Etikettarkiv: Gudbjörg Gunnarsdottir

Irma Helin: ”Viktigare än all fotboll i världen är att människor mår bra.”

37445567682_894e4b9512_k

Irma på Stockholms stadion fast i ”fel” klädsel. (Linköpings FC)

Det är äntligen dags för den nya säsongens första längre intervju i bloggen och i lördags träffade jag Djurgårdens nyförvärv och hemkommet ”barn” Irma Helin. 23-åringen har varit borta från Stockholm i tre långa år, spelade i Piteå IF två säsonger där hon gjorde stora steg i sin fotbollsmässiga utveckling innan mästarna Linköpings FC lyckades med att locka ner henne till den blåsiga Östgötaslätten och Linköpings arena. Där blev det inte mycket speltid på grund av en långdragen knäskada som satte stopp. Men ändå vann Irma sitt första SM-guld och fick spela Champions League. Nu är hon en av nio nya spelare i Djurgården och i lördagens match mot just Linköping spelade hon – inte.

Hon stod istället på läktaren och filmade hela första halvleken (som slutade 1:1 vilket också blev slutresultatet). I pausen satt vi på Djurgårdsbänken på Stadshagens IP och småfrös under samtalet.

Tillbaka i Djurgården, men du kan inte spela. Hur mår du, Irma?

”Jag mår bra, det är bara en säkerhetsåtgärd inför tävlingsmatcherna nästa vecka. Det är lugnt, jag har en liten överbelastning och jag tror det har att göra med knät. Det blir ofta så att man får nåt litet efter, men nu ska jag vara fit for fight.”

Du är back i huvudstaden där du växte upp efter tre långa år hemifrån. Hur känns det?

”Det känns skitbra. Man tänker när man är borta, jag har försökt att inte längta hem så mycket och bara försökt fokusera på det fotbollsmässiga, men när jag väl hade tagit beslutet att komma hem, då var det fantastiskt skönt att komma tillbaka. Jag älskar Djurgården och hejar på Djurgården så mycket och alla kompisar och familj och sådär.”

Det finns ju några i laget, Mia Jalkerud och Gudbjörg Gunnarsdottir till exempel som är riktiga Djurgårdare, det finns Bajare i Hammarby och din anknytning till Djurgården är också ganska stark, eller hur?

”Jag är ju uppväxt på Valhallavägen och Stadion. Jag gick på första matchen när jag var tre år med pappa och hela familjen är Djurgårdare så jag har inte haft så mycket val.”

Men åren du var borta måste ha utvecklat dig som person, definitivt som fotbollsspelare.

”Verkligen. Jag känner det själv att jag känner mig tryggare när jag vet att jag kan klara mig själv och det har utvecklat självkänslan när man är borta. Och sen är det bra som fotbollsspelare att testa på lite olika miljöer, tror jag. Jag kom till Piteå och fick träna väldigt mycket försvarsspel och jag kom till Linköping och fick ett väldigt bra träningstempo. Jag tror att det har givit mig mycket som person och spelare de här tre åren.”

Speciellt i Piteå tog du ju jättekliv och lilla PIF är ju något som en utvecklingsfabrik för unga fotbollsspelare.

”Men det skulle jag kalla det också. Stellan Carlsson är en jätteskicklig tränare. Definitivt, de är duktiga att ta fram spelare och man trivs väldigt bra där eftersom de tar hand om en både socialt och på planen.”

I Linköping blev det ett tufft år och du var för det mesta icke spelbar.

”Totalt var det nog nästan åtta månader som jag var skadad av tolv möjliga. Det var ju jättejobbig, det var första gången jag var skadad också, men jag lärde mig mycket av det också. Självklart var det ett tråkigt år, men desto hungrigare är jag ju nu.”

Hur klarar man sig igenom en sådan period när man är ung och vill spela och det tar så himla lång tid att komma tillbaka?

”Visst är det svårt. Jag skulle aldrig kunnat tänka mig att det var så jobbigt som det var. Varje kväll fick jag träna på att försöka tänka positiva tankar och ser till allt annat som är bra i livet. Med min skada var det väldigt svårt att se att så här lång tid kommer det att ta utan det kunde ta allt från att tänka att kunna spela igen till att det skulle ta tre månader. Det var svårt att se slutet på det.”

På något sätt blev det ju inget bra år i Linköping?

”Det ska jag inte ljuga om att det känns som ett ganska mörkt fotbollsår för mig.”

Men du vann ditt första SM-guld också!

”Men, ja, precis. Jag har fått spela med superbra spelare och den tiden jag väl spelade så gav det mig jättemycket och sen har jag fått vinna SM-guld och spela Champions League, det får man ju vara stolt och glad över ändå.”

I Djurgården är du en av nio nyförvärv i klubben som har den största omsättningen spelare i hela serien i år.

”Det är så att vi får vara ödmjuka att det kanske tar ett litet tag innan vi är helt samspelt, men jag tycker att det har sett ganska bra ut i dag hittills och det känns bättre och bättre på träningarna och framför allt är det spelare som är väldigt drivna och motiverade. Vi alla vill ju verkligen få ihop det.”

De två första säsongerna efter Djurgården gick upp igen gick ju rätt så bra med bra fotboll, en 6:e och en 7:e plats. Kan Stockholm få ett topplag igen som på sikt kan tävla om topplaceringar?

”Vi har ju varit Sveriges bästa lag tidigare och det är ju inget som säger att det inte kan ske igen. Jag tycker att vi är på god väg och de ambitionerna finns och resurserna finns i klubben. Det beror bara på hur mycket resurser de väljer att avsätta till damerna.”

Jag följer dig på Twitter och nyligen la jag märke till att du är uppenbarligen vegan. Hur fungerar det inom elitidrotten?

”Det går bra. jag tycker att jag bara mår bättre sedan jag har slutat äta kött. Jag äter en massa grönsaker, mycket bönor och mycket linser. Det går. Jag tror att det är bara okunskap att tro att det är så knöligt. Det är mer skit jag inte stoppar i mig än så. Man skyller gärna på sin fotboll och säger jag kan inte sluta äta kött eftersom jag är fotbollsspelare, men det köper inte jag utan det går absolut. Det är lite krångligt och mycket förberedelser inför bortamatcher eftersom jag har med mig saker. Vi har kostrådgivare tillgängliga, men jag har gjort tester och de säger att jag har väldigt fina resultat. Så tydligen gör jag nånting rätt i varje fall. I laget är Petronella vegetarian också. Men det är inte många i Damallsvenskan, i Linköping skrattade de mest åt mig. ”

När man läser dina tweets eller dina inlägg på Facebook så blir det tydligt att du engagerar dig i en del samhällsfrågor och att du har ganska tydliga uppfattningar. Vilka frågor ligger dig mest om hjärtat?

”Solidaritet, jämställdhet, miljö. Jag försöker liksom dra mitt strå till stacken fast jag inte är perfekt, men jag är väldigt medveten skulle jag säga. Det är ju viktigare än all fotboll i världen att människor må bra.”

Det blir skönt att snart se fotbollsspelaren Irma Helin på plan igen. Att hon har mycket viktiga saker att berätta utanför planen såg vi senast i går i TV4:s Nyhetsmorgon.

 

Annonser

Djurgården och Linköping kryssade

40065621131_d7d5c224c1_kDen första matchen för både Djurgården och Linköping i år slutade oavgjort 1:1 och båda lagen fick en del svar som det brukar heta. Med lite mer än två månader kvar till Damallsvenskans start finns dock fortfarande en del att jobba på, inte minst med att få alla personalbyten att fungera.

Annika Kukkonen, Katrin Schmidt, Kristine Minde och Lina Hurtig var inte med i dag, men deras tröjor användes fortfarande om än av andra spelare. Katrin Schmidt har inte kommit tillbaka i år efter två säsonger i Djurgården och hennes status är lite oklar, möjligtvis har hon bestämt sig att ta en paus från fotbollen eller rentav lägga av. Hon spelade futsal tillsammans med Sunnanås nyförvärv Annika Kukkonen för några veckor sedan.

I den första halvleken var matchen mycket jämn och Linköping hade relativt lite chanser i offensiven. Ändå blev det 1:0 för mästarna. Filippa Angeldahl slog en passning i djupet till Nicole Sørensen som avslutade med ett välplacerad och distinkt skott – ingen chans för Gudbjörg Gunnarsdottir. 

Men Djurgården kvitterade fem minuter före halvlek genom farligaste målskytten Mia Jalkerud som förvandlade en straff efter tidigare hands. Jalkerud sköt till vänster och Hilda Carlén hoppade till höger.

I den andra halvleken placerade jag mig bakom Carléns mål för att ta bilder på ett anfallande Djurgården, men nu tog Linköping över mer och mer och Gunnarsdottir fick göra två, tre kvalificerade räddningar och en gång fick hon hjälp av ribban.

Marija Banusic byttes in och spelade center forward och hade ett par bra moment och lite otur att bollen strök förbi knappt vid en situation. Hon verkar vara tillbaka och det är förstås good news för både Linköping och det svenska landslaget.

 

 

De nominerade till Fotbollsgalan 2017 är – kommenterad version

34505456130_91fe4b6843_k

Mia Persson är nominerad till MVP (Damallsvenskans mes värdefulla spelare)

Dagen efter mina nomineringar till Fotbollsgalan kom juryns. Juryn har i år en lite annan sammansättning. Pia Sundhage och Lilie Persson byttes ut och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman kom in. Eftersom även Anneli Andersén och Calle Barrling är med ligger tonvikten fortfarande på SvFF och därmed också landslagen.

De andra medlemmarna är: Victoria Sandell, Johanna Frisk, Malin Swedberg och Frida Östberg. 

Nu finns alltså inte längre journalister med i juryn utan endast SvFF:s ledningsteam och fd spelare, numera experter samt Victoria som är anställd hos EFD. Tråkigt att varken Marcus Bühlund som kommenterar mycket damfotboll på damfotboll.tv och många internationella damfotbollsmatcher på Eurosport eller bloggarkollegan Johan Rydén är med.

Här kommer juryns nomineringar med mina kommentarer:

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir, Hedvig Lindahl. 

Inga kommentarer eftersom jag hade precis samma spelare.

Årets back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant. 

Jag hade Mia Carlsson istället för Linda Sembrant eftersom Mia har spelat en mycket stabil säsong i Kristianstad som lett henne till landslaget där hon gjorde två helt godkända matcher från start mot Kroatien och Ungern. Sembrant är även hon mycket stabil i landslaget, i Montpellier har jag sett inte mycket av henne.

Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto, Sanne Troelsgaard

Troelsgaard var riktigt bra i Rosengård, men ännu bättre i det danska landslaget. Asllani tog jag inte med eftersom hon spelade endast åtta matcher i Damallsvenskan fram till nomineringstillfället. Neto spelade 15 matcher och är och förhoppningsvis förblir Linköpings motor, spindeln i nätet. Nu kom ju nyheter i veckan att hennes säsong är över pga knäskadan och jag hoppas att hon skriver nyttt kontrakt med de blivande svenska mästarna.

Mitt val på mittfältet var förutom Neto Kvarnsvedens Julia Roddar som liksom Mia Carlsson genom en säsong med väldig hög lägstanivå har spelat upp sig till landslaget efter flera år som hon hade försvunnit från radarn. Förutom Roddar hade jag även norska Kristine Minde på min lista, en spelare som ofta underskattas av ”experter”, men som har en ytterst viktig roll i klubben. Inte minst under de senaste veckorna har Minde gjort en hel del viktiga mål, det mest spektakulära kanske mot Kristianstad nyligen efter en löpning på drygt 60 meter. Men med juryns sammansättning tenderar man att föredra svenska spelare.

Årets anfallare: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Lieke Martens. 

Helt oförstående är jag inför detta. Som sagt tenderar juryn till att nominera svenska spelare. Jag förstår att man inte kan förbise Tabitha som bara öser in mål, men Martens är nominerad i fel kategori. I Malmö har hon varit yttermittfältare och inte forward. Martens spelade elva matcher som mittfältare innan hon drog till EM och blev världsstjärna för att sedan fortsätta till FC Barcelona. Tyvärr har juryn låst sig fullständigt här. Om de nu inte ger Martens utmärkelsen Årets forward kommer de att se väldigt fåniga ut eftersom Martens blev både Europas och Världens bästa spelare på sistone. Därmed stänger man ut Chawinga som är i särklass säsongens bästa forward. Mycket dåligt jobb här, tycker jag.

Istället för Martens hade jag nominerat Linda Sällström eftersom ”the flying Finn” spelar sitt livs bästa säsong och är tvåa i skytteligan med en stabil och jämn målproduktion under hela säsongen. Lägg till för både Chawinga och Sällström att de inte spelar för toppklubbar vilket gör deras prestationer ännu mer värdefullt.

Istället för Blackstenius tycker jag att Marija Banusic bör belönas för hennes bästa säsong hittills. I Banusic har vi en unik talang, en av väldigt få svenska anfallare som är ingen djupledslöpare utan snarare en teknisk spelare som är hur bra som helst på frisparkar. Precis som Carlsson och Roddar ser jag här en lovande utveckling. Stina var en av väldigt få som levererade normalform under EM, men utmärkte sig inte speciellt mycket utöver detta.

Årets mest värdefulla spelare: Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga, Mia Persson

Några undrar varför Chawinga är med här trots att Kvarnsveden kanske åker ur. Jo, därför att utan Chawinga hade Kvarnsveden troligtvis haft ett stort problem att göra mål vilket hade lett till betydligt färre poäng. Att de överhuvudtaget har en chans att hänga kvar får de nog ärligt talat tacka Tabitha för.

Angeldahls nominering överraskar lite, men visst har hon spelat en mycket stabil säsong i Hammarby. Ändå tycker jag att just Hammarby inte var beroende av en enda spelare utan att det i just detta fall är laget som skulle kunna nomineras till den mest värdefulla spelaren. Angeldahl var riktigt bra, men det var också Catherine Dahlström, Alexandra Lindberg, Sejde Abrahamsson, Anna Oscarsson, Madeleine Tegström mm. Men Filippa noteras för sex assist på den tveksamma assistligan (tveksamt, eftersom många asists inte räknas in här…) och toppar statistiken tillsammans med Lova Lundin (Kvarnsveden) och Ali Riley (Rosengård).

Mia Persson är förstås mycket viktig för LB07, hon är lagkaptén och motor i ett lag som spelade en mycket bättre säsong än de flesta förväntade sig. Jag hade Sällström på min lista eftersom hon har bidragit mycket till många poäng för sitt Vittsjö och eftersom det skulle se beckmörkt ut i Vittsjö utan hennes mål i år. Claudia Neto var min tredje kandidat eftersom Linköping spelar först riktigt riktigt bra när portugisiskan är frisk och gör show på mittfältet.

Årets genombrott: Filippa Angeldahl, Tove Almqvist, Loretta Kulashi

Jag tycker att det är för tidigt att snacka genombrott i Kulashis fall efter ett par bra matcher i Damallsvenskan. Jag vidhåller att Ebba Wieder gjorde en fantastisk säsong i en klubb som satsade mest på äldre rutinerade spelare lyckades hon att slå sig in i startelvan där hon figurerade som ordinarie bredvid storheter som Anja Mittag, Caroline Seger, Anita Asante och Ella Masar. 

Angeldahl istället för min kandidat Julia Zigiotti Olme är ok, jag bestämde mig själv faktiskt mellan dessa två och föll för Zigiottis avgörande mål mot Rosengård (1:0) och Eskilstuna (1:0). Jag såg denna kategori dock inte endast i gult och blått och tycker att Maja Kildemoes (fyllde 21 i år) gjorde en suverän första säsong i Damallsvenskan, spelat i startelvan samt spelat en riktigt bra EM-turnering också. Almqvists genombrott kom redan i fjol.

De nominerade till Fotbollsgalan 2017 borde vara…

36958742096_3c6e75702b_k

SPOILER: Visst är Tabitha Chawinga årets forward ?

Den 20:e november är det dags för en ny fotbollsgala i Globen och snart kommer vi att få veta vem den underbara juryn tycker är de bästa fotbollsspelare 2017.

Jag har tänkt efter lite grand och här kommer bloggens nomineringar.

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir, Hedvig Lindahl

Årets back: Mia Carlsson, Faith Ikidi, Jessica Samuelsson,

Årets mittfältare: Kristine Minde, Claudia Neto, Julia Roddar

EDIT: Jag glömde inte Kosovare Asllanimen hon gjorde endast åtta matcher i Damallsvenskan och jag ser priserna mer som seriens priser. Neto spelade 15 matcher. Däremot tycker jag att Kosovare Asllani ska få Diamantbollen eftersom hon har spelat en suverän säsong i damlandslaget.

Årets forward: Marija Banusic, Tabitha Chawinga, Linda Sällström

Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Tabitha Chawinga, Claudia Neto, Linda Sällström

Årets genombrott: Maja Kildemoes, Julia Zigiotti Olme, Ebba Wieder

Årets tränare: Kim Björkegren, Elisabet Gunnarsdottir, Olof Unogård

Djurgården närmar sig

DSC00806Djurgården närmar sig Eskilstuna. Efter båda lagen spelade 1:1 inför landslagsuppehållet kunde Stockholmslaget idag komma två poäng närmare ”Tuna” och tredjeplatsen.

Det var Mia Jalkerud som gjorde båda Djurgårdens mål mot LB07. Efter en ganska jämn första halvlek där Djurgården började bättre och tog ledningen i den åttonde minuten kom LB07 bättre in i matchen och kvitterade genom finskan Eveliina Parikka. 

Men i den andra halvleken var Djurgården klart bättre, rullade boll och åter igen var det Mia Jalkerud som gav Djurgården ledningen som stod matchen ut. Nästan hade LB07 kvitterat, men Gudbjörg Gunnarsdottirs storräddning på ett skott av Anna Welin i den 92:a minuten var matchavgörande.

I Borlänges stadsdel Kvarnsveden debuterade Temwa Chawinga, lillasyster till Tabitha. Hon byttes in vid ställningen 0:1 i den 61:a minuten och fem minuter senare hade Temwa två assist i debuten i Damallsvenskan och storasystern hade gjort mål #20 och #21. Till slut gjorde Eskilstuna en forcering och lyckades kvittera till 2:2.

Ännu ett kryss för Hammarby

DSC09596

Redan 2015 kryssade sig Hammarby ut ur Damallsvenskan. Det året spelade nykomlingen nio gånger oavgjort och förmådde inte att vinna fler än tre matcher. 2017 finns det en viss risk att historien upprepar sig. Eller vad sägs om sex oavgjorda matcher efter hittills 13 omgångar?

Matchen mellan Stockholmslaget och Kopparbergs/Göteborg FC slutade 0:0. Det var en ganska jämn tillställning inför 656 på Zinkensdamms IP en sen augustikväll där man märkte att sommaren är inne på sina sista dagar eller veckor. Det blev lite småkyligt när klockan passerade åtta. Ganska jämn med en liten fördel för Göteborg som ”vann” både skottstatistiken (13:10 avslut) och hörn”matchen” med 4:0. Men båda lagen hade inte speciellt vassa avslut och verkade åtminstone för dagen ha ytterst svårt att göra mål. Pauline Hammarlund är just nu inte alls lika målfarlig som de senaste två säsongerna (det är också anledningen varför hon inte är med i ”min trupp” mot Kroatien). Hon spelar utan självförtroende känns det som och för en anfallare är det ju mål som betyder allt. Hammarlund hade fem av Göteborgs tretton avslut men inget av dessa hotade målvakten Emma Holmgren på allvar.

På andra sidan bytte tränaren Olof Unogård ut hela anfallet. Julia Zigiotti, Murielle Tiernan och Olga Ekblom fick lämna planen i andra halvlek för Frida Sjöberg, Alma Nygren och Kajsa Sund, dock utan att det blev farligare. Göteborg har skaffat sig en bra mittback i amerikanska Taylor Leach. 

Båda lagen stannar kvar i bottenskikten av Damallsvenskan och för Hammarby gäller det att ta trepoängare eftersom en poäng i varannan match är för lite för att ta ett välbehövligt kliv i tabellen. Nästa onsdag blir det Stockholmsderby på Stadion mot Djurgården som spelade 2:2 borta mot Kvarnsveden (den enda matchen som jag lyckades pricka rätt). DIF får då klara sig utan mittbacken Petronella Ekroth som åkte på en målchansutvisning när hon kom ett steg för sent för att träffa bollen och när hon fällde istället Tabitha Chawinga som annars hade varit fri med Gudbjörg Gunnarsdottir. Kvarnsveden behöver ha tillbaka sin mittfältare Elizabeth Addo för att göra skillnad.

Derbyt mellan Vittsjö och Kristianstad slutade 1:1 och Eskilstuna vann äntligen igen på bekostnad av jumbon KIF Örebro. Närkelagets match mot Kvarnsveden den 2 september är oerhört viktig för båda både KIF och KIK.

Jag återkommer till kvällens skräll när Piteå bortabesegrade svenska mästarna och serieledarna Linköpings FC och ska se lite mer av den matchen även med tanke på söndagens cupfinal mot FC Rosengård.

Inför omgång 13

34496042965_8f47984d07_k

Blir det mål #18 i kväll för Tabitha Chawinga?

Då var det äntligen dags igen att gå på match i Stockholm. Jag ser fram emot

 

Hammarby IF FF – Kopparbergs/Göteborg FC 23/8, kl 1900 (Zinkensdamms IP)

10:an mot 9:an. Åter igen en match mellan grannar i tabellen. Ex-jumbon Göteborg startade bra efter sommaren och tog tre blytunga poäng i Piteå. Lite lyckligt, men inte helt orättvist.

Även Hammarby var nära tre poäng i Skåne, men LB 07 kvitterade sex minuter innan trepoängaren var bärgad.

Det lär bli en tuff kamp mellan två väldigt unga lag i en serie där fem poäng skiljer platserna 6 och 12. När båda vill vinna blir det ofta oavgjort.

Mitt tips: 1:1

 

Linköping FC – Piteå IF 23/8, kl 1900 (Linköpings arena)

Cupfinal på söndag och en mycket viktig hemmamatch innan dess. PIF var nära ett oavgjort resultat när lagen möttes långt upp i norr. Men effektiviteten är inte bra i Stellan Karlssons lag upplaga 2017.

Helt annorlunda är det i Linköping som aldrig tidigare haft ett lag med så mycket talang. Kan Piteå testa den nya defensiven hos svenska mästarna?

Jag tror att kreativiteten hittar lösningar att placera bollar bakom Hilda Carlén.

Mitt tips: 2:0

 

KIF Örebro – Eskilstuna United 23/8, kl 1900 (Behrns arena)

Det här känns som en måste match för båda lagen. Eskilstuna har troligtvis redan tappat Champions League platsen efter 0:1 i Malmö i lördags. United kommer med en målskillnad av 1:6 i de fem senaste matcherna där man har tagit en poäng av femton (15!) möjliga.

KIF Örebro kan som bäst skrälla som de gjorde när de spelade oavgjort 2:2 borta mot FC Rosengård. Men deras lägsta nivå är lite skrämmande.

Avgörande blir vilken offensiv får till sitt spel: Blir det hemmalagets Jenny Hjohlman, Julia Spetsmark och Emma Jansson eller ”Tunas” Mimmi Larsson, Olivia Schough och Fiona Brown?

Mitt tips: 1:0

 

Vittsjö GIK – Kristianstads DFF 23/8, kl 1900 (Vittsjö IP)

Andra hemmamatchen i rad för Linda Sällström & Co. Den snabba finskan har gjort tio mål i år och redan nu ställt in rekordet från hennes tidigare bästa säsong 2010 (i Linköpings FC). Ett mål till och hon spelar sin bästa säsong sett till gjorda mål och detta efter att hon har tre tidigare korsbandsskador. Det är stort och en uppmuntrande historia för många som haft en eller flera sådana skador.

Jag tror också att det är just Sällström som kan göra skillnad eftersom KDFF inte har någån självklar målgörare. Senast mot Djurgården nickade lagkaptenen Alice Nilsson in en boll i öppet mål efter annars suveräna Gudbjörg Gunnarsdottir gjorde en tveksam utflykt genom straffområdet.

Mitt tips: 2:0

 

Kvarnsvedens IK – Djurgården IF 23/8, kl 1900 (Ljungbergsplan)

Kvarnsveden befinner sig just nu i en negativ trend. Endast en poäng bärgades i de senaste fyra matcherna och man har släppt in alldeles för många mål. 33 stycken på 12 matcher ger en snitt på 2,75 baklängesmål per match. Samtidigt har även bara Linköping och Rosengård gjort fler mål än Kvarnsveden, men Tabitha Chawinga står för inte mindre än 68% (!) av målen.

Hur som helst så kommer hon att spela i morgon. Inte tillbaka är troligtvis Elizabeth Addo. 

Djurgården å sin sida kommer med en sista minuten vinst över KDFF och nytt självförtoende.

Detta bäddar för ett kryss.

 

Mitt tipps: 2:2

 

IF Limhamn Bunkeflo – FC Rosengård 30/8, kl 1830 (Swedbank Stadion)

OBS att den här matchen spelas först om en vecka och inte i Limhamn utan på Swedbank Stadion i Malmö. Arenan har en kapacitet på 24 000 platser och jag hoppas för båda klubbarna att detta sätter ett nytt rekord för damfotbollen i Malmö. jag kommer ihåg den avgörande matchen om SM-guld 2012 då Tyresö FF vann med 1:0 på IP inför 4032 personer. Jag stod bakom Carola Söbergs mål i andra halvlek och när Madelaine Edlund hade gjort 1:0 så var Tyresö svenska mästare. Sedan sköt Elin Rubensson mot Söbergs mål och det uppstod långa diskussioner med domaren Jenny Palmquist om Söberg fångade Rubenssons skott före eller bakom mållinjen. Palmqvist bestämde sig för och Tyresö tog SM-guld. Personligen tyckte jag som stod inte mer än tre meter från situationen att Rubenssons skott var bakom mållinjen. Fotbollshistoria. Stor kuliss. Tillbaka till matchen.

Rosengård är storfavoriter i den här matchen. Man har vunnit det första damallsvenska derbyt med 3:0 och trots att laget nu har en annan besättning vore allt annat än en klar seger för ”gästerna” en överraskning. LB 07 blandar riktigt goda matcher med en del sämre (0:5 i Kvarnsveden och senast 1:1 mot Hammarby hemma) och det har man definitivt inte råd med mot Rosengårds rutinerade lag med mer än 1.000 landskamper som merit.

Mitt tips: 0:3