I torsdags träffade jag Hammarbys Elise Kellond-Knight. Den 27-åriga australiska landslagsspelaren har redan 2011 varit med i FIFA:s All-Star-Team för VM i Tysklands, tillsammans med stjärnor som Hope Solo, Jill Scott, Laura Georges, Caroline Seger, Homare Sawa, Lotta Schelin och Marta. Fyra år senare, i Kanada 2015, valdes Kellond-Knight åter igen i världslaget, nu som mittfältare (då som back). Inga svenskor var med den gången, men spelare i världsklass som Nadine Angerer, Lucy Bronze, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Rumi Utsugi, Ramona Bachmann och Anja Mittag.
Detta borde förtydliga att Hammarby har gjort ett riktigt kap. Men ändå så har Bajen förlorat alla fem matcher sedan Elise har anlänt till Stockholm och varit med. Hur känns det?
”Det är frustrerande,” säger Elise Kellond-Knight. ”Vi var ju med i matcherna, i de flesta hade vi verkligen otur. Till exempel förlorade vi i 93:e minuten [mot Linköping]. I matchen mot Djurgården hade de få chanser och vi hade minst lika många och bollen var millimeter ifrån att hamna utanför, men den gick in. Jag tycker att sättet vårt lag har presterat var inte dåligt. Jag tycker faktiskt att vi hade förtjänat mer från dessa fem matcher, men att vi gick därifrån med 0 poäng är frustrerande, men så är fotboll ibland.”
Någon har sagt om dig att du är mycket bra i att läsa spelet, så du kanske har läst och sett själv efter fem matcher vad som borde bli annorlunda för att vända trenden?
”Det beror ju på vilken sorts fotboll du vill spela,” svarar hon. ”Jag vill inte komma in och tvinga fram mitt sätt, eftersom jag är inte mer än en spelare. I slutändan är det tränaren som bestämmer hur vi ska spela. Men när jag kommer in och ser hur vi spelar tycker jag att det finns saker vi kan bli bättre på. Tydligast är det hur passiv vi är i defensiven. Det ser ut som att vi pressar, men det är ingen riktig press vi spelar, så jag tror om man kan förvandla detta i verklig press och förbättrar det, framför allt hur vi vilar i defensiven. Många gånger är vi reaktiv, istället för att vara på rätt position i defensiven när vi har bollen är vi inte i rätt position och när vi tappar bollen är vi för långt borta. Och vi lyckas inte med att hålla pressen. Jag tycker om vi kan förbättra detta lilla, kan man verkligen vända resultaten.”
Du har spelat i Australien förstås, men även i Japan, Danmark, Tyskland och nu Sverige. Hur står sig Damallsvenskan i jämförelse?
”Varje serie är annorlunda. Varje serie du spelar i har olika kvalitéer, olika sätt att spela fotboll, olika träningsanläggningar, olika träningsupplägg. Jag tror inte att jag har ett svar på vad som är bäst, men det är verkligen bra att samla på sig erfarenhet. Jag tycker att ni gör saker ganska likadant som vi gör hemma i Australien. Träningsveckan ser ungefär likadant ut och sättet att spela fotboll är även den inte så olikt. Det är ett mer kontrollerat spel. Du spelar direkt när du behöver göra det, men samtidigt är det inte alls lika stor press som i Tyskland som gör det verkligen svårt att spela.”
2014 spelade du i den japanska ligan Nadeshiko I för Iga FC Kunoichi (Iga ligger drygt 400 km söder om Tokyo nära Kyoto och Osaka). Det är inte många som varit där som utlänning?
”Det fanns redan en rad utländska spelare som varit där, speciellt från Australien. Jag tycker att det var fyra eller fem av oss. Jag tror att det fanns en tid i Nadeshiko ligan där de verkligen ville hämta utländska spelare och de satsade ganska mycket pengar på det. Jag hade en kontakt hemma i Brisbane, en man som tränar tjejer och som är gift med japanska. Han har bra kontakter i Japan och han tar skolgrupper och ungdomslag dit. Han hade även en relation med två klubbar och fick veta att jag kanske var intresserad. Diskussioner började och sedan dess har en rad australiska tjejer gått till Japan, även några amerikanska.”
[Efter samtalet tog jag faktiskt reda på att Eskilstunas fd back Molly Menchel har varit i samma klubb som Kellond-Knight, fast ifjol.]
Vad har du tagit med dig från Japan, Danmark, Tyskland och ditt liv utomlands på det personliga planet?
”Livserfarenhet, absolut. Saker och prylar, knappast. Jag har ju inget permanent ställe jag kallar hem. När jag köper saker måste jag ju lägga undan dem nånstans och det blir problematiskt. Jag samlar fotografier mer än allt annat, jag älskar verkligen fotografi. Jag har många album och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med dem. Jag skulle troligtvis kunna starta ett vykortsföretag. Inte direkt vad jag vill göra, men jag kunde. Det finns så många underbara bilder från platserna jag var på.”
Jag undrar om Elise har hört om fotografen Vivian Maier (1926-2009) som levde mycket enkelt som barnflicka i USA och som levde ett hemligt liv som fotograf. Först efter hennes död hittades tiotusentals bilder, mest från gatulivet.
Elise säger att hon har hört talas om Vivian Maier, men i motsats till henne tar hon sällan bilder på personer.
”Jag fotar allt som fångar den upplevelse som jag fått. Jag tar vanligtvis inga bilder på människor. Jag försöker att undvika personer och ansikten, men fotar gärna allt från platserna jag är på.”
Men precis som Maier så publicerar Kellond-Knight inte bilderna.
”Jag är en ganska privat person, men jag har ett antal album på en webbsida som jag dock inte håller ajour. Men jag är ganska nöjd med det, det är inte mitt prio ett. Det är mer en hobby. Det är någonting som fogar allting tillsamman, något som påminner mig om alla resor och något som gör mig engagerad under fritiden.”
Du har flyttat mycket och du har säkert hittat många kompisar och vänner. Det måste väl vara ganska tuff att säga farväl när man lämnar?
”Jo, det är tufft, troligtvis det tuffaste inom jobbet. Att ha sådana härliga kompisrelationer och att man sedan vet att man måste lämna någon gång. Det är kanske det mest negativa i det vi gör, att man måste säga farväl.”
Egentligen skulle du alltså inte spela med Hammarby , du ville spela med Megan Rapinoe, Merrit Matthias och Nahomi Kawasumi i Seattle. Men det gick inte..
”Nej, det gick inte. Jag var på en sk ”discovery list”. När en klubb i NWSL upptäcker dig kan de ha rätten att signa dig och ingen annan klubb kan. ”Discovery list” är helt enkelt en lista man skriver namn på. När du gör det utan att spelaren och hennes agent vet något om det är det tufft. Jag lärde mig detta och hamnade i en situation där jag inte hade någon klubb. Jag hade kontrakt till Potsdam fram till 2019 och vi förhandlade ett upphävande av kontraktet som skulle göra det möjligt att gå till Seattle Reign, men som otur var så hade North Caroline Courage rättigheterna och det hindrade mig från att kunna byta till Seattle.”
Kommer du att stanna i Hammarby eller är det din sista match den sjunde juli i Kristianstad?
”Vi håller på att prata, att stanna är en option. Jag njuter verkligen av min tid i Stockholm och i klubben. Jag har inga problem med att stanna, det är en diskussion som måste bli klar om en, två eller tre veckor och vi hittar en lösning. Jag tänker definitivt på det.”
EDIT: Det tog endast fyra dagar. I kväll, måndag, tweetade Elise Kellond-Knight att hon kommer att stanna hela säsongen i Hammarby.
I Sverige diskuterades det en hel del om orättvisor mellan dam- och herrfotboll och anledningen var denna gång att herrklubbar som skickar spelare till VM i Ryssland får drygt 70 000 kronor per dygn medan damklubbarna än så länge får – inte en enda krona. Vad säger du om detta?
”Det är en massiv ojämlikhet. Och det visar verkligen tydligt hur stor ojämlikheten är. Vi känner ju detta från prispengarna. Vi känner det som ett faktum att kvinnor aldrig får den lön som männen får. Jag tycker att detta måste ändras och jag tror att det kommer att tas steg fram till nästa VM där detta kommer att bli utmanad och jag tror att grupper kommer tillsammans och de kommer att utmana FIFA, eftersom detta är det enda som kan utveckla damfotbollen mera. Om vi inte kräver mer, så har vi ingen budget för att verkligen utveckla damfotbollen. Det handlar inte om individer, det handlar inte bara om en spelare som ska tjäna pengar, det handlar om att få pengar tillbaka till fotbollsförbunden för att sedan utöka landslagsbudgetar. Hur kan man ha bättre träningsanläggningar och mer internationella matcher. Jag vet till exempel att vårt budget för det australiska landslaget är inte tillräckligt stort, det är det aldrig. Så om FIFA gör något, så skulle det vara mycket uppskattad.”
På Mors dag hade du din mamma här i Stockholm och hon promenerade in med dig på Tele2Arena.
”Det var en av de största dagarna i min karriär. Att kunna gå ut med min mamma på en så stor arena, hon har aldrig gjort detta förut, hon har ju aldrig varit elitidrottare. Hon fick komma till omklädningsrummet och se hur vi har det där, det var riktigt coolt.”
Vad gör du i Stockholm om du har fritid?
”Jag köpte en cykel, jag gillar att cykla, det finns en skön omgivning där jag bor. Mellan träning och gymmet tillbringar jag min tid mycket med online studier och sen är jag också medlem i spelarfacket hemma i Australien och där finns en del att göra.”
Du har sagt att du gillar alternativ musik?
”Jag gillar musik från Australien. Jag tror inte många lyssnar på australisk musik, men jag lyssnar alltid på triple j, en radiostation från var jag kommer ifrån. Jag kan lyssna på live radio därifrån. Jag märkte någon gång att jag tappar lite info om vad som är aktuell i Australien. När jag kom hem, så kunde folk säga ‘Vad har du för accent?’ och jag brukade svara ‘Jag är australiensare’, så jag tycker att musik och prat på radion är en ganska bra sak.”
Vi avslutar med tips på två aktuella australiska skivor.
Camp Cope är ett band från Melbourne och har precis släppt skivan How To Socialise And Make Friends.
Middle Kids komme från Sydney och även deras skiva Lost Friends är superaktuell. Båda finns på Spotify.
Söndag är en bra dag för att prsentera den sista delen av denna lilla Instagram-serie. De topp tio spelarna på Instagram är:
Här är den trupp som förbundskapten Peter Gerhardsson har tagit ut till VM-kvalmatcherna mot Kroatien (7 juni) och Ukraina (12 juni).
Ännu smärtsammare än 1:2 förlusten mot FC Rosengård var nog att både Irma Helin och Malin Diaz ådrog sig skador som kommer att hålla dem borta från spel i veckor om inte månader i Diaz fall.
Som vanligt favoritförklarades FC Rosengård som storfavoriter till årets Damallsvenskan. 64,3% av de närvarande spelare, tränare, funktionärer, journalister och andra deltagare på upptaktsträffen röstade på fjolårets två som årets etta.
