Etikettarkiv: Martin Sjögren

Ett nytt fotbollsår

28177697680_c8172038de_k

Hur långt går Sverige i EM?

Gott nytt år! Man brukar börja ett nytt år fullt med förhoppningar om att det egna livet och världen som sådan blir lite bättre än förut. Eller ibland också att året inte blir lika grym som året innan. Tyvärr dröjde det endast 22 minuter in på det nya året innan jag hörde om attentatet i Istanbul där minst 39 människor mördades, mest unga människor som firade nyår fullt av glädje och just det, förhoppningar, på en klubb vid floden Bosporus.Sedan dess har rapporter kommit in om nya självmordsattentat i Bagdad och Mogadishu och inte end två dagar har gått.

Svårt ibland att byta ämne och skriva om fotbollen, men det är det vad bloggen handlar om. Ett halvår då den här bloggen har funnits har gått och ett nytt år väntar. Ett år med ett EM i Nederländerna, en historisk sådan då det är första gången att sexton lag får delta i finalturneringen, som blir den största någonsin. Nederländerna är ett bra val att ha turneringen i, publiken är minst sagt fantastisk och jag är övertygad om att det orangefärgade laget kommer att spela inför fulla läktare. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se matcher i gruppspelet eller om jag ska vara på plats när det är dags för kvartsfinal. Men annat än i Kanada är vägarna korta mellan städerna även om det inte fungerar att ha endast en bas under turneringen om man ska se olika lag. Jag skall återkomma till detta.

Snart åker det svenska laget ner till Spanien för att möta Martin Sjögrens Norge och Mark Sampsons England. Att möta två av Europas allra bästa fotbollslag är ett unikt tillfälle att få en fingervisning var vi står och var de andra står. England kommer ju att byta från vår-hösr till höst-vår 2017 vilket innebär att många engelska spelare kommer att spela ”bara” testmatcher under första delen av året, något som gäller även Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani, men även Ramona Bachmann som ju flyttar till London efter att inte ha fått ut sin fulla kapacitet i Wolfsburg.

I Sverige håller klubbarna på att bygga sina respektive trupper inför Damallsvenskans start den 16 april. Johan Rydén har sammanfattat läget för de 12 klubbarna i den högsta serien. Jag håller med om det mesta han skriver, är dock alltid lite osäker om spelare som kommer tillbaka från en korsbandsskada kommer att börja om lika bra som de var innan. Vi får alltså se om Hanna Folkesson kan anknyta till sin goda standard hon hade innan. Jag håller förstås tummarna för henne, en första fingervisning kommer kanske redan i januari i La Manga. Att Kristianstad efter en säsong som nästan slutade med nedflyttning nu håller på att rekrytera är skönt att se och Rita Chikwelu är lite av en transferbomb. Hon drog med sig Hanna Sandström till Skåne, men samtidigt lämnar också en del spelare KDFF. Jag ser inte direkt en målskytt där. Den som vill se en överblick över vad klubbarna värvar är alltid rekommenderad till David Lundells aka Spelare12s utmärkta sammanställning. Jag antar att inte bara bloggarna utan även de stora medierna tittar regelbundet på Davids lista över Damallsvenskan och Elitettan.

Lite mer ingående kommer jag att titta på trupperna när januari månaden har gått och de sista (?) värvningarna har gjorts. Fram tills dess nöjer jag mig med detta:

Linköpings FC: starkt försvar, bra mittfält, vem gör målen?

FC Rosengård: ingen stoppar dem på väg till SM-guldet

Eskilstuna United: kan utmana Linköping om UWCL-platsen

26548220153_ecd95e1bbd_k

Blir Piteå även ett lyft för Madelen Janogy (th). Tv Kim Sundlöv

Piteå IF: Irma Helin stort tapp, kan Stellan Karlsson ”förädla” även Julia Karlenäs och Madelen Janogy

Kopparbergs/Göteborg FC: Håller med Johan. Ett spelande lag under Torbjörn Nilsson har sedermera blivit ett ”första halvan av tabellen”-lag utan kontakt till toppen.

Djurgården: Stort tapp att Yvonne Ekroth lämnade. MEN: bra värvningar. Djurgården menar allvar.

Vittsjö: trampar lite på samma ruta. Vem gör målen?

KIF Örebro: Sju in, tio ut. Inga målskyttar här heller. Levererar Jenny Hjohlman?

Kvarnsvedens IK: Tiffany Weimer är en stor förlust. Kan Elisabeth Addo och Tabitha Chawinga göra mål/assist även utan amerikanskan?

Kristianstads DFF: Fem in, åtta ut. Med Johanna Rasmussen går mycket rutin.

Limhamn Bunkeflo: Bra lag, men bara en replacement med Anna Björk Kristjánsdóttir för Sabrina Vigueir. Gör de en Kvarnsveden, men vem är deras Chawinga?

Hammarby: Anna Oscarsson stannar trots anbud. Men inga starka värvningar. Det blir mycket svårt.

Till slut några datum som jag lagt in i min almanacka under januari – mars. Tyvärr blir den enda resa jag kommer att göra i damfotbollens tjänst bara den till Bollstanäs i februari.

Januari

Den franska ligan fortsätter med sin 12:e omgång den 15:e januari med bl a matchen Montpellier – PSG.

Miniturnering i La Manga (Spanien) med Sverige, England och Norge (Sverige spelar  den 19 januari mot Norge och den 24 januari mot England)

 

Februari

Den 18 februari spelas Svenska cupens åttondelsfinal. För 10 damallsvenska lag blir det den första tävlingsmatchen år 2017. Toppmatcher: Rosengård – Göteborg och Piteå – Eskilstuna.

Frauenbundesliga fortsätter med sin 12:e omgång den 19 februari

 

Mars

Årets Algarve-cup spelas igen utan Tyskland och USA, men har ändå ett imponerande startfält. Sverige spelar mot Australien, Kina och Nederländerna mellan den 1 och 8 mars.

UWCL-kvartsfinalerna spelas den 22/23 mars och 29/30 mars. Svenska FC Rosengård möter FC Barcelona med bl a Line Røddik Hansen och Jennifer Hermoso. Pernille Harders, Anja Mittags, Nilla Fischers och Sara Björk Gunnarsdottirs Wolfsburg möter Caroline Segers Lyon. Fridolina Rolfös och Nora Holstad Berges Bayern München möter Veronica Boquetes och Cristianes PSG.

s

 

Blackstenius till Montpellier

31842823261_6ae6749ae5_kÅret 2016 har varit Linköpings FCs klart bästa sedan 2009 då man vann sitt första SM-guld. Om inte ännu bättre. Obesegrat gick man genom hela säsongen och hade slutligen tio (!) poäng mer än betydligt resursstarkare FC Rosengård.

Men sedan november har Linköping tappat en hel del tunga pjäser: Pernille Harder drog till Wolfsburg där hon ska försöka få det ultimativa genombrottet i en av världens bästa lag. Det blir inte lätt att få en plats i startelvan i ett lag med 25 spelare i världsklass. Men Harder måste nog försöka ta nästa steget.

Innan Harder-dealen blev officiellt, briserade Rolfö-bomben. 23-åriga Fridolina skrev på för tyska mästarna Bayern München. Lyckas Bayern att slå ut PSG i vårens kvartsfinal kan Fridolina Rolfö få möta Rosengård i semifinalen. Just nu ligger Bayern tvåa i Bundesliga, fem poäng bakom överraskande serieledarna Turbine Potsdam med en match mer spelad än rivalen VfL Wolfsburg, två poäng bakom.

När Peter Gerhardsson skrällde som Sveriges nya förbundskapten efter Pia Sundhage andades nog många LFC-supportrar ut och trodde att mannen bakom SM-guldet, tränaren och sportchefen Martin Sjögren skulle stanna i Östergötland. Men i december kom nästa skräll. Sjögren som antingen inte var första valet för SvFF eller som valde bort SvFF skrev på i Oslo och ska leda Norge och världens bästa fotbollsspelare Ada Stolsmo Hegerberg in i EM-turneringen i juli/augusti. Det var Linköpings kanske största tapp, trots Harder, trots Rolfö.

Stina Blackstenius’ kontrakt löpte ut och vi alla trodde nog att hon skulle lämna och hamna hos en av Europas största klubbar Lyon, PSG, Bayern eller Wolfsburg som ju köper (nästan) alla lovande spelare som finns på kontinenten.

Enligt uppgifter i SVT väljer Blackstenius dock att gå till ett ”svensklag”, HSC Montpellier där hon gör sällskap med Sofia Jakobsson och Linda Sembrant. Montpellier vill utmana PSG och Lyon, hittills ser det bra ut med endast tre poäng bakom serieledande PSG och med lika många poäng som Lyon som dock har en match mindre spelad än Montpellier. Det är en toppklubb som Blackstenius prövar sina vingar i, men jag befarar att de åtråvärda UWCL-platserna går till de två stora även 2017/18. Och med det skulle Blackstenius inte spela UWCL nästa säsong som hon hade kunnat göra i LFC.

Ekonomiskt är detta säkert ett bra beslut, men än så länge har den franska ligan tre mycket goda lag medan resten åter igen ligger minst 12 poäng bakom trion. Där är Damallsvenskan jämnare och likaså Bundesliga i Tyskland.

 

 

 

Martin Sjögren flyttar västerut

27449666104_e921507cef_kHan var mångas favorit att ta över det svenska landslaget efter Pia Sundhage. Jag blev lite förvånad när Svenska fotbollsförbundet bestämde sig för en i damfotbollssammanhang rätt oprövad tränare, BK Häckens cupvinnarcoach Peter Gerhardsson. Då trodde jag att Martin Sjögren, som jag tycker är Sveriges bästa damfotbollstränare under 2010-talet, skulle stanna kvar i Linköping och leda laget in i UWCL.

Samtidigt sökte Norge en ny landslagstränare. Och nu kommer Sjögren att leda Norge in i 2017 och fram mot EURO 2017: ”Detta är en stor dag för mig. Norge har en stolt tradition på damsidanoch har några av Europas bästa spelare i dag. Vi är mitt i ett generationsskifte, men detta lag har redan nu potential att prestera på en mycket hög nivå”, säger Sjögren på Norges fotbollförbunds hemsida. ”Vi ska jobba hårdoch bra för att vara optimal förberedd för det som väntar i Nederländerna i juli.”

I går kväll godkände styrelsen i norska fotbollsförbundet att Sjögren blir anställd. Hans allra första landskamp spelas redan den 19 januari i spanska Pinatar mot – Sverige.

Detta ser jag som en stor förlust för damfotbollen i Sverige. Inte bara för Linköpings FC där det smäller hård i dag när det även blev klart att Pernille Harder flyttar till VfL Wolfsburg som vi alla förväntade oss. Harder fnissade två gånger när jag pratade med henne om Tyskland under Fotbollsgalan. Nu är det officiellt att danskan kommer att spela fram till sommaren 2019 för billaget. Tidigare visste vi att Fridolina Rolfö ansluter till Bayern München. Stina Blackstenius har inte sagt vart hon hamnar nästa år, men jag tror inte att hon stannar i Östrergötland.

Att Martin Sjögren packar väskorna är dock det hårdaste slaget mot mästarna Linköping. Man förstår att Martin vill pröva fotboll på landslagsnivå. Jag vidhåller att han hade varit den rätta personen för att ta över Sverige efter Pia Sundhage. Men antingen var Svensk fotboll inte intresserad eller så gjorde Norsk fotboll honom en offert han helt enkelt inte kunde säga nej till.

 

 

Veckan som gick

30596445084_7c44fc93f2_k

Hanna Folkesson (th i AIK-tröjan) ska göra comeback efter skador i Rosengård. Kosovare Asllani (tv i KDFF-tröja) fortsätter i Manchester City

Det har varit tyst i bloggen under veckan som gick. Jag åkte nämligen i fredags för en vecka sen till London, fö på samma plan som Diamantbollvinnaren Hedvig Lindahl. 

Det blev en intensiv jobbvecka i London och kvällarna tillägnade jag teatern och stråken i Soho, nära Covent Garden, Clapham North, Elephant & Castle och Piccadilly Circus.

Där hände det mycket alltså, men det har det även gjort inom damfotbollens lilla värld. Det blev ingen yngre förbundskapten för det svenska damlandslaget. 56-åriga Pia Sundhage ersätts efter sommaren med 57-årige Peter Gerhardsson. Inte många som hade hans namn överst på listan förutom fotollsförbundet förstås, eller man vet ju inte om han var första valet. I alla fall tackade han ja och fick jobbet efter Sundhage. En man med ett förflutet inom damfotbollen, men som slutade med jobbet som damfotbollstränare när Lotta Schelin hade fyllt 14 år 1998. Inte heller har man hämtat en succétränare direkt, jag hittar inga titlar under hans 23-åriga tränarkarriär, men många säger goda saker om honom och vi får hoppas att Gerhardsson senast 2019 lägger en VM-medalj i CV:n. Även spelarna, däribland Schelin och Caroline Seger har yttrat sig positivt.

Damfotbolljournalisternas favorit Martin Sjögren tar alltså inte över. Bra för Linköping säkerligen att Sjögren som har en lång historia inom damfotbollen och många meriter stannar kvar i Östergötland där det byggs om rejält.

På plussidan hamnar nämligen inte bara Lina Hurtig i Linköping utan även stortalangen Marija Banusic och gammalräven Johanna Rasmussen. Banusic har inte lyckats få det genombrott hon är kapabel till – varken i Kristianstad med Elisabet Gunnarsdottir, eller i London med Emma Hayes eller med Viktor Eriksson i Eskilstuna. Lyckas Martin Sjögren med att ”förädla” Banusic så hamnar även skytteligatiteln 2017 i LFC.

Hanna Folkesson hamnar efter skadeperioden i Rosengård och ska tydligen bli ersättare till Sara Björk Gunnarsdottir som numera håller till i Wolfsburg. Det är upp till bevis för Hanna efter en lång frånvaro från toppfotbollen. Rosengåtd är dock en fantastisk miljö att kunna göra come-back i.

Två riktigt goda förstärkningar har Eskilstuna United gjort: Umeå IK:s Hanna Glas flyttar dit och likaså gör Petra Johansson (fd Larsson) comeback för de blåa. Där får Eriksson ett rejält mittfältsvapen och en spelare som ingen gillar att möta på plan tillbaka.

KIF Örebro bygger om stort vilket inte gagnar laget som har varit bäst när de för några år sedan kunnat behålla en trupp istället för många nya in och många ut. Åte rigen slutar en rad spelare, denna gång kanadensiskorna Melissa Tancredi och Marie Eve Nault, även Sarah Michael lämnar, en anfallare som kommer att saknas. Emma Jansson som inte fick ny kontrakt i Eskilstuna kan kanske blomma ut där?

Mycket bra koll på silly season har som vanligt bloggaren spelare12.

Nordkorea är numera världsmästare för U17 och U20 efter gårdagens 3:1 över Frankrike. När kommer det att leda till världsdominans även på seniorsidan undrade några.

Mitt svar är: troligtvis aldrig.

Nordkorea spelar alldeles för få seniormatcher mot bra motstånd. Dess spelare har ingen ”vanlig” kontakt med andra spelsystem och andra kulturer utan lever instängt i ett land som liknar ett stort fängelse. På seniorsidan när det blir ännu viktigare att ha ett reglerat utbyte spelar ingen nordkoreanska i Lyon, Rosengård, Wolfsburg eller Manchester. Utvecklingen stannar av. Laget är bra, men finslipningen blir inte av = ingen dominans.

 

 

Intervju: Mariann Gajhede Knudsen

27959432592_885c7194b5_k

Uppvärmning på Stockholms stadion

Fotboll är en lagsport. Ändå finns det individer som är stjärnor. Marta är Rosengårds klart mest lysande med sina fem utmärkelser som världens bästa fotbollsspelare. Och mycket talar för att danskan Pernille Harder ytterligare en gång får epiteten MVP (Damallsvenskans mest värdefulla spelare) på Fotbollsgalan i Ericsson Globe den 21 november.

Men varken Marta eller Pernille skulle kunna nå sina framgångar utan grovjobbarna som sliter och kämpar och som inte alltid eller sällan hamnar i rampljuset. Väldigt ofta så handlar det om innermittfältare som gör det defensiva jobbet i första hand. I Linköpings fall så har Mariann Gajhede Knudsen under sex år och sex säsonger varit en av LFC:s mest stabila och jo, mest viktigaste spelare. I dag, lördag, gör hon sin sista match i karriären. Hon lägger skorna på hyllan och så småningom flyttar hon tillbaka till Danmark.

Lyckligtvis så får hon ett drömavslut. Hon får nämligen lyfta Kromprinsessan Victorias pokal och få en guldmedalj runt halsen. Då har klockan hunnit bli ca 17 och matchen mot Eskilstuna United på Linköpings arena är slut.

Nu förstår ni varför jag ville prata med ingen annan med Mariann inför den sista omgången i Damallsvenskan 2016. Jag ringde upp henne i torsdagskväll och vi pratade om sista matchen, säsongen och en fantastisk fotbollskarriär med inte ens fem gula kort på 224 matcher i Damallsvenskan och i danska landslaget.

Frågan hur känns det vill man gärna undvika, men 48 timmar innan hon ska få sitt SM-guld och samtidigt kommer att veta att det här var sista matchen är en speciell situation.

”Det känns speciellt,” börjar Mariann. ”Jätteglad och stolt över att få sluta med ett SM-guld. men samtidigt är det ju lite vemodigt också. Jag har inte kunnat tänka på ett bättre avslut än detta och även med det gänget som vi nu har haft i nästan tre år. Det är skönt att ha kunnat vara med på den resan.”

”Med åren som har gått har det bara blivit bättre och bättre tycker jag och nu fick det kulminera med en guldmedalj vilket är ganska roligt.”

15743779072_c1b9e7d1ff_k

Mariann i UWCL-matchen mot ryska Zvezda 2005

Du har spelar sex säsonger med LFC vilket är ju ungefär hälften av en vuxen människas fotbollskarriär när man tänker att man kanske har 10-12 år att spela i eliten.

”Jo, jag har varit sex år här och tio år i Fortuna [Hjørring]”

Mariann Gajhede Knudsen är alltså inte bara ett mönsterexempel på en lagspelare, hon är även väldigt trogen sina klubbar. Fortuna och LFC står på hennes facit och förstås det danska landslaget. I rød og hvid spelade Gajhede Knudsen 107 gånger, fick utmärkelsen Danmarks bästa fotbollsspelare (motsvarighet till Diamantbollen) två gånger år 2008 och 2014.

”Jag hade lite kontakt med Jörgen [Pettersson] när han var i Malmö, ,men just det året hade jag precis skrivit nytt kontrakt och befann mig i en fas av min utbildning där jag inte kunde flytta direkt och sen när Jörgen hörde av sig igen så var det egentligen inte så mycket att tänka, då var jag liksom redo för att testa mig i denna liga.”

Om du blickar tillbaka på dina sex säsonger i Östergötland, hur skulle du sammanfatta.

”I början var vi ju ganska många nya som kom och det var lite tränarbyten, det var en tid där vi kanske hade bättre spelare än vi lyckades prestera, men vi fick inte riktigt ihop laget, var för ojämna i våra prestationer. Sen bytte ju klubben sin strategi. Det kom en hel del unga spelare och därefter har vi jobbat mot ett mål och det tar ju lite tid att komma dit. Det var ju Martin Sjögren som ligger bakom den strategin och har varit med och valt hur vi skulle spela. Sen fick vi ju lite titta på vårt sätt att spela fotboll utifrån de spelare vi har haft och det var ju också ett viktigt bidrag till. Martin betyder mycket för alla i laget.”

Om man jämför Linköpings årliga budget med den som Rosengård har i Sverige eller till och med den som de stora lagen i Europa har, PSG, Lyon, Bayern och Wolfsburg så känns ju detta SM-guld ännu större.

”Nej, det är ju klart, det är en annan liga än de fyra sista som du nämner, men vi har väl satsat på att ha en väldigt liten trupp, men med duktiga spelare  allihopa, det har varit jämnt och det har varit ganska stor konkurrens också.”

Ni har ju verkligen en ganska bra konkurrens, inte bara med 12-13 spelare, men snarare 16-18.

”Nej, vi är inte ens 18. Vi har 17, men vi har ju haft minst 15 som har kunnat konkurrera på flera positioner.”

Just nu ligger LFC 10 poäng före FC Rosengård, helt otroligt sanslöst mycket.

”Ja, det hade vi i alla fall inte räknat med om du hade frågat mig för några månader sedan. Det är väl oerhört bra av oss, men det är också inte så bra av Rosengård den här sista delen av säsongen.”

Det känns ju lite att proppen gick ut ur Rosengård efter matchen på Linköpings arena som ni vann med 1:0.

”Det vet jag inte om man kan säga, men ser man bara på resultaten, så har de ju inte lyckats på sistone. Nu har de ju haft en del skadebekymmer och man vet inte om de har valt en annan strategi och satsa på Champions League, det vet ju bara de själva.Men det kan ju vara svårt när man förlorar en så viktig match att komma upp igen.”

När har du beslutat att lägga av med fotbollen, inför den här säsongen?

”Det var ju i våras i alla fall. Jag har funderat länge. Jag hade ju en blodpropp i benet 2009 och efteråt så sa dem att jag egentligen fick bara spela tills jag är 30, då skulle jag ta blodförtunnande medicin. Sen ptatade jag med läkaren när jag närmade mig 30 , så sa han att det var okej att spela lite till, men inte många år. Så det har ju varit en tanke de senaste åren. Förra säsongen hade jag en del skadebekymmer och på våren hände det igen. Så började väl kroppen säga att det börjar bli dax. Man vill ju gärna prestera på en nivå där där man faktiskt tycker att man är tillräckligt bra. Sen var det andra saker också. Min pojkvän flyttade till Danmark och jobbar där som fotbollstränare och sen finns det ju också en framtid med familj som lockar.”

Jag tycker att det är ett smart val att nu sluta på toppen och inte hålla på till en tid där kroppen kanske säger ifrån på riktigt.

15742230565_46a31935da_h

Danskorna i LFC: Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Mosegaard Harder

”Jo, jag hoppas att det är ett smart val. Det har varit lite tuffare när jag valde att pensionera mig från landslaget. Jag tog en paus, sen kom jag tillbaka och spelade lite, men sen kände jag över vinterpausen att det inte fungerar.”

 

En sak är väldigt iögonfallande i din statistik. Du har spelat drygt 220 matcher i danska landslaget och i Damallsvenskan sammantaget fått tre gula kort. Kan det vara sant?

”Ja, det kan stämma. Jag brukar inte få gula kort. Jag kommer ihåg de flesta. 2005 spelade jag ytterback i landslaget mot England och sen har jag väl fått några stycken i LFC, men det var inte så många, det kan mycket väl stämma.”

Utan att jag vill hänga ut några spelare med namn så vill jag konstatera här att just nu finns det åtta spelare som under den pågående säsongen på maximalt 21 matcher har fått fler gula kort än Mariann Gajhede Knudsen på mer än 220 matcher.

När hon flyttar tillbaka till Danmark vill Gajhede Knudsen jobba som sjukgymnast, sökandet efter ett jobb i branschen pågår, men klart är redan att hon kommer att bli fotbollstränare. Mariann ska träna U12-pojkar i en superligaklubb i AaB Aalborg Boldklub.

”Det ser jag fram emot också, de har aldrig haft en kvinnlig tränare. I Danmark är det väldigt, väldigt sällan och de som jag pratade med tror inte att det finns  en kvinnlig tränare i hela fodbolligan på alla år. Jag gillar verkligen att vara tränare och jag hoppas att jag bli duktig nån gång.”

På lördag (läs: i dag) får ni SM-guld. Vad kommer att hända under dagen och efter matchen?

”Man får hoppas att det inte blir så dåligt väder, men jag hopaps att det kommer mycket folk som vill vara med och fira och vara med sista matchen tillsammans med oss. Vi kommer att fira tillsammans med publiken, skriver autografer efter matchen flr dem som vill. Sen efteråt ska vi fira lite med alla i föreningen på kvällen.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Linköpings FC vinner SM-guld 2016!

20447343551_7218c44ab6_k-1Det hade jag inte förväntat mig! Att Linköpings FC redan i dag skulle säkra sitt andra SM-guld efter 2009. Att LFC skulle ligga på första plats med åtta poängs marginal på FC Rosengård – det lag som hittills har dominerat det pågående decenniet i Sverige.

Medan Linköping gjorde sin läxa och vann ohotat med 2:0 borta mot Vittsjö (mål av Kristine Minde och Stina Blackstenius), såförlorade ett skadedrabbat Rosengård med 1:2 hemma mot Eskilstuna United. Mimmi Larsson och Marija Banusic gav bortalaget en 2:0 ledning innan Natasa Andonova efter en målvaktstavla av Emelie Lundberg kunde komma en bit närmare utan dock att kunna hota på allvar.

Vid den tidpunkten hade Marta redan fått gå av planen efter en armbåge av Natalie Björn. Rosengård hade Hanna Persson (*1996), Emma Pennsäter (*1997), Edina Filekovic (*1998), Linnéa Svensson (*1999), Ida Lyberg (*2000) och Johanna Barth (*1999) på bänken. Duktiga spelare allihopa och kanske kommer en eller annan av dem så småningom spela i en startelva i Damallsvenskan. Men ingen av dem kunde man förvänta sig av att förändra en matchbild när man låg under med 0:2. En anledning att Rosengåtd inte klarade sig var otur med skador som sedan blottade faktumet att truppen är inte stor. Den är alldeles för liten. Vilket bådar inte gått för när UWCL sedan går in i slutskedet nästa år.

Luften hade nog gått ur Rosengård i söndags i Linköping när Kristine Minde nickade in 1:0 på Arenan. Minde avgjorde SM-guldet med sin nick utan att vara medveten om det. Jag kommer ihåg att både Magdalena Ericsson och Kris Minde i samtal med bloggen har sagt att de tänkte fler gånger på matchen mot Rosengård innan den blev av. Veckor innan. Medan FCR:s lagkapten Emma Berglund sa att hon inte hade gjort det, det var en march som alla andra. Kanske hittar man en annan orsak i denna pyttelilla skillnad. Medan Ericsson och Minde var taggade och längtade efter avgörandet, så såg Rosengård matchen som bara ytterligare en annan? LFC var defintivt hungrigare medan konkurrenten Rosengård ändå har vunnit SM-guld 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015.

Linköping vinner SM-guld och Martin Sjögren som fick ställa sig påklädd i duschen när LFC-tjejerna sände live från Vittsjö IP, Sjögren har nu lyckats bli en tränare som har vunnit damallsvenskt guld med rvå klubbar. Inte många andra som har gjort detta troligtvis. Sjögren har tillsammans med klubbledningen byggt upp ett lag med lugnt arbete, fantastiska rekryteringar (Claudia Neto, Kristine Minde, Ericsson, Rolfö, Harder…) och han gjorde Magda Ericsson till sin lagkapten, en ung tjej i landslaget som symboliserar lagbygget man gjorde som ingen annan. Det finns ingen bättre ersättare för Pia Sundhage än Sjögren, men klubben borde nog göra allt för att behålla honom. För några veckor sedan sa Martin att han hade samma känsla som 2010 när han vann sitt första SM-guld med Rosengård (då LdB FC Malmö). Även den känslan var rätt.

Nu kommer Stina Blackstenius och Pernille Harder uppvaktas ännu hårdare av agenter och klubbar ute i Europa. Men nu är det först tid för att fira de nya svenska mästarna. Mallbackens chanser att klara att stanna kvar  Damallsvenskan var mycket små inför den här söndagen. Nu kommer de att möte ett lag som redan gått in i mål. En liten chans i alla fall för värmländskorna även om jag är övertygad att LFC vill avsluta säsongen som obesegrat i Damallsvenskan.

Rosengårds tid är över? Nejjjjj. Inte alls. De kommer tillbaka om några månader. Fast ändå är FCR:s modell som kräver betydligt mer pengar, att för det mesta köpa färdiga utländska spelare (Ali Riley, Marta, Natasa Andonova, Lieke Martens, Ella Masar McLeod, Anita Asante) plus svenska toppspelare (Emma Berglund, Lotta Schelin) diskutabel. Men jag tror i dagsläge inte att man kommer att ändra modellen. Det känns definitivt att Rosengård borde satsa på en större och bredare trupp för att kunna jaga de tyska och franska topplagen i UWCL. Som Nora Holstad Berge sa till mig i onsdags i München: ”Vi har en trupp på 25 spelare.” Rent önsketänkande i Sverige, tyvärr.

Jag hade tvekat vilken match jag skulle besöka den 5 november, sista omgången i Damallsvenskan och Elitettan. Nu ser det ut som om jag borde dra till Tele 2 Arena i Stockholm och bevaka Hammarby DFF – Limhamn Bunkeflo. I Linköping blir det ett avslappnat firande på hemmaplan, i Stockholm på Stadion möts årets nykomlingar Djurgården och Kvarnsveden som båda har gjort mycket bra ifrån sig i en ändå ganska betydelselös match. Bajen kommer som det ser ut att behöva en poäng för att åter igen spela damallsvenskt 2017.