
Foto: Anders Henrikson
Damfotbollsåret 2018 har precis börjat och är blott 39 dagar gammal. Om vi skulle göra som NWSL och rösta fram månadens spelare, så skulle den utnämningen tveklöst gå till 18-åriga Loreta Kullashi som numera spelar för Eskilstuna United.
Den 21:januari i matchen Sydafrika – Sverige byttes hon in för Elin Rubensson och mindre än 120 sekunder senare gjorde hon första målet i första landskampen. Det blev ett till och Sverige vann med 3:0. Drömdebut är nog en rubrik som vi såg i många tidningar dagen efter.
Men Kullashi har inte ”bara” slagit till i den matchen. Det finns ju en anledning varför hon fick komma med till Sydafrika. I somras bytte hon klubb och flyttade från Skytteholms IP och AIK i Solna till Tunavallen och United i Eskilstuna. Elitettan mot Damallsvenskan.
Vanligtvis tar det en viss tid innan man har vant sig vid att tempot i högsta serien är mycket snabbare och att det fysiska motståndet är snäppet starkare. Det blev tio matcher, varav nio från start och sex mål, ett facit som ledde henne till Peter Gerhardssons landslag.
I tisdags ringde jag upp Loreta i Eskilstuna och fick en exklusiv pratstund med Sveriges största anfallstalang under 20 år.
Vad säger du om den smått otroliga utveckling som du har tagit under det senaste halvåret?
”Det kändes ju rätt att ta steget från AIK och spela i Allsvenskan och utvecklas mer och det tycker jag att jag har gjort. Jag hoppas att det fortsätter så här. Det har varit lärorikt. Jag försöker ju hela tiden att utvecklas. Jag spelade ju inte i Allsvenskan och fick inte riktigt chansen att uppvisa mig där när jag spelade i AIK, men nu när jag väl kom till Eskilstuna.”
Många säger ju att steget är så stort från Elitettan till Allsvenskan, men det kändes ganska lätt för dig?
”Nu har jag ju haft möjligheten att spela med äldre genom landslaget också och det har ju också varit lärorikt.”
Vad tror du att vi kan förvänta oss av Eskilstuna United i år?
”Jag tror mycket på det här laget och tror att vi kan gå långt. Matchen som vi spelade nyss [mot Hammarby, 2:1] spelade vi med tre forwards, där var det Mimmi Larsson, Felicia Karlsson och jag som spelade. Det är inte spikat hur vi ska spela, men nu hade vi tre forwards och det kändes bra offensivt att v är många som kan göra mål.”
Efter många år med Viktor Eriksson som tränare har Eskilstuna nu fått Jonas Björkgren som jobbade med Kvarnsveden i fjol. Vad har förändrats?
”En hel del. Vi spelar på ett helt annorlunda sätt. Vi spelar inte med trebackslinjen utan vi spelar annorlunda. Många i mitt lag har ju haft Viktor ett tag så de var säkert vana med honom men jag hade honom ett halvår bara. För mig är det därför ingen stor skillnad.”
Du föddes i Helsingfors 1999. Hur länge bodde du i Finland?
”Jag bodde där i sex år. Jag kommer inte ihåg så mycket eftersom jag var jätteliten.”
Sedan dök du ju upp i en förening som heter Snöstorp i Halmstad och det var där som du började med klubbfotboll?
””Ja, innan det spelade jag faktiskt i Kristianstad ett år med killar, Näsby IF heter dem. Bara ett år, sedan flyttade vi till Halmstad och då blev Snöstorp Nyhem FF min moderklubb där jag spelade på riktigt med tjejer.”
Hur kom det sig att du hamnade i Solna och AIK?
”Vi mötte AIK med Snöstorp i Gothia Cupen och sen spelade vi mot dem och deras tränare fick veta att vi hade planer på att flytta till Stockholm och då ville han att jag skulle börja i AIK eftersom han tyckte att jag var bra i den matchen. De ville värva mig och så blev det AIK.”
i AIK blev det succé för Loreta Kullashi och det blev matcher för Sveriges U17, U19 och till och med D23 laget och sedan, i januari A-landslaget. Väldigt ofta är Loreta yngst i gruppen. 2016 bar det iväg på hennes dittills längsta resa. Calle Barrling kallade henne till sin trupp för U20-VM som spelades i Papua Nya Guinea eller PNG som landet kallas av grannarna. Alla matcher spelades i Port Moresby och Nordkorea blev världsmästare efter 3:1 mot Frankrike i finalen.
Sverige hamnade i en grupp med värdlandet (6:0), men även med blivande världsmästarna Nordkorea och Brasilien. För Loreta blev det 23 minuter mot Brasilien i sista matchen. Hon kom in för Linköpings Tove Almqvist.
”Det började inte så bra för mig där för jag hade problem med ljumsken och fick rehabba de första dagarna där. jag var inte riktigt redo för att spela. Det var en otrolig upplevelse. Jag har aldrig vart i det landet och det var ju helt annorlunda och det var kul att jag fick hoppa in mot Brasilien, men vi tog oss ju inte vidare, lite synd.”
I januari 2017 för exakt ett år sen nästan var du i norra England och provspelade för Manchester City.
”Precis, jag var där och besökte klubben. Det var kul att se vilka goda förutsättningar de har, de hade det nästan lika bra som herrarna med arenan och plan och sådär. Väldigt proffsigt.”
Är det något som du drömmer om, att spela som proffs utomlands i en av de stora europeiska föreningarna?
””Ja, det är ett av mina mål att någon gång i framtiden spela i ett sådant lag.”
Ett år efter resan till Manchester åkte du då till Sydafrika och stod på Taffelberget utanför Kapstaden med A-landslaget. Vad ser man därifrån?
”Man såg verkligen allt, det var häftigt. Vi såg även arenan som vi skulle spela på och det var roligt.”
Och sen blev det två mål i första matchen…
”Jag var ju jättenervös innan, så det var skönt att få göra mål så snabbt i början där. Jag hade ju redan mött några av spelarna i landslaget i Allsvenskan. Alla var jättetrevliga och tog hand om mig mycket väl.”
Hur kommer det att gå vidare för dig, ska du bara fortsätta i A-landslaget eller ska du även spela F19 där du ju är ett riktig äss.
”Det får vi se, det är inget jag bestämmer över.”
Du bor ensam nu i Eskilstuna, ett stort steg?
”Ja, det är det ju. Jag bytte ju även skola, men det gick jättebra. Det är lärorikt att bo själv. Sen är det ju inte långt från Stockholm, jag kan ju åka dit och hälsa på.”
Vad gör du när du inte spelar fotboll i Eskilstuna?
”Det blir ju inte så mycket förutom fotboll, jag går ju i skolan, kommer från skolan och sen träning, plugga lite och sådär. Mest plugg.”
Loreta Kullashi är med stor säkerhet en av spelarna som det gäller att följa extra noga. När jag skriver ner intervjun och var hon sagt snubblar jag över att hon ofta säger att någonting har varit ”lärorikt”. Och det låter bra. Hon är en spelare som vill hela tiden lära sig och utvecklas känns det som.