Etikettarkiv: Silvia Neid

Martina Voss-Tecklenburg tar över Tyskland

I förrgår blev det officiellt att Martina Voss-Tecklenburg tar över det tyska landslaget efter VM-kvalet. Horst Hrubesch kommer att ta ansvar för de två återstående matcherna borta mot Island och Färöerna medan Voss-Tecklenburg åker med Schweiz till Vitryssland, Skottland och Polen.

”Det var ett krav från min sida att jag skulle kunna få avsluta VM-kvalet med Schweiz,” sade 50-åriga Voss-Tecklenburg till tysk media om samtalen med DFB där hon nu alltså kommer att efterträda Steffi Jones som huvudtränare med Horst Hrubesch som vikarie. Hrubesch hade frågats av journalister om han inte skulle kunna leda det tyska laget till VM och även under turneringen i Frankrike nästa år, men 66-åringen gav ett klart besked: ”Nej, för då kommer min fru att lämna mig.”

Martina Voss är född och uppvuxen i Duisburg, precis som nästan lika gamla inflytelserika Ralf Kellermann, VfL Wolfsburg förra tränare och nuvarande sportchef. Daniel Meuren har skrivit i Frankfurter Allgemeine Zeitung att Voss och Kellermann känner varandra sedan studenttiden för lite drygt trettio år sedan. Det är säkert bra att ha goda relationer med Tysklands bästa klubb. Att Britta Carlson, fd landslagsspelare och nuvarande assisterande i Wolfsburg kommer att bli Voss-Tecklenburgs assisterande tränare stärker banden säkert ännu mera.

Som fotbollsspelare var Voss (som har varit mittfältare) den första som vann den tyska motsvarigheten till diamantbollen två gånger, 1996 och 2000. Men även när hon blev tränare av sitt FCR Duisburg 2008 fortsatte framgångarna. 2008/09 vann Voss-Tecklenburg Women’s Cup med Duisburg efter att man bl a besegrat danska Brøndby och franska Olympique Lyon. I finalen vann Duisburg borta med 6:0 över ryska Zvezda och kryssad hemma, 1:1. På UEFA Women’s Cup tiden spelades finalen i en hemma- och en bortamatch.

Med Schweiz lyckades Martina kvalificera landet både till VM 2015 och till EM 2017 och man är även på god väg att göra det även för VM 2019 efter 15 poäng i fem matcher. Voss är känt för att inte sticka under stolen med vad hon tycker. Inför OS i Sydney 2000 strök dåvarande tränaren Tina Theune Voss ur truppen efter Voss offentligt grälade med sin dåvarande partner Inka Grings. Trots att Voss fick en avskedsmatch har relationen med DFB under många år varit kyligt.

I dag är det många i Bundesliga som hälsar Voss välkommen. Hon anses vara en rutinerad och erfaren tränare som efter ett stort antal år inom klubbfotbollen vet hur klubbarna tänker. Något som man till exempel inte tyckte när Silvia Neid regerade i Frankfurt. Då blev det ofta bråk med bl a Potsdams store gamle man Bernd Schröder.

I dag är Martina Voss gift med företagaren Hermann Tecklenburg och genom honom som stöder herrklubben Fortuna Düsseldorf har Martina även fått upp intresset för Fortuna (som är på väg till 1. Bundesliga igen) där hon numera sitter i styrelsen. Voss-Tecklenburg har även varit chefredaktör för ett tyskt magasin om damfotboll som tyvärr ställdes in för ett par år sedan.

De tyska fansen ser rekryteringen av Voss-Tecklenburg övervägande positiv. Man hoppas att 50-åringen som kommer utifrån kommer att förändra en del i en struktur där få personer under nästan två decennier bestämt allt. Samtidigt höjs lite varningsröster också. Man ska inte övervärdera att hon ledde Schweiz till två turneringar, säger några. I VM 2015 vann Schweiz visserligen med 10:1 över Ecuador, men förlorade både mot Japan (0:1) och Kamerun (1:2) och fick åka hem efter gruppspelet. Även i EM i Nederländerna ifjol blev det sorti efter gruppspel efter 0:1 mot Österrike, 2:1 över Island och 1:1 mot Frankrike. Schweiz har just nu en generation med många individuella klasspelare såsom Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Vanessa Bernauer, Noelle Maritz och Ana-Maria Crnogorcevic för att nämna några.

 

Annonser

Tyskland sparkar Steffi Jones – Horst Hrubesch tar över

Horst_Hrubesch_–_Tag_der_Legenden_2016_01

66-årige Horst Hrubesch tar över Tysklands damlandslag (Foto: Frank Schwichtenberg;  CC-BY-SA 3.0)

Det är inte oväntat, men trillar ändå ner som en bomb denna tisdagmorgon: För första gången i Tysklands damfotbollshistoria sparkar Tyska fotbollsförbundet en förbundskapten. Steffi Jones är ”fired”. Det meddelar DFB på sin hemsida.

Styrelsen har beslutat detta på en telefonkonferens och på rekommendation av direktörerna för landslagen Oliver Bierhoff och Joti Chatzialexiou.

För de nästkommand VM-kvalmatcherna mot Tscheckien och Slowenien kommer fd landslagsspelaren, U19-tränaren och OS-herrlagstränaren, snart 67-årige  Horst Hrubesch att ta över ansvaret tillsammans med fd assisterande till Silvia Neid, Ulrike Ballweg.

DFB meddelade Jones i går om det stundande slutet för hennes korta sejour som förbundkapten.

Tyskland förlorade i EURO 2017 redan i kvartsfinalen mot Danmark efter sex EM-titlar i rad, man förlorade VM-kvalmatchen mot Island hemma i Wiesbaden med 2:3 och behöver nu en vinst i höstens retur på Island för att kunna kvalificera sig direkt till VM 2019. I USA blev man nyss sist i She-Believes-Cup efter förluster mot USA (0:1) och Frankrike (0:3) samt ett 2:2 mot England.

Oliver Bierhoff säger: ”Beslutet baserar på en intensiv analys av de senaste månaderna. Joti Chatzialexiou har varit med landslaget i USA. Vi ville fortsätta arbeta med Steffi efter besvikelsen i EM och har gett henne ytterligare en chans. Med blick på de sportsliga resultaten, det viktiga VM-kvalet och återkopplingarna från She-Believes-Cup har vi kommit fram till insikten att laget behöver en ny ledning. Vi vill nyttja bytet för att ytterligare professionalisera strukturerna inom damfotbollen, att förstärka samarbetet med herravdelningen och gå nya konceptionella vägar.”

Horsd Hrubesch betraktas som tränare för en övergångsperiod.

Att Steffi Jones’ tiod närmade sig slutet symboliserades inte minst när hon bytte in Lena Goeßling mot Frankrike i 90:e matchminuten. Det var Goeßlings 100:e landskamp och fd lagkamraterna Ariane Hingst, Nadine Angerer och Anja Mittag markerade på Twitter att de ogillade Jones’ sätt att hantera Goeßlings jubileum. I höstas hade Goeßling kritiserat Jones offentligt för att denne inte tagit ut henne till landskampen mot Frankrike (som Tyskland vann med 4:0).

Tyska fotbollsförbundets ordförande Reinhard Grindel tackar Steffi Jones för insatsen och uttrycker förhoppningen att Jones kan vara kvar på DFB i en annan funktion inom damfotbollen.

Daniel Meuren skriver i tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung: ”Krisen är inte bara ett problem orsakad av Jones. DFB har under flera år försummat att övervaka damfotbollens struktur. Först efter den desaströsa förlusten mot Island skickade DFB experter till matcherna för analys.”

 

Silvia Neid: Ingen utveckling

14108284573_08850cee7e_kEtt knappt år efter hennes sista match som tränare var Silvia Neid på plats i Nederländerna och tittade på en hel del matcher på arenorna. I en intervju med deutsche presseagentur (dpa) säger hon att damfotbollen inte utvecklas längre.

”Jag ser ingen vidareutveckling. Många lag i turneringen försöker endast att förstöra motståndarens konstruktiva spel. Det värsta är att de lyckas med det eftersom tekniska lag klarar inte av att lösa detta.”

Hon drar paralleller till herrfotbollen där man enligt Neid kunde se samma fenomen på EURO 2016.

”Vår sport lever på kreativitet, passion och offensiv fotboll. Inte bara tyska lag kännetecknades av att vilja göra ett tredje och ett fjärde mål när man ledde 2:0. Det finns inte här,” säger Neid till dpa.

Neid befinner sig på EURO 2017 för att analysera alla 31 matcher som hon ser med fd assisterande tränaren Ulrike Ballweg, med fd spelaren Kim Kulig och några andra kollegor.

Alla deltagande lag har förbättrat fysiken, säger Neid, men hon är missnöjd med kvalitén på spelet.

”Vi ser många dåliga avslut, slarviga passningar, fel i speluppbyggnad, långa bollar. Lite spel på kanterna eller snabbt vertikalt spel. Det har med den individuella kvalitén och tekniska färdigheter att göra. Många lag satsar på ett kompakt försvar och kontringar. Men jag hoppas att matcherna inom knockout fasen blir bättre.” [Intervjun gjordes när gruppspelet avslutades.]

 

 

Inka Grings om EM

Tyvärr har antalet webbsidor som sysslar med damfotboll i Tyskland minskat. Både sidan fansoccer.de (den första sidan jag skrev artiklar för) och framba.de har mer eller mindre försvunnit och är inte längre aktiv.

En sida som är kvar är soccerdonna.de som drivs av företaget Transfermarkt. Efter Tysklands sorti ur EM har de pratat med fd skyttedrottningen Inka Grings som numera tränar U17-killarna av Viktoria Köln.

Enligt Grings beror Tysklands sorti framför allt på taktisk osäkerhet. Hon säger att de flesta spelarna är unga och relativt oerfarna och att turneringen kom för tidigt för de. Grings håller med att Dzsenifer Marozsan inte nådde upp till förväntningarna: ”När man är ganska upptagen med att axla den egna nya rollen och klara av de egna förväntningarna, varifrån ska så kraften komma att dra med alla de andra,” säger hon till Soccerdonna.

När det gäller helheten säger hon: ”Man måste alltid ställa frågor, även när man har framgång. Men beredskapen att förändra grundläggande saker, den är störst när man har misslyckats. Det är så vi människor fungerar.”

Fd norske tränaren Evan Pellerud och Silvia Neid har sagt att kvalitén på fotbollen på EURO2017 är inte den bästa.

Grings: ”Man kan säkert diskutera om kvalitén av spelet. Jag gillar dock att landslagen har kommit väldigt nära varandra. Vi får mer spännande matcher, överraskningen och uddamålssegrar. Landslagen är så nära varandra som aldrig förr. Vad vill man mer?”

Men Grings instämmer i kritiken att många lag har utvecklat defensiven och att den offensiva fotbollen har inte kommit vidare. Av de anfallare som spelar i turneringen berömmer hon endast en: Jodie Taylor. ”Hon är klar etta i skytteligan med fem mål, ingen annan är i närheten.”

Inka Grings tycker också att England har lämnat det bästa intrycket av alla 16 lag.

”De spelar offensiv. De är bolltrygga och passningssäkra och mycket disciplinerad. Det är skönt att titta när de spelar.”

Hon tippar slutligen på en final mellan Österrike och England och att England vinner EM. ”Nej, låt mig korrigera mig, säger hon avslutningsvis, ”vinnaren av Nederländerna – England vinner EM.”

 

 

 

Får Steffi Jones fortsätta?

DSC09400Tyskland har vunnit åtta EM-guld, två VM-guld och en guldmedalj i OS i Rio. Att förlora en kvartsfinal i ett EM är minst sagt en katastrof när det var 24 år sedan man senast förlorade en utslagningsmatch i den tävlingen.

Hur går diskussionen i Tyskland? Jag har läst tidningar, lyssnat på intervjuer och läst de viktigare inläggen på olika internet-sidor.

Låt oss börja med förbundskaptenen. Steffi Jones hade tränarutbildningen, men hon hade aldrig tränat ett lag innan hon fick uppdraget att ta ansvar för Europas bästa damlag genom tiderna. Det är ett ganska ovanligt beslut av en federation och Daniel Meuren från ansedda Frankfurter Allgemeine Zeitung menar att DFB visste detta och att Jones har försökt att inleda en stor förändring ”från en mycket framgångsrik omstöllningsfotboll som grundades på en extrem taktisk och defensiv disciplin till en mer offensiv fotboll grundad på bollinnehav”. Denna förändring anser Steffi Jones är nödvändig om Tyskland även fortsättningsvis vill vara ett av världens bästa lag och md sikt på VM 2019.

Eftersom förbundet medvetet satsade på henne, så förtjänar hon en andra chans, menar Meuren. Och konstaterar att den nya tränaren har förändrat stämningen i laget till det positiva för att främja självansvar och kreativitet. Samtidigt kritiserar Meuren flera fel som Jones har begått.

Hon verkar sakna konsten att förbereda sitt lag mentalt på bästa möjliga sätt, skriver han. ”Sedan bytte hon för många spelare på för många positioner inför kvartsfinalen så att det framkom aldrig någon startelva. Laget har vid ingen tidpunkt under turneringen förmedlat intrycket att det är mogen för en topprestation. Att man missade så otroligt många målchanser var en följd.”

Fd världsspelaren Inka Grings, numera själv tränare för ett herrlag i Köln, säger att laget var alldeles för ung och oerfaren för att klara pressen och att man visste att Steffi Jones själv har ingen erfarenhet som tränare. Men sedan säger hon att även Jones har gjort fel: ”Hon har bytt för mycket, försökt för mycket. Det kan man inte göra in en stor turnering. Speciellt, när du har ett lag utan erfarenhet, behöver du säkerhet. Med säkerheten får du också en rytm i själv spelet,” säger hon till tidningen Kölner Stadt-Anzeiger

Men Grings är även kritisk mot spelarna: ”Det som jag tycker är skrämmande att det finns spelare som säger att beslutsamheten och viljan har saknats. Det får inte hända i en kvartsfinal – oavsett om du är 12 eller 35 år gammal. Den som inte brinner i en EM-kvartsfinal borde fråga sig om hon ska vara i landslaget.”

Inka Grings förordar att man utökar tränarteamet med personer som har mer arbetslivserfarenhet som tränare. Detta är nödvändigt på den nivån och inte minst med de krav som Tyskland har.

Gamla Turbine-Potsdam-legenden Bernd Schröder som för övrigt släppte sin autobiografi ”Ein Trainerleben für den Frauenfußball” (Ett tränarliv för damfotbollen) förra veckan säger att det inte fanns en hierarki inom laget. I en intervju med Märkische Allfgemeine Zeitung säger han att att alla spelare hade ungefär samma mentalitet och att såg i kroppsspråket att det inte fanns någon som tog taktpinnen i handen.

”Spelarmaterialet räcker till,” säger Schröder. ”Det räcker för att komma åtminstone till finalen. I gruppspelet hade man kunnat spela in laget. Men där byttes det för mycket och så får du ingen hierarki..”

Schröder kritiserar även lagkaptenen Dzsenifer Marozsan: ”Man kan inte säga att hon ledde laget. Hon klarade inte av detta och jag tycker att hon är en fantastisk fotbollsspelare. Tabea Kemme från Turbine hade gått ut och fällt två spelare, detta saknades.”

Och han accepterar inte att laget ska ha varit för ung.

”I elvan som spelade mot Danmark hade vi Lena Goessling (31), Anna Blässe (30), Babett Peter (29), Isabel Kerschowski (29) och Anja Mittag (32). Det är väldigt rutinerade spelare. Att det är ett ungt lag är för mig en bortförklaring. Den åldersmässiga blandningen var helt ok, men inte när det gäller karaktär.”

I forumet till webbsidan womensoccer.de finns det hittills 74 kommentarer till Tysklands tidiga sorti från EURO 2017.

Rätt många skriver att de tycker att det är helt ok att Europa kommer att få en ny mästare för första gången sidan 1993. Men nästan alla är ändå besvikna över lagets prestation. DFB kritiseras för det naiva beslutet att en rookie skulle ta fulla ansvaret för laget. Steffi Jones får kritik för alldeles för många byten (se ovan) och att hon möjligtvis är för snäll.

Sedan diskuteras en del spelare och då är det många som tycker att Dzsenifer Marozsan inte motsvarade de höga förväntningarna man hade på henne och att Jones beslut att göra henne till lagkapten inte var smart. De skulle helst se en annan spelare få kaptensbindeln.

Lena Goessling och Anja Mittag får mycket kritik och en hel del skriver att båda har sin bästa tid bakom sig. Goessling borde aldrig spelat mittback och några undrar varför Jones lät spela Mittag medan Mandy Islacker är skyttedrottningen från Bundesliga.

Jag har nu tittat på alla fyra matcher Tyskland spelat och här får ni antalet spelminuter som Jones gav till sina spelare. Alla 20 utespelare fick speltid. Ingen startelva spelades två gånger.

Almuth Schult 90+90+90+90= 360
Babett Peter 90+90+90+90= 360
Dzsenifer Marosan 90+90+90+90 = 360
Sara Däbritz 90+90+68+90 = 338
Kristin Demann 90+90+90+62 = 333
Anja Mittag 65+90+75+90 = 320
Anna Blässe 73+0+90+90 = 253
Mandy Islacker 51+79+45+28 = 203
Carolin Simon 90+0+90+0= 180
Isabel Kerschowski 0+90+0+90 = 180
Lena Goessling 0+0+90+90 = 180
Linda Dallmann 0+88+0+88 176
Lina Magull 90+2+22+45 = 159
Sara Doorsoun 0+0+90+46 = 136
Josephine Henning 90+45+0+0= 135
Leonie Maier 17+90+0+0 = 107
Hasret Kayikci 25+0+45+0 = 70
Kathrin Hendrich 0+45+0+0 = 45
Svenja Huth 39+0+0+0 = 39
Tabea Kemme 0+0+15+0 = 15
Lena Petermann 0+11+0+2 = 13

Mitt eget facit? Tyskland är inte längre oslagbar. Tråkigt att Steffi Jones nu måste igenom stålbadet, men den tyska damfotbollen har sedan länge inte spelat överlägsen. 2011 kom redan den stora vändpunkten då ett lag som bara fick vinna sin tredje VM-titel i rad och inget annat föll i kvartsfinalen mot Japan i Wolfsburg.

Två år senare vann Silvia Neid EM i Sverige och  rumplade igenom gruppspelet med en vinst, en oavgjort och en förlust mot Norge, Sedan vann man tre matcher med 1:0 mot Italien, Sverige och Norge i finalen. Där norskorna fick två straffar som Nadine Angerer räddade. Det var Angerer som tog EM-guld 2013 och inga diskussioner om spelstilen och spelarna uppstod. Framgången var ju där.

VM 2015 nådde man semifinalen, men förlorade både mot USA i semin och för allra första gången mot England i matchen om bronset. Åter igen visade Neids Tyskland upp ett mediokert spel, men gick långt.

OS 2016 blev det ett sensationellt OS-guld. Gruppspelet var åter igen inte alls övertygande. Vinst med 6:1 över Simbabwe, men sedan klarade man väldigt lyckosamt 2:2 mot Australien som var nära att vinna och förlorade mot Kanada. Kina, Kanada och Sverige var sedan en rätt bekväm väg till en guldmedalj där man inte behövde möta Frankrike, USA eller Brasilien. Inga diskussioner uppstod, endast på olika forum. Rubrikerna var stora och det första OS-guldet ett faktum.

Med bakgrund av detta fick Steffi Jones en väldig tung börda. Att ta över ett landslag som var regerande europamästare och regerande olympisk mästare, men som hade marginalerna med sig trots mediokert spel i en del år.

Uppdraget är förstås att fortsätta vinna. Det gick inte bra. Steffi Jones vill väldigt mycket. Hon ville förändra det sociala vardagliga livet i laget vilket hon har gjort. Spelarna får mycket mer värme och uppskattning. Är detta anledningen för att det gick åt skogen? Knappast.

Hon har definitivt bytt för mycket. Inte skapat säkerhet. Kanske trodde hon att hennes trupp var så pass bra att rotationen skulle fungera som det gör i många stora fotbollslag numera. Men spelarmaterialet klarar inte detta än så länge.

Dzsenifer Marozsan är tillsammans med klubbkompisen Ada Hegerberg turneringens stora besvikelse. Båda räknas bland världens bästa fotbollsspelare just nu och uppenbarligen har vi haft fel och gett dem för mycket beröm. De har nog någonting att bevisa under den kommande säsongen.

Marozsan skulle leda laget och hon gjorde det inte. Niels Nielsen sa till oss efter matchen mot Tyskland att han förväntade sig att lagets ledande spelare som Pernille Harder skulle träda fram efter det tidiga baklängesmålet och samla trupperna och slå tillbaka och att han var väldigt glad att hon gjorde det. Marozsan kom aldrig upp i den rollen. Det är därför Pernille Harder går före Dzsenifer Marozsan. En nummer 10 som axlade ansvaret. Det gjorde inte Maro.

Tyskland hade väldigt svårt att sätta sina chanser. Man gjorde fem mål i turneringen. Två hånadsväckande målvaktstavlog av Italiens Laura Giuliani och Danmarks Stine Lykke Pedersen och tre straffar.

Jag förstår inte heller att Steffi Jones lät Anja Mittag spela alla matcher. Anja var världsklass när hon kom till Malmö 2012. Flytten från Potsdam där hon till slut hade hamnat i en kris som bl a ledde till att Silvia Neid inte tog ut henne till hemma-VM 2011 gjorde henne så gott. Tre säsonger med fantastiska mål, härliga framspelningar och välförtjänta priser på svenska fotbollsgalor följde.

Sedan ville hon tydligen ut till den stora världen igen, till ett satsande PSG i Paris där hon gjorde ett tiotal mål, men aldrig kom upp till samma nivå som hon hade visat tidigare. Hon ville bort från Paris och på något sätt lyckades man att komma ut ur kontraktet och arrangera ett nytt med tyska storlaget VfL Wolfsburg. Men även där blev det allt annat än bra och Anja fick sitta på bänken mycket den sista tiden. Och så kom Rosengård med öppna armar och ville ha tillbaka henne. Det blev en lycklig återkomst när Wolfsburg släppte henne före tid, men sportsligt har hon än så länge inte kunnat komma upp i samma nivå som under den magiska tiden 2012-2014.

Någon har skrivit att man alltid vill ha en spelare som Mittag på plan, eftersom hon kan ju plötsligt få till något genistråk. Men tyvärr har hon inte det momentum som till exempel Jodie Taylor har för England. Det var ett stort avbräck för Tyskland att Svenja Huth skadade sig i första matchen. Men jag tror ärligt sagt inte att det hade hjälpt om hon hade fortsatt.

Efter Birgit Prinz, Inka Grings, och jo, Celia Sasic har man helt enkelt ingen målspottare längre. VM-kvalet borde kunna fungera med Island och Tjeckien som farligaste motståndare. Och fram till 2019 kan Steffi Jones arbeta på många olika fronter och hon lär få stöd av apparaten.

Jag skrev att förlusten är bra för tysk damfotboll och Ariane Hingst svarade på Twitter vad som kan vara bra med detta. Jag vidhåller det. Vi vann mycket på tur 2013 och 2016 och många nödvändiga frågor diskuterades inte i guldets glans. Nu kan ingen förneka längre att det måste hända något.

 

 

 

 

Schade, Deutschland, alles ist vorbei!

happyI dag är det dags att åka hem igen. Efter åtta dagar i Holland där jag slutligen såg sju matcher. Om lite mer än en timme ska jag åka mot Rotterdam Centraal och vidare till den stora moderna Schiphol flygplatsen utanför Amsterdam för att åka hem till Sverige. Semifinalerna är klara: Danmark – Österrike och Nederländerna – England.

Mina guldfavoriter England tog sig vidare och vann för första gången på 43 år mot Frankrike. Jodie Taylor gjorde sitt femte mål och är ”unstoppable” i frågan om den gyllene skon.

I går var en ganska lång fotbollsdag. Först hade vi det uppskjutna mötet mellan Tyskland och Danmark i Rotterdam och sedan fortsatte jag till Tilburg där det blev extratid och straffar mellan Österrike och Spanien.

Tyskland är alltså utslagen ur EURO 2017, precis som Sverige. Två dinosaurier har lämnat turneringen och två yngre, modernare fotbollslag har gått vidare. Medan Sverige fortfarande inte ens har påbörjat en mycket nödvändig förändring av spelstil och spelarmaterial så har Tyskland påbörjat detta arbete. Men man har inte kommit särskilt långt år 1 efter den stora Silvia Neid. 

Neid som spelade förra seklets fotboll, men som vann många titlar. Neid som var fruktad bland många spelare, raka motsatsen till Steffi Jones som är älskad av alla.

Det blev ett snabbt ledningsmål för tyskorna genom Isabel Kerschowski vars skott Stina Lykke Pedersen fumlade in i eget mål. Ytterligare en målvaktstabbe med stort M i turneringen som kunde ha blivit ödesdigert.

Här har ni expertförklaringen över vad som hände.

Men Danmark kontrade in två mål i den andra halvleken. Två nickmål. Först Nadia Nadim direkt efter paus och sedan Theresa Nielsen sju minuter före full tid. Då var Tyskland så chockad att det inte hann komma tillbaka

Fast de hade ju aldrig varit in i turneringen. Visst saknade Tyskland Alexandra Popp oh Melanie Leupolz. Popp hade möjligtvis satt den ena och andra chansen. Men iskylan av lagmaskinen Tyskland, den har gått förlorad någonstans och det är den som Steffi Jones snabbt måsge hitta tillbaka, annars är hennes jobb i fara.

Visst var det ett riskfyllt beslut att göra en person till cheftränare som aldrig tränat ett lag. Steffi Jones har tränarutbildningen, men inte ens tränat ett korplag. Och så skickar man in henne för att träna världens andra bästa lag. Spelarna har ställt sig bakom Jones efter matchen, men fotbollsförbundet har inte direkt uttryckt sitt stöd. Man sa att man kommer att analysera det som hänt och prata om hur det ska gå vidare.

Personligen tycker jag att det är bra för damfotbollen att vi får en ny vinnare av euromästerskapet. Och kanske är det även bra för Tyskland att det eviga kravet att vinna allt i europeiska sammanhang inte längre svävar över laget. Man får kanske tid att omgruppera, att slipa in ett spel som handlar mer om teknik och bollinnehav än om fysik och snabba omställningar. Det är kanske just ett stort nederlag, en bitter förlust som slutade med bittra tårar där de flesta av spelarna inte ville ge några intervjuer, just en sådan bitter förlust som efter ett tag ger utrymme för en verklig förändring som var på tiden.

Efter matchen pratade jag med Danmarks Line Røddik Hansen och Tysklands Sara Däbritz samt lyssnade mycket på den danske tränaren Niels Nielsen. Vad de sa, kommer senare, troligtvis först när jag är tillbaka på svensk mark.

Jag har även kunnat prata med några glada österrikiska spelare, Nicole Billa och Sarah Puntigam. Även dessa intervjuer kommer senare.

 

Inför Tyskland – Sverige: Steffi Jones

steffiNär man hör svenska journalister prata om kvällens match så känns det att de har vissa förhoppningar att det skulle kunna vara en fördel att Steffi Jones är ny i kläderna som tränare, ny i kläderna som förbundskapten och att Pia Sundhage och Lillie Persson som har många år som tränare i bagaget kan ha en klar fördel.

Det må vara så. Tysklands enorma framgångar har de senaste elva åren 2005-2016 förknippats med namnet Silvia Neid. Men det var definitivt inte så att Neid har skapatr framgångarna från scratch. Framgångarna har gått i arv från tränare till tränare. Gero Bisanz var pionjären som coachade det tyska landslaget från 1982 till 1996. Under hans tid som förbundskapten byggdes redan varumärket tysk damfotboll till Europas starkaste.

EM guld 1989, 1991 och 1995 vann Tyskland med Bisanz styrande från bänken. 1995 vann Tyskland EM-finalen mot Sverige í Kaiserslautern med 3:2. Sedan dess har Tyskland prenumererat på EM-guld. Pia Sundhage spelade för Sverige, Schweiz’ tränare Martina Voss, nuvarande F19-tränaren för Tyskland Maren Meinert och just Silvia Neid var i Tysklands startelva och en 17-årig tjej med namnet Birgit Prinz blev inbytt och gjorde 2:1 till Tyskland.

Efter Gero Bisanz gick vidare till andra uppdrag tog Tina Theune-Meyer över och ledde landslaget mellan 1996-2005. Tyskland fortsatte i framgångsspåret, byggde vidare på strukturerna inom fotbollsförbundet för att främja damfotbollen och vann. Bisanz’ fd assisterande tränare tog EM-guld 1997, 2001 och 2005 och ledde Tyskland till deras första VM-guld 2003 i USA.

Tyskland krossade värdlandet och världsmästarna USA med 3:0 i Portland och vann även finalen i Carson City med 2:1 efter golden goal av Nia Künzer. Steffi Jones blev världsmästare, men fick en korsbandsskada i sista gruppspelsmatchen mot Argentina och åkte hem inför kvartsfinalen.

Silvia Neid tog över det tyska landslaget 2005 och fortsatte som Bisanz och Theune-Meyer hade börjat. Hon vann, vann, vann för det mesta med undantag för 2011. Hemma-VM i Tyskland och den snöpliga förlusten mot Japan i kvartsfinalen i Wolfsburg.

För första gången  efterträdde inte assisterande tränaren. Theune-Meyer hade assisterat Bisanz, Neid hade assisterat Theune-Meyer och Ulrike Ballweg har assisterat Neid. Det var bestämt sedan länge att både Neid och Ballweg skulle sluta efter OS 2016 och Ulrike Ballweg jobbar kvar på förbundet som F16-tränare.

Silvia Neid hade respekt och vann titlar, men älskad var hon knappast av spelarna. Snarare fanns det en hel del spelare som kände sig inte sett eller som kände att de fick för lite uppbackning och värme. Neids auktoritära ledarstil passade helt enkelt sedan länge inte in i tiden. Spelarna fick underordna sig fullständigt, när laget åt gemensamma måltider fick ingen lämna restaurangen tills den sista var klar med maten och en del annat i den stilen.

Nu är Steffi Jones tränare. Att underskatta henne vore livsfarligt. Steffi har redan som spelare varit en ledare som de andra respekterade, någon man sett upp till och lyssnade på när man var yngre. Inför 2011 var hon dåvarande DFB-presidenten Theo Zwanzigers självklara val att vara VM:s ansikte utåt.

Det var i samband med detta uppdrag jag träffade Steffi Jones för första gången. Tre år senare under EM arbetade hon för UEFA och vi möttes i Kalmar, satt tillsammans i en liten paneldiskussion inför kvartsfinalen mellan Spanien och Norge och pratade lite vid sidan om.

Jag fick intrycket av en människa som är väldigt lätt att prata med, en lyhörd människa som har ett genuint intresse att lyssna på sina medmänniskor och som inte behöver vara i centrum av ett evenemang. Det blir hon på något sätt ändå vilket är anmärkningsvärt.

Enligt uppgifter har reglerna i det tyska landslaget blivit annorlunda. Jag såg en presskonferens med Sara Däbritz häromdagen och var förvånad att Däbritz satt där som hon gjorde utan att ha håret uppsatt. Det hade nog knappast skett när Silvia Neid var cheftränare, tänkte jag.

Steffi Jones har stort förtroende till sina spelare. Hon vet att alla vill vinna, hon vet att alla kan spela fotboll på en mycket hög nivå och hon försöker se till att alla vet sin roll och mår bra. Att Jones är övertygad om att man spelar bra när man mår bra, det känns som en skillnad mellan Jones och Neid. Silvia Neid vårdade den gamla ledarstilen som även den ledde till framgång.

Även spelmässigt sker förändringar. Var Neids taktiska linje fast och orubbligt, något som ofta kritiserats, så spelar Jones med en 4-4-2 uppsättning som spelarna själv får förändra. Ibland blir det 3-4-3, det blir sidobyten som spelarna själva bestämmer över. I så fall är jag lite förvånad när det svenska landslagets Ulf Kristiansson kommer till slutsatsen att det i stort sett är goda gamla Tyskland man möter.