Etikettarkiv: Gudbjörg Gunnarsdottir

En dag på jobbet – Rosengård i serieledning

DSC05819

Jubel i Djurgårdens mål – 2:1 Rosengård

Fram till i morgon eftermiddag är storfavoriterna FC Rosengård i serieledning. Detta efter dagens 2:1 borta över Djurgården med mål av Iva Landeka och Glodis Perla Viggosdottir. 

När domaren Sara Wiinikka från lilla Svensbyn lite mer än en mil från Piteå blåste av matchen jublade FCR-spelarna och ledarteamet som om de hade precis vunnit SM-guld eller en cupfinal. Men det var bara en dag på jobbet.

Rosengårds spelmässigt klart sämsta match i årets serie efter uppvisningen mot Eskilstuna, lätta bortasegern över Kalmar och oavgjort med mersmak mot Göteborg. Djurgården bjöd på tufft motstånd och tillät inte mycket. Då fick spelare träda fram som annars inte så ofta figurerar i målprotokollet.

Kroatiens Iva Landeka var matchens bäste spelare med ett mål och en assist. Hon höjde sig avsevärt över ett annars inte mästerligt spelande lag. Men anledningen varför Rosengård jublade med så mycket glädje var nog mest att man vann den här matchen. Att man vann trots att oavgjort inte hade varit helt oförtjänt. Att man vann utan att spela magisk fotboll. Sådana segrar krävs om man vill vinna SM-guld. De bygger upp en styrka och ett medvetande att man kan vinna även när man ligger långt under högstanivån.

Linköpings FC hade en hel bunt sådana matcher i fjol och det var nog därför man tog SM-guld.

Rosengård tappade aldrig tron och tålamodet att man skulle kunna vinna den här matchen. Trots att Djurgården kvitterade genom tyska Michelle Wörner  i början av den andra halvleken. Trots att Djurgården träffade stolpen vid ett tillfälle.

Men prestationen visade också att svensk damfotboll är långt ifrån toppen i England, Tyskland och Frankrike. Ansträngningen räckte för att besegra Djurgården med nöd och näppe, den hade inte räckt mot Wolfsburg, Bayern, Chelsea, Manchester, Barcelona, Lyon eller PSG. När även annars så otroligt laddade Sanne Troelsgaard inte riktigt kommer i fart och när Anja Mittag eller Fiona Brown ser rätt blekt ut och när Caroline Seger har en okej dag på jobbet, men inte lyckas härska på mittfältet, blir det sådana matcher som i dag. En styrka är definitivt att Landeka trädde fram och gjorde det som skulle göras. Och att Viggosdottir hoppade högst och nickade in bollen i en 80:e minuten.

Ledningsmålet kommer alltså på en frispark från drygt 35 meter som ingen annan touchar och som letar sig in bakom Gudbjörg Gunnarsdottir i mål. Inget raketskott utan snarare ett försök till ett inlägg. Målvakter ser alltid olyckliga ut i sådana situationer. Kvitteringen är även den ett ganska billigt mål där Wörner får bollen helt ostört mellan mittbackarna (i den situationen) Natalie Björn och Viggosdottir.

Två situationer där Djurgården kände sig felaktigt behandlad av domaren Wiinikka. Först ett bortdömt ledningsmål av Petronella Ekroth i den 8.e minuten. Där stod dock Mia Jalkerud mellan Zecira Musovic och mållinjen och ingrep på så sätt i spelet. Om jag inte misstagit mig dömdes målet alltså korrekt bort pga offside. Den andra situationen i 89.e minuten: Efter ett långt inlägg i straffområdet faller Ingibjörg Sigurdadottir. I reprisen syns det ganska tydligt att hon blir neddragen av inbytta Ebba Wieder. Tur för Rosengård att domaren inte blåste straff.Detta var nog skillnaden mellan tre och en poäng. Men – sådana situationer brukar jämnas ut över en säsong. Ingen tröst för Djurgården i dag dock.

För Djurgården slutade matchen med två skador. Irma Helin fick åka in till sjukhus efter att hon fick en boll mot huvudet, misstänkt hjärnskakning. Och Malin Diaz får röntga knät efter att hon fick lämna planen med stora smärtor. Hon hade fastnat i gräset och när jag hör eller läser detta tänker jag genast på korsband, jag håller tummarna för Malin att jag har fel.

Tränare Jonas Eidevall hävdade efteråt att Viggosdottir är Damallsvenskans bästa huvudspelare. Hon må vara en av dem. Djurgårdens Ingibjörg Sigurdardottir är inte heller så dåligt, precis som LB07:s Rakel Hönnudottir. Tre isländskor med bra huvudspel. En slump?

Eidevall sade efteråt att det här var nog den sämsta matchen i Damallsvenskan i år, men att han var oerhört nöjd att man har vunnit matchen. Jag håller med. Inget spel för VIP-läktaren, men ett viktigt steg mot SM-guld.

Annonser

Inför Damallsvenskan: Djurgården

DSC00145Djurgården slutade 6:a i fjol med varken kontakt till UWCL-regionen eller till bottenträsket. Inför 2018 har man rejält möblerat om i truppen. I Johanna Rytting Kaneryd har man tappat ett av Sveriges mest lovande mittfältstalanger till FC Rosengård. Att Katrin Schmidt har slutat med fotbollen (dock inte med futsal) och att Emilia Brodin är med barn betyder att man saknar tre tunga mittfältspjäsar.

Malin Diaz har man fått in en meriterad teknisk spelare, dock en helt annan spelartyp än någon av de tre ovan nämnda. Speciellt för Diaz blir det förstås spännande att i allra första matchen möta hennes fd lag Eskilstuna United på Stadion.

536 personer var publiksnitt på Stadion och då kan man antingen kalla Djurgården seriens 9:e bästa lag i publikligan eller landets 4:e sämsta. 2000 kom till fjolårets derby mot Hammarby, i de flesta andra matcher är det sällan 400 på arenan. Det borde vara många fler, men publiktillströmningen har alltid varit ett problem i Stockholmsfotbollen, oavsett om man pratar Stadion, Skytteholm (AIK) eller Kanalplan (Hammarby).

Diaz är säkert ett bta nyförvärv, men när jag ska nämna årets nyförvärv fastnar jag för backen Ingibjörg Sidurdardottir, 20 år gammal. En spelare med mycket pondus i det defensiva arbetet och med en nickförmåga som kommer att leda till fyra, fem mål i årets serie. En talang som Damallsvenskan kan hålla i maximal tre säsonger om hennes utveckling går ännu längre.

Sedan har vi goa gamla spelare i Djurgården. En av seriens bästa målvakter i isländskan Gudbjörg Gunnarsdottir (faktiskt Damallsvenskans bästa målvakt 2017) och en målgörare som Mia Jalkerud. Det finns få forwards som gör så mycket av sina chanser än Mia som kanske är en av de mest underskattade spelare i svensk fotboll. Har hon samma skärpa i avsluten som de senaste två åren borde nog Peter Gerhardsson ge henne en chans.

Men bredvid Jalkerud saknar jag den andra farliga målskytten. Tveksamt att Jenna Hellstrom kan bli den spelaren, även om hennes speed är bra för laget.

Sammantaget tror jag att Djurgården ytterligare en gång har ingenting med platserna 9-12 att göra, men samtidigt har jag svårt att se de på allvar konkurrera med topplagen om spel i Europa 2019/20.

Mitt tips: Djurgården slutar på en 5:e plats.

Irma Helin: ”Viktigare än all fotboll i världen är att människor mår bra.”

37445567682_894e4b9512_k

Irma på Stockholms stadion fast i ”fel” klädsel. (Linköpings FC)

Det är äntligen dags för den nya säsongens första längre intervju i bloggen och i lördags träffade jag Djurgårdens nyförvärv och hemkommet ”barn” Irma Helin. 23-åringen har varit borta från Stockholm i tre långa år, spelade i Piteå IF två säsonger där hon gjorde stora steg i sin fotbollsmässiga utveckling innan mästarna Linköpings FC lyckades med att locka ner henne till den blåsiga Östgötaslätten och Linköpings arena. Där blev det inte mycket speltid på grund av en långdragen knäskada som satte stopp. Men ändå vann Irma sitt första SM-guld och fick spela Champions League. Nu är hon en av nio nya spelare i Djurgården och i lördagens match mot just Linköping spelade hon – inte.

Hon stod istället på läktaren och filmade hela första halvleken (som slutade 1:1 vilket också blev slutresultatet). I pausen satt vi på Djurgårdsbänken på Stadshagens IP och småfrös under samtalet.

Tillbaka i Djurgården, men du kan inte spela. Hur mår du, Irma?

”Jag mår bra, det är bara en säkerhetsåtgärd inför tävlingsmatcherna nästa vecka. Det är lugnt, jag har en liten överbelastning och jag tror det har att göra med knät. Det blir ofta så att man får nåt litet efter, men nu ska jag vara fit for fight.”

Du är back i huvudstaden där du växte upp efter tre långa år hemifrån. Hur känns det?

”Det känns skitbra. Man tänker när man är borta, jag har försökt att inte längta hem så mycket och bara försökt fokusera på det fotbollsmässiga, men när jag väl hade tagit beslutet att komma hem, då var det fantastiskt skönt att komma tillbaka. Jag älskar Djurgården och hejar på Djurgården så mycket och alla kompisar och familj och sådär.”

Det finns ju några i laget, Mia Jalkerud och Gudbjörg Gunnarsdottir till exempel som är riktiga Djurgårdare, det finns Bajare i Hammarby och din anknytning till Djurgården är också ganska stark, eller hur?

”Jag är ju uppväxt på Valhallavägen och Stadion. Jag gick på första matchen när jag var tre år med pappa och hela familjen är Djurgårdare så jag har inte haft så mycket val.”

Men åren du var borta måste ha utvecklat dig som person, definitivt som fotbollsspelare.

”Verkligen. Jag känner det själv att jag känner mig tryggare när jag vet att jag kan klara mig själv och det har utvecklat självkänslan när man är borta. Och sen är det bra som fotbollsspelare att testa på lite olika miljöer, tror jag. Jag kom till Piteå och fick träna väldigt mycket försvarsspel och jag kom till Linköping och fick ett väldigt bra träningstempo. Jag tror att det har givit mig mycket som person och spelare de här tre åren.”

Speciellt i Piteå tog du ju jättekliv och lilla PIF är ju något som en utvecklingsfabrik för unga fotbollsspelare.

”Men det skulle jag kalla det också. Stellan Carlsson är en jätteskicklig tränare. Definitivt, de är duktiga att ta fram spelare och man trivs väldigt bra där eftersom de tar hand om en både socialt och på planen.”

I Linköping blev det ett tufft år och du var för det mesta icke spelbar.

”Totalt var det nog nästan åtta månader som jag var skadad av tolv möjliga. Det var ju jättejobbig, det var första gången jag var skadad också, men jag lärde mig mycket av det också. Självklart var det ett tråkigt år, men desto hungrigare är jag ju nu.”

Hur klarar man sig igenom en sådan period när man är ung och vill spela och det tar så himla lång tid att komma tillbaka?

”Visst är det svårt. Jag skulle aldrig kunnat tänka mig att det var så jobbigt som det var. Varje kväll fick jag träna på att försöka tänka positiva tankar och ser till allt annat som är bra i livet. Med min skada var det väldigt svårt att se att så här lång tid kommer det att ta utan det kunde ta allt från att tänka att kunna spela igen till att det skulle ta tre månader. Det var svårt att se slutet på det.”

På något sätt blev det ju inget bra år i Linköping?

”Det ska jag inte ljuga om att det känns som ett ganska mörkt fotbollsår för mig.”

Men du vann ditt första SM-guld också!

”Men, ja, precis. Jag har fått spela med superbra spelare och den tiden jag väl spelade så gav det mig jättemycket och sen har jag fått vinna SM-guld och spela Champions League, det får man ju vara stolt och glad över ändå.”

I Djurgården är du en av nio nyförvärv i klubben som har den största omsättningen spelare i hela serien i år.

”Det är så att vi får vara ödmjuka att det kanske tar ett litet tag innan vi är helt samspelt, men jag tycker att det har sett ganska bra ut i dag hittills och det känns bättre och bättre på träningarna och framför allt är det spelare som är väldigt drivna och motiverade. Vi alla vill ju verkligen få ihop det.”

De två första säsongerna efter Djurgården gick upp igen gick ju rätt så bra med bra fotboll, en 6:e och en 7:e plats. Kan Stockholm få ett topplag igen som på sikt kan tävla om topplaceringar?

”Vi har ju varit Sveriges bästa lag tidigare och det är ju inget som säger att det inte kan ske igen. Jag tycker att vi är på god väg och de ambitionerna finns och resurserna finns i klubben. Det beror bara på hur mycket resurser de väljer att avsätta till damerna.”

Jag följer dig på Twitter och nyligen la jag märke till att du är uppenbarligen vegan. Hur fungerar det inom elitidrotten?

”Det går bra. jag tycker att jag bara mår bättre sedan jag har slutat äta kött. Jag äter en massa grönsaker, mycket bönor och mycket linser. Det går. Jag tror att det är bara okunskap att tro att det är så knöligt. Det är mer skit jag inte stoppar i mig än så. Man skyller gärna på sin fotboll och säger jag kan inte sluta äta kött eftersom jag är fotbollsspelare, men det köper inte jag utan det går absolut. Det är lite krångligt och mycket förberedelser inför bortamatcher eftersom jag har med mig saker. Vi har kostrådgivare tillgängliga, men jag har gjort tester och de säger att jag har väldigt fina resultat. Så tydligen gör jag nånting rätt i varje fall. I laget är Petronella vegetarian också. Men det är inte många i Damallsvenskan, i Linköping skrattade de mest åt mig. ”

När man läser dina tweets eller dina inlägg på Facebook så blir det tydligt att du engagerar dig i en del samhällsfrågor och att du har ganska tydliga uppfattningar. Vilka frågor ligger dig mest om hjärtat?

”Solidaritet, jämställdhet, miljö. Jag försöker liksom dra mitt strå till stacken fast jag inte är perfekt, men jag är väldigt medveten skulle jag säga. Det är ju viktigare än all fotboll i världen att människor må bra.”

Det blir skönt att snart se fotbollsspelaren Irma Helin på plan igen. Att hon har mycket viktiga saker att berätta utanför planen såg vi senast i går i TV4:s Nyhetsmorgon.

 

Djurgården och Linköping kryssade

40065621131_d7d5c224c1_kDen första matchen för både Djurgården och Linköping i år slutade oavgjort 1:1 och båda lagen fick en del svar som det brukar heta. Med lite mer än två månader kvar till Damallsvenskans start finns dock fortfarande en del att jobba på, inte minst med att få alla personalbyten att fungera.

Annika Kukkonen, Katrin Schmidt, Kristine Minde och Lina Hurtig var inte med i dag, men deras tröjor användes fortfarande om än av andra spelare. Katrin Schmidt har inte kommit tillbaka i år efter två säsonger i Djurgården och hennes status är lite oklar, möjligtvis har hon bestämt sig att ta en paus från fotbollen eller rentav lägga av. Hon spelade futsal tillsammans med Sunnanås nyförvärv Annika Kukkonen för några veckor sedan.

I den första halvleken var matchen mycket jämn och Linköping hade relativt lite chanser i offensiven. Ändå blev det 1:0 för mästarna. Filippa Angeldahl slog en passning i djupet till Nicole Sørensen som avslutade med ett välplacerad och distinkt skott – ingen chans för Gudbjörg Gunnarsdottir. 

Men Djurgården kvitterade fem minuter före halvlek genom farligaste målskytten Mia Jalkerud som förvandlade en straff efter tidigare hands. Jalkerud sköt till vänster och Hilda Carlén hoppade till höger.

I den andra halvleken placerade jag mig bakom Carléns mål för att ta bilder på ett anfallande Djurgården, men nu tog Linköping över mer och mer och Gunnarsdottir fick göra två, tre kvalificerade räddningar och en gång fick hon hjälp av ribban.

Marija Banusic byttes in och spelade center forward och hade ett par bra moment och lite otur att bollen strök förbi knappt vid en situation. Hon verkar vara tillbaka och det är förstås good news för både Linköping och det svenska landslaget.

 

 

De nominerade till Fotbollsgalan 2017 är – kommenterad version

34505456130_91fe4b6843_k

Mia Persson är nominerad till MVP (Damallsvenskans mes värdefulla spelare)

Dagen efter mina nomineringar till Fotbollsgalan kom juryns. Juryn har i år en lite annan sammansättning. Pia Sundhage och Lilie Persson byttes ut och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman kom in. Eftersom även Anneli Andersén och Calle Barrling är med ligger tonvikten fortfarande på SvFF och därmed också landslagen.

De andra medlemmarna är: Victoria Sandell, Johanna Frisk, Malin Swedberg och Frida Östberg. 

Nu finns alltså inte längre journalister med i juryn utan endast SvFF:s ledningsteam och fd spelare, numera experter samt Victoria som är anställd hos EFD. Tråkigt att varken Marcus Bühlund som kommenterar mycket damfotboll på damfotboll.tv och många internationella damfotbollsmatcher på Eurosport eller bloggarkollegan Johan Rydén är med.

Här kommer juryns nomineringar med mina kommentarer:

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir, Hedvig Lindahl. 

Inga kommentarer eftersom jag hade precis samma spelare.

Årets back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant. 

Jag hade Mia Carlsson istället för Linda Sembrant eftersom Mia har spelat en mycket stabil säsong i Kristianstad som lett henne till landslaget där hon gjorde två helt godkända matcher från start mot Kroatien och Ungern. Sembrant är även hon mycket stabil i landslaget, i Montpellier har jag sett inte mycket av henne.

Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto, Sanne Troelsgaard

Troelsgaard var riktigt bra i Rosengård, men ännu bättre i det danska landslaget. Asllani tog jag inte med eftersom hon spelade endast åtta matcher i Damallsvenskan fram till nomineringstillfället. Neto spelade 15 matcher och är och förhoppningsvis förblir Linköpings motor, spindeln i nätet. Nu kom ju nyheter i veckan att hennes säsong är över pga knäskadan och jag hoppas att hon skriver nyttt kontrakt med de blivande svenska mästarna.

Mitt val på mittfältet var förutom Neto Kvarnsvedens Julia Roddar som liksom Mia Carlsson genom en säsong med väldig hög lägstanivå har spelat upp sig till landslaget efter flera år som hon hade försvunnit från radarn. Förutom Roddar hade jag även norska Kristine Minde på min lista, en spelare som ofta underskattas av ”experter”, men som har en ytterst viktig roll i klubben. Inte minst under de senaste veckorna har Minde gjort en hel del viktiga mål, det mest spektakulära kanske mot Kristianstad nyligen efter en löpning på drygt 60 meter. Men med juryns sammansättning tenderar man att föredra svenska spelare.

Årets anfallare: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Lieke Martens. 

Helt oförstående är jag inför detta. Som sagt tenderar juryn till att nominera svenska spelare. Jag förstår att man inte kan förbise Tabitha som bara öser in mål, men Martens är nominerad i fel kategori. I Malmö har hon varit yttermittfältare och inte forward. Martens spelade elva matcher som mittfältare innan hon drog till EM och blev världsstjärna för att sedan fortsätta till FC Barcelona. Tyvärr har juryn låst sig fullständigt här. Om de nu inte ger Martens utmärkelsen Årets forward kommer de att se väldigt fåniga ut eftersom Martens blev både Europas och Världens bästa spelare på sistone. Därmed stänger man ut Chawinga som är i särklass säsongens bästa forward. Mycket dåligt jobb här, tycker jag.

Istället för Martens hade jag nominerat Linda Sällström eftersom ”the flying Finn” spelar sitt livs bästa säsong och är tvåa i skytteligan med en stabil och jämn målproduktion under hela säsongen. Lägg till för både Chawinga och Sällström att de inte spelar för toppklubbar vilket gör deras prestationer ännu mer värdefullt.

Istället för Blackstenius tycker jag att Marija Banusic bör belönas för hennes bästa säsong hittills. I Banusic har vi en unik talang, en av väldigt få svenska anfallare som är ingen djupledslöpare utan snarare en teknisk spelare som är hur bra som helst på frisparkar. Precis som Carlsson och Roddar ser jag här en lovande utveckling. Stina var en av väldigt få som levererade normalform under EM, men utmärkte sig inte speciellt mycket utöver detta.

Årets mest värdefulla spelare: Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga, Mia Persson

Några undrar varför Chawinga är med här trots att Kvarnsveden kanske åker ur. Jo, därför att utan Chawinga hade Kvarnsveden troligtvis haft ett stort problem att göra mål vilket hade lett till betydligt färre poäng. Att de överhuvudtaget har en chans att hänga kvar får de nog ärligt talat tacka Tabitha för.

Angeldahls nominering överraskar lite, men visst har hon spelat en mycket stabil säsong i Hammarby. Ändå tycker jag att just Hammarby inte var beroende av en enda spelare utan att det i just detta fall är laget som skulle kunna nomineras till den mest värdefulla spelaren. Angeldahl var riktigt bra, men det var också Catherine Dahlström, Alexandra Lindberg, Sejde Abrahamsson, Anna Oscarsson, Madeleine Tegström mm. Men Filippa noteras för sex assist på den tveksamma assistligan (tveksamt, eftersom många asists inte räknas in här…) och toppar statistiken tillsammans med Lova Lundin (Kvarnsveden) och Ali Riley (Rosengård).

Mia Persson är förstås mycket viktig för LB07, hon är lagkaptén och motor i ett lag som spelade en mycket bättre säsong än de flesta förväntade sig. Jag hade Sällström på min lista eftersom hon har bidragit mycket till många poäng för sitt Vittsjö och eftersom det skulle se beckmörkt ut i Vittsjö utan hennes mål i år. Claudia Neto var min tredje kandidat eftersom Linköping spelar först riktigt riktigt bra när portugisiskan är frisk och gör show på mittfältet.

Årets genombrott: Filippa Angeldahl, Tove Almqvist, Loretta Kulashi

Jag tycker att det är för tidigt att snacka genombrott i Kulashis fall efter ett par bra matcher i Damallsvenskan. Jag vidhåller att Ebba Wieder gjorde en fantastisk säsong i en klubb som satsade mest på äldre rutinerade spelare lyckades hon att slå sig in i startelvan där hon figurerade som ordinarie bredvid storheter som Anja Mittag, Caroline Seger, Anita Asante och Ella Masar. 

Angeldahl istället för min kandidat Julia Zigiotti Olme är ok, jag bestämde mig själv faktiskt mellan dessa två och föll för Zigiottis avgörande mål mot Rosengård (1:0) och Eskilstuna (1:0). Jag såg denna kategori dock inte endast i gult och blått och tycker att Maja Kildemoes (fyllde 21 i år) gjorde en suverän första säsong i Damallsvenskan, spelat i startelvan samt spelat en riktigt bra EM-turnering också. Almqvists genombrott kom redan i fjol.

De nominerade till Fotbollsgalan 2017 borde vara…

36958742096_3c6e75702b_k

SPOILER: Visst är Tabitha Chawinga årets forward ?

Den 20:e november är det dags för en ny fotbollsgala i Globen och snart kommer vi att få veta vem den underbara juryn tycker är de bästa fotbollsspelare 2017.

Jag har tänkt efter lite grand och här kommer bloggens nomineringar.

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir, Hedvig Lindahl

Årets back: Mia Carlsson, Faith Ikidi, Jessica Samuelsson,

Årets mittfältare: Kristine Minde, Claudia Neto, Julia Roddar

EDIT: Jag glömde inte Kosovare Asllanimen hon gjorde endast åtta matcher i Damallsvenskan och jag ser priserna mer som seriens priser. Neto spelade 15 matcher. Däremot tycker jag att Kosovare Asllani ska få Diamantbollen eftersom hon har spelat en suverän säsong i damlandslaget.

Årets forward: Marija Banusic, Tabitha Chawinga, Linda Sällström

Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Tabitha Chawinga, Claudia Neto, Linda Sällström

Årets genombrott: Maja Kildemoes, Julia Zigiotti Olme, Ebba Wieder

Årets tränare: Kim Björkegren, Elisabet Gunnarsdottir, Olof Unogård

Djurgården närmar sig

DSC00806Djurgården närmar sig Eskilstuna. Efter båda lagen spelade 1:1 inför landslagsuppehållet kunde Stockholmslaget idag komma två poäng närmare ”Tuna” och tredjeplatsen.

Det var Mia Jalkerud som gjorde båda Djurgårdens mål mot LB07. Efter en ganska jämn första halvlek där Djurgården började bättre och tog ledningen i den åttonde minuten kom LB07 bättre in i matchen och kvitterade genom finskan Eveliina Parikka. 

Men i den andra halvleken var Djurgården klart bättre, rullade boll och åter igen var det Mia Jalkerud som gav Djurgården ledningen som stod matchen ut. Nästan hade LB07 kvitterat, men Gudbjörg Gunnarsdottirs storräddning på ett skott av Anna Welin i den 92:a minuten var matchavgörande.

I Borlänges stadsdel Kvarnsveden debuterade Temwa Chawinga, lillasyster till Tabitha. Hon byttes in vid ställningen 0:1 i den 61:a minuten och fem minuter senare hade Temwa två assist i debuten i Damallsvenskan och storasystern hade gjort mål #20 och #21. Till slut gjorde Eskilstuna en forcering och lyckades kvittera till 2:2.