Etikettarkiv: Anja Mittag

Eskilstuna ut ur UWCL-racet

27488349134_6778775450_o

Musovic på bänken när Rosengård besegrade Eskilstuna

Med tolv omgångar spelade i Damallsvenskan är det nog i det närmaste säkert att Linköpings FC och FC Rosengård kommer att representera Sverige i UWCL 2018/19.

Tretton poängs ledning för Linköping och åtta poängs ledning för Rosengård lär Eskilstuna United inte hämta upp vilket innebär att Damallsvenskans bästa publiklag tidigast 2019/20 får spela i Europa igen.

Anja Mittag förvaltade straffen och gjorde enda målet i toppmatchen mellan FCR och United på Malmö IP. Rosengård fick spela utan Lotta Schelin, men med nyförvärven Jenna Hellstrom, Glodis Viggosdottir och förstås nya lagkaptenen Caroline Seger som senast 2011 spelade för Malmölaget, då endast ett par veckor innan hon flyttade till Tyresö FF.

Det bjöds inte på skönspel av något av lagen. Den första halvleken tillhörde hemmalaget, i andra försökte sig Eskilstuna att forcera för att kvittera. I Rosengård saknades magin som man hade under våren då Lieke Martens visade att hon är i en helt annan klass än resten av laget. Laget arbetade sig dock fram till en seger.

Eskilstuna skapar alldeles för få riktigt vassa chanser och har egentligen bara en vass anfallare i Mimmi Larsson som var nära kvitteringen i andra, men hennes skott susade förbi bortre stolpen och målvakten Erin McLeod. 

Vad jag förstår finns det hård konkurrens om målvaktsposten i Malmö. Zecira Musovic som fick spela inför uppehållet fick nöta bänken igen. Inte bra för henne förstås när snart Peter Gerhardsson ska sammanställa en trupp. Inte bra heller för hennes långsiktiga ambitioner. Hon borde spela i ett lag som helhjärtat satsar på henne som 1:a målvakt. Samtidigt förstår jag att tränaren Jack Majgaard Jensen ser på lagets intresse först före den individuella spelaren.

Domaren Pernilla Larsson var inte alltid på sin vakt. När Petra Johansson fällde Caroline Seger i andra halvlek med armbåge, arm eller axel i ansiktet borde Larsson fått ett mörkgult kort, det blev dock inte ens ett blekgult. Dock även Anja Mittag förtjänade gult när hon oavsiktlig, men slarvigt kom med utsträckt ben in i en motståndare. En tuff match med mycket kamp och kramp där tre poängaren är viktigast för Rosengård. Man är kvar i racet och i september kommer serieledarna till Malmö IP.

Jenna Hellstrom gjorde en bra första halvlek, sedan tappade hon mycket energi. Förvånansvärt att två unga Unitedspelare (Natalie Björn och Sarah Bergman) fick kramp efter drygt 70 minuter.

Loreta Kulashi kom in för United i slutet av matchen. Hennes målinstinkt behövs nog snart eftersom både Fiona Brown och Olivia Schough inte levererar för topplaget. De har båda varit rätt så harmlösa den senaste tiden. Med Champions Leage minst drygt två år i framtiden finns ju risken att några av lagets mycket talangfulla spelare får telefonsamtal av lag som kan erbjuda Europaspel. Både Linköping och Rosengård har tappat försvarsspelare och en ung talangfull sådan som Natalie Björn skulle säkert vara intressant.

Djurgården vann drabbningen med Kristianstad genom ett sent mål av Mia Jalkerud och tog därmed alla sex möjliga poäng av Kristianstad och klättrar förbi Piteå.

Mycket viktigt också Vittsjös 3:1 över ett Kvarnsveden som just nu ligger på nedflyttningsplats. Både Linda Sällström (10:e) och Tabitha Chawinga (17:e) gjorde mål. Chawingas 16-åriga syster är pga visumproblem inte spelklar. Men hon är hursomhelt en värvning där man inte vet någonting om hur det kommer att fungera.

 

Inför omgång 12

33707976343_5d50745cbc_k

Piteås Ronja Aronsson

På torsdag börjar den 12:e omgången i Damallsvenskan. Mycket har hänt sedan slutet av juni, framför allt topplagen Linköpings FC och FC Rosengård har både tappat och hämtat nya spelare som leder till ganska omfattande förändringar i startelvorna.

Piteå IF – Kopparbergs/Göteborg FC 17/8, kl 1900 (LF Arena)

I fjol var detta en toppmatch mellan lag som tävlade om plats fyra i tabellen. I år kommer Göteborg med landslagsspelarna Elin Rubensson och fd Piteåspelaren Pauline Hammarlund som Damallsvenskans jumbo. Få som har räknat med detta.

Piteå spelade genrep mot ett P17/18 lag och vann med 3:0 i lördags. Madelene Janogy gjorde två mål vilket onekligen stärker självförtroendet: ”Det var en bra match från vår sida. Tufft motstånd, att möta killar är alltid tufft. Mycket fysik. Men vi gör en bra match, och kommer till väldigt många bra lägen. Så vi går in med en väldigt bra känsla inför omstarten,” kommenterade Janogy matchen mot Norrbotten Kuriren.

Även KGFC hade ett lyckat genrep, 7:0 över Elitettans jumbo Hovås Billdal och Rebecka Blomqvist gjorde fyra mål. I matchen debuterade lagets nya danska målvakt Line Geltzer Johansen och hon var nöjd: ”Jag såg fin teknik, bra och kontrollerat spel med bollen inom laget. Det ska bli spännande att bygga vidare från detta,” sa hon till föreningens hemsida.

Mitt tips: 1:0

 

Linköpings FC – KIF Örebro 18/8, kl 1830 (Linköpings Arena)

Utan Magdalena Ericsson (numera Chelsea Ladies FC), Jessica Samuelsson (som lämnar Linköping och ryktesvis ersätter Lucy Bronze i Manchester City Women) och Janni Arnth (skadad; ”Det blir bättre och bättre och går åt rätt håll. Men svårt att säga exakt när jag är klar för spel,” säger hon till Östgöta Correspondenten) kommer vi att se ett Linköping som måste förändra 75% i backlinjen jämfört med den elfte omgången då serieledarna vann borta mot Eskilstuna United.

I tisdags vann Linköping lätt med 10:1 mot IFK Norrköping och där gjorde tre av sommarens nyförvärv mål: Frida Maanum stod för två stycken och Kosovare Asllani och Nicoline Sörensen för varsitt. Framgångsrikast var Marija Banusic som placerade fyra bollar in i målet.

Man kan utgå ifrån att Kristine Minde får rycka in som back mot KIF. Tveksamt om nya Anna Oscarsson kan spela, även Lisa Lantz kunde inte träna för fullt nyligen då hon endast jobbade med motionscykel.

Asllani är tänkt som central mittfältare i Linköping, avslöjar tränaren Kim Björkegren och flätar in lite kritik mot fd landslagsledningen bestående av Pia Sundhage och Lillie Persson: ”Jag förstår mig inte på hur landslaget utnyttjade henne, att spela försvar på en kant,” sa Björkegren till Corren.

I KIF Örebro sitter numera Elin Magnusson som assisterande på bänken och under sommaruppehållet har KIF sagt farväl till policyn att bara värva svenska spelare. När målvakten Mimmi Paulsson-Febo stack till Västerås för att få speltid, rekryterade man kanadensiska Nora Abolins. Eftersom även Hammarby värvade en amerikansk spelare finns numera alltså inget lag som endast har kontrakt med svenska spelare längre.

Lisa Dahlkvist stannade i klubben trots kortvariga rykten om att hon skulle byta klubb för att spela Champions League till hösten.

Trots stora ommöbleringar i backlinjen tror jag att Linköping klarar dessa bättre än det svenska landslaget gjorde mot Italien i somras, kanske också eftersom KIF är inte Italien.

Mitt tips: 4:2

 

34505456130_91fe4b6843_k

LB07 s lagkapten Mia Persson

Limhamn Bunkeflo 07 – Hammarby IF FF 18/8, kl 1900 (Limhamn IP)

Jag såg den första matchen lagen emellan i Stockholm där LB 07 var det klart bättre, spelande laget. Medan Hammarbys inställning som vanligt var felfritt var det gästerna som verkade mognare och faktiskt även mer samspelta.

Nu ligger LB07 på en fantastisk 4:e plats och Hammarby både sex poäng och sex platser längre nedåt. Söderlaget har tappat en av lagets viktigaste spelare Anna Oscarsson till mästarna Linköping.

Detta blir en svår omstart för Bajen. Jag är nyfiken på starka nyförvärvet Murielle Tiernan. Kan hon hitta rätt i svensk fotboll?

Mitt tips: 2:1

 

Kristianstads DFF – Djurgården IF 19/8, kl 1400 (Vilans IP)

Sjuan mot sexan. Efter en svajig start hade KDFF hittat rätt strax inför pausen och förlorat endast en av matcherna i omgång 6-11 och den mot Rosengård borta med ett sent mål av Anja Mittag. 

Djurgården vann den första drabbningen lagen emellan med 2:1 efter en stark första halvlek. I den andra halvleken dominerade KDFF och var nära att kvittera.

Det blir åter igen ganska intensiv och den här gången tar hemmalaget revansch.

Mitt tips: 2:1

 

33975838911_d7c37cb779_o

Glodis Viggosdottir möter sitt gamla lag i första matchen med sitt nya lag

FC Rosengård – Eskilstuna United 19/8, kl 1500

Tvån möter trean. Om Eskilstuna vill ta en plats i Champions League 2018/19 måste de nästan vinna på Malmö IP för att minska på försprånget som Rosengård har. Det är fem poäng, skulle det bli hemmaseger och åtta poäng har tåget gått och man får sikta på 2019/20.

Rosengård har tappat Lieke Martens, Amanda Ilestedt och Emma Berglund och fått in Glodis Vigosdottir från just Eskilstuna, Simone Boye och Caroline Seger. 

De många ut och in framför allt i våra topplag visar först och främst att man på allvar borde tänka efter om man ska fortsätta med en säsong som går från april –  november eller om man inte som England skulle byta till en säsong från august – november som sedan fortsätter från slutet av mars till juni.

Jag återkommer kring detta.

Både Linköping och Rosengård har tappat spelare, men våra bästa lag har helt olika strategier och uppfattningar om vilka nya spelare man ska värva. Tittar man på Rosengård så ser jag framför allt tre tunga värvningar sedan 2015: Lotta Schelin (33), Anja Mittag (32) och nu alltså Caroline Seger (32). Tre spelare som tillhörde världseliten och som fortfarande är kapabla till stora matcher, men som jag knappast ser vinna Champions League 2020. Samtidigt tappade man Sara Björk Gunnarsdottir (26) och Lieke Martens (24).

Linköping satsar på att utveckla unga talanger som Frida Maanum (18), Nicoline Sörensen (20 sedan igår) eller Maja Kildemoes (21 sedan igår). Kosovare Asllanis flytt till Linköping är lika mycket ett undantag för LFC:s personalpolitik som Glodis Viggosdottirs (22) till Malmö.

Tendensen rutin vs talang genomsyrar mer eller mindre hela truppen i båda lag. Detta leder onekligen till att klubbarna får ett image hos spelare och agenter i Sverige och utomlands.

Men båda lag håller toppnivå och kommer att mötas två gånger under sommaren och hösten för att avgöra om vem som vinner Svenska cupen och vem som vinner SM-guld. Trots fem poäng är Linköping långt ifrån mållinjen. Det blir spännande i toppen.

Inte bara Linköping har tappat halva backlinjen, det har alltså även Rosengård gjort, men man har hämtat lovande Viggosdottir och utmärkta Simone Boye till Skåne. Boye är bara 25 år och var en av Danmarks bästa spelare i EM.

Eskilstuna vill så gärna tävla med FCR och LFC, men ligger i år ganska långt efter. Man hade en mycket bra start, men sedan blev det motgångar och man gjorde för få mål, eftersom man egentligen har bara en enda målspottare i Mimmi Larsson. Nu har man rekryterat AIK:s stortalang Loreta Kulashi som blir lagkompis med fd AIK-trion Natalie Björn, Petra Andersson och Malin Diaz. Alla tre spelare har utvecklats mycket bra i Eskilstuna. Jag tror att jag har läst en fråga på spelare12s blogg om vad Eskilstuna måste göra för att tävla på allvar med toppduon.

Jag är övertygad om att Eskilstuna kommer att gå om Rosengård och tävla med Linköping om ett par tre år om Rosengård inte vänder trenden att inte kunna eller vilja värva unga talanger till fördel för rutinerade spelare. Så länge unga spelare och deras föräldrar eller rådgivare eller agenter får signalen att de troligtvis får ytterst lite speltid i ett lag vars startelva närmar sig 30-års-genomsnittet kommer framtidens Maanums, Harders, Hurtigs mm välja den andra klubben. Och det är synd för fotbollen.

Men startelvan har hög klass och drygt 1.000 landskamper rutin och jag tror att man vinner sex-poängs-matchen den här gången.

Mitt tips: 2:0

 

Vittsjö GIK – Kvarnsvedens IK 19/8, kl 1500 (Vttsjö IP)

Nian mot åttan. Det är den tredje matchen denna omgång där grannar i tabellen möts. Och eftersom båda har endast en poängs marginal på nedflyttningsplatsen som KIF Örebro innehar just nu är det en mycket viktig match.

Temwe Chawinga, lillasyster till Damallsvenskans i särklass bästa forward Tabitha Chawinga kan nog inte spela på grund av byråkratiska problem med hennes arbetstillstånd. Det hade säkert varit spännande att se två målhungriga systrar spela. Vi får vänta ett tag.

Sedan den 25 maj har Vittsjö inte gjort mål i fyra matcher i rad. Men den 12:e omgången får ändå ses som en nystart. Båda lagen har fått in varsin amerikanska, men spelare som är svårt att bedöma när man inte sett dem.

Genessee Daughetee kommer närmast från SC Montpellier och har säkert kommit genom Rachel Mercik till Sverige. Det var nämligen Mercik som redan 2014 la upp en video med highlights på Daughetee på YouTube:

I klippet spelar hon vänsterback och verkar brytningssäker och även bolltrygg. Det kan Vittsjö behöva i försvaret.

Kvarnsvedens amerikanska heter Brianne Reed och kommer från Kansas City FC. Tidigare spelade hon för Rutgers University i New Jersey. Även hon spelar back.

Väldigt svårt att tippa matchen. Kan Vittsjö stoppa Chawinga? Kan Kvarnsveden stoppa Linda Sällström? 

Mitt tips: 1:1

Alla matcher kan ses på www.damallsvenskan.tv.

 

 

 

 

 

Silly Seasons mest väntade övergång klar

28514379054_2c103b5fed_k

Lotta Schelin (tv) och Caroline Seger (mitten) spelar snart inte bara i landslaget tillsammans. Th Emilia Brodin

Att Sydsvenskans Max Wiman använder ordet ”transferbomben” när han rapporterar att Caroline Seger flyttar till FC Rosengård redan i sommar, fick mig ärligt talat att småskratta,

I stort sett hela Damfotbollssverige visste nämligen att 32-åringen skulle lämna Olympique Lyon. Och det är inte heller ett ”avslöjande” att skriva att Seger inte längre trivdes i Lyon.

Det var ju så att den svenska landslagsmittfältaren helt enkelt inte platsade i världens bästa klubblags startelva och att en säsong på bänken eller läktaren väntade om hon inte skulle hitta en arbetsgivare i Sverige. Samtidigt har Therese Sjögran aldrig hymlat om att hon vill ha 32-åringen i sitt lag.

Och det är ju helt ok. För spel i Damallsvenskan räcker det gott och väl, så länge man inte har ambitioner på att vinna Champions League. FC Rosengård får in en mycket bra, rutinerad och erfaren fotbollsspelare, en ledare på och utanför plan.

Ändå känns engagemanget lite kortsiktigt. Jag saknar strategi och framför sllt långsiktighet i klubbens planering av sitt A-lags verksamhet.

Med Lotta Schelin, Anja Mittag och nu också Seger har man på sistone rekryterat tre dyra spelare (dyrt i jämförelse till den genomsittliga spelaren i Damallsvenskan) vars värvningar man har kryddat med ord som ”transferbomb”, ”drömvärvning” mm. I själva verket ser vi dock att Rosengård värvar spelare som inte längre platsar i lag som verkligen konkurrerar om UWCL-tronen: Olympique Lyon, PSG eller VfL Wolfsburg. Lotta Schelin gjorde det, men visste säkert att det skulle bli väldigt svårt att konkurrera med Alex Morgan och Ada Hegerberg framöver.

Både Schelin, Seger och Mittag är välförtjänta spelare som fortfarande håller den högsta nivån i Damallsvenskan. Samtidigt är dem även bra representanter för sin klubb. Man kan samla en hel del på plussidan som talar för personalpolitiken.

Jackie Groenen hade varit en drömvärvning. Eller Shanice van de Sanden. Laura Feiersinger. 

Samtidigt har man tappat Lieke Martens till FC Barcelona. I fjol Sara Björk Gunnardottir till Wolfsburg. Man har tappat Amanda Ilestedt till Potsdam och Emma Berglund till PSG. Man har tappat Elin Rubensson till Kopparbergs/Göteborg FC. De yngre spelare med utvecklingspotential kan man inte hålla och de äldre som har den största delen av karriären bakom sig, återvänder.

Är detta Malmölagets framtid? I alla fall går man en helt annan väg än huvudkonkurrenten Linköpings FC som satsar främst på att utveckla unga spelare (Lina Hurtig, Marija Banusic, Nicoline Sørensen, Irma Helin, Maja Kildemoes, Jonna Andersson…). Det gör även Eskilstuna (Natalie Björn, Petra Andersson, Mimmi Larsson…) och Piteå. Nu är det kanske så att ingen annan klubb skulle ha råd att betala en så välkänt trupp vars startelva kan ibland komma nära 1000 landskamper sammanlagt.

Blir Nilla Fischer (33) sedan nästa drömvärvning tillika transferbomb sommaren 2018 (då är hon 34)?

 

Får Steffi Jones fortsätta?

DSC09400Tyskland har vunnit åtta EM-guld, två VM-guld och en guldmedalj i OS i Rio. Att förlora en kvartsfinal i ett EM är minst sagt en katastrof när det var 24 år sedan man senast förlorade en utslagningsmatch i den tävlingen.

Hur går diskussionen i Tyskland? Jag har läst tidningar, lyssnat på intervjuer och läst de viktigare inläggen på olika internet-sidor.

Låt oss börja med förbundskaptenen. Steffi Jones hade tränarutbildningen, men hon hade aldrig tränat ett lag innan hon fick uppdraget att ta ansvar för Europas bästa damlag genom tiderna. Det är ett ganska ovanligt beslut av en federation och Daniel Meuren från ansedda Frankfurter Allgemeine Zeitung menar att DFB visste detta och att Jones har försökt att inleda en stor förändring ”från en mycket framgångsrik omstöllningsfotboll som grundades på en extrem taktisk och defensiv disciplin till en mer offensiv fotboll grundad på bollinnehav”. Denna förändring anser Steffi Jones är nödvändig om Tyskland även fortsättningsvis vill vara ett av världens bästa lag och md sikt på VM 2019.

Eftersom förbundet medvetet satsade på henne, så förtjänar hon en andra chans, menar Meuren. Och konstaterar att den nya tränaren har förändrat stämningen i laget till det positiva för att främja självansvar och kreativitet. Samtidigt kritiserar Meuren flera fel som Jones har begått.

Hon verkar sakna konsten att förbereda sitt lag mentalt på bästa möjliga sätt, skriver han. ”Sedan bytte hon för många spelare på för många positioner inför kvartsfinalen så att det framkom aldrig någon startelva. Laget har vid ingen tidpunkt under turneringen förmedlat intrycket att det är mogen för en topprestation. Att man missade så otroligt många målchanser var en följd.”

Fd världsspelaren Inka Grings, numera själv tränare för ett herrlag i Köln, säger att laget var alldeles för ung och oerfaren för att klara pressen och att man visste att Steffi Jones själv har ingen erfarenhet som tränare. Men sedan säger hon att även Jones har gjort fel: ”Hon har bytt för mycket, försökt för mycket. Det kan man inte göra in en stor turnering. Speciellt, när du har ett lag utan erfarenhet, behöver du säkerhet. Med säkerheten får du också en rytm i själv spelet,” säger hon till tidningen Kölner Stadt-Anzeiger

Men Grings är även kritisk mot spelarna: ”Det som jag tycker är skrämmande att det finns spelare som säger att beslutsamheten och viljan har saknats. Det får inte hända i en kvartsfinal – oavsett om du är 12 eller 35 år gammal. Den som inte brinner i en EM-kvartsfinal borde fråga sig om hon ska vara i landslaget.”

Inka Grings förordar att man utökar tränarteamet med personer som har mer arbetslivserfarenhet som tränare. Detta är nödvändigt på den nivån och inte minst med de krav som Tyskland har.

Gamla Turbine-Potsdam-legenden Bernd Schröder som för övrigt släppte sin autobiografi ”Ein Trainerleben für den Frauenfußball” (Ett tränarliv för damfotbollen) förra veckan säger att det inte fanns en hierarki inom laget. I en intervju med Märkische Allfgemeine Zeitung säger han att att alla spelare hade ungefär samma mentalitet och att såg i kroppsspråket att det inte fanns någon som tog taktpinnen i handen.

”Spelarmaterialet räcker till,” säger Schröder. ”Det räcker för att komma åtminstone till finalen. I gruppspelet hade man kunnat spela in laget. Men där byttes det för mycket och så får du ingen hierarki..”

Schröder kritiserar även lagkaptenen Dzsenifer Marozsan: ”Man kan inte säga att hon ledde laget. Hon klarade inte av detta och jag tycker att hon är en fantastisk fotbollsspelare. Tabea Kemme från Turbine hade gått ut och fällt två spelare, detta saknades.”

Och han accepterar inte att laget ska ha varit för ung.

”I elvan som spelade mot Danmark hade vi Lena Goessling (31), Anna Blässe (30), Babett Peter (29), Isabel Kerschowski (29) och Anja Mittag (32). Det är väldigt rutinerade spelare. Att det är ett ungt lag är för mig en bortförklaring. Den åldersmässiga blandningen var helt ok, men inte när det gäller karaktär.”

I forumet till webbsidan womensoccer.de finns det hittills 74 kommentarer till Tysklands tidiga sorti från EURO 2017.

Rätt många skriver att de tycker att det är helt ok att Europa kommer att få en ny mästare för första gången sidan 1993. Men nästan alla är ändå besvikna över lagets prestation. DFB kritiseras för det naiva beslutet att en rookie skulle ta fulla ansvaret för laget. Steffi Jones får kritik för alldeles för många byten (se ovan) och att hon möjligtvis är för snäll.

Sedan diskuteras en del spelare och då är det många som tycker att Dzsenifer Marozsan inte motsvarade de höga förväntningarna man hade på henne och att Jones beslut att göra henne till lagkapten inte var smart. De skulle helst se en annan spelare få kaptensbindeln.

Lena Goessling och Anja Mittag får mycket kritik och en hel del skriver att båda har sin bästa tid bakom sig. Goessling borde aldrig spelat mittback och några undrar varför Jones lät spela Mittag medan Mandy Islacker är skyttedrottningen från Bundesliga.

Jag har nu tittat på alla fyra matcher Tyskland spelat och här får ni antalet spelminuter som Jones gav till sina spelare. Alla 20 utespelare fick speltid. Ingen startelva spelades två gånger.

Almuth Schult 90+90+90+90= 360
Babett Peter 90+90+90+90= 360
Dzsenifer Marosan 90+90+90+90 = 360
Sara Däbritz 90+90+68+90 = 338
Kristin Demann 90+90+90+62 = 333
Anja Mittag 65+90+75+90 = 320
Anna Blässe 73+0+90+90 = 253
Mandy Islacker 51+79+45+28 = 203
Carolin Simon 90+0+90+0= 180
Isabel Kerschowski 0+90+0+90 = 180
Lena Goessling 0+0+90+90 = 180
Linda Dallmann 0+88+0+88 176
Lina Magull 90+2+22+45 = 159
Sara Doorsoun 0+0+90+46 = 136
Josephine Henning 90+45+0+0= 135
Leonie Maier 17+90+0+0 = 107
Hasret Kayikci 25+0+45+0 = 70
Kathrin Hendrich 0+45+0+0 = 45
Svenja Huth 39+0+0+0 = 39
Tabea Kemme 0+0+15+0 = 15
Lena Petermann 0+11+0+2 = 13

Mitt eget facit? Tyskland är inte längre oslagbar. Tråkigt att Steffi Jones nu måste igenom stålbadet, men den tyska damfotbollen har sedan länge inte spelat överlägsen. 2011 kom redan den stora vändpunkten då ett lag som bara fick vinna sin tredje VM-titel i rad och inget annat föll i kvartsfinalen mot Japan i Wolfsburg.

Två år senare vann Silvia Neid EM i Sverige och  rumplade igenom gruppspelet med en vinst, en oavgjort och en förlust mot Norge, Sedan vann man tre matcher med 1:0 mot Italien, Sverige och Norge i finalen. Där norskorna fick två straffar som Nadine Angerer räddade. Det var Angerer som tog EM-guld 2013 och inga diskussioner om spelstilen och spelarna uppstod. Framgången var ju där.

VM 2015 nådde man semifinalen, men förlorade både mot USA i semin och för allra första gången mot England i matchen om bronset. Åter igen visade Neids Tyskland upp ett mediokert spel, men gick långt.

OS 2016 blev det ett sensationellt OS-guld. Gruppspelet var åter igen inte alls övertygande. Vinst med 6:1 över Simbabwe, men sedan klarade man väldigt lyckosamt 2:2 mot Australien som var nära att vinna och förlorade mot Kanada. Kina, Kanada och Sverige var sedan en rätt bekväm väg till en guldmedalj där man inte behövde möta Frankrike, USA eller Brasilien. Inga diskussioner uppstod, endast på olika forum. Rubrikerna var stora och det första OS-guldet ett faktum.

Med bakgrund av detta fick Steffi Jones en väldig tung börda. Att ta över ett landslag som var regerande europamästare och regerande olympisk mästare, men som hade marginalerna med sig trots mediokert spel i en del år.

Uppdraget är förstås att fortsätta vinna. Det gick inte bra. Steffi Jones vill väldigt mycket. Hon ville förändra det sociala vardagliga livet i laget vilket hon har gjort. Spelarna får mycket mer värme och uppskattning. Är detta anledningen för att det gick åt skogen? Knappast.

Hon har definitivt bytt för mycket. Inte skapat säkerhet. Kanske trodde hon att hennes trupp var så pass bra att rotationen skulle fungera som det gör i många stora fotbollslag numera. Men spelarmaterialet klarar inte detta än så länge.

Dzsenifer Marozsan är tillsammans med klubbkompisen Ada Hegerberg turneringens stora besvikelse. Båda räknas bland världens bästa fotbollsspelare just nu och uppenbarligen har vi haft fel och gett dem för mycket beröm. De har nog någonting att bevisa under den kommande säsongen.

Marozsan skulle leda laget och hon gjorde det inte. Niels Nielsen sa till oss efter matchen mot Tyskland att han förväntade sig att lagets ledande spelare som Pernille Harder skulle träda fram efter det tidiga baklängesmålet och samla trupperna och slå tillbaka och att han var väldigt glad att hon gjorde det. Marozsan kom aldrig upp i den rollen. Det är därför Pernille Harder går före Dzsenifer Marozsan. En nummer 10 som axlade ansvaret. Det gjorde inte Maro.

Tyskland hade väldigt svårt att sätta sina chanser. Man gjorde fem mål i turneringen. Två hånadsväckande målvaktstavlog av Italiens Laura Giuliani och Danmarks Stine Lykke Pedersen och tre straffar.

Jag förstår inte heller att Steffi Jones lät Anja Mittag spela alla matcher. Anja var världsklass när hon kom till Malmö 2012. Flytten från Potsdam där hon till slut hade hamnat i en kris som bl a ledde till att Silvia Neid inte tog ut henne till hemma-VM 2011 gjorde henne så gott. Tre säsonger med fantastiska mål, härliga framspelningar och välförtjänta priser på svenska fotbollsgalor följde.

Sedan ville hon tydligen ut till den stora världen igen, till ett satsande PSG i Paris där hon gjorde ett tiotal mål, men aldrig kom upp till samma nivå som hon hade visat tidigare. Hon ville bort från Paris och på något sätt lyckades man att komma ut ur kontraktet och arrangera ett nytt med tyska storlaget VfL Wolfsburg. Men även där blev det allt annat än bra och Anja fick sitta på bänken mycket den sista tiden. Och så kom Rosengård med öppna armar och ville ha tillbaka henne. Det blev en lycklig återkomst när Wolfsburg släppte henne före tid, men sportsligt har hon än så länge inte kunnat komma upp i samma nivå som under den magiska tiden 2012-2014.

Någon har skrivit att man alltid vill ha en spelare som Mittag på plan, eftersom hon kan ju plötsligt få till något genistråk. Men tyvärr har hon inte det momentum som till exempel Jodie Taylor har för England. Det var ett stort avbräck för Tyskland att Svenja Huth skadade sig i första matchen. Men jag tror ärligt sagt inte att det hade hjälpt om hon hade fortsatt.

Efter Birgit Prinz, Inka Grings, och jo, Celia Sasic har man helt enkelt ingen målspottare längre. VM-kvalet borde kunna fungera med Island och Tjeckien som farligaste motståndare. Och fram till 2019 kan Steffi Jones arbeta på många olika fronter och hon lär få stöd av apparaten.

Jag skrev att förlusten är bra för tysk damfotboll och Ariane Hingst svarade på Twitter vad som kan vara bra med detta. Jag vidhåller det. Vi vann mycket på tur 2013 och 2016 och många nödvändiga frågor diskuterades inte i guldets glans. Nu kan ingen förneka längre att det måste hända något.

 

 

 

 

Så slutar kvartsfinalerna i dag

DSC09228Det svenska lägret verkar vara rejält optimistisk. Å ena sidan försöker man trycka bort favoritskapet och lägga över det till Nederländerna, men å andra sidan får vi höra och läsa en mängd citat där man säger att det gäller att överleva den första anstormningen att man sedan kommer att slå Holland i den sista halvtimmen eller i förlängningen eller efter straffar.

Det är klart att Sverige är favorit i den första kvartsfinalen och man borde helt enkelt acceptera favoritskapet. Nederländerna är säkerligen ett land som på senare år har utvecklat sin damfotboll, men det är Sverige som har historien bakom sig och det är Sverige som har haft succé i tidigare turneringar: EM-guld 1984, VM-silver 2003, VM-brons 2011, EM-brons 2013 och OS-silver 2016. Det talar ett tydligt språk. Många av Pia Sundhages viktigaste spelare har varit med om att vina de sistnämnda tre medaljerna eftersom de ingick både i Thomas Dennerbys lagkärna och gör det nu med ännu större vikt och inflytande med Pia Sundhage.

Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin förfogar över så mycket erfarenhet och rutin att de måste klara anstormningen och sedan göra målen som räcker för att föra Sverige vidare till semifinalen mot vinnaren av England – Frankrike.

Det unga holländska laget däremot saknar erfarenheten, de kommer få ett visst publikstöd, men Lieke Martens (24), Shanice van de Sanden (24) och Viviane Miedema (21) väger än så länge internationellt alldeles för lätt för att kunna hota OS-silvermedaljören.

Mitt tipps: 2:0 till Sverige

 

Kvällens drabbning i Rotterdam som jag kommer att se blir väldigt intressant. Tyskland kommer med åtta EM-guld i bagaget och möter ett Danmark som spelade dels bra, dels dåligt i gruppen och som har Wolfsburgs Pernille Harder som sit främsta anfallsvapen.

Tyskland har spelat mediokert och inte övertygat. Tre straffar hjälpte mycket för att ta laget vidare och Steffi Jones söker fortfarande receptet att vinna matcher i ett slutspel. Även mot Ryssland behövdes straffar för att göra mål.

Dzsenifer Marozsan som skulle bli turneringens stora utropstecken gjorde en riktig dålig match mot Italien, var genomsnittlig bra mot Sverige och lite bättre mot Ryssland, men långt ifrån det som andra spelare har presterat i turneringen.

Ändå. Det var gruppspel, nu kommer knock out fasen. Nu kommer Tyskland att visa sitt välkända ansikte. Bäst när det gäller. Jag tror att Danmark har ingen chans. Tyskland är bättre på många positioner i försvaret, på mittfältet och även framåt. Det blir Anja Mittag som gör mål och inte lagkompisen Sanne Troelsgaard. 

Mitt tipps: Tyskland vinner 3:1.

Sverige tar poäng

Pia Sundhage fick som hon ville: ”Skulle matchen sluta 0-0 så är det inte så dumt för oss, medan tyskorna i någon mening gärna vill sätta en stämpel på den matchen och gå vidare,” sa hon till Fotbollskanalen så sent som i förrgår.

Det var inte oväntat en mycket bra defensiv prestation av det svenska laget. Jämfört med OS-finalen där man spelade en ”öppen” match som resulterade i tysk seger så försökte Sverige stänga alla ytor för tyskt offensivspel och lyckades rätt så bra med det. De tre lagdelarna höll ihop som en försvarsmaskin och backlinjen, mittfältet och anfallet rörde sig som dragen av ett snöre. Mandy Islacker som fick ersätta Svenja Huth redan i den första halvleken sprang många gånger i offside. Det var dock ändå hon som hade matchens klart största chans.

Dzsenifer Marozsan som blev vald till matchens lirare av UEFA drog till ett hård skott som Islacker lyckades styra mot målet, men Hedvig Lindahl räddade med en fantastisk reflex det oavgjorda resultatet.

På andra sidan var det inbytta Stina Blackstenius som kom in för en ganska osynlig Fridolina Rolfö som hade Sveriges bästa möjlighet, men behindrat av Josephine Henning på gränsen till frispark räddade Tysklands målvakt Almuth Schult.

I den andra halvleken var Tyskland närmare att spräcka den svenska nollan. Steffi  Jones bytte även Anja Mittag rätt tidigt och gav Hasret Kayikci chansen. Dussintals instick försökte tyskorna, men Sveriges försvarsinsats som påminde om OS i Rio var i det närmaste felfritt. Nilla Fischer och Linda Sembrant gjorde en stormatch. Rätt så blekt var Lisa Dahlkvist och Rolfö, Olivia Schough som fick lämna planen skadad (lårkaka?) gjorde fram till dess en dålig match.

När man inte har ett nämnvärt offensivt spel och satsar endast på långbollar mot snabba forwards måste man vara bra vid fasta situationer. Schough la fem svenska hörnor, den ena värre än den andra. June Pedersen brukar göra varje hörna i Damallsvenskan till en het målchans. Tyvärr har Pedersen fel pass, men i Magdalena Eriksson har Sverige en hörn- och frisparksläggare av klass. ”Magda” fick dock endast fyra minuter plus tillägg. En del bedömare trodde att bytet mot fd LFC-lagkamraten Jonna Andersson var symbolisk och kan betyda att Eriksson får spela nästa match. Så enkelt är det dock inte. Om Olivia Schough är fit for fight ser vi troligtvis samma startelva som mot Tyskland även mot Ryssland. En liten chans finns att Blackstenius går in för Rolfö. Lotta Schelin som enligt tränaren ska få spela alla matcher till fullo under EM hade mått bra om hon hade bytts ut mot Mimmi Larsson eller Pauline Hammarlund kvarten eller 20 minuter före slutsignalen. Men jag misstänker att hela den inre kärnan Lindahl, Fischer, Caroline Seger, Dahlkvist och Schelin spelar hela turneringen utan byten om de inte skadar sig.

Vi får se hur det fortsätter. Mot Ryssland och Italien kan Sverige inte spela lika defensivt. Ryssland är en trepoängsmatch, den måste man vinna eftersom ryskorna kommer med ett fantastiskt utgångsläge som tillåter de att spela på oavgjort medans Italien måste vinna båda matcher mot Tyskland och Sverige (vilket de inte gör).

Eftersom Sverige är så bra på att försvara sig, men så dåligt att göra mål tror jag att Tyskland nu vinner gruppen ändå vilket skulle kunna peka på att Sverige får möta Nederländerna i kvarten. I den matchen skulle vi troligtvis se en likadan matchbild som igår.

Mandy Islacker tyckte att båda lagen hade bra chanser, men att Tyskland hade de vassare chanserna i andra halvlek.

”Det var en svår match, svenskorna stod defensivt mycket kompakta och därför var det svårt att spela fram många chanser. Men vi skapade minst två lägen och de borde vi ha utnyttjat,” sa hon i tysk TV efter matchen.

”Det var en mycket bra reaktion av målvakten när jag styrde bollen mot mål, men tyvärr valde jag att sätta den centralt, hade jag riktat den mot en av hörnorna hade den nog gått in.”

”Jag tycker att andra halvleken var ok och sett till det som vi kan bli bättre på,” säger Caroline Segers lagkompis i Lyon, Josephine Henning.

”Viktigt är att vi kommer in i turneringen, det var det första steget där vi inte kunde genomföra allt som vi hade planerat. Men man behöver inte prata positivt eller negativt, det var en öppningsmatch och vi försöker att spela bättre framöver.”

Steffi Jones sa att Tyskland kan bygga vidare på att gårdagens match var ”superintensivt” och att Sverige var en motståndare som höll emot bra och som stod defensivt.

”Vi visste att de spelar mycket med långbollar, men i andra halvleken tyckte jag att vi hade bra lösningar, men har inte hittat det rätta avslutet.” säger Jones till TV-kanalen ARD.

Efter den första halvleken satt Jones kvar på bänken ett par minuter och kom sedan tillbaka efter bara fem minuter. Det blev ett kort anförande till laget.

”Jag ville att laget går in i omklädningsrummet att de varvar ner och gör det vad man gör under en rast, byta tröja och vadvetjag. Sedan stämmer jag av mig med vår videoanalyst och vi kom fram till endast 2-3 saker. Det tar inte lång tid att prata om få saker och sen ska laget fokusera på andra. Jag måste ju inte vara där hela tiden,” säger Steffi Jones.

Kristin Demann sa att man hade hoppats på tre poäng, men att man lyckades åtminstone att uppnå målet att bli utan baklängesmål.

”Delvis blev det farligt när Sverige spelade långbollar, men jag tycker att vi löste det bra för det mesta. Framåt hade vi kanske gjort mål med lite tur och då hade vi vunnit matchen. För att vara upptaktsmatch har vi visat en hyfsat bra match, tycker jag.”

 

 

 

Det händer saker hemma

34161500265_2519f9e3aa_z

Lieke Martens (tv) lämnar Sverige för Spanien

Jag befinner mig på semester i amerikanska delstaten Oregon just nu och ser Stilla havet genom fönstret på mitt rum i lilla Rockaway Beach som ligger vid Highway 101. Det är vackert och det är stort, men tyvärr är uppkopplingen inte den bästa. Den blir bättre när jag kommer till Portland om några dagar. Men damallsvenskan.tv hackar så mycket just nu pga uppkopplingen att jag avstår från att skriva om tionde omgången.

Men det händer saker. Emma Berglund ska flytta till PSG och avstår från spel i Champions League nästa säsong. Hon ersätter Sabrina Delannoy och får bilda par med Laura Georges. Rosengård tappar dock inte bara Berglund utan även Lieke Martens som följer i Line Røddik Hansens spår till spanska FC Barcelona. Katalanska topplaget behöver definitivt vassare offensiva spelare och i Martens får de en av Damallsvenskans bästa. Tyvärr.

Samtidigt har Anja Mittag skrivit kontrakt till 2019. Då kommer Malmös anfallspar (Lotta Schelin & Anja Mittag) vara 35 resp 34 år gamla. Therese Sjögran satsar på ålder och rutin istället för att utveckla unga spelare. När Caroline Seger snart kommer att skriva på så är Rosengård definitivt ett lag som inte fokuserar på framtiden utan endast på nuet. Det är ju i och för sig bra eftersom vi lever bara i nuet, men detta gäller ju främst oss som individer. En verksamhet med en grupp på 20 människor borde dock ha ett perspektiv som även tar hänsyn till framtiden och de som kommer efter oss.