Etikettarkiv: Elin Rubensson

Tankar efter Fotbollsgalan

LottaNu är jag hemma efter en resan genom Stockholmsregnet. Efterfesten på Globen har börjat, när jag promenerade genom lokalen såg jag inga kvinnliga fotbollsspelare, de kanske drog någon annanstans.

När jag blickar på priser för årets målvakt, back, mittfältare och forward får jag fram en genomsnittsålder av 33,75 år på årets pristagare. Missförstå mig rätt: alla som vann var rättmässiga vinnare, men var är de yngre spelarna och vad säger detta om svensk damfotboll?

Sanningen är ju förstås den att svensk damfotboll ser bättre rustat ut för framtiden än någonsin. Peter Gerhardsson har ett gäng på 25-30 spelare som alla håller hög klass. Men just den centrala linjen Lindahl-Fischer-Seger–(Schelin) som alla vann ett pris ikväll kommer att bli mycket svårt att ersätta när det är dags.

Någon frågade Caroline Seger ikväll om hon har en tanke på att sluta, men hon svarade att hon ser ett VM framför sig och att man inte vet vad morgondagen bringer, något i den stilen och det är förstås alldeles rätt. Men både Anja Mittag och Caroline Seger pratade om sin ålder. Anja har kontrakt fram till nästa sommar och jag kan inte tänka mig att hon inte stannar åtminstone ytterligare ett halvår.

Jag hade gärna sett ett pris för Kosovare Asllani, Elin Rubensson och Sofia Jakobsson och även Ellen Löfqvist. Kosovare Asllani hade kunnat få Årets kreative spelare, Elin Rubensson Årets bästa nya ledare, Sofia Jakobsson Årets comeback och Ellen Löfkvist Årets lagkapten.

Faith Ikidi borde få pris varje år. Årets back med det bästa uppbyggnadsspelet hade kunnat vara hennes pris. Och glöm inte Hanna Glas som årets ytterback. Hennes fenomenala prestationer har gett henne ett kontrakt i Paris. Linda Sembrant är en ankare som är värt priser hon med.

Trots allt är jag ganska nöjd med pristagarna. Det är stora personligheter som fick priserna.

Lite konstigt förstås att Julia Karlernäs anses som Damallsvenskans mest värdefulla spelare, men att hon inte vinner sin kategori, men vem bryr sig? Karlernäs var lycklig.

Och det var Anna Anvegård som inte riktigt tänkte efter när hon kom från Elitettan till Damallsvenskan. Hon var inte rädd. Och det gav ju resultat för Växjö och i söndags för landslaget när hon gjorde mål mot England. Men lika värdiga vinnare hade förstås utmärkta Julia Zigiotti och Rebecka Blomqvist varit. Nästa år kommer detta anfallspar att skrämma hela serien ännu mer än dem gjorde det i år. Tro mig!

Sedan höll Nilla Fischer brandtalet som hennes fru hade antytt hon skulle göra när hon pratade med en kvällstidning inför kvällen. Men jag tyckte inte att det var ett brandtal. Hon pratade ju bara om sanningar och pekade på hur svårt det fortfarande är för tjjer och kvinnor att utöva sporten, hur mycket hån de möter och även om de är så framgångsrika som Fischer som 34-åring behöver de fundera över vad de gör dag 1 efter fotbollen eftersom löneskillnaderna är gigantiska

Jag gillar Fischer och Seger och Lindahl och Asllani som på senare år har utvecklats som språkrör för kvinnor och tjejers rättigheter inom fotbollen. De är förbannade ibland och det med all rätt. Deras ihärdiga kampanj för rättigheterna kommer att föra räörelsen framåt. Långsamt, alldeles för långsamt.

Zlatan Ibrahimovic var på galan och det är stort att juryn vågade att inte ge honom guldbollen. Ändå skämtade han att han hade kommit från Los Angeles för att få publik att komma till Globen. För det var ju pga honom alla hade kommit. Och visst skämtar han och menar han det på allvar. Och visst är det många journalister och åskådare som kommer för att se honom. Men Nilla Fischer höll emot och sa att hon inte tyckte det var bra sagt för den här kvällen handlar om fotbollen och alla som utövar den.

Jag önskade att mer av den mod som spelare som Hedvig, Nilla och Caroline (sorry, jag vet att du kallas Seger) och Kosovare (Kosse) visar när de pratar rättvisa och orättvisor skulle hoppa över till de unga. Och visst känner jag några, Irma Helin är en sådan härlig ung röst som kommer att höras mer framöver. Men tjejerna borde gnälla mer, ännu mer, skulle kanske några säga. Det är så viktigt att dessa förebilder finns och inte minst därför var detta en bra kväll för fotbollen.

På något sätt, det är jag säker på, kommer vi även att se Lotta Schelin i fotbollen framöver. För svensk fotboll finns ingen bättre ambassadör. Hon berättade att hon fortfarande är sjukskriven (har varit det i mer än ett år alltså), men sa också att hon mått bättre de sista veckorna. Det syntes också på henne. Jag var lite rädd när jag såg hennes reträtt, när hon hade presskonferensen där hon berättade att hon skulle sluta. Det kändes hur svårt det är för henne att lägga alla dessa år på hyllan. Ikväll såg det mycket bättre ut. Fotbollssverige har visat att ingen har glömt bort henne och att alla respekterar hennes gärning till det yttersta. Vi får låta henne bli ännu friskare och inreda sitt hus och vi kommer att se henne igen. Varför inte som ”expert” i någon TV-kanal (svenskt eller franskt) under VM nästa år?

Fotbollskanalens hederspris har tidigare gått till Pia Sundhage (2017), Therese Sjögran (2015) och Marta (2007) förut. Lotta Schelin är alltså den fjärde kvinnan och den tredje på fyra år (!) som vinner detta.

Jag förespråkar en lite annan jury inför nästa år. Varför kan vi inte se två damallsvenska tränare (genom lottning; man får inte sitta två år i rad) i juryn istället för två av förbundets tränare? Sedan tycker jag att skrivande journalister skulle också vara med i juryn. Det räcker ju med betalande TV¤:s expert Malin Swedberg eller Hanna Marklund och sedan två journalister och även där skulle man kunna lotta ut två stycken ur en liten större pool. Jurymedlemmarna Victoria Sandell och Frida Östberg har ju spelat med eller mot alla som vann priserna för målvakt, back, mittfältare och forward ikväll. Och Peter Gerhardsson och Magnus Wikman är landslagsspelarnas chefer och kommer ju rent instinktivt både nominera och rösta för ”sina” spelare för att rättfärdiga de egna uttagningarna.

Men som sagt. Jag är hemma nu och trots allt ganska nöjd med en fin kväll på Globen. Nu stundar silly season med en massa spännande rykten och övergångar. Använd gärna kommentarsfältet under SILLY SEASON på bloggen för att tipsa om övergångar. För mig återstår en live match i år och den spelas den 2 december på Kingsmeadow i London mellan Chelsea Women och Reading FC. Ser fram emot detta. God natt!

Annonser

Vem vinner Diamantbollen?

41012034185_cece0352d6_k

Blir det ”Segerkväll” i kväll? Tre statyer skulle hon kunna ta hem. 

Ikväll ska jag bege mig till Globen för att bevittna Fotbollsgalan 2018 och förhoppningsvis få ett par intervjuer med pristagare. Juryn har ju valt att inte nominera några av de definitivt bästa spelare under året: Faith Ikidi och Elin Rubensson. 

Jag tror att man gissa rätt enkelt vem som vinner juryns priser om man tittat på sammansättningen av juryn. Det blir då Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Anja Mittag. Kategorin MVP går till Caroline Seger och genombrottet lär Anna Anvegård vinna. Årets tränare måste nog Stellan Carlsson kamma hem om juryn inte har bestämt sig för vinnarna redan innan Damallsvenskan var avgjort.

Men vem vinner årets mest åtråvärda trofé, diamantbollen som har en annan jury?

I år har nog ingen svensk spelare glänst över alla andra. Nilla Fischer blev tyska mästare och vann pokalen och fick spela Champions League finalen i Kiyv. Men det var snarare danska Pernille Harder som dominerade i Wolfsburg. Nilla Fischer gjorde det hon skulle, inte mer och inte mindre. Stina Blackstenius gjorde 13 mål och 8 assist i den franska ligan 2017/18 och har än så länge gjort sex mål i den nya säsongen. Samtidigt vann hon landslagets skyttelgia 2018 med fem mål. Men jag tvivlar på att juryn ger Diamantbollen till en 22-åring. Det skulle kräva mycket mod och innovation att göra detta val och när jag tittar på listan av vinnare från de gångna åren, så hittar jag faktiskt en spelare som fick den härliga statyn när hon var endast 22 år gammal. Det var Lotta Schelin 2006.

Lotta vann bollen faktiskt fem gånger. Men efter det var det Caroline Seger som i 24 års ålder vann utnämningen 2009 – året där hon blev svenska mästare med Linköpings FC.

Tittar juryn på spelarens framgångar och avgör detta, så måste det bli Nilla Fischer.

Tittar juryn på spelarens individuella prestation under 2018i både seriespel och landslaget, så ser jag Kosovare Asllani och, ja, Elin Rubensson som två favoriter.

En annan favorit är förstås Caroline Seger som har spelat en mycket stabil vår, men som dock sedan blev skadad och som tappade både SM-guldet och Champions-League-platsen till slut.

En solklar kandidat borde även Sofia Jakobsson kunna vara. Med tanke på att hon var korsbandsskadad 2017 och med tanke på vilken otrolig comeback i landslaget hon har lyckats med, är hon faktiskt en av mina favoriter. 28-åringen har etablerat sig som en av landslagets viktigaste spelare.

Får jag välja står det mellan Asllani, Rubensson och jakobsson, men jag är säker på att både Fischer och Seger är mycket tunga kandidater för juryn. Möjligtvis borde man även belöna Linda Sembrant för en lång och stabil karriär.

 

 

 

 

Linda Sembrant spelade mest under 2018

30794967830_cf28273597_kSverige har spelat 12 matcher under 2018. Nu kan bloggen avslöja vem som fick mest speltid under året.

Det är mittbacken Linda Sembrant från Montpellier HSC, 23 minuter spelade hon mer än dubbla lagkamraten Sofia Jakobsson. 

1080 minuter spelade det svenska landslaget under 2018. Jag har tagit bort stopptidsminuter ur ekvationen och alla spelare som byttes in i 90:e minuten eller senare har fått en minut till godo.

Här kommer Sveriges topp 15 spelare i antal spelminuter under 2018.

  1. Linda Sembrant (Montpellier HSC) 923 minuter (= 84,6% av den totala speltiden)
  2. Sofia Jakobsson (Montpellier HSC) 900
  3. Magdalena Eriksson (Chelsea Women) 891 minuter (= 82,5%)
  4. Kosovare Asllani (Linköpings FC) 805
  5. Jonna Andersson (Chelsea Women) 769
  6. Hedvig Lindahl (Chelsea Women) 720
  7. Hanna Glas (PSG) 711
  8. Elin Rubensson (Kopparbergs/Göteborg FC) 697
  9. Caroline Seger (FC Rosengård) 683
  10. Stina Blackstenius (Montpellier HSC) 653
  11. Nilla Fischer (VfL Wolfsburg) 523
  12. Olivia Schough (Kopparbergs/Göteborg FC) 444
  13. Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam) 360
  14. Hanna Folkesson (FC Rosengård) 331
  15. Fridolina Rolfö (Bayern München) 321

Jakobsson spelade alltså mest, men man måste tillägga att det är Hedvig Lindahl som är målvakt #1 i Sverige och att Gerhardsson gav två matcher var till Hilda Carlén och Zecira Musovic. Caroline Seger var skadad en längre period och vilades i en annan match. Nilla Fischer avstod av privata skäl från ett flertal matcher och nu vilades hon under England-samlingen. Trion Lindahl-Fischer-Seger är dock central i den svenska startelvan som kommer att spela VM 2019. Även Fridolina Rolfö var skadad under flera landslagssamlingar och hade säkert fått betydligt mer speltid.

33 spelare fick spela under det gångna landslagsåret. 23 får Gerhardsson ta med till VM. En ungefärlig önskestartelva ser ut så här

Hedvig Lindahl, Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Caroline Seger, Elin Rubensson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson.

Där bakom är det främst Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson som kan konkurrera om en plats i startelvan. Olivia Schough och Hanna Folkesson är inbytesspelare som kommer att samla fler minuter under nästa året, men som knappast ingår i en startelva om alla är friska. Amanda Ilestedt fick fyra gånger 90 minuter och skötte sig bra, men spelade endast när Nilla Fischer inte var med. Både Sembrandt och Eriksson har starkare kort för tillfället.

Bakom dessa 15 spelare som nog alla lär få åka med till VM om de är friska ser jag även Anna Oskarsson och Anna Anvegård att konkurrera på allvar om en plats i VM-truppen.

Återstår fem platser i VM-truppen. Två av dessa är målvakter. Zecira Musovic känns ganska säkert och just nu ligger Cajsa Andersson bra till.

Det är mer eller mindre endast tre platser som står mer eller mindre helt öppet för en större grupp spelare att tävla om – om ingen av de 20 skadar sig.

 

 

Inför England

28460942175_9cfc7452d1_kPeter Gerhardssons Sverige spelar om drygt tre timmar sin tolfte och sista landskamp under 2018. Än så länge har man en målskillnad på 24:6 och 25 poäng av 33 möjliga på kontot. Det innefattar alltså åtta vinster, en oavgjort (mot Sydkorea) och två förluster (mot Ukraina och Italien).

England som man möter borta kl 1330 lokal tid på en med 12 000 personer slutsålt New York Arena, inte i New York (USA) utan i Rotherham (Yorkshire) är det högst rankade laget Sverige möter under 2018. 12 000 innebär även den största publiken som Sverige spelar inför under året.

Innan dess har det varit Kanada som Sverige slog med 3:1 under Algarve turneringen.Kanada ligger på en femte plats i världsrankingen. Men annars har man mött lag som inte direkt tillhör A-gruppen i världens damfotboll: Sydafrika (50), Sydkorea (14), Ryssland (26), Ungern (45), Kroatien (50, lika med Sydafrika), Ukraina (25), Danmark (16), Norge (13) och Italien (17). En hel del av matcherna var VM-kvalmatcher och även i Algarve har man inte möjlighet att påverka motståndet. Men de tre motståndarna man valde till träningsmatcher var alltså Sydafrika, Norge och Italien och nu England. Phil Neville, Englands förbundskapten, har nyligen sagt att han vill spela träningslandskamper mot världens bästa lag, eftersom det är dem man kommer att möta när man har ambitioner att vinna medaljer i en stor turnering.

Hur ser skytteligan ut för landslaget så här långt? Som sagt så blev det 24 mål.

Stina Blackstenius (Montpellier HSC) 5
Fridolina Rolfö (Bayern München) 3
Sofia Jakobsson (Montpellier HSC) 2
Loreta Kullashi 
(Eskilstuna United) 2
Mimmi Larsson (Eskilstuna United) 2
Elin Rubensson (Kopparbergs/Göteborg FC) 2
Filippa Angeldahl (Linköpings FC) 1
Kosovare Asllani (Linköpings FC) 1
Magdalena Eriksson (Chelsea Women FC) 1
Hanna Folkesson (FC Rosengård) 1
Olivia Schough (Kopparbergs/Göteborg FC) 1
Caroline Seger 
(FC Rosengård) 1
självmål 2

32 spelare har hittills spelat för A-landslaget i år. Vilken startelva kan vi förvänta oss med tanke på hur många spelminuter dessa 32 fick och med bakgrund att både Hanna Glas (PSG) och Stina Blackstenius (Montpellier HSC) saknas pga skador och Nilla Fischer står över matchen. Jag tror att Gerhardsson släpper ungefär följande startelva om 25 minuter:

Hedvig Lindahl, Nathalie Björn, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt, Jonna Andersson, Caroline Seger, Elin Rubensson, Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.

Matchen visas live på CMore för prenumeranter eller till en matchbiljett på 149 kronor (dyrare än alla livematcher i Damallsvenskan). Men den går även att se gratis på Twitter på @lionesses.  

Nu har Gerhardsson också släppt sin startelva och jag hade bara nio rätt. Istället för Nathalie Björn spelar Jessica Samuelsson och istället för Fridolina Rolfö spelar Anna Anvegård. Jag hade inte koll på Samuelssons hälsotillstånd, i Arsenal har man ju börjat spela henne rätt försiktig. Anvegård får sitt livs största test hittills.

I England gör lagkaptenen Stephanie Houghton sin 100:e landskamp.

 

 

Ronja Aronsson: ”Det är 21 stycken stjärnor i det här laget”

33707976343_5d50745cbc_kI lördags tog Piteå IF SM-guld och nästa år spelar PIF alltså i UEFA Women’s Champions League. En avslutning på säsongen som man egentligen kunde ha anat efter den otroligt starka starten som Piteå hade, men övermäktiga Rosengård favoriserades av nästan alla experter.

Nu har den första euforin lagt sig lite grand och det var dags att prata med en ny svensk mästare. Jag ringde upp blott 20-åriga Ronja Aronsson som trots sin unga ålder var inne på sin åttonde (!) säsong i Piteå. Första året, 2011, blev det endast en match, Aronsson byttes in mot Dalsjöfors som även dem skrev ett sorgligt kapitel svensk fotbollshistoria när de fick lämna Damallsvenskan mitt under säsongen. Men Ronja spelade sina första damallsvenska minuter och hon var endast 13 år och 9 månader gamla.

Så i hennes fall skulle man säga att hon vann sin första SM-guld när hon var så ung som tjugo eller att hon fick spela åtta säsongen för att äntligen vinna första guldet…

Hur känns det då, Ronja Aronsson? Grattis till SM-guld!

”Tack, det är jättesjukt, jag har inte tagit in det än,” säger hon.

Beskriv lite vad som hände efter matchen och under kvällen som följde.

”Vi firade ett tag i omklädningsrummet och sen åkte vi till en restaurang här i Piteå och åt med ledare och med styrelsen och hela laget. Efter det fortsatte vi tjejer i laget och gick ut här i Piteå till sen sportsbar. Vi hade det kul hela kvällen och natten.”

Jag föreställer mig ju att det måste ganska svårt att varva ner efter den största vinsten i ens liv som ju även hade en viss dramatik med matchen i Göteborg. Var det lätt att somna sen?

”Det kunde jag verkligen göra,” berättar Ronja Aronsson. ”Jag var helt slut. Man var ju slut efter matchen och slut efter hela säsongen.”

Och i söndags fortsatte det ju i Piteå med firandet?

”Jo, de hade gjort en scen i en av våra gallerier där de hyllade oss och hela småstaden var proppfull med folk, det var jättekul att så många kom och firade oss.”

Publiken har ju alltid varit ett stort stöd till Piteås damlag med bra publiksiffror och en känsla att laget är den del av staden. Hur var det i år?

”Vi har ju legat så pass bra hela året,” säger Aronsson.

Ronja1”Vi har ju egentligen alltid, som du säger, haft en bra publik och bra stöd på våra matcher, men det här året har det egentligen varit mycket folk varje match för att vi har legat så bra till hela säsongen. Sen var det ju så under de där sista omgångarna, när man gick ut på stan, så stannade folk och önskade lycka till, sa att de hejar på oss, håller tummarna vart man än gick. Det är klart att det uppmärksamma jättemycket när det är en så liten stad.”

Åtta säsonger har gått sedan du debuterade i Damallsvenskan och till slut av dessa första åtta kom ni allt närmare ädla medaljer. Hur blickar du tillbaka på åren som gått, kanske SM-guld var en logisk konsekvens av en utveckling?

”Till en början av mina år, så låg vi ju 10:a, 8:a de första åren” kommer Ronja ihåg.

”Sen, de senaste 3-4 åren har vi legat på tredje, fjärde plats. Förra hösten började vi ju med ett nytt spelsystem, 3-4-3 och ser man bara på matcherna under hösten, så hade vi vunnit Allsvenskan. Inför det här året var det nytt och kul att spela en hel försäsong med det här spelsystemet och vi kunde se hur bra det kan bli. Sedan började vi ju väldigt bra med sju vinster och så fick vi liksom bugga på på det. Det finns ju vissa matcher när man inte fungerar, då fick vi börja om igen. Lägga grunden i försvarsspelet, hur jobbar vi i anfallsspelet och så kom vi egentligen direkt ur en svacka och det tror jag verkligen har gett oss styrka det här året. Gjorde vi nån dålig prestation, så har vi direkt jobbat på och tagit tag i det för att inte hamna i en dålig trend länge. Vi studsade tillbaka direkt.”

Under året har jag pratat med både Ellen Löfqvist och Nina Jakobsson i bloggen. Båda är från Norrland, du är från Piteå och jag räknade väl drygt 15-16 spelare i truppen som har moderklubbar i Norrland. Nånting som är smått otroligt bra.

”Vi har ju haft tur att det är så många som har varit i Pite många år,” förklarar Ronja Aronsson.

Ronja2”Speciellt om man kollar på backlinjen med June [Pedersen], Faith [Ikidi], Emelie [Lövgren] och Lena [Blomkvist] till exempel. Där har vi ju till exempel rutinerade spelare som har varit och jobbat med Stellan [Carlsson] i många år. Försvarsspelet är nånting som vi har jobbat med Stellan väldigt mycket och det här senaste året har vi byggt ut vårt anfallsspel. Det resulterar ju såklart i fler poäng när man kan avgöra fler matcher och inte bara stänger ner matcher, nu kan vi avgöra dem.”

Det fanns några nyckelmatcher i år som ni vann och den första var säkert bortamatchen mot Linköping där ni vann på tilläggstid?

”Ja, gud, den matchen.”

”Efteråt, så pratade vi att vi kände aldrig att nu kommer vi att förlora eller vi tar en poäng. Vi kände verkligen, det här kommer att lösa sig. Om vi pumpar på, kommer ett mål, det gjorde det ju och det har vi också lärt oss att matchen är inte slut förrän domaren har blåst av. Det är också en styrka av det här laget att vi kör på tills domaren har blåst av. Jämfört med förra året hade vi sex förluster förra året, men vi hade också sex oavgjorda och de oavgjorda har vi liksom stängt och vunnit, det är också nån anledning att vi tog guldet: Vi har avgjort i de här täta och tajta matcherna. 0 oavgjorda i år och sex förra året och sen hade vi lika många förluster som förra året.”

”Första året jag var med var det väldigt många blandade och starka individer,” säger Aronsson.

”Sen har de försökt jobba med lokala spelare och etablerat ett väldigt tydligt spelsystem och Stellan var väldig tydligt vad han vill ut av oss, vad vi har för matchidé, hur försvarsspelet ska funka och sen i år har vi jobbat mer med hur vi jobbar i anfallsspelet. Där har vi fått vara fria, att individen ska vara kreativ i det kollektiva också. Det är nånting som har gett resultat i år att vi inte bara lagt all fokus på försvarsspelet utan att man även kunnat känna sig fria i anfallsspelet och fått kliva fram.

Göteborg har Elin Rubensson, Rosengård har Caroline Seger, men med Piteå tycker de flesta att detta lag inte har självklara stjärnor?

”Det finns ingen stjärna i det här laget säger många, men det är liksom 21 stycken stjärnor i det här laget.”

”Det är inte några enstaka som ska sticka ut som ska vinna matcher. Vi är en väldig bred trupp med många bra spelare och det är också nånting som Stellan trycker på jättemycket att man i slutändan behöver ha en bred trupp och att alla ska bidra lika mycket och det tror jag faktiskt Rosengård förlorade lite på. De har inte en sån bred trupp och kan inte lyfta spelare på samma sätt som vi kan. Det tror jag är absolut en orsak till att vi tagit SM-guld i år.”

Kollektivet som stjärna. Der Star ist die Mannschaft. Det sa Tysklands förbundskapten Berti Vogts om sitt lag som vann guld i EM i England 1996.

Vad händer härnäst i Ronja Aronssons liv?

”Just nu är det bara att njuta. Det kommer ett landslagsläger nästa vecka och sen går vi på ledighet, då gäller det att fylla batterierna och sen börjar försäsongen och vi har en väldig lång säsong framför oss. Jag tänker inte så mycket på det, men jag vet att det kommer i en snar framtid, men just nu fokuserar jag bara på landslaget nästa vecka.”

Blir det nån fin resa under semestern?

”Jag ska först till London en sväng och sen åker jag till Mexiko,” avslöjar Ronja.

Och A-landslaget, när kommer det?

Jag har inte bråttom, men jag vill kunna ta steget och få se vad det är som krävs om man är på A-landslagsnivå. Men jag känner mig inte alls stressad att behöva komma dit just nu samtidigt som jag förstås gärna skulle konkurrera om en plats i en VM-trupp nästa sommar, men det är många duktiga spelare i det här landet.

Gårdagens känslor

DSC05756Det är lite för tidigt att analysera och sammanfatta Damallsvenskan 2018. Det ska göras i sinom tid. Jag vill prata med några av aktörerna innan de åker på en välförtjänt semester, få deras syn på det som varit och det som kommer. Efter säsongen är alltid före säsongen. Men än är den inte över. Det återstår två, egentligen tre matcher.

Först har Linköpings FC den tuffa uppgiften att vinna borta över franska storlaget PSG med 3:1, 4:2, 5:3 eller 3:0 eller efter straffar om det slutar 2:0. Sedan är det Rosengårds tur att vända den snöpliga 2:3 förlusten mot Slavia Prag på bortaplan. Där räcker det redan med 2:0. Och till slut ska vårt landslag möta England på bortaplan vilket är hemmaplan för Hedvig Lindahl, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson och Jessica Samuelsson. 

Silly season kommer att börja nu, den har redan smygstartat med Elise Kellond-Knights flytt till Australien och vidare till Seattle när den amerikanska säsongen närmare sig. Kellond-Knight sitter i skrivande stund redan på ett flygplan som ska ta henne hem till Australien efter att hennes Hammarby får lämna Damallsvenskan och Stockholm åter igen står med ett enda lag i högsta serien. Ett lag som själv missade Elitettan med bara tre poäng. Vi måste återkomma till Stockholmsfotbollen senare.

Vilka spelare kommer att lämna Damallsvenskan och har fått intresse av de penningstarka utländska klubbarna? Vilka utländska spelare kommer att rekryteras till de 12 klubbarna i Damallsvenskan där Kungsbacka DFF och troligtvis KIF Örebro är nykomlingarna om de senare nu inte förstör sin säsong genom att förlora borta mot redan nedflyttade Västerås BK 30 om någon timme? Kommer någon av våra svenska utlandsproffs tillbaka? Stina Blackstenius har det varit rykten om ganska länge, men nu gjorde hon visst sex mål på två matcher för sitt Montpellier.

Innan vi tar alla dessa frågor och får en del svar, låt oss blicka tillbaka på gårdagens känslor efter den 22:a och sista omgången i årets serie som fick den hittills mest överraskande mästaren under 2000-talet.

View this post on Instagram

SVENSKA MÄSTARE 2018! 🏆🏆🏆

A post shared by Cajsa Andersson (@cajsa.andersson) on

Cajsa Andersson lyfter SM-bucklan. Hon vinner den för tredje gången i rad med två klubbar. Nu tror jag inte att hon blir årets målvakt på Fotbollsgalan om två veckor, men visst är detta en bedrift värd ytterligare ett pris.

View this post on Instagram

Jag hade trott och hoppats så mycket den här säsongen. Speciellt efter att vi äntligen fick komma tillbaka till Hammarby IP. Just nu känner jag mig så sjukt ledsen, tom och trött. Men även väldigt tacksam för det outtröttliga stöd som vi har fått genom allt. Det finns så många att tacka, speciellt @isopeter som har ställt upp med sin kamera och gjort oss synliga, @pillyol @gullmarscorner @annawester som var en språngbräda för så mycket kärlek och viktigt ekonomiskt bidrag och @bajens_tjejtjusare som åker land och rike för oss och ni är MÅNGA MÅNGA fler där ute. Vi har verkligen gjorde det här tillsammans och jag är så fruktansvärt ledsen att vi inte lyckades bättre. Jag är trots det här så otroligt stolt över hela laget. Vi har verkligen krigat. 2018 kommer inte gå till historien som livets bästa, men det kommer nya som tur är.

A post shared by Olga Ekblom (@olgaekblom) on

Hammarbys lagkapten Olga Ekblom är ledsen efter att hennes lag får lämna Damallsvenskan för tredje gången under 2010-talet. Efter att ha besegrat Kopparbergs/Göteborg FC med 2:1 i en mycket väl utförd match för en dryg månad sedan föll Bajen ihop och förlorade fyra gånger i rad med en målskillnad på 2:14.

Anja Mittag har varit med om det mesta i fotbollen. Det är inte första gången hon sitter sorgsen och trött på en fotbollsplan efter en tung förlust. Men hon har även upplevt allt annat också och vunnit ALLT man kan vinna. Anja var Rosengårds bästa spelare de senaste veckorna. Kommer 33-åringen att fortsätta en säsong till?

View this post on Instagram

SM-GULD!!! 🏆✨❤️

A post shared by Ellen Löfqvist (@ellenlofqvist) on

Med sina 21 år och 20 dagar är Ellen Löfqvist Damallsvenskans yngsta lagkapten. Hon tog över kaptensbindeln i Piteå från Josefin Johansson som tog ett sabbatsår för att föda barn. Först sa Ellen nej till kaptensbindeln, sedan ringde hon lagledningen och undrade om man fick ändra sig. Det fick man. Och Löfqvist blev lagledningens förlängda arm på planen och gjorde ett alldeles strålande jobb.

En rätt så typisk Elin Rubensson bild från 2018. Vilket år 25-åringen har haft! Självklart är hela laget ansvarig för andra platsen, men kombinationen av tränaren Marcus Lantz och spelaren Elin Rubensson ledde till KGFC:s stora succé, inte minst i går med två mål. Elin gjorde även årets mål i Damallsvenskan mot Linköpings FC, dessutom gifte hon sig och jag tror att allt detta är bara början. Trots hennes femårskontrakt kommer utländska klubbar att jaga henne framöver. Allt detta räckte dock inte för att väcka intresset hos Fotbollsgalans eminenta jury – juryn räknar inte henne bland säsongens bästa spelare. Det är de ganska ensamma om.

Den enas sorg är den andres lycka. Ibland är det så. Vittsjö vann med 3:0 borta över Hammarby och stannar i Damallsvenskan även för en åttonde säsong 2019. Efter att skyttedrottningen Linda Sällström drog till Paris FC var det nog många som såg mörka moln över Vittsjö IP, men laget spelade egentligen stundtals alldeles för bra fotboll för att flyttas till Elitettan. Med 4:0 över Eskilstuna och 3:0 över Bajen skaffade man de nödvändiga poängen. Grattis!

Göteborg till Champions League

Elin1

Elin Rubensson gjorde både 1:0 och 2:0 för Göteborg i dag

Jag såg halvmatchen sittandes bredvid och bakom Shannon Lynns mål på Hammarby IP i dag och vilken rysare de blev. Första halvleken var Göteborgs, man började precis som Vittsjö på Hammarby IP med ett snabbt mål och det var ingen annan än Elin Rubensson, hon som inte platsade i LdB FC Malmö när det begav sig, som sände två lilla vykort till sin föredetta klubb: 1:0 och 2:0 genom Göteborgs MVP, en spelare som inte fick en enda nominering av den kompetenta juryn till Fotbollsgalan. Det är Elin Rubensson som har stor del i att hennes KGFC får spela Champions League nästa år.

Inte många trodde nog att Rosengård skulle kunna göra tre mål i andra halvleken, men storfavoriten kvitterade på bara fem minuter. Efter Rubensson gjort det som man kallar ”brace” på engelska och som har ingen svensk motsvarighet (att bli dubbelmålskytt) gjorde Lise Marie Utland samma sak för Rosengård, fast snabbare. Det tog endast fem minuter. Det kändes att de för det mesta väldigt unga spelarna i hemmalaget blev nervösa och gästerna fick övertag och satsade för segern och SM-guld.

Men anfallsvågorna där Anja Mittag gång på gång visade att hon är FCR:s MVP i år mattades av mot slutet när båda lagen blev trötta. Rosengård fick satsa allt på ett segermål och till och med målvakten Zecira Musovic kom fram i hemmalagets straffområde. Jonas Eidevall fick riskera allt och – förlorade allt. Han spelade ju mot Damallsvenskans bästa omställningslag.

blomman

Bollen på väg till Blomqvist och tydligt ser man att Rosengård har två utespelare plus Zecira Musovic före Rebecka Blomqvist

En mycket bra passning av storspelande målvakten (årets målvakt?) Loes Guerts hamnade hos Rebecka Blomqvist i 90:e minuten och hon tvekade inte och avgjorde strax efter att Anja Mittag hade missat ett läge för Rosengård. Rosngårds målvakt Musovic tyckte i efterhand att Blomqvist var offside, men det var hon definitivt inte med flera meters marginal.

Åter igen försökte FCR att forcera, det blev ju fem minuters stopptid, men åter igen kom en omställning och Julia Zigiotti (som saknades inte minst i dag i Hammarby…) prickade in avgörandet.

KGFC till Champions League för första gången sedan Torbjörn Nilssons tider.

Och FC Rosengård (fd LdB FC Malmö och fd Malmö FF) avslutar för första gången sedan 2009 utanför UWCL-platserna. Tidigast 2020/21 kan det bli spel i Europa igen om man nu inte vänder mot Slavia Prag och vinner hela turneringen.