Etikettarkiv: Ramona Bachmann

Elise Kellond-Knight (Hammarby): ”Jag tycker att det måste bli annorlunda”

elise2

I torsdags träffade jag Hammarbys Elise Kellond-Knight. Den 27-åriga australiska landslagsspelaren har redan 2011 varit med i FIFA:s All-Star-Team för VM i Tysklands, tillsammans med stjärnor som Hope Solo, Jill Scott, Laura Georges, Caroline Seger, Homare Sawa, Lotta Schelin och Marta. Fyra år senare, i Kanada 2015, valdes Kellond-Knight åter igen i världslaget, nu som mittfältare (då som back). Inga svenskor var med den gången, men spelare i världsklass som Nadine Angerer, Lucy Bronze, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Rumi Utsugi, Ramona Bachmann och Anja Mittag. 

Detta borde förtydliga att Hammarby har gjort ett riktigt kap. Men ändå så har Bajen förlorat alla fem matcher sedan Elise har anlänt till Stockholm och varit med. Hur känns det?

”Det är frustrerande,” säger Elise Kellond-Knight. ”Vi var ju med i matcherna, i de flesta hade vi verkligen otur. Till exempel förlorade vi i 93:e minuten [mot Linköping]. I matchen mot Djurgården hade de få chanser och vi hade minst lika många och bollen var millimeter ifrån att hamna utanför, men den gick in. Jag tycker att sättet vårt lag har presterat var inte dåligt. Jag tycker faktiskt att vi hade förtjänat mer från dessa fem matcher, men att vi gick därifrån med 0 poäng är frustrerande, men så är fotboll ibland.”

Någon har sagt om dig att du är mycket bra i att läsa spelet, så du kanske har läst och sett själv efter fem matcher vad som borde bli annorlunda för att vända trenden?

41667289514_6b96a163a4_k”Det beror ju på vilken sorts fotboll du vill spela,” svarar hon. ”Jag vill inte komma in och tvinga fram mitt sätt, eftersom jag är inte mer än en spelare. I slutändan är det tränaren som bestämmer hur vi ska spela. Men när jag kommer in och ser hur vi spelar tycker jag att det finns saker vi kan bli bättre på. Tydligast är det hur passiv vi är i defensiven. Det ser ut som att vi pressar, men det är ingen riktig press vi spelar, så jag tror om man kan förvandla detta i verklig press och förbättrar det, framför allt hur vi vilar i defensiven. Många gånger är vi reaktiv, istället för att vara på rätt position i defensiven när vi har bollen är vi inte i rätt position och när vi tappar bollen är vi för långt borta. Och vi lyckas inte med att hålla pressen. Jag tycker om vi kan förbättra detta lilla, kan man verkligen vända resultaten.”

Du har spelat i Australien förstås, men även i Japan, Danmark, Tyskland och nu Sverige. Hur står sig Damallsvenskan i jämförelse?

”Varje serie är annorlunda. Varje serie du spelar i har olika kvalitéer, olika sätt att spela fotboll, olika träningsanläggningar, olika träningsupplägg. Jag tror inte att jag har ett svar på vad som är bäst, men det är verkligen bra att samla på sig erfarenhet. Jag tycker att ni gör saker ganska likadant som vi gör hemma i Australien. Träningsveckan ser ungefär likadant ut och sättet att spela fotboll är även den inte så olikt. Det är ett mer kontrollerat spel. Du spelar direkt när du behöver göra det, men samtidigt är det inte alls lika stor press som i Tyskland som gör det verkligen svårt att spela.”

2014 spelade du i den japanska ligan Nadeshiko I för Iga FC Kunoichi (Iga ligger drygt 400 km söder om Tokyo nära Kyoto och Osaka). Det är inte många som varit där som utlänning?

”Det fanns redan en rad utländska spelare som varit där, speciellt från Australien. Jag tycker att det var fyra eller fem av oss. Jag tror att det fanns en tid i Nadeshiko ligan där de verkligen ville hämta utländska spelare och de satsade ganska mycket pengar på det. Jag hade en kontakt hemma i Brisbane, en man som tränar tjejer och som är gift med japanska. Han har bra kontakter i Japan och han tar skolgrupper och ungdomslag dit. Han hade även en relation med två klubbar och fick veta att jag kanske var intresserad. Diskussioner började och sedan dess har en rad australiska tjejer gått till Japan, även några amerikanska.”

[Efter samtalet tog jag faktiskt reda på att Eskilstunas fd back Molly Menchel har varit i samma klubb som Kellond-Knight, fast ifjol.]

Vad har du tagit med dig från Japan, Danmark, Tyskland och ditt liv utomlands på det personliga planet?

”Livserfarenhet, absolut. Saker och prylar, knappast. Jag har ju inget permanent ställe jag kallar hem. När jag köper saker måste jag ju lägga undan dem nånstans och det blir problematiskt. Jag samlar fotografier mer än allt annat, jag älskar verkligen fotografi. Jag har många album och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med dem. Jag skulle troligtvis kunna starta ett vykortsföretag. Inte direkt vad jag vill göra, men jag kunde. Det finns så många underbara bilder från platserna jag var på.”

Jag undrar om Elise har hört om fotografen Vivian Maier (1926-2009) som levde mycket enkelt som barnflicka i USA och som levde ett hemligt liv som fotograf. Först efter hennes död hittades tiotusentals bilder, mest från gatulivet.

Elise säger att hon har hört talas om Vivian Maier, men i motsats till henne tar hon sällan bilder på personer.

”Jag fotar allt som fångar den upplevelse som jag fått. Jag tar vanligtvis inga bilder på människor. Jag försöker att undvika personer och ansikten, men fotar gärna allt från platserna jag är på.”

Men precis som Maier så publicerar Kellond-Knight inte bilderna.

”Jag är en ganska privat person, men jag har ett antal album på en webbsida som jag dock inte håller ajour. Men jag är ganska nöjd med det, det är inte mitt prio ett. Det är mer en hobby. Det är någonting som fogar allting tillsamman, något som påminner mig om alla resor och något som gör mig engagerad under fritiden.”

Du har flyttat mycket och du har säkert hittat många kompisar och vänner. Det måste väl vara ganska tuff att säga farväl när man lämnar?

”Jo, det är tufft, troligtvis det tuffaste inom jobbet. Att ha sådana härliga kompisrelationer och att man sedan vet att man måste lämna någon gång. Det är kanske det mest negativa i det vi gör, att man måste säga farväl.”

Egentligen skulle du alltså inte spela med Hammarby du ville spela med Megan Rapinoe, Merrit Matthias och Nahomi Kawasumi i Seattle. Men det gick inte..

”Nej, det gick inte. Jag var på en sk ”discovery list”. När en klubb i NWSL upptäcker dig kan de ha rätten att signa dig och ingen annan klubb kan. ”Discovery list” är helt enkelt en lista man skriver namn på. När du gör det utan att spelaren och hennes agent vet något om det är det tufft. Jag lärde mig detta och hamnade i en situation där jag inte hade någon klubb. Jag hade kontrakt till Potsdam fram till 2019 och vi förhandlade ett upphävande av kontraktet som skulle göra det möjligt att gå till Seattle Reign, men som otur var så hade North Caroline Courage rättigheterna och det hindrade mig från att kunna byta till Seattle.”

Kommer du att stanna i Hammarby eller är det din sista match den sjunde juli i Kristianstad?

”Vi håller på att prata, att stanna är en option. Jag njuter verkligen av min tid i Stockholm och i klubben. Jag har inga problem med att stanna, det är en diskussion som måste bli klar om en, två eller tre veckor och vi hittar en lösning. Jag tänker definitivt på det.”

EDIT: Det tog endast fyra dagar. I kväll, måndag, tweetade Elise Kellond-Knight att hon kommer att stanna hela säsongen i Hammarby.

I Sverige diskuterades det en hel del om orättvisor mellan dam- och herrfotboll och anledningen var denna gång att herrklubbar som skickar spelare till VM i Ryssland får drygt 70 000 kronor per dygn medan damklubbarna än så länge får – inte en enda krona. Vad säger du om detta?

”Det är en massiv ojämlikhet. Och det visar verkligen tydligt hur stor ojämlikheten är. Vi känner ju detta från prispengarna. Vi känner det som ett faktum att kvinnor aldrig får den lön som männen får. Jag tycker att detta måste ändras och jag tror att det kommer att tas steg fram till nästa VM där detta kommer att bli utmanad och jag tror att grupper kommer tillsammans och de kommer att utmana FIFA, eftersom detta är det enda som kan utveckla damfotbollen mera. Om vi inte kräver mer, så har vi ingen budget för att verkligen utveckla damfotbollen. Det handlar inte om individer, det handlar inte bara om en spelare som ska tjäna pengar, det handlar om att få pengar tillbaka till fotbollsförbunden för att sedan utöka landslagsbudgetar. Hur kan man ha bättre träningsanläggningar och mer internationella matcher. Jag vet till exempel att vårt budget för det australiska landslaget är inte tillräckligt stort, det är det aldrig. Så om FIFA gör något, så skulle det vara mycket uppskattad.”

På Mors dag hade du din mamma här i Stockholm och hon promenerade in med dig på Tele2Arena.

”Det var en av de största dagarna i min karriär. Att kunna gå ut med min mamma på en så stor arena, hon har aldrig gjort detta förut, hon har ju aldrig varit elitidrottare. Hon fick komma till omklädningsrummet och se hur vi har det där, det var riktigt coolt.”

Vad gör du i Stockholm om du har fritid?

”Jag köpte en cykel, jag gillar att cykla, det finns en skön omgivning där jag bor. Mellan träning och gymmet tillbringar jag min tid mycket med online studier och sen är jag också medlem i spelarfacket hemma i Australien och där finns en del att göra.”

Du har sagt att du gillar alternativ musik?

”Jag gillar musik från Australien. Jag tror inte många lyssnar på australisk musik, men jag lyssnar alltid på triple j, en radiostation från var jag kommer ifrån. Jag kan lyssna på live radio därifrån. Jag märkte någon gång att jag tappar lite info om vad som är aktuell i Australien. När jag kom hem, så kunde folk säga ‘Vad har du för accent?’ och jag brukade svara ‘Jag är australiensare’, så jag tycker att musik och prat på radion är en ganska bra sak.”

Vi avslutar med tips på två aktuella australiska skivor.

Camp Cope är ett band från Melbourne och har precis släppt skivan  How To Socialise And Make Friends. 

 

Middle Kids komme från Sydney och även deras skiva Lost Friends är superaktuell. Båda finns på Spotify.

 

Annonser

Inför Damallsvenskan 06/22

8731649062_bd0f10bb06_k

Dessa två möts igen på söndag: Christen Press och Faith Ikidi

I kväll påbörjas den sjätte omgången av Damallsvenskan med två hemmamatcher för Stockholmslagen som spelas inte bara samtidigt (kl 1900) på Kanalplan respektive Stockholms stadion utan också när andra halvleken i Champions League finalen i Kyiv börjar (live på TV10 i Sverige) och Nilla Fischer vill vinna klubbfotbollens mest åtråvärda pokal.

Anledningen för att spela i dag är derbyt mellan Hammarby och Djurgården på söndag. Medan det kommer att spelas tre matcher i den sjätte omgången på söndagen inleder Stockholmslagen den sjunde omgången med match på Tele2Arena vid Ericsson Globe (Globen). Mors dag ska locka 15 000 till matchen och Hammarby vill sätta  nytt publikrekord för Damallsvenskan. Det nuvarande rekordet innehas av Linköpings FC som spelade inför 9413 personer i september 2008. Då var det seriefinal mot Umeå IK som UIK vann med 4:0. Målen gjordes av Hanna Ljungberg, Marta, Ramona Bachmann och Madelaine Edlund. 

Det sista jag hörde var att 3061 biljetter hade sålts. Tillräckligt många för att ge Bajen en klar ledning i publikligan, men ändå långt ifrån 15 000. Så om ni bor inom räckhåll och har ännu inte planerat något skönt till mamma på mors dag då ses vi på Tele2Arenan kl. 13.00.

Djurgården — Limhamn Bunkeflo

Just nu skiljer tre poäng bronsplatsen från 11:e platsen. Tio mål och tre poäng är skillnaden mellan Kopparberg/Göteborgs FC och Eskilstuna United. Mitt emellan huserar Djurgården och LB07 på nionde respektive sjunde plats. Trots att LB07 troligtvis får klara sig än en gång utan Rakel Hönnudottir (drog en baksida i slutet av april) har Limhamn kommit igång och vunnit sex poäng senast. Samma gäller även Djurgården som visade moral och vände underlägen mot IFK Kalmar. På Stadion tror jag att hemmalaget kommer att ta tre poäng.

Mitt tips: 2:1

 

Hammarby – Linköping

För sista gången sitter Hilda Carlén på bänken i dag. Och det på Kanalplan där hon själv spelade 2013 innan hon flyttade till Piteå. Det blir en tuff match för Linköping som bara måste ta tre poäng för att inte bli det mittenlag som Kosovare Asllani med all makt vill undvika att bli. Man möter ett Hammarby som har förlorat tre gånger i rad och som inte heller har råd att förlora för att inte närma sig nedflyttningsträsket som är endast två poäng borta.

Hammarby har en intakt lagmoral och är redo att ”kriga” som vanligt. Just detta saknades lite i Linköping. LFC saknar också Marija Banusic ikväll som blev avstängd efter sitt röda kort i cupfinalen (obegripligt att man stänger av en spelare som får rött kort i en tävling i en annan tävling). Maja Kildemoes ska vara tillbaka efter sin lårskada och hon är nog välbehövt i backlinjen.

Hammarby har en rad spelare som kan göra mål och jag tror att de har en bra chans att slå mästarna ikväll.

Mitt tips: 1:0

 

Kristianstads DFF – Eskilstuna United

Tuff match för Eskilstuna som precis som Linköping har sparkat tränare och söker efter ett spel som kan föra de tillbaka till toppen. De möter ett Kristianstad (på lördag) som är starkare än någonsin i år 10 med Elisabet Gunnarsdottir. Jag blev väldigt imponerad av Rita Chikwelu i helgen som dominerade mittfältet, Sif Atladottir (som vanligt), Therese IvarssonJosefine Rybrink, Alice Nilsson, Mia Carlsson, man skulle kunna fortsätta. Det kan vara så att 2018 blir Kristianstads år. Med Linköping just nu borta från toppstriden kan KDFF konkurrera med PIF om en oplats i Champions League. Det gäller att skaffa sig ett bra försprång på LFC innan de (kanske och förhoppningsvis) ändå kommer igång på riktigt. Det blir tre poäng på lördag.

Mitt tips: 3:0

 

Kopparberg/Göteborgs FC – Piteå IF

Toppmatchen. Fyran mot serieledaren. Göteborg har ännu inte spelat den fotboll som vi förväntat oss. Anfallsspelet beror mycket på Christen Press och man kan undra hur Göteborg hade spelat om Press inte hade ramlat ner i Göteborg som en frälsare från himmelen. Pauline Hammarlund är ännu inte tillbaka efter sina två knäoperationer i december. Hon skulle behövas för att spela ett mer varierat spel där framme. Press kommer att hota såklart, men jag kommer väl ihåg matcherna mellan Tyresö och Piteå när det begav sig och då hade fantastiska Faith Ikidi för det mesta koll på amerikanskan. Sex spelare i PIF är uttagen till D23-truppen och Ronja Aronsson hade jag gärna sett i A-landslaget. Istället får jag se henne uppe i Bollnäs när Sverige möter England den 9 juni. Fortsätter Piteås makalösa serie? Det finns en chans till det.

Mitt tips: 0:1

 

Växjö DFF – IFK Kalmar

Ett väl spelande Växjö mot ett tappert kämpande Kalmar. Sedan Växjö kom upp till Elitettan 2016 blev det fyra matcher och fyra vinster till dem. I fjol vann man med 2:1 hemma och 5:0 borta. Kalmar lär vara revanschsugna efter olyckliga förlusten mot Djurgården (på straff i 87:e minuten), men vem ska stoppa nya A-landslagsspelaren Anna Anvegård?

Mitt tips: 2:0

 

FC Rosengård – Vittsjö GIK

Förra året slutade matchen 2:2 på Malmö IP. I år kommer Vittsjö med en bra match (men ytterligare en förlust mot Göteborg) och det är alltid speciellt när norra Skåne möter sydvästra Skåne. Rosengård lär vara revanschsugen efter den snöpliga förlusten i Kristianstad som visade hur beroende FCR fortfarande är av sin lagkapten Caroline Seger och danska Sanne Troelsgaard. ”Sanne Troelsgaards fot har röntgats och sjukgymnasten är nöjd med hur det ser ut. Vi hoppas på henne till söndag,” sa Jonas Eidevall till SVT häromdan. En längre skada på en sina två nyckelspelare är något som skulle kunna leda till allvarliga problem för FCR, men båda lär spela på söndag vilket minimerar chanserna för en Vittsjö-skräll rejält.

Mitt tips: 3:0

 

 

Chelsea vinner ligaguld i England

Med kvällens 2:0 bortaseger över Bristol City står det klart att Chelsea Ladies vinner den första ligatiteln i England som spelades höst/vår. Oavsett hur Manchester City spelar i morgon mot Yeovil Town och på söndag mot Everton Ladies, så kan laget från norr inte komma ikapp mer.

Jonna Andersson avgjorde matchen i den 88:e minuten med hennes 2:0, hennes fjärde mål för säsongen. Drew Spence ombesörjde ledningen med ett nickmål i första.

Hedvig Lindahl, Jonna Andersson och Magdalena Eriksson får fira lite ikväll efter att ha vunnit både cup och mästerskap. Det blir ett återseende med trion samt med fd damallsvenska spelarna Anita Asante, Maren Mjelde och Ramona Bachmann i UWCL 2018/19.

Tränaren Emma Hayes kan nu fokusera på att föda tvillingar som hon ska redan ha i juni. Det är Hayes som har byggt detta lag som förvisso hade ingen chans mot VfL Wolfsburg, men som enkelt vann mot både FC Rosengård och HSC Montpellier på vägen till semifinalen. För fem år låg man långt efter. Någon som har varit med mer än halva vägen är Hedvig Lindahl som har blivit ”Viggy” med Chelsea-fansen. Två spelare kommer att lämna sluta, lagkaptenen Katie Chapman och backen Claire Rafferty, 35 respektive 29 år gamla.

 

Tre svenskor vinner engelska cupen

40921992104_18e02e628e_k

Fran Kirby avgjorde engelska cupfinalen – 3:1 till Chelsea

För drygt två veckor sedan såg jag Chelsea Ladies förlora med 1:3 mot VfL Wolfsburg i Kingsmeadow i södra London. I kväll vann Chelsea engelska cupen med samma resultat, 3:1, mot Arsenal Women inför mer än 45 000 (!!!) åskådare på anrika Wembley i västra London.

Ramona Bachmann gjorde 1:0 och 2:0 till Chelsea i den andra halvleken innan Vivianne Miedema reducerade för Arsenal. Snabba Fran Kirby avgjorde sedan en kvart före slutet. Alla Chelseas tre svenskor Hedvig Lindahl, Jonna Andersson och Magdalena Eriksson spelade från start. Andersson utbyttes i 69:e mot norska Maria Thorisdottir. 

På Arsenals sida får vi konstatera glatt att Jessica Samuelsson satt på bänken efter ett halv års skadefrånvaro.

Målen ser ni i tweetsen från Women Soccer United:

1:0 Bachmann

2:0 Bachmann

2:1 Miedema

3:1 Kirby

 

Även två norskor vann engelska cupen, Maren Mjelde och Maria Thorisdottir. De intervjuades av mediafolk från norska damlandslaget på Wembley:

 

Martina Voss-Tecklenburg tar över Tyskland

I förrgår blev det officiellt att Martina Voss-Tecklenburg tar över det tyska landslaget efter VM-kvalet. Horst Hrubesch kommer att ta ansvar för de två återstående matcherna borta mot Island och Färöerna medan Voss-Tecklenburg åker med Schweiz till Vitryssland, Skottland och Polen.

”Det var ett krav från min sida att jag skulle kunna få avsluta VM-kvalet med Schweiz,” sade 50-åriga Voss-Tecklenburg till tysk media om samtalen med DFB där hon nu alltså kommer att efterträda Steffi Jones som huvudtränare med Horst Hrubesch som vikarie. Hrubesch hade frågats av journalister om han inte skulle kunna leda det tyska laget till VM och även under turneringen i Frankrike nästa år, men 66-åringen gav ett klart besked: ”Nej, för då kommer min fru att lämna mig.”

Martina Voss är född och uppvuxen i Duisburg, precis som nästan lika gamla inflytelserika Ralf Kellermann, VfL Wolfsburg förra tränare och nuvarande sportchef. Daniel Meuren har skrivit i Frankfurter Allgemeine Zeitung att Voss och Kellermann känner varandra sedan studenttiden för lite drygt trettio år sedan. Det är säkert bra att ha goda relationer med Tysklands bästa klubb. Att Britta Carlson, fd landslagsspelare och nuvarande assisterande i Wolfsburg kommer att bli Voss-Tecklenburgs assisterande tränare stärker banden säkert ännu mera.

Som fotbollsspelare var Voss (som har varit mittfältare) den första som vann den tyska motsvarigheten till diamantbollen två gånger, 1996 och 2000. Men även när hon blev tränare av sitt FCR Duisburg 2008 fortsatte framgångarna. 2008/09 vann Voss-Tecklenburg Women’s Cup med Duisburg efter att man bl a besegrat danska Brøndby och franska Olympique Lyon. I finalen vann Duisburg borta med 6:0 över ryska Zvezda och kryssad hemma, 1:1. På UEFA Women’s Cup tiden spelades finalen i en hemma- och en bortamatch.

Med Schweiz lyckades Martina kvalificera landet både till VM 2015 och till EM 2017 och man är även på god väg att göra det även för VM 2019 efter 15 poäng i fem matcher. Voss är känt för att inte sticka under stolen med vad hon tycker. Inför OS i Sydney 2000 strök dåvarande tränaren Tina Theune Voss ur truppen efter Voss offentligt grälade med sin dåvarande partner Inka Grings. Trots att Voss fick en avskedsmatch har relationen med DFB under många år varit kyligt.

I dag är det många i Bundesliga som hälsar Voss välkommen. Hon anses vara en rutinerad och erfaren tränare som efter ett stort antal år inom klubbfotbollen vet hur klubbarna tänker. Något som man till exempel inte tyckte när Silvia Neid regerade i Frankfurt. Då blev det ofta bråk med bl a Potsdams store gamle man Bernd Schröder.

I dag är Martina Voss gift med företagaren Hermann Tecklenburg och genom honom som stöder herrklubben Fortuna Düsseldorf har Martina även fått upp intresset för Fortuna (som är på väg till 1. Bundesliga igen) där hon numera sitter i styrelsen. Voss-Tecklenburg har även varit chefredaktör för ett tyskt magasin om damfotboll som tyvärr ställdes in för ett par år sedan.

De tyska fansen ser rekryteringen av Voss-Tecklenburg övervägande positiv. Man hoppas att 50-åringen som kommer utifrån kommer att förändra en del i en struktur där få personer under nästan två decennier bestämt allt. Samtidigt höjs lite varningsröster också. Man ska inte övervärdera att hon ledde Schweiz till två turneringar, säger några. I VM 2015 vann Schweiz visserligen med 10:1 över Ecuador, men förlorade både mot Japan (0:1) och Kamerun (1:2) och fick åka hem efter gruppspelet. Även i EM i Nederländerna ifjol blev det sorti efter gruppspel efter 0:1 mot Österrike, 2:1 över Island och 1:1 mot Frankrike. Schweiz har just nu en generation med många individuella klasspelare såsom Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Vanessa Bernauer, Noelle Maritz och Ana-Maria Crnogorcevic för att nämna några.

 

Wolfsburg väldigt nära finalen i Kyiv

3_1

Lara Dickenmann avgör matchen och skjuter dörren till finalen vidöppen

Tänk er ett lag som har både Rosengårds Sara Björk Gunnarsdottir och Linköpings Pernille Harder i startelvan, fast klart bättre än hur de var i Damallsvenskan. Tänk er att dessa två startar tillsammans med nio andra landslagsspelare från Tyskland, Sverige, Schweiz, Polen och Norge. Och så har ni VfL Wolfsburg.

Som alltså vann den första semifinalen borta på Kingsmeadow Park där jag precis kommer hem ifrån till slut enkelt och välförtjänt med 3:1. Genom mål av Gunnarsdottir och Lara Dickenmann samt ett självmål av Maren Mjelde. 

fran

Snabba Fran Kirby åtnjöt största möjliga respekt av Wolfsburgs försvar

Det såg för ett få par minuter ut som om Chelsea skulle kunna spela på ögonhöjd med Wolfsburg. När första anfallet ledde till 1:0 för hemmalaget vars 3300 fans hoppades på en final i Kyiv. Ji So Yun fick bollen serverad i den tredje matchminuten och den starka sydkoreanskan gav Almut Schult ingen chans. Det tog några få minuter innan Wolfsburg kunde ta kontroll över matchen och en kvart senare serverade Pernille Harder ett vältajmat inlägg och Sara Björk Gunnarsdottir nickade in kvitteringen.  Som strax innan halvlekens slut förvandlades till en ledning genom Mjeldes nick som UEFA tillskrev Millie Bright, kanske för att den engelska mittbacken har gjort självmål tidigare. Men Mjelde sa efter matchen att det var troligtvis hon som berörde bollen sist.

magda1

Bra inlägg av Magda Eriksson

Ett par gånger blixtrade Chelsea till, men inte tillräckligt ofta för att kunna ändra matchbilden där Wolfsburg vann flest dueller och där Wolfsburg kontrollerade. Chelsea-tränaren Emma Hayes (som ska föda tvillingar i juni) sa efter matchen till mig att det tredje målet berodde på ren trötthet. Motståndaren Wolfsburg hyllade hon och hon tror att de vinner Champions League i år. Tre matcher på en vecka har varit för mycket för hennes unga lag, sade hon och påpekade också att Chelsea har en väldig snabb utveckling bakom sig de senaste åren då man gick från 16 matcher per år till drygt 40 och där träningsmängden har ökat avsevärt. Wolfsburg däremot, sade Hayes, har haft sitt lag, sitt arbetssätt och sin vinnarkultuir i rätt så många år.

Med 1:3 börjar man returen och Emma Hayes hoppas att hennes lag vill göra en kanonmatch i Wolfsburg. Hon pratade inte om att vinna med 3:0, men hon vill att hennes lag ger sitt bästa efter en veckas vila. Och hon saknade Ramona Bachmann ikäll. ”Det är så om Wolfsburg skulle spela utan Harder,” sa Hayes innan hon tackade för att vi hade kommit och försvann i kabingången.

Asllani court och Damallsvenskans bästa

 

 

37445555982_765e815cca_kVarför det ska heta court och inte plan förstår jag inte. När jag hör court, tänker jag nog grämst på tennis…

Men vad roligt att Kosovare Asllani får sin Asllani court i småländska Vimmerby, den lilla staden där hon började med klubbfotboll.

Sydsvenskan rapporterar detta och som vanligt med svenska tidningar är artikeln pluslåst…

Magdalena Eriksson gjorde matchens enda mål när Chelsea vann genrepet inför UWCL semifinalen mot Wolfsburg i engelska FA WSL. Jag har bett klubben om att få träffa Magda dagen inför matchen och väntar på svaret. Tyvärr har Wolfsburg sagt nej till en intervju med Pernille Harder dagen innan och de tyckte att jag f,r ju prata med henne i mixed zone. Vilket inte riktigt är samma sak när man dessutom ”kämpar” mot ett dussin kollegor som också vill prata med henne. Dessutom är mixed zone för det mesta för det mesta konkret snack om matchen som spelades.

Att Arsenal Women har fortfarande en chans att vinna ligaguldet bevisade de i går när de slog Reading med 3:1. Kim Little, Danielle van de Donk och Dominique Janssen gjorde målen för ”the Gunners”.

Min kära kollega Anders Sännås-Lundqvist har i en icke-låst artikel (yippie) i Dagens Nyheter listat de bästa damallsvenska spelarna sedan år 2000. Icke överraskande toppar Marta den listan före Malin Moström och Victoria Sandell (Svensson). Att ha sju av tio svenskor på listan är ju bra för blågult, men jag skulle inte riktigt hålla med. Anja Mittag är nia och Ramona Bachmann tia. Jag saknar Nadine Angerer, Kristine Lilly, Meghan Klingenberg, Christen Press, Anne Mäkinen, Tabitha Chawinga, Faith Ikidi, Lieke Martens, Pernille Harder, Manon Melis och Lotta Schelin.