Etikettarkiv: Katrin Schmidt

Inför Damallsvenskan: Djurgården

DSC00145Djurgården slutade 6:a i fjol med varken kontakt till UWCL-regionen eller till bottenträsket. Inför 2018 har man rejält möblerat om i truppen. I Johanna Rytting Kaneryd har man tappat ett av Sveriges mest lovande mittfältstalanger till FC Rosengård. Att Katrin Schmidt har slutat med fotbollen (dock inte med futsal) och att Emilia Brodin är med barn betyder att man saknar tre tunga mittfältspjäsar.

Malin Diaz har man fått in en meriterad teknisk spelare, dock en helt annan spelartyp än någon av de tre ovan nämnda. Speciellt för Diaz blir det förstås spännande att i allra första matchen möta hennes fd lag Eskilstuna United på Stadion.

536 personer var publiksnitt på Stadion och då kan man antingen kalla Djurgården seriens 9:e bästa lag i publikligan eller landets 4:e sämsta. 2000 kom till fjolårets derby mot Hammarby, i de flesta andra matcher är det sällan 400 på arenan. Det borde vara många fler, men publiktillströmningen har alltid varit ett problem i Stockholmsfotbollen, oavsett om man pratar Stadion, Skytteholm (AIK) eller Kanalplan (Hammarby).

Diaz är säkert ett bta nyförvärv, men när jag ska nämna årets nyförvärv fastnar jag för backen Ingibjörg Sidurdardottir, 20 år gammal. En spelare med mycket pondus i det defensiva arbetet och med en nickförmåga som kommer att leda till fyra, fem mål i årets serie. En talang som Damallsvenskan kan hålla i maximal tre säsonger om hennes utveckling går ännu längre.

Sedan har vi goa gamla spelare i Djurgården. En av seriens bästa målvakter i isländskan Gudbjörg Gunnarsdottir (faktiskt Damallsvenskans bästa målvakt 2017) och en målgörare som Mia Jalkerud. Det finns få forwards som gör så mycket av sina chanser än Mia som kanske är en av de mest underskattade spelare i svensk fotboll. Har hon samma skärpa i avsluten som de senaste två åren borde nog Peter Gerhardsson ge henne en chans.

Men bredvid Jalkerud saknar jag den andra farliga målskytten. Tveksamt att Jenna Hellstrom kan bli den spelaren, även om hennes speed är bra för laget.

Sammantaget tror jag att Djurgården ytterligare en gång har ingenting med platserna 9-12 att göra, men samtidigt har jag svårt att se de på allvar konkurrera med topplagen om spel i Europa 2019/20.

Mitt tips: Djurgården slutar på en 5:e plats.

Annonser

Madeleine Stegius: ”Vi ska driva matcherna”

32966881293_75869ec0f5_k

Sex säsonger spelade Madeleine Stegius i Djurgården – nu byter hon både klubb och tröja

Det är svårt att sia om hur Damallsvenskan slutar, men ännu svårare brukar det vara att tippa Elitettan. I fjol slutade AIK trea, tre poäng efter IFK Kalmar och var länge nära att få göra comeback i Damallsvenskan redan i år. Men det blev dubbelt småländskt i toppen.

Inför 2018 har AIK värvat en del: Lisa Moazzeni, Linnéa Eriksson, Rebecca Rulander och Therese Simonsson. Sandra Lindkvist och Elin Wahlström kom i somras från Djurgården respektive Eskilstuna United, Emelie Smirnoff från Finland i september.

AIK:s femte nyförvärv inför 2018 är fd Djurgårdsanfallaren Madeleine Stegius. Innan laget åkte till Barcelona på träningsläger och besök på anrika Camp Nou träffade jag Madde och vi satte oss på läktaren på Skytteholms IP.

Stegius är endast 23 år gammal, men har varit med mycket länge. Första gången vi såg henne i damallsvenskt sammanhang var nog i Tyresö FF när detta lag byggdes upp som en av Sveriges och sedan Europas bästa.

Den 16 april 2012 satt en då 17-årig Stegius på bänken när Tyresö mötte KIF Örebro hemma på Vallen. I laget ingick bland annat Kirsten van de Ven, Line Røddik Hansen, Josefine Öqvist, Madelaine Edlund, Elaine och Katrin Schmidt. 

Det var ytterst svårt att platsa i detta Tyresö som året efter vann SM-guld förstärkt med Marta och Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Meghan Klingenberg och Vero Boquete. 

Året innan Tyresö tog sitt SM-guld blev det tre inhopp för Madeleine och sedan ett klubbyte till Djurgården där hon stannade sex säsonger.

Vad hon lärde sig av tiden i Tyresö?

”Rent fotbollsmässigt lärde jag mig jättemycket. Under mina år i Tyresö utvecklades jag enormt. Man var ju en i gänget och det är ju nånting som jag tycker var bra i Tyresö att det var inte så att de såg ner på mig för att jag var yngre. Jag konkurrerade på samma villkor som alla andra. Sen är det klart att rent förutsättningsmässigt är det klart att de var steget före mig just då, men det är också lärorikt att man tappar lite respekt. Att man går in och vågar ta för sig, det lärde jag mig där. Kravbilden ändras, man får mycket högre krav och ställer mycket höga krav på andra också.”

Med Boo FF i Saltsjö-Boo som moderklubb spelade Madeleine alltså sex säsonger i Djurgården och bytte nu till AIK. I herrfotbollen ofta ett problem med byten mellan AIK och Djurgården och Hammarby. Inget problem inom damfotbollen?

”Jag går alltid 100% in i den klubben jag är,” säger Madeleine Stegius.

”Sen är det ju ett känsligt ämne i Stockholmsfotbollen på herrsidan. På damsidan är det inte samma grej för att det är inte samma förutsättningar. När jag var i Djurgården har Djurgården vart det bättre laget och det var därför jag var där för att jag behövde den utvecklingen och jag behövde växa och träna med det laget som var det bästa i Stockholm. Nu känner jag att jag behövde nåt nytt och nu när AIK satsade kändes det rätt och jag tror att vi kan konkurrera mycket bra med Djurgården om vilket lag som verkligen är bäst i Stockholm. Det känns väldigt roligt.”

Men än så länge är det ju Djurgården (och Hammarby) som spelar en serie ovanför AIK. I år känns det som om AIK vill satsa och utmana och att man vill tillbaka till Damallsvenskan. När vi möttes på Skytteholm hade AIK precis kryssat 4:4 mot finska PK-35 som vann den finska ligan 2017, men som sedan föll mot Honka i slutspelet.

”En okej match, de är duktiga, men gör man fyra mål ska man vinna, det var surt, men ett okej resultat på pappret,” sammanfattar Stegius mötet med ett av Finlands bästa fotbollslag.

Ett annat resultat under försäsongen är ganska meriterande.

”Vi kryssade ju också mot Eskilstuna United för en tid sen, 0:0. Sedan är det klart att både de och vi ligger i försäsong och det svårt att exakt säga var man kommer att stå när säsongen börjar, men som det kändes nu var det skönt att visa att vi är ändå däruppe också,” berättar Madeleine.

Men som vanligt är det svårt att ha koll på alla förändringar som skett under silly season och oklart vad man kan förvänta sig av de olika lagen. Och Stegius medger att hon måste fräsche upp sina kunskaper om Elitettan efter två säsonger i Damallsvenskan med Djurgården:

”Nu har jag verkligen ingen riktig koll på Elitettan eftersom jag är ny också. Sen är det klart att jag kan jämföra och då tycker jag ändå att vi står oss bra jämfört med många andra lag. Med Elitettan mått mätt tycker jag att vi står oss väldigt bra, jag har ju varit i båda divisionerna innan.”

Men både Kvarnsveden och KIF Örebro borde ju vara bland favoriterna också?

”Man vet ju inte. Kvarnsveden litade sig ju mycket på Tabitha, nu är hon borta. Jag har inte hört så mycket om hur de har jobbat. Örebro kommer att vara farliga, tror jag, sen är det ju många bra lag från Elitettan också som var med och fightades i fjol redan. Det kommer att bli tufft, men det ser väldigt bra ut.”

Mycket optimism alltså hos Madeleine Stegius som trots sina 23 år redan är en av AIK:s mer rutinerade och meriterade spelare. Under säsongerna 2014 och 2015 blev det 39 mål totalt i Elitettan. Så här säger hon om den aktuelle truppen i Solna:

”Jo, det har ju kommit in några äldre, 23 år och uppåt, några som är rutinerade och varit med länge och vet vad som gäller och vet vad som behövs för att vara ett allsvenskt lag. Det var lite varför jag kom hit också för att det känns nu satsar AIK på damerna och det märks inte bara på spelarna de har värvat in utan runtomkring också. Det känns som att verkligen hela klubben är stöttande för damerna och vill att det är nu det ska hända.”

Det låter ju onekligen lovande för Stockholmsfotbollen 2018. En säsong där även spelet i AIK har förändrats.

”Jag vet ju vad som krävs och det är lite därför jag är här för att bidra med det här offensiva och göra mål eller om jag inte gör mål spela fram till mål. Nu har vi gjort ganska många mål på försäsongen och det är skillnaden med AIK från förra året också att vi är ett väldigt offensivt lag i dag. Vi har trebackslinjen och vi trycker på med mycket folk, vi kör tre forwards som är renodlade forwards som är där för att vi ska göra mål och vi ska driva matcherna. Det är kanske inte hur tänket var förra året, det var kanske mer omställningsspel, det är också en stor förändring.”

Första matchen spelas hemma på Skytteholm mot fd storlaget Umeå IK.

”Det blir lite anrikt, både Umeå och AIK har ju varit väldigt bra på damsidan, det känns att det är en kul match att börja med och Umeå är alltid svåra, de är bra, typiskt norrländskt liksom, de kör alltid 100%, så det ska bli väldigt kul.”

Med tanke på att Madeleine har spelat 36 ungdomslandskamper för Sverige (senast 2015 för D23 mot Japan i La Manga) och mot bakgrund till att hon säger att landslaget är fortfarande ett mål för henne, måste hon ju utgå ifrån att spela damallsvenskt igen 2019, eller hur?

”Ja, det gör jag. Det är givet för mig, det finns inget annat. Jag tänkte lite så här att spela i ett bottenlag i Allsvenskan eller ett topplag i Elitettan är lite hugget som stucket. Som forward är det såklart roligare att spela i ett lag där man också får bollen än att springa efter i ett mitten- eller bottenlag. Jag ser mig som allsvensk spelare och vi kommer att vara där nästa år och jag kommer vara där också.”

På Twitter läste jag att Ronaldinho spelat en stor roll som förebild för Madeleine Stegius. Hon måste ha varit 12, 13 år när hon först såg brassen spela i Barcelona?

”Jag kollade mycket spansk fotboll hemma och då var det ju Barca och Real,” berättar hon.

”Men jag har alltid fastnat för Ronaldinho. Jag tycker att han är rolig att titta på och en väldig bra förebild om man gillar fotboll. Jag tycker att han är väldigt underhållande och så känner jag att han har värderingar fotbollsmässigt och har den här blicken för spelet.”

Är du enda den fotbollsspelaren i familjen eller en av många?

”Jag är från en väldig sportig familj, väldigt idrottsintresserad. Men inte nån som har spelat så pass högt, det är nog bara jag. Mamma tror jag har inte missat nån hemmamatch sen jag började nästa, det var ju väldigt mycket support.”

Förutom att leva och träna mycket fotboll läser Madeleine Stegius till lärare i idrott och biologi, medveten om att det på mycket länge kommer att krävas satsningar på annat förutom fotbollen för att kunna försörja sig efter karriären.

Det känns att det blir en spännande säsong för AIK och Madeleine Stegius som kan sluta med att vi har tre damallsvenska lag igen med 08 som riktnummer år 2019.

 

 

 

 

Bilder från futsalfinalen

DSC02711Några bilder från Futsal-finalen. Jag kan bara rekommendera alla som gillar (dam)fotboll att bege sig ut till matcherna när nästa SM drar igång. Snart ska det även bli ett damlandslag på riktigt.

Jag pratade med Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah efter matchen, gamla bekanta från tiden i Hammarby och AIK. Tyvärr lyckades jag göra fel när jag trodde att jag spelade in intervjuerna. Väldigt synd. Men det känns att vi kommer att se mer av Dani och Naza framöver i futsal-sammanhang. Så det lär bli flera chanser för intervjuer.

Jag pratade även off the record med Katrin Schmidt och Annika Kukkonen och det enda som jag vill säga om det är att Katrin tyvärr har slutat med fotbollen. Annika flyttar snart till Skellefteå där hon framför allt ska jobba som tränare med Sunnanå SK. Även i hennes fall tråkigt att hon med endast 28 år gammal lägger spelarskorna på hyllan.

98 bilder från futsal finalen.

 

Falcao FC svenska mästare i futsal

DSC03393Falcao FC är nya svenska mästare i futsal. I går kväll besegrade Falcao titelförsvararen Lindahl FF med 10:6 efter förlängning. Matchen spelades i Eriksdalshallen på Södermalm i Stockholm.

Matchens lirare var utan tvekan 29-åriga Daniella Chamoun som gjorde hela sex mål för Falcao. ”Det här är min sport,” sa Chamoun efter matchen till mig och det var definitivt hon som var skillnaden mellan lagen. Även lagkaptenen Nazanin Vaseghpanah briljerade stundtals med sin fina teknik vilket i slutändan var avgörande mot ett väl kämpande Lindahl med fd Djurgårdarna Annika Kukkonen och Katrin Schmidt samt Hammarbyspelaren Ellen Gibson som gjorde två mål för Lindahl.

Vaseghpanah berömmer tränaren Luciano Lorca som har jobbat med spelarna de senaste två åren.

Matchen spelades i 2 x 20 minuter plus 2 x 5 förlängning när ställningen var 6:6 efter ordinarie tid. Finalen var rena reklamen för sporten med fler målchanser i en enda match än två vanliga fotbollsmatcher.

Djurgården och Linköping kryssade

40065621131_d7d5c224c1_kDen första matchen för både Djurgården och Linköping i år slutade oavgjort 1:1 och båda lagen fick en del svar som det brukar heta. Med lite mer än två månader kvar till Damallsvenskans start finns dock fortfarande en del att jobba på, inte minst med att få alla personalbyten att fungera.

Annika Kukkonen, Katrin Schmidt, Kristine Minde och Lina Hurtig var inte med i dag, men deras tröjor användes fortfarande om än av andra spelare. Katrin Schmidt har inte kommit tillbaka i år efter två säsonger i Djurgården och hennes status är lite oklar, möjligtvis har hon bestämt sig att ta en paus från fotbollen eller rentav lägga av. Hon spelade futsal tillsammans med Sunnanås nyförvärv Annika Kukkonen för några veckor sedan.

I den första halvleken var matchen mycket jämn och Linköping hade relativt lite chanser i offensiven. Ändå blev det 1:0 för mästarna. Filippa Angeldahl slog en passning i djupet till Nicole Sørensen som avslutade med ett välplacerad och distinkt skott – ingen chans för Gudbjörg Gunnarsdottir. 

Men Djurgården kvitterade fem minuter före halvlek genom farligaste målskytten Mia Jalkerud som förvandlade en straff efter tidigare hands. Jalkerud sköt till vänster och Hilda Carlén hoppade till höger.

I den andra halvleken placerade jag mig bakom Carléns mål för att ta bilder på ett anfallande Djurgården, men nu tog Linköping över mer och mer och Gunnarsdottir fick göra två, tre kvalificerade räddningar och en gång fick hon hjälp av ribban.

Marija Banusic byttes in och spelade center forward och hade ett par bra moment och lite otur att bollen strök förbi knappt vid en situation. Hon verkar vara tillbaka och det är förstås good news för både Linköping och det svenska landslaget.

 

 

Krossen

DSC01454

Olga Ekblom sätter slutpunkten – 6:1 – under en minnesvärd match

Senast Hammarby vann en match med fem målsskillnad var för tolv och ett halvt åt sedan när Bajen slog Själevads IK med 5:0. Själevad, en del av Örnsköldsvik, spelar numera i division 1 Norrland och slutade i år på en sjunde plats. I dag vann Hammarby med smått otroliga 6:1 (sex ett) över KIF Örebro och den som vågar satsa en tusenlapp på att Örebro räddar sig kvar i Damallsvenskan borde bli rik.

En total genomklappning var det vi såg på Zinkensdamms IP. Hammarby lyckades göras två snabba mål i femte och åttonde minuten och detta gjorde de grönvita allt starkare medan de rödas ben darrade. Ett lag helt utan självförtroende som åtminstone på pappret har en trupp som borde kunna utmana Kristianstad, Djurgården och Piteå i tabellen. Men trots att de har flera spelare som har varit eller är landslagsspelare fungerar i stort sett ingenting. Vanligtvis brukar tränaren få ta sitt ansvar, det är hans uppgift att kollektivet spelar någorlunda framgångsrik fotboll och plockar åtminstone så många poäng att man stannar kvar i serien. Julia Spetsmark var lagets bästa spelare, hon åker härifrån till A-landslaget och det är inte svårt att föreställa sig att hon gör en hemlig lättnadens suck när hon får åka iväg från misären. Carola Söberg, Michelle De Jongh, Emma Jansson, Hanne Gråhns, Jenny Hjohlman och last but not least Lisa Dahlkvist, spelaren som fick Hope Solo att darra. Jag har sett någorlunda bra matcher av KIF på sistone där man inte fick med sig resultatet, i dag var Hammarby klassen bättre.

De ena gjorde årets match och med vartenda mål steg självförtroendet, de andra gjorde troligtvis årets sämsta match. Den sämsta matchen bland många dåliga eller halvgoda. För två år sen spelade KIF Örebro i Champions League mot Paris Saint Germains och PSG gick lite turligt vidare efter 1:1 borta och 0:0 hemma. Vad har hänt sedan dess? Nästan allt talar nu för att KIF möter Kungsbacka istället för PSG nästa år. Det är tråkigt hur snabbt neråt det gick för klubben vars lag spelade en kanske mest spännande fotbollen i Sverige under hösten 2014.

Hammarbys tjejer förtjänar en eloge. De var uträknat inför säsongen och inte många trodde att de skulle ha en chans att hänga kvar. Det är fortfarande oklart om de lyckas säkra en plats i nästa års serie, men med dagens vinst ligger laget nu på 8:e platsen med en suverän målskillnad på 0. Inför matchen Damallsvenskans tredje sämsta anfall med 19 mål, nu efter matchen har man seriens femte bästa anfall tillsammans med Kristianstad och endast ett mål mindre än trean Eskilstuna United. Detta visar hur tät Damallsvenskan är bakom LFC och FCR. Försvarsgiganten Alex Lindberg var inte med i dag, men Hammarbys försvar stod ändå mycket stabilt. På mittfältet fick Filippa Angeldahl ett mål och två assist och framåt lyckades Julia Zigiotti Olme med samma bedrift. Momentum finns hos Stockholmslaget som nu efter pausen pga landslagsuppehåll får åka till Vittsjö.

Även Vittsjö är fortfarande i farozonen och nu faktiskt också nia efter Hammarby i tabellen. Ändå kan man se dagens 1:1 borta mot Djurgården som en stor framgång för Vittsjö. Katrin Schmidts sena mål i första halvlek egaliserades av Linda Sällströms sena 13:e mål i slutet av andra halvleken. Sällström har därmed kommit ett mål närmare suveräna Tabitha Chawinga, vars Kvarnsveden förlorade borta mot LB07 med 0:1, sent mål av Mia Persson här. För Kvarnsveden ser det blytungt ut eftersom man nu kommer att möta Linköping och Rosengård som två av lagets tre sista motståndare i år.

Sju poäng

DSC01048

Kristine Minde gör 1:0 till Linköping efter en perfekt passning av Kosovare Asllani

Med 15 poäng att spela för kvar så räcker det att Linköpings FC vinner sju av femton för att försvara SM-guldet från 2016. På söndagen vann LFC borta med 2:1 över ett starkt Djurgården. Kristine Minde och Anna Oscarsson gjorde målen, Mia Jalkerud reducerade.

Det var en ganska jämn match, men med ett Linköping som är snäppet vässare och som kunde lägga in ytterligare en växel när det var nödvändigt. På så sätt är segern förtjänt.

De bästa spelarna i respektive lag var Johanna Rytting Kaneryd och Katrin Schmidt för Djurgården och Kosovare Asllani för gästerna. En match på hög nivå, roligt att se att Djurgården kryper allt närmare topplagen som inte kan promenera hem en seger mot Stockholmslaget. Kommande söndag blir det ingen lätt uppgift för FC Rosengård att ta emot DIF. Ett DIF som är dock rätt så beroende på vassa Mia Jalkerud medan Linköping till exempel har flera som kan avgöra en match.

Skönt att notera att Irma Helin blev inbytt efter ett långt skadeuppehåll. Claudia Neto däremot fanns inte med i truppen.

Julia Zigiotti Olme gjorde matchens enda mål mot Eskilstuna United och efter att hon har blivit matchhjälte mot FC Rosengård under våren så gjorde hon det alltså igen. Hammarby har nu fyra poängs försprång på Kopparbergs/Göteborg FC som fick endast 2:2 hemma mot Kvarnsvedens IK.

Och jumbon KIF Örebro spelade åter igen minst en bra halvlek, men gjorde inga mål på LF Arena. Det gjorde dock Faith Ikidi, två stycken och därför vann Piteå med 2:0 och gick om Djurgården på fjärde plats.