Etikettarkiv: Jessica Samuelsson

Hurtig på topp

28365457326_a94b620e7b_kPia Sundhage överraskar inte. Det är någonting som de flesta som sysslar med damdfotboll är mer eller mindre eniga om. Hennes laguppställning för morgondagens drabbning mot OS-bronsmedaljörerna Kanada har precis kommit. Det finns två pyttelilla överraskningar ändå. Lina Hurtig får förtroendet och får starta tillsammans med Olivia Schough på topp. Med Sofia Jakobsson, Lotta Schelin och Fridolina Rolfö skadade är det säkerligen också den akuta personalbristen i offensiven som leder till detta. Schelin tog ju till och med en plats i Truppen trots att der var ganska tydligt att hon inte skulle kunna spela.

Den andra lilla överraskningen är Piteås Josefin Johansson som hoppar in från start på mittfältet med Seger, Dahlkvist och Asllani. Katrin Schmidt blev uttagen och omskriven som tysksvenska, men får väl ändå nöja sig med ett inhopp som bäst. Landslagsledningen  kör till största delen med sin drömstartelva som kommer att få möta Tyskland i juli.

SVT och Sydsvenskan skrev även om den skånska ”tävlingen” mellan Hilda Carlén och Zecira Musovic om den åtråvärda andra platsen efter eviga Hedvig Lindahl, men ingen av dem får spela om Lindahl är någorlunda frisk och kan stå på plan.

Med undantag för Johansson och Hurtig och kanske även Schough ser vi alltså åtta spelare som kommer att starta i EURO 2017. Laguppställningen bådar inte Gott för Magdalena Ericsson just nu som är som bäst andra alternativet efter Emma Berglund som mittback och ligger även risigt till som vänsterback där klubbkamraten Jonna Andersson får förtroendet. Jag skulle helst se Eriksson som mittback.

Laguppställningen: Hedvig Lindahl, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Josefine Johansson, Kosovare Asllani, Olivia Schough, Lina Hurtig.

 

 

Algarve, Florida och annat

27788830851_433004155c_kJag har varit mycket på resande fot den senaste tiden. Två Tysklandsresor med  bara ett kort uppehåll hemma i Stockholm följde tätt efter Malmöresan där jag hade fått tillfälle att prata med Amanda Ilestedt.

Mycket har hänt de senaste dagarna. Det svenska landslaget har spelat fyra matcher, likaså har D23 och F19 varit aktiv och med Spanien och Schweiz har vi två uppstickare som vann turneringar och det urgamla löftet Frankrike demonterade USA på bortaplan med hela 3:0 och kommer hem med She-Believes-cup.

Men först tillbaka till Malmö. Marta lämnar rätt så säkert FC Rosengård mitt under säsongen. Det kom fram de senaste 24 timmarna sedan en amerikansk webbsida rapporterade att Marta skulle vara klar för NWSL-laget Orlando Pride och de svenska tidningar ringde ner stackars Erling Nilsson och Therese Sjögran och ville ha en bekräftelse eller ett dementi.

Marta själv svarade att man skulle fokusera på CL-matcherna som stundar, men både hennes och Nilssons resp Sjögrans svar tyder på att det blir en påskrift som kostar en slant.

”Om någon skulle vilja få loss henne under kontraktet, skulle det kosta väldigt mycket pengar,” sade Erling Nilsson till Sydsvenska Dagbladet. Väldigt mycket pengar i damfotbollen är dock en helt annan femma än i herrfotbollen. I damfotbollen är 100 000 kronor redan väldigt mycket pengar för de flesta klubbarna. Någonstans där lär prislappen börja ta form.

Orlando Pride ägs av Flávio Augusto da Silva, en brasiliansk affärsman som blev rik med att starta en skola med namnet Wise Up där man kunde plugga engelska. Den sålde han till en bra peng och numera äger han inte bara damlaget i Orlando utan även herrlaget sedan tidigare. Han är även bosatt i Florida och som brasse vet han förstås vem som är världens bästa damspelare genom tiderna.

För numera 31-åriga Marta är det kanske också sista chansen att tjäna en bra slant innan hon någon gång kommer att pensionera sig som spelare. Erling Nilsson har sagt till Sydsvenskan att NWSL är en Kalle Anka liga vilket inte riktigt håller. Just nu har en hel del spelare lämnat USA, bland andra Carli Lloyd och Heather O’Reilly och Alex Morgan, men alla kommer tillbaka till sommaren. I Orlando spelar även fd damallsvenskor som Ashlyn Harris och Ali Krieger som var lagkompisar med Marta under tiden i Tyresö. Dessutom finns redan två brasilianskor där och lagom efter den franska säsongens slut kommer även Alex Morgan att sätta sig på ett flygplan till Florida, kanske alltså tillsammans med Marta. Vilket onekligen skulle vara en stor förlust, främst för Rosengård, men även för Damallsvenskan. FCR såg ut som den stora favoriten inför årets serie efter Linköping tappade nästan hela offensiven efter guldåret.

De kommande veckorna kommer att visa vad som händer. Min magkänsla säger att ryktet kommer att bli verklighet.

Till den svenska insatsen i Algarve då. Jag såg endast matchen mot Ryssland och den var ju bra, ÄVEN om jag tycker att Ryssland är kanske kommande EUROs sämsta lag. Ryssland blir en slagpåse för både Tyskland och Sverige i gruppen. Men bra att landslaget gör fler än ett mål i en turneringsmarch. Det har vi sett ganska sällan i OS, OS-kvalet och VM 2015. Om man inte räknar straffar efter kvarts- och semifinalen i OS:

Den svenska insatsen ledde till mycket kritik av bl a Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen på Facebook. Han betecknade Algarve cup som en Kalle Anka turnering (vi känner igen formuleringen) och påstod att damfotboll är damfotbollens största hinder ibland på utvecklingen till mer proffsighet. Turneringen tycker han är alldeles för lång med alldeles för många matcher och hans kritik manifesterar han slutligen i att den svenska förbundskaptenen Pia Sundhage lät ett par spelare spela den största delen av turneringen, däribland fanns det Lotta Schelin (som är Majgaard Jensens medarbetare), Jessica Samuelsson och Lisa Dahlkvist. 

Och rätt har han. Pia Sundhage är som bekant ibland en person som säger en sak, men gör en helt annan. Hon hade sagt att Algarve turneringen är så lång och slitsam med matcher i stort sett varannan dag att hon skulle låta laget rotera väldigt mycket. Hon gjorde – i stort sett raka motsatsen. Det är inte försvarbart att klubbarnas anställda matchas på detta sätt. Majgaard Jensen har helt rätt. När Pia Sundhage med eller utan medalj efter EURO 2017 kommer att lägga av som förbundskapten kommer de damallsvenska klubbarna att göra en lättnadens suck. De har tidigare ofta kritiserat att Sundhage struntar i klubbarnas åsikter och att relationen är dålig. Vid en omröstning under förra året röstade alla 12 klubbar i Sveriges högsta serie emot en förlängning av Pias kontrakt. Mer behöver man knappast säga. Tyvärr har lite förändrats och sedan Algarve är åter igen många med all rätt sura på förbundskaptenen.

Jag håller ändå inte riktigt med Majgaard Jensens kritik mot Algarve. Samtidigt körde man ju D23 matchning i La Manga och F19 på samma plats. Om man skulle se på Algarve som en utvecklingsturnering (vilket den egentligen är för de flesta andra länder förutom Sverige, se bara hur klokt Norges svenske förbundskapten Martin Sjögren matchade sin trupp), så skulle man kunna tänka sig att truppen får bestå av 30 spelare, då skulle ytterligare några platsa som antingen hamnade i La Manga eller fick stanna hemma som utmärkta Amanda Ilestedt.

Sedan borde man verkligen rotera laget och ge så många som möjligt ett tillfälle att spela, ja även att starta en match. Enligr Pia Sundhage tog hon ut Zecira Musovic som tredje målvakt eftersom hon ville föra in mer konkurrens i målvaktshierarkin där Hedvig Lindahl regerar helt ohotat eftersom hon just nu är Sveriges bästa målvakt, men även eftersom hon inte gärna ser någon som vill utmana hennes position på allvar, enligt min bedömning en viktig anledning varför Sofia Lundgren försvann. Musovic fick vara med i truppen, men fick inte en enda spelsekund. Rätt så typiskt Sundhage som satsar på de spelare som hon har bestämt sig för medan det är ytterst svårt att få en plats om man är utanför den inre kretsen. Nej, jag tycker det är tråkigt att Schelin, Dahlkvist och Samuelsson fick spela så mycket. I Lottas fall väntar snart Barcelona och för 33-åriga Schelin lär återhämtningen efter fyra landskamper ta lite mer tid än för en 19-åring.

Spanien tog hem Algarve cup. Betyder det att Spanien är en medaljkandidat på allvar i årets EURO? Ett delsvar kommer vi att få när vi ser FC Barcelona i två matcher mot Rosengård. Kan även Barcelona utmana Rosengåtd på allvar, då ser vi definitivt ett starkt Spanien även i EURO. Annars är det svårt att dra slutsatser från turneringen angående favoritskapet i EURO. Eftersom de tre bästa europeiska lagen ändå inte fanns med i Portugal. Tyskland, Frankrike och England spelade She Believes cup med och i USA. Och Frankrike vann och gör ytterligare ett försök i sommar att infria löftet om att vara ett måste-guldlag.

Ännu har vi inte hört något om att en tv-kanal köper rättigheterna för Damallsvenskan och med endast lite mer än en månad kvar fram till serien känns det som att vi får inrikta oss på ytterligare en säsong med damallsvenskan.tv. Vilket är helt acceptabelt för fansen – men klubbarna förlorar pengar som de har fått fram till för två år sedan.

Vittsjö fick dispens och lär få spela på Vittsjö IP. Sittplatser kommer att fixas och VIP-delen blir lite större. Arenakraven är i och för sig en omöjlighet. Man har skyllt på tävlingskommittén som har sagt nej till Vittsjö för några veckor sedan, men man glömmer egentligen att arenakraven kommer inte från SvFF utan från klubbarna själva. De var ett självmål som klubbarna gjorde för några år sedan i ett försök att å ena sidan få finare anläggningar och å andra sidan tillmötesgå UEFA:s krav på förbättring även på damfotbollsarenor. Men SvFF är själv medlem i UEFA och att kräva dussintals VIP-platser där i i stort sett runt 350-400 personer ser en match (som i Stockholm och Göteborg) är minst sagt löjligt.

 

Intervju: Mariann Gajhede Knudsen

27959432592_885c7194b5_k

Uppvärmning på Stockholms stadion

Fotboll är en lagsport. Ändå finns det individer som är stjärnor. Marta är Rosengårds klart mest lysande med sina fem utmärkelser som världens bästa fotbollsspelare. Och mycket talar för att danskan Pernille Harder ytterligare en gång får epiteten MVP (Damallsvenskans mest värdefulla spelare) på Fotbollsgalan i Ericsson Globe den 21 november.

Men varken Marta eller Pernille skulle kunna nå sina framgångar utan grovjobbarna som sliter och kämpar och som inte alltid eller sällan hamnar i rampljuset. Väldigt ofta så handlar det om innermittfältare som gör det defensiva jobbet i första hand. I Linköpings fall så har Mariann Gajhede Knudsen under sex år och sex säsonger varit en av LFC:s mest stabila och jo, mest viktigaste spelare. I dag, lördag, gör hon sin sista match i karriären. Hon lägger skorna på hyllan och så småningom flyttar hon tillbaka till Danmark.

Lyckligtvis så får hon ett drömavslut. Hon får nämligen lyfta Kromprinsessan Victorias pokal och få en guldmedalj runt halsen. Då har klockan hunnit bli ca 17 och matchen mot Eskilstuna United på Linköpings arena är slut.

Nu förstår ni varför jag ville prata med ingen annan med Mariann inför den sista omgången i Damallsvenskan 2016. Jag ringde upp henne i torsdagskväll och vi pratade om sista matchen, säsongen och en fantastisk fotbollskarriär med inte ens fem gula kort på 224 matcher i Damallsvenskan och i danska landslaget.

Frågan hur känns det vill man gärna undvika, men 48 timmar innan hon ska få sitt SM-guld och samtidigt kommer att veta att det här var sista matchen är en speciell situation.

”Det känns speciellt,” börjar Mariann. ”Jätteglad och stolt över att få sluta med ett SM-guld. men samtidigt är det ju lite vemodigt också. Jag har inte kunnat tänka på ett bättre avslut än detta och även med det gänget som vi nu har haft i nästan tre år. Det är skönt att ha kunnat vara med på den resan.”

”Med åren som har gått har det bara blivit bättre och bättre tycker jag och nu fick det kulminera med en guldmedalj vilket är ganska roligt.”

15743779072_c1b9e7d1ff_k

Mariann i UWCL-matchen mot ryska Zvezda 2005

Du har spelar sex säsonger med LFC vilket är ju ungefär hälften av en vuxen människas fotbollskarriär när man tänker att man kanske har 10-12 år att spela i eliten.

”Jo, jag har varit sex år här och tio år i Fortuna [Hjørring]”

Mariann Gajhede Knudsen är alltså inte bara ett mönsterexempel på en lagspelare, hon är även väldigt trogen sina klubbar. Fortuna och LFC står på hennes facit och förstås det danska landslaget. I rød og hvid spelade Gajhede Knudsen 107 gånger, fick utmärkelsen Danmarks bästa fotbollsspelare (motsvarighet till Diamantbollen) två gånger år 2008 och 2014.

”Jag hade lite kontakt med Jörgen [Pettersson] när han var i Malmö, ,men just det året hade jag precis skrivit nytt kontrakt och befann mig i en fas av min utbildning där jag inte kunde flytta direkt och sen när Jörgen hörde av sig igen så var det egentligen inte så mycket att tänka, då var jag liksom redo för att testa mig i denna liga.”

Om du blickar tillbaka på dina sex säsonger i Östergötland, hur skulle du sammanfatta.

”I början var vi ju ganska många nya som kom och det var lite tränarbyten, det var en tid där vi kanske hade bättre spelare än vi lyckades prestera, men vi fick inte riktigt ihop laget, var för ojämna i våra prestationer. Sen bytte ju klubben sin strategi. Det kom en hel del unga spelare och därefter har vi jobbat mot ett mål och det tar ju lite tid att komma dit. Det var ju Martin Sjögren som ligger bakom den strategin och har varit med och valt hur vi skulle spela. Sen fick vi ju lite titta på vårt sätt att spela fotboll utifrån de spelare vi har haft och det var ju också ett viktigt bidrag till. Martin betyder mycket för alla i laget.”

Om man jämför Linköpings årliga budget med den som Rosengård har i Sverige eller till och med den som de stora lagen i Europa har, PSG, Lyon, Bayern och Wolfsburg så känns ju detta SM-guld ännu större.

”Nej, det är ju klart, det är en annan liga än de fyra sista som du nämner, men vi har väl satsat på att ha en väldigt liten trupp, men med duktiga spelare  allihopa, det har varit jämnt och det har varit ganska stor konkurrens också.”

Ni har ju verkligen en ganska bra konkurrens, inte bara med 12-13 spelare, men snarare 16-18.

”Nej, vi är inte ens 18. Vi har 17, men vi har ju haft minst 15 som har kunnat konkurrera på flera positioner.”

Just nu ligger LFC 10 poäng före FC Rosengård, helt otroligt sanslöst mycket.

”Ja, det hade vi i alla fall inte räknat med om du hade frågat mig för några månader sedan. Det är väl oerhört bra av oss, men det är också inte så bra av Rosengård den här sista delen av säsongen.”

Det känns ju lite att proppen gick ut ur Rosengård efter matchen på Linköpings arena som ni vann med 1:0.

”Det vet jag inte om man kan säga, men ser man bara på resultaten, så har de ju inte lyckats på sistone. Nu har de ju haft en del skadebekymmer och man vet inte om de har valt en annan strategi och satsa på Champions League, det vet ju bara de själva.Men det kan ju vara svårt när man förlorar en så viktig match att komma upp igen.”

När har du beslutat att lägga av med fotbollen, inför den här säsongen?

”Det var ju i våras i alla fall. Jag har funderat länge. Jag hade ju en blodpropp i benet 2009 och efteråt så sa dem att jag egentligen fick bara spela tills jag är 30, då skulle jag ta blodförtunnande medicin. Sen ptatade jag med läkaren när jag närmade mig 30 , så sa han att det var okej att spela lite till, men inte många år. Så det har ju varit en tanke de senaste åren. Förra säsongen hade jag en del skadebekymmer och på våren hände det igen. Så började väl kroppen säga att det börjar bli dax. Man vill ju gärna prestera på en nivå där där man faktiskt tycker att man är tillräckligt bra. Sen var det andra saker också. Min pojkvän flyttade till Danmark och jobbar där som fotbollstränare och sen finns det ju också en framtid med familj som lockar.”

Jag tycker att det är ett smart val att nu sluta på toppen och inte hålla på till en tid där kroppen kanske säger ifrån på riktigt.

15742230565_46a31935da_h

Danskorna i LFC: Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Mosegaard Harder

”Jo, jag hoppas att det är ett smart val. Det har varit lite tuffare när jag valde att pensionera mig från landslaget. Jag tog en paus, sen kom jag tillbaka och spelade lite, men sen kände jag över vinterpausen att det inte fungerar.”

 

En sak är väldigt iögonfallande i din statistik. Du har spelat drygt 220 matcher i danska landslaget och i Damallsvenskan sammantaget fått tre gula kort. Kan det vara sant?

”Ja, det kan stämma. Jag brukar inte få gula kort. Jag kommer ihåg de flesta. 2005 spelade jag ytterback i landslaget mot England och sen har jag väl fått några stycken i LFC, men det var inte så många, det kan mycket väl stämma.”

Utan att jag vill hänga ut några spelare med namn så vill jag konstatera här att just nu finns det åtta spelare som under den pågående säsongen på maximalt 21 matcher har fått fler gula kort än Mariann Gajhede Knudsen på mer än 220 matcher.

När hon flyttar tillbaka till Danmark vill Gajhede Knudsen jobba som sjukgymnast, sökandet efter ett jobb i branschen pågår, men klart är redan att hon kommer att bli fotbollstränare. Mariann ska träna U12-pojkar i en superligaklubb i AaB Aalborg Boldklub.

”Det ser jag fram emot också, de har aldrig haft en kvinnlig tränare. I Danmark är det väldigt, väldigt sällan och de som jag pratade med tror inte att det finns  en kvinnlig tränare i hela fodbolligan på alla år. Jag gillar verkligen att vara tränare och jag hoppas att jag bli duktig nån gång.”

På lördag (läs: i dag) får ni SM-guld. Vad kommer att hända under dagen och efter matchen?

”Man får hoppas att det inte blir så dåligt väder, men jag hopaps att det kommer mycket folk som vill vara med och fira och vara med sista matchen tillsammans med oss. Vi kommer att fira tillsammans med publiken, skriver autografer efter matchen flr dem som vill. Sen efteråt ska vi fira lite med alla i föreningen på kvällen.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Kristine Mindes guldnick

30188067276_c4e19d2f9d_kJag höll Rosengård som favoriter inför dagens match, men till slut vann Linköping med 1:0 efter ett fint nickmål av Kristine Minde i den 81:à minuten. Om jag minns rätt var det samma minut (definitivt samma resultat) när Malmölaget senast förlorade ett guld, då på hemmaplan mot Tyresö FF, då hette målskytten Madelaine Edlund.

6200 åskådare i regnet såg en match med Sveriges definitivt två bästa lag. De första tre minuterna spelade Rosengård på samma överlägsna sätt som i de senaste två matcherna mot LFC. Då kändes det att de ville satsa på ett tidigt mål som skulle försätta Linköping i underläge och Rosengård i serieledning. Denna gång höll dock Linköping emot mycket bättre. Marta som storspelade senast i cupfinalen togs omhand av både Renée Slegers och Jessica Samuelsson, vem som än var närmast henne. Slegers vann en hel del dueller i den första halvleken, På andra sidan märktes det att även Pernille Harder åtnjöt stor respekt bland skånskorna. När en av de två troligtvis bästa spelarna i respektive lag, sett över säsongen, hade bollen, försökte motståndarna att skärma av henne och blockera alla möjligheter till skott.

Regnet började efter en halvtimme och den slutade aldrig före matchens slut. Jag fick dra mig tillbaka till en läktarplats under tak för att inte kameran skulle ta en skada, därför är bilderna på Facebook-sidan endast från första halvlek och strax efter matchens slut. Matchens intensitet minskade dock inte. Vi såg fotboll på högsta nivån och det till sista sekunden.

När jag trodde att Linköping såg tröttare ut under sista kvarten, när Rosengård tog över lite mer, då slog Kristine Minde till. Pernille Harder stod vid straffområdet vänstra kant, jodå, hon står där när hon slår inlägget med högerfoten och Minde, hon hoppar upp mellan två Rosengårdare och nickar in hennes livs viktigaste mål.

Mästarna försökte allt att komma tillbaka. Marta la in femte växeln som endast hon har och hon var nära, två gånger, men men – när publiken räknade ner sekunderna till 92:00 och när domaren Pernilla Larsson blåste av, då sträckte tio blåklädda och deras målvakt upp armarna mot de mörka molnen ovanför. En toppmatch i ordets sanna bemärkelse, en marknadsföring för damfotbollen inte bara i Sverige utan i Europa var slut. En match som båda lagen kunde ha vunnit.

53:48 leder Linköping nu och det är förstås långt ifrån klart. Men det finns endast ett lag som kan vinna SM-guld av egen maskin och självklart är det guldkant på Kristine Mindes nick.

I spelargången efter matchen kryllades det för undantags skull av journalister, jag fick korta intervjuer med Ella Masar McLeod och en glädjestrålande Kristine Minde. De får ni ta del av i nästa inlägg, kanske först i morgon. Mitt tåg, Snälltåget, på väg tillbaka till Stockholm är i skrivande stund en och en halv timme försenad pga en olycka som skett någonstans framför oss. Det blir sent, troligtvis har även Rosengård anlänt till Malmö när jag kommer hem. Men utflykten till ett regnigt Linköping var även värd förseningen. Jag har sett den bästa fotbollen av två fantastiska lag. Inte en match med många vassa chanser, men en match med stort kunnande på både sidor, med försvar som höll tätt, med ett försvar som hade en liten, men avgörande miss och ett annat försvar som hade tur när Marta prickade ribban. Claudia Netos sätt att spela fotboll kallar man väl ögongodis i Sverige. Hon fördelar bollar och regerar lugnt och med mycket spelförståelse. Den som fick upp ögonen för henne och hämtade Neto till Sverige borde få en bonus.

Intervju: Magdalena Ericsson

28322023691_545e71b7dc_kÄven Linköpings lagkapten är mittback. Magdalena Ericsson har fyllt 23 år för en månad sedan. Magda spelar sin fjärde säsong i LFC, kom till Östergötland som 19-åring. Hon Tog steget till landslaget med Martin Sjögren som tränare, missade VM 2015 i Kanada, men åkte till Rio och OS i år och kom hem med en silvermedalj runt halsen.

Två gånger vann Ericsson svenska cupen med LFC, men det stora målet för henne och lagkamraterna, det är att åter igen hämta SM-guldet till Linköping. Enda gången det begav sig var år 2009. Ingen är kvar av det forna mästerlaget som innehöll namn som Caroline Seger, Jessica Landström, Sofia Lundgren, Charlotte Rohlin förstås, Faith Ikidi och Tilda Heimersson. Linköping har startat om, en gång (2012) värvade man stjärnor som Nilla Fischer, Manon Melis och Lisa DeVanna, men den ekonomiska ansträngningen blev för stor och året efter satsade man på att bli av med dyra spelare på lönelistan och istället skapa en blandning av regionala talanger (t.e. Stina Blackstenius Tove Almqvist, Jonna Andersson, Jessica Samuelsson), unga toppspelare som ville ta nästa steget (Ericsson, Pernille Harder, Pauline Hammarlund, Jennie Nordin) och mer rutinerade utländska spelare såsom Linda Sällström, Marianne Gajhede Knudsen och Renée Slegers. 

Inte alla lyckades och lämnade föreningen, men de flesta blev guldkorn som utgör dagens stomme.

Och på söndag kan guldkornen ta ett jättekliv mot SM-guld. Vid hemmaseger skulle det med fem poängs marginal på Rosengård nästan vara avgjort.

En match som fotbollsfantasterna, men säkert också lagen har sett fram emot sen länge. Eller hur, Magdalena Ericsson?

”Självklart har man tänkt lite extra på den här matchen hela året,” svarar hon. ”Jag har sett det som extra motivation, att se till att denna match blev just den seriefinal som den har blivit. Självklart har det varit otroligt viktigt för oss att fokusera på en match i taget. Det är det som har gjort att vi presterat på en jämn nivå hela året och satt oss i en bra sits inför seriefinalen.”

En match i taget, det har blivit en självklarhet inom fotbollen, oavsett om man spelar i den högsta eller den lägsta serien. Eller som gamle tyske tränaren Sepp Herberger lär ha sagt på 1950-talet: ”Den tuffaste motståndaren som finns är alltid den som man möter härnäst!” Nu är det dags.

Hur måste man förbereda sig om man ska slå Rosengård? Två offensiva lag möts där ingen lär parkera bussen.

21173168988_e2da1430bb_k”Vi har tittat, analyserat och lärt oss mycket av vår senaste match mot Rosengård, i cupfinalen,” berättar Magdalena Ericsson. ”Vi känner oss mer förberedda inför detta möte och denna gång är det vi som har stöd av vår hemmapublik. Det tror jag kommer ge oss mycket självförtroende. Men vi är medvetna om att det kommer bli en jämn tuff kamp som det alltid är mot Rosengård.”

Ödmjukhet är alltid ett krav och en nyckel till succé. Aldrig underskatta en situation eller en motståndare. Ingen av dessa lag kommer dock att göra detta.

Hur laddar man batterierna? Emma Berglund har berättat att hon kommer att följa samma rutin som i varenda match. Inget speciellt. För en del spelare är musik ett  verktyg att komma in i den riktiga stämningen för match.

Vad gör Magdalena?

”Personligen har jag som jag sa tidigare tittat och analyserat mycket över det senaste mötet med Rosengård. Sedan har denna vecka handlat mycket om att återhämta sig fysiskt efter en period med många tuffa matcher tätt inpå varandra. Så jag har laddat med att vila helt enkelt.”

Motståndarna Rosengård kunde inte vila mycket i veckan. Man mötte isländska Breidablik, men startspelare som Anita Asante och Ella Masar började på bänken, spelade endast 21 resp 27 minuter. Fick gult kort båda två under de korta inhoppen.

Förra året hette Rosengårds utmanare Eskiltuna United. Nu är det Linköping. Varför spelar ni en så utomordentlig säsong 2016?

”Först och främst spelar vi en ännu mer offensiv fotboll i år där vi involverar fler spelare i anfallsspelet,” örklarar Magda. ”Det har gjort att vi gjort mycket mål och skapat många chanser för att göra mål. Jag tycker även att man har kunnat se en stor individuell utveckling på många av våra spelare. Till exempel så ligger Stina [Blackstenius] tvåa i skytteligan och även Jonna [Andersson] har tagit stora kliv som ytterback och leder damallsvenskans passningsliga. Dessa individuella kliv leder till att vi som lag totalt sett har blivit bättre än förra året och håller en jämnare nivå.”

 

 

12:0 – Alla klubbar emot Sundhage, då stannar hon

28514575224_b8cf5f7243_kNio dagar sedan förlorade tyska CDU delstatsvalen i Berlin. Efter han tog del av valresultatet sa partiets toppkandidat Frank Henkel att han tog på sig det fulla ansvaret för det urusla resultatet. Intervjuaren i tysk TV frågade då: ”Det betyder att ni avgår?” Henkel svarade: ”Nej, det betyder att jag stannar.”

I kväll påminns jag om detta när jag läser att de damallsvenska klubbarnas representanter gjorde en omröstning om Pia Sundhages framtid som förbundskapten när de nyligen hade ett möte på Arlanda flygplats. Skulle hon fortsätta ja eller nej.

ALLA 12 klubbar svarade nej. Då valde förbundet att säga ja.

Hallå???

I dag blev det klart att Pia Sundhage fortsätter som förbundskapten för det svenska damlandslaget. ”Därefter kommer någon annan att ta vid,” säger dock SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand till förbundets hemsida.

Jag är i chocktillstånd. Jag har ofta kritiserat Pia för att hon tog alldeles för lång tid på sig att släppa in unga spelare, att hon höll fast vid gamla trotjänare trots att det fanns och finns bättre spelare att tillgå. Jag tycker att Pia Sundhage har krävt fel saker av klubbar och inte fört en dialog. Jag kommer ihåg att hon krävde av Göteborgs tränare Stefan Rehn att han skulle låta nyförvärvet Elin Rubensson spela back medan Rehn värvade henne som mittfältare. Enligt ryktet ska Rehn bara ha skrattat i telefonen.

Nyligen var Martin Sjögren mycket kritisk till att Pia lät Jessica Samuelsson spela båda landskamper trots att Samuelsson är sliten och behöver vila. Samtidigt fick Lotta Schelin vila och rehabba med landslaget. Enligt Sjögren en särbehandling av guldfavoriterna Rosengård mot guldfavoriten LFC.

Efter VM i fjol och den dåliga insatsen mot Tyskland (1:4) i åttondelen klagade Sundhage på att klubbarna skickade spelarna i mer eller mindre dålig skick till landslaget. Inte direkt populärt.

Pia har alltid velat ha mer dagar med landslaget och hon sörjde den goa gamla tiden med USA. Där landslaget är viktigare än klubbarna och där förbundet betalar lön till spelarna. Det gör dock inte SvFF. I Europa har vi ett annat system, men det visste ju Pia Sundhage när hon kom hit.

Hon kom hem med en silvermedalj från Rio och egentligen borde alla vara nöjda. Och lycksaliga. Ändå så ville några av oss diskutera svensk fotbolls framtid. Var det verkligen matcherna mot USA och Brasilien där Sverige gjorde en bragd, en otrolig kämpainsats och gick till final genom att parkera bussen och spela inte direkt den fotboll vi vill se av ett av världens bästa damlag.

Den goa gamla tiden och de gamla goa kompisarna får fortsätta. Marika Domanski Lyfors fortsätter. Pia fortsätter. Lillie Persson fortsätter. Vad hade de annars kunnat göra? I Damallsvenskan finns nog ingen klubb som skulle duga åt Pia förutom Rosengård eller Linköping eller Eskilstuna, men alla är nöjda med sina tränare. De har dessutom uttryckt sitt missförtroende med förbundskaptenen. 12:0 är 100%. Eller 0%. Hur man nu ser på det.

Sundhage själv är precis som jag chockad av omröstningens resultat. ”Åh, herregud. Det var en nyhet. Vad ska jag säga om det. Det viktiga är att jag har fotbollsförbundet, vilket jag tydligen har, fotbollförbundet och spelarnas stöd,” säger hon till Expressen. Och där är det – igen. Det viktiga är…

Klubbarnas åsikter är alltså inte viktiga i sammanhanget.

Spelarnas stöd finns. Men inte spelarnas arbetsgivares stöd. Det är nåt som inte stämmer i damfobollssverige.

Sverige står inför ett generationsskifte. Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin är den goa gamla centrallinjen. Fantastiska fotbollsspelare. Men i en modern organisation är det viktigt att börja tänka på vem som ska ta över efter dem.

När hon fick en hel del återbud senast, sa Pia att det var ju en fantastisk möjlighet att testa nya mot Danmark. Och ersatte de skadade spelarna samt Fischer som hade lämnat landslaget av personliga skäl. Och testade inga nya.

Missförstå mig rätt. Jag tycker att Pia Sundhage är tillsammans med Lotta Schelin den personen i svensk damfotboll som har mest stjärnglans, som har gjort mest för damfotboll i offentligheten. Man borde skräddarsy en roll åt henne där hon fortsatt kan marknadsföra damfotboll, synas i TV och höras i radio.

Men generationsskiftet som är nödvändigt borde någon annan ta tag i. Min favorit är fortfarande Martin Sjögren som har bevisat i både Malmö och Linköping att han kan bygga framgångsrika lag som spelar en attraktiv och modern fotboll. Han har även visat att han är bra på att utveckla unga talanger.

Jag skulle inte vilja jobba på ett ställe när jag visste att alla mina 12 viktigaste samarbetspartners utåt inte längre vill samarbeta med mig. Men vad de tycker är ju inte viktigt.