Etikettarkiv: Pia Sundhage

Blackstenius till Montpellier

31842823261_6ae6749ae5_kÅret 2016 har varit Linköpings FCs klart bästa sedan 2009 då man vann sitt första SM-guld. Om inte ännu bättre. Obesegrat gick man genom hela säsongen och hade slutligen tio (!) poäng mer än betydligt resursstarkare FC Rosengård.

Men sedan november har Linköping tappat en hel del tunga pjäser: Pernille Harder drog till Wolfsburg där hon ska försöka få det ultimativa genombrottet i en av världens bästa lag. Det blir inte lätt att få en plats i startelvan i ett lag med 25 spelare i världsklass. Men Harder måste nog försöka ta nästa steget.

Innan Harder-dealen blev officiellt, briserade Rolfö-bomben. 23-åriga Fridolina skrev på för tyska mästarna Bayern München. Lyckas Bayern att slå ut PSG i vårens kvartsfinal kan Fridolina Rolfö få möta Rosengård i semifinalen. Just nu ligger Bayern tvåa i Bundesliga, fem poäng bakom överraskande serieledarna Turbine Potsdam med en match mer spelad än rivalen VfL Wolfsburg, två poäng bakom.

När Peter Gerhardsson skrällde som Sveriges nya förbundskapten efter Pia Sundhage andades nog många LFC-supportrar ut och trodde att mannen bakom SM-guldet, tränaren och sportchefen Martin Sjögren skulle stanna i Östergötland. Men i december kom nästa skräll. Sjögren som antingen inte var första valet för SvFF eller som valde bort SvFF skrev på i Oslo och ska leda Norge och världens bästa fotbollsspelare Ada Stolsmo Hegerberg in i EM-turneringen i juli/augusti. Det var Linköpings kanske största tapp, trots Harder, trots Rolfö.

Stina Blackstenius’ kontrakt löpte ut och vi alla trodde nog att hon skulle lämna och hamna hos en av Europas största klubbar Lyon, PSG, Bayern eller Wolfsburg som ju köper (nästan) alla lovande spelare som finns på kontinenten.

Enligt uppgifter i SVT väljer Blackstenius dock att gå till ett ”svensklag”, HSC Montpellier där hon gör sällskap med Sofia Jakobsson och Linda Sembrant. Montpellier vill utmana PSG och Lyon, hittills ser det bra ut med endast tre poäng bakom serieledande PSG och med lika många poäng som Lyon som dock har en match mindre spelad än Montpellier. Det är en toppklubb som Blackstenius prövar sina vingar i, men jag befarar att de åtråvärda UWCL-platserna går till de två stora även 2017/18. Och med det skulle Blackstenius inte spela UWCL nästa säsong som hon hade kunnat göra i LFC.

Ekonomiskt är detta säkert ett bra beslut, men än så länge har den franska ligan tre mycket goda lag medan resten åter igen ligger minst 12 poäng bakom trion. Där är Damallsvenskan jämnare och likaså Bundesliga i Tyskland.

 

 

 

Martin Sjögren flyttar västerut

27449666104_e921507cef_kHan var mångas favorit att ta över det svenska landslaget efter Pia Sundhage. Jag blev lite förvånad när Svenska fotbollsförbundet bestämde sig för en i damfotbollssammanhang rätt oprövad tränare, BK Häckens cupvinnarcoach Peter Gerhardsson. Då trodde jag att Martin Sjögren, som jag tycker är Sveriges bästa damfotbollstränare under 2010-talet, skulle stanna kvar i Linköping och leda laget in i UWCL.

Samtidigt sökte Norge en ny landslagstränare. Och nu kommer Sjögren att leda Norge in i 2017 och fram mot EURO 2017: ”Detta är en stor dag för mig. Norge har en stolt tradition på damsidanoch har några av Europas bästa spelare i dag. Vi är mitt i ett generationsskifte, men detta lag har redan nu potential att prestera på en mycket hög nivå”, säger Sjögren på Norges fotbollförbunds hemsida. ”Vi ska jobba hårdoch bra för att vara optimal förberedd för det som väntar i Nederländerna i juli.”

I går kväll godkände styrelsen i norska fotbollsförbundet att Sjögren blir anställd. Hans allra första landskamp spelas redan den 19 januari i spanska Pinatar mot – Sverige.

Detta ser jag som en stor förlust för damfotbollen i Sverige. Inte bara för Linköpings FC där det smäller hård i dag när det även blev klart att Pernille Harder flyttar till VfL Wolfsburg som vi alla förväntade oss. Harder fnissade två gånger när jag pratade med henne om Tyskland under Fotbollsgalan. Nu är det officiellt att danskan kommer att spela fram till sommaren 2019 för billaget. Tidigare visste vi att Fridolina Rolfö ansluter till Bayern München. Stina Blackstenius har inte sagt vart hon hamnar nästa år, men jag tror inte att hon stannar i Östrergötland.

Att Martin Sjögren packar väskorna är dock det hårdaste slaget mot mästarna Linköping. Man förstår att Martin vill pröva fotboll på landslagsnivå. Jag vidhåller att han hade varit den rätta personen för att ta över Sverige efter Pia Sundhage. Men antingen var Svensk fotboll inte intresserad eller så gjorde Norsk fotboll honom en offert han helt enkelt inte kunde säga nej till.

 

 

Veckan som gick

30596445084_7c44fc93f2_k

Hanna Folkesson (th i AIK-tröjan) ska göra comeback efter skador i Rosengård. Kosovare Asllani (tv i KDFF-tröja) fortsätter i Manchester City

Det har varit tyst i bloggen under veckan som gick. Jag åkte nämligen i fredags för en vecka sen till London, fö på samma plan som Diamantbollvinnaren Hedvig Lindahl. 

Det blev en intensiv jobbvecka i London och kvällarna tillägnade jag teatern och stråken i Soho, nära Covent Garden, Clapham North, Elephant & Castle och Piccadilly Circus.

Där hände det mycket alltså, men det har det även gjort inom damfotbollens lilla värld. Det blev ingen yngre förbundskapten för det svenska damlandslaget. 56-åriga Pia Sundhage ersätts efter sommaren med 57-årige Peter Gerhardsson. Inte många som hade hans namn överst på listan förutom fotollsförbundet förstås, eller man vet ju inte om han var första valet. I alla fall tackade han ja och fick jobbet efter Sundhage. En man med ett förflutet inom damfotbollen, men som slutade med jobbet som damfotbollstränare när Lotta Schelin hade fyllt 14 år 1998. Inte heller har man hämtat en succétränare direkt, jag hittar inga titlar under hans 23-åriga tränarkarriär, men många säger goda saker om honom och vi får hoppas att Gerhardsson senast 2019 lägger en VM-medalj i CV:n. Även spelarna, däribland Schelin och Caroline Seger har yttrat sig positivt.

Damfotbolljournalisternas favorit Martin Sjögren tar alltså inte över. Bra för Linköping säkerligen att Sjögren som har en lång historia inom damfotbollen och många meriter stannar kvar i Östergötland där det byggs om rejält.

På plussidan hamnar nämligen inte bara Lina Hurtig i Linköping utan även stortalangen Marija Banusic och gammalräven Johanna Rasmussen. Banusic har inte lyckats få det genombrott hon är kapabel till – varken i Kristianstad med Elisabet Gunnarsdottir, eller i London med Emma Hayes eller med Viktor Eriksson i Eskilstuna. Lyckas Martin Sjögren med att ”förädla” Banusic så hamnar även skytteligatiteln 2017 i LFC.

Hanna Folkesson hamnar efter skadeperioden i Rosengård och ska tydligen bli ersättare till Sara Björk Gunnarsdottir som numera håller till i Wolfsburg. Det är upp till bevis för Hanna efter en lång frånvaro från toppfotbollen. Rosengåtd är dock en fantastisk miljö att kunna göra come-back i.

Två riktigt goda förstärkningar har Eskilstuna United gjort: Umeå IK:s Hanna Glas flyttar dit och likaså gör Petra Johansson (fd Larsson) comeback för de blåa. Där får Eriksson ett rejält mittfältsvapen och en spelare som ingen gillar att möta på plan tillbaka.

KIF Örebro bygger om stort vilket inte gagnar laget som har varit bäst när de för några år sedan kunnat behålla en trupp istället för många nya in och många ut. Åte rigen slutar en rad spelare, denna gång kanadensiskorna Melissa Tancredi och Marie Eve Nault, även Sarah Michael lämnar, en anfallare som kommer att saknas. Emma Jansson som inte fick ny kontrakt i Eskilstuna kan kanske blomma ut där?

Mycket bra koll på silly season har som vanligt bloggaren spelare12.

Nordkorea är numera världsmästare för U17 och U20 efter gårdagens 3:1 över Frankrike. När kommer det att leda till världsdominans även på seniorsidan undrade några.

Mitt svar är: troligtvis aldrig.

Nordkorea spelar alldeles för få seniormatcher mot bra motstånd. Dess spelare har ingen ”vanlig” kontakt med andra spelsystem och andra kulturer utan lever instängt i ett land som liknar ett stort fängelse. På seniorsidan när det blir ännu viktigare att ha ett reglerat utbyte spelar ingen nordkoreanska i Lyon, Rosengård, Wolfsburg eller Manchester. Utvecklingen stannar av. Laget är bra, men finslipningen blir inte av = ingen dominans.

 

 

Pernille lämnar Sverige

27449734154_df1c8042c1_kAtt Pernille Harder skulle lämna Sverige kändes ganska logiskt. Det kan knappast bli bättre än så här. Med två säsonger bakom sig som Damallsvenskans mest värdefulla spelare och med ett SM-guld som blir väldigt svårt att återupprepa mot ett troligtvis ännu mer satsande Rosengåtd.

Samtidigt har 24-åringen gjort sig ett namn ute i Europa. Scouterna letar efter nya spelare hela tiden och även de som representerar spelarna vill gärna ta nästa steg som kanske låter spelaren ta ytterligare ett steg i karriären och samtidigt är ekonomiskt attraktivt för både spelaren och agenten. Agenterna får för det mesta en procentandel av spelarnas löner.

I tidigare intervjuer har Pernille Harder sagt att hon gärna skulle testa Tyskland. Där finns just nu endast två klubbar som är topp i Europa och det är mästarna Bayern München och VfL Wolfsburg. Bayern passar inte direkt till Pernilles sätt att spela fotboll. Laget spelar med en ganska kontrollerat offensiv med tonvikten på försvaret. Individualisten Vero Boquete som var lysande i Tyresö lyckades inte i Bayern München eftersom hon var dels skadad, men även främmande i en trupp som är en lagmaskin med få individualister.

Wolfsburg skulle onekligen passa mycket bättre för Harder. Jag skulle kunna tänka mig henne tillsammans med Sara Björk Gunnarsdottir på det centrala mittfältet, med ‘Björki’ i den defensiva och Harder i den offensiva rollen. På kanterna schweiziskorna Lara Dickenmann och Ramona Bachmann. Längst fram spelare som Zsanett Jakabfi, Alexandra Popp och Anja Mittag. En otrolig stark bänk och med den ovan nämnda uppsättningen ser jag ett lag som för fullt skulle kunna utmana Lyon om UWCL-titeln igen.

Samtidigt har Stina Blackstenius inte sagt något om framtiden, men det är mycket tänkbart att även hon försvinner. Varken Wolfsburg eller Lyon är i behov av anfallare egentligen, men PSG och Bayern skulle kunna behöva henne. Lönerna i den engelska ligan är inte alls på samma nivå som i Frankrikes toppklubbar. Tyskland betalar säkert bättre än de flesta svenska klubbar, men ligger i lönenivån långt under exempelvis Lyon.

Linköping har redan tidigare värvat Umeås diamant Lina Hurtig och mycket talar för att hon kommer att utvecklas enormt med Martin Sjögren som tränare. Åtminstone en säsong till stannar Sjögren innan han troligtvis tar över det svenska landslaget av Pia Sundhage. 

Irma Helin lämnar Piteå och det är inte heller en överraskning. När jag pratade med Irma i början av september kändes det redan att beslutet var fattat. Jag kan mycket väl tänka mig att hon hamnar i Djurgården igen där man skulle ta emot henne med öppna armar. Samtidigt vill jag gärna se Helin i ett lag som spelar om medaljer och varför inte Linköping? Irma Helin och Lina Hurtig skulle kunna vara två starka kort som ersätter Pernille Harder och Stina Blackstenius,.

 

Tyskland, Italien, Ryssland

Sverige kommer att spela sin första match i EURO 2017 nästa år mot Tyskland i Breda den 17 juli 2017, kl 2045.

Sedan fortsätter Pia Sundhages resa med laget till Deventer där man möter Ryssland den 21 juli, kl 1800.

Avslutningsvis möter blågult Italien i Doetinchen den 25 juli, kl 2045.

Utgår vi ifrån att Tyskland (som vanligt) vinner gruppen och Sverige blir tvåa, så fortsätter EM-äventyret med en kvartsfinal mot gruppvinnaren i grupp A (nästan helt oförutsägbart vem det blir av Nederländerna, Norge, Danmark (och Belgien) åter igen i Doetinchen den 29 juli.

Klarar man åter igen att nå en semifinal som i OS nyligen så blir det match i Deventer den 30 juli.

Vinner man även den (på straffar kanske?) så spelas finalen mot, kanske åter igen Tyskland, söndagen den 6 augusti i Enschede.

Italien och Ryssland är överkomliga motståndare i grupp B. Matcher som Sverige ska vinna. Vi har således fått en bra utlottning. Det har nya Tyskland (med Steffi Jones) också fått. Båda går vidare.

Grupp A blir svårt som sagt med hemmalaget plus Danmark och Norge, men den tuffaste gruppen anser jag vara grupp C där man nästan inte kan spå någonting förutom förstås att Frankrike ska vara favorit mot Island, Österrike och Schweiz. Men definitivt alla kan gå vidare här och då får ni notera att Österrike är ett land som har vunnit mark mot de andra i Europa.

D-gruppen med Skottland, England, Portugal och Spanien bjuder på två derbyn, men här ska både England och Spanien ta sig vidare. Det blev en derbylottning. Nadine Kessler förde ihop Norge och Danmark i grupp A (skandinavisk derby), Österrike och Schweiz i grupp C (derby mellan alpländerna) och som sagt D-gruppens roliga sammansättning.

Mycket mer än så kan man inte säga just nu. Förutom att man nu kan påbörja reseplaneringen till Holland. Jag satsar nog troligtvis på gruppspelet. Hela turneringen blir för lång, men under gruppspelet hinner man se minst en match per dygn medan matchtäthet avtar som vanligt ju längre turneringen fortskrider.

 

Linköpings FC vinner SM-guld 2016!

20447343551_7218c44ab6_k-1Det hade jag inte förväntat mig! Att Linköpings FC redan i dag skulle säkra sitt andra SM-guld efter 2009. Att LFC skulle ligga på första plats med åtta poängs marginal på FC Rosengård – det lag som hittills har dominerat det pågående decenniet i Sverige.

Medan Linköping gjorde sin läxa och vann ohotat med 2:0 borta mot Vittsjö (mål av Kristine Minde och Stina Blackstenius), såförlorade ett skadedrabbat Rosengård med 1:2 hemma mot Eskilstuna United. Mimmi Larsson och Marija Banusic gav bortalaget en 2:0 ledning innan Natasa Andonova efter en målvaktstavla av Emelie Lundberg kunde komma en bit närmare utan dock att kunna hota på allvar.

Vid den tidpunkten hade Marta redan fått gå av planen efter en armbåge av Natalie Björn. Rosengård hade Hanna Persson (*1996), Emma Pennsäter (*1997), Edina Filekovic (*1998), Linnéa Svensson (*1999), Ida Lyberg (*2000) och Johanna Barth (*1999) på bänken. Duktiga spelare allihopa och kanske kommer en eller annan av dem så småningom spela i en startelva i Damallsvenskan. Men ingen av dem kunde man förvänta sig av att förändra en matchbild när man låg under med 0:2. En anledning att Rosengåtd inte klarade sig var otur med skador som sedan blottade faktumet att truppen är inte stor. Den är alldeles för liten. Vilket bådar inte gått för när UWCL sedan går in i slutskedet nästa år.

Luften hade nog gått ur Rosengård i söndags i Linköping när Kristine Minde nickade in 1:0 på Arenan. Minde avgjorde SM-guldet med sin nick utan att vara medveten om det. Jag kommer ihåg att både Magdalena Ericsson och Kris Minde i samtal med bloggen har sagt att de tänkte fler gånger på matchen mot Rosengård innan den blev av. Veckor innan. Medan FCR:s lagkapten Emma Berglund sa att hon inte hade gjort det, det var en march som alla andra. Kanske hittar man en annan orsak i denna pyttelilla skillnad. Medan Ericsson och Minde var taggade och längtade efter avgörandet, så såg Rosengård matchen som bara ytterligare en annan? LFC var defintivt hungrigare medan konkurrenten Rosengård ändå har vunnit SM-guld 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015.

Linköping vinner SM-guld och Martin Sjögren som fick ställa sig påklädd i duschen när LFC-tjejerna sände live från Vittsjö IP, Sjögren har nu lyckats bli en tränare som har vunnit damallsvenskt guld med rvå klubbar. Inte många andra som har gjort detta troligtvis. Sjögren har tillsammans med klubbledningen byggt upp ett lag med lugnt arbete, fantastiska rekryteringar (Claudia Neto, Kristine Minde, Ericsson, Rolfö, Harder…) och han gjorde Magda Ericsson till sin lagkapten, en ung tjej i landslaget som symboliserar lagbygget man gjorde som ingen annan. Det finns ingen bättre ersättare för Pia Sundhage än Sjögren, men klubben borde nog göra allt för att behålla honom. För några veckor sedan sa Martin att han hade samma känsla som 2010 när han vann sitt första SM-guld med Rosengård (då LdB FC Malmö). Även den känslan var rätt.

Nu kommer Stina Blackstenius och Pernille Harder uppvaktas ännu hårdare av agenter och klubbar ute i Europa. Men nu är det först tid för att fira de nya svenska mästarna. Mallbackens chanser att klara att stanna kvar  Damallsvenskan var mycket små inför den här söndagen. Nu kommer de att möte ett lag som redan gått in i mål. En liten chans i alla fall för värmländskorna även om jag är övertygad att LFC vill avsluta säsongen som obesegrat i Damallsvenskan.

Rosengårds tid är över? Nejjjjj. Inte alls. De kommer tillbaka om några månader. Fast ändå är FCR:s modell som kräver betydligt mer pengar, att för det mesta köpa färdiga utländska spelare (Ali Riley, Marta, Natasa Andonova, Lieke Martens, Ella Masar McLeod, Anita Asante) plus svenska toppspelare (Emma Berglund, Lotta Schelin) diskutabel. Men jag tror i dagsläge inte att man kommer att ändra modellen. Det känns definitivt att Rosengård borde satsa på en större och bredare trupp för att kunna jaga de tyska och franska topplagen i UWCL. Som Nora Holstad Berge sa till mig i onsdags i München: ”Vi har en trupp på 25 spelare.” Rent önsketänkande i Sverige, tyvärr.

Jag hade tvekat vilken match jag skulle besöka den 5 november, sista omgången i Damallsvenskan och Elitettan. Nu ser det ut som om jag borde dra till Tele 2 Arena i Stockholm och bevaka Hammarby DFF – Limhamn Bunkeflo. I Linköping blir det ett avslappnat firande på hemmaplan, i Stockholm på Stadion möts årets nykomlingar Djurgården och Kvarnsveden som båda har gjort mycket bra ifrån sig i en ändå ganska betydelselös match. Bajen kommer som det ser ut att behöva en poäng för att åter igen spela damallsvenskt 2017.

 

 

 

 

 

12:0 – Alla klubbar emot Sundhage, då stannar hon

28514575224_b8cf5f7243_kNio dagar sedan förlorade tyska CDU delstatsvalen i Berlin. Efter han tog del av valresultatet sa partiets toppkandidat Frank Henkel att han tog på sig det fulla ansvaret för det urusla resultatet. Intervjuaren i tysk TV frågade då: ”Det betyder att ni avgår?” Henkel svarade: ”Nej, det betyder att jag stannar.”

I kväll påminns jag om detta när jag läser att de damallsvenska klubbarnas representanter gjorde en omröstning om Pia Sundhages framtid som förbundskapten när de nyligen hade ett möte på Arlanda flygplats. Skulle hon fortsätta ja eller nej.

ALLA 12 klubbar svarade nej. Då valde förbundet att säga ja.

Hallå???

I dag blev det klart att Pia Sundhage fortsätter som förbundskapten för det svenska damlandslaget. ”Därefter kommer någon annan att ta vid,” säger dock SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand till förbundets hemsida.

Jag är i chocktillstånd. Jag har ofta kritiserat Pia för att hon tog alldeles för lång tid på sig att släppa in unga spelare, att hon höll fast vid gamla trotjänare trots att det fanns och finns bättre spelare att tillgå. Jag tycker att Pia Sundhage har krävt fel saker av klubbar och inte fört en dialog. Jag kommer ihåg att hon krävde av Göteborgs tränare Stefan Rehn att han skulle låta nyförvärvet Elin Rubensson spela back medan Rehn värvade henne som mittfältare. Enligt ryktet ska Rehn bara ha skrattat i telefonen.

Nyligen var Martin Sjögren mycket kritisk till att Pia lät Jessica Samuelsson spela båda landskamper trots att Samuelsson är sliten och behöver vila. Samtidigt fick Lotta Schelin vila och rehabba med landslaget. Enligt Sjögren en särbehandling av guldfavoriterna Rosengård mot guldfavoriten LFC.

Efter VM i fjol och den dåliga insatsen mot Tyskland (1:4) i åttondelen klagade Sundhage på att klubbarna skickade spelarna i mer eller mindre dålig skick till landslaget. Inte direkt populärt.

Pia har alltid velat ha mer dagar med landslaget och hon sörjde den goa gamla tiden med USA. Där landslaget är viktigare än klubbarna och där förbundet betalar lön till spelarna. Det gör dock inte SvFF. I Europa har vi ett annat system, men det visste ju Pia Sundhage när hon kom hit.

Hon kom hem med en silvermedalj från Rio och egentligen borde alla vara nöjda. Och lycksaliga. Ändå så ville några av oss diskutera svensk fotbolls framtid. Var det verkligen matcherna mot USA och Brasilien där Sverige gjorde en bragd, en otrolig kämpainsats och gick till final genom att parkera bussen och spela inte direkt den fotboll vi vill se av ett av världens bästa damlag.

Den goa gamla tiden och de gamla goa kompisarna får fortsätta. Marika Domanski Lyfors fortsätter. Pia fortsätter. Lillie Persson fortsätter. Vad hade de annars kunnat göra? I Damallsvenskan finns nog ingen klubb som skulle duga åt Pia förutom Rosengård eller Linköping eller Eskilstuna, men alla är nöjda med sina tränare. De har dessutom uttryckt sitt missförtroende med förbundskaptenen. 12:0 är 100%. Eller 0%. Hur man nu ser på det.

Sundhage själv är precis som jag chockad av omröstningens resultat. ”Åh, herregud. Det var en nyhet. Vad ska jag säga om det. Det viktiga är att jag har fotbollsförbundet, vilket jag tydligen har, fotbollförbundet och spelarnas stöd,” säger hon till Expressen. Och där är det – igen. Det viktiga är…

Klubbarnas åsikter är alltså inte viktiga i sammanhanget.

Spelarnas stöd finns. Men inte spelarnas arbetsgivares stöd. Det är nåt som inte stämmer i damfobollssverige.

Sverige står inför ett generationsskifte. Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin är den goa gamla centrallinjen. Fantastiska fotbollsspelare. Men i en modern organisation är det viktigt att börja tänka på vem som ska ta över efter dem.

När hon fick en hel del återbud senast, sa Pia att det var ju en fantastisk möjlighet att testa nya mot Danmark. Och ersatte de skadade spelarna samt Fischer som hade lämnat landslaget av personliga skäl. Och testade inga nya.

Missförstå mig rätt. Jag tycker att Pia Sundhage är tillsammans med Lotta Schelin den personen i svensk damfotboll som har mest stjärnglans, som har gjort mest för damfotboll i offentligheten. Man borde skräddarsy en roll åt henne där hon fortsatt kan marknadsföra damfotboll, synas i TV och höras i radio.

Men generationsskiftet som är nödvändigt borde någon annan ta tag i. Min favorit är fortfarande Martin Sjögren som har bevisat i både Malmö och Linköping att han kan bygga framgångsrika lag som spelar en attraktiv och modern fotboll. Han har även visat att han är bra på att utveckla unga talanger.

Jag skulle inte vilja jobba på ett ställe när jag visste att alla mina 12 viktigaste samarbetspartners utåt inte längre vill samarbeta med mig. Men vad de tycker är ju inte viktigt.