Stämningen i Bilbao var den perfekte inramningen till en makalös final. Hela dagen syntes det tusentals Barcelona supportrar på gatorna kring arenan San Mamés och centrale Plaza Muyoa, endast uteslutande familjer och trevliga och glada katalaner. Barerna var fyllda med människor som bar Messitröjor, men även många, många män som hade tröjor med Alexia eller Aitana eller Mapi på ryggen.
Till slut var inte alla platserna intagna – matchen var slutsålt med 53.000 biljetter – men 50.827 personer innebar ändå nytt rekord för en UWCL final. Gissningsvis kom 46.000 av dessa från Barcelona.
Taxichauffören Sergio berättade för mig att alla hotelller, Air B’n’Bs, hostels mm. var totalt fullbokade och att många fick även bo i San Sebastian (1,5 timme med buss) före och efter finalen.
På Franz Josef Strauss flygplatsen i München träffade jag två amerikanska tjejer som hade tagit sig hela vägen från San Francisco för att se matchen. Hur vi alla tre lyckades att se finalen efter flygförseningar, sedan inställda flygningar, hotellövernattning i München och standbyplatser är en annan historia. Det tog mig 39 timmar från Stockholm till Gabriel Aresti gatan i Bilbao i alla fall…
Utanför arenan väntade tiotusentals katalanska fans på lagbussen och stod vid infarten till San Mamés. Hundratals poliser hade stenkoll på läget för att hålla fansen i schack, men även för att förhindra eventuella terrordåd.
Men stämningen var makalös. Jag har aldrig upplevt något liknande, inte i Portland på Providence Park, säkert inte på Stamford Bridge eller Emirates och inte heller på Kanalplan eller Tele2Arenan.
Det enda som störde mig lite grann var buropen och visslandet när Olympique Lyonnais vita buss kom runt hörnet.
Matchen – en uppvisning.
Europas, kanske världens just nu två bästa fotbollslag spelade mot varandra. 22 startspelare plus avbytare som allihopa tillför den yppersta eliten inom fotbollen.
Bollmottagningen av Delphine Cascarino. Rörelsemönstret av Melchie Dumornay och nästan allt som Kadiatou Diani gör. Dianis bollbehandling är enastående, hon hade ett skott knappt över ribban som kunde ha lett till en helt annan matchbild.
Men det var ändå världens bästa som gjorde skillnaden: Aitana Bonmati var inte överraskande den som avgjorde matchen som jag räknar bland de bästa jag någonsin har sett.
Lyon gav sig aldrig trots den starkast möjliga motståndaren på andra sidan och trots att 95% av publiken visslade och buade när de hade mer än 4-5 bollkontakter i rad,.
i 92:a bytte tränaren Jonatan Giraldez (som coachade sin sista Barca match inför flytten till USA) in förra världsfotbollsspelaren Alexia Putellas som fick kaptensbindeln och även Claudia Pina.
Tre minuter senare kokade San Mamés och det kändes att det fina taket skulle lyfta när Pina gick igenom på vänster sidan och Alexia dundrade in 2:0 till Barca.
Vilken kväll!
Många av fansen stannade kvar drygt tre kvart efter att pokalen hade lämnats över och firade med världens bästa fotbollslag.
Hattrick 