Etikettarkiv: Tiffany Weimer

Ökvist till Houston, Addo till Seattle

35247470992_f34602d815_kEfter att NWSL-laget Boston Breakers har lagts ner gjorde ligan i går en så kallad ”dispersal draft” där spelarna fördelades mellan de kvarvarande lagen i NWSL.

Första valet hade Washington Spirit och de plockade den spelare som även jag hade plockat från Breakers, nämligen mittfältaren Rose Lavelle. Hon var även första valet när NWSL College Draft utfördes 2017 – marknaden där man får välja de bästa spelarna från universitetslagen.

Elizabeth Addo (fd Kvarnsveden) valdes som nummer åtta och får flytta tvärs över kontinenten till Seattle Reign.

Lotta Ökvist togs som nummer 13 i andra omgången och hon får byta det demokratiska, liberala Boston mot storstaden Houston och laget Dash i Texas. En stor omväxling lär detta bli. Mer än en tredjedel av de drygt 2,3 miljoner invånarna har latinamerikansk bakgrund och pratar således spanska som första språk.

Tiffany Weimer (fd Kvarnsveden och AIK) hamnar i Washington Spirit precis som Lavelle. Engelska Natasha Dowie valdes inte i draften vilket kan betyda att hon flyttar tillbaka till England.

Nu spelar snart båda norska systrarna Ada och Andrine Hegerberg i Frankrike. Efter Adas triumfala karriär i Olympique Lyon ska nu äldre syrran Andrine spela för konkurrenten Paris Saint-Germains. PSG har även skrivit kontrakt med 20-åriga polska Paulina Dudek och 18-åriga belgiska talangen Davinia van Mechelen.

Genoveva Anonma från Ekvatorial-Guinea som en gång i tiden var Turbine Potsdams bästa målgörare flyttar tillbaka till Tyskland och ansluter till MSV Duisburg. 28-åringen lämnade Potsdam för Portland 2015 och lämnade USA efter bara ett år och spelade i Atletico Madrid för att efter ytterligare en säsong spela för israeliska Maccabi Kishronot Hadera. Det återstår att se om Anonma kan hitta tillbaka till den utmärkta formen hon hade 2011-2015 när hon gjorde 60 mål i 79 matcher för Turbine Potsdam.

Gratulationer till trevliga Line Røddik Hansen (FC Barcelona) som fyller 30 år i dag!

 

Annonser

Boston Breakers slutar

boston_breakers_logo_wide.0Flera amerikanska medier rapporterade i torsdags att det amerikanska NWSL-laget Boston Breakers kommer att lägga ner. Det är en klubb med en för amerikanska förhållanden lång tradition (grundad 2007) som spelade alla säsonger i NWSL (sedan 2013) och även figurerade i dess föregångare WPSL och WPS.

Boston Breakers höll till på Jordan Field, en arena med 4300 sittplatser på världskända Harvard Universitys mark.

Redan förra året blev det känt att Boston Breakers ägare, ett företag med namnet Boston Women’s Soccer, LLC som specifikt grundades för att ”bedriva” damfotboll, ville bli av med verksamheten. Då ryktades det om att Bostons lag skulle flyttas drygt 4000 km västerut till Utah där regionale affärsintressen ville starta ett damlag i NWSL. Men Utah fick sedan ta över kraschande Kansas City FC relativt snabbt och Boston Breakers var åter igen på marknaden.

Nyhetssidan The Bent Musket rapporterade i november i fjol om att Boston hade hittat någon som var intresserad att ta över laget dock troligtvis inte redan till 2018. Breakers ordförande Mark Thomas sa i en interju ned Bent Musket i somras: ”Kostnaderna att bedriva klubben har ökat mer än vi har tänkt oss eftersom vi har höjt standarden vilket är inte dåligt med tanke på fotbollens kvalité, men det är dålig för oss med tanke på ekonomin.”

Publiksiffran 2017 sjönk med 19% från ett genomsnitt av 3570 personer till 2896 (vilket skulle innebära bäst publiksnitt i Damallsvenskan).

Strax innan nedläggningen av Breakers blev ett faktum fanns det rykten om att nya ägare (de som var intresserade i höstas?) skulle flytta laget till Weymouth söder om Boston där en ny arena som kan ta upp till 10 000 personer ska byggas, men tydligen räckte tiden inte till för att avsluta affären.

Båda affärsmän som låg bakom Breakers, John Power som är en högt uppsatt person inom DaVinci Capital Management, ett företag som investerar framför allt i Ryssland och Centralasien samt Michael Stoller som till vardags är vd för LCB Senior Living, ett företag som äger och underhåller drygt 20 mer eller mindre lyxiga ålderdomshem i sex amerikanska delstater, ville inte satsa mer pengar på Boston Breakers.

Fans och olika medier hade hoppats på att NWSL skulle bedriva Boston Breakers under 2018 för att vinna tid att göra klart affären med affärsintressen från Weymouth, men detta hopp blev inte verklighet.

Nu måste NWSL bygga ett schema med nio istället för tio lag och hela truppen av Boston Breakers kommer att hamna i en så kallad ”dispersal draft” där de andra nio lagen får plocka de spelare de vill ha. Det innebär förstås att spelarna kan flyttas överallt från Washington, D.C. till Portland eller Seattle.

Bland de som drabbas är svenska Lotta Ökvist som hade lämnat Piteå i höstas och skulle bege sig till ett stort äventyr i USA. Jag känner inte till hennes kontrakt och om det finns möjligheter att flytta tillbaka eller så vill hon kanske spela i USA och blir förflyttad till en annan stat, kanske väldigt långt från Boston.

Bland de andra spelarna i Boston finns Kanadas landslagsback Allysha Chapman (med ett förflutet i bl a IK Sirius och Eskilstuna United), amerikanska stortalangen Rose Lavelle (som gjorde USA:s segermål mot Sverige i somras på Ullevi), Tiffany Weimer (med ett förlutet i både AIK och Kvarnsveden) och Angela Salem (som spelade en säsong i finska Åland United). Även Kvarnsvedens mittfältare Elizabeth Addo sades vara på väg till Boston (istället för Linköping som det ryktades om i höstas).

Louise Schillgard (tidigare Fors) spelade för Boston 2016 och det gjorde även Kelly Smith, Meghan Klingenberg, Sydney Leroux, Kristine Lilly, Maren Meinert och Ragnhild Gulbrandsen. 

2003 tränades Boston Breakers av en viss Pia Sundhage. 

 

 

 

 

NWSL 2017 i gång

21055006935_13ab3bff87_b

Kealia Ohai (i orangea Houston Dash tröjan) 2015. Foto: Victor Araiza (Licens: http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)

 

Den amerikanska proffsligan NWSL (National Women’s Soccer League) drog igång i går lördag med de tre första matcherna.

Houston Dash – Chicago Red Stars 2:0
Portland Thorns – Orlando Pride 2:0
Washington Spirit – North Carolina Courage 0:1

Kealia Ohai blev säsongens första målskytt i Houston när hon efter 15 minuter fick en lång boll och gav Chicagos målvakt (likaledes landslagsmålvakt) Alyssa Naeher ing

 

 

10 minuter före matchens slut utökade engelska Rachel Daly (en av flera spelare som nobbades av Mark Sampson i uttagningen till EM) med ett praktskott med vänstern till 2:0 för Houston.

Houstons trupp ser offensivt mycket bra ut med Ohai, Daly och Kanadas Janine Beckie (som vi lärde känna i Trelleborg nyligen). Ohai är något av en ”late bloomer”, är 25 år gammal och var en viktig del i det amerikanska U20-.lag som vann VM 2012 i Japan. Hon gjorde finalens enda mål när Tyskland besegrades och har inte direkt fortsatt sin väg till A-landslaget. Detta hände dock i höstas när Ohai gjorde nio mål på sju matcher och fick sin nominering till A-landslaget genom Jill Ellis. 

Vi pratade utländska spelare här i bloggen för ett par veckor sedan. I Houston finns det nio, de flesta (3) från Brasilien.

Motståndarlaget Chicagos största stjärna är vår gamla Göteborg/Tyresö-bekant Christen Press. A-landslagets försvarare Julie Johnston är ett annat affischnamn i Chicago.

Portland Thorns från hipsterstaden i delstaten Oregon vann NWSL shield i fjol, dvs de var bästa laget i grundserien. I deras match mot Orlando Pride ikväll saknades än Florida lagets och seriens största stjärna Marta Vieira da Silva. 

Portland tog ledningen genom en straff av danskan Nadia Nadim i Providence Park. Orlandos målvakt Ashlyn Harris rodrade vilt med armarna för att irritera Nadim, men hoppade slutligen i fel hörna medan Nadim gjorde en Lisa Dahlkvist och valde den andra.

Matchens andra och avgörande mål gjordes av Christine Sinclair. Vi kan även bjuda på en fantastisk och farlig räddning som Harris gjorde mot just Sinclair. Oj.

I Portland går Tyresös fd ytterback likaledes världsmästare Meghan Klingenberg i sin andra säsong. Fd PSG-anfallaren Lindsey Horan har flyttat tillbaka till USA och till västkuststaten. Här lirar även landslagets nya måldrottning Allie Long och den franska världsstjärnan Amandine Henry, samt Nadim och Sinclair. Målvaktstränaren för Adrianna Franch och Britt Eckerstrom heter Nadine Angerer. Mittfältsmotorn Tobin Heath var ikväll inte i truppen. Även 2017 borde Portland ligga långt upp i tabellen av tio lag i NWSL.

Orlando med dess brasilianske ägare Flávio Augusto da Silva har nu alltså tre brasilianskor och tre australiska spelare i truppen. Tre spelare har tidigare lirat på Tyresövallen: Harris, Marta och den underbara Ali Krieger som jag fick intervjua en gång på Vallen söder om Stockholm, en upplevelse utöver det vanliga. När jag frågade Krieger om vi skulle snacka engelska eller tyska sa Ali som har spelat två år i Frankfurt i karriären ”Ah, underbart, då pratar vi tyska, det har jag inte gjort på länge.”

Tillbaka till NWSL. Vi får se vad Marta kan uträtta i Orlando. Hon har hittills fört alla hennes amerikanska lag långt: Los Angeles Sol, FC Gold Pride och Western New York Flash. Sol vann serien i WPS, men finalen vanns sedan av FC Sky Blue från New Jersey och så fick en viss Laura Kalmari (Finlands bästa målskytt genom tiderna och spelare i Umeå IK, Djurgården och AIK) träffa president Barrack Obama, men det är en annan femma.

Den tredje matchen vann alltså nykomlingen North Carolina Courage med 1:0 i Washington. Att North Carolina fick ett NWSL-lag var på tiden, då den amerikanska collegefotbollen har dominerats mer eller mindre av North Carolina laget Tar Heels. 21 gånger vann laget NCAA-guld, en serie där i stort sett alla amerikanska landslagsspelare går igenom. Senaste titeln vann Tar Heels dock 2012. Regerande mästarna i denna serie är USC (University of Southern California i Los Angeles) och deras lag USC Trojans.

Målskytten för North Carolina mot Washington borta blev mittfältaren McCall Zerboni (vilket fantastiskt namn!). Zerboni kom alldeles för fri i boxen och den duktiga kanadensiska landslagsmålvakten (och fd Piteå resp KIF Örebro) Stephanie Labbé hade ingen chans, hon gjorde dock minst tre fantastiska räddningar som våra vänner från Our Game Magazine tweetade.

Labbé #1

Labbé #2 (världsklass!!)

Labbé #3 (Steph räddade Washington från en större förlust)

North Carolina tränas av legendaren Paul Riley som har ett stort namn hos spelarna i USA. Där lirar även Rosana och Debinha från Brasiliens landslag. Washingtons affischnamn är troligtvis Kristie Mewis. 

Ytterligare två matcher ska spelas senare i natt och i morgon, nämligen Seattle Reign – Sky Blue och i morgon Kansas City – Boston Breakers.

Seattles tränare, engelskan Laura Harvey, är den enda kvinnan som tränar ett lag i NWSL och hon har varit med från början. Tre spelare att ha lite extra koll på i Seattle är Megan Rapinoe och japanskorna Rumi Utsugi och Nahomi Kawasumi. 

Sky Blue där Kalmari lirade för ett antal år sen och även Therese Sjögran och Jessica Landström har numera bl a australiska stjärnan Samantha Kerr i truppen och även den starka hawaiianska forwarden Natasha Kai. 

Kansas City har vunnit NWSL två gånger 2014 och 2015 och de kommer även i år vara med i toppen. Ett mycket starkt försvar med klippan Becky Sauerbrunn som de svenska spelarna ska runda i juni för att tanka självförtroende till EM, fd Göteborgaren Yael Averbuch på mittfältet och framåt med snabba och farliga Amy Rodriguez och Sydney Leroux. 

Boston Breakers har en tuff bortamatch att vänta i morgon. Engelska tränaren Matt Beard vann FA WSL ligaguld med Liverpool Ladies för två år sedan och flyttade sedan till USA. Dit hämtade han även sin fd röda mittfältare Louise ”Lollo” Schillgard som dock har återvänt till Sverige. Breakers har numera bl a norska Emilie Haavi (som dock är skadad och kommer att missa säsongens början) och Kvarnsvedens viktiga poängvinnare och fd Our Game Magazine chefredaktör Tiffany Weimer. 

 

Ett nytt fotbollsår

28177697680_c8172038de_k

Hur långt går Sverige i EM?

Gott nytt år! Man brukar börja ett nytt år fullt med förhoppningar om att det egna livet och världen som sådan blir lite bättre än förut. Eller ibland också att året inte blir lika grym som året innan. Tyvärr dröjde det endast 22 minuter in på det nya året innan jag hörde om attentatet i Istanbul där minst 39 människor mördades, mest unga människor som firade nyår fullt av glädje och just det, förhoppningar, på en klubb vid floden Bosporus.Sedan dess har rapporter kommit in om nya självmordsattentat i Bagdad och Mogadishu och inte end två dagar har gått.

Svårt ibland att byta ämne och skriva om fotbollen, men det är det vad bloggen handlar om. Ett halvår då den här bloggen har funnits har gått och ett nytt år väntar. Ett år med ett EM i Nederländerna, en historisk sådan då det är första gången att sexton lag får delta i finalturneringen, som blir den största någonsin. Nederländerna är ett bra val att ha turneringen i, publiken är minst sagt fantastisk och jag är övertygad om att det orangefärgade laget kommer att spela inför fulla läktare. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska se matcher i gruppspelet eller om jag ska vara på plats när det är dags för kvartsfinal. Men annat än i Kanada är vägarna korta mellan städerna även om det inte fungerar att ha endast en bas under turneringen om man ska se olika lag. Jag skall återkomma till detta.

Snart åker det svenska laget ner till Spanien för att möta Martin Sjögrens Norge och Mark Sampsons England. Att möta två av Europas allra bästa fotbollslag är ett unikt tillfälle att få en fingervisning var vi står och var de andra står. England kommer ju att byta från vår-hösr till höst-vår 2017 vilket innebär att många engelska spelare kommer att spela ”bara” testmatcher under första delen av året, något som gäller även Hedvig Lindahl och Kosovare Asllani, men även Ramona Bachmann som ju flyttar till London efter att inte ha fått ut sin fulla kapacitet i Wolfsburg.

I Sverige håller klubbarna på att bygga sina respektive trupper inför Damallsvenskans start den 16 april. Johan Rydén har sammanfattat läget för de 12 klubbarna i den högsta serien. Jag håller med om det mesta han skriver, är dock alltid lite osäker om spelare som kommer tillbaka från en korsbandsskada kommer att börja om lika bra som de var innan. Vi får alltså se om Hanna Folkesson kan anknyta till sin goda standard hon hade innan. Jag håller förstås tummarna för henne, en första fingervisning kommer kanske redan i januari i La Manga. Att Kristianstad efter en säsong som nästan slutade med nedflyttning nu håller på att rekrytera är skönt att se och Rita Chikwelu är lite av en transferbomb. Hon drog med sig Hanna Sandström till Skåne, men samtidigt lämnar också en del spelare KDFF. Jag ser inte direkt en målskytt där. Den som vill se en överblick över vad klubbarna värvar är alltid rekommenderad till David Lundells aka Spelare12s utmärkta sammanställning. Jag antar att inte bara bloggarna utan även de stora medierna tittar regelbundet på Davids lista över Damallsvenskan och Elitettan.

Lite mer ingående kommer jag att titta på trupperna när januari månaden har gått och de sista (?) värvningarna har gjorts. Fram tills dess nöjer jag mig med detta:

Linköpings FC: starkt försvar, bra mittfält, vem gör målen?

FC Rosengård: ingen stoppar dem på väg till SM-guldet

Eskilstuna United: kan utmana Linköping om UWCL-platsen

26548220153_ecd95e1bbd_k

Blir Piteå även ett lyft för Madelen Janogy (th). Tv Kim Sundlöv

Piteå IF: Irma Helin stort tapp, kan Stellan Karlsson ”förädla” även Julia Karlenäs och Madelen Janogy

Kopparbergs/Göteborg FC: Håller med Johan. Ett spelande lag under Torbjörn Nilsson har sedermera blivit ett ”första halvan av tabellen”-lag utan kontakt till toppen.

Djurgården: Stort tapp att Yvonne Ekroth lämnade. MEN: bra värvningar. Djurgården menar allvar.

Vittsjö: trampar lite på samma ruta. Vem gör målen?

KIF Örebro: Sju in, tio ut. Inga målskyttar här heller. Levererar Jenny Hjohlman?

Kvarnsvedens IK: Tiffany Weimer är en stor förlust. Kan Elisabeth Addo och Tabitha Chawinga göra mål/assist även utan amerikanskan?

Kristianstads DFF: Fem in, åtta ut. Med Johanna Rasmussen går mycket rutin.

Limhamn Bunkeflo: Bra lag, men bara en replacement med Anna Björk Kristjánsdóttir för Sabrina Vigueir. Gör de en Kvarnsveden, men vem är deras Chawinga?

Hammarby: Anna Oscarsson stannar trots anbud. Men inga starka värvningar. Det blir mycket svårt.

Till slut några datum som jag lagt in i min almanacka under januari – mars. Tyvärr blir den enda resa jag kommer att göra i damfotbollens tjänst bara den till Bollstanäs i februari.

Januari

Den franska ligan fortsätter med sin 12:e omgång den 15:e januari med bl a matchen Montpellier – PSG.

Miniturnering i La Manga (Spanien) med Sverige, England och Norge (Sverige spelar  den 19 januari mot Norge och den 24 januari mot England)

 

Februari

Den 18 februari spelas Svenska cupens åttondelsfinal. För 10 damallsvenska lag blir det den första tävlingsmatchen år 2017. Toppmatcher: Rosengård – Göteborg och Piteå – Eskilstuna.

Frauenbundesliga fortsätter med sin 12:e omgång den 19 februari

 

Mars

Årets Algarve-cup spelas igen utan Tyskland och USA, men har ändå ett imponerande startfält. Sverige spelar mot Australien, Kina och Nederländerna mellan den 1 och 8 mars.

UWCL-kvartsfinalerna spelas den 22/23 mars och 29/30 mars. Svenska FC Rosengård möter FC Barcelona med bl a Line Røddik Hansen och Jennifer Hermoso. Pernille Harders, Anja Mittags, Nilla Fischers och Sara Björk Gunnarsdottirs Wolfsburg möter Caroline Segers Lyon. Fridolina Rolfös och Nora Holstad Berges Bayern München möter Veronica Boquetes och Cristianes PSG.

s

 

Fotbollsgalan närmar sig

Om lite mer än tre veckor är det åter igen dags att bege sig till Globen (eller Ericsson Globe som den officiellt heter numera) och vara med i vimlet bakom scenen där den mest vanliga frågan till vinnarna i god gammal svensk tradition är ”Hur känns det?”.

”Det känns väldigt bra.” kommer de flesta spelarna att säga och sedan tar vi en del fina bilder, även med herrarnas vinnare och efter diamantbollen är överlämnad till Sveriges bästa fotbollsspelare är säsongen över.

I går kväll fick vi ta del av nomineringarna av den jury som til nästan 50% består av personer som står på SvFF:s lönelista, något jag har kritiserat genom åren. Lägg till Victoria Sandell Svensson (EFD) som fd landslagsspelare och det är inte osannolikt att nomineringarna är lite svenskdominerad trots flera dussin utländska toppspelare i Damallsvenskan. Det är ju förstås solklart att till exempel Pia Sundhage och Lillie Persson måste försöka rättfärdiga sina uttagningar till landslaget med nomineringar till Fotbollsgalan. Och varför ska ungdomslandslagens tränare Anneli Andersén och Calle Barrling rösta emot Sundhage och Persson?

Här kommer de nominerade och lite (uppgivna) kommentarer:

Målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk, Hedvig Lindahl

Det är alltså möjligt att nominera utländska spelare (som även kallas ”importer” av de som vill ha så få som möjligt) till alla kategorier förutom ”genombrott” och ”diamantbollen”. I den senare kategorin får vi bara veta vem som vinner. Det är alltid möjligt att nominera svenskor som spelar utomlands. Jag skulle hellre se att Fotbollsgalan handlar om Damallsvenskans bästa spelare, att den alltså blir en fest för ligan. Sedan borde Diamantfotbollen tilldelas en svensk spelare oavsett var hon lirar. Den utmärkelsen kommer ju även från annat håll.

30306492056_11418ee46b_k

Damallsvenskans bästa målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir (Djurgården) är inte nominerad till Fotbollsgalan

Jag saknar Damallsvenskans klart bästa målvakt: Gudbjörg Gunnarsdottir från Djurgården. Hon har en klar del i Djurgårdens succéår och har åtminstone i hemmamatcherna jag har sett på Stadion (förutom tre såg jag alla) gjort fenomenala räddningar, ibland räddat en eller två poäng. Löjligt att hon  saknas. ”Gugga” borde konkurrera om utmärkelsen med Lindahl. Och enligt mina regler borde isländskan få den som seriens bästa.

Back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Linda Sembrant.

28028710966_0a851cfef1_k

Flest assist i Damallsvenskan räcker inte för Fotbollsgalan: Jonna Andersson (Linköping)

Nilla Fischer har inte spelat en toppsäsong, varken i landslaget eller i klubben. Samuelsson är en solklar vinnare här, bäst bland de nominerade. Eftersom jag tycker att det är främst Damallsvenskan som borde ha fest den 21 november lägger jag till Jonna Andersson (som fortfarande leder den dåligt skötta assistligan) och Emma Berglund. 

Mittfält: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marta

Spelade Seger en enastående säsong? I PSG? I landslaget? Eller nomineras hon eftersom hon pga gamla meriter? Marta ska självklart vinna i denna konkurrens, men jag antar nästan att Lisa Dahlkvists straffar mot USA och Brasilien räcker för att vinna statyn. Marta var suverän, men det finns en annan mittfältare som jag tycker har gjort en lika bra säsong trots att hon inte hamnar så mycket i strålkastarljuset. Svensk mästarinna har hon dock blivit nyligen och lett sitt Portugal till dess allra första slutturnering. Jag snackar förstås om Claudia Neto som har en viktig del i ett SM-guld, sin klubbs första sedan 2009. Medan Marta spelade bra, spelade stundtals fantastiskt, men står där med endast Svenska cupen och den nu äntligen avskaffade Supercupen.

Anfall: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga, Pernille Harder

Där har juryn räknat mål. Och överraskande att förbundskaptenerna inte fick igenom sina favoriter Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Olivia Schough. Det är den kategorin i vilken jag håller med juryn. Priset borde gå till Harder som gjort flest mål, näst flest assist och vars spel på det hela sett ligger på en annan nivå än både Blackstenius och Chawinga trots att de är fantastiska kandidater.

MVP: Tabitha Chawinga, Pernille Harder, Marta

Även här tycker jag att det är helt ok att välja dessa tre. Utan Chawinga skulle Kvarnsveden spela åter igen i Elitettan 2017. Utan Harder hade Linköping slutat tvåa. Utan Marta hade Rosengård slutat tvåa, vilket dem också gör. Utifrån det så borde det alltså stå mellan Chawinga och Harder. Egentligen vill jag att båda ska få priset, men eftersom Harder redan är årets forward så är Chawinga seriens mest värdefulla spelare. På ett hörn vill jag ge en extra utmärkelse till nyförvärven Elisabeth Addo och framför allt Tiffany Weimer som lyfte Kvarnsveden och som gav Chawinga det utrymme som hon behövde.

Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfkvist, Johanna Rytting Kaneryd

2015 var Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Michelle de Jongh nominerade. Blackstenius vann. 2014 handlade det om Malin Diaz Pettersson, Magdalena Ericsson och Fridolina Rolfö med Diaz som vinnare. Man har tagit med en målvakt i år vilket jag tycker är fint, men jag hade hellre sett en annan, nämligen Zecira Musovic. Visst är det Andersson som vinner SM-guld, kommandes från lilla Älta, MEN Musovic som var avsett för bänken i Rosengård, först bakom världsmålvakten Erin McLeod som skadade sig svårt i allra första matchen och sedan bakom Sofia Lundgren, Musovic fick rycka in och har spelat 12 av 20 möjliga matcher som startande målvakt. Lägg till att hon var skadad de första veckorna och att hon nu spelar även Champions League. Men för juryn har Musovics bedrift kanske varit en självklarhet som de inte lagt märke till. För mig har hon fått sitt genombrott i år. Ifjol gjorde hon toppmatcher mot Wolfsburg och vissa ville se henne redan i Kanada 2015, men när tränaren Jack Majgaard anlände till Sverige och Malmö fick Zecira nöja sig med bänken och titta på tyska Kathrin Längert. I år är det självklart att hion står. Det kvalificerar henne för mig till en nominering till årets genombrott. Och där borde hon kanske till och med vinna med udda målet mot Rytting Kaneryd.

Årets tränare: Yvonne Ekroth, Stellan Karlsson, Martin Sjögren

Alla tre är värdiga nominerade. Ekroth är uppstickaren, ingen förväntade sig att Djurgården skulle gå så bra. Karlsson är förädlaren, tränaren som har utbildat flera talanger och gjort landslagsspelare utav dem: Emilia Appelqvist, Irma Helin, Pauline Hammarlund, Hilda Carlén. Han har gjort Piteå till ett topplag. Sjögren är Sundhages efterträdare (tråkigt om det inte skulle fungera), han har för andra gången byggt ett mästarlag genom klokt agerande. Jag saknar ett fjärde namn, men vill dock inte stryka någon av de tre nominerade: Jonas Björkgren (Kvarnsveden) har gjort ett jobb som ingen, verkligen ingen av oss så kallade experter trodde var möjligt: Kvarnsveden är kvar i Damallsvenskan även nästa år. Jag kommer väl ihåg Upptaktsträffen på Berns i våras där många småfnissade åt Kvarnsveden som trodde att det skulle fungera med en trupp utan nyförvärv från Damallsvenskan.Som fnissade åt när Björkgren och lagkapten Denise Sundberg berättade om att ordet ”dåligt” var förbjuden i Borlänge och att de trodde att det skulle hjälpa dem att vara bra. Och var och en av dessa fyra tränare skulle vara en värdig vinnare.

Diamantbollen till slut. Här finns inga nominerade. Men förstås är Hedvig Lindal en kandidat som de flesta favoriserar. Hon har stor andel i att landslaget tog OS-silver i somras. Men jag kan även tänka mig att Lisa Dahlkvist kan vara hennes stora utmanare i år. Det var hennes straffar och främst den mot USA som vi kommer ihåg mest när fotbollsåret 2016 läggs till handlingarna. Vinner Dahlkvist, så borde hon skicka en väönlig hälsning till Hope Solo. Deras kommunikation i OS-kvarten var en härlig show.

P.S.: Jag vill gärna se ytterligare en kategori, nämligen årets nyförvärv. Det skulle vara spännande att se och belöna en spelare som har fullföljt eller överträffat alla förväntningar man hade när hon rekryterades. Priset går till Ella Masar McLeod såklart. Nominerad förutom henne är i min lilla egna kategori Tiffany Weimer och Mimmi Larsson. 

 

 

Intervjuer: Ella Masar McLeod och Kristine Minde

30137813471_abe11eea59_kSeriefinalen är över, för FC Rosengård och Eskilstuna United har förberedelsen för Champions League returerna mot Breidablik och Glasgow City börjat och Linköping har två resor framför sig, den första tar dem nere till Vittsjö där de ska möte föredetta lagkamraterna Linda Sällström och Katie Fraine på söndagen.

Just nu, tre omgångar innan Damallsvenskan 2016 kan läggas till handlingarna, håller jag två amerikanskor som årets nyförvärv. Ella Masar McLeod och Tiffany Weimer. Med Masar McLeod pratade jag igår kort efter slutsignalen i spelargången på Linköpings arena.

Du måste vara mycket besviken?

”Jag tycker att Linköping hade en mycket bra säsong och om något kommer fram från den här matchen så hoppas jag att sponsorer kring Damallsvenskan ser hur bra dem är. För oss och för serien är det alltid bra att spela här och se arenan  så full. Jag hoppas att någon ser den här matchen och hjälper till att spelarna stannar. Eftersom när de gör bra ifrån sig, vi gör det också och vi alla blir bättre.”

Det var en mycket tät match, ni kunde ha vunnit, de kunde ha vunnit och vann också.

”Jo, men så är ju fotbollen. Vi hade otur med Lieke som inte kunde vara här och Lotta som fick lämna, men nu måste vi vända och gå till Champions League på onsdag.”

Schemaläggningen var inte direkt till fördel för Rosengård med den viktigaste matchen inbakad mellan två UWCL-matcher kan man tycka?

”Ja, visst, men det är bara att acceptera. Det var en tuff säsong.”

Jag tycker att du har varit årets nyförvärv i hela serien, en mycket bra säsong för dig.

”Ja, tack. Det var roligt, det är roligt att spela och vara en del i ett så bra lag. Jag hoppas att komma tillbaka nästa år.”

To my English readers. Let me relisten to that tonight. I guess though that she meant hoping there will be another game for her in Linköping next year. Anyway, I’ll come back tonight.

30108125472_29fefc68ea_k

Kristine Minde gjorde även ett bra defensivt jobb, här mot Lina Nilsson

Norska Kristine Minde var det lite svårare att få tag i den här sena eftermiddagen. För en gångs skull hamnade varken Pernille Harder eller Stina Blackstenius i strålkastarljuset utan det var Kristine som troligtvis gjorde karriärens viktigaste mål. Men när Kristine fick vänta på webb-TV från lokaltidningen Corren, passade jag på.

Nu har jag bott länge nog i Sverige för att inleda det samtalet med den mest klassiska av alla svenska sportjournalisters fråga (jo, ibland händer det att orden bara glider ur munnen). Hur känns det, Kristine?

Hon skrattar: ”Jo, det känns väldigt bra. Jättekul och en mycket bra sits vi har nu-”

En mycket tajt match var det?

”Ja, det var två lag som gjorde det bra defensivt, de hade inte många målchanser. Och målchanserna kommer väl inte tidigare än när jag gör målet. De måste ju framåt och göra mål, men vi står emot och det var väldigt skönt.”

Nu kommer en annan klassisk fråga från en kollega som närmade sig med diktafonen från sidan, ‘berätta om målet’! Anja Mittag har någon gång sagt till mig att hon tycker att der är en svensk fråga eftersom hion aldrig hade fått den i Tyskland.

Minde skrattar igen. ”Jo, jag var lite förvånad när jag gjorde målet, eftersom jag inte brukar göra sådana mål. Ett riktigt bra inlägg från Pernille Harder och jag kommer mellan två spelare och nickar den i mål. Det var skönt att se den gå in.”

Avgjort är det inte, säger Minde.

”Som sagt det är en väldig bra sits och vi ska njuta av det i dag och i morgon, men vi har två riktigt svåra bortamatcher som väntar nu och sedan är det ju också en svår hemmamatch. ”

Mallbacken borta är svår?

”Den är svår, för den är på gräs och de är duktiga hemma.”

Och sedan tyckte Kristine att det var kul att hon snart skulle möta en del lagkompisar igen på andra sidan planen när det är dags att spela landskamp med sitt Norge mot – just det, Sverige.

Otroligt sportsligt av Ella Masar McLeod måste jag säga i efterhand att inte fokusera bittert eller besviken på förlusten utan att säga att sådana matcher borde sponsorer se och pumpa in lite mer pengar för att höja konkurrensen som i slutändan gör alla bättre och produkten bättre.

Kristine Minde då. Efter matchen intervjuer är ofta inte riktigt bra. Vad annars ska hon säga när vi frågar henne hur det känns och att hon ska berätta om målet… Jag vill prata lite längre med henne och ha bättre frågor och vill veta lite mer om henne. Vi får se när det finns tid för det, men det ska komma.

 

 

Rosengård favorit på bortaplan

Linköping har under årets lopp inte förlorat i Damallsvenskan. 16 vinster och två kryss. De har dock förlorat två gånger, i Supercupen och Svenska cupens final. Båda gångerna hette motståndarna FC Rosengård. Marta har varit planens gigant när FCR vann cupfinalen och jag har sett henne betydligt vassare och bättre i år än på många år sen. Hon har faktuiskt spelat så oerhört bra att jag har sagt att jag kommer att bojkotta skriva om FIFA Player Award om hon inte hamnar bland de tre bästa i år. 

Rosengård har mer rutin, mer vinnarkultur och sett på hela truppen mer spetskompetens. De har även en organisation kring klubben som har betydligt mer pengar att röra sig med och de skapare de bästa förutsättningarna för fotbollsspelare i Sverige. 

Linköping är uppstickaren. De har tränaren som jag vill se som Pia Sundhages efterträdare. Martin Sjögren är en klok, ung  och modern tränare som har visat att han kan utveckla spelare och kan sätta ihop ett kollektiv med betydligt mindre pengar. Rosengård har fantastiska talanger, de stavas Musovic, Ilestedt och Wieder, men de har även integrerat en stor skara färdiga spelare såsom Riley, Berglund, Asante, Andonova, Schelin, Martens, Masar och inte minst Marta. Däremot har Linköping gått en lite annan väg med att fostra och utbilda ungarna Andersson, Samuelsson, Ericsson, Alkmqvist, Rolfö, Blackstenius och även Harder. Harder kom som en ung jättetalang från Danmark, men hon kommer att lämna som en internationell toppspelare. Jag säger inte att det ena eller det andra sättet att bygga en spelartrupp är bättre eller att föredra. Den slutsatsen får ni själv dra. Jag påpekar bara att det är olika modeller som har gjort dagens motståndarna till topplag. Just i dag kan jag tycka att Rosengårds samlade rutin kan slå Linköpingsmodellen.

Tåget rullar snabbt söderut medan jag skriver detta och om en dryg timme är jag framme i Linköping. Ni ska få bilder och intervjuer sent på kvällen. I dag är jag även på Arenan för amerikanska Our Game Magazine. Min förre chefredaktör där, Tiffany Weimer, spelar som ni vet väldigt framgångsrikt i Kvarnsveden och nu är det Brandi Ortega som håller i trådarna.

Tiffany Weimer är vid sidan av Ella Masar årets smartaste värvning. Sedan Weimer kom till Kvarnsveden efter sommaruppehållet har Borlängelaget gått från klarhet till klarhet och vunnit inte mindre än 13 poäng. Klarat kontraktet för 2017 med bra marginal efter gårdagens seger över Mallbacken. Stort grattis! Man Blair alltid lite extra glad när ett nytt lag lyckas. Jag kommer mycket väl ihåg när vi var på upptaktsträffen i april och Kvarnsvedens tränare Jonas Björkgren och lagkaptenen Denise Sundberg berättade att ordet ”dåligt” var tabubelagd i Borlänge och att man inte haft råd att värva en enda allsvensk spelare. Ingen av oss trodde nog att laget skulle fixa mer än 5-6 poäng och många tyckte att ett nytt Jitex var i antågande. Jitex som alltså förlorade 20 av 20 matcher år 2014. Men ett mycket engagerad lag tillspetsad med Tiffany Weimer och Elisabeth Addo samt med en grym forward vid namn Tabitha Chawinga straffade alla oss experter.

Svart ser jag däremot nu för både Mallbacken och Umeå. Den långa succékantade historien av UIK kommer att få ett sorgset kapitel i år. Jag bor alldeles för långt bort för att kunna se orsakerna till detta. Lilla systern Piteå som under många år har varit underlägsen sin granne i söder, har nu gått om Umeå med flera hästlängder. Sorgligt, sorgligt. Flyttas laget ned, så lär spelare som Lina Hurtig, Rita Chikwelu, Jenny Hjohlman och Hanna Folkesson försvinna och jag har svårt att se Västerbottens fd stolthet som favorit i nästa års Elitetta. 

Med tanke på årets match i Linköping bleknar dagens andra toppmatch såklart lite. Eskilstuna tar emot Piteå, vinnarna kommer troligtvis att gå för tredje platsen. Svårt att sia, Eskilstuna har blivit bättre sedan i somras, men Piteå är hur stabil som helst. Det lär iaf bli en bra publiksiffra även där. Jag har helst sett båda matcher på plats, men det går ju inte, tyvärr.