Etikettarkiv: Leonie Maier

Tyskland utan Popp och Marozsan mot Kanada

26764669717_c65c0de50b_kSöndagen, den 10 juni spelar Tyskland en träningslandskamp mot Kanada i Hamilton, Ontario. I dag har Horst Hrubesch släppt sin trupp. Det saknas lagkaptenen Dzsenifer Marozsan, gårdagens rött-syndaren Alexandra Popp, Anna Blässe och Lena Goeßling. 

Hrubesch har sagt att han tycker att de ovan nämnda fyra spelarna har spelat i tre tävlingar med sina klubbar och ska få chans och tid till återhämtning. Han åker till Kanada med en ung trupp som ändå kommer att göra allt för att visa framfötterna. Truppen ser ut så här:

Carina Schlüter, Lisa Schmitz, Almuth Schult 

Sara Doorsoun, Verena Faißt, Kathrin Hendrich, Leonie Maier, Carolin Simon, Joelle Wedemeyer

Sara Däbritz, Linda Dallmannm, Kristin Demann, Svenja Huth, Melanie Leupolz, Lina Magull, Felicitas Rauch

Hasret Kayikci, Turik Knaak, Lena Petermann, Lea Schüller

Alla 20 spelare jobbar i Bundesliga.

Samtidigt blev det känt att fd tyska landslagsspelaren Lena Lotzen lämnar Bayern München för SC Freiburg i nästa säsong. Lotzen är endast 23 år gammal och vann bl a EM-guld med Tyskland i Sverige 2013. Hennes karriär har dock kantats av tunga skador. 2013 bröt hon foten två gånger, 2014 åkte hon på sin första korsbandsskada, sedan blev det en meniskskada och 2017 kom andra korsbandsskadan.

Apropå skador. Olympique Lyon målvakt Sarah Bouhaddi som krockade hårt med sin medspelare Lucy Bronze i gårdagens bröt handen och fortsatte att spela under förlängningen.

 

Annonser

Ilestedts Potsdam chanslös mot Rolfös bayern

Den 19:e omgången i Bundesliga såg topplagen VfL Wolfsburg och Bayern München ta ytterligare ett steg mot nytt spel i Champions League till hösten.

Wolfsburg vann borta över fd storlaget 1.FFC Frankfurt med 2:0. Pernille Harder och Lara Dickenmann målskyttar.

En svidade 0:5 förlust i München åkte Turbine Potsdam ut på. Inför 1025 i Stadion an der Grünwalder Straße gjorde Nicole Roiser hattrick innan Leonie Maier och Sara Däbritz utökade till 5:0. Fridolina Rolfö spelade 62 minuter, Amanda Ilestedt spelade hela matchen för Potsdam.

SC Freiburg (41) med en match mindre än Bayern (44 poäng) kan fortfarande utmana om UWCL-platsen, men beger sig på en resa till Wolfsburg nästa onsdag. Claudia Neto fick 78 minuter i Frankfurt och Ella Masar McLeod som bytte av henne resterande 12. Kristina Minde spelade inte.

Spännande är det mellan platserna 9-12. Med tio poängs avstånd till 8:e laget, Hoffenheim, har Duisburg just nu räddat kvar sig, men det är bara en poäng på tian Werder Bremen och två på Erin McLeods Jena och 1.FC Köln på 11:e resp 12:e plats.

Vad gör McLeod om Jena relegeras till 2. Bundesliga? Vad gör Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson och Linda Sembrant om Montpellier nu inte klarar av att kvalificera sig till Champions League 2018/19?

 

 

England och USA gör upp om She Believes Cup

philPeter Gerhardsson förändrade sitt Sverige på 10 positioner, Steffi Jones gjorde bara två förändringar efter 0:1 mot USA inför matchen mot England. Babett Peter är skadad och har åkt hem, hon ersattes av Lena Goeßling på mittbackspositionen. Leonie Maier fick ta ett steg tillbaka – för henne spelade Freiburgs Hasret Kayikci. 

eng

Englands laguppställning ikväll

Tränare Phil Neville gjorde fem förändringar efter 4:1 segern över Frankrike. För Karen Bardsley startade Siobhan Chamberlain och fick spela 50:e landskampen. Skadade Anita Asante som redan åkt hem ersattes av Abbie McManus. Nikita Parris, Jodie Taylor och Keira Walsh startade på bänken och istället spelade Ellen White, Mel Lawley och Fara Williams.

I matchens början var Tyskland mycket angeläget att föra matchen och sätta press på England och det såg stundtals bra ut. Sedan kom två mål på en dryg minut. Först tog Tyskland ledningen genom utmärkta Hayet Kayikci, en spelare som SC Freiburg säkert kommer att tappa snart. Mycket rörlig och hög spelintelligens kombinerat med bra teknik. Tysk jubel som tystnade snabbt när Ellen White ändrade riktning på ett engelskt skott och kvitteringen var ett faktum.

Efter detta noterade jag framför allt engelska målchanser. Framför allt Toni Duggan borde ha gjort 2:1 när hon felt fritt fick bollen, hade all tid i världen och lyckads ändå att dra bollen förbi vänstre stolpen. Tysklands defensiv är märkligt och efter Saskia Bartusiak och Annike Krahn har lagt av (spelare som kritiserats mycket under deras senare år) har det blivit bara värre. Jag förstår nu varför Sanne Troelsgaard nyligen sade att man visste att Tyskland inte var så bra som tidigare när man låg under mot dem efter bara tre minuter i EM-kvarten.

Tabea Kemme kommer att lämna Potsdam efter säsongen. Det visste man redan tidigare, men när jag ser på Kemme och ser att hon kan användas som back, mittfältare eller anfallare tänker jag plötsligt att hon skulle vara den bäst möjliga ersättaren för Ella Masar McLeod i Rosengård. Kompisen Anja Mittag finns ju redan där. Vi får se var 26-åringen hamnar.

i den andra halvleken blev det en snabb tysk ledning genom ett självmål av Millie Bright som fick en bolli hälen som målvakten Siobhan Chamberlain ville sparka ut efter en försvarsmiss där Sara Däbritz fick möjligheten att ge Tyskland ledningen.

Var det målet eller var det bytet som ändrade matchbilden? Tyskland hade en bättre start, kanske när Lina Magull hade kommit in. Matchen mattades sedan av märkligt och tappade mycket av den goda nivån den hade i första halvleken. Men i den 73:e minuten kom överraskande kvitteringen. Demi Stokes slog en lång boll från backlinjen mellan de tyska mittbackarna och dessa spekulerade på offside, men Ellen White var inte offside, sprang några meter och placerade skönt förbi Schult till 2:2.

Enligt reportern på tyska Sport1 överväger Tyskland att 2019 återvända till Algarve Cup. Man hade ett treårigt avtal med She-Believes-Cup som nu är över och några i den tyska lagledningen tycker att She-Believes kostar mycket resurser och kräver mycket planering. När vädret mellan Ohio och New York inte tillät en flygresa i onsdags fick man till exempel stanna kvar i Ohio och boka om det chartrade planet. Det är mycket enklare i Algarve där man kan resa med buss mellan orterna.

Matchen slutar 2:2, ganska rättvist kan jag tycka eftersom båda lagen hade delar av matchen som de dominerade. Kanske har England lite mer målchanser när man tänker på Duggans situation i första och ytterligare ett friläge av Ellen White i andra halvlek. Kort före slutsignalen var Millie Bright nära att göra sitt andra självmål.

England och USA gör nu upp om segern i She-Believes-Cup 2018. USA måste vinna för att behålla cupen i landet.

 

 

 

 

 

 

USA slog Tyskland med 1:0

Uppdatering från She-Believes-Cup innan Algarve och Cypern sätter igång igen.

Jag såg inte mer än en kvart av matchen mellan USA och Tyskland i natt (via en VPN-tunnel på tyska Sport1). Jag missade således matchens enda mål med två minuter…

Det var Megan Rapinoe som gjorde målet i den 17:e matchminuten och därmed vann USA för tredje gången över Tyskland i tredje upplagan av She-Believes-Cup, 2:1 blev det 2016 och 1:0 2017. Assisten kom från Alex Morgan.

Alla källor pratar om en övertygande seger med ett starkt amerikanskt försvar. Skottstatistiken skrevs till 9:3 i amerikanskornas favör.

Startelvorna för världens #1 och #2 såg ut så här:

USA: Alyssa Naeher, Taylor Smith, Abby Dahlkemper, Tierna Davidson, Kelly O’Hara (Casey Short, 79′), Julie Ertz (Savannah McCaskill, 72′), Lindsey Horan, Carli Lloyd (Morgan Brian, 65′), Mallory Pugh (Lynn Williams, 91‘), Alex Morgan (Allie Long, 94′), Megan Rapinoe (Emily Sonnett, 86′).

Tyskland: Almuth Schult, Kathrin Hendrich, Leonie Maier (Hasret Kayikci, 76), Babett Peter (Lena Goeßling, 54), Dzsenifer Marozsan, Alexandra Popp, Sara Däbritz, Linda Dallmann (Lina Magull, 68), Verena Faißt, Svenja Huth, Tabea Kemme

Babett Peter fick lämna planen med en fotskada. Steffi Jones pratade om en intensiv match där Tyskland inte tillät mycket, men DFB:s hemsida skriver ändå att USA hade en stark press på Tyskland under andra halvleken.

 

 

 

Fridolina Rolfö: ”Det krävs mycket för att vinna matcher i Bundesliga”

28313103_10155567890632830_1078435379_n

Foto: Anders Henrikson

När jag senast träffade och intervjuade Fridolina Rolfö var det sommar. Stekheta temperaturer i Linköping där hon hade spelat ett halvår. Det var slutet av juli 2014, Tyskland hade precis blivit världsmästare i herrfotboll i Brasilien och Linköping besöktes av tusentals ungdomar som besökte Sveriges största cosplayfestival NärCon.

Tre och ett halvt år senare har Fridolina hunnit fylla 24 år och hon spelar för ett av världens mest kända fotbollslag, Bayern München, ett varumärke som har för inte så länge sedan börjat att jobba på den amerikanska marknaden och öppnat kontor i New York.

När jag pratar med Fridolina Rolfö befinner jag mig också i München. Det är rätt så mycket snö i stan och det är dagen efter killarna i Bayern vann första Champions League åttondelen mot turkiska Besiktas med 5:0.

På TV visar RTL ”Der Bachelor”, ett ganska trist program där en man får välja mellan ett halvt dussin tjejer. Snacket är ganska outhärdligt, tycker jag och jag undrar hur Fridolina Rolfö spenderar sin tid i München.

Hon småskrattar när jag berättar vad jag ser.

”Det blir inte så mycket tyskt TV för min del här,” säger Fridolina. ”Men ganska mycket fotboll. I går var vi på Allianz Arena och såg Champions League matchen och i dag såg jag utvecklingslaget spela.”

Hon berättar att det finns många bra restauranger i staden där det bor lite drygt två miljoner människor. Och att hon även gillar att umgås med lagkamraterna under fritiden.

Tittar man på Bayern Münchens trupp eller på andra trupper i tyska Bundesliga så är det iögonfallande att alla tyska lag har råd med att ha ganska stora trupper. Fridolina berättar att det är 28, 29 spelare vilket förstås medför en ganska stor konkurrens om startplatserna, något som höjer kvalitén på träningarna där man till och med kan spela elva mot elva på träningen, något som är i det närmaste omöjligt i Sverige om man inte fyller på med andra spelare.

Jag tittar på den aktuella lagbilden som togs i höstas och räknar 25 spelare, Med sina 178 cm är Fridolina en av de längsta spelarna i laget och står förstås i bakre raden. Mellan Lucie Vonkova och Verena Faisst. Det är tyska landslagsspelare som Leonie Maier, Sara Däbritz och Melanie Leupolz, aktuella europamästare som Jill Roord och Lineth Beerensteyn och andra utländska profiler som amerikanska Gina Lewandowski, slovakiska Dominika Skorvankova, österrikiska klassmålvakten Manuela Zinsberger och sedan januari även franska backlegendaren Laura Georges. 

Hur går det med tyskan efter ett år i delstaten Bayerns huvudstad?

”I laget pratar vi både tyska och engelska eftersom vi har ju en hel del utländska spelare. Tränaren pratar tyska och jag förstår allt vad han säger. Det går framåt med språket och jag kan säga att jag förstår det mesta.”

28449776_10155567885677830_1658162931_n

Foto: Anders Henrikson

När hon lämnade hemtrakterna i västra Sverige 2014 och flyttade till Linköping så flyttade Fridolina till ett lag där spelarna sägs har bland de bästa förutsättningarna i Sverige. Jag pratade med många Linköpingsspelare genom åren och alltid när det kommer på tal så berömmer dem förutsättningarna för damfotbollen i Östergötland.

Hur är det då i Bayern, har Fridolina Rolfö även på det planet angående resurser för sin fotboll tagit ett steg?

”Åja, vi har det mycket bra här. Jag tycker vi har bland de bästa förutsättningar som finns, vi har vår egen campus, vi har uppvärmda gräsplan, vi har sjukgymnaster och pool och två assisterande tränare och mycket annat. Det går inte att jämföra detta med Linköping även om jag vill poängtera att Linköping har fantastiska förutsättningar för damfotbollen och jag tycker att de gör ett otroligt jobb sett från förutsättningarna.”

Bayern München och VfL Wolfsburg är Tysklands topplag inom damfotbollen. 2014/15 när Fridolina Rolfö var kvar i Linköping vann Bayern ligaguld före Wolfsburg både på herr- och damsidan. Sedan dess har Wolfsburgs herrlag tappat mycket mark, men damerna har åter igen klivit i topp med Bayern som tvåa.

Women’s Champions League som är ett mål för Bayern har än så länge inte lett till önskade framgångar. I årets tävling förlorade Bayern med Rolfö mot Chelsea Ladies i sextondelsfinalen vilket var en stor besvikelse för klubben och laget. Chelsea gick vidare på bortamålsregeln efter 1:0 hemma och 1:2 borta.

”Vi förlorade bortamatchen med 0:1, men vi hade mycket boll,” säger Fridolina Rolfö. ”Vi hade även fler målchanser, men fick inte till det.”

Jag kollar upp statistiken från matchen där Drew Spence gjorde matchens enda mål. Bayern hade sju skott på mål och Chelsea hade ett skott på mål, som gick in.

”I returen fick vi ett baklängesmål, vi vände och var mycket nära att gå vidare, ett mål av oss dömdes bort, det var verkligen en mycket smärtsam förlust,” säger hon.

Bayern vann skottstatistiken i returen med 19:7 och hade 13:4 hörnor och målet som dömdes bort, dömdes bort av helt obegriplig anledning. Det är klart att München vill ha revansch i UWCL för att sälla sig till de stora europeiska lagen.

För att säkerställa det måste man vinna ligaguld eller bli tvåa i Bundesliga.

Efter helgens 2:1 över SGS Essen där Fridolina gjorde en assist (till Nicole Roisers kvittering) och gjorde andra målet är man tvåa igen, knappt före Freiburg som man kommer att möta på lördag. Jag jämför Freiburg och kallar de en tysk variant av Linköping och Fridolina Rolfö håller med.

”Ja, de har ju verkligen en talangutvecklingsfabrik i Freiburg och de har en fotbollsakademi för tjejer där. Några av våra spelare [bl. a. Leupolz, Däbritz och Maier] har varit där tidigare och känner klubben väl. Vi förlorade den första matchen hemma mot dem [0:1] och vi måste vara på topp för att vinna.”

Du sa till tidningen Münchner Merkur för nästan exakt ett år sedan att en anledning för dig att välja Tyskland var att du tycker det är världens bästa liga. Nu när du spelat mot alla lag minst en gång, är du fortfarande övertygad att Bundesliga är bäst?

”Det är säkert en bättre liga än den svenska även om Damallsvenskan verkligen är mycket bra. Men i Bundesliga finns det fler bättre lag och det krävs mycket för att vinna.”

Efter matchen mot Freiburg på lördag som visas live och gratis på DFB TV blir det samling med landslaget och några dagar i Algarve för Rolfö. Matcher mot Kanada, Sydkorea och Ryssland och en fjärde placeringsmatch väntar.

Hon ser fram emot det, ser fram emot att byta den centraleuropeiska kylan mot lite varmare väder för ett tag och är mycket positiv till Peter Gerhardssons syn på fotboll. ”Han är en duktig tränare och han vill att vi ska spela den fotboll som jag gillar.”

 

 

 

 

 

 

Andersson och Eriksson ut, Rubensson och Berglund in

34621624486_3cd9925326_k

Emma Berglund är tillbaka i landslaget efter att Magdalena Eriksson lämnade återbud

Peter Gerhardsson fick återbud pga skada från Petra Andersson och Magdalena Eriksson till den första landslagssamlingen han ansvarar för. Istället kontaktade han Elin Rubensson som alltså tar Anderssons plats och Emma Berglund som tar Erikssons plats.

I Tyskland har Steffi Jones kallat sin första trupp efter EM-fiaskot mot Danmark i Rotterdam. Hon fortsätter att satsa på nya namn. Men ett välkänt namn är tillbaka: Simone Laudehr gör comeback efter 13 månaders uppehåll pga skada.

Här kommer den tyska truppen som ska möta Slowenien senare i september.

Laura Benkarth, Carina Schlüter, Almuth Schult

Anna Blässe, Kristin Demann, Johanna Elsig, Kathrin Hendrich, Leonie Maier, Babett Peter, Felicitas Rauch, Carolin Simon, Joelle Wedemeyer

Sara Däbritz, Linda Dallmann, Sara Doorsoun, Tabea Kemme, Simone Laudehr, Lina Magull, Dzsenifer Marozsan

Svenja Huth, Mandy Islacker, Hasret Kayikci, Lea Schüller

Noterbart är att Lisa Weiss tappade målvaktsplatsen till förmån av 20-åriga Schlüter. Att Arsenals Josephine Henning har strukits och att Jones istället satsar på 21-åriga Wedemeyer. Jag förstår inte vad Jones har för problem med Pauline Bremer som ju bytte klubb från Lyon till Manchester City och som tydligen är bra nog för att ersätta Lucy Bronze i det engelska laget, men inte räcker till tyska landslaget varken till EM eller nu.

Lena Goeßling hamnade nu utanför och Jones sa att både hon och Alexandra Popp såsom Melanie Leupolz ska hitta tillbaka till den gamla formen i klubben innan de är aktuella igen för landslaget.

 

 

 

 

 

Får Steffi Jones fortsätta?

DSC09400Tyskland har vunnit åtta EM-guld, två VM-guld och en guldmedalj i OS i Rio. Att förlora en kvartsfinal i ett EM är minst sagt en katastrof när det var 24 år sedan man senast förlorade en utslagningsmatch i den tävlingen.

Hur går diskussionen i Tyskland? Jag har läst tidningar, lyssnat på intervjuer och läst de viktigare inläggen på olika internet-sidor.

Låt oss börja med förbundskaptenen. Steffi Jones hade tränarutbildningen, men hon hade aldrig tränat ett lag innan hon fick uppdraget att ta ansvar för Europas bästa damlag genom tiderna. Det är ett ganska ovanligt beslut av en federation och Daniel Meuren från ansedda Frankfurter Allgemeine Zeitung menar att DFB visste detta och att Jones har försökt att inleda en stor förändring ”från en mycket framgångsrik omstöllningsfotboll som grundades på en extrem taktisk och defensiv disciplin till en mer offensiv fotboll grundad på bollinnehav”. Denna förändring anser Steffi Jones är nödvändig om Tyskland även fortsättningsvis vill vara ett av världens bästa lag och md sikt på VM 2019.

Eftersom förbundet medvetet satsade på henne, så förtjänar hon en andra chans, menar Meuren. Och konstaterar att den nya tränaren har förändrat stämningen i laget till det positiva för att främja självansvar och kreativitet. Samtidigt kritiserar Meuren flera fel som Jones har begått.

Hon verkar sakna konsten att förbereda sitt lag mentalt på bästa möjliga sätt, skriver han. ”Sedan bytte hon för många spelare på för många positioner inför kvartsfinalen så att det framkom aldrig någon startelva. Laget har vid ingen tidpunkt under turneringen förmedlat intrycket att det är mogen för en topprestation. Att man missade så otroligt många målchanser var en följd.”

Fd världsspelaren Inka Grings, numera själv tränare för ett herrlag i Köln, säger att laget var alldeles för ung och oerfaren för att klara pressen och att man visste att Steffi Jones själv har ingen erfarenhet som tränare. Men sedan säger hon att även Jones har gjort fel: ”Hon har bytt för mycket, försökt för mycket. Det kan man inte göra in en stor turnering. Speciellt, när du har ett lag utan erfarenhet, behöver du säkerhet. Med säkerheten får du också en rytm i själv spelet,” säger hon till tidningen Kölner Stadt-Anzeiger

Men Grings är även kritisk mot spelarna: ”Det som jag tycker är skrämmande att det finns spelare som säger att beslutsamheten och viljan har saknats. Det får inte hända i en kvartsfinal – oavsett om du är 12 eller 35 år gammal. Den som inte brinner i en EM-kvartsfinal borde fråga sig om hon ska vara i landslaget.”

Inka Grings förordar att man utökar tränarteamet med personer som har mer arbetslivserfarenhet som tränare. Detta är nödvändigt på den nivån och inte minst med de krav som Tyskland har.

Gamla Turbine-Potsdam-legenden Bernd Schröder som för övrigt släppte sin autobiografi ”Ein Trainerleben für den Frauenfußball” (Ett tränarliv för damfotbollen) förra veckan säger att det inte fanns en hierarki inom laget. I en intervju med Märkische Allfgemeine Zeitung säger han att att alla spelare hade ungefär samma mentalitet och att såg i kroppsspråket att det inte fanns någon som tog taktpinnen i handen.

”Spelarmaterialet räcker till,” säger Schröder. ”Det räcker för att komma åtminstone till finalen. I gruppspelet hade man kunnat spela in laget. Men där byttes det för mycket och så får du ingen hierarki..”

Schröder kritiserar även lagkaptenen Dzsenifer Marozsan: ”Man kan inte säga att hon ledde laget. Hon klarade inte av detta och jag tycker att hon är en fantastisk fotbollsspelare. Tabea Kemme från Turbine hade gått ut och fällt två spelare, detta saknades.”

Och han accepterar inte att laget ska ha varit för ung.

”I elvan som spelade mot Danmark hade vi Lena Goessling (31), Anna Blässe (30), Babett Peter (29), Isabel Kerschowski (29) och Anja Mittag (32). Det är väldigt rutinerade spelare. Att det är ett ungt lag är för mig en bortförklaring. Den åldersmässiga blandningen var helt ok, men inte när det gäller karaktär.”

I forumet till webbsidan womensoccer.de finns det hittills 74 kommentarer till Tysklands tidiga sorti från EURO 2017.

Rätt många skriver att de tycker att det är helt ok att Europa kommer att få en ny mästare för första gången sidan 1993. Men nästan alla är ändå besvikna över lagets prestation. DFB kritiseras för det naiva beslutet att en rookie skulle ta fulla ansvaret för laget. Steffi Jones får kritik för alldeles för många byten (se ovan) och att hon möjligtvis är för snäll.

Sedan diskuteras en del spelare och då är det många som tycker att Dzsenifer Marozsan inte motsvarade de höga förväntningarna man hade på henne och att Jones beslut att göra henne till lagkapten inte var smart. De skulle helst se en annan spelare få kaptensbindeln.

Lena Goessling och Anja Mittag får mycket kritik och en hel del skriver att båda har sin bästa tid bakom sig. Goessling borde aldrig spelat mittback och några undrar varför Jones lät spela Mittag medan Mandy Islacker är skyttedrottningen från Bundesliga.

Jag har nu tittat på alla fyra matcher Tyskland spelat och här får ni antalet spelminuter som Jones gav till sina spelare. Alla 20 utespelare fick speltid. Ingen startelva spelades två gånger.

Almuth Schult 90+90+90+90= 360
Babett Peter 90+90+90+90= 360
Dzsenifer Marosan 90+90+90+90 = 360
Sara Däbritz 90+90+68+90 = 338
Kristin Demann 90+90+90+62 = 333
Anja Mittag 65+90+75+90 = 320
Anna Blässe 73+0+90+90 = 253
Mandy Islacker 51+79+45+28 = 203
Carolin Simon 90+0+90+0= 180
Isabel Kerschowski 0+90+0+90 = 180
Lena Goessling 0+0+90+90 = 180
Linda Dallmann 0+88+0+88 176
Lina Magull 90+2+22+45 = 159
Sara Doorsoun 0+0+90+46 = 136
Josephine Henning 90+45+0+0= 135
Leonie Maier 17+90+0+0 = 107
Hasret Kayikci 25+0+45+0 = 70
Kathrin Hendrich 0+45+0+0 = 45
Svenja Huth 39+0+0+0 = 39
Tabea Kemme 0+0+15+0 = 15
Lena Petermann 0+11+0+2 = 13

Mitt eget facit? Tyskland är inte längre oslagbar. Tråkigt att Steffi Jones nu måste igenom stålbadet, men den tyska damfotbollen har sedan länge inte spelat överlägsen. 2011 kom redan den stora vändpunkten då ett lag som bara fick vinna sin tredje VM-titel i rad och inget annat föll i kvartsfinalen mot Japan i Wolfsburg.

Två år senare vann Silvia Neid EM i Sverige och  rumplade igenom gruppspelet med en vinst, en oavgjort och en förlust mot Norge, Sedan vann man tre matcher med 1:0 mot Italien, Sverige och Norge i finalen. Där norskorna fick två straffar som Nadine Angerer räddade. Det var Angerer som tog EM-guld 2013 och inga diskussioner om spelstilen och spelarna uppstod. Framgången var ju där.

VM 2015 nådde man semifinalen, men förlorade både mot USA i semin och för allra första gången mot England i matchen om bronset. Åter igen visade Neids Tyskland upp ett mediokert spel, men gick långt.

OS 2016 blev det ett sensationellt OS-guld. Gruppspelet var åter igen inte alls övertygande. Vinst med 6:1 över Simbabwe, men sedan klarade man väldigt lyckosamt 2:2 mot Australien som var nära att vinna och förlorade mot Kanada. Kina, Kanada och Sverige var sedan en rätt bekväm väg till en guldmedalj där man inte behövde möta Frankrike, USA eller Brasilien. Inga diskussioner uppstod, endast på olika forum. Rubrikerna var stora och det första OS-guldet ett faktum.

Med bakgrund av detta fick Steffi Jones en väldig tung börda. Att ta över ett landslag som var regerande europamästare och regerande olympisk mästare, men som hade marginalerna med sig trots mediokert spel i en del år.

Uppdraget är förstås att fortsätta vinna. Det gick inte bra. Steffi Jones vill väldigt mycket. Hon ville förändra det sociala vardagliga livet i laget vilket hon har gjort. Spelarna får mycket mer värme och uppskattning. Är detta anledningen för att det gick åt skogen? Knappast.

Hon har definitivt bytt för mycket. Inte skapat säkerhet. Kanske trodde hon att hennes trupp var så pass bra att rotationen skulle fungera som det gör i många stora fotbollslag numera. Men spelarmaterialet klarar inte detta än så länge.

Dzsenifer Marozsan är tillsammans med klubbkompisen Ada Hegerberg turneringens stora besvikelse. Båda räknas bland världens bästa fotbollsspelare just nu och uppenbarligen har vi haft fel och gett dem för mycket beröm. De har nog någonting att bevisa under den kommande säsongen.

Marozsan skulle leda laget och hon gjorde det inte. Niels Nielsen sa till oss efter matchen mot Tyskland att han förväntade sig att lagets ledande spelare som Pernille Harder skulle träda fram efter det tidiga baklängesmålet och samla trupperna och slå tillbaka och att han var väldigt glad att hon gjorde det. Marozsan kom aldrig upp i den rollen. Det är därför Pernille Harder går före Dzsenifer Marozsan. En nummer 10 som axlade ansvaret. Det gjorde inte Maro.

Tyskland hade väldigt svårt att sätta sina chanser. Man gjorde fem mål i turneringen. Två hånadsväckande målvaktstavlog av Italiens Laura Giuliani och Danmarks Stine Lykke Pedersen och tre straffar.

Jag förstår inte heller att Steffi Jones lät Anja Mittag spela alla matcher. Anja var världsklass när hon kom till Malmö 2012. Flytten från Potsdam där hon till slut hade hamnat i en kris som bl a ledde till att Silvia Neid inte tog ut henne till hemma-VM 2011 gjorde henne så gott. Tre säsonger med fantastiska mål, härliga framspelningar och välförtjänta priser på svenska fotbollsgalor följde.

Sedan ville hon tydligen ut till den stora världen igen, till ett satsande PSG i Paris där hon gjorde ett tiotal mål, men aldrig kom upp till samma nivå som hon hade visat tidigare. Hon ville bort från Paris och på något sätt lyckades man att komma ut ur kontraktet och arrangera ett nytt med tyska storlaget VfL Wolfsburg. Men även där blev det allt annat än bra och Anja fick sitta på bänken mycket den sista tiden. Och så kom Rosengård med öppna armar och ville ha tillbaka henne. Det blev en lycklig återkomst när Wolfsburg släppte henne före tid, men sportsligt har hon än så länge inte kunnat komma upp i samma nivå som under den magiska tiden 2012-2014.

Någon har skrivit att man alltid vill ha en spelare som Mittag på plan, eftersom hon kan ju plötsligt få till något genistråk. Men tyvärr har hon inte det momentum som till exempel Jodie Taylor har för England. Det var ett stort avbräck för Tyskland att Svenja Huth skadade sig i första matchen. Men jag tror ärligt sagt inte att det hade hjälpt om hon hade fortsatt.

Efter Birgit Prinz, Inka Grings, och jo, Celia Sasic har man helt enkelt ingen målspottare längre. VM-kvalet borde kunna fungera med Island och Tjeckien som farligaste motståndare. Och fram till 2019 kan Steffi Jones arbeta på många olika fronter och hon lär få stöd av apparaten.

Jag skrev att förlusten är bra för tysk damfotboll och Ariane Hingst svarade på Twitter vad som kan vara bra med detta. Jag vidhåller det. Vi vann mycket på tur 2013 och 2016 och många nödvändiga frågor diskuterades inte i guldets glans. Nu kan ingen förneka längre att det måste hända något.