Etikettarkiv: Yvonne Ekroth

Inför semifinalen i Svenska cupen

34282124672_b509c1594e_k

Hur många minuter får Anja Mittag i dag?

FC Rosengård – Kvarnsvedens IK kl 1600 (Malmö IP)

Hade matchen spelats i Borlänge hade det kanske varit lite jämnare, en liten chans att Kvarnsveden skulle kunnat skrälla eller ens utmana Rosengård till en jämn match. På IP tror jag att Rollercoaster Rosengård kommer att styr tåget uppför backen igen. Ett tidigt mål kommer denna gång att trilla in i Kvarnsvedens mål och sedan kan bara Tabitha Chawinga ställa till det. Chawinga åtnjuter den allra största respekten hos alla backar i Damallsvenskan. Lag i Tyskland, Frankrike och Kina är ute efter henne enligt vad media rapporterade nyligen. Jag skulle nog råda henne att spela två säsonger i Kina. Om hon kan få en liknande lön som Asisat Oshoala (192 000 kr i månaden enligt källor) så är det värd det. I dag är det dock Lotta Schelin och Ella Masar McLeod som kommer att stå för showen. Jag noterar att Anja Mittag har inte skrivit på sitt kontrakt än och att hon bara har 33 dagar kvar. Hon sa till media att det vara bara en tidsfråga innan kontraktet skulle förlängas, men jag skulle nog rekommendera henne att omförhandla. Mittag skulle spela i ALLA andra lag i Damallsvenskan. FCR sätter henne på bänken och kryssar mot Örebro.

Mitt tips: 5:1

 

33976002253_49836743a7_k

Magdalena Eriksson tillbaka i Stockholm i dag

Djurgården IF – Linköpings FC kl 1600 (Stockholms Stadion)

Strax ska jag packa väskan och ge mig iväg till Stockholms Stadion. Djurgården har inlett säsongen väldigt mycket sämre än fjolårets. Tidigare sas det att andra säsongen är oftast den tuffaste för en nykomling. Efter tränarbytet från Yvonne Ekroth till Joel Riddez har det gått neråt. Kathrin Schmidt har inte .spelat på samma höga nivå som de senaste fem, sex säsongerna. Tråkigt för henne att detta händer under året då hon ville så gärna till EM med Sverige. Men det finns många anledningar: Dels för att skador har ställt till det. Emilia Appelqvists korsbandsskada och nu var viktiga målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir och mittbacken Sheila van den Bulk borta. Gugga är kanske tillbaka i dag, men inte van den Bulk. Det är avstämningen i backlinjen som har ställt till det ofta i år och som resulterade i onödiga baklängesmål.

Det bådar inte gott mot ett Linköping som är bra på kanterna och bra på mitten. Där Lina Hurtigs formkurva pekar rakt uppåt och där räven Marija Banusic trollar och lirar. Om inte de gör mål, så kan vem som helst kliva in känns det som, nyligen var det danska fullträffen Maja Kildemoes (årets nyförvärv från utomlands?) som prickade in fyra bollar mot Göteborg.

Mitt tips: 0:3

Annonser

Intervju: Johanna Rytting Kaneryd

32354249806_dbadbabcda_k

Dags för första intervjun i bloggen i år. Jag pratade med Djurgårdens mittfältare Johanna Rytting Kaneryd som hade sitt stora genombrott i fjol. Kan hon fortsätta sin utveckling kan det bli A-landslaget framöver.

När man blickar tillbaka på året som gått och säsongen som spelades i fjol så fanns det som alltid ett antal unga spelare som fick sitt genombrott. Tabitha Chawinga spelade en mycket bra säsong även i Damallsvenskan, Cajsa Andersson fick bli målvakten som Martin Sjögren litade på och blev svensk mästare med Linköping. Årets genombrott på Fotbollsgalan 2016 i Globen blev dock Djurgårdens 19-åriga mittfältare Johanna Rytting Kaneryd. Priset kunde hon tyvärr inte ta emot själv utan det fick hennes dåvarande tränare Yvonne Ekroth göra då Johanna befann sig 13 000 km borta i Papua Nya Guinea och spelade U20-VM.

Det är januari och än så länge inte läge att träna mycket utomhus. Djurgårdens damlag tränar för det mesta på Hjorthagens IP, nja, inte direkt på Hjorthagens IP som låg i mörkret när jag promenerade dit från Tunnelbanan i Ropsten. Lite längre bakom IP:n står Djurgårdens fotbollstält som täcker en hel konstgräsplan och lite mer. Ett fotbollstält som så sent som i början av november 2016 rasade ihop efter ett intensivt snöoväder som var den här vinterns första.

28988860613_cf2474c339_k

Johanna i duell med landslagets Elin Rubensson (Kopparberg/Göteborgs FC)

Jag träffar Johanna efter Djurgårdens träning där de isländska spelarna saknas pga landslagssamling och där Katrin Schmidt saknas pga sin första landslagsresa med det svenska landslaget.

Johanna Rytting Kaneryd dök för första gången upp på min radar när hon spelade i Tyresö FF när laget fortfarande var dåvarande LdB FC Malmös stora konkurrent och av någon anledning trodde jag att hon kom till A-truppen via ungdomsverksamheten i Tyresö.

”Det började ju med att jag var med i ett zonläger eller regionalt läger. Då spelade jag i Kolsva, en liten by i Västmanland och så var det en kille som såg mig spela och tyckte att jag var intressant och han hjälpte mig. Och det var egentligen därifrån det började. Han tog kontakt med olika lag och jag fick provspela med Tyresö. Jag fick åka med dem på ett träningsläger och sedan erbjöd de mig ett kontrakt, ett fyra års kontrakt, 2+2. Och då tvekade jag inte.”

Men då var du ju väldigt ung, det måste ju ha varit en stor grej för både dina föräldrar och för dig att flytta hemifrån som tonåring?

”Min familj har stöttat mig väldigt mycket. Jag fick sedan bo hos en familj i Stockholm i början och utan dem hade jag nu inte klarat det heller. De tog verkligen hand om mig som en extra familjemedlem.”

Att tjejer flyttar hemifrån 15 år gammal för att satsa på fotbollen händer inte så ofta i fotbollen i Sverige. Jag kommer ihåg Ramona Bachmann, schweiziskan som hamnade i Umeå, då 15 år gammal och som jag intervjuade när hon var 16. Även hon bodde hos en familj och fick dessutom lära sig svenska vid sidan av fotbollen. Svenskan som hon blev så bra på att hon ett antal år senare sa till mig att det är nästan jobbigare för henne att prata standard tyska med mig än svenska. Men Bachmann och Rytting Kaneryd verkar ha en mycket viktig sak gemensam: en besatthet för fotbollen som få andra har.

Johanna Rytting Kaneryd gick till Tyresö. ”Det var också det jag kände att när man får en sådan chans så måste man ta den,” säger hon nu. Det Tyresö hon hamnade i vimlade som bekant av världststärnor: Marta, Caroline Seger, Christen Press, Meghan Klingenberg, Lisa Dahlkvist…

32315373396_eb6e275e47_k

Johanna med Johanna Rasmussen (Kristianstad)

”Även om jag visste att jag inte skulle få mycket speltid, så hade jag klar för mig att jag skulle utvecklas otroligt på träninarna.”

Tränaren som hämtade Johanna till Tyresö var Stefan Fredriksson. Hans engagemang blev inte långvarig och av personliga skäl lämnade han över till Tony Gustavsson. 

Första träningen som svensk tonåring i ett gäng världsfotbollespelare måste vara häftig?

”Jag tänkte inte så mycket, jag gick bara in och tänkte att jag skulle bara visa upp mig lite. Sen såg man ju vilka spelare man hade att göra med. Jag hade inte så bra självförtroende alls utan det var ju jobbigt att gå till träningen ibland bara för att jag kände en sådan press, att jag var tvungen att prestera. Det är ju inte så att de går ner och tar hänsyn att man är yngre. Jag är likadan nu, de ställde krav på en.”

Efter en säsong i Älta som inte blev så lyckad av olika anledningar blev det Djurgården för Johanna. Yvonne Ekroth hade sett henne i landslaget och det blev ett samarbete där 19-åringen spelade ALLA 22 matcher i Damallsvenskan från start.

”Mina förväntningar var ju att jag skulle ta det här året, vara skadefri och utvecklas. Men mitt mål var att spela så mycket som möjligt och det fick jag ju göra.”

Många bilder som jag tog på #20 i Djurgården är bilder där Johanna är mitt i en duell med någon motspelare.

Hon  skrattar lätt och säger: ”Jag kanske söker mig till det. Det blev väl ofta så att jag hade på mig någon.”

Både Johanna och Djurgården fick en otrolig bra start av säsongen 2016, låg som bäst på en fjärde plats för att sedan på slutet tappa lite resultatmässigt. Finns det en förklaring för det?

”Jag vet inte riktigt. Vi kanske blev lite för, inte bekväm, men jag tror att motståndarna läste oss. De visste att vi ville spela mycket boll och då försökte dem stoppa det. Kanske hade det med det att göra eftersom vi överraskade ju ganska mycket i början.”

Vi byter ämne och blickar tillbaka på U20-VM i Papua Nya Guinea. En helt annan värld och en jättelång resa.

”Jo, jag hade inte ens hört talas om det [landet] innan. Det var väldigt speciellt och en häftig upplevelse som man tar med sig hela livet. Vi fick byta tre gånger och reste totalt 30 timmar med väntetider. Det tog lång tid att ställa om sig också. Annat klimat, mycket som var annorlunda.”

32204081942_ad063bfdc1_kHur var det med säkerheten, Svenska fotbollsförbundets tipsade fansen om att helst inte åka ensam.

”Nej, vi fick ju inte ens lämna hotellet utan de gånger vi var utanför var när vi hade träning eller match. Och då hade vi poliseskort. Vi hann inte se så mycket utan det var väl resan från flygplatsen till hotellet. Folket var väldigt trevlig och glada, bara det att det var hur mycket publik som helst på matcherna kändes fint.”

Det gick ju inte så bra för Sverige med sorti efter gruppspelet med förlust mot Nordkorea, vinst över värdlandet och oavgjort mot Brasilien. Du spelade 26 minuter mot Nordkorea som sedan blev världsmästare. Hur var dem? De vann ju F17 och F20-VM nu i fjol.

”De är riktigt spelskickliga. Alla, var och en individuellt är väldigt duktigt med tekniken framför allt. De hittar varandra utantill, de vet var de har varandra och det går så jäkla snabbt och det tror jag var anledningen att vi blev ställda att de spelade igenom oss med en bolltouch.”

Johanna och jag är överens om att mycket beror på att det troligtvis finns en helt annan organisation bakom det nordkoreanska laget. Vi spekulerar att de nog får träna hela tiden med varandra istället för många andra lag.

Hemma spekulerade vi om du var sjuk eller skadad eftersom du fick inte så mycket speltid som vi trodde att du skulle få.

”Nej, jag var inte skadad. Jag var lite sjuk, men jag var 100% till matcherna, absolut. Och jag kände mig verkligen i bra form. Men man måste ju acceptera tränaren och hans val. Sen var det ju tråkigt att vi fick åka hem när det saknas endast ett enda mål.”

Nu är F19.karriären över för Rytting Kaneryd, hon fyller 20 i februari och landslagsmässigt skulle D23 vara nästa steg, en stor grupp spelare som inte har mycket att spela om, inga internationella mästerskap utan endast några få matcher. I Sverige fick de flesta ungdomslandslagsspelare gå igenom hela systemet innan några av dem släpptes in i A-laget, snabbare går det i andra länder. Men Johanna Rytting Kaneryd är ambitiös och hon vill gå den vägen känns det som, oavsett hur lång tid det tar.

Hur vill du själv utvecklas i år, du ser dig som en central mittfältare, men hamnade mer på kanten i Djurgården?

”Jag vill ju söka mig in centralt, vara lite spelfördelare samtidigt som jag vill försöka dra iväg själv. Nu ska jag kanske söka mig lite mer framåt och få den här kylan som jag saknat i fjol, jag kom ju till lägen, men har inte suttit dit dem riktigt.Det är väl nånting som jag ska jobba med. Samtidigt får jag kanske lite mer ut av min speed på yttern.”

Ett nytt fotbollsår

28177697680_c8172038de_k

Hur långt går Sverige i EM?

Gott nytt år! Man brukar börja ett nytt år fullt med förhoppningar om att det egna livet och världen som sådan blir lite bättre än förut. Eller ibland också att året inte blir lika grym som året innan. Tyvärr dröjde det endast 22 minuter in på det nya året innan jag hörde om attentatet i Istanbul där minst 39 människor mördades, mest unga människor som firade nyår fullt av glädje och just det, förhoppningar, på en klubb vid floden Bosporus.Sedan dess har rapporter kommit in om nya självmordsattentat i Bagdad och Mogadishu och inte end två dagar har gått.

Svårt ibland att byta ämne och skriva om fotbollen, men det är det vad bloggen handlar om. Ett halvår då den här bloggen har funnits har gått och ett nytt år väntar. Ett år med ett EM i Nederländerna, en historisk sådan då det är första gången att sexton lag får delta i finalturneringen, som blir den största någonsin. Nederländerna är ett bra val att ha turneringen i, publiken är minst sagt fantastisk och jag är övertygad om att det orangefärgade laget kommer att spela inför fulla läktare. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se matcher i gruppspelet eller om jag ska vara på plats när det är dags för kvartsfinal. Men annat än i Kanada är vägarna korta mellan städerna även om det inte fungerar att ha endast en bas under turneringen om man ska se olika lag. Jag skall återkomma till detta.

Snart åker det svenska laget ner till Spanien för att möta Martin Sjögrens Norge och Mark Sampsons England. Att möta två av Europas allra bästa fotbollslag är ett unikt tillfälle att få en fingervisning var vi står och var de andra står. England kommer ju att byta från vår-hösr till höst-vår 2017 vilket innebär att många engelska spelare kommer att spela ”bara” testmatcher under första delen av året, något som gäller även Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani, men även Ramona Bachmann som ju flyttar till London efter att inte ha fått ut sin fulla kapacitet i Wolfsburg.

I Sverige håller klubbarna på att bygga sina respektive trupper inför Damallsvenskans start den 16 april. Johan Rydén har sammanfattat läget för de 12 klubbarna i den högsta serien. Jag håller med om det mesta han skriver, är dock alltid lite osäker om spelare som kommer tillbaka från en korsbandsskada kommer att börja om lika bra som de var innan. Vi får alltså se om Hanna Folkesson kan anknyta till sin goda standard hon hade innan. Jag håller förstås tummarna för henne, en första fingervisning kommer kanske redan i januari i La Manga. Att Kristianstad efter en säsong som nästan slutade med nedflyttning nu håller på att rekrytera är skönt att se och Rita Chikwelu är lite av en transferbomb. Hon drog med sig Hanna Sandström till Skåne, men samtidigt lämnar också en del spelare KDFF. Jag ser inte direkt en målskytt där. Den som vill se en överblick över vad klubbarna värvar är alltid rekommenderad till David Lundells aka Spelare12s utmärkta sammanställning. Jag antar att inte bara bloggarna utan även de stora medierna tittar regelbundet på Davids lista över Damallsvenskan och Elitettan.

Lite mer ingående kommer jag att titta på trupperna när januari månaden har gått och de sista (?) värvningarna har gjorts. Fram tills dess nöjer jag mig med detta:

Linköpings FC: starkt försvar, bra mittfält, vem gör målen?

FC Rosengård: ingen stoppar dem på väg till SM-guldet

Eskilstuna United: kan utmana Linköping om UWCL-platsen

26548220153_ecd95e1bbd_k

Blir Piteå även ett lyft för Madelen Janogy (th). Tv Kim Sundlöv

Piteå IF: Irma Helin stort tapp, kan Stellan Karlsson ”förädla” även Julia Karlenäs och Madelen Janogy

Kopparbergs/Göteborg FC: Håller med Johan. Ett spelande lag under Torbjörn Nilsson har sedermera blivit ett ”första halvan av tabellen”-lag utan kontakt till toppen.

Djurgården: Stort tapp att Yvonne Ekroth lämnade. MEN: bra värvningar. Djurgården menar allvar.

Vittsjö: trampar lite på samma ruta. Vem gör målen?

KIF Örebro: Sju in, tio ut. Inga målskyttar här heller. Levererar Jenny Hjohlman?

Kvarnsvedens IK: Tiffany Weimer är en stor förlust. Kan Elisabeth Addo och Tabitha Chawinga göra mål/assist även utan amerikanskan?

Kristianstads DFF: Fem in, åtta ut. Med Johanna Rasmussen går mycket rutin.

Limhamn Bunkeflo: Bra lag, men bara en replacement med Anna Björk Kristjánsdóttir för Sabrina Vigueir. Gör de en Kvarnsveden, men vem är deras Chawinga?

Hammarby: Anna Oscarsson stannar trots anbud. Men inga starka värvningar. Det blir mycket svårt.

Till slut några datum som jag lagt in i min almanacka under januari – mars. Tyvärr blir den enda resa jag kommer att göra i damfotbollens tjänst bara den till Bollstanäs i februari.

Januari

Den franska ligan fortsätter med sin 12:e omgång den 15:e januari med bl a matchen Montpellier – PSG.

Miniturnering i La Manga (Spanien) med Sverige, England och Norge (Sverige spelar  den 19 januari mot Norge och den 24 januari mot England)

 

Februari

Den 18 februari spelas Svenska cupens åttondelsfinal. För 10 damallsvenska lag blir det den första tävlingsmatchen år 2017. Toppmatcher: Rosengård – Göteborg och Piteå – Eskilstuna.

Frauenbundesliga fortsätter med sin 12:e omgång den 19 februari

 

Mars

Årets Algarve-cup spelas igen utan Tyskland och USA, men har ändå ett imponerande startfält. Sverige spelar mot Australien, Kina och Nederländerna mellan den 1 och 8 mars.

UWCL-kvartsfinalerna spelas den 22/23 mars och 29/30 mars. Svenska FC Rosengård möter FC Barcelona med bl a Line Røddik Hansen och Jennifer Hermoso. Pernille Harders, Anja Mittags, Nilla Fischers och Sara Björk Gunnarsdottirs Wolfsburg möter Caroline Segers Lyon. Fridolina Rolfös och Nora Holstad Berges Bayern München möter Veronica Boquetes och Cristianes PSG.

s

 

Clara Markstedt gjorde hattrick

 

  • b_3_5642

    Clara Markstedt på upptaktsträffem i april (Foto: Anders Henrikson)

    Anders Bystedt har skickat följande rapport från dagens match i Vittsjö där Djurgården besegrades med 4:1:

    Vittsjö tog emot Djurgården hemma på Vittsjö IP inför endast 367 personer. De fick se en händelserik match där hemmalaget Vittsjö tog en tidig ledning. Dessutom gjorde matchens lirare Clara Markstedt ett hattrick då hon gjorde tre av Vittsjös fyra mål.
    Matchen hade pågått i en och en halvminut då Vittsjö fick en frispark strax utanför
    Djurgårdens straffområde. Emmi Alanen slog frisparken som nickades i mål av Clara
    Markstedt. I matchens 5:e minut hade Djurgårdens anfallare Carolina Mendes en fin möjlighet till att kvittera men bollen styrdes undan av Vittsjömålvakten Katie Fraine till en resultatlös hörna. Nästa Djurgården chans till kvittering dök upp i den 20:e minuten innermittfältaren Katrin Schmidt sköt i ribban. Djurgårdens kvittering kom på en målvakts retur i den 29:e minuten genom Carolina Mendes (som blev utsedd till Djurgårdens bäste spelare för dagen).
    Minuten senare tog Vittsjö åter ledningen genom Ngozi Okobi framspelad av Rachel Mercik.
    I matchens 41:a minut satte Linda Sällström in högsta växel på sin kant och spelade bollen in i straffområdet till Clara Markstedt som för passa den i mål till 3-1.
    I andra halvlek försökte bortalaget få till en reducering. I 62:a minuten skaffade sig gästerna en dubbelhörna utan att luckas få bollen i mål. I matchens 66:e minut skjuter en Vittsjöspelare ett välplacerat skott som Djurgårdens målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir lämnar retur på. På returen håller sig Clara Markstedt sig framme och forcera in 4-1 till Vittsjö. Minuten senare fick Djurgårdens Carolina Mendes en perfekt boll av Mia Jalkerud. Carolinas skott tippades åter igen till en resultatlös hörna.
    Yvonne Ekroth Djurgårdens tränare
    – Det blev stora siffror. Det speglar inte matchen rejält. Vittsjö är ett bra lag som spelade med hög press. Det gjorde att våra spelare blev stressade. I andra halvlek jobbade vi oss in i matchen, men vi gör inga mål. Bra match av Vittsjö.
    Thomas Mårtensson Vittsjös tränare
    – Jag är väldigt nöjd med presspelet i första halvlek då vi får med mycket folk i boxen.
    Vi får med bollar bakom deras backlinje. Andra halvlek blev lite mer krampaktig vi
    blir lite mer offensiva. Djurgården är ett fantastiskt bra lag. Jag är nöjd med att vi stod upp. Vi mötte idag kanske damallsvenskan bästa innermittfält.

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Lotta Schelin räddar Rosengård i comebacken

27729296954_a397409674_k

Mia Jalkerud brukar sätter sina chanser (Arkivbild från Skytteholms IP)

Det behövdes det svenska landslagets rekordmålskytt för att rädda åtminstone en poäng till FC Rosengård i hemmamatchen mot Djurgården. Lotta Schelin, inbytt redan i den 22:a minuten pga en skada på Natasa Andonova kvitterade i den allra sista minuten mot nykomlingen Djurgården.

Johan Rydén och David Lundell har redan summerat Damallsvenskans vårsäsong efter elva omgångar, men jag ville vänta ett tag tills serien verkligen går i sin fem veckors paus och sista matchen med befintliga trupper är spelad. Men innan detta inlägg kommer först till dagens match.

Lotta Schelins comeback i Damallsvenskan lockade 1805 personer till Malmö, nytt publikrekord för Rosengård i årets serie. Det var faktiskt 342 fler än de 1463 som så toppmatchen mellan mästarna och cupvinnarna Linköpings FC den 29/5. Även den matchen slutade oavgjort.

Resultatet är ingen överraskning för mig. Djurgården hade spelat otroligt bra försvarsmässigt mot Linköping senast och tillåtit endast ett baklängesmål av Fridolina Rolfö som skruvade in ett skorr i högre krysset. Jag pratade med målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir, assisterande Annelie Norén och lagkaptenen Emilia Appelqvist och alla tyckte att det var en försvarsinsats på hög nivå. Djurgården hade förlorat tre matcher i rad och revanschlustan kändes starkt.

På Vilans IP vann man mer eller mindre ohotat med 2:0 för en vecka sedan. Problemet i dag var skadebekymren: Petronella Ekroth är sjuk och vänsterbacken Annika Kukkonen bröt en tå mot Linköping och är sjukskriven fram till uppehållet. Två ommöbleringar krävdes alltsåp i försvaret och Yvonne Ekroth gav Lisa Moazzeni chansen att starta och lät Kim Sundlöv spela bredvid Sheila van den Bulk. 

I Malmölagets mål åter igen Zecira Musovic. Hon hade berättat för bloggen för en dryg vecka sedan att tränare Jack Majgaard Jensen har valt att matche båda målvakter, men Sofia Lundgren är skadad.

27959818592_9d5e15be34_k

Lisa Moazzeni fick spela från start

Matchen då? Mycket boll för Rosengård i början, men det finn en berättelse för sådana matcher numera. Klarar outsidern av den första anstormningen så avtar den ganska ofta ocn motståndarlaget kommer in i spel.

Djurgården är ingen vanlig nykomling. Numera är det ett lag som är ihop spelad, tränaren Ekroth har lyckats med stor kunnande att forma ett lag där alla vet om sina roller. Och sedan har de vissa med spetskompetens också.

Det är målvakten Gugga som har vuxit enormt de senaste åren och nu definitivt tillhör de bästa i Damallsvenskan. Inför säsongen sa hon till mig att hon hoppas då och då skulle kunna bidra med avgörande räddningar som kan ge laget poäng. Det gör hon jämnt och i dag gjorde hon åter igen en toppmatch. Bäst när hon rusade ut och fiskade bollen från Ella Masars fötter.

Det är mittfältaren Katrin Schmidt som gång på gång spelar på den högsta nivån. Ibland kunde hon försvinna lite i  andra halvleken, men i dagens match var hon mittfältens gigant. Rosengårds ledning har säkerligen tänkt att egentligen så borde hon bära den vita Rosengårds-tröjan som hon gjorde under tre säsonger. ‘Katta* eller ‘Schmittie’ som hon kallas visade motståndaren vad de har förlorat i Sara Björk Gunnarsdottir. Utan ‘Björki’ emot sig kunde Schmidt styra och ställa och var inblandad i båda mål.

Det är mittfältaren Emilia Appelqvist, lagkaptenen som gorde ledningsmålet som tillsamans med Schmidt bildar ett av seriens bästa innermittfält.

Och det är förstås måltjuven Mia Jalkerud som sällan blir stressad när hon har tillfället att göra ett bra avslut, som har en instinkt och anar vart bollen kommer att hamna som faktiskt påminner lite grand om min barndomshjälte Gerd Müller i Bayern München. Hennes sjunde mål betydde 1-0 för gästerna.

Alla andra Djurgårdens spelare bidrar till fullo och just i dag stämmer det vad Appelqvist sa till mig här om dan. Va så säker att Djurgården kommer att plocka fler poäng efter uppehållet. Yvonne Ekroth är redan nu en kandidat till nominering för årets tränare.

Rosengård då? De kommer säkerligen att säga att de inte är nöjda, att de gör en jämförelsevis dålig match. Det gjorde de också. Men för att citera en urgammal tysk förbundskapten från 1950-talet, Sepp Herberger: – Du spelar alltid endast så bra som motståndaren tillåter dig att göra.

Ella Masar kvitterade, men även hon som bidrar mycket med sitt väldigt amerikanskt sätt att spela fotboll mötte i dag en motståndare som var beredd att fighta tillbaka lika mycket.

Lotta Schelin kvitterade efter fint framspel av Anita Asante som passade ett inlägg av Marta till henne. Det är glädjande för den svenska fotbollens största stjärna. Men det sågs också att det behövs några matcher till för att hon hittar den rätta frekvensen med medspelarna, samtidigt som de borde blanda in henne mer och ge henne fler bollar att jobba på. Kvitteringen gjorde hon i en situation som hon och de andra utlandssvenskorna senast tränade mycket på senast på Bosön.

Linköping kom ikapp Rosengård

dif_lfc_2_3727

Gudbjörg Gunnarsdottir räddar Fridolina Rolfös skott. Tv Petronella Ekroth. (Foto: Anders Henrikson)

Linköping kom inte ikapp Rosengård. Efter gårdagens 6:1 för mästarna över Kvarnsveden hade LFC behövt vinna med fem mål mot Djurgården för att åter igen ta över serieledningen.

Mot ett Djurgården som gjorde ett mycket bra försvarsspel var det näst intill omöjligt. Ingen tvekan om vem som var det bättre laget. Det var gästerna där Martin Sjögren hade alla fem OS-spelare i startelvan: Jessica Samuelsson, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö. När statistiken var klar hade Linköping 15:2 i avslut och 11:0 i hörnor. 1:0 i mål.

Om det är något att vara missnöjd med på Sjögrens sida måste det vara att man inte förvaltade alla chanser man hade. Mot ett bra Djurgården-försvar som kämpade och slet. Endast Fridolina Rolfös praktskott från drygt 18 meter passerade duktiga Gudbjörg Gunnarsdottir.

28029013676_2788a3db32_k

Tuffa närkamper – här mellan Sofia Nilsson och Linköpings Kristine Minde

Nu har Stockholmslaget ändå förlorat tre matcher i rad. 0:1 i Göteborg, 1:3 mot Umeå och åter igen 0:1 mot LFC idag. För tre veckor sedan hade man 13 poäng och låg väldigt bra till i tabellen. Det gör man fortfarande med sin sjätte plats, men efter tabelljumbon Umeås seger över Kristianstad (2:1) är det just skåningarna som är sist med sina åtta poäng. Fem futtiga poäng skiljer 6:e från 12:e platsen när hälften av serien är spelad. När hade vi detta sist? Djurgården åker nu härnäsr ner till Kristianstad och Vilans IP och där väntar en tuff match för båda lagen. Annika Kukkonen skadade foten och fick hoppa ut ur arenan på en fot. Vi får hoppas att hon ändå kunde gå till Coldplay-konserten på Friends Arena i kväll och att hon även kan åka med till Kristianstad nästa lördag. Vänsterbacken lär behövas där.

Linköping avslutar hemma mot Piteå (2:an mot 3:an – en toppmatch trots att det är 13 poäng mellan lagen?).

Djurgårdens tränare Yvonne Ekroth sa efter matchen så här till Östgöta-Correspondenten: – Jag är jättestolt över tjejerna som jobbade stenhårt i 90 minuter. Vi visste att vi skulle möta ett av Sveriges bästa lag och det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften. Jag vill ändå ge stor eloge till Linköping som gör det fantastiskt. De har ett väldigt bra lag och under försäsongen förlorade vi mot dem med 6–1 så i vårt fall var det ett stort fall framåt.

Efter matchen passade jag på att prata med Linköpings mittfältsmotor Claudia Neto. Intervjun med henne får ni läsa i morgon.