Etikettarkiv: Lotta Schelin

Algarve, Florida och annat

27788830851_433004155c_kJag har varit mycket på resande fot den senaste tiden. Två Tysklandsresor med  bara ett kort uppehåll hemma i Stockholm följde tätt efter Malmöresan där jag hade fått tillfälle att prata med Amanda Ilestedt.

Mycket har hänt de senaste dagarna. Det svenska landslaget har spelat fyra matcher, likaså har D23 och F19 varit aktiv och med Spanien och Schweiz har vi två uppstickare som vann turneringar och det urgamla löftet Frankrike demonterade USA på bortaplan med hela 3:0 och kommer hem med She-Believes-cup.

Men först tillbaka till Malmö. Marta lämnar rätt så säkert FC Rosengård mitt under säsongen. Det kom fram de senaste 24 timmarna sedan en amerikansk webbsida rapporterade att Marta skulle vara klar för NWSL-laget Orlando Pride och de svenska tidningar ringde ner stackars Erling Nilsson och Therese Sjögran och ville ha en bekräftelse eller ett dementi.

Marta själv svarade att man skulle fokusera på CL-matcherna som stundar, men både hennes och Nilssons resp Sjögrans svar tyder på att det blir en påskrift som kostar en slant.

”Om någon skulle vilja få loss henne under kontraktet, skulle det kosta väldigt mycket pengar,” sade Erling Nilsson till Sydsvenska Dagbladet. Väldigt mycket pengar i damfotbollen är dock en helt annan femma än i herrfotbollen. I damfotbollen är 100 000 kronor redan väldigt mycket pengar för de flesta klubbarna. Någonstans där lär prislappen börja ta form.

Orlando Pride ägs av Flávio Augusto da Silva, en brasiliansk affärsman som blev rik med att starta en skola med namnet Wise Up där man kunde plugga engelska. Den sålde han till en bra peng och numera äger han inte bara damlaget i Orlando utan även herrlaget sedan tidigare. Han är även bosatt i Florida och som brasse vet han förstås vem som är världens bästa damspelare genom tiderna.

För numera 31-åriga Marta är det kanske också sista chansen att tjäna en bra slant innan hon någon gång kommer att pensionera sig som spelare. Erling Nilsson har sagt till Sydsvenskan att NWSL är en Kalle Anka liga vilket inte riktigt håller. Just nu har en hel del spelare lämnat USA, bland andra Carli Lloyd och Heather O’Reilly och Alex Morgan, men alla kommer tillbaka till sommaren. I Orlando spelar även fd damallsvenskor som Ashlyn Harris och Ali Krieger som var lagkompisar med Marta under tiden i Tyresö. Dessutom finns redan två brasilianskor där och lagom efter den franska säsongens slut kommer även Alex Morgan att sätta sig på ett flygplan till Florida, kanske alltså tillsammans med Marta. Vilket onekligen skulle vara en stor förlust, främst för Rosengård, men även för Damallsvenskan. FCR såg ut som den stora favoriten inför årets serie efter Linköping tappade nästan hela offensiven efter guldåret.

De kommande veckorna kommer att visa vad som händer. Min magkänsla säger att ryktet kommer att bli verklighet.

Till den svenska insatsen i Algarve då. Jag såg endast matchen mot Ryssland och den var ju bra, ÄVEN om jag tycker att Ryssland är kanske kommande EUROs sämsta lag. Ryssland blir en slagpåse för både Tyskland och Sverige i gruppen. Men bra att landslaget gör fler än ett mål i en turneringsmarch. Det har vi sett ganska sällan i OS, OS-kvalet och VM 2015. Om man inte räknar straffar efter kvarts- och semifinalen i OS:

Den svenska insatsen ledde till mycket kritik av bl a Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen på Facebook. Han betecknade Algarve cup som en Kalle Anka turnering (vi känner igen formuleringen) och påstod att damfotboll är damfotbollens största hinder ibland på utvecklingen till mer proffsighet. Turneringen tycker han är alldeles för lång med alldeles för många matcher och hans kritik manifesterar han slutligen i att den svenska förbundskaptenen Pia Sundhage lät ett par spelare spela den största delen av turneringen, däribland fanns det Lotta Schelin (som är Majgaard Jensens medarbetare), Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist. 

Och rätt har han. Pia Sundhage är som bekant ibland en person som säger en sak, men gör en helt annan. Hon hade sagt att Algarve turneringen är så lång och slitsam med matcher i stort sett varannan dag att hon skulle låta laget rotera väldigt mycket. Hon gjorde – i stort sett raka motsatsen. Det är inte försvarbart att klubbarnas anställda matchas på detta sätt. Majgaard Jensen har helt rätt. När Pia Sundhage med eller utan medalj efter EURO 2017 kommer att lägga av som förbundskapten kommer de damallsvenska klubbarna att göra en lättnadens suck. De har tidigare ofta kritiserat att Sundhage struntar i klubbarnas åsikter och att relationen är dålig. Vid en omröstning under förra året röstade alla 12 klubbar i Sveriges högsta serie emot en förlängning av Pias kontrakt. Mer behöver man knappast säga. Tyvärr har lite förändrats och sedan Algarve är åter igen många med all rätt sura på förbundskaptenen.

Jag håller ändå inte riktigt med Majgaard Jensens kritik mot Algarve. Samtidigt körde man ju D23 matchning i La Manga och F19 på samma plats. Om man skulle se på Algarve som en utvecklingsturnering (vilket den egentligen är för de flesta andra länder förutom Sverige, se bara hur klokt Norges svenske förbundskapten Martin Sjögren matchade sin trupp), så skulle man kunna tänka sig att truppen får bestå av 30 spelare, då skulle ytterligare några platsa som antingen hamnade i La Manga eller fick stanna hemma som utmärkta Amanda Ilestedt.

Sedan borde man verkligen rotera laget och ge så många som möjligt ett tillfälle att spela, ja även att starta en match. Enligr Pia Sundhage tog hon ut Zecira Musovic som tredje målvakt eftersom hon ville föra in mer konkurrens i målvaktshierarkin där Hedvig Lindahl regerar helt ohotat eftersom hon just nu är Sveriges bästa målvakt, men även eftersom hon inte gärna ser någon som vill utmana hennes position på allvar, enligt min bedömning en viktig anledning varför Sofia Lundgren försvann. Musovic fick vara med i truppen, men fick inte en enda spelsekund. Rätt så typiskt Sundhage som satsar på de spelare som hon har bestämt sig för medan det är ytterst svårt att få en plats om man är utanför den inre kretsen. Nej, jag tycker det är tråkigt att Schelin, Dahlkvist och Samuelsson fick spela så mycket. I Lottas fall väntar snart Barcelona och för 33-åriga Schelin lär återhämtningen efter fyra landskamper ta lite mer tid än för en 19-åring.

Spanien tog hem Algarve cup. Betyder det att Spanien är en medaljkandidat på allvar i årets EURO? Ett delsvar kommer vi att få när vi ser FC Barcelona i två matcher mot Rosengård. Kan även Barcelona utmana Rosengåtd på allvar, då ser vi definitivt ett starkt Spanien även i EURO. Annars är det svårt att dra slutsatser från turneringen angående favoritskapet i EURO. Eftersom de tre bästa europeiska lagen ändå inte fanns med i Portugal. Tyskland, Frankrike och England spelade She Believes cup med och i USA. Och Frankrike vann och gör ytterligare ett försök i sommar att infria löftet om att vara ett måste-guldlag.

Ännu har vi inte hört något om att en tv-kanal köper rättigheterna för Damallsvenskan och med endast lite mer än en månad kvar fram till serien känns det som att vi får inrikta oss på ytterligare en säsong med damallsvenskan.tv. Vilket är helt acceptabelt för fansen – men klubbarna förlorar pengar som de har fått fram till för två år sedan.

Vittsjö fick dispens och lär få spela på Vittsjö IP. Sittplatser kommer att fixas och VIP-delen blir lite större. Arenakraven är i och för sig en omöjlighet. Man har skyllt på tävlingskommittén som har sagt nej till Vittsjö för några veckor sedan, men man glömmer egentligen att arenakraven kommer inte från SvFF utan från klubbarna själva. De var ett självmål som klubbarna gjorde för några år sedan i ett försök att å ena sidan få finare anläggningar och å andra sidan tillmötesgå UEFA:s krav på förbättring även på damfotbollsarenor. Men SvFF är själv medlem i UEFA och att kräva dussintals VIP-platser där i i stort sett runt 350-400 personer ser en match (som i Stockholm och Göteborg) är minst sagt löjligt.

 

Karriären över för Engamanouit?

32210988470_7830d2dbcb_k

Gaelle Engamanouit kom från Eskilstuna United till Rosengård och har sen dess haft otur med knäskador

Sent i går skrev jag i bloggen att Natasa Andonova är klar för topplaget PSG  Frankrike och att Rosengård inte längre tyckte att hon var material för startelvan.

I dag skriver Sydsvenska Dagbladet att Gaelle Engamanouit, den kamerunska succéspelaren som Rosengård hämtade från Eskilstuna United efter säsongen 2015, kanske har redan nått karriärens slut vid 24 års ålder.

Gaelle hade spelat ytterst litet för Rosengård innan hon skadade sitt knä i fjol. Vad som först verkade vara en korsbandsskada visade sig då inte så allvarligt, men tvingade Engamanouit ändå till flera månaders paus och rehab.

Den 3 december spelade Engamanouit finalen i den 12:e upplagen av Africa Cup of Nations hemma i Kamerun. Nigeria tog sin tionde titel genom att besegra värdlandet med 1:0 genom Desirée Oparanozie. 

Uppenbarligen kom Gaelle Engamanouot skadad tillbaka till Malmö. Tränaren Jack Majgaard Jensen säger till Sydsvenskan: ”Det säger sig självt att det kostar att spela så mycket när man precis kommit tillbaka. Vi ska självklart göra en mer noggrann undersökning, men det ser inte bra ut. Det är samma knä och är det allvarligt så så är det fara för karriären.”

Även Hanna Folkesson sägs ha varit skadad inför testmatchen mot Kristianstads DFF som för övrigt ju har en aktuell afrikansk mästare i laget: mittfältaren Rita Chikwelu som var en del i det nigerianska laget som vann Africa Cup.

Skånederbyt slutade 1-1 genom mål av Lotta Schelin och Ogonna Chukwudi. 

Igår torskade Kopparberg/Göteborgs FC med hela 1:6 mot danska topplaget Brøndby IF. Med i Göteborg var en ung isländska som var med i ett ungdomsläger som jag ledde för fyra år sen: Svava Ros Gudmundsdottir, numera 21 år gammalt forwardstalang. Blir spännande att se om hon blir erbjuden en kontrakt i Sverige,

 

 

Dzsenifer Maroszan de bästas bästa spelare

15639922916_5379611d3e_kEnligt den stora internationella juryn bestående av lag- och förbundskaptener från hela världen plus en längre rad mediapersoner även de från alla kontinenter så var Carli Lloyd åter igen världens bästa fotbollsspelare och Silvia Neid för tredje gången världens bästa tränare.

Man förstår att Neid vinner utnämningen eftersom hon lyckades med ett inte segertippad tyskt lag vinna den enda titeln som Tyskland hittills inte hade vunnit – OS guld i Rio.

Carli Lloyd hade jag som röstat  på Ada Stolsmo Hegerberg i en annan omröstning inte som favorit denna kväll i Zürich. Men den stora internationella juryn såg Lloyd som favorit före Marta och Melanie Behringer. 

Som vanligt tog jag en titt hur de 20 bästa länderna på den officiella FIFA-rankinglistan röstade och då endast deras lagkaptener och tränare. Resultatet är lite överraskande eftersom en spelare som totalt inte hamnade bland Top 3 kammade hem titeln som de bästas bästa. Här är Top-20-ländernas röstresultat:

  1. Dzsenifer Marozsan (Tyskland)  71 poäng
  2. Carli Lloyd (USA) 67
  3. Melanie Behringer (Tyskland) 58
  4. Sara Däbritz (Tyskland) 36
  5. Camille Abily (Frankrike)  35
  6. Marta (Brasilien) 34
  7. Amandine Henry (Frankrike) 19
  8. Lotta Schelin (Sverige) 14
  9. Christine Sinclair (Kanada) 13
  10. Saki Kumagai (Japan) 10

 

Kadeisha Buchanan till Lyon

 

canada

Kadeisha Buchan (2 fr v inför en landskamp mot Brasilien), Foto: Douglas O’Brien (cc-by-sa-2.0)

Jag har ofta skrivit att damfotbollen i Europa börjar likna herrfotbollen. Säkert inte när det fäller tillförsel av pengar från UEFA, men när det gäller utvecklingen mot att det finns ett väldigt litet antal topplag.

När herrarnas Champions League börjar vet ju egentligen alla att det är 32 lag som deltar i åtta grupper, men finalen året därpå, där brukar vi se något av lagen Real Madrid, Atletico Madrid, FC Barcelona, Bayern München eller Juventus Turin. Borussia Dortmund, Chelsea London, Manchester United och Inter Milan har varit med och vunnit eller förlorat finalen de senaste tio åren. Men i stort sett pekar allt på de tre spanska och det tyska laget. Vi får se hur det blir i år då England genom nya TV-avtal har fått in helt sanslös mycket pengar.

Inom damfotbollen är det nästan ännu värre. Koncentrationen är ett faktum här också. Inför säsongen 2016/17 var det nog framför allt Olympique Lyon, VfL Wolfsburg, PSG och Bayern München som det handlade om. Nu har kanske även Montpellier HSC och Chelsea Ladies gjort ”de fyra” sällskap. Om lite mer än två månader blir det två fransk-tyska möten: Wolfsburg – Lyon och PSG – Bayern.

Pernille Harder förstärker tyskornas mittfält där ALLA i truppen är landslagsspelare. Det blir tufft för Harder som kommer med många meriter att få starta flertalet matcher, något som hon inte varit van vid tidigare vare sig i Hjørring eller i Linköping. Men det är kanske den utmaning som hon behöver för att bli en av världens absolut bästa. Vi alle vet att hon har kapaciteten.

Men Lyons svar på rekruteringen av Harder är att efter Alex Morgan och Josephine Henning som presenterades häromdagen även skriva kontrakt med kanadensiska Kadeisha Buchanan som precis i går fick den berömda Hermann Trophy award som fjolårets bästa collegespelare. Buchanan spelade för West Virginia.

De franska lagen verkar ha mycket mer pengar i fickan just nu än de tyska. Även PSG har förstärkt sig mig kanadensiska Ashley Lawrence inför möten med Bayern München, men även förstås för spel i den inhemska ligan där man med Lyon och Montpellier har två utmanare.

Montpellier har som bekant värvat Stina Blackstenius och Chelsea tog tillfället i akt att försäkra sig om Ramona Bachmanns tjänster. Man var tydligen också intresserat avb Blackstenius, men när man inte fick napp hos henne så blev det istället amerikanska landslagsspelaren Crystal Dunn. Förutom dessa två hamnade även Norges landslagskapten Maren Mjelde och skotska supertalangen Erin Cuthbert i tränaren Emma Hayes inköpskorg.

Många av dessa värvningar är i dagsläge nästan omöjliga för en svensk klubb eller andra klubbar i Tyskland eller Frankrike förutom de just nämnda.

Det blir spännande att se hur Rosengård kommer att klara sig de närmaste fem åren genom det generationsskifte som laget står inför med Marta som fyller 31 i februari, Lotta Schelin  som fyller 33 i februari, Erin McLeod som fyller 34 i februari, Ella Masar McLeod som fyller 31 i april, Anita Asante som fyller 32 i april,  Lina Nilsson som fyller 30 i juni och Ali Riley som fyller 30 i oktober. Med en europeisk spelarmarknad som alltmer utvecklar sig att några få penningstinna klubbar köper ihop stora spelartrupper med upp till 25 spelare där det inte spelar någon roll om man har dyra landslagsspelare på bänken som skulle platsa i nästan alla andra europeiska klubbars startelvor blir det onekligen svårare att kunna utmana de stora. Det kanske är redan sista gången i år.

 

Ada Stolsmo Hegerberg världens bästa

31096893134_35710cb6a7_hDet händer inte mycket så här års inom damfotbollens värld om man inte vänder blicken mot avlägsna länder som Australien eller Japan. Även silly season har gått in i en liten paus under mellandagarna och vi väntar fortfarande på en del svar inför nästa säsong. Jag återkommer till detta.

Men börja vill jag i dag med att engelska The Offside Rule dagen före julafton har sett ut världens 100 bästa fotbollsspelare. En jury, bestående av 30 damfotbollsexperter, däribland Kelly Smith, Matt Beard, Martin Sjögren, Hope Powell, Tom Sermanni och lilla jag (en stor ära  att jag fått vara med i denna krets) har röstat fram sina respektive 100 bästa. Det fanns en lista på lite mer än 100 spelare, men vi fick lägga till namn om vi tyckte att någon saknades. Det tog mig flera timmar att ranka och ordna och till slut blir det förstås lite orättvist på en del positioner, men resultatet som helhet är bra, tycker jag, främst på de första 20 platserna.

Världens bästa spelare 2016 är enligt juryns uppfattning norska Ada Stolsmo Hegerberg som kom till Olympique Lyon 2015 och bara öst in mål sedan dess. I ligan, i cupen och även i Champions League. Jag röstade själv på Hegerberg som jag hade tur att träffa och prata med ett par gånger under EURO 2013 i Kalmar, Norrköping och sedan i Stockholm. Redan då fick jag en uppfattning om henne att jag sällan hade träffat en lika målmedveten och ambitiös och mogen 18-åring som dessutom briljerade genom sin snabbhet. En mycket vältränad ung kvinna dessutom.

10649467546_87c18805f6_kÄven juryns 2:a var min personliga tvåa. Marta Vieira da Silva. I sina bästa stunder är Marta fortfarande världens bästa fotbollsspelare. Det fascinerande är att hon efter alla dessa 13 år som man har sett henne på den internationella fotbollsscenen har gnistan kvar, kärleken till fotbollen. Hennes överlägsenhet gentemot andra har minskat lite, inte för att hon har presterat sämre utan för att damfotbollen har utvecklats och det finns en hel del spelare som kan göra det svårt för Marta. I Tyskland visslar många när hon spelar där, något som jag som har träffat henne och andra som spelat med och mot henne, inte förstår. Det kanske finns en hel del avundsjuka att man trots många framgångar i Tyskland och trots en Birgit Prinz aldrig haft en spelare som kan tillföra magi till spelet. Det kan Marta som jag alltid har mött som en mycket ödmjuk person. Christen Press har berättat min favorithistoria med Marta. I UWCL-semifinalen mot Birmingham City brände hon en straff och Press och de andra i Tyresö märkte att det kokade inom Marta, inte för att hon var sur pga av ett mål som hon missade som individ utan för att hon kände att hon hade svikit laget. ”Marta pratade nästan aldrig engelska på fotbollsplanen, men hon gjorde det i slutet av den matchen när hon spelade väggspel med mig och sköt 3:0. Efterår sprang hon upp i min famn och sa ‘Thank you.'” Det om lagspelaren Matta som ville gottgöra det som hon uppfattade som ett svek mot laget.

Melanie Behringer hamnar på 3:e plats tack vare sin roll i årets OS där hon vann skytteligan och ledde ett inte direkt glänsande tyskt lag till första OS-guldet.

Platserna 4-20:

4. Kim Little (Seattle Reign, Melbourne City)
5. Dzsenifer Marozsan (1.FFC Frankfurt, Olympique Lyon)
6. Christine Sinclair (Portland Thorns)
7. Carli Lloyd (Houston Dash)
8. Wendie Renard (Olympique Lyon)
9. Tobin Heath (Portland Thorns)
10. Lucy Bronze (Manchester City)
11. Amandine Henry (Olympique Lyon / Portland Thorns)
12. Anja Mittag (PSG / VfL Wolfsburg)
13. Pernille Harder (Linköpings FC)
14. Eugénie Le Sommer (Olympique Lyon)
15. Camille Abily (Olympique Lyon)
16. Lotta Schelin (Olympique Lyon / FC Rosengård)
17. Alex Morgan (Orlando Pride)
18. Alexandra Popp (VfL Wolfsburg)
19. Hedvig Lindahl (Chelsea Ladies)
20. Ramona Bachmann (VfL Wolfsburg)

Ytterligare svenska resp damallsvenska och fd damallsvenska placeringar bland Top 100:

26. Vero Boquete (PSG)
29. Caroline Seger (PSG /Lyon)
31. Stina Blackstenius (Linköpings FC)
36. Christen Press (Chicago Red Stars)
37. Nilla Fischer (VfL Wolfsburg)
40. Hope Solo (Seattle Reign)
43. Lydia Williams (Houston Dash / Melbourne City)
46. Sara Björk Gunnarsdottir (FC Rosengård / VfL Wolfsburg)
50. Lieke Martens (FC Rosengård)
56. Manon Melis (Seattle Reign)
58. Ali Krieger (Washington Spirit / Orlando Pride)
74. Sofia Jakobsson (Montpellier)
75., Claudia Neto (Linköpings FC)
76. Lisa DeVanna (Melbourne City / Orlando Pride)
77. Ashlyn Harris (Orlando Pride)
78. Lisa Dahlkvist (PSG / KIF Örebro)
82. Linda Sembrant (Montpellier)
86. Jennifer Hermoso (FC Barcelona)
90. Tabitha Chawinga (Kvarnsvedens IK)

25 av världens bästa 100 spelare har någon gång spelat i Damallsvenskan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pernille Harder – Fotbollsgalan, del 1

30794241870_b66c47b8ea_kPressrummet på Ericsson Globe är inte fyllt ikväll, men lär bli det när TV-sändningen börjar om en dryg halvtimme.

 

De första priserna har delats ut och tyvärr saknades en del pristagare: Marta blev årets mittfältare och hon hälsade med en video inspelad i Malmö och sa att hon just nu befinner sig i Brasilien,

Även årets domare Sara Persson var inte här, hon dömer U20-VM i Papua Nya Guinea och har bra chans att kunna döma en kvarts-, semi- eller rentav final efter Sveriges tidiga sorti.

På väg hem från PNG, en resa som tar drygt 30 timmar är Djurgårdens Johanna Rytting Kaneryd som fick priset som årets nykomling. Hennes pris togs emot av Yvonne Ekroth medan Lotta Schelin lovade att ge priset årets mittfältare till Marta.

Stellan Carlsson, Piteås tränare gjorde ett bra jobb ‘ven i år och fick priset som bästa ledare. Carlsson kan inte heller vara här ikväll och priset togs emot av Hilda Carlén.

Pernille Harder lämnar Sverige och Linköping och hon fick ta emot priset som Damallsvenskans mest värdefulla spelare i konkurrens med Marta och Tabitha Chawinga,

Efter en stund dök Harder plötsligen upp i pressrummet och jag lyckades ställa några improviserade frågor.

Vilka kriterier har du nu för att välja ny klubb?

”Det ska vara en toppklubb,” säger hon. ”För att lämna Linköping måste det vara en toppklubb.

Det har nämnts åtta stycken klubbar i en tidning i USA, England, Frankrike och Tyskland. Du har sagt att Tyskland kan vara intressant.

”Jo, men jag gillar Tyskland,” skrattar hon, en fingervisning?

”Jag måste hitta nya utmaningar,” säger hon angående anledningen för att lämna Linköping efter fem säsonger. ”Jag vill spela i en ny kiga och även spela i Champions League.”

Pratar du tyska?

Pernille skrattar igen och säger ”nej”.  Hon säger vidare att det rätt snart bli klart med en ny klubb, men att det kommer att ta tid innan det kommer ut till media.

Säsongen med Linköping var i det närmaste perfekt, man har inte förlorat en enda match, man spelat bra i nästan alla matcher efter att man ändrat spelsystemet,

”Tack till Martin som verkligen är en grym tränare.”

Titeln med Linköping har varit på gång under flera år säger hon till mig, det har liksom byggts och utvecklats, men det nya spelsystemet har varit viktigt

Beslutet att lämna Linköping fanns inte innan säsongen, men ändå hade Pernille en tanke att det kanske var sista säsongen. Det är ingen hemlighet att danskan är en av de mest eftertraktade spelarna på den europeiska marknaden.

FOTNOT: Eftersom ljudet saknades i pressrummet lyckades jag dra felaktiga slutsatser och trodde först att Ekroth vann tränare och Löfkvist nykomling. Tweeten raderades efter att Hilda Carlén (tack och förlåt) hört av sig. Ska inte hända igen.

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson.