Kategoriarkiv: Linköpings FC

Minde och Hurtig

DSC09866

Kristine Minde (th) gjorde första målet ikväll när LFC vann 2:0 borta hos KGFC. Tv Kosovare Asllani

Det har diskuterats i vilken mån Rosengård varit överlägsen eller hade tur när de i går vann med 1:0 mot LB 07 på Swedbank Arena i Malmö. Svaret är nog att LB 07 hade chanser att kvittera och att Rosengård hade kunnat göra fler mål.

På pappret vann Linköping kväll enkelt med 2:0 borta mot Kopparbergs/Göteborg FC, men matchen avgjordes först i den 92:a minuten när (en mycket bra spelande) Tove Almqvist såg att Lina Hurtig stod alldeles fri och hade all tid i världen att koncentrera sig på att göra sitt skott. Innan dess hade LFC ett tidigt mål av Kristine Minde efter snyggt väggspel av Hurtig och Marija Banusic. Gästerna kontrollerade matchen till största delen. Ändå hade KGFC kunnat kvittera genom Beata Kollmats eller Elin Rubensson.

Jag tycker fortfarande att det var en överraskning att Peter Gerhardsson petade talangfulla Rubensson från landslaget. Hur som helst ledde petningen till att Elin Rubensson spelade riktigt bra i kväll. Hon verkade vara ”on fire” och var nära att kvittera vid två tillfällen.

Men det är ingen slump att både FCR och LFC till slut vann sina matcher i går resp i dag. De är Sveriges bästa fotbollslag och vi får se fram emot deras troligtvis avgörande möte om SM-guld den 10 september nere i Malmö, en match jag tyvärr inte kommer att kunna följa på plats.

Annonser

Fördel Rosengård

DIQb2WBXUAAj6PM

FC Rosengård försvarade Svenska cupen genom att besegra Linköpings FC på bortaplan med 1:0 genom ett mål av danska Sanne Troelsgaard. 

Det kändes dock inte direkt om att Rosengård hade vunnit en stor titel och inte heller att Linköpings FC hade förlorat en stor titel efter slutsignalen för en dryg halvtimme sedan. Segrarna jublade pliktskyldigast och var lagom glad, förlorarna var besvikna, men fällde inte några tårar. Alla tackade sina respektive klackar.

Svenska cupen har ingen väldig hög status trots att Svenska fotbollsförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson delade ut pokalen till FC Rosengårds lagkapten Caroline Seger som i dag gjorde sin första och enda match under cupsäsongen som nu avslutades med finalen. Sin första och enda match gjorde även Anna Oscarsson, Kosovare Asllani, Jenna Hellstrom, Frida Maanum och Nicoline Sørensen. Glodis Viggosdottir hade dock spelat några matcher, men inte för Rosengård utan för Eskilstuna United. Hon var redan utslagen ur turneringen, bytte klubb under sommaren och kunde ta hem pokalen ändå. I UWCL är detta inte möjligt. Det borde inte heller vara möjligt i Svenska cupen.

Men även om cupen kanske inte har hög status, så är ju varje match mellan LFC och FCR mycket viktig. Det är psykologi. Det är att mäta krafterna med det andra storlaget i landet och det kan alltid ge en fördel för nästa match där mer står på spel.

Det var en mycket jämn match på Linköpings Arena inför lite mer än 1800 åskådare. Även den siffran borde vara bättre i en final där Sveriges bästa lag möts. TV12 visade matchen direkt. Det var en bra fotbollsmatch, men ändå tycker jag att båda kan mycket bättre än såhär. I den första halvleken har Linköping lite mer spelandelar, i den andra är det Rosengård som följaktligen gör målet efter en snabb omställning där Ella Masar passar bollen till Anja Mittag och hon till Troelsgaard som kommer fri med Cajsa Andersson. 

Men Rosengård har verkligen tappat glansen, det lilla extra med försäljningen av Europas bästa spelare Lieke Martens. Dessutom saknades Lotta Schelin som fick spela hela EURO 2017 med smärtstillande och som är inte återställd. Det förhoppningsvis sista kapitlet med att använda sig av skadade spelare i landslaget som sedan inte kan spela för sin klubb. Med endast Ella Masar, Anja Mittag och Sanne Troelsgaard i offensiven saknas den magi som framför allt Martens, men även Schelin då och då kan tillföra en match.

Men ändå så är det ju ett tungt lag med stor rutin och hundratals landskamper. Medan Linköping hade fem 21-åringar i startelvan och snittar 24,09 år i startelvan i dag, så har Rosengård sex spelare i startelvan som är 30+ (snart kommer Lotta Schelin tillbaka och snart fyller även i dag utmärkta Ali Riley 30, då är de åtta i startelvan…) och snittar 28,39 år.

Linköping då? Även dem gör en godkänt match där jag ser Anna Oscarsson som ett nyft löfte på högerbackspositionen, en spelare som har kapacitet att kunna utmana föregångaren Jessica Samuelsson i landslaget om hon växer in ännu mer och avslutar omskolningen på bästa möjliga sätt. Oscarsson är en spelare som spelar med mycket energi, en lagspelare som slitar och kämpar, både framåt och bakåt. Hon kommer få ett rejält lyft av klubbytet.

Janni Arnth är tillbaka vilket ger stabilitet och säkerhet. Men även i LFC saknades i dag det lilla extra. Dels för att cupen är inte lika mycket värd som SM-guldet, men dels även eftersom Rosengård gör det bra defensivt.

LFCs anfall imponerade inte heller. Varken Marija Banusic eller Lina Hurtig utgjorde större problem för Rosengårds försvar. Banusic måste springa mer, kändes stillastående och följde sällan med när man fick försvara. Det kan ju vara rollen som tränaren ger henne. Bäst var definitivt Kristine Minde som spelade med stor insats.

Vi såg två lag som hade det svårt i sista tredjedelen och som försvarade sig bra.

Rosengård som jag höll som favoriter, vann den här matchen och leder därmed med 2:0 i inbördes möten i år. Detta ger de även en stor fördel i att vinna den tredje och avgörande matchen på hemmaplan om några veckor och åter igen erövra SM-guldet.

I morgon tar Peter Gerhardsson ut sin första landslagstrupp. Jag tror inte att Rosengårds Zecira Musovic är med vilket är tråkigt. Men så länge hon får nöta bänken i Malmö kommer hon nog inte att kunna gå vidare.

I morgon kväll kommer bilderna från dagens match. I skrivande stund sitter jag nämligen fortfarande på Linköping Arena, på sjätte våningen med blick in i den nu alldeles mörka arenan. Sedan ett par månader finns ett hotell med alldeles nya och fräscha apartments som jag valde denna gång eftersom tågen tillbaka av någon anledning (arbete på sträckan?) skulle ha tagit hela tre timmar till Stockholm.

21175484_10154919217051794_1648358228_n

Utsikten från mitt hotellrum på Linköpings Arena

 

Emma Lennartsson (Linköpings FC)

34572161854_ae4e6fc05e_oPå söndag spelar Sverige bästa fotbollslag årets cupfinal på Linköpings arena. Linköpings FC möter FC Rosengård med avspark kl 17.45.

Trots att Linköping är serieledare och trots att de spelar hemma tycker jag att favoriten heter FC Rosengård. Malmölaget vann det första mötet lagen emellan på Linköpings arena i år med klara 3:0 och avgjorde matchen efter några få minuter och Rosengård har även rekryterat renodlade backar för backarna som man tappade till Paris och Potsdam (för Emma Berglund och Amanda Ilestedt kom Simone Boye Sørensen och Glodis Perla Vigosdottir).

I onsdags föll Linköping dessutom tungt mot Piteå där Stellan Karlsson tydligen har studerat hur Dominik Thalhammers Österrike spelade i EURO 2017. Piteå satte en väldig hög press på Linköpings ännu inte samspelade backlinje där två spelare (Kristine Minde och Emma Lennartsson) får spela backar som på sistone har spelat i lite mer offensiva roller på mittfältet eller i anfallet. Piteå har 3-4 spelare som hotar nästan direkt utanför Linköpings straffomräde, men när sedan Linköping anfaller går man ner på en fembackslinje.

Två dagar inför cupfinalen pratade jag med Linköpings assisterande lagkapten Emma Lennartsson som hade äran att bära bindeln mot både KIF Örebro och Piteå.

Ni blev nästan överkörda av Piteå i matchens början?

”Ja det stämmer, vi gör ingen bra start i matchen vilket vi tyvärr inte kan rädda upp,” instämmer Emma Lennartsson.  Vi gör två mål men det räcker tyvärr inte till vinst.#

Hur kan man förhindra att fler motståndare använder sig av samma upplägg, även Rosengård hade ju ungefär samma matchplan att direkt hugga till?

”Vi måste se till att vara mer delaktiga och på tårna hela matchen igenom. ”

På söndag är det cupfinal mot FC Rosengård på Arenan och det är tredje gången efter 2015 och 2016 att lagen möts i finalen. Hur går dina tankar inför den matchen?

”Det ska bli jätteroligt att spela en final!” tycker Emma. ”Vi är taggade och jag hoppas att det kommer mycket publik så det blir en härlig inramning.”

Du är lagkapten för tillfället, grattis till detta som jag tycker är både ett ansvar, men även en slags utmärkelse. Förändras rollen inom laget på något sätt genom detta.

”Jag är en av tre assisterande kaptener där Janni [Arnth] är vår första kapten, såklart roligt att ha fått bära bindeln nu några matcher! Min roll tycker jag inte förändrats så mycket mer än att jag försöker pusha på lite extra både på träning och match.”

I somras berättade min engelska kollega Sophie Lawson (www.vavel.com) att hon alltid hade en fråga som inte hade någonting med fotbollen att göra. Det var hon som frågade avgående danske landslagstränaren Niels Nielsen att han säkert hade spelat e-gitarr i ett rockband tidigare varpå Nielsen tinade upp rejält och det blev ett roligt samtal.

Det är därför jag frågade Emma Lennartsson om hon även brinner för någonting annat än fotbollen när hon varken tränar eller spelar eller hänger med laget.

”Oj den var svår!” säger hon först.

”Men utanför fotbollen tycker jag om att vara ute i naturen, mestadels på landet hos mina föräldrar! Älskar djur, har en egen häst och sen spenderar jag såklart många timmar med min hund Jordan!”

I morgon är det dags för matchen som jag kommer att följa på plats i Linköping.

 

Asllani in, Samuelsson ut för Linköping

Rubriken antyder ett taktiskt byte, men det handlar inte om en match, det handlar om lilla silly season och tiden mellan vår och höst med en kort sommar emellan son aldrig höll sitt löfte.

På en presskonferens som Linköpings FC utlyste i går och höll i dag presenterades Kosovare Asllani som ett nyförvärv. En glädjande nyhet. Många förmodade Asllani hos seriekonkurrenterna FC Rosengård, men Asllani gjorde en Schelin.

Strax innan Lotta Schelin blev klar för Rosengård i fjol trodde många att hon skulle flytta hem till Göteborg och Kopparbergs/FC.

Att Kosovare Asllani flyttar hem från Manchester City Women är förstås en bra nyhet för svensk damfotboll och speciellt för Linköping. Asllani är en av de få svenska landslagsspelare som tekniskt håller mycket hög nivå. I Manchester har hon blivit mycket bättre och på sistone utvecklat sitt defensiva spel enormt. I mitt tycke Sveriges näst bästa (ute)fotbollsspelare de senaste två säsongerna.

Den tråkiga nyheten är dock att den i mitt tycke bästa svenska fotbollsspelaren de senaste två säsongerna lämnar Linköping och Sverige.

Jessica Samuelsson ska flytta. När jag pratade med henne i maj antydde hon att England och Tyskland skulle intressera henne mest om hon skulle spela utomlands:

”England och Tyskland lockar mest dels för det är bra ligor och dels för att jag tror min spelstil passar bättre där än i till exempel Frankrike. Men också för att jag gillar att varje match är en relativt tuff utmaning, Tyskland och England känns som de två ligor där lagen i serien är jämnast,” sa hon då.

Det florerar rykten att världens kanske allra bästa högerback, engelskan Lucy Bronze ska lämna Manchester City Women för Olympique Lyon. Stämmer detta, så behöver Manchester City en mycket bra högerback som kan ersätta Bronze.

På så sätt skulle Asllani byta Manchester för Linköping och Samuelsson Linköping för Manchester…

Lycka till för båda!! som är två av det nya landslagets viktigaste spelare framöver. Hur jag skulle bygga det nya landslaget efter Pia Sundhage ska jag skriva mer om fram till helgen.

Samtidigt som Asllani är en förstärkning så rasar nu Linköpings backlinje som var grunden för SM-guldet 2016 ihop. Endast 50% är kvar, Jonna Andersson och Janni Arnth som dock kom hem med en skadad fot.Stressfakturor brukar ta mellan fem och sex veckor att läka i allmänhet vilket skulle betyda att det är endast Andersson av den ”gamla” backlinjen som kan spela cupfinalen mot Rosengård i slutet av månaden.

35413855605_930f31490e_k

Blir Kristine Minde ytterback?

När Pernille Harder, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö lämnade föreningen så undrade många hur det offensiva spelet skulle fungera 2017. Eftersom man värvade bra och hade nyckelspelare som Magda Eriksson, Jessica Samuelsson och inte minst Claudia Neto kvar gick det mycket bättre än förväntat.

En av Sveriges allra bästa offensiva spelare kommer och Sveriges bästa defensiva spelare lämnar…

Ska danska Maja Kildemoes ta över rollen som högerback? Kildemoes spelade en mycket bra EM-turnering och är en spelare som kan axla många olika roller.I så fall skulle backlinjen kunna bestå av Kildemoes, Lisa Lantz, Arnth och Andersson. Men vi lär få vänta på Arnth och någon annan måste troligtvis flytta ned till försvaret en del. Kanske blir det norska Kristine Minde som får vikariera som ytterback ett tag.

Fram till nästa år måste Linköping definitivt förstärka sitt försvar.

 

Blackstenius tillbaka till Linköping?

StinaLinköpings regionaltidning Östgöta Correspondenten skriver i dag att det skulle kunna vara möjligt att Stina Blackstenius kommer tillbaka till Linköping snart. Vilket skulle innebära att äventyret som utlandsproffs i Frankrike hos Montpellier HSC är endast lite mer än en kort sejour på ett halvår.

Men Stinas agent Carl-Johan Fransén förnekar uppgifterna. ”Stina kommer att spela i Montpellier till hösten”, säger han till Corren. Till hösten är dock ett intressant språkbruk. Blackstenius hade nämligen skrivit på för två och ett halvt år i Frankrike och kontraktet går alltså till slutet av juni 2019. Till hösten kan betyda ”efter sommaren” på svenska och sommaren är för många slut när folk kommer tillbaka från semestrarna när det fortfarande är sommar, men när folk arbetar igen. Till hösten betyder i varje fall inte till sommaren 2019.

Varför det verkar finnas ett intresse att lämna Montpellier och Frankrike framgår inte. Blackstenius hat gjort sju mål på elva matcher och klubben har kvalificerat sig för Champions League eftersom man lyckades att hålla undan för PSG.

Men Silly season, den galna säsongen, mellan den elfte och tolvte omgången i Damallsvenskan ter sig efter drygt 20 timmar in i transferfönstret som riktigt roligt och spännande.

Linköping har redan fått in två nya spelare och tappat en landslagsback och kanske händer även mer då till exempel tyska Bayern München (där fd LFC-aren Fridolina Rolfö) är verksam söker efter minst två backar. Offensivt har tyskorna värvat ordentligt bra och Rolfö lär få mycket tuff konkurrens, bl a av Bundesligans skyttedrottning Mandy Islacker som kommer från 1.FFC Frankfurt,

Personligen kan jag tycka att Linköping inte har användning för Blackstenius just nu om man nu inte vill bredda truppen och speciellt den offensiva avdelningen som de absoluta europeiska topplagen gör. Med Marija Banusic, Kristine Minde, Lina Hurtig har man tre utmärkta anfallsvapen som har lett laget till första platsen i tabellen – igen. Ytterligare en forward skulle innebära att någon måste bänkas.

Lisa Dahlkvist kan vara på väg bort från KIF Örebro. Redan i januari hade hon sagt till bloggen att hon inte är redo att ge upp Champions League spel: ”Men det kanske kommer igen att jag spelar Champions League. Jag har skrivit ett ettårskontrakt med KIF och jag känner väl lite att jag är inte redo att trappa ner eller nånting, jag vill fortsätta min satsning så länge jag kan och så länge jag håller, så det finns framtid fortfarande för Champions League,” sa hon i samtal med mig då. Kontraktet med KIF sträcker sig över ett år, men de engelska, franska och tyska klubbarna som vill ha förstärkning vill ha det nu när deras nya säsong inleds. Någon av Manchester City Women, Chelsea Ladies, PSG och Bayern München skulle jag satsa pengar på i Dahlkvists fall.

Men samtidigt sade hon till Aftonbladet att hon inte direkt vill lämna Örebro i sticket: ”Att lämna en klubb som är i en sådan knipa skulle kännas jobbigt. Det är alltid jobbigt att lämna någon i sticket så det vet jag inte heller om jag vill göra. Man vill ändå vara en lojal spelare, de har ändå tagit tillbaka mig…”, säger hon till ”Bladet”.

 

 

 

 

Intervju: Cajsa Andersson (Linköpings FC)

Cajsa72_o24-åriga Cajsa Andersson kom till Linköping våren 2015 från sin modeklubb Älta utanför Stockholm. Hon var första andra målvakt bakom amerikanska Katie Fraine som dock lämnade Linköping för Vittsjö ett år senare.

När en del bedömare trodde att Linköping sökte en ny målvakt för 2016 bestämde sig Martin Sjögren för att göra Cajsa till sin #1 och visade ytterligare en gång sin bra känsla för att se potential och utveckla det. Andersson tackade för förtroendet och spelade alla 22 matcher under guldsäsongen 2016, vann SM-guld och är även i dag helt klart lagets trygghet balom backlinjen som uteslutande består av landslagsspelare.

Men många och även jag trodde att Linköping inte skulle kunna vara aktuell för guldkampen 2017 när så många spelare och succétränaren hade lämnat klubben.

Fortfarande undrar man hur det gick så bra att ersätta Pernille Harder och Stina Blackstenius, målduon som stod för 43 av 72 mål som LFC har gjort.

”Det är klart det är tufft när så många bra spelare försvinner,” säger Cajsa Andersson.

”Men samtidigt är det också många spelare från tidigare år som är kvar, och bra spelare med nya spetsegenskaper har kommit in i truppen. Vi har ett väldigt bra lag med många bra spelare även i år. Alla var från början medvetna om hur situationen såg ut och vi har därför kunnat jobba från första dagen på att få ihop laget både på och utanför planen vilket vi lyckats bra med. Alla är öppna mot varandra och vi diskuterar mycket under träningarna för att lära känna varandra som fotbollsspelare och komma överens om hur vi ska spela för att göra varandra bättre. Dessutom byggde vi under förra året upp en vinnarmentalitet som vi tagit med oss in i 2017 också. Vi har haft en förmåga att vinna matcher även när spelet inte stämmer och andra saker går emot.”

Förmågan att vinna matcher där man inte presterar sin bästa fotboll, det har LFC fortsatt med även i år. Andersson är dock medveten om att man alltid ska försöka bli bättre.

”Även om vi har fått med oss väldigt bra resultat hittills under våren så finns det alltid saker att förbättra i spelet,” tycker hon.

”Som sagt är vi många nya i laget och även om det har gått ett halvår behöver vi fortfarande jobba med relationerna till varandra ute på planen så att vi på ett bättre sätt kan hjälpa varandra i både offensiven och defensiven. För att vinna SM-guld behöver vi också höja våran lägstanivå, så att eventuella dippar blir så få och så korta som möjligt. När det gäller cupfinalen mot Rosengård tror jag det kan vara mer tillfälligheter som avgör då det är två bra och jämna lag som möts.”

Hur ser du på din egen utveckling som målvakt?

”Det är ofta svårt att lägga märke till sin egen utveckling eftersom man tar små små steg hela tiden och man inte märker någon större skillnad från dag till dag,” tycker Cajsa.

33976036033_bf9dea54d5_k”Men om jag tittar tillbaka på den målvakten jag var när jag kom till Linköping så har jag utvecklats enormt mycket. Det första året lärde jag mig otroligt mycket, även fast jag inte fick spela så mycket. Då handlade det mest om att komma in i tempot och höja nivån på alla aktioner för att anpassa sig till en högre nivå. Katie var dessutom bra på att dela med sig av sin erfarenhet. Sedan jag fick börja spela fler matcher har det mer handlat om att utveckla förmågan att värdera och ta rätt beslut i matchsituationer, vilket är svårt att träna på träningar. Jag tror det är viktigt för ens utveckling både att ha en bra träningsmiljö och att få spela matcher., och jag är väldigt glad att jag har fått möjlighet till båda här i Linköping.”

Det sista är faktiskt någonting jag har hört av alla Linköpings spelare som jag fick intervjua de senaste åren. Att träningsmiljön och resurserna som står till förfogande är bland de allra bästa i Sverige. Vad vill du bli ännu bättre på?

”Jag vill bli bättre på allt. Allt ifrån att rädda avslut till att bli bättre i höjdspelet, äga mitt straffområde, samarbeta med försvararna, spelet med fötterna, positionsspelet osv osv. Det är det som gör det så roligt, att det finns så mycket att jobba på!”

Avslutningsvis, det kommer en cupfinal i slutet av augusti, Champions League till hösten och sen finns ju också ett landslag där Andersson inte varit med i diskussioner på länge. En match i D23-landslaget mot England förra året är hennes erfarenhet med blågult hittills.

”De matcherna ligger ju fortfarande en bit bort i tiden så man har inte riktigt börjat tänka på det än, men det är klart det är väldigt inspirerande att ha sådana matcher att se fram emot. När det gäller landslaget är det inget jag tänker på just nu, men det är definitivt ett långsiktigt mål jag har. Jag är dock fortfarande relativt ny på den här nivån och jag vet att jag måste prestera på en väldigt hög nivå under en längre tid för att bli aktuell för landslaget. Därför fokuserar jag bara på att prestera i Linköping och att utvecklas som målvakt här och nu, för att det i framtiden förhoppningsvis ska räcka till en landslagsplats.,” säger Cajsa Andersson.

 

 

 

Nu vet vi det – EM utan Banusic

DSC00453Den 20:e juni kommer Pia Sundhage att rabbla upp 23 namn av spelare som får en flygbiljett till Amsterdam. 23 spelare som kommer att få vara med i EM 2017.

Mycket talar för att 27-mannatruppen som var med på lägret i Göteborg och Växjö kortas ner till 23 personer.

Vi damfotbollsskribenter har under hela våren undrat varför Damallsvenskans vassaste svenska anfallare – Linköpings Marija Banusic – inte är med i duon Sundhage/Perssons tankar.

”Hon hade möjlighet att vara med här men när man är med i ett svenskt landslag måste man kunna spela på flera positioner och underordna sig laget. Det köpte inte Marija och då är man inte med här helt enkelt,” säger Lillie Persson i en intervju med damfotboll.com.

Då vet vi det. Läser man alla Perssons uttalanden så tecknar hon en bild av en diva som kräver att få spela på en enda position och som inte ”underordnar” sig laget vad det nu betyder. Det är inte snällt vad Persson säger och ärligt talat ingenting som jag förväntar mig av en bra ledare i offentligheten. Det är rätt så många antydningar och alla är negativa. Inte ett enda ord om spelarens goda egenskaper förutom att man ”tittar på henne”.

Vad bra då att det finns tränare som Kim Björkegren i Linköping som kanske har en liten modernare ledarstil. Jag har sett Linköping och Banusic tre gånger live i år och jag har sett en av Sveriges största forwardstalanger som har gjort många viktiga mål för sin klubb och som visst har varit en bra lagspelare i LFC. Är det inte en chefs uppgift att utveckla sina medarbetare och hittar ett sätt att allting fungerar? Varför lyckas Björkegren med något som Persson och Sundhage inte klarar av?

Sverige kan mycket väl spela ett framgångsrikt EM utan Marija Banusic. Men i en tid där Pia Sundhage snackar om att nöta avslut, avslut, avslut eftersom hennes nuvarande trupp inte får bollen in i mål är det väldigt märkligt att man frivilligt avstår från att försöka få med en av Sveriges målfarligaste anfallare på tåget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket mer vill jag inte skriva, det är damfotboll.com som har skrivit detta, gå in på sidan och läs artikeln och krönikan av Alva Nilsson. Nilsson har tydligen fått information om att landslagsledningen redan tidigt i våras bad 40-50 spelare om läkarintyg och att Marija Banusic var inte bland dessa.

Det finns ju andra som inte kommer att spela EM. Katrin Schmidt, Malin Diaz, Hanne Gråhns. De senare två har sagt att de ska fokusera på klubben och att det blir för mycket. Sundhage själv har sagt att hon hoppas att Diaz är åter igen beredd att spela på hösten (när det finns en ny förbundskapten).

Varken Diaz eller Banusic borde säga någonting mer i saken, tycker jag. Det skulle bara riskera deras chanser att komma med i det nya landslaget som Peter Gerhardsson förhoppningsvis kommer att bygga efter EM. Ett landslag där man visst ska vara en del av ett lag hoppas jag, men där man inte behöver underordna sig. Det är trots allt fotboll och inte lumpen.