Kategoriarkiv: FA WSL

Helgens utländska fotboll

 

32842826942_1e803e37ad_k

Danielle Carter gjorde 2 mål för Arsenal

Nu när spelare12 har tagit en time-out känns det som om jag åtminstone borde försöka samla en del resultat från damfotbollen utomlands som man annars får klicka sig fram till. På en och samma sida. Jag ser inte regelbundet matcher i England eller Tyskland (eller USA), men det är dessa tre serier som jag har ett större intresse för.

 

FA WSL

Bristol City – Sunderland Ladies (1:1) 1:2
Mål: Lauren Hemp (Bristol), Bridget Galloway, Rachel Pitman (Sunderland)

Birmingham City – Chelsea Ladies (0:1) 0:2
Mål: Fran Kirby, Ji So Yun

Hedvig Lindahl, Anita Asante och Ramona Bachmann från start, Jonna Andersson på bänken, Magdalena Eriksson inte med. Jag hoppas kunna se returen på Kingsmeadow Park senare under våren.

Manchester City – Liverpool Ladies (1:0) 4:0
Mål: Nikita Parris (2), Izzy Christiansen, Abbie McManus

Julia Spetsmark på bänken hela matchen. Unga målvakten Ellie Roebuck höll nollan för andra gången i rad. Manchesters startelva, OBS!, Linköping: Ellie Roebuck; Abbie McManus, Mie Jans, Jennifer Beattie, Demi Stokes; Keira Walsh, Izzy Christiansen, Georgia Stanway; Nikita Parris, Nadia Nadim, Claire Emslie.

Arsenal Women – Yeovil Town (1:0) 4:0
Mål: Danielle Carter, Beth Mead (2 var)

Everton Ladies – Reading Women (2:1) 2:1
Mål: Courtney Sweetman-Kirk, Chloe Kelly (Everton), Rachel Furness (Reading)

Manchester City (2 poäng före Chelsea) och Chelsea leder fortfarande suveränt efter nio omgångar spelade. Arsenal är trea (8 poäng efter Man City). Bottenlaget Yeovil Town har förlorat alla sina åtta matcher hittills.

Skytteligan i FA WSL leder Bethany England från Liverpool Ladies med sex mål före Manchesters Nikita Parris med fem och en hel drös med spelare som har nätat fyra gånger: Eniola Aluko (Chelsea), Natasha Harding (Liverpool/Reading), Lauren Hemp (Bristol), Beth Mead (Arsenal), Maren Mjelde (Chelsea), Jill Scott (Manchester City), Courtney Sweetman-Kirk (Everton) och Ellen White (Birmingham).-

fa

 

Bundesliga

1.FFC Frankfurt – SGS Essen (0:0) 0:1
Mål: Linda Dallman

USV Jena – MSV Duisburg (1:0) 3:0
Mål: Susann Utes, Amelie Pietrangeli, Lisa Seiler

Nu är den fram till igår haltande tabellen i ordning innan Bundesliga gör återstart nästa helg. Otur för Frankfurt som fick baklängesmålet under tilläggstid. Angående Twitter kan de tyska klubbarna göra studiebesök i England. Frankfurts senaste tweet gjordes den 14 december 2016 och Essen konstigt nog på samma dag.

De tyska lagen satsar på Facebook, många saker görs gemensamt i marknadsföring och media, möjligtvis beslöt man att överge Twitter. USV Jena visar klipp från matchen på sin Facebook-sida. Det gör även SGS Essen.

Efter 11 omgångar leder Pernille Harder skytteligan överlägset med 11 mål. Hon svarade nästan för en tredjedel av Wolfsburgs skörd och är fyra bollar bättre än Freiburgs Lina Magull. Giulia Gwinn och Alex Popp har gjort sex mål var.

bund

Tyska cupen

Bv Cloppenburg – VfL Wolfsburg (0:2) 0:5
Mål: Alex Popp (2), Lara Dickenmann, Sara Björk Gunnarsdottir, Ella Masar McLeod.

Kristine Minde kom in i den 80:e matchminuten för Noelle Maritz och Ella Masar McLeod fick 28 minuter när hon kom på planen för ungerska stjärnan Zsanett Jakabfi.

1899 Hoffenheim – SC Freiburg (0:1) 0:2
Mål: Kim Fellhauer, Rebecca Knaak

Nu är kvartsfinalen komplett. Den ska spelas onsdagen, den 14 mars. SGS Essen – SC Freiburg, 1.FC Saarbrücken – Bayern München, VfL Wolfsburg – SC Sand (Final både 2016 och 2017), 1.FFC Frankfurt – Turbine Potsdam (fd El classico)

Hur stora skillnader fortfarande råder i damfotbollen visade inte minst gårdagens match mellan danska topplaget Brøndby och Rumäniens landslag. Matchen spelades i Turkiet och Brøndby vann med hela 5:2. Nanne Christiansen och finskan Olga Ahtinen gjorde två mål var, femte målet gjordes av Brøndbys andra finska spelare Ria Öling.

 

 

 

 

 

 

Annonser

18-åring höll nollan i Englands toppmatch

296904a6-f3be-45eb-ac64-bc7b3686da77

Ellie Roebuck (Foto: Manchester City)

0:0 slutade seriefinalen i den engelska FA WSL ligan i går kväll. På Chelseas hemmaarena Kingsmeadow Stadium såg 2468 personer landets två klart bästa fotbollslag. Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson (och Anita Asante) spelade hela matchen för ”de blåa” medan varken Jonna Andersson eller Julia Spetsmark fick någon spelminut. Spetsmark var inte ens med i truppen.

Citys målvakt Karen Bardsley skadade axeln och fick bytas ut mot blott 18-åriga Ellie Roebuck i den 11:e spelminuten, men precis som 16 år äldre Lindahl höll även Roebuck nollan. Matchens bästa chans hade Chelseas Drew Spence efter en passning av Ramona Bachmann, men Ellie Roebuck gjorde en kanonräddning ensam mot Spence.

Englands nye förbundskapten Phil Neville gästade matchen.

”Du får inte mycket tid att tänka när du måste komma in från bänken,” sa Ellie Roebuck efter matchen. ”Och det är bra. Hela veckan under träningen måste du vara koncentrerad för att lyssna och vara redo och att du förstår allt som händer. Det var en bra vecka för mig efter att jag skrev på mitt första proffskontrakt, men det handlar om laget. Vi visade vad vi kan och jag tycker att vi var briljant i defensiven. När Drew Spence kom ensam mot mig, du måste helt enkelt göra dig så stor du kan, det gjorde jag och det gick bra.”

 

 

 

Varför Sverige tappar mark

Klubbfotboll i USA är annorlunda. Det finns ingen tradition med föreningar som har lokala rötter och en lång historia som till exempel Stockholmsklubbarna Hammarby (1897) eller Djurgården (1891) eller Piteå IF (1918). Damfotbollen har visserligen kommit senare in i bilden, men den existerar i en förening med anor.

Föreningar i Sverige eller Tyskland har inte heller en ägare som skulle helt enkelt sälja sitt lag till den mestbjudande. Otänkbart att Hammarbys damlag skulle kunna säljas till en mångmiljonär i Haparanda som skulle importera alla spelare till Norrbotten och låter dem fortsätta spela, men nu i orangefärgade tröjor med namnet Haparanda Queens.

I England är det möjligt att klubbar byter ägare och de flesta stora klubbar vi pratar om, nu även i damfotbollen har utländska affärsintressen bakom sig. Där har affärsintressen tagit över och fotbollen har för gott blivit en del i en mycket större ekonomisk sammanhang. De so styr är inte alltid förtjust i fotbollen, men de ser dess affärspotential.

Så ägs Chelsea som bekant av den ryske finansmannen Roman Abramovich och det är i slutändan han som betalar Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och snart även Jonna Andersson. Genom tröjavtalet kommer japanska pengar in i bilden från ett företag som sponsrar även basketball i USA och förstås bilsport från rallye till formula 1. Skor och tröjor kommer från ett amerikanskt företag med säte i Beaverton (Oregon). De har köpt loss Chelsea från ett tyskt företag som hade ett avtal med Chelsea som egentligen skulle ha gått till 2022.

Arsenal London och därmed även Arsenal Women där Jessica Samuelsson förhoppningsvis snart kan börja med rehab sitter visserligen fortfarande i stadsdelen Highbury i London, men det är affärsmannen Stan Kroenke från USA som håller 67% i klubben. Resten fördelas mellan en rysk och en iransk miljardär. 70-åriga Kroenke som skulle kunna kallas Jessica Samuelssons högste chef äger inte bara Arsenal utan bland annat (!) även hockeylaget Colorado Avalanche i NHL, fotbollslaget Colorado Rapids i herrfotbollsligan MLS och basketlaget Denver Nuggets i NBA. Kroenke är en mycket rik man som gifte sig väldigt rik för 43 år sen. Hans hustru är Ann Walton Kroenke som är en av arvingarna till den gigantiska amerikanska koncernen Walmart. Arsenals tröjor sponsras av ett flygbolag från Förenade Arabemiraten och den kommer från ett tyskt företag.

Manchester City där Kosovare Asllani har spelat och där Julia Spetsmark snart hör hemma är en del av den sk City Football Group som äger även Melbourne City i Australien och New York City i USA. City Football Group å sin sida äga av arabiska intressen, nämligen Abu Dhabi United Group Investment and Development Limited. City-gruppen köpte Man City av ett företag som kontrollerades av den fd thailändske statsministern Thaksin Shinawatra. 

Man skulle kunna fortsätta med alla andra engelska klubbar som nu har börjat investera i damfotboll. Liverpool ägs fortfarande av amerikanska intressen som köpte paketet för 300 miljoner dollar, i början av året fanns ju rykten att kinesiska intressen var beredd att pröjsa en hel miljard dollar för rubbet inkl alla lag och förstås arenan Anfield Road, men affären har inte gått i lås.

Det är med andra ord den utvecklingen fotbollen tar. Den har sedan länge blivit en del av affärsintressen där de som köper och säljer klubbar, lag, spelare inte alltid är verkligen intresserad i den dagliga verksamheten utan bara i avkastningar och varumärkets värde.

Det är ju därför Damallsvenskan tappar mark, det är även därför den tyska Bundesligan har tappat mark och kommer att tappa ytterligare speciellt mot Frankrike och inte minst England. Olympique Lyon kommer att vinna Champions League även den här säsongen och kanske även nästa. Men även deras dagar kommer att vara räknade när giganterna börjar pumpa in mer pengar i damfotbollen.

För fyra år sedan pratade jag med Chelsea-tränaren Emma Hayes en regnig kväll i Tooting i södra London och hon lovade mig att England skulle ha världens bästa liga om dem år (= 2018). Två år senare såg jag inga tecken på detta, men nu när nästan fem år har gått sen dess, såg man att Rosengård var chanslös mot Chelsea. Det kanske inte händer nästa år heller, men jag är övertygad om att det händer. Hayes förutspådde i vårt samtal att pengar skulle strömma in i damfotbollen i England och att med det skulle investerarna även kräva framgångar. Det är precis det som händer nu.

Nu händer någonting med det här inlägget som egentligen skulle handla om USA. Och då får vi komma tillbaka till USA. Där är ju något möjligt som inte ens är möjligt i Frankrike eller England. Lag flyttas. När familjen Sahlén slutade att investera stort i Western New York Flash flyttades hela laget till en annan delstat och förvandlades i North Carolina Courage.

Värst var ju när Washington Freedom med Abby Wambach, Ella Masar och andra storstjärnor köptes upp av affärsmannen Dan Borislow och fick bege sig söderut till Florida för att bli magicJack.

Nu händer tydligen ytterligare en storflytt. I veckan annonserades att NWSL kommer att ha ett nytt lag nästa säsong, en ny franchise som man gärna kallar det i USA där lag är först och främst en franchise. Real Salt Lake City heter den nya klubben och byggmogulen Dell Loy Hansen som är VD för Utahs största byggföretag Wasatch Property Management är mannen bakom detta.

Ännu inte bekräftad, dock mycket sannolikt enligt amerikanska medier, är att NWSL laget Kansas City FC slutar och att Real Salt Lake City i så fall tar över verksamheten och platsen i NWSL.

Becky Sauerbrunn, Amy Rodriguez, Sydney Leroux och fd KGFC-proffset Yael Averbuch kanske måste flytta drygt 1 700 km eller 2,5 flygtimmar mot väst och staten Utah för att fortsätta spela proffsfotboll.

 

Matchboll Linköping

19245959694_43ab7d0a65_kEfter tränarbytet i Malmö uteblev den effekt som tränarbyten ibland kan ha på fotbollslag: Det blev inget spel befriad från gamla mönster, inget spel full av energi och vilja, ingen nytändning. Reaktionen på tränarbytet var snarare att allt blev ännu sämre.

Kristianstads DFF var det klart bättre laget i går på Viljans IP och vann välförtjänt med 2:1. Grattis, KDFF, som därmed vann för allra första gången mot storlaget från söder.

Man kan inte klandra nya tränaren Malin Levenstad för förlusten. Snarare laget som inte höll måttet och som genomgående blev långt under möjligheterna.

Nu har KDFF lämnat bottenträsket för gott denna säsong och ligger elva poäng före Kopparbergs/Göteborg FC som spelar sin ödesmatch mot Kvarnsveden senare i dag.

Linköpings FC däremot kan, ifall man skulle vinna den svåra bortamatchen mot Djurgården på Stockholms stadion, göra ett ryck som nästan skulle kunna kallas guldryck. Men jag har varnat för just den matchen,. Djurgården kommer att göra allt för att förhindra detta och Stockholmslaget är i bra form. Men om LFC vinner, så skulle man leda Allsvenskan med nio poäng före Rosengård. Då vore serien nog avgjort.

Vittsjös bortaseger i Malmö mot Limhamn gör att det lär bli fyra lag som spelar om vilka som ska lämna Damallsvenskan i år: Hammarby, Kvarnsveden, Göteborg och Örebro.

Jessica Samuelsson satt på bänken i 90 minuter när hennes Arsenal krossades med 5:2 av Manchester City Women. Chelsea Ladies med Magdalena Eriksson stormade till tabelltoppen genom att bortabesegra Sunderland med 6:0. Ramona Bachmann startade, men byttes ut efter 63 minuter.

I dag besöker bloggen Stockholms stadion. Jag återkommer med bilder och intervjuer senare i kväll.

Magdalena gjorde mål i debuten

Maren

Norges lagkapten Maren Mjelde gjorde två mål

I dag spelades den första omgången i den engelska serien FA WSL som nu alltså spelas precis som serierna i Tyskland, Frankrike och de flesta länder i Europa som en höst/vår serie.

Magdalena Eriksson och Hedvig Lindahl spelade från start när deras Chelsea Ladies besegrade Bristol City med hela 6:0. I den 79:e matchminuten gjorde Eriksson 4:0 till Chelsea där även norska Maren Mjelde svarade för två mål. Eriksson nickade in en hörna av Karen Carney. 

En annan favorit, Manchester City Women, vann med 4:0 borta mot Yeovil Town. I en rysare i Boreham Wood besegrade Arsenal Women gästande Birmingham Ladies med 3:2. Jodie Taylor säkerställde vinsten för Arsenal på straff i den 89:e minuten. Jessica Samuelsson spelade hela matchen för Arsenal, fd Eskilstuna mittbacken Louise Quinn blev inbytt i den 69:e matchminuten och fick lämna elva minuter senare efter ett rött kort.

Övriga resultat: Reading – Sunderland 0:1 och redan i fredags vann Liverpool derbyt mot Everton (borta) med 2:0.

I Tyskland fortsatte VfL Wolfsburg på vägen till ytterligare ett ligaguld och besegrade USV Jena med 5:0. Alex Popp gjorde tre och ungerskan Zsanett Jakabfi två mål. Båda Popp och Jakabfi spelade för första gången i startelvan efter längre skadeuppehåll.

Amanda Ilestedt fick ett gult kort när hennes Turbine Potsdam spelade oavgjort borta, 1:1 mot topplaget SC Freiburg. Tabea Kemme gjorde målet för Potsdam.

Wolfsburgs tilltänkta huvudkonkurrent Bayern München vann med 2:0 mot nykomlingarna 1.FC Köln. Simone Laudehr och europamästaren Lineth Beerensteyn gjorde målen för Bayern där Fridolina Rolfö fick 29 spelminuter efter att hon blivit inbytt för en annan europamästare, Jill Roord. 

Övriga resultat: Frankfurt – Sand 1:2, Bremen – Duisburg 2:1, Essen – Hoffenheim 1:2. Österrikes Laura Feiersinger och Veronika Aschauer gjorde målen för Sand.

Skytteligan i Tyskland efter tre omgångar leds av en viss Pernille Harder med tre mål.

 

 

Damallsvenskan i jämförelse med fyra andra serier

Ada

Ada Stolsmo Hegerberg är en av nio utländska spelare i Olympique Lyon

CIES Football Observatory är en grupp bestående utav fyra personer som jobbar på Intenational Centre for Sports Studies i Neuchâtel i Schweiz. Centret finns sedan 1995 och grundades av FIFA, det lokala universitetet och staden samt regionen Neuchâtel. Centret forskar, utbildar och är verksam som konsult.

Nu har Football Observatory i sin månadsrapport för juni 2017 sysslat med damfotboll och jämfört fem ligor och samlat och jämfört statistiskt material i ämnet. Det är första gången sedan månadsrapporten finns (man började i januari 2015) att den har analyserat förhållandena i damfotbollen.

Man har alltså tittat på Damallsvenskan, Bundesliga, FA WSL (England), NWSL (USA) samt den franska ligan. Man har tittat på spelarnas ålder, härkomst och en del andra faktorer.

Åldersmässigt finns det inte stora skillnader. Om man tittar på de spelare som spelat regelbundet så har England de yngsta spelarna på plan (23,9) och USA de äldsta (26,2), men jag tycker inte att 2,3 år är särskilt anmärkningsvärt. Jag tror dock att åldern på spelarna verksamma i England kommer att höjas så småningom i takt med att mer pengar kommer in i ligan och man kommer att rekrytera mer ”färdigt utbildade” spelare utifrån.

I ett nästa steg har CIES tittat på genomsnittsåldern i startelvor i klubbarna. Jag är föga förvånad över att FC Rosengård med 28,5 år har det högsta värdet i alla fem serier, bland 55 klubbar. För några veckor sedan har jag själv räknat ut genomsnittsåldern av startelvorna i Damallsvenskan under en slumpmässigt vald omgång och där ”ledde” Rosengård klart med 29,09 år. Men 55 lag är förstås ett mycket större fält och på andra sidan hamnar engelska Yeovil Town med 21,1 år. Laget är alltså i snitt hela 7,4 år (!!) yngre än Rosengård. Det är inte särskilt förvånande heller att Yeovil Town slutade på nionde och sista plats i FA WSL Spring Series med endast en oavgjort och sju förluster.

32182954583_338f68f9b1_k

Englands FA-WSL har de yngsta spelarna

Men inte nödvändigtvis betyder ett ungt lag att man hamnar i botten av en serie. Tyska SC Freiburg till exempel är yngst in Bundesliga (23,6), men avslutade den tyska serien nyss på en fantastisk fjärde plats, 10 poäng bättre än fd storlaget 1.FFC Frankfurt.

Sedan har CIES även tittat på antal utländska spelare, något som jag också har gjort i bloggen för ett par veckor sedan. Men CIES har lagt lite mer krut på saken och skiljt mellan trupperna och startelvorna. Och här kommer en för mig intressant detalj fram: 32,7% av spelarna på plan i Bundesliga har utländsk bakgrund. I Damallsvenskan är siffran 31,9% samtidigt som det totala antalet utländska spelare i Tyskland är nuförtiden mycket högre än i Sverige. När man sedan ser att 22,4% av de svenska trupperna består av utländska spelare kan man alltså konstatera att det finns ett stort gap där. Sverige har färre utländskor, men de spelar i betydligt större utsträckning än i Tyskland.

Minst är antalet utländska spelare för övrigt i Frankrike med 16,2% på plan och 14,1% i trupperna. Där har vi de lägsta siffrorna i särklass. CIES har dock missat att skilja på lagen i Frankrike. Olympique Lyon och Paris Saint-Germains som spelade UWCL-finalen nyss har en annan kvot. Lyon hade nio utländska spelare i en trupp på 27 spelare, en tredjedel alltså. En siffra som är lågt bland de internationella topplagen. Men sedan får man väl också konstatera att Frankrikes landslag ses just nu av en del bedömare som världens bästa och att Lyon har inte mindre än 10 av 23 spelare ur den aktuella franska EM-truppen. I PSG:s 25-mannatrupp fanns 10 utländska spelare, exakt 40%.

34454859026_dc9996250f_k

Kvarnsvedens Robyn Decker är en av 10 amerikanska spelare i Sverige

Men CIES får fram att det är tyska SC Sand som med 69,4% utländska spelare på plan är ”bäst” i Europa. Rosengård har ofta kritiserats för att använda sig av så många utländskor, men sedan i år har den siffran minskat något och är ”blott” 57,5%.

I dem fem analyserade ligorna spelade 274 utländskor från 47 olika länder. Flest i Tyskland med 84 spelare från 30 länder och minst i Frankrike med 44 spelare från 20 länder.

Intressant även att man har analyserat hur många landslagsspelare som faktiskt spelar matcher i ligorna. Där når NWSL med 52,3% det högsta värdet medan den franska ligan med 34,8% hamnar lägst. Lite annorlunda ser det ut hos klubbarna. I Olympique Lyon spelas 97,7% (!!!) av alla spelminuter av landslagsspelare, näst högsta värdet när tyska VfL Wolfsburg med 97,4%.

I Sverige ”vinner” FC Rosengåtd den statistiken med 91,2%. Mer än 90% av alla matchminuter soelas av landslagsspelare. På andra sidan av den tabellen hamnar Hammarby IF FF med 0%. Jag har för några veckor konstaterat att Rosengårds startelva mot Hammarby har samlat på 778 landskamper och mötte ett lag med 0 landskamper. Resultatet kommer ni ihåg. Ibland blir det så, men man får sätta ett kryss i kalendern.

CIES drar slutsatsen att allt fler etablerade ”herrklubbar” satsar även på damfotboll och att de mer ”klassiska” damfotbollsklubbarna är på reträtt. Det blir allt svårare att hitta resurserna för att konkurrera. Detta är ingen slutsats som är ny. Sverige är ett litet undantag eftersom de tre just nu ledande klubbarna i Damallsvenskan, Linköpings FC, Eskilstuna United och FC Rosengård är renodlade damklubbar. Men i ett europeiskt perspektiv är jag övertygad om att det blir svårare med varje år att konkurrera om framtidsnamnen, speciellt de utländska, men även fler inhemska talanger kommer att försvinna utomlands. Låt mig bara nämna Stina Blackstenius som ett första svenska exempel. Hon rekryterades av Montpellier HSC när hon fortfarande var 20 år.

CIES konstaterar att allt fler spelare får chansen att träna och spela i professionella miljöer, men ser även en viss problematik för de inhemska ligorna. Det kan jag bara hålla med om. UWCL 2017/18 blir åter igen en tävling där till slut Olympique Lyonnais och VfL Wolfsburg kommer att närma sig finalen, nu när PSG inte förmådde att kvalificera sig. Några av Montpellier HSC, Bayern München, Chelsea Ladies och Manchester City Women samt FC Barcelona är de övriga lagen som vi kan förvänta oss i en semifinal våren 2018. CIES frågar sig vad som händer med de nationella ligorna och det kan man ju verkligen undra över.

DSC07919

Nilla Fischer (tv) spelar i tyska Wolfsburg, Crystal Dunn (th) i engelska Chelsea Ladies

Precis som i herrfotbollen är de nationella ligorna mer en transportsträcka till Champions League och den internationella marknaden. Sverige har fortfarande en relativ jämn serie, men vi har konstaterat att storstjärnorna lämnar: Marta (Orlando Pride), Pernille Harder (VfL Wolfsburg), Blackstenius, Fridolina Rolfö (Bayern München). Även de mest meriterade svenska landslagsspelare som Hedvig Lindahl (Chelsea Ladies), Nilla Fischer (vfL Wolfsburg), Caroline Seger (Olympique Lyonnais) och Lotta Schelin (Olympique Lyonnais, sedan 2016 FC Rosengård) lämnar ju Damallsvenskan och kommer först tillbaka för att långsamt låta karriären tona ut. [Missförstå mig rätt, Lotta Schelin är en av de hetaste spelarna i serien och landslaget just nu.]

 

 

 

 

Inför semifinal 2 i UWCL: Helfranskt i Cardiff

Ada

Ada Hegerberg (här med EURO-silvermedaljen på Friends Arena) – var femte krona av hennes lön kommer från ett kinesiskt investmentbolag

Den 1 juni blir en historisk kväll i UWCLs historia. För första gången kommer två franska lag att spela om Europas viktigaste utmärkelse för damfotbollsklubbar. Allt annat vore en stor sensation efter både Lyon och PSG har vunnit sina bortamatcher mot Manchester City resp FC Barcelona med 3:1.

Eftersom båda matcherna är mer eller mindre avgjorda skriver jag lite mer om vem som äger klubbarna och vart (dam)fotbollen troligtvis är på väg till.

PSG – FC Barcelona, 29/4, kl 1700 Parc des Princes

Denna gång får damerna i PSG spela på den stora scenen. Parc des Princes fattar 48 500 personer och lär inte bli fullsatt ikväll då den riktigt stora spänningen saknas. Jag tror inte att Barcelona som suveränt vann båda matcherna mot FC Rosengård har minsta chansen att göra tre bortamål mot det stjärnspäckade PSG. Jag trodde egentligen att avgörandet skulle komma först ikväll och att två av målskyttarna från förra veckan, Marie-Laure Delie och Cristiane skulle stå för det. Men klasskillnaden var redan synlig i fullsatta Mini Estadio i Kataloniens huvudstad och damerna i PSG tog revansch för herrarna.

PSG ägs av ett företag från Qatar som heter QSI (Qatar Sport Investment) och som leds av 43-årige Nasser Al-Khelaifi. Uppdraget som Al-Khelaifi har är att göra störst möjliga vinster som kan investeras i Qatars idrottsanläggningar. Han har lyckats riktigt bra och gjort märket PSG synlig i både herr- och damfotboll de senaste åren.

För Barcelona kom semifinalen kanske något år för tidigt. Damfotbollens utveckling i Spanien har gått fort, mycket fortare som de flesta trodde, men för att nå den absoluta toppen krävs det erfarenhet av att ha spelat ett antal stora matcher. Och framför allt – det krävs mer genomslagskraft i anfallet.

Mitt tips: 4:0

 

Olympique Lyon – Manchester City 29/4, kl 2045 Stade de Lyon

För matchen mellan Lyon och City gäller nästan samma analys som för Barcelona: matchen kommer minst ett år för tidigt för Manchester City. Ett år för tidigt för att ha en rejäl chans att avancera. Annars kommer duellen förstås att vara en viktig milstolpe för klubbfotbollen i England och dess liga FA WSL.

Olympique Lyon är på topp av sin klubbhistoria när det gäller damfotboll. Laget kommer att vinna sin elfte ligatitel i rad (!), man har vunnit franska cupen fem år i rad och står i finalen mot PSG och vinner man Champions League även i år så har man vunnit lika många europeiska titlar som rekordhållaren 1.FFC Frankfurt. Det kan inte bli mycket bättre för Lyon som spelar med ett världslag, som har världens bästa lag vars överlägsenhet är utan dess like inom fotbollens historia (då inkluderar jag herrarna för en gångs skull).

Mutt tips: 3:1

Medan PSG ägs av arabiska ekonomiska intressen så styrs Lyon av en fransk entrepenör vid namn Jean-Michel Aulas. Aulas köpte OL för 30 år sedan och har inte bara gjort den fri av skulder utan även till en av världens rikaste fotbollsklubbar. Själv uppskattas Aulas förmögenhet på drygt 350 miljoner €. Han var nog den första av storklubbarnas chefer som har förstått att man kan göra pengar även i damfotbollen och att det krävs inte lika höga investeringar. Att man kan sprida klubbens logotyp runt hela världen med damfotboll.

Lyon har blivit så pass internationellt att man inte kommer att förlänga avtalet med tränaren Gérard Precheur pga hans blygsamma kunskaper i engelska. Och detta trots att han kan fortfarande vinna alla tre titlar. I Frankrike är det minst sagt förbluffande att arbetsplatsbeskrivningen i en fransk fotbollsklubb sätter engelskan före franskan.

Kritiken som har framförts till och om Jean-Michel Aulas är den att han ska driva klubben som ett företag. ‘

Sedan 2016 är företaget inte längre helfranskt. I augusti 2016 skrevs ett kontrakt med det kinesiska investmentbolaget IDG Capital Partners enligt vilket kineserna kommer att betala 100 miljoner € för 20% av klubben.

IDG Capital med säte i Beijing kommer att marknadsföra klubbmärket i Kina, Hongkong, Macao och Taiwan.

Kvällens motståndare Manchester City ägs å sin sida av Abu Dhabi United Group (ADUG) vars ägare är 46-årige Mansour bin Zayed Al Nahyan. De engelska klubbarna utvecklas enormt på damsidan, inte minst pga att man har fattat vad Jean-Michel Aulas har begripit redan för drygt 10 år sedan: att man kan marknadsföra klubben även genom damfotbollen.

FC Liverpool (och Liverpool Ladies) och dess hemmaarena Anfield ägs av Fenway Sports Group i USA. Fenway äger även baseballaget Boston Red Sox. Det finns dock aktuell rykten om att kinesiska affärsintressen är beredda att betala drygt 10 miljarder kronor och köpa hela Liverpool-paketet.

Chelsea Ladies FC ägs som bekant av den ryske affärsmannen Roman Abramovich. 

Två tredjedelar av Arsenal ägs av den amerikanske affärsmannen Stan Kroenke och den resterande tredjedelen av den usbekiske entrepenören Alisher Usmanov. 

Tyskland har inget lag i semifinalen i UWCL i år. VfL Wolfsburg är fortfarande (nästan) lika bra som Olympique Lyon. Men sortin i kvartsfinalen mot just Lyon är också vägvisande. I Tyskland är det inte möjligt att utländska affärsintressen köper 51% av en klubb. Inte heller är detta möjligt eller har det skett i Sverige såvitt jag vet.

Klubbarna i Frankrike och England och dess ägare i Frankrike, USA, Qatar, Förenade arabiska emiraten och Kina kommer att föra utvecklingen vidare. Den kommer tyvärr att leda till att svenska klubbars chanser att nå en semifinal i Champions League blir allt mindre. England ligger några år bakom i utvecklingen men kommer med stora steg och kvällens match mellan Lyon och City som just nu ser Lyon som en 95:5 favorit kan bli helt jämn redan om två år om investeringen i damfotbollen fortsätter i FA WSL.