Etikettarkiv: Stina Blackstenius

Ilestedt ut, Boye in. Vero ut.

DSC00628

Maja Kildemoes är med i den danska EM-truppen – grattis!

När Amanda Ilestedt lämnar FC Rosengård för tyska Turbine Potsdam så kommer hon efter EM att ersättas av danska landslagsspelaren Simone Boye Sørensen. 25-åringen kommer närmast från Brøndby i Köpenhamn och har spelat 39 A-landskamper för Danmark och gjort fyra mål. Sørensen finns även med i den danska EM-truppen som tränaren Niels Nielsen tillkännagav.

I den finns, Sørensen inkluderad, fem spelare från Damallsvenskan: Sofie Junge Pedersen, Sanne Troelsgaard, Janni Arnth Jensen och Maja Kildemoes. 

Lagkaptenen är Pernille Harder från VfL Wolfsburg och en annan anfallsstjärna är Portland Thorns Nadia Nadim.  Fd LdB FC Malmö-spelaren Katrine Veje har precis som Sørensen lämnat Brøndby nu och ansluter till det franska svensklaget HSC Montpellier där hon nlir klubbkamrat med Linda Sembrant, Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius. 

Även Spanien publicerade i dag namnen på de som kommer att spela för landet i EM och där blev det storskräll för många eftersom världsstjärnan Vero Boquete står utanför truppen. Källor säger att Boquete inte längre passar in i det nya spanska spelet som går ut på att spela mycket på kanterna och där fd Tyresö-spelaren Jenni Hermoso (som lämnar Barcelona för PSG snart) fungerar som targetforward. 30-åriga Vero Boquete har tyvärr inte haft tur med klubbar sedan hon lämnade Tyresö. I Frankfurt vann hon visserligen Champions League, men i Bayern München passade hon inte inte och skadade sig samtidigt mycket. Även i PSG har hon inte fungerat lika bra som under Tony Gustavssons tid söder om Stockholm där Vero bildade ett sylvasst anfallspar med Marta. 

 

 

23

29031095272_131e0ebaa1_k

Kosovare Asllani är given i dagens trupp till EM

I dag kommer Pia Sundhage att offentliggöra sin trupp på 23 spelare. Sista truppen hon får ta ut som Sveriges förbundskapten. Hon gör det i Stockholm på kvällen, TV sänd dessutom med mixed zone i anslutningen.

Tyvärr missar jag evenemanget, annars hade jag förstås kommit med en, två intervjuer i morgon kväll. Men jag ska resa mycket tidigt på onsdagsmorgon och får därför sysselsätta med med att packa resväskan.

Vilka 23 blir det då, tro? De som kan inte vänta, får se truppen här.

Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Emelie Lundberg

Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jessica Samuelsson, Jonna Andersson, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanna Glas

Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Pauline Hammarlund, Julia Spetsmark, Josefin Johansson

Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson

Pia Sundhage väljer alltid rutin, erfarenhet och ålder före talang och ungdom. Därför får Natalie Björn, Tove Almqvist, Petra Andersson och Fanny Andersson vänta på nya tider.

Zecira Musovic spelar igen som första målvakt i Rosengård, men hon gjorde det inte före sista samlingen. Det innebär att hon har ingen chans att åter igen peta Lundberg.

Vilka andra som har landslagsklass och som är formstarka faller bort?

Lina Hurtigs fötter ställde till det, annars hade hon nog varit med i morgon, men Sundhage har sagt att hon denna gången inte vill ha halvskadade spelare i truppen.

Marija Banusic gick ut med vänsterfoten bandagerad efter första halvleken mot Kvarnsveden, men vi lär se henne i två matcher till mot Vittsjö och Eskilstuna. Tyvärr inte mot Tyskland, Italien och Ryssland. Att det är så eftersom Banusic aktivt valt bort landslaget som Lillie Persson hävdar, köper inte jag.

Amanda Ilestedt har spelat en mycket stabil vårsäsong, men eftersom hon inte har kallats på sistone, har hon nog inte heller en chans att vara med i Holland. Potsdam blir en viktig förändring för henne och hon lär komma med efter EM, förr eller senare. Som så många andra som ställdes utanför.

Jag vet inte hur Katrin Schmidt såg ut senast när hon var med, men tysk-svenskan har spelat en rad makalösa säsonger i Damallsvenskan, hon har erfarenhet från Champions League, men hennes väldigt korta medverkande i landslaget med Sundhage/Persson utesluter nog hennes chanser.

Malin Diaz har spelat landslagsklass i många matcher under våren och även om hon inte har sagt varför hon vill fokusera på Eskilstuna, så säger dock Pia Sundhages mening att hon hoppas att Diaz är med efter sommaren nästan allt.

Hur som helst vänner, det svenska landslaget måste gå vidare från gruppen oavsett vilka spelare väljs bort eller inte. Sedan blir det kvartsfinal och där möter man troligtvis vinnaren av grupp A vilket kan vara allt mellan Danmark, Nederländerna och Norge. IO kvarten börjar turneringen och då skulle man behöva de allra bästa 23 spelare i Sverige.

 

 

 

Fortsätt nöta avslut, Sverige!

 

DSC08029Pia Sundhage sa det i torsdags efter 0-1 mot USA i Göteborg. Att man ska nöta avslut nu fram till EURO 2017 startar i Holland i mitten av juli. På fyra dagar hann man tydligen inte med så värst många avslut eftersom Sverige vann med bara 1:0 mot Skottland ikväll.

Och när Caroline Seger nickade in ett inlägg av Hanna Glas i den 85:e matchminuten när man redan hade ställt in sig på ytterligare en svensk nolla, jo då hoppade Sundhage upp och jublade som om Seger hade gjort enda målet i förlängningen mot Tyskland den 6 augusti i Enschede i 120:e matchminuten.

Medan tränare jublade frenetiskt var laget inte lika entusiastiskt. Seger föll på marken log på ryggen och sträckte upp armarna. Hennes kroppshållning visade snarare ‘herregud, hur långt det satt inne och hur svårt det var att göra ett enda mål mot detta Skottland’.

Vi får säga att Skottland försvarade sig väl. Laget med svenskproffsen Vaila Barsley och Fiona Brown kämpade och slet och speciellt Barsley förhindrade en hel del farligheter i eget straffomräde.

Men gud, vad dåliga avslut vi såg av till exempel Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius. Blackstenius lyckades skjuta högt över målet när hon var helt fri, målvakten borta och mållinjen mindre än två meter framför henne och Hammarlund hade siktade även hon mot stjärnorna en gång där hon hade tid och stressades inte direkt av försvarare. En annan gång missade självaste Lotta Schelin alldeles för enkelt.

Det är klart att man får missa ett läge. Men summan missar är betänkligt.

I torsdags gjorde Sverige en mycket bra match mot USA. I kväll en medioker insats mot ett väsentligt sämre lag som är i klass av Ryssland, den svagaste motståndaren i grupp B. Hade Skottland en målchans? Nej.

”Skönt. Då kan vi gå vidare från det. Vi har mycket chanser men sätter inte dit den. Skönt att vi får 1-0 iallafall. Vi vet att vi kan göra mål. Det gäller bara att det släpper och att vi får med oss ett bra resultat,” sa Caroline Seger till TV 12 efter matchen.

damfotboll.com citerar Pia Sundhage: ”Vi vet att våra hörnor kommer att bli bra anfallsvapen. Det är lite häftigt när Magdalena Eriksson kommer in och drar till med vänsterdojan.” Men för att dra till med vänsterdojan måste Magdalena Eriksson också få spela och just nu ser det ut som om hennes roll är inhoppare.

SVT:s expert Frida Östberg berömmer Hanna Glas: ”Hon har en fantastisk defensiv, men också en väldigt bra passningsfot. Hon är mycket intressant, och för mig är hon glödhet för en plats i startelvan just nu,” säger hon i Public Service TV.

Säkert satte Eskilstunas nyförvärv ett utropstecken med inlägget till Seger och bra spel, men Östberg borde veta att Skottland är varken England eller Frankrike.

Vad betyder matchen? Inte så farligt mycket. Motståndet var alldeles för svagt. Sverige har ett bra försvarsspel som dock inte i det minsta sattes på prov. Jane Ross och Fiona Brown hade få bra scener. Mot ett motstånd som Skottland ska man egentligen utveckla anfallsspelet och göra mål, mål, mål. Belgien gjorde fyra mål mot detta Skottland i april. Belgien som i skrivande stund möter Japan på hemmaplan. Målsättningen att skapa ett självförtroende i anfallsspelet kan man knappast har nått ikväll. När Seger säger att ‘vi kan gå vidare från det’ låter det snarare som ett trotsigt försök att glömma alla de enkelt missade tillfällen. Med ett mål och en ribbträff var mittfältaren Caroline Seger Sveriges farligaste offensiva spelare.

Men EM är långt från förlorad. Den har ju inte ens börjat och det kommer att vara mycket svårt att göra mål mot Sverige. Jag vill dock inte tänka på hur laget i nuvarande tillstånd ska komma tillbaka om man nu skulle ligga under med 0:1 i en kvartsfinal mot Norge eller Danmark eller Nederländerna i EM och är tvungen att göra mål. Så länge det finns straffar inom räckhåll finns det en Hedvig Lindahl och en Lisa Dahlkvist.

På kvällen spelades några andra matcher.

Nederländerna besegrade Österrike i Deventer med 3:0. Efter tre minuter stod det redan 2:0 efter ett självmål av Virginia Kirchberger och genom Arsenals nya forward Vivianne Miedema. Slutpunkten kom i den 38:e matchminuten genom ett drömmål av FC Rosengårds Lieke Martens. 

Alla tre Hollands matcher i gruppspelet mot Belgien, Norge och Danmark är numera slutsålda.

Martens spelar för Rosengård. Marta gjorde det. Hon gjorde enda målet borta mot Island i den 66:e matchminuten. Rapporter kom ikväll om att Islands lagkaptén Margret Lara Vidarsdottir (fd Kristianstads DFF) ska ha dragit korsbandet. Hon är då redan den fjärde isländskan som missar EM pga denna skada. Hennes syster Elina och fd Djurgårdsspelaren Dora Maria Larusdottir är två andra som har drabbats tidigare i år.

Lite överraskande är att Belgien klarade oavgjort 1:1 hemma mot Japan. Jag har inte sett något av matchen. Men resultatet är ju mer än godkänt för nykomlingen i EM-turneringen. Japan gjorde dock en del byten i startelvan (!) jämfört med matchen mot Holland (1:0 till Japan) förra veckan. Ändå gjorde gästerna som (naturligtvis) hade mer boll 1:0 genom Yuika Sugasawa. Glädjen var dock kortvarig eftersom Elke Van Gorp nickade in kvitteringen kort efter.  Belgien kommer inför EM att spela ytterligare tre landskamper: Den 30 juni möter man Spanien borta i San Pedro del Pinatar. Sedan blir det Frankrike borta i Montpellier den 7 juli och avslutningsvis möter man Ryssland hemma i Denderleeuw den 11 juli.

 

Press avgör mot Norge

DSC07834Jag såg nästan hela USA:s bortamatch mot Norge i kväll. Det påminde mycket om matchen mot Sverige. Ett engagerad norskt lag som var bättre än motståndarna i den första halvleken och en mer jämn andra halvlek. I Göteborg gjorde Rose Lavelle det avgörande målet efter 56 minuter, i Sandefjord dröjde det fyra minuter till innan Becky Sauerbrunn slog en lång crossboll till Christen Press som visade snabbhet och beslutsamhet när hon satte bollen bakom veteranen Ingrid Hjelmseth. Press kom från vänster när hon gjorde sitt 42:a landslagsmål i 87:e landskampen, Lavelle hade kommit från höger i torsdags. Många likheter i matchbilden,

Är USA ett lag på väg neråt? Knappast. De vann två bortamatcher mot världens sjätte respektive elfte bäste lag och de höll nollan under 180 minuter. De vann dock båda matcherna utan att glänsa och utan att dominera. Men som jag skrev i veckan, Jill Ellis, Tony Gustavsson och gänget bygger om, de bygger en ny trupp som ska vinna VM-guld 2019. De visade att en enda situation där motståndarna inte är 100% med i bilden kan räcka för att avgöra en match. De gjorde det två gånger om mot motstånd som vi ser som potentiella medaljvinnare i EM.

Däremot kommer de inte längre att vara så överlägsen som de var senast 2015 när de helt ohotad vann VM-guldet i Kanada. Världen kommer i kapp, det finns andra starka ligor och kanske borde fler amerikanska toppspelare spela utomlands. Kanske borde fler amerikanska tränare arbetar utomlands för att lära sig andra sätt att spela ”the game”.

I början av 2014 hade jag ett långt samtal med dåvarande Tyresö FF-tränaren och nuvarande assisterande för USA, Tony Gustavsson, på Tyresövallen. Och då förklarade Tony att man hade förstått i USA att man måste så småningom anpassa sitt spel för att på sikt kunna vinna titlar mot motstånd som Japan och Frankrike som han då betecknade som framtidens fotboll. Detta kommer att ta mycket tid och tålamodet finns säkert inte hos media och förbundet i ett land där redan en silvermedaljör betraktas som en ”loser”. Men USA kommer på lång sikt alltid att vara ett lag att räkna med, det är en slutsats efter de trots brist på dominans vann båda matcher i Göteborg och Sandefjord.

Martin Sjögren, Norges tränare (jo, Martin Sjögren, jag får fortfarande vänja mig att skriva detta…), var i stort sett nöjd med delar av matchen. Inte med förlusten förstås. ”Vi spelade jämnt mot ett av världens bästa lag och även om vi hade inte så stora chanser så hade vi en ganska stor del halvchanser,” citeras Sjögren i norska Aftenposten. 

Caroline Graham Hansen, Norges bästa spelare i dag, sa efter matchen att hon tycker att USA är klart mycket bättre än minst två av gruppmotståndarna som väntar Norge i Holland, nämligen Belgien och Danmark.

Graham säger: ”Vi hade kanske förtjänat att få ett eller två mål. Hörnan som jag slog gick nästan in i mål, men hon [Alyssa Naeher] tog den. Jag vet inte om den var i mål, vi har ingen goal-line-technology på den här nivån. Kul att näsan 4 000 kom ikväll för att visa sitt stöd för damfotbollen.”

Lagkapten Maren Mjelde var lite smådeppigt efter förlusten och sa att man inte får ge en motståndare av USA:s kaliber en enda chans (som den som Press fick) för då avgör dem en match.

Ett plus även till fd forwarden och numera vänsterbacken Elise Thorsnes som gjorde en kanonmatch speciellt i första halvleken. I andra hade Ellis och Co. förstått att de måste stoppa Thorsnes.

Riktigt stora målchanser uteblev på båda sidor. USA hade ett skott på mål under hela matchen och det gick in! I första halvleken hade USA två skott, i andra nio, men alltså bara ett enda skott som kom på mål. Även norskorna hade inte mycket att komma med trots att matchen precis som den i Göteborg var sevärt.

Nu stundar flera veckor utan match för norskorna, sedan bär det av till Frankrike där man spelar genrepet mot guldfavoriten innan man åker vidare till Holland.

Jämfört med Sverige-matchen hade Jill Ellis planerat två ändringar i startelvan: Abby Dahlkemper kom in för Meghan Klingenberg och Christen Press för Carli Lloyd. Eftersom Mallory Pugh skadade sig under uppvärmningen kom Klingenberg in ändå.

Nu fokus på Sveriges match mot Skottland. Där allt annat än en svensk storseger vore en skräll. Skottland är med Ryssland och Portugal (och Österrike?) troligtvis det lag i EM-fältet som har minst chans att avancera. De saknar dessutom sin enda spelare av yppersta världklass, Kim Little, som drog korsbandet för ett par veckor sedan.

Johan Rydén har skrivit en klockren analys av matchen Sverige – USA där han kommer fram att Sverige ”inte brinner i boxen”. Att Pia Sundhage nu ska välta avslut, avslut, avslut med spelare som har gjort hundratals mål under sina karriärer, ser han inte heller som receptet till framgång. Jag håller med att man inte behöver lära Lotta Schelin hur man gör mål. Hon är ingen skolelev längre. Även Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Mimmi Larsson vet precis vart målet står. Rydén ser avsaknaden av en klar och tydlig spelidé som det största problemet.

 

 

 

 

 

Damallsvenskan i jämförelse med fyra andra serier

Ada

Ada Stolsmo Hegerberg är en av nio utländska spelare i Olympique Lyon

CIES Football Observatory är en grupp bestående utav fyra personer som jobbar på Intenational Centre for Sports Studies i Neuchâtel i Schweiz. Centret finns sedan 1995 och grundades av FIFA, det lokala universitetet och staden samt regionen Neuchâtel. Centret forskar, utbildar och är verksam som konsult.

Nu har Football Observatory i sin månadsrapport för juni 2017 sysslat med damfotboll och jämfört fem ligor och samlat och jämfört statistiskt material i ämnet. Det är första gången sedan månadsrapporten finns (man började i januari 2015) att den har analyserat förhållandena i damfotbollen.

Man har alltså tittat på Damallsvenskan, Bundesliga, FA WSL (England), NWSL (USA) samt den franska ligan. Man har tittat på spelarnas ålder, härkomst och en del andra faktorer.

Åldersmässigt finns det inte stora skillnader. Om man tittar på de spelare som spelat regelbundet så har England de yngsta spelarna på plan (23,9) och USA de äldsta (26,2), men jag tycker inte att 2,3 år är särskilt anmärkningsvärt. Jag tror dock att åldern på spelarna verksamma i England kommer att höjas så småningom i takt med att mer pengar kommer in i ligan och man kommer att rekrytera mer ”färdigt utbildade” spelare utifrån.

I ett nästa steg har CIES tittat på genomsnittsåldern i startelvor i klubbarna. Jag är föga förvånad över att FC Rosengård med 28,5 år har det högsta värdet i alla fem serier, bland 55 klubbar. För några veckor sedan har jag själv räknat ut genomsnittsåldern av startelvorna i Damallsvenskan under en slumpmässigt vald omgång och där ”ledde” Rosengård klart med 29,09 år. Men 55 lag är förstås ett mycket större fält och på andra sidan hamnar engelska Yeovil Town med 21,1 år. Laget är alltså i snitt hela 7,4 år (!!) yngre än Rosengård. Det är inte särskilt förvånande heller att Yeovil Town slutade på nionde och sista plats i FA WSL Spring Series med endast en oavgjort och sju förluster.

32182954583_338f68f9b1_k

Englands FA-WSL har de yngsta spelarna

Men inte nödvändigtvis betyder ett ungt lag att man hamnar i botten av en serie. Tyska SC Freiburg till exempel är yngst in Bundesliga (23,6), men avslutade den tyska serien nyss på en fantastisk fjärde plats, 10 poäng bättre än fd storlaget 1.FFC Frankfurt.

Sedan har CIES även tittat på antal utländska spelare, något som jag också har gjort i bloggen för ett par veckor sedan. Men CIES har lagt lite mer krut på saken och skiljt mellan trupperna och startelvorna. Och här kommer en för mig intressant detalj fram: 32,7% av spelarna på plan i Bundesliga har utländsk bakgrund. I Damallsvenskan är siffran 31,9% samtidigt som det totala antalet utländska spelare i Tyskland är nuförtiden mycket högre än i Sverige. När man sedan ser att 22,4% av de svenska trupperna består av utländska spelare kan man alltså konstatera att det finns ett stort gap där. Sverige har färre utländskor, men de spelar i betydligt större utsträckning än i Tyskland.

Minst är antalet utländska spelare för övrigt i Frankrike med 16,2% på plan och 14,1% i trupperna. Där har vi de lägsta siffrorna i särklass. CIES har dock missat att skilja på lagen i Frankrike. Olympique Lyon och Paris Saint-Germains som spelade UWCL-finalen nyss har en annan kvot. Lyon hade nio utländska spelare i en trupp på 27 spelare, en tredjedel alltså. En siffra som är lågt bland de internationella topplagen. Men sedan får man väl också konstatera att Frankrikes landslag ses just nu av en del bedömare som världens bästa och att Lyon har inte mindre än 10 av 23 spelare ur den aktuella franska EM-truppen. I PSG:s 25-mannatrupp fanns 10 utländska spelare, exakt 40%.

34454859026_dc9996250f_k

Kvarnsvedens Robyn Decker är en av 10 amerikanska spelare i Sverige

Men CIES får fram att det är tyska SC Sand som med 69,4% utländska spelare på plan är ”bäst” i Europa. Rosengård har ofta kritiserats för att använda sig av så många utländskor, men sedan i år har den siffran minskat något och är ”blott” 57,5%.

I dem fem analyserade ligorna spelade 274 utländskor från 47 olika länder. Flest i Tyskland med 84 spelare från 30 länder och minst i Frankrike med 44 spelare från 20 länder.

Intressant även att man har analyserat hur många landslagsspelare som faktiskt spelar matcher i ligorna. Där når NWSL med 52,3% det högsta värdet medan den franska ligan med 34,8% hamnar lägst. Lite annorlunda ser det ut hos klubbarna. I Olympique Lyon spelas 97,7% (!!!) av alla spelminuter av landslagsspelare, näst högsta värdet när tyska VfL Wolfsburg med 97,4%.

I Sverige ”vinner” FC Rosengåtd den statistiken med 91,2%. Mer än 90% av alla matchminuter soelas av landslagsspelare. På andra sidan av den tabellen hamnar Hammarby IF FF med 0%. Jag har för några veckor konstaterat att Rosengårds startelva mot Hammarby har samlat på 778 landskamper och mötte ett lag med 0 landskamper. Resultatet kommer ni ihåg. Ibland blir det så, men man får sätta ett kryss i kalendern.

CIES drar slutsatsen att allt fler etablerade ”herrklubbar” satsar även på damfotboll och att de mer ”klassiska” damfotbollsklubbarna är på reträtt. Det blir allt svårare att hitta resurserna för att konkurrera. Detta är ingen slutsats som är ny. Sverige är ett litet undantag eftersom de tre just nu ledande klubbarna i Damallsvenskan, Linköpings FC, Eskilstuna United och FC Rosengård är renodlade damklubbar. Men i ett europeiskt perspektiv är jag övertygad om att det blir svårare med varje år att konkurrera om framtidsnamnen, speciellt de utländska, men även fler inhemska talanger kommer att försvinna utomlands. Låt mig bara nämna Stina Blackstenius som ett första svenska exempel. Hon rekryterades av Montpellier HSC när hon fortfarande var 20 år.

CIES konstaterar att allt fler spelare får chansen att träna och spela i professionella miljöer, men ser även en viss problematik för de inhemska ligorna. Det kan jag bara hålla med om. UWCL 2017/18 blir åter igen en tävling där till slut Olympique Lyonnais och VfL Wolfsburg kommer att närma sig finalen, nu när PSG inte förmådde att kvalificera sig. Några av Montpellier HSC, Bayern München, Chelsea Ladies och Manchester City Women samt FC Barcelona är de övriga lagen som vi kan förvänta oss i en semifinal våren 2018. CIES frågar sig vad som händer med de nationella ligorna och det kan man ju verkligen undra över.

DSC07919

Nilla Fischer (tv) spelar i tyska Wolfsburg, Crystal Dunn (th) i engelska Chelsea Ladies

Precis som i herrfotbollen är de nationella ligorna mer en transportsträcka till Champions League och den internationella marknaden. Sverige har fortfarande en relativ jämn serie, men vi har konstaterat att storstjärnorna lämnar: Marta (Orlando Pride), Pernille Harder (VfL Wolfsburg), Blackstenius, Fridolina Rolfö (Bayern München). Även de mest meriterade svenska landslagsspelare som Hedvig Lindahl (Chelsea Ladies), Nilla Fischer (vfL Wolfsburg), Caroline Seger (Olympique Lyonnais) och Lotta Schelin (Olympique Lyonnais, sedan 2016 FC Rosengård) lämnar ju Damallsvenskan och kommer först tillbaka för att långsamt låta karriären tona ut. [Missförstå mig rätt, Lotta Schelin är en av de hetaste spelarna i serien och landslaget just nu.]

 

 

 

 

Sista truppen inför EM

33707952863_48bfabcc1c_k

Josefin Johansson får chansen

Truppen som Pia Sundhage utnämnde i dag måndag kommer den slutgiltiga EM-truppen väldigt nära. En rad träningar, möten, gemensamma frukostar och middagar plus inte minst två matcher mot USA i Göteborg (ska se den på plats) och mot Skottland i Växjö (ska se den på TV) återstår innan de spelare som ska representera Sverige och som ska vinna EM-guld i sommar utses.

svenskfotboll.is_ie_lte_7 = true;

Detta är sista trupputtagningen innan EM-slutspelet i sommar och vi hoppas få en inspirerad konkurrenssituation. Därför har vi tagit ut 24 utespelare,” säger Pia.

Truppen:

MÅLVAKTER

Hilda Carlén, Hedvig Lindahl, Emelie Lundberg

34057031890_94cc619a75_k

Emelie Lundberg (tv) är tillbaka i landslaget

Skönt för Emelie att vara tillbaka, tråkigt för Zecira Musovic. EM-tåget har nog gått för 20-åringen i och med detta. VM 2019 nästa, kanske. Men spelar man inte i klubblaget. så får man nog inte göra det i landslaget. Detta skulle utesluta även Caroline Seger, men på mittfältet är konkurrensen mindre och Segers position är befästad genom många års spelande, erfarenhet och rutin.
Musovic borde verkligen fundera över sitt klubbval. Nu vet man inte hur länge 34-åriga Erin McLeod vill och kan hålla på. Men Linköping har satsat på Cajsa Andersson och lät Katie Fraine dra till Vittsjö utan att ha en likvärdig ersättare från dag 1. Och jag hoppas att man fortsätter satsa på Andersson trots hennes miss vid 0:2 målet i lördags. En målvakt behöver konkurrens, men också uppbackning, stöd och säkerhet. Inte vill jag påstå att ”Zesse” inte får det i Malmö, hon har säkert det, men hennes situation bakom och i konkurrens mot Sofia Lundgren, Kathrin Längert och McLeod är och var inte den lättaste för Sveriges ändå största målvaktstalang. Det skulle vara fel om man lät henne göra en Rubensson.

BACKAR

Jonna Andersson, Emma Berglund, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Nilla Fischer, Hanna Glas, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant

33976002253_49836743a7_k

Magdalena Eriksson – bäst på fasta

Endast åtta backar när man tar ut 24 utespelare! Det signalerar mig att en ska bort. Säkert är det nog för Andersson, Berglund, Fischer, Samuelsson och Sembrant. Jag skulle nog välja Björn och Eriksson här. Magdalena för att hon kan spela både vänsterback och mittback lika bra och för att hon är hela lagets bästa hörnläggare. Nathalie eftersom hon har redan nu mycket pondus och bara växer från år till år känns det som. I defensiven verkar Sundhage/Persson satsa på Andersson-Fischer-Sembrant-Samuelsson i startelvan.

MITTFÄLT och ANFALL

Tove Almqvist, Fanny Andersson, Petra Andersson, Kosovare Asllani, Stina Blackstenius, Lisa Dahlkvist, Hanna Folkesson, Pauline Hammarlund, Lina Hurtig, Josefin Johansson, Mimmi Larsson, Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Lotta Schelin, Olivia Schough, Caroline Seger.

33263789614_3db7a1268e_k

Malin Diaz (th) – Ingen Diaz, Banusic, Musovic eller Schmidt platsar – endast Asllani

Sexton spelare. Och troligtvis tre som ska bort. En sak kan vi redan nu konstatera: Marija Banusic, Katrin Schmidt och Malin Diaz får kolla på EM på TV. Ingen Musovic, ingen Banusic, ingen Diaz och ingen Schmidt innebär också att endast en enda spelare med migrationsbakgrund är kvar, Kosovare Asllani. Det är troligtvis en slump. Det är skönt att Fanny Andersson får vara med på lägret, men mycket konstigt att Banusic eller Diaz som är på formtopp inte duger. Banusic har gjort fem mål på tre matcher, Diaz var sitt lags bästa spelare i fyra av sex matcher, men lagkamraten Schough sitter säkert. Men precis som Englands Mark Sampson så söker inte Pia Sundhage de bästa spelarna utan den bästa truppen.

Av dessa sexton kommer Fanny Andersson att försvinna, hennes uttagning är en fantastisk klapp på ryggen, men Sundhage/Persson släpper inte igenom en spelare så snabbt. Det tar några år. Sedan står det mellan Almqvist, Andersson, Hammarlund, Hurtig, Johansson och Larsson om jag kan tolka Pia rätt. Min trupp skulle se annorlunda ut, men given är den som vi fick i dag och av dessa spelare skulle jag behålla Tove, Petra, Pauline, Lina och Mimmi.

Petra Andersson växer och hon har blivit en fantastisk fotbollsspelare som redan nu skulle kunna utmana både Seger och Dahlkvist om konkurrens verkligen existerade till fullo.

Tove Almqvist var LFC:s bästa mot Rosengård och visade i den annars bedrövliga matchen för Linköping att hon kan stå upp mot spelare som Folkesson och Asante till exempel. En kreativ framtidsspelare som jag vill se starta någon match efter EM, om Peter Gerhardsson vågar.

Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson är även dem nästa generations anfallare som just nu ligger bakom Blackstenius och Rolfö, men varför? Varken Stina eller Fridolina har presterat särskilt mycket i klubblagen i år. Konkurrensen borde vara helt öppet mellan dessa fyra.

Lina Hurtig har fysiken och bollkunnandet och även hon ska få speltid för att bli den som hon kan bli.

Hur ser klubbfördelningen ut: Sju spelare är verksamma utomlands, sedan toppar Eskilstuna United Sverigelistan med sex spelare med Linköping och fem spelare i täten. Rosengård har tre, Piteå, KIF Örebro och Göteborg två spelare var. Kristianstad, Vittsjö, LB07, Hammarby, Djurgården och Kvarnsveden har ingen  representant. Det har Umeå IK på SvFFs hemsida eftersom Hanna Folkesson firmerar fortfarande i Elitettans 8:e lag.

Unbenannt

De flesta spelare kan man nog vara överens om. Vi har inte 50-60 spelare som skulle kunna platsa i landslaget, men trots det hade min trupp sett ganska annorlunda ut. Jag ska ändå inte komma med en skuggtrupp här (helt meningslöst, men roligt…) utan fundera över en framtidstrupp så småningom med tanke på VM-kval och VM.

 

 

 

 

 

 

Intervju: Jessica Samuelsson (Linköpings FC)

33373684834_2de4f27578_kI veckan gick Lillie Persson ut i Dagens Nyheter (i en artikel endast för prenumeranter) och sade att 13-14 platser i damlandslaget för EURO 2017 i Nederländerna är klara medan tio platser är fortfarande öppna.

Inga namn nämndes så vitt jag vet, men ett namn som måste vara klar är Jessica Samuelsson. Linköpings FCs högerback har en väldig hög lägstanivå och en av få som alltid presterar i landslaget. Nu när hennes LFC hade skadeproblem med Marija Banusic och Kristine Minde skadade fick Samuelsson flytta upp och spelade faktiskt forward mot Djurgården – ett litet genidrag av tränaren Kim Björkegren eftersom 25-åringen gjorde båda mål mot Stockholmslaget.

Linköpings FC kommer att spela Champions League till hösten med en trupp där mycket av personalen har bytts ut. Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö – tre av truppens största stjärnor i offensiven försvann till Tyskland och Frankrike. Även trotjänaren Mariann Gajhede Knudsen och mittfältaren Renée Slegers lämnade. När tränaren Martin Sjögren avslöjades som ny norsk förbundskaptén till årsskiftet trodde jag och många andra som kallar sig för experter att det skulle vara näst intill omöjligt att försvara SM-guldet trots att intressanta värvningar gjorde. Klubben fortsatte med strategin att värva unga svenska talanger som ännu inte har blommat ut för fullt: Marija Banusic, Lina Hurtig och Irma Helin ska nämnas i första hand. Vad tänkte de kvarvarande spelarna som Samuelsson när så många försvann? Frustration?

”Det var inte frustrerade men en liten oro fanns hur det skulle bli,” säger Jessica Samuelsson.

”I och med att huvudtränare blev klart relativt sent också. Jag har verkligen blivit positivt överraskad hur bra det har funkat med både ny tränare och så många nya spelare. Samtidigt som det var tråkigt att tappa mycket bra spelare och goa personligheter så var det inspirerade att börja bygga något nytt.”

Fem matcher, fem vinster och serieetta igen. Senast Linköping förlorade en match i Damallsvenskan var för 580 dagar sedan, den 18 oktober 2015 – på Malmö IP med 0:5 mot Rosengård som säkrade SM-guldet den dagen.

18601181_10154818044372830_965075852_n

47 A-landskamper hittills för Jessica Samuelsson (Foto: Anders Henrikson)

Jag kommer på inget exempel att ett topplag har tappat så mycket av sin offensiva kraft (Harder, Blackstenius och Rolfö gjorde 47 av 73 mål vilket motsvarar 64,3%), och ändå bara fortsatt vinna med den nya personalen. Varför har det gått så bra tror du, Jessica?

 

”Jag tror en stor del är att vi har så skön stämning i laget,” resonerar Jessica Samuelsson.
”Alla kände sig välkomna från första dag. Det bidrar till en mer avslappnad stämning och alla vågar vara sig själva både på och utanför planen. Tydligheten i Kims spelidé tror jag också bidrar till att det är lättare att snabbt få saker och ting att stämma ute på planen.”
Sen har det ju också bytts tränare. Vad är den största skillnaden mellan Martin och Kim? Har det skett förändringar?

”Absolut har det skett endel förändringar, vilket är naturligt när det sker ett tränarbyte.

De två största förändringar skulle jag säga är att vi spelar men en annan formation och att vi attackerar lite mer och snabbare på kanterna än åren med Martin.”
För dig själv har den allra senaste tiden medfört en ny roll där du sattes in som forward. Vad kommer du att ha med dig i bagaget från den här tiden när du flyttar tillbaka till backlinjen så småningom?
”Jag har fått träna på mitt offensiva spel, högt och brett hamnar jag även som ytterback, så det tar jag med mig,” berättar Jessica.
”Jag har också fått se spelet från en annan vinkel, vilket gör att jag som ytterback förhoppningsvis tydligare vet vilka ytor som oftast är lediga. Jag vet ju själv vilka lägen och ytor som jag själv vill ha bollen i som forward. ”
Ditt kontrakt går ut efter den här säsongen och till Östgöta Correspondenten har du sagt att spelet i England och Tyskland skulle kunna locka dig framöver. Hur mycket följer du ligor utomlands och varför nämnde du just dessa två länder?
”Jag ser inte så mycket matcher från andra ligor, men det är nog mest för att de inte är så lättillgängliga att se,” förklarar hon.
”De ligor och lag jag följer mest är där jag känner någon som spelar.  England och Tyskland lockar mest dels för det är bra ligor och dels för att jag tror min spelstil passar bättre där än i till exempel Frankrike. Men också för att jag gillar att varje match är en relativt tuff utmaning, Tyskland och England känns som de två ligor där lagen i serien är jämnast. ”
Nånting som onekligen stämmer. Den franska ligan som ställer båda UWCL-finalister och som har ett annat topplag i svensklaget Montpellier där Samuelssons fd LFC-kompis Blackstenius finns numera är otrolig ojämn. Man har 22 matcher där, men 18 av dessa är mer eller mindre en transportsträcka till de stora drabbningarna mellan Lyon, Montpellier och PSG och så lär det fortsätta även nästa år. Mest händer just nu kanske i England där muskler spänns på riktigt, men där man borde ha koll på ägarförhållanden i klubbarna innan man tar steget dit. I tyska Bayern München försvinner fyra av sju backar till nästa säsong och man har än så länge bara rekryterat två nya. I det laget finns även förra LFC-aren Rolfö. Men informationen om Bayerns ombyggnad kom efter jag ställde frågorna till Jessica och sedan skulle detta inte handla om helt ogrundade spekulationer om vilka lag som skulle kunna vara intressanta eller inte för den 47-faldiga A-landslagsbacken som ju redan har spelat en sväng utomlands för australiska Melbourne Victory 2013/14.
Avslutningsvis var vi istället inne på dagens toppmatch mot Rosengård. Blir det en svår eller kanske också lättare uppgift på lördag (läs i dag)? De kommer ju med två bortaförluster i rad nu.
”Svår, helt klart,” vet Jessica.
”De har stjärnspelare på i princip varje position. De har individer som kan avgöra på egen hand. Men gör vi en bra lagprestation har vi självklart alla möjligheter att ta med oss 3p även från den matchen.”
Hur måste ni då spela för att slå Rosengård?
”Kompakt och tufft i försvarsspelet. Anfallsmässigt tycker jag att vi ska spela med mycket självförtroende. Vi tar med oss mycket från vår senare match mot Örebro och bygger vidare på det.”
Kl 1500 i dag smäller det på Arenan i Linköping och förhoppningsvis blir det inget regn som senast då lagen möttes hät i oktober i fjol och där SM-guldet de facto avgjordes genom ett nickmål av Kristine Minde.