspel, det är nu hur bra som helst. Det är viktigt att kunna anpassa sig och även vinna matcher på det sättet att man ändra spelsystem.”
Apropå OS. Dina straffar och speciellt den mot USA tror jag har blivit en del av svensk idrottshistoria. Och alla undrar ju fortfarande hur du gör för att behålla lugnet och fokuseringen när du ska slå en avgörande straff mot en världsmålvakt som väljer att byta handskar?
”Jag har väl hittat ett sätt att jag kan vara kvar ui min bubbla om man säger så. Det handlar om att tänka på bara positiva grejer och vägra att få några negativa tankar. Man är väldigt fokuserad på sig själv och just tankarna. Det är det det handlar om. Det handlar endast om att spela bollen i mål, det handlar om att har de här tankarna på rätt ställe. Jag tänker bara på att jag har slagit en massa straffar, jag kan det här, jag vet ju , jag tycker att det är roligt, att det är häftigt att jag får den här chansen, allt positivt som jag kan hitta tänker jag på.”
I fotbollshistorien finns det så otroligt många exempel på att stora spelare på herr- och damsidan som har missat avgörande straffar. Mot USA är det ju också Lisa Dahlkvists föredetta lagkompis från Tyresö FF, Christen Press, som skjuter över och ger Lisa och Sverige chansen att avancera. Det som är så självklart för Dahlkvist är det alltså definitivt inte för många andra. Vilket leder mig till tanken att Lisa Dahlkvist framöver om hon nu någon gång slutar med fotbollen kan ge kurser i om hur man lägger avgörande straffar för många kunder…
Men Solo tricksade, hon försökte att störa Dahlkvist och bytte handskarna och även om man är så cool som Lisa, så måste van väl vela att skjuta in bollen och gå vidare. Hur klarade hon sekunderna som Hope Solo la till?
”Jo,m det är ju bara att fortsätta med positiva tankar. Jag tänker så här vad konstigt att hon byter handskar nu, hon är säkert jättenervös och hon gör allt för att vinna och det tycker jag bara är roligt att hon verkligen vill spela spelet, försöker verkligen göra allt. Jag tänker inte att det finns en möjlighet att missa den här straffen utan att jag ska sätta den här.”
Hur mycket betyder OS-silvret? Du har ju även vunnit VM-brons 2011 och varit med om en massa framgångar i karriären.
”Det är klart att det är värt mycket. Det är ju fortfarande en medalj i ett mästerskap. Men en OS-medalj är ju speciell eftersom man vinner den när hela idrottsvärlden är med. Det är en annan sorts medalj, alla är med och tittar och hejar, inte bara dem som är fotbollsintresserade utan det är fler som är intresserad här. I VM är det ju endast fotboll.”
För dig blev det ett år i Paris med storlaget PSG och både innan det och efter det har du spelat för KIF Örebro.
”Ja, det var väldigt kul att få möjligheten att åka till Paris. Det var roligt att träna och spela med så bra spelare och jag utvecklades väldigt mycket där borta. Sen blev det ett litet skifte i PSG, de fick en ny tränare och det var några spelare som skulle lämna och då kände jag att jag inte ville va kvar i Paris just då. Och inför OS tänkte jag att jag måste vara i en miljö där jag kan ladda inför OS och känna mig trygg och då valde jag att komma tillbaka till Örebro. Det kändes väldigt bra. Men nu inför året har vi ju gjort en del omorganiseringar i klubben och värvat nya spelare och har ett nytänk med spelet och föreningen och det tycker jag kändes väldigt spännande eftersom jag har spelat i KIF Örebro i några år och har ett hjärta för staden. Det kändes inspirerande att vara kvar i Örebro.”
Foto: Anders Henrikson
Det var kanske det som slog mig att du inte kommer att spela Champions League som du har vunnit med Umeå och varit i final med Tyresö.
”Det är lite tråkigt, det är ju väldigt goda matcher. Men det kanske kommer igen att jag spelar Champions League. Jag har skrivit ett ettårskontrakt med KIF och jag känner väl lite att jag är inte redo att trappa ner eller nånting, jag vill fortsätta min satsning så länge jag kan och så länge jag håller, så det finns framtid fortfarande för Champions League.”
Om man tittar på KIF:s trupp 2017 så har ni ju endast svenska spelare i år vilket är ganska unikt. Är det ett medvetet val?
”Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så, men de har ju valt många unga, lovande spelare med en bra karaktär och så har det blivit bara svenska spelare kanske av en slump. Vi hade ju ganska många utländska spelare förra året.”
Och när man ser på truppen som ni har så känns det som om du kommer att spela en mycket viktig roll för de andra spelarna.
”Det blir ju så när man har varit med mycket och har spelat många matcher. I truppen är många unga spelare, så det faller sig ganska naturligt att ha den rollen och försöka styra laget mot rätt håll.”
Vart kommer KIF att hamna, det känns återigen att Damallsvenskan kommer att ha många mittenlag där allt mellan 4:e och 8:e platsen är ganska öppen.
”Vi har ju haft ett mål som vi har sagt utåt att vi vill vara Top 4 och siktar på att komma så högt upp mot toppen som möjligt. Vi får se hur det går och om vi får ihop laget som har många nya spelare.”
KIF Örebro – truppen 2017
Målvakter: 21 Carola Söberg, 94 Mimmi Paulsson Febo
Backar: 4 Frida Svensson, 6 Marina Pettersson Engström, 8 Hanne Gråhns, 12 Emma Östlund, 15 Emelie Andersson, 24 Hanna Terry
Mittfält och anfall: 7 Lisa Dahlkvist, 9 Emma Jansson, 10 Linda Hallin, 11 Fanny Andersson, 13 Maja Regnås, 14 Adelisa Grabus, 16 Freja Olofsson, 17 Jenny Hjohlman, 18 Michelle De Jongh, 19 Leijla Basic, 20 Julia Spetsmark, 23 Emma Lindén.
20 spelare varav 13 är yngre än 25 år, men ändå spets i alla lagdelar.