Som vanligt favoritförklarades FC Rosengård som storfavoriter till årets Damallsvenskan. 64,3% av de närvarande spelare, tränare, funktionärer, journalister och andra deltagare på upptaktsträffen röstade på fjolårets två som årets etta.
Med endast 21,4% kom Linköpings FC på andra plats i den ökända manometeromröstningen. Med 7,1% seglade Kopparberg/Göteborgs FC upp som tredje lag medan Djurgården, Hammarby och LB07 fick 2,4% var och resterande sex lagen fick 0,0% av rösterna.
Den årliga upptaktsträffen arrangerades på Norra Latins konferenscenter mitt i centrale Stockholm och som programvärdar agerade för första gången Marcus Bühlund och Lisa Ek.
Som vanligt hade alla 12 klubbar kommit till evenemanget och intervjuades i grupper av tre på scenen. Det pratades som vanligt om nyförvärv, nya tränare och nya spelsystem, 4-4-2 eller 4-3-3 eller 3-4-3 och mycket om Damallsvenskans konkurrenskraft gentemot andra ligor som börjar köpa upp de bästa spelarna.
Lisa Ek utvecklade teorin att svenska stjärnspelare som lockas bort av andra klubbar i England eller Frankrike kommer tillbaka till moderlandet efter fem, sex år och förädlar serien med all den kompetens och erfarenhet som de har samlat på sig utomlands. Och nämnde både Caroline Seger och Lotta Schelin som exempel som inte har kommit tillbaka när de är 35-40 år gammal utan liksom mitt under karriärens gång. Även USA:s Christen Press nämndes som ett exempel på att världsstjärnor väler Damallsvenskan.
Tyvärr håller jag inte riktigt med eftersom både Seger och Schelin kom från Olympique Lyon där de höll pa att förlora startelvastatus. Inte heller i fallet Press är det så att 29-åringen från Kalifornien valde Damallsvenskan för att på toppen av sin karriär fortsätta här. I Press’ speciella fall hade hon behövt flytta till Houston vilket hon inte ville och varför hon bestämde sig att åka till ett land hon kände och trivdes i plus det enda landet som hade ett öppet transferfönster.
Nej, Damallsvenskan är en bra liga med ett bra produkt och bra klubbar, men vi borde vara realister också.
Satsningen ”världsklass” som Svenska fotbollsförbundet gör tillsammans med Elitföreningen Damfotboll är ett fint försök att framför allt satsa på 15-23 åriga spelare för att minska glappet mellan ungdoms- och seniorfotboll.
”Med projektet förstärker vi certifieringsmodellen med fokus på ledare. Genom att stärka ledarna fortsätter vi att kvalitetssäkra spelarutbildningen. Ledarna har spelarna i vardagen och genom utbildade ledare får vi bättre förberedda spelare på både klubb- och landslagsnivå,” säger Victoria Sandell (fd Svensson) på SvFF:s hemsida.
Vi återkommer säkert till detta om något år.
Man vill försöka påverka UEFA och FIFA att stifta cuper, mästerskap mm för U23 landslag, någonting som verkligen behövs för att öka motivationen för de som inte direkt flyttar över till A-landslaget efter F19-åldern. Några spelare klättrar upp snabbt, andra behöver lite mer tid. Ett U23-EM till exempel vore en utmärkt tävling som skulle bidra att minska skillnaderna mellan ung och senior.
De närmaste dagarna fram till seriestarten kommer en del intervjuer som jag gjorde i eftermiddags. Först ut är Kristianstads Mia Carlsson om ett par minuter….
Kl 1845 svensk tid förbluffade Peter Gerhardsson media och de svenska fansen. Då släppte han en startelva som innehöll tio nya namn jämfört med matchen mot Kanada i förrgår.
Egentligen tror nog ingen att Sanne Troelsgaard är konstig, men för att förstå varför hon säger det ändå, får ni läsa hela intervjun.
