Etikettarkiv: Martin Sjögren

Press avgör mot Norge

DSC07834Jag såg nästan hela USA:s bortamatch mot Norge i kväll. Det påminde mycket om matchen mot Sverige. Ett engagerad norskt lag som var bättre än motståndarna i den första halvleken och en mer jämn andra halvlek. I Göteborg gjorde Rose Lavelle det avgörande målet efter 56 minuter, i Sandefjord dröjde det fyra minuter till innan Becky Sauerbrunn slog en lång crossboll till Christen Press som visade snabbhet och beslutsamhet när hon satte bollen bakom veteranen Ingrid Hjelmseth. Press kom från vänster när hon gjorde sitt 42:a landslagsmål i 87:e landskampen, Lavelle hade kommit från höger i torsdags. Många likheter i matchbilden,

Är USA ett lag på väg neråt? Knappast. De vann två bortamatcher mot världens sjätte respektive elfte bäste lag och de höll nollan under 180 minuter. De vann dock båda matcherna utan att glänsa och utan att dominera. Men som jag skrev i veckan, Jill Ellis, Tony Gustavsson och gänget bygger om, de bygger en ny trupp som ska vinna VM-guld 2019. De visade att en enda situation där motståndarna inte är 100% med i bilden kan räcka för att avgöra en match. De gjorde det två gånger om mot motstånd som vi ser som potentiella medaljvinnare i EM.

Däremot kommer de inte längre att vara så överlägsen som de var senast 2015 när de helt ohotad vann VM-guldet i Kanada. Världen kommer i kapp, det finns andra starka ligor och kanske borde fler amerikanska toppspelare spela utomlands. Kanske borde fler amerikanska tränare arbetar utomlands för att lära sig andra sätt att spela ”the game”.

I början av 2014 hade jag ett långt samtal med dåvarande Tyresö FF-tränaren och nuvarande assisterande för USA, Tony Gustavsson, på Tyresövallen. Och då förklarade Tony att man hade förstått i USA att man måste så småningom anpassa sitt spel för att på sikt kunna vinna titlar mot motstånd som Japan och Frankrike som han då betecknade som framtidens fotboll. Detta kommer att ta mycket tid och tålamodet finns säkert inte hos media och förbundet i ett land där redan en silvermedaljör betraktas som en ”loser”. Men USA kommer på lång sikt alltid att vara ett lag att räkna med, det är en slutsats efter de trots brist på dominans vann båda matcher i Göteborg och Sandefjord.

Martin Sjögren, Norges tränare (jo, Martin Sjögren, jag får fortfarande vänja mig att skriva detta…), var i stort sett nöjd med delar av matchen. Inte med förlusten förstås. ”Vi spelade jämnt mot ett av världens bästa lag och även om vi hade inte så stora chanser så hade vi en ganska stor del halvchanser,” citeras Sjögren i norska Aftenposten. 

Caroline Graham Hansen, Norges bästa spelare i dag, sa efter matchen att hon tycker att USA är klart mycket bättre än minst två av gruppmotståndarna som väntar Norge i Holland, nämligen Belgien och Danmark.

Graham säger: ”Vi hade kanske förtjänat att få ett eller två mål. Hörnan som jag slog gick nästan in i mål, men hon [Alyssa Naeher] tog den. Jag vet inte om den var i mål, vi har ingen goal-line-technology på den här nivån. Kul att näsan 4 000 kom ikväll för att visa sitt stöd för damfotbollen.”

Lagkapten Maren Mjelde var lite smådeppigt efter förlusten och sa att man inte får ge en motståndare av USA:s kaliber en enda chans (som den som Press fick) för då avgör dem en match.

Ett plus även till fd forwarden och numera vänsterbacken Elise Thorsnes som gjorde en kanonmatch speciellt i första halvleken. I andra hade Ellis och Co. förstått att de måste stoppa Thorsnes.

Riktigt stora målchanser uteblev på båda sidor. USA hade ett skott på mål under hela matchen och det gick in! I första halvleken hade USA två skott, i andra nio, men alltså bara ett enda skott som kom på mål. Även norskorna hade inte mycket att komma med trots att matchen precis som den i Göteborg var sevärt.

Nu stundar flera veckor utan match för norskorna, sedan bär det av till Frankrike där man spelar genrepet mot guldfavoriten innan man åker vidare till Holland.

Jämfört med Sverige-matchen hade Jill Ellis planerat två ändringar i startelvan: Abby Dahlkemper kom in för Meghan Klingenberg och Christen Press för Carli Lloyd. Eftersom Mallory Pugh skadade sig under uppvärmningen kom Klingenberg in ändå.

Nu fokus på Sveriges match mot Skottland. Där allt annat än en svensk storseger vore en skräll. Skottland är med Ryssland och Portugal (och Österrike?) troligtvis det lag i EM-fältet som har minst chans att avancera. De saknar dessutom sin enda spelare av yppersta världklass, Kim Little, som drog korsbandet för ett par veckor sedan.

Johan Rydén har skrivit en klockren analys av matchen Sverige – USA där han kommer fram att Sverige ”inte brinner i boxen”. Att Pia Sundhage nu ska välta avslut, avslut, avslut med spelare som har gjort hundratals mål under sina karriärer, ser han inte heller som receptet till framgång. Jag håller med att man inte behöver lära Lotta Schelin hur man gör mål. Hon är ingen skolelev längre. Även Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Mimmi Larsson vet precis vart målet står. Rydén ser avsaknaden av en klar och tydlig spelidé som det största problemet.

 

 

 

 

 

Intervju: Jessica Samuelsson (Linköpings FC)

33373684834_2de4f27578_kI veckan gick Lillie Persson ut i Dagens Nyheter (i en artikel endast för prenumeranter) och sade att 13-14 platser i damlandslaget för EURO 2017 i Nederländerna är klara medan tio platser är fortfarande öppna.

Inga namn nämndes så vitt jag vet, men ett namn som måste vara klar är Jessica Samuelsson. Linköpings FCs högerback har en väldig hög lägstanivå och en av få som alltid presterar i landslaget. Nu när hennes LFC hade skadeproblem med Marija Banusic och Kristine Minde skadade fick Samuelsson flytta upp och spelade faktiskt forward mot Djurgården – ett litet genidrag av tränaren Kim Björkegren eftersom 25-åringen gjorde båda mål mot Stockholmslaget.

Linköpings FC kommer att spela Champions League till hösten med en trupp där mycket av personalen har bytts ut. Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö – tre av truppens största stjärnor i offensiven försvann till Tyskland och Frankrike. Även trotjänaren Mariann Gajhede Knudsen och mittfältaren Renée Slegers lämnade. När tränaren Martin Sjögren avslöjades som ny norsk förbundskaptén till årsskiftet trodde jag och många andra som kallar sig för experter att det skulle vara näst intill omöjligt att försvara SM-guldet trots att intressanta värvningar gjorde. Klubben fortsatte med strategin att värva unga svenska talanger som ännu inte har blommat ut för fullt: Marija Banusic, Lina Hurtig och Irma Helin ska nämnas i första hand. Vad tänkte de kvarvarande spelarna som Samuelsson när så många försvann? Frustration?

”Det var inte frustrerade men en liten oro fanns hur det skulle bli,” säger Jessica Samuelsson.

”I och med att huvudtränare blev klart relativt sent också. Jag har verkligen blivit positivt överraskad hur bra det har funkat med både ny tränare och så många nya spelare. Samtidigt som det var tråkigt att tappa mycket bra spelare och goa personligheter så var det inspirerade att börja bygga något nytt.”

Fem matcher, fem vinster och serieetta igen. Senast Linköping förlorade en match i Damallsvenskan var för 580 dagar sedan, den 18 oktober 2015 – på Malmö IP med 0:5 mot Rosengård som säkrade SM-guldet den dagen.

18601181_10154818044372830_965075852_n

47 A-landskamper hittills för Jessica Samuelsson (Foto: Anders Henrikson)

Jag kommer på inget exempel att ett topplag har tappat så mycket av sin offensiva kraft (Harder, Blackstenius och Rolfö gjorde 47 av 73 mål vilket motsvarar 64,3%), och ändå bara fortsatt vinna med den nya personalen. Varför har det gått så bra tror du, Jessica?

 

”Jag tror en stor del är att vi har så skön stämning i laget,” resonerar Jessica Samuelsson.
”Alla kände sig välkomna från första dag. Det bidrar till en mer avslappnad stämning och alla vågar vara sig själva både på och utanför planen. Tydligheten i Kims spelidé tror jag också bidrar till att det är lättare att snabbt få saker och ting att stämma ute på planen.”
Sen har det ju också bytts tränare. Vad är den största skillnaden mellan Martin och Kim? Har det skett förändringar?

”Absolut har det skett endel förändringar, vilket är naturligt när det sker ett tränarbyte.

De två största förändringar skulle jag säga är att vi spelar men en annan formation och att vi attackerar lite mer och snabbare på kanterna än åren med Martin.”
För dig själv har den allra senaste tiden medfört en ny roll där du sattes in som forward. Vad kommer du att ha med dig i bagaget från den här tiden när du flyttar tillbaka till backlinjen så småningom?
”Jag har fått träna på mitt offensiva spel, högt och brett hamnar jag även som ytterback, så det tar jag med mig,” berättar Jessica.
”Jag har också fått se spelet från en annan vinkel, vilket gör att jag som ytterback förhoppningsvis tydligare vet vilka ytor som oftast är lediga. Jag vet ju själv vilka lägen och ytor som jag själv vill ha bollen i som forward. ”
Ditt kontrakt går ut efter den här säsongen och till Östgöta Correspondenten har du sagt att spelet i England och Tyskland skulle kunna locka dig framöver. Hur mycket följer du ligor utomlands och varför nämnde du just dessa två länder?
”Jag ser inte så mycket matcher från andra ligor, men det är nog mest för att de inte är så lättillgängliga att se,” förklarar hon.
”De ligor och lag jag följer mest är där jag känner någon som spelar.  England och Tyskland lockar mest dels för det är bra ligor och dels för att jag tror min spelstil passar bättre där än i till exempel Frankrike. Men också för att jag gillar att varje match är en relativt tuff utmaning, Tyskland och England känns som de två ligor där lagen i serien är jämnast. ”
Nånting som onekligen stämmer. Den franska ligan som ställer båda UWCL-finalister och som har ett annat topplag i svensklaget Montpellier där Samuelssons fd LFC-kompis Blackstenius finns numera är otrolig ojämn. Man har 22 matcher där, men 18 av dessa är mer eller mindre en transportsträcka till de stora drabbningarna mellan Lyon, Montpellier och PSG och så lär det fortsätta även nästa år. Mest händer just nu kanske i England där muskler spänns på riktigt, men där man borde ha koll på ägarförhållanden i klubbarna innan man tar steget dit. I tyska Bayern München försvinner fyra av sju backar till nästa säsong och man har än så länge bara rekryterat två nya. I det laget finns även förra LFC-aren Rolfö. Men informationen om Bayerns ombyggnad kom efter jag ställde frågorna till Jessica och sedan skulle detta inte handla om helt ogrundade spekulationer om vilka lag som skulle kunna vara intressanta eller inte för den 47-faldiga A-landslagsbacken som ju redan har spelat en sväng utomlands för australiska Melbourne Victory 2013/14.
Avslutningsvis var vi istället inne på dagens toppmatch mot Rosengård. Blir det en svår eller kanske också lättare uppgift på lördag (läs i dag)? De kommer ju med två bortaförluster i rad nu.
”Svår, helt klart,” vet Jessica.
”De har stjärnspelare på i princip varje position. De har individer som kan avgöra på egen hand. Men gör vi en bra lagprestation har vi självklart alla möjligheter att ta med oss 3p även från den matchen.”
Hur måste ni då spela för att slå Rosengård?
”Kompakt och tufft i försvarsspelet. Anfallsmässigt tycker jag att vi ska spela med mycket självförtroende. Vi tar med oss mycket från vår senare match mot Örebro och bygger vidare på det.”
Kl 1500 i dag smäller det på Arenan i Linköping och förhoppningsvis blir det inget regn som senast då lagen möttes hät i oktober i fjol och där SM-guldet de facto avgjordes genom ett nickmål av Kristine Minde.

 

 

Intervju: Linda Sällström (Vittsjö GIK)

26149784023_44cc707a59_k

Linda Sällström (tv) på Stockholms Stadion 2016, här mot Djurgårdens Sheila van den Bulk

Första gången jag pratade med Linda Sällström  var på Kristinebergs IP för drygt nio år sedan. Hon hade kommit till Sverige från Helsingfors några veckor tidigare. Medspelarna i hennes nya lag Djurgården var bl a världsmästarna Ariane Hingst och Nadine Angerer och en av Sveriges bästa forwards genom tiderna, Victoria Sandell Svensson.

När Djurgårdens starka lag splittrades lämnade många spelare klubben. Linda flyttade söderut, drygt 90 tågminuter, till Linköping där hon först tränade under Jörgen Pettersson och sedan under Martin Sjögren. Tyvärr blev tiden inte som den hade kunnat bli. Tre korsbandsskador betydde att 3 av 5 säsonger i LFC blev rehabsäsonger för henne. Hon rehabbade, plågade sig precis som alla andra som får denna tunga skada och kom tillbaka och sen blev det tid för nästa korsbandsskada. Tre gånger på tre år. Maximal otur får man nog säga.

I maj 2017 ser världen ljust ut för Linda Sällström. En forward ska göra mål och i bästa fall leder hen skytteligan och det gör hon nu, delad skytteligaledning med Marija Banusic, Tabitha Chawinga och Ella Masar McLeod.

När jag ringer upp Linda på kvällen i veckan så har hon precis kommit hem till Hässleholm från träningen i Vittsjö. Och vi börjar vårt samtal med att prata om skador och vart gränsen går mellan att hjälpa sitt lag att ta poäng och den egna hälsan. 28-åringen säger sig ha lärt sig att veta var denna gräns går och betonar att det ska finnas ett liv även efter fotbollen för alla spelare där man vill ha hälsan i behåll. Hur hon själv mår?

”Jag är frisk och det är trevligt,” säger hon glad. ”Jag känner ingenting i knäna. Om jag skulle få minnesförlust så skulle jag inte veta att jag nånsin har haft nånting i knäna och att jag har blivit opererad där. Det enda jag har är ärren.”

15122425204_ea0e4285c6_k

Linda Sällström inför UWCL-matchen för Linköpings FC mot ryska Zvezda 2014

Hon säger sig inte tänka på sin speciella historia med knäskador när hon spelar, hon bara kör. Men: ”Om jag har nån känning i kroppen eller har ont nånstans så har man ju blivit mycket bättre att lyssna på såna signaler. Då kanske man kliver av träningen eller man tar det lite lugnare ett par dagar om det behövs.”

Vårt samtal kring skador slutar där och vi fortsätter med glädjeämnet att Linda efter fem matcher 2017 redan har gjort lika många mål som efter 20 matcher 2016. Fem stycken.

”Jag har haft flyt och det har gått bra. Men det kan ju vända väldigt fort och det är ju små marginaler som gör att bollen går in eller inte går in. Klart är det bra för självförtroendet och att man känner att man är i form. Senast det gick så här bra drog jag korsbandet, så,” säger Linda och skrattar. ”Men nu hoppas vi att det inte ska bli så.”

Två av Sällströms mål i år var straffar. Har hon blivit Vittsjös straffläggare numero uno numera?

”Ibland har jag gjort det tidigare, men nu när Emmi [Alanen] var borta, så har jag skjutit straffarna. Man kan se det nästan som gratis mål och då har jag egentligen inte gjort så många mål,” säger hon och och lägger till att hon kanske fortsätter ett tag med straffar så länge det går bra trots att Alanen är tillbaka.

Damallsvenskan 2017 är väldigt jämn och Vittsjö på sjätte plats leder ett gäng av sju klubbar där alla kan slå alla alla dagar känns det som.

”Jo, det är ju alltid väldigt ovisst och det är ju jättekul att det blir spåna skrällar som när Hammarby slog Rosengård. Det är ju helt omöjligt att säga hur det kommer att se ut i toppen och botten i slutet av säsongen. Ju längre spänningen hålls, desto roligare tycker jag är det,” säger Linda Sällström.

”Det är så tajt i botten att om man vinner en march kan man avancera flera platser.”

Under försäsongen hade Vittsjö många skadade spelare och ibland svårt att få ihop en trupp eller ens en startelva till vissa matcher. Hur känner Linda Sällström att det har gått för VGIK?

”Det började ju väldigt bra med vinst i Kristianstad. De här tre poängen i första matchen var väldigt viktiga psykologiskt, tror jag. Att få en bra inledning på säsongen och så lyckades vi spela oavgjort mot Eskilstuna. Att ha fyra poäng efter två matcher var bra. Sen fick vi två förluster i rad och det var jobbigt, speciellt den mot LB07 kändes riktigt tråkigt. Med tanke på det var det jätteskönt att kunna vinna förra matchen i Kvarnsveden. Att vi lyckades stå emot trots att de tryckte på väldigt mycket på slutet.”

Sällström läser till läkare på Universitetet i Lund, men gör uppehåll i studierna under vårterminen och ska fortsätta till höstterminen. Då byter Linda lag varje år, eftersom det blir nya studiekamrater till hösten eftersom de som hon mötte i höstas har gått ett steg vidare, steget som hon just nu avstår ifrån för att klara elitfotbollens krav. Men hon berättar att det är alltid lätt för henne att komma in i den nya studiegruppen. Kombination av spel i klubben och i landslaget som leder till många resdagar ställer till det för att utbildningen kan sätta rejäl fart. Men någon dag så får nog Linda kalla sig doktor. Brasilien hade en gång i tiden en barnläkare i landslaget som även blev utropad som doktor Sokrates på matcherna. Jag har skämtat någon gång att det vore kul att höra speakern rapportera ett mål av doktor Sällström. Det lär ta något år.

På söndag i alla fall kommer Vittsjö att spela mot Piteå IF på LF Arena, en match som blir tuff och fysiskt och där möter Sällis en gammal lagkamrat från den tidiga tiden i Linköping, Faith Ikidi Michael. 

 

 

Inför omgång 3

34085154191_187500ed27_k

Marija Banusic inför Linköpings bortamatch mot Hammarby

KIF Örebro – Hammarby IF FF 28/4, kl 1900 (Behrns Arena)

KIF såg bra ut mot Kristianstad nyligen och vann mycket rättvist. Emma Jansson möter den klubb hon växte upp i. Jenny Hjohlman behöver snabbt göra mål för att ha en chans att hamna i Pia Sundhages trupp mot USA och Skottland i juni, en trupp som borde visa stora likheter med den slutgiltiga EM-truppen. För Hammarby gäller det att börja ta poäng snabbast möjligt efter två förluster mot Eskilstuna och Linköping.

Men det är offensiven med just Hjohlman och Jansson, mittfältet med Michelle de Jongh och otroligt erfarna Lisa Dahlkvist samt försvaret med comebackande Marina Pettersson Engström som borde kunna garantera tre poäng i dag.

Alla ungdomslag (flickor och pojkar) upp till 16 år har fritt inträde hela säsongen på Behrns Arena. Det är ett bra initiativ. Tidigare på gamla Kristinebergs IP brukade det vimla av flicklag när Djurgården spelade och spelarna fick skriva autografer efter varenda match. Att knyta unga till A-laget är ett sätt att visa upp förebilder för morgondagens elitspelare eller morgondagens betalande publik.

Mitt tips: 2:1

 

LB 07 – Kristianstads DFF 29/4, kl 1500 (Limhamns IP)

LB var sekunder från att skrälla mot Piteå nyligen medan Kristianstad har varken gjort mål eller tagit poäng i de två inledande matcherna. Spelmässigt har LB 07 visat att man utmana många lag i Damallsvenskan, mot KDFF kommer det troligtvis att handla mer om att kunna kriga. KDFF lär vara hur revanschsugen som helst efter två uddamålsförluster.

Mitt tips: 1:1

 

Piteå IF – Kvarnsvedens IK 30/4, kl 1400 (LF Arena)

Piteå har gjort ett mål, släppt in två, vunnit en poäng i sista sekunden mot LB 07. Kvarnsveden har gjort fem mål, släppt in tio, vunnit en poäng i sista sekunden mot Kopparbergs/Göteborg FC.

Båda matcher lagen emellan slutade 2:2 i fjol. I Piteå tog Kvarnsveden en 2:0 ledning och PIF fick springa i uppförsbacke för att åtminstone ta en poäng.

I båda Kvarnsvedens matcher såg vi brister i försvaret, men samtidigt en offensiv som fungerar även om den är mer eller mindre beroende av Tabitha Chawinga, en spelare som fortfarande kan utvecklas, men som jag redan nu skulle sätta stämpeln världsklass på. Nu är radarpartnern Elizabeth Addo tillbaka vilket gör Kvarnsveden ännu vassare i spelet framåt.

Piteå har dock ett utmärkt försvar, lagets bästa del med nigeriansk-svenska Faith Ikidi Michael, bästa mittbacken i Damallsvenskan. Jag satsar på en upprepning av fjolårets resultat.

Mitt tips: 2:2

 

Linköpings FC – Djurgården 30/4, kl. 1600 (Linköping Arena)

Vad kan Linköpings FC åstadkomma år 1 efter Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Marianne Gajhede Knudsen, Renée Slegers och Martin Sjögren? 

Försäsongen och de två första matcherna såg riktigt bra ut. Men en försäsong är alltid en försäsong och sex poäng mot två nykomlingar som måste anpassa sig till högsta serien är viktiga, men vad händer mot mer etablerade lag?

Detta får vi se på söndag när Djurgården kommer till Linköpings arena. Ett Djurgården som tack vare Gudbjörg Gunnarsdottir förlorade endast med 1:3 mot Rosengård, men ett Djurgården som jag ser starkare som både LB07 och Hammarby.

Marija Banusic ser riktigt bra ut de här första dagarna när säsongen är i gång. Leendet på läpparna under uppvärmningen på Tele2Arena i lördags visar att hon mår bra i Östergötland. Kristine Minde är ännu viktigare, bara Lina Hurtig måste komma igång ordentligt i sin nya klubb.

Mitt tips: 2:1

Kopparbergs/Göteborg FC – Vittsjö GIK 1/5, kl 1600 (Valhalla IP)

Vittsjö tog fyra poäng i matcherna mot Kristianstad och Eskilstuna. Det kunde ha varit 0 om man tittar på skott- och hörnstatistiken. 4:14 i skott och 2:16 i hörnor mot KDFF och 9:26 respektive 5:10 mot United. Sammanlagt 13:40 resp 7:26.

Fyra poäng mot detta facit är inte dåligt. Göteborg var på väg mot sex poäng i tisdags innan Kvarnsveden vaknade på riktigt och kom tillbaka. Under press börjar Göteborg vackla, men kan Vittsjö sätter press på Göteborg med två anfallsess som Klara Markstedt och Emma ”Sjögran” Lundh (tränare Mårtenssoin jämförde Emmas unika speluppfattning med den av legendaren tillika Rosengård-sportchefen Therese Sjögran) skadade?

Jag tror inte det. Jag tror snarare att mittfältsmotorn Elin Rubensson och målspottaren Pauline ”Pallo” Hammarlund kommer att styra Göteborgsskeppet till tre suveräna hemmapoäng.

Mitt tips: 2:0

 

Eskilstuna United – FC Rosengård 3/5, kl 1900 (Tunavallen)

Toppmatchen i denna omgång spelas alltså först onsdagkväll på Tunavallen. Räkna med nytt publikrekord. I fjol kom 2249 till Vallen, jag hoppas på samma publiksiffra nu också. Då, i juni 2016, slutade matchen 0:1, Marta Vieira da Silva gjorde enda målet och jag intervjuade Sara Björk Gunnarsdottir för första och troligtvis även sista gången för länge, det var hennes avskedsmatch och hon saknas än i dag i Malmö.

Jag har tidigare varit kritisk till Rosengårds trupplanering. Några av de viktigaste spelarna i laget har passerat 30-årsgränsen och nu talas det till och med om att ytterligare en 32-åring kanske flyttar till Malmö efter EM. Caroline Seger har visserligen en säsong kvar på kontraktet med Olympique Lyon, men i en intervju med Fotbollsarena nyligen sa Seger att allt är möjligt inom fotbollen, att hon längtar hem och att i så fall endast Rosengård kommer i fråga och att hon har regelbunden kontakt med sportchefen i FC Rosengård, tillika Segers allra bästa vän, Therese Sjögran. Visst skulle Caroline Seger vara en förstärkning för vartenda damallsvenska lag, men jag skulle hellre se att Malmöklubben satsade på fler yngre inhemska och utländska spelare som till exempel Lieke Martens. Martens stora fördel är hennes ålder, hon är bara 24 år med många år framför sig om kan klara sig oskadd. Den nya #10 rollen som Jack Majgaard Jensen har gett Martens den här säsongen ser ut som ett litet genidrag. Vi får vänta ytterligare några matcher, men jag ser att vi i dagsläge visserligen har tappat Damallsvenskans bästa fotbollsspelare Pernille Harder, men att Martens (om än i annan klubb) kan komma nära epiteten MVP (Damallsvenskans bästa spelare) i år. För Seger vore ett klubbyte perfekt, hon kommer hem, hon är med sina bästa vänner och hon lär få spela medan hon i Lyon får spela då och då. Senast borta mot Manchester var det 90 minuter på bänken och i kvarten mot Wolfsburg blev det en halvlek från start i Wolfsburg och 27 minuter i returen som reserv. Jag misstänker att 18-åriga Ebba Wieder, en av Sveriges största talanger som fick starta både mot Kvarnsveden och Djurgården skulle återfinna sig på bänken då.

Eskilstuna var överlägsen senast i Vittsjö, men tog hem endast en enda poäng, men Mimmi Larsson har kommit i gång med målskyttet. Jag tror det blir en match som Rosengård ändå kommer att dominera tack vare en Martens i superform, tack vara en Ali Riley som har inlett säsongen mycket starkt och att första målet kan vara avgörande.

Mitt tips: 1:2

 

 

 

Algarve, Florida och annat

27788830851_433004155c_kJag har varit mycket på resande fot den senaste tiden. Två Tysklandsresor med  bara ett kort uppehåll hemma i Stockholm följde tätt efter Malmöresan där jag hade fått tillfälle att prata med Amanda Ilestedt.

Mycket har hänt de senaste dagarna. Det svenska landslaget har spelat fyra matcher, likaså har D23 och F19 varit aktiv och med Spanien och Schweiz har vi två uppstickare som vann turneringar och det urgamla löftet Frankrike demonterade USA på bortaplan med hela 3:0 och kommer hem med She-Believes-cup.

Men först tillbaka till Malmö. Marta lämnar rätt så säkert FC Rosengård mitt under säsongen. Det kom fram de senaste 24 timmarna sedan en amerikansk webbsida rapporterade att Marta skulle vara klar för NWSL-laget Orlando Pride och de svenska tidningar ringde ner stackars Erling Nilsson och Therese Sjögran och ville ha en bekräftelse eller ett dementi.

Marta själv svarade att man skulle fokusera på CL-matcherna som stundar, men både hennes och Nilssons resp Sjögrans svar tyder på att det blir en påskrift som kostar en slant.

”Om någon skulle vilja få loss henne under kontraktet, skulle det kosta väldigt mycket pengar,” sade Erling Nilsson till Sydsvenska Dagbladet. Väldigt mycket pengar i damfotbollen är dock en helt annan femma än i herrfotbollen. I damfotbollen är 100 000 kronor redan väldigt mycket pengar för de flesta klubbarna. Någonstans där lär prislappen börja ta form.

Orlando Pride ägs av Flávio Augusto da Silva, en brasiliansk affärsman som blev rik med att starta en skola med namnet Wise Up där man kunde plugga engelska. Den sålde han till en bra peng och numera äger han inte bara damlaget i Orlando utan även herrlaget sedan tidigare. Han är även bosatt i Florida och som brasse vet han förstås vem som är världens bästa damspelare genom tiderna.

För numera 31-åriga Marta är det kanske också sista chansen att tjäna en bra slant innan hon någon gång kommer att pensionera sig som spelare. Erling Nilsson har sagt till Sydsvenskan att NWSL är en Kalle Anka liga vilket inte riktigt håller. Just nu har en hel del spelare lämnat USA, bland andra Carli Lloyd och Heather O’Reilly och Alex Morgan, men alla kommer tillbaka till sommaren. I Orlando spelar även fd damallsvenskor som Ashlyn Harris och Ali Krieger som var lagkompisar med Marta under tiden i Tyresö. Dessutom finns redan två brasilianskor där och lagom efter den franska säsongens slut kommer även Alex Morgan att sätta sig på ett flygplan till Florida, kanske alltså tillsammans med Marta. Vilket onekligen skulle vara en stor förlust, främst för Rosengård, men även för Damallsvenskan. FCR såg ut som den stora favoriten inför årets serie efter Linköping tappade nästan hela offensiven efter guldåret.

De kommande veckorna kommer att visa vad som händer. Min magkänsla säger att ryktet kommer att bli verklighet.

Till den svenska insatsen i Algarve då. Jag såg endast matchen mot Ryssland och den var ju bra, ÄVEN om jag tycker att Ryssland är kanske kommande EUROs sämsta lag. Ryssland blir en slagpåse för både Tyskland och Sverige i gruppen. Men bra att landslaget gör fler än ett mål i en turneringsmarch. Det har vi sett ganska sällan i OS, OS-kvalet och VM 2015. Om man inte räknar straffar efter kvarts- och semifinalen i OS:

Den svenska insatsen ledde till mycket kritik av bl a Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen på Facebook. Han betecknade Algarve cup som en Kalle Anka turnering (vi känner igen formuleringen) och påstod att damfotboll är damfotbollens största hinder ibland på utvecklingen till mer proffsighet. Turneringen tycker han är alldeles för lång med alldeles för många matcher och hans kritik manifesterar han slutligen i att den svenska förbundskaptenen Pia Sundhage lät ett par spelare spela den största delen av turneringen, däribland fanns det Lotta Schelin (som är Majgaard Jensens medarbetare), Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist. 

Och rätt har han. Pia Sundhage är som bekant ibland en person som säger en sak, men gör en helt annan. Hon hade sagt att Algarve turneringen är så lång och slitsam med matcher i stort sett varannan dag att hon skulle låta laget rotera väldigt mycket. Hon gjorde – i stort sett raka motsatsen. Det är inte försvarbart att klubbarnas anställda matchas på detta sätt. Majgaard Jensen har helt rätt. När Pia Sundhage med eller utan medalj efter EURO 2017 kommer att lägga av som förbundskapten kommer de damallsvenska klubbarna att göra en lättnadens suck. De har tidigare ofta kritiserat att Sundhage struntar i klubbarnas åsikter och att relationen är dålig. Vid en omröstning under förra året röstade alla 12 klubbar i Sveriges högsta serie emot en förlängning av Pias kontrakt. Mer behöver man knappast säga. Tyvärr har lite förändrats och sedan Algarve är åter igen många med all rätt sura på förbundskaptenen.

Jag håller ändå inte riktigt med Majgaard Jensens kritik mot Algarve. Samtidigt körde man ju D23 matchning i La Manga och F19 på samma plats. Om man skulle se på Algarve som en utvecklingsturnering (vilket den egentligen är för de flesta andra länder förutom Sverige, se bara hur klokt Norges svenske förbundskapten Martin Sjögren matchade sin trupp), så skulle man kunna tänka sig att truppen får bestå av 30 spelare, då skulle ytterligare några platsa som antingen hamnade i La Manga eller fick stanna hemma som utmärkta Amanda Ilestedt.

Sedan borde man verkligen rotera laget och ge så många som möjligt ett tillfälle att spela, ja även att starta en match. Enligr Pia Sundhage tog hon ut Zecira Musovic som tredje målvakt eftersom hon ville föra in mer konkurrens i målvaktshierarkin där Hedvig Lindahl regerar helt ohotat eftersom hon just nu är Sveriges bästa målvakt, men även eftersom hon inte gärna ser någon som vill utmana hennes position på allvar, enligt min bedömning en viktig anledning varför Sofia Lundgren försvann. Musovic fick vara med i truppen, men fick inte en enda spelsekund. Rätt så typiskt Sundhage som satsar på de spelare som hon har bestämt sig för medan det är ytterst svårt att få en plats om man är utanför den inre kretsen. Nej, jag tycker det är tråkigt att Schelin, Dahlkvist och Samuelsson fick spela så mycket. I Lottas fall väntar snart Barcelona och för 33-åriga Schelin lär återhämtningen efter fyra landskamper ta lite mer tid än för en 19-åring.

Spanien tog hem Algarve cup. Betyder det att Spanien är en medaljkandidat på allvar i årets EURO? Ett delsvar kommer vi att få när vi ser FC Barcelona i två matcher mot Rosengård. Kan även Barcelona utmana Rosengåtd på allvar, då ser vi definitivt ett starkt Spanien även i EURO. Annars är det svårt att dra slutsatser från turneringen angående favoritskapet i EURO. Eftersom de tre bästa europeiska lagen ändå inte fanns med i Portugal. Tyskland, Frankrike och England spelade She Believes cup med och i USA. Och Frankrike vann och gör ytterligare ett försök i sommar att infria löftet om att vara ett måste-guldlag.

Ännu har vi inte hört något om att en tv-kanal köper rättigheterna för Damallsvenskan och med endast lite mer än en månad kvar fram till serien känns det som att vi får inrikta oss på ytterligare en säsong med damallsvenskan.tv. Vilket är helt acceptabelt för fansen – men klubbarna förlorar pengar som de har fått fram till för två år sedan.

Vittsjö fick dispens och lär få spela på Vittsjö IP. Sittplatser kommer att fixas och VIP-delen blir lite större. Arenakraven är i och för sig en omöjlighet. Man har skyllt på tävlingskommittén som har sagt nej till Vittsjö för några veckor sedan, men man glömmer egentligen att arenakraven kommer inte från SvFF utan från klubbarna själva. De var ett självmål som klubbarna gjorde för några år sedan i ett försök att å ena sidan få finare anläggningar och å andra sidan tillmötesgå UEFA:s krav på förbättring även på damfotbollsarenor. Men SvFF är själv medlem i UEFA och att kräva dussintals VIP-platser där i i stort sett runt 350-400 personer ser en match (som i Stockholm och Göteborg) är minst sagt löjligt.

 

Ett nytt fotbollsår

28177697680_c8172038de_k

Hur långt går Sverige i EM?

Gott nytt år! Man brukar börja ett nytt år fullt med förhoppningar om att det egna livet och världen som sådan blir lite bättre än förut. Eller ibland också att året inte blir lika grym som året innan. Tyvärr dröjde det endast 22 minuter in på det nya året innan jag hörde om attentatet i Istanbul där minst 39 människor mördades, mest unga människor som firade nyår fullt av glädje och just det, förhoppningar, på en klubb vid floden Bosporus.Sedan dess har rapporter kommit in om nya självmordsattentat i Bagdad och Mogadishu och inte end två dagar har gått.

Svårt ibland att byta ämne och skriva om fotbollen, men det är det vad bloggen handlar om. Ett halvår då den här bloggen har funnits har gått och ett nytt år väntar. Ett år med ett EM i Nederländerna, en historisk sådan då det är första gången att sexton lag får delta i finalturneringen, som blir den största någonsin. Nederländerna är ett bra val att ha turneringen i, publiken är minst sagt fantastisk och jag är övertygad om att det orangefärgade laget kommer att spela inför fulla läktare. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se matcher i gruppspelet eller om jag ska vara på plats när det är dags för kvartsfinal. Men annat än i Kanada är vägarna korta mellan städerna även om det inte fungerar att ha endast en bas under turneringen om man ska se olika lag. Jag skall återkomma till detta.

Snart åker det svenska laget ner till Spanien för att möta Martin Sjögrens Norge och Mark Sampsons England. Att möta två av Europas allra bästa fotbollslag är ett unikt tillfälle att få en fingervisning var vi står och var de andra står. England kommer ju att byta från vår-hösr till höst-vår 2017 vilket innebär att många engelska spelare kommer att spela ”bara” testmatcher under första delen av året, något som gäller även Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani, men även Ramona Bachmann som ju flyttar till London efter att inte ha fått ut sin fulla kapacitet i Wolfsburg.

I Sverige håller klubbarna på att bygga sina respektive trupper inför Damallsvenskans start den 16 april. Johan Rydén har sammanfattat läget för de 12 klubbarna i den högsta serien. Jag håller med om det mesta han skriver, är dock alltid lite osäker om spelare som kommer tillbaka från en korsbandsskada kommer att börja om lika bra som de var innan. Vi får alltså se om Hanna Folkesson kan anknyta till sin goda standard hon hade innan. Jag håller förstås tummarna för henne, en första fingervisning kommer kanske redan i januari i La Manga. Att Kristianstad efter en säsong som nästan slutade med nedflyttning nu håller på att rekrytera är skönt att se och Rita Chikwelu är lite av en transferbomb. Hon drog med sig Hanna Sandström till Skåne, men samtidigt lämnar också en del spelare KDFF. Jag ser inte direkt en målskytt där. Den som vill se en överblick över vad klubbarna värvar är alltid rekommenderad till David Lundells aka Spelare12s utmärkta sammanställning. Jag antar att inte bara bloggarna utan även de stora medierna tittar regelbundet på Davids lista över Damallsvenskan och Elitettan.

Lite mer ingående kommer jag att titta på trupperna när januari månaden har gått och de sista (?) värvningarna har gjorts. Fram tills dess nöjer jag mig med detta:

Linköpings FC: starkt försvar, bra mittfält, vem gör målen?

FC Rosengård: ingen stoppar dem på väg till SM-guldet

Eskilstuna United: kan utmana Linköping om UWCL-platsen

26548220153_ecd95e1bbd_k

Blir Piteå även ett lyft för Madelen Janogy (th). Tv Kim Sundlöv

Piteå IF: Irma Helin stort tapp, kan Stellan Karlsson ”förädla” även Julia Karlenäs och Madelen Janogy

Kopparbergs/Göteborg FC: Håller med Johan. Ett spelande lag under Torbjörn Nilsson har sedermera blivit ett ”första halvan av tabellen”-lag utan kontakt till toppen.

Djurgården: Stort tapp att Yvonne Ekroth lämnade. MEN: bra värvningar. Djurgården menar allvar.

Vittsjö: trampar lite på samma ruta. Vem gör målen?

KIF Örebro: Sju in, tio ut. Inga målskyttar här heller. Levererar Jenny Hjohlman?

Kvarnsvedens IK: Tiffany Weimer är en stor förlust. Kan Elisabeth Addo och Tabitha Chawinga göra mål/assist även utan amerikanskan?

Kristianstads DFF: Fem in, åtta ut. Med Johanna Rasmussen går mycket rutin.

Limhamn Bunkeflo: Bra lag, men bara en replacement med Anna Björk Kristjánsdóttir för Sabrina Vigueir. Gör de en Kvarnsveden, men vem är deras Chawinga?

Hammarby: Anna Oscarsson stannar trots anbud. Men inga starka värvningar. Det blir mycket svårt.

Till slut några datum som jag lagt in i min almanacka under januari – mars. Tyvärr blir den enda resa jag kommer att göra i damfotbollens tjänst bara den till Bollstanäs i februari.

Januari

Den franska ligan fortsätter med sin 12:e omgång den 15:e januari med bl a matchen Montpellier – PSG.

Miniturnering i La Manga (Spanien) med Sverige, England och Norge (Sverige spelar  den 19 januari mot Norge och den 24 januari mot England)

 

Februari

Den 18 februari spelas Svenska cupens åttondelsfinal. För 10 damallsvenska lag blir det den första tävlingsmatchen år 2017. Toppmatcher: Rosengård – Göteborg och Piteå – Eskilstuna.

Frauenbundesliga fortsätter med sin 12:e omgång den 19 februari

 

Mars

Årets Algarve-cup spelas igen utan Tyskland och USA, men har ändå ett imponerande startfält. Sverige spelar mot Australien, Kina och Nederländerna mellan den 1 och 8 mars.

UWCL-kvartsfinalerna spelas den 22/23 mars och 29/30 mars. Svenska FC Rosengård möter FC Barcelona med bl a Line Røddik Hansen och Jennifer Hermoso. Pernille Harders, Anja Mittags, Nilla Fischers och Sara Björk Gunnarsdottirs Wolfsburg möter Caroline Segers Lyon. Fridolina Rolfös och Nora Holstad Berges Bayern München möter Veronica Boquetes och Cristianes PSG.

s

 

Blackstenius till Montpellier

31842823261_6ae6749ae5_kÅret 2016 har varit Linköpings FCs klart bästa sedan 2009 då man vann sitt första SM-guld. Om inte ännu bättre. Obesegrat gick man genom hela säsongen och hade slutligen tio (!) poäng mer än betydligt resursstarkare FC Rosengård.

Men sedan november har Linköping tappat en hel del tunga pjäser: Pernille Harder drog till Wolfsburg där hon ska försöka få det ultimativa genombrottet i en av världens bästa lag. Det blir inte lätt att få en plats i startelvan i ett lag med 25 spelare i världsklass. Men Harder måste nog försöka ta nästa steget.

Innan Harder-dealen blev officiellt, briserade Rolfö-bomben. 23-åriga Fridolina skrev på för tyska mästarna Bayern München. Lyckas Bayern att slå ut PSG i vårens kvartsfinal kan Fridolina Rolfö få möta Rosengård i semifinalen. Just nu ligger Bayern tvåa i Bundesliga, fem poäng bakom överraskande serieledarna Turbine Potsdam med en match mer spelad än rivalen VfL Wolfsburg, två poäng bakom.

När Peter Gerhardsson skrällde som Sveriges nya förbundskapten efter Pia Sundhage andades nog många LFC-supportrar ut och trodde att mannen bakom SM-guldet, tränaren och sportchefen Martin Sjögren skulle stanna i Östergötland. Men i december kom nästa skräll. Sjögren som antingen inte var första valet för SvFF eller som valde bort SvFF skrev på i Oslo och ska leda Norge och världens bästa fotbollsspelare Ada Stolsmo Hegerberg in i EM-turneringen i juli/augusti. Det var Linköpings kanske största tapp, trots Harder, trots Rolfö.

Stina Blackstenius’ kontrakt löpte ut och vi alla trodde nog att hon skulle lämna och hamna hos en av Europas största klubbar Lyon, PSG, Bayern eller Wolfsburg som ju köper (nästan) alla lovande spelare som finns på kontinenten.

Enligt uppgifter i SVT väljer Blackstenius dock att gå till ett ”svensklag”, HSC Montpellier där hon gör sällskap med Sofia Jakobsson och Linda Sembrant. Montpellier vill utmana PSG och Lyon, hittills ser det bra ut med endast tre poäng bakom serieledande PSG och med lika många poäng som Lyon som dock har en match mindre spelad än Montpellier. Det är en toppklubb som Blackstenius prövar sina vingar i, men jag befarar att de åtråvärda UWCL-platserna går till de två stora även 2017/18. Och med det skulle Blackstenius inte spela UWCL nästa säsong som hon hade kunnat göra i LFC.

Ekonomiskt är detta säkert ett bra beslut, men än så länge har den franska ligan tre mycket goda lag medan resten åter igen ligger minst 12 poäng bakom trion. Där är Damallsvenskan jämnare och likaså Bundesliga i Tyskland.