Line Røddik Hansen efter matchen mot Tyskland

 

Efter gårdagens match i Rotterdam där Danmark levererade turneringens stora skräll genom att eliminera åttafaldiga europamästarna Tyskland redan i kvartsfinalen fick förstås dansk TV de första intervjuerna med vinnarna.

Jag fick tag på en överlycklig Line Røddik Hansen och hon som numera spelar i FC Barcelona som har förstärkt sig med Fabiana, Lieke Martens, Toni Duggan och Elise Bussaglia är fortfarande mycket bra på svenska. Vilket gör det lätt då jag bara får klistra in länken till den lilla intervjun vi gjorde. Tyvärr hann jag varken prata med Pernille Harder eller Maja Klldemoes. Tåget till Tilburg och kvartsfinalen Ölsterrike – Spanien väntade…

Sara Däbritz efter matchen Danmark – Tyskland

Sara Däbritz (Bayern München) är en av spelarna som Steffi Jones ska bygga det nya landslaget kring. Hon har redan gjort 46 A-landskamper och gjort åtta mål för Tyskland.

Hon var en av få som tålmodigt pratade med media efter gårdagens bittra 1:2 förlust mot Danmark.

”Det är såklart en stor besvikelse att vi har åkt ut ur turneringen,” berättade hon för mig. ”Vi försökte verkligen allt för att uppnå vårt mål att nå semifinalen. Vi har inte klarat det. Vi började bra, gjorde ett tidigt mål, men vi började göra små misstag efter det. Danmark arbetade sig mer och mer in i matchen och gjorde två mål på kontringar och i slutändan klarade vi inte av att kvittera.”

Var det ett problem för er att matchen skjutits upp fram till nästa dag?

”Nej, definitivt inte. I går var det omöjligt att spela eftersom det hade regnat så pass mycket. Vi accepterade det och danskorna var i samma sits. Vi var fokuserad på att spela matchen idag.”

Efter det tidiga målet trodde jag att matchen var avgjort…

”Nej, det är ju aldrig fallet,” säger Sara Däbritz. ”När du spelar en knock out match och det ena laget gör ett mål har du inte vunnit. Matchen går i 90 minuter, ibland 120 under knock out delen av en turnering. Vi tappade vårt koncept, gjorde enkla misstag och Danmark kom in i matchen.”

 

Schade, Deutschland, alles ist vorbei!

I dag är det dags att åka hem igen. Efter åtta dagar i Holland där jag slutligen såg sju matcher. Om lite mer än en timme ska jag åka mot Rotterdam Centraal och vidare till den stora moderna Schiphol flygplatsen utanför Amsterdam för att åka hem till Sverige. Semifinalerna är klara: Danmark – Österrike och Nederländerna – England.

Mina guldfavoriter England tog sig vidare och vann för första gången på 43 år mot Frankrike. Jodie Taylor gjorde sitt femte mål och är ”unstoppable” i frågan om den gyllene skon.

I går var en ganska lång fotbollsdag. Först hade vi det uppskjutna mötet mellan Tyskland och Danmark i Rotterdam och sedan fortsatte jag till Tilburg där det blev extratid och straffar mellan Österrike och Spanien.

Tyskland är alltså utslagen ur EURO 2017, precis som Sverige. Två dinosaurier har lämnat turneringen och två yngre, modernare fotbollslag har gått vidare. Medan Sverige fortfarande inte ens har påbörjat en mycket nödvändig förändring av spelstil och spelarmaterial så har Tyskland påbörjat detta arbete. Men man har inte kommit särskilt långt år 1 efter den stora Silvia Neid. 

Neid som spelade förra seklets fotboll, men som vann många titlar. Neid som var fruktad bland många spelare, raka motsatsen till Steffi Jones som är älskad av alla.

Det blev ett snabbt ledningsmål för tyskorna genom Isabel Kerschowski vars skott Stina Lykke Pedersen fumlade in i eget mål. Ytterligare en målvaktstabbe med stort M i turneringen som kunde ha blivit ödesdigert.

Jag vidhåller att man som Mv inte ska slå bort bollar med en hand utan låta bollen träffa handen så den styrs över.Undantag,jättelöst skott.

— Sofia Lundgren (@SofiaLundgren82) July 30, 2017

Här har ni expertförklaringen över vad som hände.

Men Danmark kontrade in två mål i den andra halvleken. Två nickmål. Först Nadia Nadim direkt efter paus och sedan Theresa Nielsen sju minuter före full tid. Då var Tyskland så chockad att det inte hann komma tillbaka

Fast de hade ju aldrig varit in i turneringen. Visst saknade Tyskland Alexandra Popp oh Melanie Leupolz. Popp hade möjligtvis satt den ena och andra chansen. Men iskylan av lagmaskinen Tyskland, den har gått förlorad någonstans och det är den som Steffi Jones snabbt måsge hitta tillbaka, annars är hennes jobb i fara.

Visst var det ett riskfyllt beslut att göra en person till cheftränare som aldrig tränat ett lag. Steffi Jones har tränarutbildningen, men inte ens tränat ett korplag. Och så skickar man in henne för att träna världens andra bästa lag. Spelarna har ställt sig bakom Jones efter matchen, men fotbollsförbundet har inte direkt uttryckt sitt stöd. Man sa att man kommer att analysera det som hänt och prata om hur det ska gå vidare.

Personligen tycker jag att det är bra för damfotbollen att vi får en ny vinnare av euromästerskapet. Och kanske är det även bra för Tyskland att det eviga kravet att vinna allt i europeiska sammanhang inte längre svävar över laget. Man får kanske tid att omgruppera, att slipa in ett spel som handlar mer om teknik och bollinnehav än om fysik och snabba omställningar. Det är kanske just ett stort nederlag, en bitter förlust som slutade med bittra tårar där de flesta av spelarna inte ville ge några intervjuer, just en sådan bitter förlust som efter ett tag ger utrymme för en verklig förändring som var på tiden.

Efter matchen pratade jag med Danmarks Line Røddik Hansen och Tysklands Sara Däbritz samt lyssnade mycket på den danske tränaren Niels Nielsen. Vad de sa, kommer senare, troligtvis först när jag är tillbaka på svensk mark.

Jag har även kunnat prata med några glada österrikiska spelare, Nicole Billa och Sarah Puntigam. Även dessa intervjuer kommer senare.

 

Skärpning, Asllani!

Dagen efter det svenska uttåget håller Kosovare Asllani fast vid sin kritik mot den tyska domaren Bibiane Steinhaus. ”Men min stora besvikelse är fortfarande kvar mot domaren. Jag är bara besviken på henne,” säger hon idag söndag enligt tidningen Expressen. 

Hon säger att Sverige borde ha fått straff och att frisparken som Steinhaus dömde emot Sverige och som ledde till 1:0 genom Lieke Martens var alltföt hårt dömt av domaren som enligt Asllani inte pallade för trycket.

Tråkigt.

Väldigt tråkigt att man efter den stora besvikelsen som alla förstår måste hitta andra orsaker än den egna prestationen. Nu är ju Asllani den spelare i den svenska EM-truppen som är överlägsen bäst tekniskt. Men att truppen i helhet spelar en fotboll som är anpassad efter spelarnas förmåga och att det innebär en stark defensiv och långa bollar på forwards som ska springa i djupled och att detta är inte morgondagens och inte ens dagens moderna fotboll kommer hon inte på.

Jag såg både situationer flera gånger. Bollen studsar upp mot handen på en holländsk spelare och då ska det inte bli straff. Vid det andra tillfället där det blev frispark efter Asllani hade tydligen kontakt med Viviane Miedema skedde detta faktiskt inne i det svenska straffområdet och inte utanför. Bibiane Steinhaus dömde således fel. Där har Asllani rätt.

Men det borde inte blivit frispark för Nederländerna utan straff.

Jag tycker att vi borde vara bättre än så att vi klagar på domaren. Även där har vi någonting som Peter Gerhardsson skulle kunna lära ut.

 

Tack, Pia!

Om drygt två timmar spelar Tyskland mot Danmark här på Sparta Stadion och just nu ser det bra ut. Den blåa himlen syns bland några vita moln. Helt annorlunda var det igår när jag faktiskt kom att tänka på att Holland (Nederländerna, jag vet) någon vacker dag kommer att försvinna i havet om vi inte lyckas stoppa klimatförändringarna.

Sverige är utslaget och jag antar att laget reser hem senare i dag och kanske får vi även veta vilken fin överraskning Olivia Schough och gänget har förberedd för Pia Sundhage.

Än så länge vet vi inte vad Pia kommer att göra efter det här. Knappast blir hon pensionär med blott 56 år. Hon är en singer/songwriter berättade den holländske TV-reportern på NOS där jag såg matchen igår. Jag tror dock inte att hon satsar på en karriär inom indiegenren.

Någonting med fotbollen lär det väl bli.

Jag har träffat Pia Sundhage tre, fyra gånger, inte mer. Mitt jobb där jag tjänar levebrödet med tillåter inte att jag åker kors och tvä’rs med landslaget. Men jag mötte en väldig vänlig, till synes öppen person som älskar inget mer än att snacka om fotboll.

Hon har skrivit damfotbollshistoria i Sverige och har åstadkommit att bli Pia med hela svenska folket. På senare år har ingen gjort så mycket för damfotbollens accepåtans och fö dess marknadsföring som Pia Sundhage (och Lotta Schelin). Det är hennes stora förtjänst.

Hon har vunnit två OS-guld med USA (2008 & 2012) vilket gör henne till en mycket framgångsrik tränare. Lägg till att hon kom hem med ett OS-silver.

Det finns dock några men. Redan vid hennes tid i USA had hon vanan att hålla fast vid de äldre spelarna och knappast släppa in någon ny. När Christen Press var 23 år gammal och spelade i Sverige och öste in mål var det mesta hon kunde bli i USA reserv för OS-laget 2012. Så fort Pia hade lämnat debuterade Press i landslaget och har hittills gjort 42 mål i 88 landskamper.

Samarbetet med de damallsvenska klubbarna är någonting som Pia Sundhage mer eller mindre struntade i. Hon matchade spelare som var trötta och slitna och inte sällan kom hem med skador eller halvskador eftersom de spelade mycket när tränarna egentligen hade velat att deras spelare skulle vila mer.

Man bara hoppas att Peter Gerhardsson blir bättre på detta. Vad man hör från några klubbar så är detta redan fallet. Det snackas om att Gerhardsson har inlett dialogen med klubbarna på ett tillfredsställande sätt.

Det blir nu även intressant att se om någon av 30plussarna i det svenska landslaget säger att de har gjort sitt för landslaget. Tidningar skrev om detta igår, men jag tror inte riktigt på det. Hedvig Lindahl sa på Fotbollsgalan att hon tror att hon kan fortsätta i flera år framåt om kroppen håller och formen finns. Vi lär se henne även i Frankrike och om Sverige lyckas kvala in, i Tokyo 2020. Lotta Schelin funderat. Hennes flytt till Sverige har ju redan varit ett visst steg tillbaka och mot karriärens slut. Trots att hon aldrig skulle instämma i detta. Trots att hon fortfarande är en av Sveriges allra bästa fotbollsspelare.

Men Pia Sundhage slutar som förbundskapten. Kvar blir dock en del av hennes gäng. Lillie Persson tar över D23-landslaget och förblir en viktig och mäktig person inom SvFF. Samma sak gäller Marika Domanski Lyfors. Vi ska alltså inte tro att tänket kommer att förändras helt och hållet.

Vart Pia Sundhage än går nu från de Vijferberg i  Doetinchem som blev hennes Waterloo (åter igen citat från holländskt TV), vi har all anledning att tacka henne för hennes insats för damfotbollen och önska henne allt väl. Jag hoppas att hon kommer att jobba med marknadsföringen av damfotbollen framöver som en slags ambassadör.

The Times They Are A-Changin’ – det är dags att de förändras, verkligen

Jag har precis kommit hem från Sparta Stadion i Rotterdam. Genomblött trots att jag satt på pressläktaren. Samtidigt som det spelas fotboll i Rotterdam pågick i dag nämligen även Europas största gatufestival ”Rotterdam Unlimted” som firar kulturell mångfald.

Efter en vecka i staden är det också ett intryck jag har, att det bor hela världen i Rotterdam och att mångfalden är mycket stort.

Festivalen förde med sig att spårvagnens rutter ändrades och ställdes in och det blev många byten. Lyckligtvis ”kan” jag stan nu lite grann efter en vecka och hoppade av en överfull spårvagn vid Marconiplein där jag bytte till Metro. Det räckte dock för att bli blött.

Riktigt genomblött blev de dussintals frivilliga som försökte få fotbollsplanen igång i Sparta Stadion. Men det var ju hopplöst från början. När lagen kom ut för uppvärmning stod vatten redan säkert 20-30 cm högt vid avbytarbåsen som är ett, två steg ner från gräsmattan.

På planen stod vattnet. Vanligtvis har Sparta Stadioen en konstgräsmatta, men eftersom internationella damturneringar ska spelas på naturgräs, tog man ut konstgräset och la en naturgräsmatta några veckor före EM utan att dränera den. Väderprognosen för i morgon lovar regn, men vi ska vara på Stadion igen kl 12.00. Och då ska Tyskland spela mot Danmark. Vi får se.

Då är vi framme vid Sverigematchen. Jag kom väldigt tidigt till arenan i dag eftersom jag ville använda arenans WiFi för att se matchen. Och jag såg den efter ca 10:e matchminuten.

Liekes svar

Lotta Schelin hade ju sagt till Expressen för två dagar sedan att man skulle kunna stoppa en av turneringens bästa spelare, Lieke Martens, genom att göra henne ”grinig”. Martens som fick veta vad Schelin hade sagt, sa bara att hon skulle inte svara i ord utan med dåd på fotbollsplanen.

Lieke Martens blev aldrig grinig. Martens gjorde 1:0 och slog en drömpassning tvärs över plan till Shanice van de Sanden som å sin sida spelade in bollen till Viviane Miedema som satte 2:0 och avgjorde matchen. På så sätt fick Lotta Liekes svar.

Men denna lilla bisak var nog inte anledningen varför Sverige förlorade. Förlorade rättvist.

Nej, anledningen var att Nederländerna var det bättre laget på alla tänkbara sätt-. Det som slog mig mest under matchen var bollbehandlingen. Holland har ett tekniskt lag med bollsäkra spelare. Hittills tyckte jag att Martens var deras bästa spelare i turneringen, men efter ytterligare en fantastisk insats skulle jag hålla 1.FFC Frankfurts mittfältare Jackie Groenen ännu lite högre. Sherida Spitse är en annan på mittfältet och förstås Arsenals Danielle van de Donk. Sverige eller i alla fall Sundhages och Perssons Sverige hade ingen att sätta emot detta Holland.

Jag trodde att den äldre generationen skulle vinna. Att Sveriges rutin skulle göra att man vinner matchen. Men jag hade fel och jag borde vetat att jag skulle ha fel.

Sveriges mittbackspar såg ringrostig ut. Både Nilla Fischer och Linda Sembrant har gjort bättre matcher. De har en enorm rutin, men de kommer aldrig mer blir snabbare iu livet. Linköpings ytterbackar Jonna Andersson och Jessica Samuelsson gjorde en okej match. Samuelsson testades förstås till max av Martens och en gång visste hon inte hur hon skulle hjälpa sig annars än att ta ner Martens och då fick hon det gula kortet. Anderssons duell med van de Sanden gick endast knappt till holländskans fördel. När hon rusade fram i Martens passning och slog inlägget till Miedema gick det alldeles för fort för den svenska backlinjen. Den hastigheten klarar man inte.

Framåt var Stina Blackstenius den enda som kunde hålla emot Nederländerna. Klart bästa svenska på plats. Fridolina Rolfö var ok, Lotta Schelin fick inte till mycket på sin kant. Caroline Seger och Lisa Dahlkvist lever på rutin och erfarenhet, men när de ställs mot unga snabba, kreativa och tekniska motspelare så räcker det inte längre.

Kosovare Asllani var den andra svenska som får godkänt. Imponerande hur hon har utvecklat sitt defensiva spel.

Men åter igen. I dag föll man helt rättvist mot ett klart bättre lag. Och det är inte dagsformen. Holland har helt enkelt gått om Sverige. Man spelar en modern fotboll som bygger på teknik och snabbhet och man har kreative lösningar.

Sveriges spel som Sundhage/Persson har utvecklat ska vara en stark defensiv och långa bollar till snabba forwards som springer i djupled. Det var viktigare att det finns en go känsla i truppen än att verkligen ta med de bästa spelare och integrera dem i gruppen.

Två av dessa som är mycket tekniska – Malin Diaz och Marija Banusic –  stannade hemma av olika anledningar. Framtidens fotboll är mer åt det tekniska hållet. Teknik kombinerad med speed. Islands Freyr Alexandersson har sagt att hans Island endast kommer att kunna fortsätta konkurrera om de blir bättre i bollbehandling. En diagnos som mycket väl fungerar för Sverige.

Det som är tråkigt är att Sundhage/Persson har år efter år spelat med samma gäng spelare i stort sett. Centrallinjen är i snitt 32,75 år gammal. Vid VM 2019 i Frankrike är den ergo 34,75 år gammal. Man har inte försökt ”spela in” nästa generation utan med en stark lojalitetskänsla och stor envishet hållit fast vid samma gäng som aldrig behövde konkurrera om en plats i startelvan. När nya kom in som mot Italien så var backlinjen helt ur balans. Man hade ju aldrig provat detta tidigare på allvar.

Jag hoppas innerligt att Peter Gerhardsson bygger nästa generations landslag och jag hoppas verkligen som det heter i Pias favoritlåt att tiderna kommer att ändra sig.

 

 

 

Så slutar kvartsfinalerna i dag

Det svenska lägret verkar vara rejält optimistisk. Å ena sidan försöker man trycka bort favoritskapet och lägga över det till Nederländerna, men å andra sidan får vi höra och läsa en mängd citat där man säger att det gäller att överleva den första anstormningen att man sedan kommer att slå Holland i den sista halvtimmen eller i förlängningen eller efter straffar.

Det är klart att Sverige är favorit i den första kvartsfinalen och man borde helt enkelt acceptera favoritskapet. Nederländerna är säkerligen ett land som på senare år har utvecklat sin damfotboll, men det är Sverige som har historien bakom sig och det är Sverige som har haft succé i tidigare turneringar: EM-guld 1984, VM-silver 2003, VM-brons 2011, EM-brons 2013 och OS-silver 2016. Det talar ett tydligt språk. Många av Pia Sundhages viktigaste spelare har varit med om att vina de sistnämnda tre medaljerna eftersom de ingick både i Thomas Dennerbys lagkärna och gör det nu med ännu större vikt och inflytande med Pia Sundhage.

Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin förfogar över så mycket erfarenhet och rutin att de måste klara anstormningen och sedan göra målen som räcker för att föra Sverige vidare till semifinalen mot vinnaren av England – Frankrike.

Det unga holländska laget däremot saknar erfarenheten, de kommer få ett visst publikstöd, men Lieke Martens (24), Shanice van de Sanden (24) och Viviane Miedema (21) väger än så länge internationellt alldeles för lätt för att kunna hota OS-silvermedaljören.

Mitt tipps: 2:0 till Sverige

 

Kvällens drabbning i Rotterdam som jag kommer att se blir väldigt intressant. Tyskland kommer med åtta EM-guld i bagaget och möter ett Danmark som spelade dels bra, dels dåligt i gruppen och som har Wolfsburgs Pernille Harder som sit främsta anfallsvapen.

Tyskland har spelat mediokert och inte övertygat. Tre straffar hjälpte mycket för att ta laget vidare och Steffi Jones söker fortfarande receptet att vinna matcher i ett slutspel. Även mot Ryssland behövdes straffar för att göra mål.

Dzsenifer Marozsan som skulle bli turneringens stora utropstecken gjorde en riktig dålig match mot Italien, var genomsnittlig bra mot Sverige och lite bättre mot Ryssland, men långt ifrån det som andra spelare har presterat i turneringen.

Ändå. Det var gruppspel, nu kommer knock out fasen. Nu kommer Tyskland att visa sitt välkända ansikte. Bäst när det gäller. Jag tror att Danmark har ingen chans. Tyskland är bättre på många positioner i försvaret, på mittfältet och även framåt. Det blir Anja Mittag som gör mål och inte lagkompisen Sanne Troelsgaard. 

Mitt tipps: Tyskland vinner 3:1.

Hattrick rankar lagen 9-16

Sämst rankad av alla 16 deltagare i EURO 2017, men turneringens 12:e bästa lag: Portugal

24 av 31 matcher har spelats i EM. Det är endast sju matcher kvar som kommer att spelas inom åtta dagar med början i morgon. Vi återkommer till kvartsfinalerna. Endast sju matcher kvar, men jag pratar ändå om halvtid. Det är rast. Den första dagen utan match. Och hälften av de sexton lagen som började tidernas största EM-turnering för kvinnor (någonting som alla speakers stolt säger på arenorna) har åkt hem eller ska göra det.

Detta inlägg handlar om lagen som inte gick vidare. Eftersom det finns inga matcher om platserna 9-16 och eftersom den blotta rankningen på grund av gjorda mål och plockade poäng är missvisande kommer nu min personliga rankning, baserad på mina personliga intryck. Och säkert orättvist. Men jag tycker till ändå.

16. Norge

Nederländerna 0:1, Belgien 0:2, Danmark 0:1

Norge är turneringens i särklass största besvikelse. De spelade en enda godkänd halvtid mot Danmark, annars har Martin Sjögrens lag inte alls presterad i närheten av det som man gjorde för fyra år sedan när man vann silvret och var första landet som besegrade Tyskland i en EM-turnering på 20 år. Då fanns det profiler som Ingvild Stensland, Marit Christiansen, Trine Rnning  och inte minst Solveig Gulbrandsen. Nu var det tänkt att den nya generationen med Wolfsburgs Caroline Graham och Lyons Ada Hegerberg skulle ta över. Graham var bäst i ett lag som har mycket kvar att lära sig. Ada Hegerberg som vann titeln Europas bästa fotbollsspelare visade att hon är helt beroende av att matas av inlägg av sina kompisar i Lyon och att hon inte än har kommit så långt i utbildningen att hon kan hämta bollar själv eller hålla de uppe i anfallet. Mellan henne och en forward som Christine Sinclair finns fortfarande ljusår.

Men Norge har redan när man kontrakterade Sjögren gått ut med att det här ska vara en satsning mot de Olympiska Spelen 2020 i Tokyo. Vilket förutsätter att man både kvalificerar sig till VM 2019 i Frankrike och att man där är ett av de bästa tre europeiska lagen. Det ser jag inte i dagsläget. I VM-kvalet kommer Norge bl a att ställas mot Nederländerna som visserligen bara vann med 1:0 på hemmaplan mot norskorna, men som spelmässigt ligger ändå en bra bit fram just nu.

Norge åker hem som enda land som inte ens har gjort ett enda mål i 270 minuter. Helt underkänt.

 

15. Ryssland

Italien 2:1, Sverige 0:2, Tyskland 0:2

Att Ryssland skulle bli grupp Bs slagpåse var experterna ense om. Det blev inte så. Ryssland skrällvann med 2:1 över Italien i den första matchen och tog ledningen i gruppen efter omgång 1. Sen följde två förluster mot storfavoriterna Sverige och Tyskland. Det är insatsen i dessa två matcher som gör att jag placerar Ryssland ändå på näst sista plats i detta EM.

Uddlöst och ofarligt var ryskorna i båda dessa matcher och att Tyskland behöver två straffar för att vinna matchen säger mer om Tyskland än om ryskorna. Steffi Jones nya tyska lag brände nämligen en hel del chanser och har svårt att skapa riktigt vassa lägen.

Rysslands ställning i europeisk fotboll hotas av andra uppstickare och inte heller den ryska ligan verkar fortsätta den satsning som man gjorde när Rossiyanka rekryterade spelare som Sofia Jakobsson och Olivia Schough och Energia Voronezh skrev kontrak med Vero Boquete.

 

14. Island

Frankrike 0:1, Schweiz 1:2, Österrike 0:3

Priset bästa medresande fans går till Island. Solklart. Det är inte bara ”vulkanen” som har blivit ett uppskattat inslag på många fotbollsarenor, men som är ändå roligast när den görs av islänningarna som är få i antal, men många när det gäller fotbollssupportrar som reser för att heja på sitt lag.

Jag är nästan sugen på att dela ut priset turneringens bästa målvakt till Gudbjörg Gunnarsdottir. Hon gjorde en av turneringens många målvaktstavlor när hon tappade ett enkelt inlägg i matchen mot Österrike. Men det var ”Guggas” enda fel. I samma match gjorde hon minst fem högkvalitativa räddningar och bevarade hennes lag för en mycket högre förlust. Österrike hade kunnat vinna med 5 eller 6 mål. Epitetet turneringens målvakt måste dock vänta tills turneringen är klar.

Så kommer vi till spelet. Då har tränaren Freyr Alexandersson rätt. Ska Island konkurrera framöver måste det hända saker, då måste man utbilda en generation fotbollsspelare på ön som har bättre bollbehandlng, bättre teknik.

Island går mycket på goda gamla egenskaper som kämpaglöd och stark fysik. Det påminner faktiskt mycket om sättet Norge spelasr sin fotboll. Har man ett mycket väl fungerande lag kan man alltid störa, till och med slå en motståndare. Men på den högre internationella nivån räcker detta inte (längre) till.

Två spelare imponerade ändå på mig förutom Gunnarsdottir, 27-åriga forwarden Fanndis Fridriksdottir och blott 17-åriga Agla Maria Albertsdottir. Om jag vore sportchef i en damallsvensk klubb som inte heter Rosengård eller Linköping och kände att jag behövde förstärkning i anfallet skulle jag försöka haffa Fridriksdotters mobilnummer.

 

13. Skottland

England 0:6, Portugal 1:2, Spanien 1:0

Visst har Skottland blivit tre i gruppen före Portugal. Visst gjorde dem en mycket bra match mot ett ganska håglöst Spanien. Men jag tycker ändå att de ligger snäppet efter Portugal. De förlorade matchen mot Claudia Netos lag och de torskade rejält mot England. Ett halvt dussin baklängesmål talade ett tydligt språk.

Tråkigt för Skottland att de saknade sin i särklass bästa spelare, Kim Little. Nu börjar en ny tid efter ett decennium med svenska Anna Signeul.

 

12. Portugal

Spanien 0:2, Skottland 2:1, England 1:2

Portugal var turneringens sämsta rankade lag och kom till turneringen som 38:a i världen, två platser före Uzbekistan, sju före Myanmar och sex efter Vietnam.

Det blev ändå en lyckad turnering om man tittat till förutsättningar. En liga som inte har internationell nivå, ett fotbollsförbund som visserligen arrangerar en av världens finaste damfotbollsturneringar (Algarve), men en ännu nästan obefintlig damfotbollskultur. Tekniskt begåvade spelare, men inte ens nära halvprofessionella arbetsförhållanden med få undantag.

En lysande stjärna i Claudia Neto som av oförklarliga anledningar får spela forward i landslaget. En spelare som har utvecklats som en av Europas bästa mittfältare. I Linköping! Det är ju en merit för Damallsvenskan att Neto har gått så mycket framåt i Sverige.

En målgörare som visserligen har spelat i Damallsvenskan, men som tyvärr inte fick den uppbackning hon borde ha fått i Djurgården. Carolina Mendes är en bra fotbollsspelare och hon blev historisk när hon gjorde Portugals första mål i EM-historien. Hon till och med gjorde ett mål till när hon kvitterade mot England. Just nu på Island behöver Mendes en klubb som har lite mer tålamod med henne. Utveckla hennes fysik och kondition. 22-åriga Diana Silva imponerade igår i den första halvleken på sin högerkant. Samma sak gäller som för Mendes gäller dock för henna. Briljant tekniskt, men väger lite lätt. Men en spelare med utvecklingspotential. Hon spelar i Atletico Ouriense och skulle kunna ha mycket nytta av 1-2 säsonger i Elitettan.

Portugal skrällvann rättvist mot Skottland och kryssade en halvlek mot Englands B-lag som dock matchade så stora profiler som Toni Duggan, Alex Scott och Fara Williams.

 

11. Italien

Ryssland 1:2, Tyskland 1:2, Sverige 3:2

Hade inte Italien spelat en dålig första halvlek mot Ryssland så hade Pia Sundhage fått veta vilken avskedsöverraskning Olivia Schough & Co. planerar. Då hade Sverige åkt hem. Kanske. Eller så hade Pia och trotjänaren  Lillie Persson matchat sin vanliga backlinje och man hade enkelt vunnit matchen mot Italien. Kanske.

Men Rysslandsmatchen förstörde turneringen för Italien. När Tyskland sedan fick hjälp av en straff och vann över Italien var turneringen över. Men man gjorde det svårt för Steffi Jones nya Tyskland där allt fler gamla bekanta får jobb på tyska fotbollsförbundet. Kim Kulig Soyah till exempel satt framför mig när Österrike spelade och var även på plats som analyst när Englands B-lag vann över Portugal. Även Saskia Bartusiak kan vara på väg in som assisterande så småningom.

Italien hade två spelare som satte fina utropstecken. Barbara Bonansea och Sverige-dödaren Daniela Sabatino. 

 

10. Belgien

Danmark 0:1, Norge 2:0, Nederländerna 1:2

Belgien blev ett av två riktigt stora positiva överraskningar i turneringen. En jämn match mot Danmark Sedan kom den fina segern över Norge som inleddes med ett offside mål, men som Belgien vann mycket rättvist.

Även mot värdlandet Nederländerna stod Belgien upp bra, var inte jämbördig, men inte alls chanslös. Hur tyst det blev bland de hollländska supportrarna när Tessa Wullaert lobbade in kvitteringen i Tilburg.

Holland vann till slut genom ett mål av turneringens hittills bästa spelare Lieke Martens (som fick lite extra motivation av Lotta Schelin när 33-åringen sade i svensk media att man måste stoppa Lieke ett par gånger så att hon blir grinig…Martens svarade endast att hon inte säger nånting utan tänker göra det hon har att säga på planen. Smart, Lotta! Jessica Samuelsson får sin största uppgift.).

Men det är klart att vi kommer att se mer av Belgien, ett lag med utvecklingspotential som kommer att ta fler steg framåt om dess förbund intensifierar stödet.

9. Schweiz

Österrike 1:2, Island 2:1, Frankrike 1:1

Även här kan man nog säga att första matchen förstörde turneringen. Den då överraskande förlusten mot Österrike kunde Schweiz nästan jobba ikapp när man ledde med 11 mot 10 mot Frankrike. Men efter en av väldigt många målvaktstabbar i turneringen kunde Camille Abily kvittera för Frankrike och skicka hem Schweiz.

Men match 2 och match 3 var helt godkända. Tuffa dueller i matchen mot Island som på båda sidor gick över gränsen och en Ramona Bachmann som man för länge sedan har sett så bra som nu. Schweiz kommer att spela en roll i VM-kvalet så klart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10 andra för England

England som man inte kommer att se det igen i EURO2017. Stående fr v: Jo Potter, Laura Bassett, Millie Bright, Siobhan Chamberlain, Karen Carney, Fara Williams. Främre raden fr v: Alex Scott, Nikita Parris, Toni Duggan, Alex Greenwood, Izzy Christiansen

Bloggarkollegan Johan Rydén skrev tidigare att han utan att ha sett laguppställningar för kvällens matcher tyckte att Pia Sundhage var klokast att vila många spelare. Kanske har Mark Sampson läst inlägget, eftersom han bestämde sig för att inte bara vila tre spelare utan hela tio i matchen mot Portugal.

När vi som var på arenan i Tilburg fick lagupsställningen blev det lite ”wow” även bland de engelska journalisterna. Jag tyckte att det kändes lite arrogant mot motståndaren Portugal att liksom säga till dem att vi kan även slå er med vårt B-lag. Först gick det ju bra eftersom Portugals målvakt Patricia Morais (vi måste prata om mälvakter i den här turneringen…) gjorde en stortabbe och ett inspark direkt till Toni Duggan. Duggan som spelade sin 50:e landskamp tackade för presenten och lobbade in bollen direkt efter sju minuter.

Men Portugal gav sig inte, de arbetade sig in i matchen och Diana Silva hade några fina löpningar på sin högerkant. En av dem ledde till ett inlägg som Djurgårdens fd spelare Carolina Mendes tryckte in i den 17:e minuten. 1:1, första baklängesmålet för England.

Och Mendes hade även bud att göra 2:1 efter ytterligare ett inlägg av Silva. Men matchen mattade av ordentligt och blev riktigt tråkigt tyvärr. Samtidigt som man plötsligt hörde att Skottland tog ledningen över Spanien i Deventer.

Hade Portugal hållit resultatet 1:1 hade turneringens storfavorit Spanien fått åka hem med två förluster i bagaget. Men Nikita Parris återställde ordningen i början av den andra halvleken och matchen ebbade ut. Oavgjort hade varit möjligt, kanske även rättvist, men fotbollsguden ville annat.

Och Spanien ”jublade” efter förlusten mot Skottland när man fick veta att man gått vidare ändå. Mot Österrike behöver Spanien definitivt höja sig för att gå till semifinalen. Men allt börjar på 0.

Snart mer om kvartsfinalerna. I morgon kväll hinner jag till Danmarks presskonferens och träningen där de första 15 minuterna är öppna för media.

 

Laura Feiersinger (Österrike)

Det tog lång tid innan både de isländska och de österrikiska spelarna kom ut ur omklädesrummen på Sparta Stadion i Rotterdam i går. Och det var främst isländskt och österrikiskt media som väntade. Jag fick en intervju med SC Sands mittfältare Laura Feiersinger. Och konfronterade henne först med berömmet som Islands tränare Freyr Alexandersson öste över dem.

”Det är glädjande att höra att Islands tränare säger så fina saker om oss,” sade Feiersinger. ”Vi har verkligen jobbat väldigt hårt de senaste åren och att vi nu spelar som vi gör är helt enkelt fantastiskt galet. Vi är ett ungt lag, det finns alltså ett perspektiv.”

Det var inte överraskande för alla att ni är så här bra.

”Några som har följt oss intensivt trodde nog att vi skulle kunna gå vidare, men vi förlorade två matcher mot Nederländerna och England vilket ledde till en del kritik, men jag tror nu att det finns inte längre någon som underskattar oss.”

Det blir troligtvis Spanien på söndag. Vad tycker du om det?

”De rullar ju mycket boll, men jag har inte sett så mycket av dem i turneringen. För ett år sedan spelade vi en träningslandskamp mot dem, men de har säkert blivit mycket bättre sen dess. Vi förväntar oss ett starkt motstånd, men nu är vi i knockour delen av turneringen och då är allt möjligt,” säger Laura Feiersinger, en av Österrikes nyckelspelare i turneringen.

Islands tränare Freyr Alexandersson beklagade två saker på presskonferensen.

För det första så sade han att damfotbollen behöver ett U21-mästerskap, något som herrarna har, för att utveckla damfotbollen. Han sa att om UEFA menar allvar med att främja damfotboll, då stiftar de ett EM. Det finns err alldeles för stor glapp mellan F19 och A-landslagen, sade Alexandersson.

För att Island på sikt kan bli bättre på damfotboll, så måste man utveckla tekniken, sa han. Alla lag som vi spelat mot var tekniskt klart bättre än vi, sade han och krävde för sitt eget land att flickor och tjejer i nedre åldrarna behöver bättre coachning, bättre tränare och mer resurser.

Annars, sa Alexandersson, är han mycket stolt över att Island på alla plan satsar så mycket på damidrott som de gör.