Etikettarkiv: Jack Majgaard Jensen

Grahn ut, Dahlin in i Hammarby

42390903041_3e339e93b1_k

Hammarbys bänk i bakgrunden. Jag hann inte ta en bild på tränaren innan hon avgick.

”Turbulenser på Södermalm” hade rubriken också kunnat vara. För inte ens fyra månader sedan sparkade Hammarby sin tränare Olof Unogård och presenterade Ann-Helen Grahm, bl a fd assisterande förbundskapten till Thomas Dennerby i Sverige och Anna Signeul i Skottland som ny huvudtränare.

112 dagar senare sa Grahm upp sig. Anledningen är tydligen att hon saknar förtroende från spelartruppen.

I februari citerades Ann-Helen Grahm såhär på hemsidan: ”Förutom det faktum att Hammarby har en omfattande historia med många stolta traditioner att förvalta så känner jag att det finns såväl kvalitet som potential och framåtanda i föreningen, bland supportrar och inte minst bland spelarna.”

I går säger hon: ”Anledningen till mitt beslut har sin förklaring i att det har framförts synpunkter från spelartruppen som för mig är oacceptabla och som gör att jag känner det som ej möjligt att fortsätta leda laget”

Enligt ordföranden Richard von Yxkull har styrelsen försökt att övertala Grahmatt stanna kvar, men lyckades inte. Laget tas nu om hand av assisterande tränaren Jackie Bachteler tills vidare innan man hittat en ersättare.

Vi kommer troligtvis aldrig att få veta vad som har hänt eller för att citera Ann-Helen Grahm vilka synpunkter som framförts från spelartruppen. Synpunkter kan ju bara röra hennes arbete som tränare, antingen hur hon skötte träningarna, hur hon interagerade med truppen som kollektiv och individuellt, vilken taktik hon bestämde eller på vilka positioner och med vilka uppdrag spelarna fick spela. Framfördes synpunkterna från hela truppen eller bara från delar av truppen?

Hur som helst är detta inte första gången spelare orsakar att en tränare sparkas eller säger upp sig. Det har hänt tidigare i Hammarby (inte med Unogård dock), det har hänt i Linköping med både Kim Björkegren och Marcus Walfridson, det hände i Rosengård med Jack Majgaard Jensen och i många fler fall.

EDIT: Det tog endast drygt 24 timmar, då hade Hammarby redan hittat en ny tränare som kommer att stanna kvar säsongen ut. Det är snart 31-åriga Isak Dahlin som blir Damallsvenskans nyaste tillskott. Dahlin har levt nästan hela sitt vuxna fotbollsliv inom Bajen familjenkommer ursprungligen från Spånga, en närförort i Stockholm och har även spelat för Akropolis 2005 spelade den dåvarande mittbacken i juniorlandslaget. Han har erfarenhet som tränare från juniorfotbollen dock inte inom elitfotbollen. Hans första uppgift blir att ta tre poäng mot Vittsjö GIK som jobbar med erfarna tränarna Thomas Mårtensson och Matt Ross. 

Grahm är efter Olof Unogård, Marcus Walfridson och Jonas Björkgren redan den fjärde tränaren som lämnar sin post. Och då har vi alltså endast sett 7/22 matcher.

Apropå Linköping, så vill ordföranden Christer Mård nu att interimstränaren Henrik Jensen ska stanna säsongen ut. Samtidigt har han berättat att drygt tio personer har hört av sig och sökt tjänsten som tränare för LFC. Efter landslagsuppehållet kommer samtalen med Jensen att fortsätta. Han har en bra förankring i spelartruppen och klubben är nöjd med jobbet.

 

 

Annonser

Inför Damallsvenskan: FC Rosengård

33942806034_4046a9a2e4_k

Kommer Lotta tillbaka i år?

De senaste två åren hade jag FC Rosengård som guldfavorit i Damallsvenskan. Bägge gångarna vann Linköpings FC sm-guld. Jag har flera gånger kritiserat att Rosengårds startelva har Sveriges i särklass högsta genomsnittsålder och i maj 2017 mönstrade FCR en startelva som var 29,09 år gammal, i snitt alltså, nästan fem år äldre än de andra topplagen.

Jag tror inte att de ansvariga i Malmö läste inlägget från i maj 2017 och tänkte, men nu ska vi ändra på det här. Det var ju precis det som hände i höstas. Efter flera år med ”färdiga” utländska och svenska spelare kring eller över 30-årssträcket som nyförvärv hat Therese Sjögran och hennes fantastiske assisterande Erling Nilsson upptäckt att framtiden är 90-talisternas. Åtminstone under några år.

I höstas kom beskedet att klubben väljer att satsa på 21-åriga Zecira Musovic istället för 34-åriga Erin McLeod. Det var ett avgörande val. Båda målvakter hade man inte kunnat behålla, eftersom båda med rätt gör anspråk på att stå som förste målvakt, men med tanke på ett perspektiv bortom 2020 bestämde sig Sjögran/Nilsson för Musovic. Annars hade nog ”Zesse” som hon kallas dragit någon annanstans.

Inte heller McLeods fru Ella Masar McLeod stannade i Malmö och hon var av någon anledning besviken på klubben, hävdade dock att det hade inget med saken att göra att hennes maka inte fick ett nytt kontrakt.

Masar var förstås en förlust och det var även Lina Nilssons beslut att lägga av pga skador. Anita Asante fick inget nytt kontrakt, istället satsade klubben ungt.

Med Johanna Rytting Kaneryd hämtade man en av Sveriges största talanger (som sedan blev korsbandsskadad väldigt fort). Med Natalie Björn och Fiona Brown fortsatte man att handla i Eskilstuna. Talangen Nellie Lilja kommer från LB 07 och norska målsprutan Lise Marie Utland från Røa. Plötsligt kan Rosengård mönstra en startelva (som mot Kristianstad senast i svenska cupen) som är 26,1 år gammal. Och med rekryteringen av Rytting Kaneryd, Björn och förlängingen av Musovics kontrakt har man nu också visat vart vägen ska gå.

Rosengård har en mycket stark trupp att mönstra som byggs kring veteranerna Caroline Seger, Anja Mittag och Alexandra Riley. Tyvärr känns det ju som om Lotta Schelins karriär som fotbollsspelare är över. 34-åringen som under många år var Sveriges bästa fotbollsspelare och som var med och byggde upp Olympique Lyon som världens starkaste varumärke inom damfotbollen är fortfarande sjukskriven och har inte kunnat tränas för fullt sedan i somras.

Jag ser Rosengåtds trupp åter igen som snäppet vassare än de andra topplagens och tror att Rosengård med nygamle tränaren Jonas Eidevall (en gång i tiden assisterande till sparkade tränaren Jack Majgaard Jensen) vinner SM-guld igen.

Mitt tipps: FC Rosengård vinner SM-guld.

 

Detta var Damallsvenskan 2017

Säsongen 2017 är över i Sverige. Damallsvenskan, Elitettan och alla andra serier har spelats, likaså går UEFA Women’s Champions League till vintervila och endast Linköpings FC kommer att fortsätta för svensk del. Det svenska landslaget kommer att spela en landskamp mot Frankrike i Bordeaux den 27 november, innan dess ser vi många damallsvenska profiler i Kviberg utanför Göteborg i en D23-match mot – just det, Frankrike.

Jag har läst Spelare12’s sammanfattning av årets serie där han går igenom lag för lag och jag kan inte säga annat än att jag håller med om det mesta.

Där skulle jag kunna avsluta detta inlägg. Men jag vill summera året på ett annat sätt.

I år såg jag följande 17 matcher i Damallsvenskan på plats:

34106267515_5208e8846f_k

Fiona Brown i duell med Amanda Johansson

Eskilstuna United – Hammarby 1:0 (17 april, 2013 åskådare!!). Fiona Brown med segermålet. Kort snack med henne efter matchen.

iva

Iva Landeka nickar in 3:1 till FC Rosengård

Djurgården – FC Rosengård 1:3 (19 april, jag intervjuade Lieke Martens som sedermera skulle lämna Sverige, vinna EM-guld och bli Europas och världens bästa fotbollsspelare)

34085154191_187500ed27_k

Marija Banusic på strålande humör på Tele2Arena

Hammarby – Linköping 1:3 (22 april; på TELE2ARENA gjorde Marija Banusic två mål och presenterade sig som vårens bästa svenska forward)

fcr

Rosengård fick ta sin första smäll i Eskilstuna (2:3)

Eskilstuna – Rosengård 3:2 (3 maj, 2863 på Tunavallen. Rosengård fortfarande med Lotta Schelin och Lieke Martens, med Emma Berglund och Amanda Ilestedt, men ändå en sällan skådat stämning i gångarna efter matchen. Eskilstuna ledde med 3:0 innan Anja Mittag och Lotta snyggade till resultatet. En tvivlande Jack Majgaard Jensen tog ansvar för förlusten och FCR-spelarna passerade med stensikten på väg mot bussen. Endast Lotta Schelin kunde svälja besvikelsen och prata )

addo

African dance – Elizabeth Addo och Tabitha Chawinga firar mål på stopptid

Djurgården – Kvarnsveden 1:2 (6 maj; Kvarnsveden tappade Johanna Axfeldt efter ett tidigt rött kort och låg under, men Tabitha Chawinga gjorde två mål efter två fina passningar av Ama Pele aka Elizabeth Addo. Med den matchen i minnet förstår jag inte hur ett lag som kunde spela en så pass bra fotboll som den som KIK presterade på Stadion den dagen behöver gå ner till Elitettan. Jag pratade kort med Addo efter matchen och kommer ihåg målfirandet på tilläggstid mellan Addo och Chawinga.)

33707952863_48bfabcc1c_k

Josefin Johansson på Zinkensdamms IP

Hammarby – Piteå 0:1 (7 maj. Ingen välspelad match och jag tvivlade starkt på Hammarbys chanser att vara kvar i Damallsvenskan. Men det finns få lag som är så pass bra att spela på resultat som Piteå. Efter deras mål var matchen i princip avgjort.)

33852691463_c36382be86_k

Fantastisk försvarsinsats från Alexandra Lindberg och Hammarby mot Anja Mittag och Rosengård

Hammarby – Rosengård 1:0 (14 maj. En nyckelmatch. Nyckelmatch för Hammarby där Julia Zigiotti Olme gjorde ett av flera viktiga mål, men även för Rosengård som innan alla spelarflytt inte förmådde att göra mål på Hammarby. Den förlusten gjorde väldigt ont, men visade egentligen också att det skulle bli svårt att vinna SM-guld trots 15:4 avslut. I Hammarby kämpade alla för alla, suverän laginsats. Jag snackade med Cathrine Dahlström inför och med Alexandra Lindberg [matchens gigant] efter matchen).

33976036033_bf9dea54d5_k

Amanda Ilestedt hoppar högre än Cajsa Andersson i en match där Rosengård hade en drömstart utan like

Linköpings FC – FC Rosengård 0:3 (20 maj; En suverän seger för Rosengård som visade klass och gjorde två snabba mål i fjärde och femte minuten som dödade matchen. Skillnaden under resterande 80 minuter var inte så stor. Men efter den matchen kändes det att allt var möjligt igen. Jag pratade kort med en väldigt ledsen lagkapten Magdalena Eriksson som gjorde årets tabbe när hon inte var fullt koncentrerad vid ett bollmottagande, något som Lotta Schelin utnyttjade iskallt.)

mich

Michaela Johnsson gör 1:0 till LB07 mot Hammarby

Hammarby – Limhamn Bunkeflo 1:2 (25 maj. LB07 vann pga av att man spelade en fin, snabb kombinationsfotboll och var vassare än Bajen trots nästan lika många avslut. Vårsäsongen var LB07s, höstsäsongen ägdes av Hammarby som blev bästa nykomling i år till slut. Jag pratade med Michaela Johnsson som gjorde LB07s första mål och som tyvärr försvann från klubben efter interna problem under hösten.)

34572091944_60e3e16499_k

Kristine Minde gör 3:1 till LFC mot Kvarnsveden

Linköpings FC – Kvarnsvedens IK 3:2 (18 juni. Åter igen ett exempel på att Kvarnsveden spelade riktig bra fotboll och ibland, som Julia Roddar bekräftade senare i år för mig, hade man en låg lägstanivå. Två mål av Chawinga. Jag var egentligen inställd på derby mellan Hammarby och Djurgården (0:2) den dagen, men försökte samtidigt få en telefonintervju med (i mitt tycke) världens bästa fotbollsspelare Pernille Harder för att höra hennes tankar efter flera månader i Wolfsburg och inför EM. Pernille svarade att visst kunde vi prata i telefon, men vi skulle också kunna göra en intervju face2face i Linköping. Så satt jag ner med den damallsvenska skyttedrottningen från 2016 före och sedan med den blivande skyttedrottningen Tabitha efter matchen. Att Linköping även vann sådana matcher rätt säkert, bidrog starkt till deras guld.)

Hammarby – Kopparbergs/Göteborg FC 0:0 (23 augusti. En ganska chansfattig match, lyckligtvis var det sommar. Båda lagen kämpade mot nedflyttningen och så här efter säsongen en viktig poäng för båda.)

36756503492_bf67fdc023_k

Madeleine Stegius och Sejde Abrahamsson i Stockholmsderbyt

Djurgården – Hammarby 1:0 (30 augusti. Djurgården brukar vinna de flesta derbyn mot Bajen. Så även i år med sex poäng och utan baklängesmål.

36958769876_ef9895e321_k

Brianne Reeds spektakulära inkast

Hammarby – Kvarnsveden 2:1 (9 september. På grund av sådana matcher hamnade Kvarnsveden på elfte plats. Man kontrollerade matchen i den första halvleken, missade chanser, tog ledningen och tillät motståndaren att kriga in sig i matchen… Onödig förlust med sena mål.)

Djurgården – Limhamn Bunkeflo 2:1 (23 september. Mia Jalkerud är en av Sveriges bästa forwards. Nu har jag sagt det och hon borde vara på gränsen till landslaget. Det som Jalkerud har och som de flesta andra inte har är en naturlig instinkt var bollen kommer att hamna. Får Mia ett läge, så blir det väldigt ofta mål. En targetforward, inget muskelpaket som Abby Wambach som kastar in sig (o bollen) i mål utan snarare en Gerd Müller typ. Men samtidigt som hon gör många mål (11 i år) är detta också Djurgårdens problem. De skulle behöva en annan som kan göra lika många för att öka farligheten och minska avståndet till topplagen.)

37476048301_2709dcf7cf_k

Kosovare Asllani kom tillbaka till Sverige efter sommaren. Hon borde vinna Diamantbollen 2017. 

Djurgården – Linköpings FC 1:2 (1 oktober. En match som Linköping kontrollerade och där de gjorde det som fick göras för att ta tre poäng. Kristine Minde gjorde första målet för Linköping, en mycket underskattad spelare som med all rätt blev korad till Linköpings bästa sett under hela året. Jag fattar inte hur Fotbollsgalans eminenta jury åter igen kunde förbise henne när man nominerade bästa spelarna. Anna Oskarsson nickade in 2:0 och Oskarssons rekrytering samt omskolning från yttermittfältare till högerback är ett litet genidrag eftersom här där Jessica Samuelsson verkade lämnade ett stort hål efter flytten till London kan hennes värsta konkurrent om platsen i landslaget komma ifrån.)

24163772808_df16baa083_kHammarby – KIF Örebro 6:1 (14 oktober. Hammarbys befrielse och Örebros debakel. KIF Örebro var inget lag och Hammarby var ett av Damallsvenskans mest sammansvetsade lag i år. Med dunderfiaskot på Zinkensdamm var säsongen och 13 års närvaro i Damallsvenskan över.)

mad

Unstoppable. Briljant match av Madelen Janogy på Stockholms stadion

Djurgården – Piteå IF 1:5 (12 november. Nästan en månad utan livefotboll mellan mina sista två matcher i serien i år.  En övertygande prestation av höstsäsongens bästa svenska fotbollslag. Piteå ”vann” omgångarna 12-22 och Madelen Janogy avslutade säsongen med ett löfte. Jag har aldrig sett henne bättre och hon skulle mycket väl kunna bli ytterligare en i en lång rad spelare som förädlas av succétränaren Stellan Karlsson för att en vacker dag flytta söderut till Linköping eller Malmö.

 

 

 

 

 

Rytting Kaneryd till Rosengård

36119326973_db38367a9a_kNär Djurgården i går kväll tweetade att Johanna Rytting Kaneryd lämnar Djurgården efter två säsonger tänkte jag direkt att hon skulle vara en fantastisk värvning för FC Rosengård.

Den snabba och unga mittfältaren passar perfekt till det vad den nye tränaren Jonas Eidevall sa i flera intervjuer med Sydsvenska Dagbladet och Expressen. Att han vill att Rosengård ska satsa på high speed fotboll. Och jag antar även att Eidevall redan fick ett inflytande på värvingnar, något som föregångaren och fd chefen Jack Majgaard Jensen enligt egen utsago inte hade.

För elva minuter sedan tweetade Rosengård att min magkänsla var helt rätt.

Rytting Kaneryd har skrivit på för två år (2018 och 2019). I pressmeddelandet citeras hon: ”Jag känner mig stolt och glad över att ha skrivit på för FC Rosengård. Det ska bli otroligt motiverande och utvecklande att få träna med dom bästa i Sverige. Känner att det här blir en bra utmaning för mig att ta ytterligare steg i min karriär.”

Det är såklart ett bra beslut av Johanna. Ett flytt utomlands hade varit alldeles för tidigt och spelmässigt passar hon bäst till antingen Linköping eller FCR. Men ännu viktigare är värvningen för det nya Rosengård som ska byggas.

Efter att man bestämt sig för Musovic och valt bort Erin McLeod. Sedan sa Eidevall ”Jag behöver inte ha spelare som hade ett namn i går. De får gärna ha ett namn i dag men framför allt ska de ha ett namn i morron.” Då är Rytting Kaneryd definitivt ett viktigt steg.

Vi kan nog förvänts oss några fler satsningar från Malmöklubben Rosengård inför den kommande säsongen.

När det gäller Djurgården är det också tydligt nu att Malin Diaz har rekryterats för att ersätta Johanna Rytting Kaneryd.

Majgaard Jensens fd assisterande Jonas Eidevall tillbaka i Malmö

Jonas Eidevall är tillbaka som huvudtränare vid Malmö IP. Efter säsongen 2014 slutade Eidevall och gick till danska Lyngby BK där han blev assisterande tränare till en viss Jack Majgaard Jensen. Båda fick sparken 2015 varefter Majgaard Jensen blev huvudtränare i Rosengård och Eidevall jobbade i Helsingborg. När klubben för några veckor sedan gick skilda vägar med Majgaard Jensen hoppade Malin Levenstad in som huvudtränare.

Levenstad ska nu bli assisterande bakom Eidevall. ”Jag är jättestolt och glad över att vara här. Känns extra bra att kunna betala tillbaka till klubben som en gång gav mig chansen,” säger Jonas Eidevall till Sydsvenska Dagbladet.

”Både jag och Malin har erfarenheter av Jonas. Vi har fått massa förfrågningar, Vi är ett populärt lag. Jag vet hur han var som tränare och har han utvecklats från det ser jag alla möjligheter att för honom att lyckas,” säger sportchefen Therese Sjögran till Sydsvenskan.

Åter igen ett personalbeslut där man förlitar sig på det goda gamla man känner, har värdesatt och kommer ihåg. Ändå så är Eidevall endast 34 år gammal och kanske lyckas han anknyta till den tid som hittills varit hans bästa inom karriären. Efter två för klubben snarare mediokra säsonger utan SM-guld behövs dock även en del förnyelse för att kunna skapa något nytt. Så har han utvecklats sedan 2014 finns alla möjligheter att lyckas…

EDIT: I en intervju med Kvällsposten, Expressens skånska gren, är Eidevall som vanligt mycket energisk och tydlig: ”Jag behöver inte ha spelare som hade ett namn i går. De får gärna ha ett namn i dag men framför allt ska de ha ett namn i morron.”

Eidevall säger vidare att Rosengård är ett vinnande lag och att man satsar på inget annat än SM-guld. När det gäller rekryteringen av nya spelare, så säger han så här till Kvällsposten: ”Vi ska vara duktiga i rekryteringen av nya spelare. Jag har förstått att det är ett förändrat landskap ute i Europa med större klubbar och större plånböcker än vad FC Rosengård har. Därför måste vi hitta spelarna innan de större klubbarna gör det, framförallt här hemma i Sverige. Rekryteringen är en nyckelbit.”

Betyder detta att Jonas Eidevall får ett inflytande över vilka spelare som rekryteras till Malmö? Hans fd chef och föregångare på jobbet Jack Majgaard Jensen har ju lite sorgsen sagt att han hade inget inflytande på klubbens inköpspolitik. Men att Eidevall nu får det är en grundförutsättning för att lyckas.

Att Erin McLeod och makan Ella Masar McLeod lämnar Malmö har vi fått höra i veckan. McLeod vill tillbaka till det kanadensiska landslaget som snart spelar två matcher mot USA i San José (Kalifornien) och Vancouver (British Columbia). Masar tweetade i går att hon inte är nöjd med hur klubben skötte deras avsked, men att hon är proffs och tänker leverera till slutet:

 

 

Majgaard Jensen lämnar FC Rosengård

36045913514_6ac61315a0_k

Redan före sommaren ryktades det om att Jack Majgaard Jensen skulle få sparken som tränare i FC Rosengård och att det fanns sprickor mellan honom och delar av laget. Nu är det ett faktum.

44-åringen fick sparken och sportchefen Therese Sjögran säger att ”Detta känns rätt!”

När Anja Mittag i helgen byttes ut mot Ebba Wieder i Rosengårds match mot KIF Örebro och när man såg tyskans missnöje med bytet när hon fick kliva av tyckte många att Mittag var inte lycklig med att få lämna planen. Majgaard Jensen hade, åter igen, vågat att bestämma vad som skulle ske i ett lag som består av mogna, mycket självmedvetna kvinnor. Bytet var kanske sista droppen kan jag tänka nu några få dagar efter det skedde och kanske var det ett medvetet val av tränaren som visste vad som skulle komma.

Man har olika synsätt, heter det i klubbens kommunikation. Olika synsätt på hur laget ska tränas och olika synsätt säkerligen också om hur truppen ska formas. Jag har själv skrivit ett par gånger om att Rosengård i mitt tycke satsar alldeles för mycket på spelare som är 30 och äldre. Valet av Malin Levenstad som Majgaard Jensens efterträdare är intressant. Levenstad är 29 år gammal och därmed yngre än Erin McLeod, Lina Nilsson, Caroline Seger, Anita Asante, Ella Masar McLeod, Lotta Schelin, Anja Mittag och Ali Riley. Vilken auktoritet kommer hon att ha fram till säsongens slut i en klubb där spelarna har tagit över och en föredetta spelare är sportchef? Nu är Levenstad själv en före detta spelare i laget och i praktiken kommer det att bli spelarkollektivet som kommer att bestämma vad som ska hända de närmaste veckorna. Enligt Caroline Seger fick spelarna först veta under torsdagen att Majgaard Jensen ska sluta: ”Det är så här det går till i stora klubbar. Det är bara att acceptera läget. Vi får in en bra tränare i Malin och nu är det upp till oss spelare. Inte så mycket att fundera på,” sade Seger till Fotbollskanalen.

Jag håller inte med. Det är inte så här det går till i stora klubbar.

Det är inte spelare som bestämmer vad som händer i stora klubbar, inte i Olympique Lyon, inte i VfL Wolfsburg och de flesta andra stora klubbar. Jag tror inte heller att spelarna inte visste vad som skulle hända på torsdagen. Det är sannolikt så att spelarna har haft stort inflytande över klubbledningens beslut att bli av med tränaren som har inte levererat det som FC Rosengård ville ha: en klar ledning i Damallsvenskan vid det här laget. Huvudkonkurrenten Linköpings FC har tappat hela anfallet och halva försvaret och leder ändå Damallsvenskan med sex blytunga poäng före storfavoriten.

Men Majgaard Jensen kan inte ha haft det lätt med en trupp som har en inte okomplicerad struktur med många sammanflätade relationer och hierarkier att ta hänsyn till. Rosengård har alltid velat att man betraktar klubben som en klubb som har en bra och nästan familjär atmosfär för spelare och man ville konkurrera med dessa karaktärsdrag med andra klubbar ute i Europa som har mycket pengar att erbjuda. Kanske har detta gått lite för långt.

När Sydsvenskan i dag nämnar Elisabet Gunnarsdottir som en möjlig efterträdare till JMJ år 2018 tror jag att det å ena sidan smickrande för Gunnarsdottir. Å andra sidan tror jag att en tränare som isländskan kommer att tänka lika mycket efter om hon nu skulle få ett erbjudande som en ung talang i dag gör när hon får ett samtal från Malmö. De flesta stora talanger hamnar som bekant någon annanstans och det finns anledningar för detta.

Jag vill att FC Rosengård ska vara en stark och bra damfotbollsklubb även framöver, men tyvärr ser jag Jack Majgaard Jensens sorti och att spelarna tar över inte som ett tecken att man är på den bästa möjliga vägen. Må framtiden visa att jag har fel.

 

 

 

En minut i Malmö

tyreso

2012 avgjorde Jenny Palmqvists beslut att Elin Rubenssons boll inte var i mål vart SM-guldet hamnade. Caroline Segers Tyresö vann med 1:0 mot Anja Mittags LdB FC Malmö. På bilden syns även Vero Boquete som blev så arg på första beslutet av Palmqvist (mål 1:1) att Elaine Moura fick bära iväg henne för att rädda henne från kort. Efter överläggningar med linjedomaren och Tyresös protester ändrade Palmqvist sig.

I går spelade FC Rosengård och Vittsjö GIK 2:2 på Malmö IP. Under och efter matchen var några spelare och sedan även tränare i FC Rosengård mycket kritiska till domare Sara Persson. Caroline Seger och Ella Masar ses vilt gestikulerande och ropande mot både domaren och linjedomaren.

Efter matchen sprang Caroline Seger till domartrion och fortsatte att tala till dem och hon verkade fortfarande mycket arg på TV-bilderna. Regin på damallsvenska.tv bestämde sig då att visa matchstatistik och Damallsvenskans tabell.

Sydsvenska Dagbladet rapporterade om den hårda kritiken mot domarinsatsen. ”Deras insats kan avgöra mycket och idag tycker jag att det gjorde det,” sade Seger till tidningen. Hon antyder alltså att domarens insats har avgjort att FC Rosengård inte vann matchen och tappade två poäng i jakten på serieledande mästarna Linköpings FC som Rosengård ska möta nästa söndag. Framför allt var det dock Rosengårds brist på att förvalta sina chanser som ledde till resultatet.

Även tränare Jack Majgaard Jensen rasade mot domaren. ”Vi måste ha bättre domare i damallsvenskan om vi ska tas på allvar. Det är ett Kalle Anka-domarsystem,” säger han till Sydsvenskan. 

I dag tweetade Ella Masar på morgonen:

Oklart är om hon menar att endast Rosengård förtjänar bättre eller hela serien förtjänar bättre, alltså alla klubbar.

Jag har nu tittat flera gånger på en ytterst händelserik minut på Malmö IP.

Domare Sara Persson gjorde tre bedömningar och fattade tre beslut mellan den 82:a och 84:e spelminuten.

Först skarvade Caroline Seger ett inlägg mot Ella Masar i straffområdet. Masar hamnar i en duell med Vittsjös Ifeoma Dieke och Masar skjuter ut bollen. På TV-bilderna syns att hon börjar jogga tillbaka till mittfältet i förväntan av inspark när domaren bestämmer att det ska bli hörna till Rosengård. Tama protester från Vittsjö-backar. Det blir hörna. En total felbedömning.

Hörnan slås från höger och det är Ida Lyberg som tar den. Bollen flyger mot bortre stolpen och Caroline Seger får en bra träff och nickar mot mål. På mållinjen står Lisa Klinga och nickar bollen. Jag har sett detta nu minst ett halvt dussin gånger och det går inte att avgöra om bollen var bakom linjen eller inte. Det känns som om den var bakom linjen, men det är lite tveksamt att hela bollen var bakom linjen. Dessutom kan man inte gå på känslor här. Domaren Sara Persson låter spelet fortsätta. Inget mål. Caroline Seger och Ella Masar blir ursinnig, gestikulerar och skriker. Jack Majgaard Jensen står vid bänken i coaching zonen och kan från den vinkeln omöjligt sett att bollen var bakom linjen. Men visst litar han på sina spelare som önskade sig inget mer än att bollen var bakom linjen och som kanske också såg det.

Jag säger att det är möjligt att Sara Persson gjorde ytterligare ett fel. Bollen var kanske i mål. Men hörnan som ledde till målet var 100% fel.

Spelet fortsätter. Emmi Alanen får bollen i Rosengårds straffområde, hon vänder sig mot mål och står i boxen. Ida Lyberg kommer, stampar på Alanens fot. Alanen faller. En solklar straff för Vittsjö!

Nej, Sara Persson låter spelet fortsätta. Inga vilda, ursinniga protester från Vittsjö spelare, endast ett par armar som åker upp. Även efter matchen springer inga arga Vittsjö spelare mot domaren trots att de borde fått sin andra straff i matchen och kanske kunnat ta tre poäng mot ett lag de aldrig besegrat tidigare.

Jag svarar på Ella Masars inlägg på Twitter där hon påstår att till och med spelare i Vittsjö erkände att Segers nick var i mål. Jag undrar om även spelare i Rosengård erkände att det var straff bara en halv minut efter den incidenten. Svaret uppfattas som inte relevant, men jag tror fortfarande att den var det.

Felbedömningar drabbade nämligen båda sidor i den här matchen. Jack Majgaard Jensen verkar ha förstått det när han säger: ”Det blir fel på fel på fel och slumpen som till slut avgör.” Han nämner till och med tre fel, möjligtvis alla tre som skedde i minuten på Malmö IP. På så sätt har han förstås rätt.

Ingen hörna för Rosengård! Mål för Rosengård! Straff för Vittsjö! Det är exakt tre situationer som hade kunnat avgöra matchen till det ena eller andra lagets fördel. Tränarens uttalande är mycket mer avvägd medan jag inte förstår spelarna som ju inte direkt börjat spela fotboll i går och som även dem borde förstått att domarens beslut inte bara drabbade dem utan även det andra laget. Som dock avstod från att protestera lika vilt. Det tycker jag var oacceptabelt. Speciellt när domaren redan delat ut ett gult kort borde saken vara avgjort.

I tyska herrligan har man nu infört videodomare som sitter i Köln och övervakar alla matcher. Systemet heter Hawk Eye. Varje lag i serien får betala 135 000 € (1,28 miljoner kronor) per säsong för tjänsten. Hade Hawk Eye funnits på Malmö IP i går hade Sara Persson inte givit en hörna till Rosengård. Den hade följaktligen inte slagits och Caroline Seger hade inte kunnat nicka och det efterföljande anfallet av Vittsjö hade inte heller hänt och straffsituationen hade uteblivit. Matchen hade kanske slutat 2:2 och ingen hade behövts bli arg eller ursinnig.

Eller så får vi bara acceptera att det är fotboll vi sysslar med och att domaren avgör och att det blir fel ibland. Men att det brukar jämna ut sig över en säsong. Men jag skulle definitivt önska mig att man hade mer resurser att stoppa i domarnas ut- och fortbildning samt i deras träning för att göra dem ännu bättre. Damfotbollen har blivit mycket bättre under de 12 år jag har bevakat den, domarna måste få kunna komma ikapp. För deras skull och för fotbollens skull. Att minuten i Malmö förblir en engångsföreteelse.