Etikettarkiv: Kosovare Asllani

Ingen intervju med Asllani

29031095272_131e0ebaa1_kI skrivande stund befinner jag mig i den norska huvudstaden på ett hotell i den centrala stadsdelen Grønland. Om mina upplevelser där skulle jag kunna skriva någon annanstans i en annan blogg som i så fall skulle syssla med samhällsutveckling och narkotikaproblem. Den som är intresserad kan läsa Andreas Slettholms utmärkta artikel i norska Aftenposten. 

Fram till på fredag ska jag vara i Norge och jag jobbar på att få en intervju här, men inget är bekräftat. Däremot ser det ljust ut med ett samtal inför onsdagens kvartsfinal i Champions League mellan FC Rosengård och FC Barcelona.

Kosovare Asllani har jag intervjuat när landslaget kom hem från Rio de Janeiro i ett tält bakom scenen i Kungsträdgården. Vi pratade om Brasilien och om Manchester och det var avslappnat, men texten las aldrig upp i bloggen eftersom jag även pratade med Pia Sundhage om hur hon såg på OS-turneringen och den intervjun var en mycket bra sammanfattning om hur Sundhage resonerade.

Men i dag läste jag intervjun med ”Kosse” i Aftonbladet och det som slog mig mest var faktarutan där Michael Wagner skriver hur Manchester Citys pressavdelning styrde intervjun. Inte många frågor om svenska landslaget var tillåtna, inget om Zlatan eftersom han spelar för laget vars namn man inte får nämna när man spelar för de ljusblåa. ”Bladet” fick skicka in frågor till pressavdelningen och några frågor ströks, bl a den om Carli Lloyd och straffdramat mot USA i OS.

Det är fullständigt oacceptabelt och som bloggarkollegan Johan Rydén skriver så påminner detta väldigt mycket om hur det är i herrfotbollen.  Solklart att Kosovare Asllani måste rikta sig efter sin arbetsgivares anvisningar. Men lika klart borde Aftonbladet egentligen bara ha publicerat faktarutan i annan form och berätta om varför man valde att inte intervjua Asllani.

En liknande sak hände för ett par år sen i Tyskland där dagstidningen Tageszeitung intervjuade den fd landslagsspelaren Fatmire ”Lira” Alushi (då Bajramaj). Klubben som då var 1.FFC Frankfurt ville läsa intervjun för att auktorisera allt som Alushi hade sagt vilket är mycket vanligt i Tyskland. Men sedan skrev mediaavdelningen om hela intervjun och ändrade även innehållsmässigt i Tageszeitungs text. De valde sedan att publicera den censurerade intervjun och lägga den ocensurerade ut på en blogg av en journalist av tidningen.

Själv har jag intervjuat en del tyska spelare genom åren:

Nadine Kessler – här skickade jag in 10 frågor och presspersonen svarade och bad mig att reducera till fem eftersom Kessler hade så många intervjuer, men jag fick bestämma vilka jag ville ställa.

Melanie Leupolz – Jag skickade citaten till klubben och sedan bad Melanie själv om att lägga till en mening vilket var helt förståeligt och ok.

Alexandra Popp, Celia Okoyino da Mbabi, Lena Goessling, Dzsenifer Marozsan: citaten skickades till klubben som godkände utan att lägga till något.

På det sättet är det helt ok, även om jag tycker att det är lite konstigt att spelarna i Tyskland får sitta bredvid presspersonen när de pratar i telefon med en journalist.

Men fallet Asllani går för långt, där borde man säga ifrån. I Sverige är det en helt annan värld och det fungerar utmärkt. Vissa spelare är det väldigt svårt att få tag i, några svarar inte, men vanligtvis är klubbarna väldigt öppna. De utgår ifrån att deras spelare är vuxna individer som troligtvis inte kommer att skada sin klubb eller avslöjar hemligheter.

Lottningen til Svenska cupens semifinal gjordes i dag och Djurgården får möta mästarna Linköping medan Rosengård välkomnar Kvarnsveden. Favoritskapet ligger på fjolårsettan och -tvåan, i Stockholm lär det bli lite svårare för det nyformade Linköpingslaget, men försäsongen har ju sett bra ut med duon Lina Hurtig och Marija Banusic i god form. Fortsätter de att utvecklas kan det bli roligt för Östergötland och hela Sverige. Potential finns i båda för att gå väldigt långt, tyvärr även utanför landets gränser.

 

 

Djurgården – Eskilstuna 1-2

32051596263_e0847c99d9_k

Tempest-Marie Norlin nickar in 1:2 för Djurgården mot Eskilstuna

Dagens största besvikelse var nog inte att Djurgårdens damer förlorade med 1-2 mot gästande Eskilstuna United i en match där båda lagen inte kommer att ha någonting med bottenstriden i Damallsvenskan att göra.

Dagens största besvikelse är nog snarare publiken på Djurgårdsmatchen. Klubben körde en dubbelmatch. Först spelade herrarna mot norska Valerenga (3-0 seger här för gästerna) och sedan skulle damerna profitera från den stora publiken på fina Tele2Arena.

7.000 tittade enligt föreningens hemsida på herrmatchen, men när jag anlände till Globen-området drygt 20 minuter innan damernas match skulle sparkas igång möttes jag på vägen av stora skaror Djurgårdssupportrar. De flesta drog vidare eller drog hem och brydde sig tydligen inte om att två av Sveriges bästa damfotbollslag skulle mötas lite senare i värmen på arenan.

In på arenan fanns en grupp journalister och fotografer i pressrummet som antingen skrev ner sina analyser eller redigerade bilderna. Ute på fotbollsplanen gjorde sig Djurgården och Eskilstuna redo för match. Och på läktaren var uppskattningsvis 400 av 7000 kvar. Mest släkt och vänner till spelarna som vanligt. Plus en förbundskapten.

Klubben hade en bra idé att kunna inspirera supportrar att se damerna och hoppades på att några sedan kanske skulle gå på damernas matcher på Stadion, men publiken var nog dessvärre inte intresserad. Den missade en medioker första halvlek med få målchanser och en desto bättre andra halvlek.

Matchen slutade 2:1 till Eskilstuna. Målen gjordes av Vaila Barsley på nick och Mimmi LarssonTempest-Marie Norlin reducerade. Eskilstuna var vassare och som vanligt stod Gudbjörg Gunnarsdottir för ett antal kvalificerade räddningar. På andra sidan boxade Emelie Lundberg en boll över ribban och hade tur i en situation där Djurgården prickade stolpen. Men ”Tuna” hade kunnat vinna med högre siffror.

Kina

Före detta Linköpings proffset Cristiane är redan den fjärde spelaren som under den nu gångna veckan ansluter sig till ett lag i den kinesiska ligan. 31-åringen lämnar PSG  och drar till Changchun Zhuoyue i Chinese Women’s Super League. Från och med juni kommer brasilianskan spela för Changchun.

Och visst handlar det om pengar. Skadade Gaelle Engamanouit som för några veckor sedan av tränaren Jack Majgaard Jensen betecknades som nära karriärens slut skrev på för Dalian Quanjian F.C.och Nigerias största talang genom tiderna (?) Asisat Oshoala kommer att lämna England efter två säsonger med Liverpool och Arsenal för att spela i samma klubb som Engamanouit. Oshoala är endast 22 år gammal.

Och även Isabell Herlovsen som i fjol bar mycket nära FC Rosengård (innan hon skadade sig) lämnar norska mästarna LSK Kvinner och ska framöver söka sin lyckokaka i fjärran östern. Herlovsens nya klubb är Jiangsu. Enligt uppgifter i norska VG är 28-åringen den dyraste norska damfotbollsspelaren någonsin. Hon ska tjäna mer än en miljon norska kronor per säsong, en flerdubbling av hennes aktuella lön. Isabell Herlovsen får inte bara en bra lön utan bl a även en egen chaufför, men medger till Romerikes Blad att hon vet lite om vad som väntar henne.

”Jag var väldigt intresserad av att komma ut igen,” säger hon till Romerikes Blad. ”Det var egentligen en möjlighet jag inte kunde säga nej till. Jag är trots allt 28 år gammal och man vet inte hur många sådana möjligheter kommer. Det är klart att de ekonomiska villkoren är bra, men jag gör detta inte för pengarna. Det blir en fantastisk utmaning både på och utanför planen.”

Kinesiska Jiangsu har betalar betydligt mer än 500 000 norska kronor (= 530 000 svenska) för att LSK Kvinner skulle släppa henne. Det bekräftar Simon Mesfin, tidigare sportchef för LSK Kvinner till Romerikes Blad.

Även Kristine Skuland Nilsen. ledare i LSK Kvinner, säger att det är ”all time high” för en norsk damspelare.

Och även om Herlovsen säger att hon inte gör det för pengarna, så tror jag uppriktigt sagt inte att det är så. Men jag förstår henne mycket väl. Att kunna lägga undan en slant för tiden efter karriären och att leva ett lite bättre och lyxigare liv är det nog ingen som kan klandra Herlovsen för. Detsamma gäller Oshoala, Engamanouit och Cristiane. Dessa tre kommer från länder där det är ganska vanligt att fotbollsspelare skickar hem pengar till släkten.

Kvartetten som skrev på för kinesiska klubbar den gånga veckan lär nog inte vara de sista som gjorde det. Kina har planer på att bli den världsledande nationen inom herr- och damfotboll på lång sikt. Det finns otroligt mycket pengar där och det är få som kan konkurrera med dessa klubbar om de menar allvar.

Lloyd till Manchester City?

En annan liga som har fått intressanta nyförvärv är förstås den engelska. Senaste ryktet säger att världens bästa (?) fotbollsspelare åren 2015 och 2016, amerikanska superstjärnan Carli Lloyd ska vara på väg att bli lagkompis med Kosovare Asllani i Manchester City. Detta rapporterar amerikanska The Equalizer Soccer

Enligt soccerwire.com är det klart att Lloyd ska till England och klubben kommer att gå ut med det kommande vecka.

Algarve

Pia Sundhage presenterade i veckan också sin sista trupp till Algarve. Jag missar turneringen i år (igen) pga jobb och andra planer på sommaren, men har nu bestämt mig att åka dit om ett år istället. För även om USA, Tyskland och Frankrike saknas, så blir det en bra turnering.

Pia Sundhage strök Emelie Lundberg från Eskilstuna och tog ut Zecira Musovic som nummer tre bakom Hedvig Lindahl och Hilda Carlén. Hennes motivation för Musovic var bland annat att Zecira kommer att utmana Lindahl lite mer än de andra målvakterna gjorde.

32485195970_3f114e524e_k

Katrin Schmidt – var hennes första landskamp mot Norge i La Manga också hennes sista?

Katrin Schmidt fick lite mer än 20 minuter mot Norge i La Manga, men saknas redan i Algarve truppen. Möjligtvis var hennes karriär i landslaget mycket kort. Hon hade nog förtjänat ytterligare en chans. Men Mimmi Larsson är med igen och det är bra, även i dagens match visade Mimmi att hon är på g. Lina Hurtig får en flygbiljett till Portugal, dock inte hennes nya lagkompis Marija Banusic. Det är Banusic som öser in mål för Linköping numera. Men Sundhage har nog sällan gått efter formen och ofta har hennes uttagningar varit oförståeliga. Succén i Rio har gett henne rätt. Och kanske blir allt annorlunda när Peter Gerhardsson tar över efter EM.

Harder vänsterback i Wolfsburg

Allianz Frauen Bundesliga elfte omgång avslutades i dag med en match mellan Jena och Wolfsburg som gästerna vann med 2:1. Nilla Fischer gjorde båda målen för de gröna. Om den taktiska laguppställningen på DFB:s hemsida stämmer, så spelade nyförvärvet Pernille Harder som vänsterback (!!!!) i en trebackslinje.

EDIT: Pernille Harder spelade INTE vänsterback i går. Hon tyckte dock att det var roligt att höra detta.

Här har ni DFB:s ”tactical sheet” där Harder som #22 spelar bredvid Babett Peter (#8) och Nilla Fischer (#4) i trebackslinjen. Wolfsburg är laget på höger sidan.

wolfsburg

Och med detta avslutar jag inlägget. Snart kommer nästa intervju i bloggen.

Ett nytt fotbollsår

28177697680_c8172038de_k

Hur långt går Sverige i EM?

Gott nytt år! Man brukar börja ett nytt år fullt med förhoppningar om att det egna livet och världen som sådan blir lite bättre än förut. Eller ibland också att året inte blir lika grym som året innan. Tyvärr dröjde det endast 22 minuter in på det nya året innan jag hörde om attentatet i Istanbul där minst 39 människor mördades, mest unga människor som firade nyår fullt av glädje och just det, förhoppningar, på en klubb vid floden Bosporus.Sedan dess har rapporter kommit in om nya självmordsattentat i Bagdad och Mogadishu och inte end två dagar har gått.

Svårt ibland att byta ämne och skriva om fotbollen, men det är det vad bloggen handlar om. Ett halvår då den här bloggen har funnits har gått och ett nytt år väntar. Ett år med ett EM i Nederländerna, en historisk sådan då det är första gången att sexton lag får delta i finalturneringen, som blir den största någonsin. Nederländerna är ett bra val att ha turneringen i, publiken är minst sagt fantastisk och jag är övertygad om att det orangefärgade laget kommer att spela inför fulla läktare. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se matcher i gruppspelet eller om jag ska vara på plats när det är dags för kvartsfinal. Men annat än i Kanada är vägarna korta mellan städerna även om det inte fungerar att ha endast en bas under turneringen om man ska se olika lag. Jag skall återkomma till detta.

Snart åker det svenska laget ner till Spanien för att möta Martin Sjögrens Norge och Mark Sampsons England. Att möta två av Europas allra bästa fotbollslag är ett unikt tillfälle att få en fingervisning var vi står och var de andra står. England kommer ju att byta från vår-hösr till höst-vår 2017 vilket innebär att många engelska spelare kommer att spela ”bara” testmatcher under första delen av året, något som gäller även Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani, men även Ramona Bachmann som ju flyttar till London efter att inte ha fått ut sin fulla kapacitet i Wolfsburg.

I Sverige håller klubbarna på att bygga sina respektive trupper inför Damallsvenskans start den 16 april. Johan Rydén har sammanfattat läget för de 12 klubbarna i den högsta serien. Jag håller med om det mesta han skriver, är dock alltid lite osäker om spelare som kommer tillbaka från en korsbandsskada kommer att börja om lika bra som de var innan. Vi får alltså se om Hanna Folkesson kan anknyta till sin goda standard hon hade innan. Jag håller förstås tummarna för henne, en första fingervisning kommer kanske redan i januari i La Manga. Att Kristianstad efter en säsong som nästan slutade med nedflyttning nu håller på att rekrytera är skönt att se och Rita Chikwelu är lite av en transferbomb. Hon drog med sig Hanna Sandström till Skåne, men samtidigt lämnar också en del spelare KDFF. Jag ser inte direkt en målskytt där. Den som vill se en överblick över vad klubbarna värvar är alltid rekommenderad till David Lundells aka Spelare12s utmärkta sammanställning. Jag antar att inte bara bloggarna utan även de stora medierna tittar regelbundet på Davids lista över Damallsvenskan och Elitettan.

Lite mer ingående kommer jag att titta på trupperna när januari månaden har gått och de sista (?) värvningarna har gjorts. Fram tills dess nöjer jag mig med detta:

Linköpings FC: starkt försvar, bra mittfält, vem gör målen?

FC Rosengård: ingen stoppar dem på väg till SM-guldet

Eskilstuna United: kan utmana Linköping om UWCL-platsen

26548220153_ecd95e1bbd_k

Blir Piteå även ett lyft för Madelen Janogy (th). Tv Kim Sundlöv

Piteå IF: Irma Helin stort tapp, kan Stellan Karlsson ”förädla” även Julia Karlenäs och Madelen Janogy

Kopparbergs/Göteborg FC: Håller med Johan. Ett spelande lag under Torbjörn Nilsson har sedermera blivit ett ”första halvan av tabellen”-lag utan kontakt till toppen.

Djurgården: Stort tapp att Yvonne Ekroth lämnade. MEN: bra värvningar. Djurgården menar allvar.

Vittsjö: trampar lite på samma ruta. Vem gör målen?

KIF Örebro: Sju in, tio ut. Inga målskyttar här heller. Levererar Jenny Hjohlman?

Kvarnsvedens IK: Tiffany Weimer är en stor förlust. Kan Elisabeth Addo och Tabitha Chawinga göra mål/assist även utan amerikanskan?

Kristianstads DFF: Fem in, åtta ut. Med Johanna Rasmussen går mycket rutin.

Limhamn Bunkeflo: Bra lag, men bara en replacement med Anna Björk Kristjánsdóttir för Sabrina Vigueir. Gör de en Kvarnsveden, men vem är deras Chawinga?

Hammarby: Anna Oscarsson stannar trots anbud. Men inga starka värvningar. Det blir mycket svårt.

Till slut några datum som jag lagt in i min almanacka under januari – mars. Tyvärr blir den enda resa jag kommer att göra i damfotbollens tjänst bara den till Bollstanäs i februari.

Januari

Den franska ligan fortsätter med sin 12:e omgång den 15:e januari med bl a matchen Montpellier – PSG.

Miniturnering i La Manga (Spanien) med Sverige, England och Norge (Sverige spelar  den 19 januari mot Norge och den 24 januari mot England)

 

Februari

Den 18 februari spelas Svenska cupens åttondelsfinal. För 10 damallsvenska lag blir det den första tävlingsmatchen år 2017. Toppmatcher: Rosengård – Göteborg och Piteå – Eskilstuna.

Frauenbundesliga fortsätter med sin 12:e omgång den 19 februari

 

Mars

Årets Algarve-cup spelas igen utan Tyskland och USA, men har ändå ett imponerande startfält. Sverige spelar mot Australien, Kina och Nederländerna mellan den 1 och 8 mars.

UWCL-kvartsfinalerna spelas den 22/23 mars och 29/30 mars. Svenska FC Rosengård möter FC Barcelona med bl a Line Røddik Hansen och Jennifer Hermoso. Pernille Harders, Anja Mittags, Nilla Fischers och Sara Björk Gunnarsdottirs Wolfsburg möter Caroline Segers Lyon. Fridolina Rolfös och Nora Holstad Berges Bayern München möter Veronica Boquetes och Cristianes PSG.

s

 

En spännande kvartsfinal

16773407440_9a48dff29f_k

Marta gör mål mot Almuth Schult och Wolfsburg i mars 2015 när Rosengård spelade 3:3 hemma mot Wolfsburg i en match i yppersta världsklass

Det blir en spännande kvartsfinal i UWCL i mars nästa år. FC Rosengård möter FC Barcelona och vi får se fram emot två spännande matcher och ett återseende med fd Tyresöspelarna Line Røddik Hansen (som också spelade för Rosengård) och Jenni Hermoso. 

Förutom Røddik finns med brasilianska Andressa Alves och Ange Nguessan från Elfenbenskusten endast två till utländska spelare i truppen som besegrade holländska Twente med 5-0 efter två matcher, men den som vet om den spanska ungdomsfotbollens frammarsch på damsidan på senare år vet också att det är ett mycket tekniskt lag som måste tas på allvar. Det kommer Rosengård säkerligen att göra, men chanserna att nå semifinalen har inte varit bättre de senaste åren där man fick möta favoriter som senare vann hela turneringen såsom Lyon eller Wolfsburg.

Fortuna Hjørring hade kanske, kanske varit en på pappret lättaste motståndaren. De får nu möta Manchester City som växer och vill knapa in försprånget som de stora tyska och franska lagen fortfarande har för tillfället. Där tror jag att City med Kosovare Asllani går vidare.

Sedan får vi se två tysk/framska dueller. Rosengård må ursäkta, men dessa fyra lag är åtminstone de som har störst resurser.

PSG får möta Bayern München vilket innebär att fd Tyresömittfältaren Vero Boquete får möta sitt gamla lag. Fridolina Rolfö om hon nu går raka vägen in i startelvan i München möter alltså PSG istället för Limhamn Bunkeflo eller Kvarnsveden. Att få vänta nästan en hel säsong på UWCL-spel har kanske varit en av anledningarna för henne att söka sig till Bayern som kunde erbjuda henne en högklassig kvartsfinal i UWCL om bara ett par veckor. En helt öppen historia.

Precis som den andra matchen där de tvä bästa lagen möts. VfL Wolfsburg – Olympique Lyon möts i kvarten!! Årets finalister. En straffläggning fick avgöra att Lyon vann, men Wolfsburg har sedan dess förstärkt med Sara Björk Gunnarsdottir och det mesta talar för att Damallsvenskans mest tongivande spelare de senaste två säsongerna, jo danska Pernille Harder, kommer också att spela i vitt och grönt. Med det har Wolfsburg en trupp på 26 spelare där nästan alla (!!) håller världsklass. Det går sämre för Wolfsburgs herrlag på sistone, men tydligen har sponsorerna förstått att det behovs endast en bråkdel av pengarna som man behöver för ett herrlag för att kunna ha ett damlag i världsklass. Så är det, tyvärr. Med en månadslön på en herrstjärna kan man finansiera hyfsade månadslöner för en hel damtrupp.

I mars smäller det och det rekommenderas skarpt att följa alla matcher. Tyvärr har UEFA bestämt sig för att ”jämställa” damfotbollen i det avseende att man kommer att spela kvartsfinalerna onsdag- eller torsdagkväll vilket gör det svårare att locka en ännu större publik.

I U20-VM i Papua Nya Guinea spelar Nordkorea och USA den ena semifinalen och Japan och Frankrike den andra. Jag har endast sett höjdpunkterna på FIFAs YouTube-kanal och om man nu kan gå efter dem så tror jag på en helasiatisk final.

 

 

Danmark klassen bättre än silverlaget

pernilla

Pernille Harder är Damallsvenskans bästa spelare. Hennes Danmark blev för stark för Sverige

Jag såg inte hela matchen, bara andra halvleken. Kanske var den första halvleken riktigt bra. Men uppriktigt sagt tror jag inte på det. Det jag såg var ett uddlöst svenskt lag, ett motiverad, aggressivt Danmark som vann totalt rättvist.

Kanske saknades för många spelare: Nilla Fischer, Elin Rubensson, Lotta Schelin och Linda Sembrant. Jämfört med OS-finalen var det alltså fyra förändringar, tre av dem i backlinjen där Amanda Ilestedt, Emma Berglund och Jonna Andersson kom in. Istället för Lotta kom Emilia Appelquist in, Kosovare Asllani flyttades fram.

Kanske saknades motivationen för ett Sverige mot grannlandet Danmark som spelade för och fick sin EM-biljett. Sverige var dåligt. Danskorna var giftiga och hade man inte vetat bättre så hade man nog gått ut ifrån att det var de rödklädda som hade spelat ett framgångsrikt OS. Medan de blågula hade haft några tunga år bakom sig med ett bittert icke-deltagande i VM 2015 och ett mediokert EM 2013 där man visserligen vann bronsmedaljen, men saknade ett offensivt spel.

Ett offensivt spel som Sverige inte hade i går. Jag håller med vad Johan Rydén skriver. Sofia Jakobsson och Olivia Schough är jättetrevliga och bra fotbollsspelare. Men just nu är de inte spelare som borde starta en match för Sverige. Schough har aldrig varit en målskytt, något som jag tycker är en forwards främsta uppgift. Något där jag tydligen har en helt annan uppfattning som Pia Sundhage som inte verkar tro att det är viktigt.Vi behöver inte bra fotbollsspelare utan de bästa i vårt landslag.

Det är ju inte så att Sverige inte hade alternativ i lilla Viborg. På bänken satt nämligen Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius. I skytteligan för Damallsvenskan leder Blackstenius just nu med betryggande 16:3 mot Schough. Hammarlund har nätat åtta gånger.

Pia Sundhage kommer definitivt fortsätta som förbundskapten. Någon förnyelse är alltså inte att vänta. I videointervjun med förbundet säger hon att hon ska fokussera på anfallsspelet fram till EM. Det gjorde vi väl även inför VM 2015?

Jämför man med OS-guldmedaljörerna Tyskland där Steffi Jones spelade matchen mot Ryssland i helgen med endast två spelare som vann över Sverige i Rio har Pia alltså endast valt fyra nya. Och dessa mest eftersom Fischer, Schelin, Sembrant och Rubensson var inte tillgängliga.

Personligen hade jag velat se ett experimenterande Sverige. Jag hade hellre sett Hilda Carlén i mål och få lite mer internationell erfarenhet på A-landslagsnivån. Jag hade hellre sett Magdalena Eriksson som mittback för en gångs skull även i landslaget. Jag hade gett Hanne Gråhns en match från start. I Sverige kan startelvans spelare vara bergsäkra på att de spelar. Även det leder till en viss avsaknad av motivation i en match som åtminstone för deras individuella situation är betydelselös.

Vi diskuterar inte fotbollens framtid i Sverige. Det har till viss del sin grund att vi har en konsenskultur där det är ganska opopulärt att ha avvikande åsikter, diskussion med olika åsikter uppfattas ofta som ”bråk”. Men väldigt ofta så är det sakliga, men tuffa diskussioner som gör det möjligt att ta ytterligare ett steg. Ett steg som kanske saknas ibland för att vinna den där sista matchen, att göra det där avgörande målet i finalen eller medaljmatchen.

Nu fortsätter vi på den gamla goa vägen till Holland 2017 och jag misstänker att det blir ytterst svårt att vinna EM-guld mot ett Tyskland i förnyelse med en modig förbundskapten, mot ett Frankrike med en ny förbundskapten (tredje gången gillt?) och mot ett England som jag tror blir det lag som kan utmana Tyskland på allvar om Europatronen.

 

 

Intervju: Irma Helin

28766799694_4b14df688e_k

Irma Helin tillbaka på Stockholms stadion (1 september 2016)

Piteå är med i kampen om bronsmedaljen som kallas lilla silvret i Sverige. Tredje platsen är – åter igen – en möjlighet. I går vann Piteå sin hemmamatch på LF Arena med 2:1 över Vittsjö. En poäng efter fjolårstvåan Eskilstuna ligger man nu och ska spela ett Norrlandsderby på söndag – mot gamla storlaget Umeå IK är Piteå på söndag storfavorit.

Inför Vittsjömatchen ringde jag upp Irma Helin, Piteås 22-åriga mittfältare, en spelare som kommer från Stockholm och har flyttat 85 mil norrut förra året. Precis som Pauline Hammarlund och Emilia Appelquist före henne, två spelare som även dem kom från Stockholm och återvände söderut som landslagsspelare som tog en silvermedalj i Rio.

För en vecka sedan kom Irma tillbaka till sitt Stockholm och tillbaka till sitt Djurgården där hon tidigare har spelat innan flyttlasset kom och hon bytte den blåa mot en röd tröja. Hur kändes det att komma tillbaka och hur var den kvällen?

”Jag har ju varit i Djurgården länge,” berättar Irma, ”jag började först i Älvsjö som ju var vårt farmarklubb. Sen gjorde jag min första träning med Djurgården när jag var tio ich min första träningsmatch med Djurgården när jag var 13. Så det var många år sen. Nu var det första gången jag kom tillbaka till Stockholms stadion och det var speciellt såklart. Jag var nervös innan, men det blev riktigt roligt att komma dit med Piteå som också efter den förhållandevis korta tiden ligger mig riktigt varmt om hjärtat. Det var kul, häftigt och roligt.”

Men nervositeten försvann när matchen sparkades igång?

”Så är det ju. Jag brukar ofta vara lite nervös inför matcher, men det är en ganska skön nervositet, men nu var det ännu mer förväntningar på matchen. Det var lite extra kul, jag längtade mer att den skulle dra igång.”

Och sedan kom den situationen där du skulle lägga en straff mot din gamla lagkompis Gudbjörg Gunnarsdottir. 

Irma Hellin

Matchens lirare på Stadion (Foto: Anders Henrikson)

”Gugga och jag har spelat i samma lag flera år och jag vet att hon är en väldigt duktig målvakt och jag visste att jag var tvungen att lägga den bra, annars skulle hon rädda den. Vi bytte ut ett leende där innan jag la straffen, men det var skönt att se att den fick in.”

Tränar ni egentligen mycket straffar i Piteå eller tidigare i Djurgården?=

”Vi vet ju i Piteå vem det är som slår straffar. Nu är det June [Pedersen] och jag, oftast June, men vi har två straffskyttar. June första och jag andra. Då vet man ju att om det blir straff och kanske June kan släppa den till mig ibland eller om hon är skadad elelr vad som helst då är det ju min tur. Man lägger några i träningen, men det är inte så att man prioriterar att skjuta straffar varje dag. Oftast är det ju mest att behålla kylan oh inte bli alltför nervös och då brukar det ordnar sig.”

I detta fall var det ju så att ni kände varandra bra.

”Jo, jag tänkte att hon visste vart jag brukar lägga den och hon gick ju åt rätt håll också, men jag tänkte också att Gugga har haft så många motståndare att hon kanske inte riktigt kommer ihåg exakt var jag brukar lägga den. Hon slängde sig åt rätt håll i alla fall.”

Irma Helin spelar sin andra säsong i Piteå, var en del av laget som blev trea i fjol och därmed nådde klubbens bästa placering någonsin. Varför lämnade hon den stora huvudstaden och drog till lilla Piteå?

”De hade hört av sig redan året innan, men då valde jag att vara kvar i Djurgården. Men jag har alltid hört mycket positivt om Piteå av de som varit här och sedan bestämde jag mig  att efter det året tar nästa steget i min karriär och Djurgården låg ju i Elitettan då, då var det dags för mig att spela Allsvenskan igen. Så var jag i lite olika klubbar som hade visat intresse, men till slut var det Piteå som lämnade bäst avtryck med sin organisation, tränare och spelare och det har ju blivit bra. Allting som jag trodde blev även så med träningstempo, tränare och organisation. Det var i slutändan ett relativt enkelt val trots att det är så långt ifrån hemma, det är väl den enda nackdelen.”

När Piteå kom in i Damallsvenskan 2008 åkte de direkt ut igen året efter och när de sedan åter igen kom tillbaka 2010 så blev det två 10:e platser i rad. Sedan dess har man dock först nått en 6:e plats, sedan blivit 9:a för att kliva upp ordentligt i fjol och även i år är det tveklöst ett stabilt lag på övre halvan. Det har hänt saker i Piteå, onekligen.

29356684566_bf38fd7263_k

Irma Helin och Emilia Appelquist. ‘Millan’ spelade till sig en landslagsplats i Piteå

”När Stellan [Carlsson] och Leif Strand kom in i organisationen har de som jag förstått påbörjat en resa. Första året var det tungt, men förra året blev det en tredje plats och nu är vi upp och fightas där igen. De har jobbat i tre, fyra år, men det är kanske nu som det bär frukt. Man har en bra organisation, man har en tränare som är extremt professionell och man har bra människor runt klubben och det visar sig nu att det de har byggt ger utdelning.”

Jag själv kommer mycket väl ihåg mitt enda besök på LF Arena för några år sedan och att det fanns en ganska speciell stämning där med en stor publik som kan sitt lag. Publiken är ju mycket större än på alla Stockholms arenor.

”Tyvärr är det så när det gäller Stockholm. Man skulle ju önska sig att Stockholm hade samma intresse då, men det är verkligen speciell att gå ut på LF Arenan och ha så stor publik och även när man går ut på stan så får man ju prata med folk höger och vänster om matcherna. Piteå-Tidningen är mycket involverad i oss, jag håller med dig, det är en speciell känsla att spela fotboll på LF.”

En del föredetta och nuvarande spelare har berättat samma sak att folk bryr sig när ni är ute på stan.

”Så är det. Man vänjer sig ganska snabbt. Till exempel i dag var jag med i radion och så rågade jag en man om vägen  eftersom jag inte hittade riktigt till studion och då svarade han och sa ‘Lycka till i morgon!’ och jag bara ‘Jaha.’ och så sa han att han är på varhe match såklart.

Det låter ju riktigt kul och det verkar så att damfotbollen i lite mindre orter får ett större erkännande.

”Så är det ju. Det är samma sak i Vittsjö där det varit stort intresse och Eskilstuna, men det jag längtar till är att hela Damallsvenskan får det här uppsvinget, men det är en lång väg att vandra.”

Som fotbollsspelare från Stockholm måste man någon gång ta steget ut och flytta från stan för att utvecklas. Det har även Magdalena Ericsson sagt när jag pratade med henne i våras.

”Jag känner ju så. Man älskar att vara i Stockholm, men de här 1,5 åren i Piteå har verkligen gjort att jag har tagit de steg som jag ville ta och jag tror att det hade varit svårt i Stockholm oavsett om man tränar mycket själv, så kommer det ju mer naturligt i en omgivning som är lite proffsigare i Linköping, i Rosengård, i Eskilstuna eller i Piteå.”

Man tänkte ju att när Pauline Hammarlund (Göteborg) och Emilia Appelquist (Djurgården) lämnade Piteå att det nästan skulle vara omöjligt att upprepa tredje platsen, men nu är ni nära trots detta att göra det igen.

”Så är det. Det är jätteduktiga spelare, men det är alltid så när duktiga spelare lämnar, så får några andra kliva fram. Jag tycker att vi som lag har fått ihop det riktigt bra trots att två duktiga spelare har försvunnit till andra klubbar.”

Andra får kliva fram, säger Irma. Och när jag nu skriver ner detta så slår mig tanken att en av dessa som fick kliva ännu mer fram är just Irma Helin. Hon tar mer ansvar som förra året och har blivit än mer tongivande bland de röda. Irma har det alltid snackats om som en av Stockholms stora talanger på senare år och i det gamla Djurgården som låg i Elitettan kunde hon definitivt inte komma vidare. I Piteå har Helin tagit fler än ett kliv. Och har säkerligen blivit ännu mer intressant för andra, inte minst sitt gamla Djurgården som spelar en utomordentlig bra säsong. Men jag väljer att inte ta upp detta. istället vill jag veta lite mer om hennes egna ambitioner, vart hon vill komma med fotbollen. Hon som är 22 år gammal och spelar i D23-landslaget som dock inte har så många matcher och inget riktigt mästerskap att spela om.

”Det är väl klart att mitt mål är A-landslaget,” säger Irma. Det var inte så klart för mig, men det är skönt att höra. Nu är det ett år kvar att spela i D23, men nästa år måste jag såklart börja satsa på A-landslaget, det är mitt n ästa mål och jag hoppas att det blir nästa steg i min karriär.Sen vet jag inte riktigt var jag ska va, det är otroligt bra träning i Piteå. Men jag måste ta hänsyn till mina mål när jag tar ett sånt beslut.”

Framöver kan Irma mycket väl tänka sig att testa att spela i en utländsk liga. När jag berättar om ett samtal med Kosovare Asllani för några veckor sedan där hon berömde anläggningarna i Manchester så instämmer Irma Helin: ”Ja gud, vi har ju varit där på träningsläger med Piteå och det är det coolaste jag sett. Det är hästlängder före Sverige måste jag säga.”

Livet i Piteå är ju kanske lite annorlunda än när man bor i Stockholm. Irma är uppvuxen i huvudstaden, hur känns det utanför fotbollslivet?

”Jag är ju en storstadstjej från början och jag får säga så att jag inte tror att jag ska bilda familj i Piteå direkt, det vill jag göra i Stockholm. Det är dock fantastiskt att vara här som fotbollsspelare, men skönt att komma hem ibland också och känna storstadspulsen. Men här har vi jättebra lagsammanhållning och man är mycket med sina kompisar i laget och det är jättekul.”

Till slut pratade vi lite om långa resor till bortamatcher som Piteå alltid har om man nu inte tar bussen ner till Umeå. Ibland är det två flyg till exempel när man ska till Malmö, berättar Irma, men man har skaffat sig en bra rutin och är sällan tidigare än en halv timme före flygets avgång vid gaten. ”Det är ganska bra. Hellre flyger jag en timme än att åka buss i många timmar.” Och inget är värre än att ha en lång bussresa hem framför sig när man har fått stryk någon annanstans i Sverige. Det är vi helt överens om.

Det är kul att prata med Irma Helin, hon är även en av dem som jag tycker skriver de mest läsvärda tweets på Twitter. Följa henne där så kommer ni inte att ångra er.

 

 

 

Zoe Tynan, landslagstrupp och åtta mål i Linköping

29102727020_6fecd2259a_k

Mycket intensiv match mellan Djurgården och Piteå. Det slutade 1-1 efter två straffar. Här gör Irma Helin mål för Piteå.

Det har hänt mycker inom damfotbollens värld den här veckan. 18-åriga engelska spelaren Zoe Tynan är död. Det var definitivt den mest chockerande nyheten. Jag hade aldrig tidigare hört talas om henne, men hon var tydligen en begåvad mittfältare som har spelar för Englands F19-landslag. Hon spelade för både Everton Ladies och Manchester City. I tisdags befann hon sig vid West Allerton Station, mellan Liverpools centrum och John Lennon flygplatsen och hamnade framför ett tåg. Hon bytte klubb för några veckor sedan och spelade sist för Fylde Ladies. Klubben meddelade i går att tröjan med Zoes nummer 19 aldrig mer kommer att innehas av en annan. Polisen betraktat Zoes död inte som misstänkt, ingen talar ut vad som har hänt, en del talar för att Zoe Tynan begick självmord. Fruktansvärt att en så pass ung människa som beskrivs som både talangfull och trevlig, en älskvärd karaktär som det sägs, hade så ont att hon såg ingen annan utväg. Jag vet inte vad som är rätt, men tycker att vi behöver prata mer om detta, att vi endast blir mer vaksam om vi kan prata om sådana svåra ämnen. Och att vi äntligen begriper att depressioner är inget vi behöver skämmas för. Det är en fruktansvärd, förfärlig sjukdom och inget annat. Det finns mycket stöd att söka, en av dem är organisationen MIND. En av dem som kände Zoe är Kosovare Asllani. Hon tweetade:

I torsdags lottades Champions Leagues sextondelsfinal och de svenska lagen fick intressanta, men överkomliga motståndare. Rosengård får resa till sköna Island och möta mästarna Breiðablik UBK. Samtidigt åker Eskilstuna till Skottland i returmatchen mot mästarna Glasgow City. Jag hoppas att kunna se den första matchen på Tunavallen på plats och att några tusen tar sig till klubbens första UWCL-match i historien. Mest spännande blir de två norsk-franska möten mellan Lilleström och PSG samt mellan Avaldsnes och Lyon. Jag räknar med fransk avancemang, men inte så lätt som i den franska ligan lär det bli.

Pia Sundhages första trupp efter OS innehöll en hel OS-trupp plus Mimmi Larsson och Lina Hurtig. Inga överraskningar där också. Ingen överraskning heller att Pia nu öppet pratar om sin önskan att fortsätta med tjejerna till efter EM 2017. Jag antar att det snart blir kontrakskrivning och skulle inte vara förvånad om de skriver nytt fram till slutet av VM 2019 eller OS 2020. Johan Rydén har skrivit att diskussionen om svensk damfotbolls framtid har uteblivit efter OS. Jag kan bara hålla med. Men så är det med damfotbollen. Även de största framgångarna har en mycket kort halveringstid. OS är historia och slutade med en fantastisk framgång. Nu är Damallsvenskan är i gång igen och det syns knappast någon effekt. Svenska fotbollsförbundet har än inte försökt dra nytta av framgången. Två landskamper kommer att spelas snart, men inga landskamper annonserad till FIFA-datum i oktober och november. Calle Barrling var på presskonferensen och tydligen pratade han bl a om säkerhet i Papua Nya Guinea där U20-VM ska spelas senare i år. Man avråder individualresande till landet, det är alldeles för farligt och man kommer att ha speciella säkerhetsarrangemang kring det svenska laget. Man undrar hur FIFA kunde lägga en så stor turnering i ett land som har extrem hög brottslighet, speciellt och inte minst mot tjejer och kvinnor.

Stina Blackstenius och Pernille Harder stannar i Linköping, åtminstone året ut. När transferfönstret stängdes i veckan kunde vi andas ut. Östgöta-Correspondenten skrev dock att tyska mästarna Bayern München är definitivt intresserade att få över Harder och att Pernille skulle föredra Tyskland före Frankrike, eftersom hon tycker att den tyska ligan är mycket jämnare än den franska där det finns 2+2+8 lag. Åtta alltså som inte har någon chans mot topp 4 lagen Lyon, PSG, Montpellier och Juvisy. Men jag hoppas att Pernille läser bloggen och även hennes agent. Eftersom Bayern München spelar en mycket defensiv inriktad fotboll och jag ser inte hur ett kreativt geni som Pernille Harder passar in där. Redan Veronica Boquete har försökt att etablera sig i München och hamnade till slut på bänken. Linköping har troligtvis på sikt ingen chans att vinna Champions Leage, men är ändå ett av Europas 10-15 bästa fotbollslag.

Åtta mål för LFC i går kväll mot Kvarnsveden. Ett styrkebesked, men även ytterligare ett bevis på att även den svenska serien inte är så jämnt som vi gärna säger att den är. Vi har nämligen mer eller mindre en 2+2+2+2+4 serie i år. Med Linköping och Rosengåtd (2-0 i Örebro) i den absoluta toppen och med fyra bottenlag och sex i mitten. Platserna 3-8 är relativt öppna, även om Eskilstuna och Göteborg troligtvis kommer att hamna på tredje resp fjärde plats. Piteå och Djurgården som spelade en bra match i torsdags spelar om 5:e eller 6:e plats medan Örebro och Vittsjö konkurrerar om 7:e och 8:e plats. Resten sysslar med kampen om att hålla sig kvar. Matcherna dessa fyra lag emellan förra helgen hade en bedrövlig nivå. Jag är rätt så säker på att Damallsvenskan slutar som jag har skrivit ovan. Om inte något lag överraskar stort.

Jag har inte kunnat skriva så mycket som jag velat och på intervjufronten har det varit lugnt i veckan, jobbet har krävt sitt, men nästa vecka återupptar vi den kategorin.