Etikettarkiv: Jessica Samuelsson

Detta var Damallsvenskan 2017

Säsongen 2017 är över i Sverige. Damallsvenskan, Elitettan och alla andra serier har spelats, likaså går UEFA Women’s Champions League till vintervila och endast Linköpings FC kommer att fortsätta för svensk del. Det svenska landslaget kommer att spela en landskamp mot Frankrike i Bordeaux den 27 november, innan dess ser vi många damallsvenska profiler i Kviberg utanför Göteborg i en D23-match mot – just det, Frankrike.

Jag har läst Spelare12’s sammanfattning av årets serie där han går igenom lag för lag och jag kan inte säga annat än att jag håller med om det mesta.

Där skulle jag kunna avsluta detta inlägg. Men jag vill summera året på ett annat sätt.

I år såg jag följande 17 matcher i Damallsvenskan på plats:

34106267515_5208e8846f_k

Fiona Brown i duell med Amanda Johansson

Eskilstuna United – Hammarby 1:0 (17 april, 2013 åskådare!!). Fiona Brown med segermålet. Kort snack med henne efter matchen.

iva

Iva Landeka nickar in 3:1 till FC Rosengård

Djurgården – FC Rosengård 1:3 (19 april, jag intervjuade Lieke Martens som sedermera skulle lämna Sverige, vinna EM-guld och bli Europas och världens bästa fotbollsspelare)

34085154191_187500ed27_k

Marija Banusic på strålande humör på Tele2Arena

Hammarby – Linköping 1:3 (22 april; på TELE2ARENA gjorde Marija Banusic två mål och presenterade sig som vårens bästa svenska forward)

fcr

Rosengård fick ta sin första smäll i Eskilstuna (2:3)

Eskilstuna – Rosengård 3:2 (3 maj, 2863 på Tunavallen. Rosengård fortfarande med Lotta Schelin och Lieke Martens, med Emma Berglund och Amanda Ilestedt, men ändå en sällan skådat stämning i gångarna efter matchen. Eskilstuna ledde med 3:0 innan Anja Mittag och Lotta snyggade till resultatet. En tvivlande Jack Majgaard Jensen tog ansvar för förlusten och FCR-spelarna passerade med stensikten på väg mot bussen. Endast Lotta Schelin kunde svälja besvikelsen och prata )

addo

African dance – Elizabeth Addo och Tabitha Chawinga firar mål på stopptid

Djurgården – Kvarnsveden 1:2 (6 maj; Kvarnsveden tappade Johanna Axfeldt efter ett tidigt rött kort och låg under, men Tabitha Chawinga gjorde två mål efter två fina passningar av Ama Pele aka Elizabeth Addo. Med den matchen i minnet förstår jag inte hur ett lag som kunde spela en så pass bra fotboll som den som KIK presterade på Stadion den dagen behöver gå ner till Elitettan. Jag pratade kort med Addo efter matchen och kommer ihåg målfirandet på tilläggstid mellan Addo och Chawinga.)

33707952863_48bfabcc1c_k

Josefin Johansson på Zinkensdamms IP

Hammarby – Piteå 0:1 (7 maj. Ingen välspelad match och jag tvivlade starkt på Hammarbys chanser att vara kvar i Damallsvenskan. Men det finns få lag som är så pass bra att spela på resultat som Piteå. Efter deras mål var matchen i princip avgjort.)

33852691463_c36382be86_k

Fantastisk försvarsinsats från Alexandra Lindberg och Hammarby mot Anja Mittag och Rosengård

Hammarby – Rosengård 1:0 (14 maj. En nyckelmatch. Nyckelmatch för Hammarby där Julia Zigiotti Olme gjorde ett av flera viktiga mål, men även för Rosengård som innan alla spelarflytt inte förmådde att göra mål på Hammarby. Den förlusten gjorde väldigt ont, men visade egentligen också att det skulle bli svårt att vinna SM-guld trots 15:4 avslut. I Hammarby kämpade alla för alla, suverän laginsats. Jag snackade med Cathrine Dahlström inför och med Alexandra Lindberg [matchens gigant] efter matchen).

33976036033_bf9dea54d5_k

Amanda Ilestedt hoppar högre än Cajsa Andersson i en match där Rosengård hade en drömstart utan like

Linköpings FC – FC Rosengård 0:3 (20 maj; En suverän seger för Rosengård som visade klass och gjorde två snabba mål i fjärde och femte minuten som dödade matchen. Skillnaden under resterande 80 minuter var inte så stor. Men efter den matchen kändes det att allt var möjligt igen. Jag pratade kort med en väldigt ledsen lagkapten Magdalena Eriksson som gjorde årets tabbe när hon inte var fullt koncentrerad vid ett bollmottagande, något som Lotta Schelin utnyttjade iskallt.)

mich

Michaela Johnsson gör 1:0 till LB07 mot Hammarby

Hammarby – Limhamn Bunkeflo 1:2 (25 maj. LB07 vann pga av att man spelade en fin, snabb kombinationsfotboll och var vassare än Bajen trots nästan lika många avslut. Vårsäsongen var LB07s, höstsäsongen ägdes av Hammarby som blev bästa nykomling i år till slut. Jag pratade med Michaela Johnsson som gjorde LB07s första mål och som tyvärr försvann från klubben efter interna problem under hösten.)

34572091944_60e3e16499_k

Kristine Minde gör 3:1 till LFC mot Kvarnsveden

Linköpings FC – Kvarnsvedens IK 3:2 (18 juni. Åter igen ett exempel på att Kvarnsveden spelade riktig bra fotboll och ibland, som Julia Roddar bekräftade senare i år för mig, hade man en låg lägstanivå. Två mål av Chawinga. Jag var egentligen inställd på derby mellan Hammarby och Djurgården (0:2) den dagen, men försökte samtidigt få en telefonintervju med (i mitt tycke) världens bästa fotbollsspelare Pernille Harder för att höra hennes tankar efter flera månader i Wolfsburg och inför EM. Pernille svarade att visst kunde vi prata i telefon, men vi skulle också kunna göra en intervju face2face i Linköping. Så satt jag ner med den damallsvenska skyttedrottningen från 2016 före och sedan med den blivande skyttedrottningen Tabitha efter matchen. Att Linköping även vann sådana matcher rätt säkert, bidrog starkt till deras guld.)

Hammarby – Kopparbergs/Göteborg FC 0:0 (23 augusti. En ganska chansfattig match, lyckligtvis var det sommar. Båda lagen kämpade mot nedflyttningen och så här efter säsongen en viktig poäng för båda.)

36756503492_bf67fdc023_k

Madeleine Stegius och Sejde Abrahamsson i Stockholmsderbyt

Djurgården – Hammarby 1:0 (30 augusti. Djurgården brukar vinna de flesta derbyn mot Bajen. Så även i år med sex poäng och utan baklängesmål.

36958769876_ef9895e321_k

Brianne Reeds spektakulära inkast

Hammarby – Kvarnsveden 2:1 (9 september. På grund av sådana matcher hamnade Kvarnsveden på elfte plats. Man kontrollerade matchen i den första halvleken, missade chanser, tog ledningen och tillät motståndaren att kriga in sig i matchen… Onödig förlust med sena mål.)

Djurgården – Limhamn Bunkeflo 2:1 (23 september. Mia Jalkerud är en av Sveriges bästa forwards. Nu har jag sagt det och hon borde vara på gränsen till landslaget. Det som Jalkerud har och som de flesta andra inte har är en naturlig instinkt var bollen kommer att hamna. Får Mia ett läge, så blir det väldigt ofta mål. En targetforward, inget muskelpaket som Abby Wambach som kastar in sig (o bollen) i mål utan snarare en Gerd Müller typ. Men samtidigt som hon gör många mål (11 i år) är detta också Djurgårdens problem. De skulle behöva en annan som kan göra lika många för att öka farligheten och minska avståndet till topplagen.)

37476048301_2709dcf7cf_k

Kosovare Asllani kom tillbaka till Sverige efter sommaren. Hon borde vinna Diamantbollen 2017. 

Djurgården – Linköpings FC 1:2 (1 oktober. En match som Linköping kontrollerade och där de gjorde det som fick göras för att ta tre poäng. Kristine Minde gjorde första målet för Linköping, en mycket underskattad spelare som med all rätt blev korad till Linköpings bästa sett under hela året. Jag fattar inte hur Fotbollsgalans eminenta jury åter igen kunde förbise henne när man nominerade bästa spelarna. Anna Oskarsson nickade in 2:0 och Oskarssons rekrytering samt omskolning från yttermittfältare till högerback är ett litet genidrag eftersom här där Jessica Samuelsson verkade lämnade ett stort hål efter flytten till London kan hennes värsta konkurrent om platsen i landslaget komma ifrån.)

24163772808_df16baa083_kHammarby – KIF Örebro 6:1 (14 oktober. Hammarbys befrielse och Örebros debakel. KIF Örebro var inget lag och Hammarby var ett av Damallsvenskans mest sammansvetsade lag i år. Med dunderfiaskot på Zinkensdamm var säsongen och 13 års närvaro i Damallsvenskan över.)

mad

Unstoppable. Briljant match av Madelen Janogy på Stockholms stadion

Djurgården – Piteå IF 1:5 (12 november. Nästan en månad utan livefotboll mellan mina sista två matcher i serien i år.  En övertygande prestation av höstsäsongens bästa svenska fotbollslag. Piteå ”vann” omgångarna 12-22 och Madelen Janogy avslutade säsongen med ett löfte. Jag har aldrig sett henne bättre och hon skulle mycket väl kunna bli ytterligare en i en lång rad spelare som förädlas av succétränaren Stellan Karlsson för att en vacker dag flytta söderut till Linköping eller Malmö.

 

 

 

 

 

Annonser

Varför Sverige tappar mark

Klubbfotboll i USA är annorlunda. Det finns ingen tradition med föreningar som har lokala rötter och en lång historia som till exempel Stockholmsklubbarna Hammarby (1897) eller Djurgården (1891) eller Piteå IF (1918). Damfotbollen har visserligen kommit senare in i bilden, men den existerar i en förening med anor.

Föreningar i Sverige eller Tyskland har inte heller en ägare som skulle helt enkelt sälja sitt lag till den mestbjudande. Otänkbart att Hammarbys damlag skulle kunna säljas till en mångmiljonär i Haparanda som skulle importera alla spelare till Norrbotten och låter dem fortsätta spela, men nu i orangefärgade tröjor med namnet Haparanda Queens.

I England är det möjligt att klubbar byter ägare och de flesta stora klubbar vi pratar om, nu även i damfotbollen har utländska affärsintressen bakom sig. Där har affärsintressen tagit över och fotbollen har för gott blivit en del i en mycket större ekonomisk sammanhang. De so styr är inte alltid förtjust i fotbollen, men de ser dess affärspotential.

Så ägs Chelsea som bekant av den ryske finansmannen Roman Abramovich och det är i slutändan han som betalar Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och snart även Jonna Andersson. Genom tröjavtalet kommer japanska pengar in i bilden från ett företag som sponsrar även basketball i USA och förstås bilsport från rallye till formula 1. Skor och tröjor kommer från ett amerikanskt företag med säte i Beaverton (Oregon). De har köpt loss Chelsea från ett tyskt företag som hade ett avtal med Chelsea som egentligen skulle ha gått till 2022.

Arsenal London och därmed även Arsenal Women där Jessica Samuelsson förhoppningsvis snart kan börja med rehab sitter visserligen fortfarande i stadsdelen Highbury i London, men det är affärsmannen Stan Kroenke från USA som håller 67% i klubben. Resten fördelas mellan en rysk och en iransk miljardär. 70-åriga Kroenke som skulle kunna kallas Jessica Samuelssons högste chef äger inte bara Arsenal utan bland annat (!) även hockeylaget Colorado Avalanche i NHL, fotbollslaget Colorado Rapids i herrfotbollsligan MLS och basketlaget Denver Nuggets i NBA. Kroenke är en mycket rik man som gifte sig väldigt rik för 43 år sen. Hans hustru är Ann Walton Kroenke som är en av arvingarna till den gigantiska amerikanska koncernen Walmart. Arsenals tröjor sponsras av ett flygbolag från Förenade Arabemiraten och den kommer från ett tyskt företag.

Manchester City där Kosovare Asllani har spelat och där Julia Spetsmark snart hör hemma är en del av den sk City Football Group som äger även Melbourne City i Australien och New York City i USA. City Football Group å sin sida äga av arabiska intressen, nämligen Abu Dhabi United Group Investment and Development Limited. City-gruppen köpte Man City av ett företag som kontrollerades av den fd thailändske statsministern Thaksin Shinawatra. 

Man skulle kunna fortsätta med alla andra engelska klubbar som nu har börjat investera i damfotboll. Liverpool ägs fortfarande av amerikanska intressen som köpte paketet för 300 miljoner dollar, i början av året fanns ju rykten att kinesiska intressen var beredd att pröjsa en hel miljard dollar för rubbet inkl alla lag och förstås arenan Anfield Road, men affären har inte gått i lås.

Det är med andra ord den utvecklingen fotbollen tar. Den har sedan länge blivit en del av affärsintressen där de som köper och säljer klubbar, lag, spelare inte alltid är verkligen intresserad i den dagliga verksamheten utan bara i avkastningar och varumärkets värde.

Det är ju därför Damallsvenskan tappar mark, det är även därför den tyska Bundesligan har tappat mark och kommer att tappa ytterligare speciellt mot Frankrike och inte minst England. Olympique Lyon kommer att vinna Champions League även den här säsongen och kanske även nästa. Men även deras dagar kommer att vara räknade när giganterna börjar pumpa in mer pengar i damfotbollen.

För fyra år sedan pratade jag med Chelsea-tränaren Emma Hayes en regnig kväll i Tooting i södra London och hon lovade mig att England skulle ha världens bästa liga om dem år (= 2018). Två år senare såg jag inga tecken på detta, men nu när nästan fem år har gått sen dess, såg man att Rosengård var chanslös mot Chelsea. Det kanske inte händer nästa år heller, men jag är övertygad om att det händer. Hayes förutspådde i vårt samtal att pengar skulle strömma in i damfotbollen i England och att med det skulle investerarna även kräva framgångar. Det är precis det som händer nu.

Nu händer någonting med det här inlägget som egentligen skulle handla om USA. Och då får vi komma tillbaka till USA. Där är ju något möjligt som inte ens är möjligt i Frankrike eller England. Lag flyttas. När familjen Sahlén slutade att investera stort i Western New York Flash flyttades hela laget till en annan delstat och förvandlades i North Carolina Courage.

Värst var ju när Washington Freedom med Abby Wambach, Ella Masar och andra storstjärnor köptes upp av affärsmannen Dan Borislow och fick bege sig söderut till Florida för att bli magicJack.

Nu händer tydligen ytterligare en storflytt. I veckan annonserades att NWSL kommer att ha ett nytt lag nästa säsong, en ny franchise som man gärna kallar det i USA där lag är först och främst en franchise. Real Salt Lake City heter den nya klubben och byggmogulen Dell Loy Hansen som är VD för Utahs största byggföretag Wasatch Property Management är mannen bakom detta.

Ännu inte bekräftad, dock mycket sannolikt enligt amerikanska medier, är att NWSL laget Kansas City FC slutar och att Real Salt Lake City i så fall tar över verksamheten och platsen i NWSL.

Becky Sauerbrunn, Amy Rodriguez, Sydney Leroux och fd KGFC-proffset Yael Averbuch kanske måste flytta drygt 1 700 km eller 2,5 flygtimmar mot väst och staten Utah för att fortsätta spela proffsfotboll.

 

Schough och Andersson tillbaka mot Frankrike

petra

Petra Andersson är tillbaka i landslaget

Tredje gången gillt! När Peter Gerhardsson i dag tog ut sin tredje och sista landslagstrupp för året är Olivia Schough som inte varit med i de två första tillbaka i landslaget. Det är klubbkompisen Mimmi Larsson som lämnar över platsen till Schough.

Ut är Zecira Musovic som ersätts lite överraskande med Hammarbys Emma Holmgren. Från oktobertruppen saknas Jessica Samuelsson pga skadan hon fick mot Ungern. Det är Eskilstunas Hanna Glas som får rycka in. Samuelsson  är som bekant borta från spel i minst ett halvår.

Även Johanna Rytting Kaneryd är borta i minst sex månader. Hennes plats gick till Petra Andersson.

Nilla Fischer tar en paus pga att frugan väntar barn. Den gången blev det endast sju backar och därför kommer Sofia Jakobsson tillbaka på allvar nu.

 

Truppen

Mål

Hilda Carlén, Emma Holmgren, Hedvig Lindahl

Backar

Jonna Andersson, Emma Berglund, Mia Carlsson, Magdalena Eriksson, Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant

Mittfält & anfall

Petra Andersson, Kosovare Asllani, Marija Banusic, Stina Blackstenius, Hanna Folkesson, Lina Hurtig, Sofia Jakobsson, Julia Roddar, Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Olivia Schough, Caroline Seger, Julia Spetsmark

 

 

 

Grattis, Linköpings FC!

37476042641_2f35b7cde9_kI dag blev Linköpings FC sensationellt svenska mästare i fotboll – igen. Just i dag var det dock ingen sensation, sedan den 3:e omgången hade Linköping varit serieledare, men i början av april var det inte många som trodde att Linköping skulle kunna försvara ligaguldet.

Pernille Harder, Stina Blackstenius, Fridolina Rolfö, Mariann Gajhede Knudsen, Renée Slegers hade lämnat klubben och efter EM försvann även hälften av den starka defensiven bestående av Jessica Samuelsson och lagkaptenen Magdalena Eriksson. Och vi ska inte glömma att även mannen som byggde laget, mästartränaren Martin Sjögren hade dragit västerut och blivit ersatt av Kim Björkegren som ännu inte hade vunnit titlar.

Men Linköping värvade klokt och Björkegren och hans ledarteam lyckades snabbt svetsa ihop spelarna till ett lag med höga ambitioner. Marija Banusic och Lina Hurtig hämtades, med unga nordiska talanger som Maja Kildemoes, Nicoline Sørensen och Frida Maanum fyllde man på och stärkte den internationella reputationen att vara en klubb med en miljö där unga spelare värdesätts och tillåts att få utvecklas och samtidigt få bidra. När man visste att Samuelsson skulle dra till London och Arsenal värvade man Anna Oskarsson från Hammarby och berättade för henne att man inte skulle använda henne som yttermittfältare utan som just ersättaren på högerbackspositionen – även det blev lyckad och Oskarsson lär bli den som kommer att tävla med Samuelsson om posten i landslaget om ett litet tag. Återvändaren Kosovare Asllani som kom efter sommaren från Manchester är just nu Sveriges bästa fotbollsspelare, en kvinna som har lärt sig oerhört mycket på senare år och som utvecklas fortfarande. Jag gillade hennes utspel mot FIFA:s bristande investering i damfotbollen och hennes jämförelse med FIFA:s gala i London:

Detta kommer från en spelare som har mognat och blivit en ledarfigur på planen och någon som kan ta till ord även utanför. Jag hoppas hon fortsätter med liknande utspel på Twitter framöver. Läser man olika sidor på nätet ser man att inte bara jag håller henne som storfavorit till Diamantbollen 2017. Enda konkurrenten är Jessica Samuelsson som det dock har varit lite tystare om sedan hon lämnade Sverige. Momentum finns i Linköping.

Åter igen spelade man med ett högt lägstanivå under en säsong, darrade sällan och lyckades samla ihop flest poäng av alla. Spelare som stannade får man inte glömma bort. Främst sätter jag trion Janni Arnth som tog över lagkaptensrollen efter Eriksson och är en klippa i mittbackslåset, mittfältsmotorn Claudia Neto som är en spelare av världsklass när hon är frisk och last but not least Kristine Minde, norskan som kan spela på alla positioner förutom målvakt och vars självförtroende bara växer. Tove Almqvist är ytterligare en stortalang från regionen och Emma Lennartsson en trotjänare som många underskattar. Jonna Andersson är även hon fotbollsfostrad i regionen och bidrar till succén.

Låt oss inte glömma målvakten Cajsa Andersson som fick en chans att utvecklas och som har gjort det med två säsonger och två SM-guld.

Vill man hitta nyckeln till framgången så ligger den nog i personalpolitiken tror jag och i klubbens enastående koncept att sätta ihop ett balanserad gäng människor som strävar åt samma mål. Får dessa sedan förutsättningar att utvecklas, så kan man åtminstone vinna SM-guld. Nu återstår två matcher i Damallsvenskan samt avslutningsvis även matcherna mot Slavia Prag i UWCL. Kvartsfinalen är en möjlighet. Hur laget ser ut våren 2018 när den ska spelas är en annan fråga. Det är sannolikt att många andra klubbar vill värva den ena eller andra profilen, men det är också sannolikt att unga talanger fortsättningsvis söker sig till Östgötaslätten för att bli större.

 

De nominerade till Fotbollsgalan 2017 är – kommenterad version

34505456130_91fe4b6843_k

Mia Persson är nominerad till MVP (Damallsvenskans mes värdefulla spelare)

Dagen efter mina nomineringar till Fotbollsgalan kom juryns. Juryn har i år en lite annan sammansättning. Pia Sundhage och Lilie Persson byttes ut och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman kom in. Eftersom även Anneli Andersén och Calle Barrling är med ligger tonvikten fortfarande på SvFF och därmed också landslagen.

De andra medlemmarna är: Victoria Sandell, Johanna Frisk, Malin Swedberg och Frida Östberg. 

Nu finns alltså inte längre journalister med i juryn utan endast SvFF:s ledningsteam och fd spelare, numera experter samt Victoria som är anställd hos EFD. Tråkigt att varken Marcus Bühlund som kommenterar mycket damfotboll på damfotboll.tv och många internationella damfotbollsmatcher på Eurosport eller bloggarkollegan Johan Rydén är med.

Här kommer juryns nomineringar med mina kommentarer:

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir, Hedvig Lindahl. 

Inga kommentarer eftersom jag hade precis samma spelare.

Årets back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant. 

Jag hade Mia Carlsson istället för Linda Sembrant eftersom Mia har spelat en mycket stabil säsong i Kristianstad som lett henne till landslaget där hon gjorde två helt godkända matcher från start mot Kroatien och Ungern. Sembrant är även hon mycket stabil i landslaget, i Montpellier har jag sett inte mycket av henne.

Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto, Sanne Troelsgaard

Troelsgaard var riktigt bra i Rosengård, men ännu bättre i det danska landslaget. Asllani tog jag inte med eftersom hon spelade endast åtta matcher i Damallsvenskan fram till nomineringstillfället. Neto spelade 15 matcher och är och förhoppningsvis förblir Linköpings motor, spindeln i nätet. Nu kom ju nyheter i veckan att hennes säsong är över pga knäskadan och jag hoppas att hon skriver nyttt kontrakt med de blivande svenska mästarna.

Mitt val på mittfältet var förutom Neto Kvarnsvedens Julia Roddar som liksom Mia Carlsson genom en säsong med väldig hög lägstanivå har spelat upp sig till landslaget efter flera år som hon hade försvunnit från radarn. Förutom Roddar hade jag även norska Kristine Minde på min lista, en spelare som ofta underskattas av ”experter”, men som har en ytterst viktig roll i klubben. Inte minst under de senaste veckorna har Minde gjort en hel del viktiga mål, det mest spektakulära kanske mot Kristianstad nyligen efter en löpning på drygt 60 meter. Men med juryns sammansättning tenderar man att föredra svenska spelare.

Årets anfallare: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Lieke Martens. 

Helt oförstående är jag inför detta. Som sagt tenderar juryn till att nominera svenska spelare. Jag förstår att man inte kan förbise Tabitha som bara öser in mål, men Martens är nominerad i fel kategori. I Malmö har hon varit yttermittfältare och inte forward. Martens spelade elva matcher som mittfältare innan hon drog till EM och blev världsstjärna för att sedan fortsätta till FC Barcelona. Tyvärr har juryn låst sig fullständigt här. Om de nu inte ger Martens utmärkelsen Årets forward kommer de att se väldigt fåniga ut eftersom Martens blev både Europas och Världens bästa spelare på sistone. Därmed stänger man ut Chawinga som är i särklass säsongens bästa forward. Mycket dåligt jobb här, tycker jag.

Istället för Martens hade jag nominerat Linda Sällström eftersom ”the flying Finn” spelar sitt livs bästa säsong och är tvåa i skytteligan med en stabil och jämn målproduktion under hela säsongen. Lägg till för både Chawinga och Sällström att de inte spelar för toppklubbar vilket gör deras prestationer ännu mer värdefullt.

Istället för Blackstenius tycker jag att Marija Banusic bör belönas för hennes bästa säsong hittills. I Banusic har vi en unik talang, en av väldigt få svenska anfallare som är ingen djupledslöpare utan snarare en teknisk spelare som är hur bra som helst på frisparkar. Precis som Carlsson och Roddar ser jag här en lovande utveckling. Stina var en av väldigt få som levererade normalform under EM, men utmärkte sig inte speciellt mycket utöver detta.

Årets mest värdefulla spelare: Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga, Mia Persson

Några undrar varför Chawinga är med här trots att Kvarnsveden kanske åker ur. Jo, därför att utan Chawinga hade Kvarnsveden troligtvis haft ett stort problem att göra mål vilket hade lett till betydligt färre poäng. Att de överhuvudtaget har en chans att hänga kvar får de nog ärligt talat tacka Tabitha för.

Angeldahls nominering överraskar lite, men visst har hon spelat en mycket stabil säsong i Hammarby. Ändå tycker jag att just Hammarby inte var beroende av en enda spelare utan att det i just detta fall är laget som skulle kunna nomineras till den mest värdefulla spelaren. Angeldahl var riktigt bra, men det var också Catherine Dahlström, Alexandra Lindberg, Sejde Abrahamsson, Anna Oscarsson, Madeleine Tegström mm. Men Filippa noteras för sex assist på den tveksamma assistligan (tveksamt, eftersom många asists inte räknas in här…) och toppar statistiken tillsammans med Lova Lundin (Kvarnsveden) och Ali Riley (Rosengård).

Mia Persson är förstås mycket viktig för LB07, hon är lagkaptén och motor i ett lag som spelade en mycket bättre säsong än de flesta förväntade sig. Jag hade Sällström på min lista eftersom hon har bidragit mycket till många poäng för sitt Vittsjö och eftersom det skulle se beckmörkt ut i Vittsjö utan hennes mål i år. Claudia Neto var min tredje kandidat eftersom Linköping spelar först riktigt riktigt bra när portugisiskan är frisk och gör show på mittfältet.

Årets genombrott: Filippa Angeldahl, Tove Almqvist, Loretta Kulashi

Jag tycker att det är för tidigt att snacka genombrott i Kulashis fall efter ett par bra matcher i Damallsvenskan. Jag vidhåller att Ebba Wieder gjorde en fantastisk säsong i en klubb som satsade mest på äldre rutinerade spelare lyckades hon att slå sig in i startelvan där hon figurerade som ordinarie bredvid storheter som Anja Mittag, Caroline Seger, Anita Asante och Ella Masar. 

Angeldahl istället för min kandidat Julia Zigiotti Olme är ok, jag bestämde mig själv faktiskt mellan dessa två och föll för Zigiottis avgörande mål mot Rosengård (1:0) och Eskilstuna (1:0). Jag såg denna kategori dock inte endast i gult och blått och tycker att Maja Kildemoes (fyllde 21 i år) gjorde en suverän första säsong i Damallsvenskan, spelat i startelvan samt spelat en riktigt bra EM-turnering också. Almqvists genombrott kom redan i fjol.

Intervju: Julia Roddar (Kvarnsvedens IK)

34365707001_4f20eecc82_kEfter några hektiska veckor på jobbet blir det lite lugnare nu framöver och jag ska försöka ta upp bloggens intervjuer igen. Innan jag åkte ner till München i måndags pratade jag med Kvarnsvedens bästa svenska spelare, centrala mittfältaren Julia Roddar. För första gången på sex och ett halvt år kommer Roddar åter igen åtminstone träna i blågult, en chans till match kom inte till eftersom DBU ställde in Danmarks match mot Sverige i fredags.

När vi pratades vid så var Julia just på väg till Göteborg och satt på tåget dit. Det känns lite roligt att jag skriver ner detta nu på ett tåg mot just Göteborg som får ta en lång omväg pga byggnadsarbeten vid Södra Station i Stockholm.

Roddar har inte varit med under sex och ett halvt år. Senast det begav sig var hon med i ett F19-lag som förlorade 0:3 mot England i La Manga. Julia startade matchen och det gjorde även Amanda Ilestedt, Jonna Andersson, Elin Rubensson, Magdalena Eriksson och Fridolina Rolfö. Jessica Samuelsson blev inbytt.

Kommer du ihåg nånting av resan till Spanien för sex år sedan?

Gud, det var så länge sen, men jag kommer ju ihåg tjejerna. Jag tror att när jag träffar dem igen så kommer det att kännas som att man sågs nyligen. Jag var på La Manga året innan också, så det blir så att man blandar ihop lite båda de åren, men det var ett tag sen och det ska bli jättekul.”

Du försvann kanske från radarn ett par år, men du åkte till USA och gick på Shattuck- St.Mary’s Soccer Academy i Faribault, Minnesota, en liten stad med 23.000 invånare som ligger en dryg timmes bilfärd söder om ”the twin cities” Minneapolis och St.Paul. Hur hamnar man där?

Jag kontaktade Bluechip som är ett företag här i Sverige som för spelare till USA. De hade kontakt med skolan och jag tänkte att jag ville uppleva något nytt och åkte dit för ett år. När jag väl var där i USA fanns det scouter på matcherna inför när man skulle gå på college och så blev jag kvar i ytterligare fyra år.”

Men du flyttade från Faribault till Florida och spelade i Fort Myers för Florida Gulf Coast UniversityFlorida Gulf Coast University. Du blev alltså scoutad i Minnesota?

Först gick jag på en skola i Wisconsin, University of Wisconsin, i ett halvår, det var en jättestor skola med ungefär 50 000 elever. Jag ville hellre vara nånstans varmare, så jag bytte ett halvår till Florida efter att jag hade blivit scoutad till Wisconsin.”

Vad tog du med dig hem från USA till Sverige förutom det fotbollsmässiga?

Framför allt deras kultur, hur sociala och enkla de är, alla passar in där. Det är väl lite utanför planen jag har lärt mig att ta människor, det känns ibland att svenskar kan vara ganska blyga och introverta och där tycker jag att det kan vara tvärtom.”

På somrarna har du under tiden i USA åkt hem till Sverige och spelat lite i Kvarnsveden.

Jag har alltid haft uppehåll med fotbollen i USA. Det är alltid bara höstterminen och vårterminen som man spelar på college och på så sätt har jag kommit hem i sex, åtta veckor och då har jag tränat och spelat med Kvarnsveden den tiden jag har varit hemma.”

Om man tittar på den här säsongen så var det ju faktiskt du som gjorde Damallsvenskans första mål ,på Malmö IP mot FC Rosengård. Var det på något sett ett tecken att det skulle bli en mycket bra säsong för dig, du har ju fått mycket beröm för ditt spel och slutligen även kallats till A-landslaget?

35247461672_ee42a6bae5_kDet var en väldig skön start på säsongen. Jag brukar ju inte göra mål och jag kände att jag inte skulle bli nån målsprutare, men det kändes ändå skönt, det var stolpe in den gången. Vi fick lite medvind från början även om det var kanske lite tungt på slutet för laget, så kände jag kanske personligt att det var en bra start.”

Du har ju nämnts så ofta i år som en kandidat för landslaget. Hade du själv några förhoppningar om att Peter Gerhardsson skulle ta ut dig?

Jag har väl mest haft fokus i klubben, sedan har jag ju vetat sedan i somras att jag har varit lite aktuell. Det är klart att det ha varit jättekul, men det är inget jag själv har vågat tro för mycket på så att man inte ska gå och vara besviken. Jag själv har inte haft det som en målsättning, det har liksom kommit av sig själv att det har gått bra.”

Till Kvarnsveden. Nu har ni nyligen åkt på en väldig tung förlust mot LB07, men annars tycker jag att ni spelat en ganska bra säsong, ni är ju tredje bästa laget när det gäller gjorda mål, men tyvärr sämsta när det gäller baklängesmål.

Vi är ju så himla upp och ner under en match också. Vi kan ha väldigt bra perioder stundtals och sedan kan vi gå ner rejält stundtals också. Det håller ju inte på den här nivån, då blir vi ju straffade direkt. Det har hänt under hela säsongen, det spelar ingen roll vad vi säger, det bara händer, men det är kul att vi har spelat fotboll och gjort fina mål och inte bara slagit långbollar.”

Jag såg er i Linköping och två gånger i Stockholm och mot Djurgården (2:1) och Linköping (2:3) gjorde ni ju riktigt fina matcher, tycker jag.

Det gäller ju att vi tar fram det där igen de tre sista matcherna att vi håller hela matchen i 90 minuter och det inte blir några svackor.”

Men ändå har ni ju det absolut svåraste slutprogrammet av alla?

Ja, verkligen, det är jättetufft, men vi är rätt starka hemma, det känns tryggt att det är två hemmamatcher nu. Vi kan ju inte säga att vi har ett bra facit mot de lagen, men jag tror att det gäller att tänka här och nu.”

Linköping vann ju bara med 2:1 på Ljungbergsplan i fjol med ett ganska sent mål, Rosengård har ni inget bra facit mot.

De har vi inget bra facit mot, men där får vi inte tänka på vad som har hänt utan bara här och nu.”

 

 

Inför UWCL

TFF

Senast vi såg ett svenskt lag i en UWCL semifinal var i april 2014 när Tyresö FF mötte Birmingham City Ladies. är det dags igen nästa vår? Jubla gör Vero Boquete, Christen Press och Malin Diaz. Frustrerad i bakgrunden: Karen Carney

Det är höst i Sverige. Ett onekligt hösttecken är alltid också att UEFA Women’s Champions League spelar sin sextondelsfinal. Tid att se europeisk fotboll, tid att frysa på svenska arenor.

En spelare som inte kommer att frysa, åtminstone den här veckan, är Linköpings norska landslagsspelare Kristine Minde. Hon var inte bara glad efter att hon hade gjort mål mot Djurgården på Stockholms Stadion, hon var även glad för att få byta det svenska höstvädret mot 28 grader på Cypern. Jag pratade kort med 25-åringen efter söndagens match och hon vägrade ta ut någonting i förskott när jag mer eller mindre gratulerade till SM-guldet. ”Nej, nej, det känns inte alls som att vi vunnit guldet,” sade hon i gången på Stadion. Linköping tar match för match i serien, fortsätter de att vinna kan de fira SM-guldet i Borlänge lite senare i oktober.

Goda nyheter kommer från Malmö. Där står tränare i kö för att ta över jobbet från interimstränaren Malin Levenstad. Sportchefen Therese Sjögran får samtal och mail av tränare som skickar in personliga brev och CV. ”Det verkar som att vi är poppis. Det är kul,” konstaterar Sjögran till KvällspostenKlubben har dock inte bråttom och betonar att det är Malin Levenstad som ska föra laget framåt under hösten. Men roligt att höra att det kommer att finnas ett stort antal sökande till jobbet.

Linköping spelar på onsdag, Rosengård på torsdag. Här kommer en överblick över alla 16 matcher i UWCL.

BIIK Kazygurt – Glasgow City

Det är en lång väg från Skottland till Shimkent i Kazakhstan. Den kortaste flygresan är på 22 timmar och 35 minuter och går via Riga, St. Petersburg och Kazakhstans huvudstad Astana med tre byten. Egentligen borde inget europeiskt lag göra den resan, tycker jag, eftersom Kazakhstan är ett asiatiskt land som dock är medlem av UEFA. Det känns lite konstigt att kontinentalförbund tillåter federationer att vara medlemmar som egentligen inte tillhör kontinenten. Men om man skulle hålla sig till det skulle t.e. Israel inte kunna spela VM-kval.

Kazygurt har de senaste fem åren alltid spelat sextondelsfinal, en gång, nämligen i fjol, gick de vidare till åttondelen genom att besegra italienska Verona. I laget spelar två amerikanskor och två nigerianskor, man har varsin spelare från Ekvatorial-Guinea och Kamerun, men det är ytterst svårt att bedöma hur bra dessa spelare är.

Glasgow City tillhör inte Europatoppen, men är Skottlands bästa lag. Jag får gå på känsla här och håller Glasgow som 60:40 favorit. Bortamatchen i morgon (kl 11.00 vår tid) kommer att vara avgörande.

Medyk Konin – Olympique Lyon

Inte en chans att Lyon snubblar här. I helgen vann Lyon den franska ”toppmatchen” med 5:0 borta över svensklaget Montpellier. Det blir minst lika stora siffror i Polen för världens bästa lag. Lyon går vidare med chansfördelningen 0:100.

PAOK – Sparta Prag

Skönt att en traditionsklubb som PAOK nu även satsar på damfotbollen och att de syns i UWCL-sammanhang. Internationellt sett ligger dock Tjeckien fortfarande en bra bit före Grekland och det lär vara avgörande. Sparta fixar detta: 10:90

Apollon Limassol – Linköpings FC

Makario arenan i Nikosia tar 16.000 personer. Jag tror inte att den kommer att vara utsålt. Men Apollon har varit med i många år med växlande antal utländska spelare. En gång i tiden, när stolta Umeå IK redan hade tappat många spelare, slog Apollon ut UIK. Det är säkert trots omständigheterna ett varningstecken för svenska mästarna. I kvalet vann Apollon suveränt med 4:1 över österrikiska Sturm Graz.

I truppen finns bl a två fd damallsvenska spelare: Therese Björck och Julia Molin. Målvakten Libby Stout har tidigare spelat för NWSL-laget Boston Breakers, Liverpool Ladies och BV Cloppenburg när de var i Bundesliga och har alltså gott om erfarenhet från tre starka ligor. Mittfältaren Michaela Hahn är även hon från USA och har varit i Western New York Flash och Seattle Reign innan hon åkte över Atlanten till Cypern. Rumänska Laura Rus är måltjuven och sitt lands bästa fotbollsspelare. Lägg till två italienskor, två engelskor och en spelare från Ungern och man ser att man måste ta Apollon på fullt allvar. Engelska Rosella Ayane har varit med i sitt lands F17 och F19-landslag.

Svårt att bedöma Apollons klass, men som svenska mästare måste Linköping vinna denna drabbning och är favoriter med 70:30.

Gintra – Zürich

I den litauiska staden Siauliai spelar laget Gintra som figurerat ett par gånger i UWCL. Zürich är klar favorit med 80:20.

Minsk – Slavia Prag

Roligt att vitryska Minsk fortfarande är med i sextondelsfinaler i UWCL. De är dock underdogs i matchen mot Slavia med 30:70.

Avaldsnes – Barcelona

Detta är en av två pärlor i sextondelsfinalen. Norska Avaldsnes som har satsat mycket de senaste åren och Barcelona med bl a fd Rosengårdspelare som Lieke Martens, Natasa Andonova, Line Røddik, med Englands Toni Duggan och alla sina spanska (och katalanska) stjärnor. Ett Barcelona som vann suveränt mot Rosengård när Martens fanns kvar på den andra sidan. Å andra sidan är Avaldsnes Norges andra topplag och det känns att det kan vara en rätt så öppen angelägenhet för lagkaptenen Elise Thorsnes och hennes trupp bestående av norska klasspelare som Cecilie Pedersen och utländska proffs som brasilianskorna som Andreia Rosa, Francielle, Daiane och Luana. Vi får dock hålla Barca som 60:40 favorit.

LSK Kvinner- Brøndby

Tråkigt att två av Nordens bästa lag får mötas så tidigt. Jag håller LSK som favorit med 70:30 i denna drabbning.

Ajax – Brescia

Jag vet alldeles för lite om båda lagen utan får gå på en känsla att det blir 50:50 och rätt så spännande. Viktigt för Ajax förstås och deras lilla satsning för damfotbollen.

Atletico Madrid – VfL Wolfsburg

Spanska mästarna fick en mardrömslottning här och vi en intressant match att följa. Men på långa vägar kommer Atletico ändå inte att räcka till mot Europas (och världens?) näst bästa lag med sin trupp av 20+ landslagsspelare. Wolfsburg är favoriter med 75:25.

Chelsea Ladies – Bayern München

Omgångens mest spännande match som känns helt öppen. Chelsea startade med 2 gånger 6:0 i den engelska ligan och Bayern är på väg in i den europeiska toppen, men precis som Chelsea inte där än. 50:50 och definitiv en match man vill se med svenskorna Hedvig ”Viggy” Lindahl, Magdalena Eriksson på ena och Fridolina Rolfö på andra sidan. Kom ihåg att Rolfö har gjort hattrick på ett annat engelsk lag (Liverpool Ladies) för en tid sedan.

St. Pölten – Manchester City

För få österrikiska landslagsspelare är kvar i Österrike. Och Manchester City Women är alldeles för starka. I helgen pulveriserade de Jessica Samuelssons Arsenal med hela 5:2. Det blir kanske inte lika stora siffror i Europa, men sammanlagt kan det mycket väl bli 5:2. Manchester är favoriter med 90:10.

Fiorentina – Fortuna Hjørring

Italiens nya satsning mot Danmarks återkommande UWCL-deltagare. Knapp fördel Danmark här med 60:40.

Montpellier – Zvezda

Chans för Stina Blackstenius & Co. att bli av med frustrationen efter helgens brakförlust mot Lyon. Och de tar den också. Montpellier solklar favorit med 95:5.

Cluj – Rosengård

I den första av två torsdagsmatcher kan Rosengård bli av med frustrationen efter alldeles för många poängtapp i Damallsvenskan och styra skeppet på rätt kurs igen. Betydligt enklare motstånd än Linköping har. Rosengård vinner båda matcher, blir spännande att se vilket lag Malin Levenstad mönstrar i returen efter torsdagens avgörande. Rosengård favoriter med 95:5.

Stjärnan – Rossiyanka

Isländska mästarna möter ett Rossiyanka där den stora damfotbollssatsningen som en gång i tiden förde Farid Benstiti som tränare och spelare som Sofia Jakobsson, brasilianska Cristiane och Linnéa Liljegärd till utkanten av Moskva har mattats av ordentligt. Ändå finns det ju en del ryska landslagsspelare.

Jag håller Stjärnan som favoriter, men bara med 55:45%.