Etikettarkiv: Emilia Appelqvist

Halvtid

34496042965_8f47984d07_k

Damallsvenskans mest värdefulla spelare april-juni: Tabitha Chawinga

Nu är uppkopplingen bra igen Jag är fortfarande på semester och ligger nio timmar efter Sverige. Jag hade gärna sett stadens lag Portland Thorns, men de spelar borta två gånger och innan jag åker hem så är det också 4th of July där i stort sett inget händer. Så jag förstår att presspersonen från Portland Thorns svarade att det blir nog inget besök på en träning av laget med Christine Sinclair (Happy Canada Day!) och danska Nadia Nadim. 

Äntligen kunde jag se höjdpunkterna av omgång 11 i Damallsvenskan. Och ärligt sagt blev jag chockad.

Chockad hur Kopparbergs/Göteborg FC förlorade med 2:5 hemma mot Limhamn Bunkeflo. Laget som vill vinna Champions League 2022 är sist i tabellan när halva serien har spelats. 31 insläppta mål, en målskillnad av -15 och Piteå och Hammarby borta efter sommaruppehållet.

Klubbens ordförande Peter Bronsman är dock övertygad om att laget båda håller sig kvar i Damallsvenskan och gå vägen mot toppen med laget där han ser de flesta spelare som blivande landslagsspelare. Härlig optimism på Västkusten som vill vara Bästkusten. Jag tror inte heller att KGFC åker ur, men fortsätter man så här går vägen till UWCL-finalen 2022 genom Elitettan.

Andra överraskningen är nog Limhamn Bunkeflo. En fjärde plats bakom den förväntade topptrion LFC, FCR och Eskilstuna hade nog knappast någon på pappret när säsongen började. Samtidigt får man nog säga att LB07 har endast sju poäng mer än jumbon KGFC. Det är en ganska svajig säsong för många lag. LB07 vann 5:2 borta mot KGFC, men förlorade med 0:5 i Kvarnsveden för inte så länge sedan.

Samma Kvarnsveden har som åttonde lag endast två poäng på jumboplatsen. 66% av Kvarnsvedens 24 mål har gjorts av Tabitha Chawinga, man är nog inte helt, men väldigt beroende på stjärnan som har varit Damallsvenskans mest värdefulla spelare under de första elva omgångarna. Ingen Lotta Schelin, ingen Lieke Martens eller Claudia Neto eller Olivia Schough: Tabitha Chawinga har dominerat stort med 16 mål och är i en klass för sig. En mycket ödmjuk spelare från Malawi som jag kort pratade med i Linköping nyligen.

34085154191_187500ed27_k

Damallsvenskans bästa svenska forward under vårsäsongen missar EM: Marija Banusic

Toppen då? Inte hade jag förväntat mig att Linköping åter igen skulle dominera Damallsvenskan. För det är vad de gjorde under första halvleken av säsongen. Endast fem minuter mot Rosengård sov LFC-försvaret, annars hade man en väldig hög lägstanivå. Man behöll hela defensiven och värvade klokt två av Sveriges största talanger: Marija Banusic och Lina Hurtig. Ingen av dem platsar i svenska landslaget just nu, men det säger mer om tränarduon Pia Sundhage och Lillie Persson än om spelarna. De behöver harmoni och myspys och är inte kapabel att hantera karaktärer som inte underordnar sig till fullo. The Times They Are A-Changing. Inte än.

LFC ligger fem poäng före Rosengård som kommer att tappa Martens och Emma Berglund, men som får in danskan Simone Boye Sørensen och Caroline Seger efter uppheållet, kanske även Kosovare Asllani som sägs vara på väg bort från Manchester City. Men enligt agenten Arash Bayat är många klubbar intresserade av Asllani vars kontrakt löper året ut. Med Martens på väg bort skulle Asllani vara en bra ersättare även om jag håller holländskan som målfarligare än svenskan.

Att många lag skulle slåss om platserna 5-10 hade man räknat med. Piteå har svårt att göra mål och är alldeles för beroende av June Pedersens hörnor och frisparkar för att skapa farligheter. För många spelare har lämnat de senaste två åren. Emilia Appelqvist, Pauline Hammarlund, Tempest-Marie Norlin och inte minst Irma Helin. 

Vem åker ur Damallsvenskan?

34276946090_6621d7c355_k

Olga Ekblom (Hammarby) försvarar mot Sanne Troelsgaard (Rosengård)

Just nu skulle det vara KIF Örebro och KGFC, men jag tror att även Hammarby kommer att vara nära eller under sträcket. Överlag har Damallsvenskan tappat internationell klass på senare år. Det är främst därför vi ser en serie där nästan alla kan slå nåstan alla. Det gör det dock spännande att få se fortsättningen efter EM.

EM. UEFA har sagt ja till min ansökan om ackreditering. Jag kommer därför att åka ner tull Holland senare i juli. Och se sju matcher under en vecka. Mer om detta snart.

Annonser

Inför semifinalen i Svenska cupen

34282124672_b509c1594e_k

Hur många minuter får Anja Mittag i dag?

FC Rosengård – Kvarnsvedens IK kl 1600 (Malmö IP)

Hade matchen spelats i Borlänge hade det kanske varit lite jämnare, en liten chans att Kvarnsveden skulle kunnat skrälla eller ens utmana Rosengård till en jämn match. På IP tror jag att Rollercoaster Rosengård kommer att styr tåget uppför backen igen. Ett tidigt mål kommer denna gång att trilla in i Kvarnsvedens mål och sedan kan bara Tabitha Chawinga ställa till det. Chawinga åtnjuter den allra största respekten hos alla backar i Damallsvenskan. Lag i Tyskland, Frankrike och Kina är ute efter henne enligt vad media rapporterade nyligen. Jag skulle nog råda henne att spela två säsonger i Kina. Om hon kan få en liknande lön som Asisat Oshoala (192 000 kr i månaden enligt källor) så är det värd det. I dag är det dock Lotta Schelin och Ella Masar McLeod som kommer att stå för showen. Jag noterar att Anja Mittag har inte skrivit på sitt kontrakt än och att hon bara har 33 dagar kvar. Hon sa till media att det vara bara en tidsfråga innan kontraktet skulle förlängas, men jag skulle nog rekommendera henne att omförhandla. Mittag skulle spela i ALLA andra lag i Damallsvenskan. FCR sätter henne på bänken och kryssar mot Örebro.

Mitt tips: 5:1

 

33976002253_49836743a7_k

Magdalena Eriksson tillbaka i Stockholm i dag

Djurgården IF – Linköpings FC kl 1600 (Stockholms Stadion)

Strax ska jag packa väskan och ge mig iväg till Stockholms Stadion. Djurgården har inlett säsongen väldigt mycket sämre än fjolårets. Tidigare sas det att andra säsongen är oftast den tuffaste för en nykomling. Efter tränarbytet från Yvonne Ekroth till Joel Riddez har det gått neråt. Kathrin Schmidt har inte .spelat på samma höga nivå som de senaste fem, sex säsongerna. Tråkigt för henne att detta händer under året då hon ville så gärna till EM med Sverige. Men det finns många anledningar: Dels för att skador har ställt till det. Emilia Appelqvists korsbandsskada och nu var viktiga målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir och mittbacken Sheila van den Bulk borta. Gugga är kanske tillbaka i dag, men inte van den Bulk. Det är avstämningen i backlinjen som har ställt till det ofta i år och som resulterade i onödiga baklängesmål.

Det bådar inte gott mot ett Linköping som är bra på kanterna och bra på mitten. Där Lina Hurtigs formkurva pekar rakt uppåt och där räven Marija Banusic trollar och lirar. Om inte de gör mål, så kan vem som helst kliva in känns det som, nyligen var det danska fullträffen Maja Kildemoes (årets nyförvärv från utomlands?) som prickade in fyra bollar mot Göteborg.

Mitt tips: 0:3

Den svenska EM-truppen

emma_olivia

Ser vi Emma Berglund och Olivia Schough igen med en medalj runt halsen im Kungsan?

Den 20:e juni kommer Pia Sundhage och Lillie Persson att ta ut sin sista trupp i blågult. Den kommer att bestå utav 23 spelare som ska ta det svenska landslaget till sitt andra EM-guld efter 1984 då en viss P Sundhage förvandlade den avgörande straffen i returfinalen i Luton mot England.

Bloggen Spelare12 har för några dagar sedan både gissat hur Sundhages EM-trupp kommer att se ut och hur han själv skulle ta ut laget.

Det finns olika möjligheter hur man kan närma sig en svensk EM-trupp. Men vi journalister, bloggare och fans, vi leker bara.

Den enda som får bestämma är Pia Sundhage. Hon och kollegan Lillie Persson har tagit ut svenska landslag sedan 2012 nu. Vi kan inte bortse från att laget har byggts under de senaste fem åren och det vore helt fel att göra många ändringar om man nu skulle ta ut en egen trupp.

Pia Sundhage har aldrig varit en tränare som gillade att göra experiment. Det kan vara positivt. Hon har alltid varit väldigt lojal mot många spelare som hon ansåg förtjänade hennes förtroende. Hon har, precis som Englands Mark Sampson, aldrig tagit ut uteslutande de bästa spelarna. Och både Pia och Mark har haft framgång med denna metod. Mark Sampson tog England till VM-brons 2015, den största succén någonsin i engelsk damfotboll. England vann mot Tyskland i bronsmatchen – hittills den enda segern över ett tyskt landslag. Tack vare att England är ingen olympisk nation kunde Sverige kvala in till OS och gå hela vägen till final där man förlorade – som vanligt – mot Tyskland. Båda tränare har lämnat några av de bästa spelarna hemma och tagit ut andra som kanske bidrar till en bra atmosfär inom truppen under en lång vistelse i annat land. Sampson har redan gjort det igen och till exempel lämnat skytteligavinnaren 2016, Eniola Aluko, hemma i London. Rosengårds allroundspelare Anita Asante har inte haft någon chans hos Sampson sedan 2015.

Även Pia Sundhage kommer att lämna några av de bästa utanför och vara lojal mot några som kanske har en annan roll än den på fotbollsplanen eller som varit med länge och trotjänat. Kom ihåg att Jogi Löw tog med Lukas Podolski till VM 2014 inte för att han var en av Tysklands 23 bästa spelare utan för att Podolski var en garant för en bra och god stämning i truppen. Och Tyskland blev som bekant världsmästare efter bl a en förkrossande 7:1 seger över hemmanationen Brasilien i semifinalen. Löw hade rätt. Eller så spelade uttagningen av Podolski ingen roll.

Emilia Appelqvist och Sofia Jakobsson är korsbandsskadade och kommer alltså att behöva ersättas. Deras två annars säkra biljetter går till andra.

Säkra EM-biljetter just nu har Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund, Hanna Glas, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Olivia Schough, Lotta Schelin, Stina Blackstenius. 

34215979055_40fa3d020c_k

Jessica Samuelsson en av landslagets säkraste kort som startspelare

Tredje målvaktsposten var reserverad för Zecira Musovic på sistone. Men i och med att Jack Majgaard Jensen har bänkat henne till fördel för Erin McLeod och att det kommer att ta minst veckor till ett eventuellt byte tillbaka, så får Musovic inte någon speltid på den högsta nivån. Det känns lite att målvakten blivit tränarens syndabock för de tidiga målen som FCR fick släppa in i de tre inledande matcherna i Damallsvenskan. Om det vore så, ärdet förstås orättvist eftersom även en backlinje har ett ansvar att förhindra baklängesmål. Och även en tränare har ett ansvar att sätta spelare på rätt position, att ge de trygghet och att förmedla dem hur de ska agera. Två av målen där Musovic såg inte bra ut föll efter tveksamma ingripanden från backlinjen där Emma Berglund fick vikariera på ovana högerbackspositionen. Man kan undra hur laget har övat in positionsbyten / ovana roller vid eventuella skador. Detta faller dock i tränarens ansvarsområde. I Eskilstuna efter förlusten reflekterade Majgaard Jensen över vad han kunde ha gjort bättre för att förhindra nederlaget.

Pia Sundhage kräver nog att hennes spelare spelar i klubblagen. Det aktuella målvaktsbytet kommer således att öppna dörren på glänt igen för Emelie Lundberg. Sundhage kommer inte att ta ut ”nya” målvakter som hon inte känner och som först skulle behöva hitta sin roll efter odiskutabla numero uno Hedvig Lindahl. Jennifer Falk som många vill se i landslaget har därför ingen chans. Hon får hoppas på att Peter Gerhardsson ser henne.

I backlinjen är startformationen för Sundhage Samuelsson-Fischer-Sembrant-Andersson. En spelare som just nu är utanför är Amanda Ilestedt, men det är väldigt svårt att konkurrera på mittbackspositionen. Där finns nämligen också Ilestedts klubbkamrat tillika lagkapten Emma Berglund och Magdalena Eriksson. Och dessa två är knappast startande om någon i de första fyra är frisk. Eriksson kan ju alltid hoppa in som vänsterback och eftersom hon är bra på att slå fasta bollar borde Pia funderar noggrant om detta kan vara värd nånting mot vissa motståndare. Lite svårt att sia om det blir sju eller åtta backar i Holland. I OS var det 18 + 4 nu har alla 23 platser att fylla. Till OS tog Pia sex backar och två reservbackar. EDIT: En åttonde plats skulle kanske gått till Hanne Gråhns. Men hon har tackat nej till landslaget och sagt att allt för mycket fotboll skulle ge henne allt för mycket stress och att hon var rädd att tappa lusten.

Katrin

Katrin Schmidts chanser på spel i landslaget hade varit större om hon hade stannat i Rosengård

På mittfältet har Sundhage sina klara favoriter i Dahlkvist, Seger, Folkesson och Asllani. Seger spelade inte mycket på sistone i Lyon, men för landslaget räcker det ändå. Även Lisa Dahlkvist har inte varit KIF Örebros bästa spelare under de första fyra matcherna, men hon brukar höja sin nivå avsevärt när hon bär den gula tröjan. Jag förstår att förbundskaptenen satsar på dessa två. Trots att jag skulle sätta lite mer press på dem och testa andra då och då. Men detta finns inte i system Sundhage – där spelar trotjänarna och är absolut ohotade. Katrin Schmidt som har spelat flera fantastiska säsonger i Tyresö, Rosengård, Hammarby och Djurgården var inte synlig på samma sätt nu när Djurgården hade en svag start in in i den nya säsongen. I Katrins fall är det troligtvis klubbvalet som var ett problem. Spelade hon fortfarande i Rosengård, så skulle hon vara mycket mer synlig och hon skulle ha träningar på ännu högre kvalité än i Stockholm. Schmidt har spelat ett suveränt år i Hammarby och ett väldigt bra år i DIF 2016, men när det inte riktigt går ihop i klubblag som inte har samma förutsättningar som topplagen är det svårt att spela emot trenden. Pia Sundhage har tagit ut Schmidt två gånger, men hon fick ytterst lite med speltid. Ganska typiskt att nya spelare inte får speltid i Sverige. Katrin Schmidt blir på så sätt backup ifall någon av de givna förstahandsvalen skadar sig. Kosovare Asllani är kreatören på mittfältet och kan spela både som mittfältare och som forward.

Eskilstunas Malin Diaz är i hennes livs hittills bästa form och BORDE vara med i EM-truppen och borde få en chans att få visa upp sig mot USA eller Skottland snart, men tåget Sundhage stänger dörrarna några veckor innan avgång. Pia funderar säkert på Diaz nu, men hon tvekar säkert också eftersom Malin var utanför ett tag och förbundskaptenen ogillar oprövade, nya kort. Tove Almqvist är ett namn på en spelare som har gjort stora steg de senaste två åren. Kreativ och självklart delm av den nya generationen. Men jag misstänker att nästa samtal från A-landslaget till Almqvist visar Peter Gerhardssons nummer i Tove mobil.

Framåt är Lotta Schelin 2017 den bästa Lotta på minst tre år. Helt ohotad och i en klass för sig. Stina Blackstenius har ännu inte fått sitt genombrott i Frankrike, men hon är ung och behöver mer tid. I landslaget fungerar hon bra. Där har Sverige två väldigt starka alternativ som kanske inte ens får en plats i EM-truppen: Mimmi Larsson som har störst chanser att få åka med som joker och Marija Banusic som troligvis får sitta framför TV:n när EM spelas. Däremot har Lina Hurtig stora chanser på en plats. Och då spelar det ingen roll att Hurtig haft en bra säsongupptakt och Banusic en lysande.

 

 

 

 

 

 

 

 

Djurgården slog Uppsala 3:1

32936743814_0ed706f1b2_k

Katrin Schmidt dundrar in 3:1 till Djurgården mot IK Uppsala

Nästan en timme såg Djurgården och IK Uppsala fotboll (fd IK Sirius’ damlag) ut som två lag som spelar i samma serie. Matchen var jämn och båda hade ett fåtal målchanser. Men under större delen av andra halvleken visade det sig att det är Djurgården som spelar i Damallsvenskan och att Uppsala är från Elitettan.

Lidingövallen var spelplatsen och drygt 60 åskådare hade tagit ut sig på ön på lördagskvällen. Där har Djurgården även i fjol spelat sitt genrep inför serien. Då var man nykomling och förlorade mot en av seriens favoriter, Linköpings FC, med hela 1:6. Det var ett dystert besked inför ett år som sedan gick över förväntan bra för Stockholmslaget. I går blev det vinst efter mål av Johanna Rytting Kaneryd (2) och Katrin Schmidt, men man har lite samma känslor inför seriestarten. Alla matcher mot konkurrenter från Damallsvenskan slutade med förluster i år: Linköping 1:3, Eskilstuna 1:2, KIF Örebro 1:3 och Hammarby 1:3.

Men nye tränaren Joel Riddez kan ta med sig några positiva saker från i går: Både Katrin Schmidt och Johanna Rytting Kaneryd gjorde en bra match. Framför allt Schmidt visade varför Pia Sundhage gjorde rätt att ta ut henne ytterligare en gång till landslaget. Precis som i Hammarby för två år sedan hade hon en annan roll än i Rosengård – spelade delvis väldigt offensivt och stod flr ett par heta målchanser, bland annat hade hon också ett stolpskott. Jag skulle gärna se Schmidt även som lagkapten, åtminstone under den tid då Emilia Appelquist är på rehab och det är flera månader. Ingen annan utespelare har så mycket erfarenhet och ingen annan har spelat så många år inom toppfotbollen och vunnit SM-guld. Gudbjörg Gunnarsdottir förstås är Djurgårdens trygga målvakt som i dagarna åker först till Slovakien och sedan till Nederländerna för att spela två landskamper med sitt Island.

Det känns att landslagsuppehållet för en del spelare, inte bara i Djurgården, är väldigt dåligt tajmad med Damallsvenskans start den 16 april. Just nu skulle många klubbar behöva sina landslagsspelare för att finslipa detaljer, försöka rätta till det som ännu inte fungerar. I Djurgården är försvarsspelet ett problem just nu. Det sker för många felpassningar framåt vilket sätter hela laget under press, även mot IK Uppsala som alltså spelar en division lägre. Samma spel mot Piteå IF om två veckor och de 3-4 chanserna som Uppsala hade resulterar i baklängesmål.

Förhoppningsvis är även Mia Jalkerud tillbaka från start då, eftersom alla andra behöver alldeles för många försök för att göra mål. Jalkerud är en klinisk avslutare som har en målinstinkt som finns inte ofta inom svensk damfotboll.

Jag har sett för många säsonger damfotboll för att dra slutsatsen att Djurgården kommer att spela mellan 7-10:e plats i år. Efter det jag sett känns det lite så, men försäsong och säsong är två skilda världar ibland. Till och med lag och spelare som har vunnit allt under försäsongen har sedan haft stora problem när man verkligen spelade om poäng. I Djurgården finns det en hel del ”byggarbetsplatser” som vi säger i Tyskland, men samtidigt finns det kvalitetsspelare i varenda lagdel.

33738862986_4d049cd961_k

Sara Back hade koll på det defensiva spelet för IK Uppsala

IK Uppsala fotboll ser riktigt bra ut, de borde definitivt spela i övre halvan av Elitettan. Målet gjordes av Therese Simonsson som fick en passning av målvakten Lovisa Koss. Och så ledde Uppsala nästan 30 minuter mot Djurgården på bortaplan. Backen med världens mest lämpade backnamn, Sara Back, sa till klubbens hemsida: ”Det var en tuff match mot ett bra lag. Jag tycker att vi i långa stunder får till ett bra och stabilt försvarsspel, men till nästa match hoppas jag att vi kan hålla i bollen och på så sätt få lite längre anfall.” Det är jag ganska säker på att de får till, eftersom motståndet i Elitettan är inte detsamma och de saknar bollvinnare som Katrin Schmidt. 

Lagkapten Moa Mattsson imponerade som vanligt, en spelare som hunnit fylla 24 år och som man gärna skulle se i Damallsvenskan någon gång. Samma gäller förstås backen Back.

Hammarby – Djurgården 3:1

Även i år kommer Stockholmslagen (nu finns det ju två igen i Damallsvenskan) inte i närheten av SM-guldet.Det är kanske det som är säkert efter lördagens överraskande enkel 3:1 för nykomlingen Hammarby över Djurgården.

DSC05869Med undantag för långtidsskadade Emilia Appelqvist och holländska mittbacken Sheila van den Bulk spelade Djurgården med sitt bästa lag på Stadshagens IP. Hammarby som kommer att spela Damallsvenskan utan spektakuläre nyförvärv var dock det bättre laget under nästan hela matchen. De grönvita verkade hungrigare och ville verkligen vinna, i halvtid ledde man med 2:0 genom Julia Zigiotti Olme och ett självmål. När Mia Jalkerud gjorde 1:2 i början på andra halvlek trodde man under kort tid att Djurgården skulle pressa och jaga en kvittering, men mycket snabbt återgick man till det gamla spelsättet där ingen hade lust att röra sig mer än nödvändigt.Filippa Angeldahl gjorde sedan 3:1 och spikade matchen. Imponerande insats av högermittfältaren Anna Oscarsson som blir bara bättre och spelade fram till de två första målen.

Hade det funnits snö och hade det varit lite kyligare och mörkare så hade man kunnat tro att Djurgårdens lag kom direkt från ett smakrikt julbord där alla ätit sig mätt och trött.

Det är dock omöjligt att generalisera efter en sådan match. Sådana matcher bara händer. Bäst att glömma dem så fort som möjligt borde vara DJurgårdens målsättning. Bäst att tänka på den så långt det går borde vara Hammarbys mål. Självförtroendet för Söderlaget är stärkt och man har även visat att man kan göra inte bara ett utan tre mål. Det hade kunnat bli fem. Nästa Stockholmsderby lagen emellan spelas den 18 juni kl 1700 på Zinkensdamms IP.

 

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Intervju: Pia Sundhage

28514575224_b8cf5f7243_kTrots det ihärdiga regnet blev det en mycket fin mottagning för det svenska landslaget i Kungsträdgården. Även andra svenska medaljvinnare, i spetsen förstås simmerskan Sarah Sjöström, firades. Men när en grupp på ca 25 personer representerar ett lag som vann en silvermedalj tar det liksom över hela showen. Inget fel med det. Jag har bara tittat på fotboll under OS. OS har för mig blivit allt för stort med flera hundra

I den mixade zonen som SvFF arrangerade i samarbete med SOK var förvånansvärt få journalister. Expressen gjorde väldigt korta intervjuer för sin webb-TV, SVT var på plats, likaså TV4 Sport, men inte många svenska spelare tillfrågades enligt vad jag såg. De stora tidningarna har troligtvis redan prickat av OS, de hade ju folk på plats i Brasilien.

Det var desto bättre, eftersom jag fick snabbt tag på förbundskapten Pia Sundhage, en av två personer som jag absolut ville prata med.

Jag har kritiserat henne. För att hon inte förnyade landslagets trupp så snabbt som jag hade önskat. Jag hade velat se Magdalena Eriksson redan i VM 2015. Magda blev reserv och skadade sig sedan. Jag hade velat se Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius tidigare, men Pia väntade lite längre och med facit i handen är det helt ok. Jag hade kallat de tidigare, hon kallade senare. Nu kom laget hem med ett fantastiskt silver. Då behöver vi inte snacka om den saken.

Det tog lite tid innan jag blev vän med den mycket defensiva taktiken mot USA och Brasilien. Men lagsammanhållningen var fantastisk. Alla för alla. Och mycket disciplinerad spel såg vi. Lotta Schelin som vänsterback II. Imponerande.

Sedan när jag förväntade mig samma upplägg mot Tyskland så valde Pia att spela ”öppet”. Och man var nära. Ett skitsjälvmål av Linda Sembrant. För det var det som avgjorde finalen. Eller två missade storchanser av Olivia Schough. Fel spelare som fick dem. Rätt spelare som assisterade för Stina Blackstenius. Det händer jämnt i fotbollen att fel spelare får plötsligt det unika tillfället att göra mål.

För första gången höll jag på Sverige i en match mot Tyskland. Eftersom jag gillar det här laget. En sammansättning av mycket fina personligheter och mycket goda fotbollsspelare. Jag berättar det för Pia Sundhage när vi inleder vårt samtal och hon skrattar. – Och första gången du håller på Sverige så vinner tyskorna.

Jo, så var det. Jag ber Pia att ta mig, ta oss genom turneringen, hur hon tänkte och agerade i stora drag.

  • Jag tycker att vi lärde oss av misstagen i VM. Till en början hade vi ett afrikanskt lag (Sydafrika) och vi fick de här tre poängen. Det var väldigt viktigt hur vi hanterade det. Spelet är lite si och så tycker jag, men det är inte så att det svajar. Sen spelade vi mot Brasilien och jag är mest stolt över hur spelarna hanterade den förlusten. De får ju två snabba mål där i den 21:a och 24:e minuten tror jag. Det blev stora siffror och vi gör en förändring i halvlek som jag tror var väldigt viktigt. Den förändringen tar vi med oss till Kina matchen och det faktum att vi går vidare på oavgjort gör att vi väljer det spelsätt som vi gör. Jag tror att första Brasilien-matchen och Kina-matchen gör att vi når fram hela vägen till finalen. Jag tänker närmast på försvarsspelet då. Kina är ett tekniskt lag som spelar från yta till yta och vi släpper inte till målchanser. Sedan fortsatte vi på det sättet, men mot ett helt annat lag, USA. De hamnar lite grand i en stressig situation, kontrollerar anfallsspelet, men får inte många målchanser. Att vinna på straffar sedan visar den mentala styrkan som det här gänget haft. Det har byggts upp utav två saker. Dels har vi fått resultatet med oss, oavsett om vi har spelat skickliga lag eller inte, men vi har vunnit. Dessutom har vi hållit nollan väldigt länge. Det tar man med sig och det byggs bara på. Så när man hamnar i ett bäst när det gäller läge visar våra spelare att vi är bäst när det gäller och det blev så i slutet mot USA. Och det tog vi med oss till Brasilien-matchen. Jag tycker att vi kanske spelar vår bästa match i finalen. Hela vägen har det ju skett förändringar lite grand.

Sedan var ni i finalen mot Tyskland och nästan alla bedömare trodde att du skulle använda dig av samma taktik som i kvarts- och semifinalen. En timme innan avspark kom laguppställningen och då anade vi att det skulle bli annorlunda.

  • Nej, tanken var ju att vi skulle spela ett tät försvarsspel och att vi ligger relativt lågt. Vi pratade om avlastande yta, pratade om att få med folk i anfallet. Vi visste ju att vi skulle få kontringslägen, vi har ju lägen. Tyvärr så springs det offside och dessutom så spelas bollen lite sent. Sammantaget tycker jag att vi har spelat kraftfullt och klokt. Jag tycker att det finns en hel del i anfallsspelet. Men att nå en final med ett gäng som förra året var uträknat det är en vändning.

Jag pratade med Emilia Appelqvist och Sofia Jakobsson i Sverige innan ni åkte iväg ioch båda nämnde att de ville ha revansch för en dålig VM-turnering 2015.

  • Först och främst så hade vi friska spelare, sen blev Fridolina Rolfö skadad. Det tyckte jag var synd för henne. Men jag tycker att skadeläget var en helt annan i fjol.

När man ser Sundhage med spelarna och även inför fansen i Kungsträdgården så finns det knappast någon tvivel att hon borde fortsätta som förbundskapten åtminstone efter EURO 2017, men hon svarar åter igen att hon inte vet hur hon ska göra. Samtal ska föras under hösten. Lagom till den damallsvenska säsongens slut borde det dock komma nyheter från Svenska fotbollsförbundet.

På marknaden ser jag egentligen bara en alternativ kandidat till posten och det skulle vara Linköpings tränare Martin Sjögren som har bevisat både i Malmö och Linköping att han kan bygga lag långsiktigt. Jag kan leva med båda. Hösten blir spännande.

I morgon kväll kommer den andra intervjun jag gjorde i den mixade zonen. Jag fick äntligen tag på Kosovare Asllani. Vad vi pratade om får ni läsa snart.

Jag tänker även skriva en sammanfattning av OS och fundera över var damfotbollen står 2016. Om sex dagar är det matcher igen i Damallsvenskan. De stora TV-kanalernas strålkastarljus försvinner då troligtvis igen och även de stora svenska tidningar kommer att lysa med sin frånvaro på de flesta damallsvenska arenor. Mr. Rosengård, Erling Nilsson, har sagt till Sydsvenskan att han har inget riktigt svar hur man skulle kunna utnyttja det momentum som en silverframgång som denna skulle kunna ge. Bernd Schröder, Mr Turbine Potsdam under 42 år, som slutade nu i somras, har tidigare sagt att effekten av framgångar för landslaget (då det tyska) är alltid väldigt kortvarigt. Så lär det tyvärr bli även denna gång. Men det är en annan historia som vi återkommer till.