Etikettarkiv: Kirsten van de Ven

Djurgården med personalproblem

41193946464_946c6edb21_k (1)Ännu smärtsammare än 1:2 förlusten mot FC Rosengård var nog att både Irma Helin och Malin Diaz ådrog sig skador som kommer att hålla dem borta från spel i veckor om inte månader i Diaz fall.

Först var det Irma Helin som fick en boll mot huvudet och som enligt tränaren Joel Riddez har fått en hjärnskakning.

”Min erfarenhet är att det kan ta två veckor och det kan ta tre månader med en hjärnskakning. Du vet inte vad du får för reaktioner när du börjar med bollen och går upp i puls,” sade Riddez till Fotbollskanalen.

Min erfarenhet från 12 år nära till fotbollen är att prognosen snarare borde gå åt det längre hållet. Hjärnan är väldigt känsligt och ofta hittas ingen skada i huvudet, men orsakas ändå symptomer som håller spelare borta från träning och spel. Gudrun Gunnarsdottir (Djurgården), Kirsten van de Ven (Tyresö / LdB FC Malmö / FC Rosengård) och Lotta Schelin (FC Rosengård) är bara några exempel på hur det kan gå.

Med det sagt hoppas jag på det allra bästa för Irma Helin och hoppas att både klubben och spelaren tar hellre en två veckor för länge rast än någon dag för lite.

Malin Diaz slet av ett ledband i knät. En skada som inte är lika långvarigt som en korsbandskada, men som ändå kommer att hålla henne borta från spel minst fram till sommaruppehållet skulle jag tro. Det finns tre olika grader av ledbandsskador och när det går av är det antingen en grad II eller III skada. Prognosen är vanligtvis sex veckor till flera månader om det är en grad III skada där även andra skador har uppstått i knät vilket är ganska vanligt när det rör sig om en kraftig vridning som har orsakat skadan.

Nästa matchen spelar Djurgården den 19 maj borta mot IFK Kalmar.

 

 

Annonser

Madeleine Stegius: ”Vi ska driva matcherna”

32966881293_75869ec0f5_k

Sex säsonger spelade Madeleine Stegius i Djurgården – nu byter hon både klubb och tröja

Det är svårt att sia om hur Damallsvenskan slutar, men ännu svårare brukar det vara att tippa Elitettan. I fjol slutade AIK trea, tre poäng efter IFK Kalmar och var länge nära att få göra comeback i Damallsvenskan redan i år. Men det blev dubbelt småländskt i toppen.

Inför 2018 har AIK värvat en del: Lisa Moazzeni, Linnéa Eriksson, Rebecca Rulander och Therese Simonsson. Sandra Lindkvist och Elin Wahlström kom i somras från Djurgården respektive Eskilstuna United, Emelie Smirnoff från Finland i september.

AIK:s femte nyförvärv inför 2018 är fd Djurgårdsanfallaren Madeleine Stegius. Innan laget åkte till Barcelona på träningsläger och besök på anrika Camp Nou träffade jag Madde och vi satte oss på läktaren på Skytteholms IP.

Stegius är endast 23 år gammal, men har varit med mycket länge. Första gången vi såg henne i damallsvenskt sammanhang var nog i Tyresö FF när detta lag byggdes upp som en av Sveriges och sedan Europas bästa.

Den 16 april 2012 satt en då 17-årig Stegius på bänken när Tyresö mötte KIF Örebro hemma på Vallen. I laget ingick bland annat Kirsten van de Ven, Line Røddik Hansen, Josefine Öqvist, Madelaine Edlund, Elaine och Katrin Schmidt. 

Det var ytterst svårt att platsa i detta Tyresö som året efter vann SM-guld förstärkt med Marta och Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Meghan Klingenberg och Vero Boquete. 

Året innan Tyresö tog sitt SM-guld blev det tre inhopp för Madeleine och sedan ett klubbyte till Djurgården där hon stannade sex säsonger.

Vad hon lärde sig av tiden i Tyresö?

”Rent fotbollsmässigt lärde jag mig jättemycket. Under mina år i Tyresö utvecklades jag enormt. Man var ju en i gänget och det är ju nånting som jag tycker var bra i Tyresö att det var inte så att de såg ner på mig för att jag var yngre. Jag konkurrerade på samma villkor som alla andra. Sen är det klart att rent förutsättningsmässigt är det klart att de var steget före mig just då, men det är också lärorikt att man tappar lite respekt. Att man går in och vågar ta för sig, det lärde jag mig där. Kravbilden ändras, man får mycket högre krav och ställer mycket höga krav på andra också.”

Med Boo FF i Saltsjö-Boo som moderklubb spelade Madeleine alltså sex säsonger i Djurgården och bytte nu till AIK. I herrfotbollen ofta ett problem med byten mellan AIK och Djurgården och Hammarby. Inget problem inom damfotbollen?

”Jag går alltid 100% in i den klubben jag är,” säger Madeleine Stegius.

”Sen är det ju ett känsligt ämne i Stockholmsfotbollen på herrsidan. På damsidan är det inte samma grej för att det är inte samma förutsättningar. När jag var i Djurgården har Djurgården vart det bättre laget och det var därför jag var där för att jag behövde den utvecklingen och jag behövde växa och träna med det laget som var det bästa i Stockholm. Nu känner jag att jag behövde nåt nytt och nu när AIK satsade kändes det rätt och jag tror att vi kan konkurrera mycket bra med Djurgården om vilket lag som verkligen är bäst i Stockholm. Det känns väldigt roligt.”

Men än så länge är det ju Djurgården (och Hammarby) som spelar en serie ovanför AIK. I år känns det som om AIK vill satsa och utmana och att man vill tillbaka till Damallsvenskan. När vi möttes på Skytteholm hade AIK precis kryssat 4:4 mot finska PK-35 som vann den finska ligan 2017, men som sedan föll mot Honka i slutspelet.

”En okej match, de är duktiga, men gör man fyra mål ska man vinna, det var surt, men ett okej resultat på pappret,” sammanfattar Stegius mötet med ett av Finlands bästa fotbollslag.

Ett annat resultat under försäsongen är ganska meriterande.

”Vi kryssade ju också mot Eskilstuna United för en tid sen, 0:0. Sedan är det klart att både de och vi ligger i försäsong och det svårt att exakt säga var man kommer att stå när säsongen börjar, men som det kändes nu var det skönt att visa att vi är ändå däruppe också,” berättar Madeleine.

Men som vanligt är det svårt att ha koll på alla förändringar som skett under silly season och oklart vad man kan förvänta sig av de olika lagen. Och Stegius medger att hon måste fräsche upp sina kunskaper om Elitettan efter två säsonger i Damallsvenskan med Djurgården:

”Nu har jag verkligen ingen riktig koll på Elitettan eftersom jag är ny också. Sen är det klart att jag kan jämföra och då tycker jag ändå att vi står oss bra jämfört med många andra lag. Med Elitettan mått mätt tycker jag att vi står oss väldigt bra, jag har ju varit i båda divisionerna innan.”

Men både Kvarnsveden och KIF Örebro borde ju vara bland favoriterna också?

”Man vet ju inte. Kvarnsveden litade sig ju mycket på Tabitha, nu är hon borta. Jag har inte hört så mycket om hur de har jobbat. Örebro kommer att vara farliga, tror jag, sen är det ju många bra lag från Elitettan också som var med och fightades i fjol redan. Det kommer att bli tufft, men det ser väldigt bra ut.”

Mycket optimism alltså hos Madeleine Stegius som trots sina 23 år redan är en av AIK:s mer rutinerade och meriterade spelare. Under säsongerna 2014 och 2015 blev det 39 mål totalt i Elitettan. Så här säger hon om den aktuelle truppen i Solna:

”Jo, det har ju kommit in några äldre, 23 år och uppåt, några som är rutinerade och varit med länge och vet vad som gäller och vet vad som behövs för att vara ett allsvenskt lag. Det var lite varför jag kom hit också för att det känns nu satsar AIK på damerna och det märks inte bara på spelarna de har värvat in utan runtomkring också. Det känns som att verkligen hela klubben är stöttande för damerna och vill att det är nu det ska hända.”

Det låter ju onekligen lovande för Stockholmsfotbollen 2018. En säsong där även spelet i AIK har förändrats.

”Jag vet ju vad som krävs och det är lite därför jag är här för att bidra med det här offensiva och göra mål eller om jag inte gör mål spela fram till mål. Nu har vi gjort ganska många mål på försäsongen och det är skillnaden med AIK från förra året också att vi är ett väldigt offensivt lag i dag. Vi har trebackslinjen och vi trycker på med mycket folk, vi kör tre forwards som är renodlade forwards som är där för att vi ska göra mål och vi ska driva matcherna. Det är kanske inte hur tänket var förra året, det var kanske mer omställningsspel, det är också en stor förändring.”

Första matchen spelas hemma på Skytteholm mot fd storlaget Umeå IK.

”Det blir lite anrikt, både Umeå och AIK har ju varit väldigt bra på damsidan, det känns att det är en kul match att börja med och Umeå är alltid svåra, de är bra, typiskt norrländskt liksom, de kör alltid 100%, så det ska bli väldigt kul.”

Med tanke på att Madeleine har spelat 36 ungdomslandskamper för Sverige (senast 2015 för D23 mot Japan i La Manga) och mot bakgrund till att hon säger att landslaget är fortfarande ett mål för henne, måste hon ju utgå ifrån att spela damallsvenskt igen 2019, eller hur?

”Ja, det gör jag. Det är givet för mig, det finns inget annat. Jag tänkte lite så här att spela i ett bottenlag i Allsvenskan eller ett topplag i Elitettan är lite hugget som stucket. Som forward är det såklart roligare att spela i ett lag där man också får bollen än att springa efter i ett mitten- eller bottenlag. Jag ser mig som allsvensk spelare och vi kommer att vara där nästa år och jag kommer vara där också.”

På Twitter läste jag att Ronaldinho spelat en stor roll som förebild för Madeleine Stegius. Hon måste ha varit 12, 13 år när hon först såg brassen spela i Barcelona?

”Jag kollade mycket spansk fotboll hemma och då var det ju Barca och Real,” berättar hon.

”Men jag har alltid fastnat för Ronaldinho. Jag tycker att han är rolig att titta på och en väldig bra förebild om man gillar fotboll. Jag tycker att han är väldigt underhållande och så känner jag att han har värderingar fotbollsmässigt och har den här blicken för spelet.”

Är du enda den fotbollsspelaren i familjen eller en av många?

”Jag är från en väldig sportig familj, väldigt idrottsintresserad. Men inte nån som har spelat så pass högt, det är nog bara jag. Mamma tror jag har inte missat nån hemmamatch sen jag började nästa, det var ju väldigt mycket support.”

Förutom att leva och träna mycket fotboll läser Madeleine Stegius till lärare i idrott och biologi, medveten om att det på mycket länge kommer att krävas satsningar på annat förutom fotbollen för att kunna försörja sig efter karriären.

Det känns att det blir en spännande säsong för AIK och Madeleine Stegius som kan sluta med att vi har tre damallsvenska lag igen med 08 som riktnummer år 2019.

 

 

 

 

Lugna tider

35247469982_40528bcdb1_k

Kvarnsvedens Elizabeth Addo sägs vara på väg mot NWSL och USA istället för Linköping och Östergötland

Jag är tillbaka från Gdansk och Warszawa efter en mycket fin vecka i Polen.Det är lugna tider inom damfotbollen i Sverige.

Men en del saker hände ändå förra veckan. Sverige spelade 0:0 borta mot Frankrike, jag såg delar av matchen på nätet på mitt hotellrum i ul Krucza i den polska huvudstaden.

Ett mycket bra resultat såklart mot ett av världens bästa lag, men varken Sverige eller Frankrike har imponerat speciellt på mig. Jag blev dock lite glad att Julia Roddar går från klarhet till klarhet, hon är ett alternativ till Caroline Seger redan nu och kommer att utmana lagkaptenen sportsligt framöver. Även mot motstånd i toppklass hävdade sig Roddar.

Kim Björkegren lämnar Linköping efter endast en säsong. En säsong som resultatmässigt inte skulle leda till att en tränare lämnar. Att vinna ett SM-guld med ett lag som tappade sina bästa målskyttar var ju ändå en stor bedrift. Marija Banusic har sagt hur mycket Björkegren betydde för hennes bra vår – att ha en tränare som inte ifrågasätter dig utan tror på spelaren. Under säsongens slut viskades det dock att inte allting stod så väl i paradiset. Kommer man inte överens är det bäst att man säger hejdå. Corren, lokaltidningen, hörde varnande röster redan under våren. Några av de etablerade spelarna har tydligen inte varit nöjd. Men istället för att gräva vidare är det bara att acceptera att så kan det vara. Och då går man skilda vägar.

Och spekulerar vem som kommer att ta över. Jag skulle helst se Martin Sjögren som även han kan inte vara överlycklig med sitt första år i Norge där största stjärnan Ada Stolsmo Hegerberg hoppade av och lämnade landslaget för en time-out pga besvikelse över resultatet i EM och det norska fotbollsförbundets agerande. Men Sjögren biter nog ihop och fortsätter hos grannen ui Väst. Rickard Nilsson nämns som en möjlig efterträdare i Corren, men det verkar mer en tanke än ett rykte. Och visst har Olsson ett bra förflutet inom damfotbollen.

Tittar man på de som jobbar inom damfotbollen eller som har gjort det vore ju såklart Piteås Stellan Carlsson en drömvärvning, men jag antar att han skulle skratta om han skulle läsa det här. Det känns inte om han kan tänkas lämna sitt Pite. Torbjörn Nilsson är 63 år gammal, men vore även han ett utmärkt val. Så länge han jobbade i Göteborg var KGFC ett topplag. Sista namnet som jag kommer på är Danmarks förra landslagstränare Niels Nielsen som ledde Danmark till dess största triumpf någonsin.

Linköpings FC har skrivit kontrakt med Elin Landström som alltså lämnar KGFC och ska bli Jonna Anderssons ersättare i mästarlaget. Annars har det varit lugn på Silly-Season-fronten, många spelare är på semester, men det är ju deras agenter som sköter affärerna åt dem.

Kvarnsvedens Elizabeth Addo som jag tyckte skulle vara en möjlig ersättare av Claudia Neto ska tydligen flytta till USA och NWSL, en liga där jag inte tror att hennes spel kommer att betyda lika mycket som t.e. i Damallsvenskan. Tråkigt om hon skulle lämna.

”Vi hoppas kunna presentera några spelare in inom kort. Men med höga förväntningar och krav och samtidigt begränsade resurser gäller att vi prickar helt rätt. Truppen kommer inte heller att bli lika stor som i år”, sade klubbdirektören Maria Hagström till Corren.

DLR6_J-XoAAcvFOIfjol var jag med och röstade fram Ada Stolsmo Hegerberg till världens bästa spelare. För två timmar sen skickade jag in mina idéer kring årets spelare och får säga att det är en stor ära att vara i samma jury som bl a Kelly Smith, Martin Sjögren, Solveig Gulbrandsen, Kirsten van de Ven, Kristine Lilly, John Herdman, Precious Dede och inte minst även Anette Börjesson.

Det var ingen annan än Anette som öppnade dörren till damfotbollen i Sverige för mig och som har betytt otroligt mycket för den mediala bevakningen av svensk damfotboll de senaste 25 åren. Hon har ju sålt sidan damfotboll.com till svenska affärsintressen i Spanien. I somras återuppstod sidan som jag länge skrivit för plötsligt och framför allt Fredrik Hasselgren skrev mycket inför och sedan även om EURO 2017 i Nederländerna. Nu har det inte skrivits något nytt på sidan efter den 24:e oktober och Sveriges seger över Ungern i Borås, men jag hoppas att den kommer tillbaka igen.

 

 

 

 

 

 

De 10 bästa i världen

 

DSC07797

Blir Carli Lloyd världens bästa spelare – igen?

I går har FIFA släppt sin lista på tip spelare som de anser var världens bästa år 2016. Här kommer den:

Lucy Bronze, Deyna Castellanos, Pernille Harder, Samantha Kerr, Carli Lloyd, Dzsenifer Marozsan, Lieke Martens, Viviane Miedema, Wendie Renard, Jodie Taylor.

”Tävlingen” om att vara världens bästa är alltid omdiskuterat, det är nästan aldrig rättvist, men det är ett fint samtalsämne där man kan instämma, avfärda, bli glad eller arg, det är något som engagerar med andra ord och då är det i slutändan bra för fotbollen.

Det första namnet som jag vill stryka är Carli Lloyd. USA:a landslag har torskat både i She-Believes-Cup och Tournament-of_Nations på hemmaplan och inte heller har Carli dominerat NWSL med sitt spel i Houston Dash eller i FA WSL med Manchester City. Ändå får Lloyd ses som en av favoriterna för att vinna priset.

Det andra namnet som skall bort på min lista är Marozsan. Där har jag redan hamnat i bråk med några tyska fans på Twitter som har läxat upp mig att Marozsan blev årets spelare både i Frankrike och Tyskland. Men det visste jag själv om. Jag stryker Dzsenifer Marozsan eftersom hon har spelat ett jättedåligt EM där hon inte förmådde att leverera när det gällde som mest. Hon torskade när hon skulle lyfta hennes lag som i och för sig borde vunnit medalj med den talang som finns där. Därmed inte sagt att Marozsan har inte kapaciteten att vara en av världens bästa. Dessutom är hon en mycket angenäm samtalspartner kommer jag ihåg från den intervju jag fick göra med henne när hon var kvar i Frankfurt. Men man måste prestera när det gäller. Dominerar hon VM 2019 sätter jag henne direkt upp på topp 3 med glädje.

Det finns några som tycker att venezuelanska Deyna Castellanos borde inte vara med på listan, men jag har sedan Marta för 14 år sedan inte sett en lika talangfull spelare som fullständigt dominerar sin årskull. Castellanos är väldig teknisk, blixtsnabb och har ett skott som, få andra, hon är bra på fasta situationer och redan nu en ledare. Man kan säkert diskutera henne, men jag tycker att det är ett fint inslag att nominera världens största talang till världens bästa spelare även om hon sedan faller bort när vi går till topp 3. Castellanos soim fyllde 18 i april är även en kändis framför allt i Sydamerika. Hennes Instagram följs av 792 000 personer. Jämför detta med en annan av toppfavoriterna till FIFA Player Award 2016 – EUROs bästa spelare Lieke Martens som ”bara” följs av 156 000 personer. (Detta inspirerar till att göra en artikel om vem som är populärast på sociala medier.)

Lite smakprov på Castellanos som förhoppningsvis spelar i Europa någon vacker dag. Just nu spelar och studerar hon på Florida State University (där bl a Katrin Schmidt, Mami Yamaguchi, Sanna Talonen, Kirsten van de Ven och Becky Edwards spelade).

Om man nu ska ha en annan spelare från europamästarna Holland så skulle jag byta Miedema (som jag gillar skarpt som forward, om bara Sverige hade sin egen Miedema…närmast kommer nog Marija Banusic som dock var utfryst från landslaget) mot Jackie Groenen som fullständigt dominerade mittfältet under EM. Vilken spelare hon är. Eller för den delen tycker jag att även Shanice van de Sanden var konstant bra under EM.

Jodie Taylor gjorde tre mål mot Skottland och jag är lite tveksam till att detta räcker för att bli en av världens bästa tip spelare. Eftersom skytteligavinsten grundas på en hattrick i en match mot ett av EMs sämre lag. Miroslav Klose vann visserligen skytteligan i herr-VM 2002, men även han gjorde hattrick i första matchen mot Saudi-Arabien (en match som Tyskland vann med 8:0). Taylor är onekligen bra men Top 10?

Sam Kerr har jag inte sett så ofta. Hon spelar för Sky Blue i amerikanska NWSL och gjorde hattrick mot Japan nyligen i Tournament of Nations (där hennes Australien vann alla tre matcher mot Brasilien, USA och Japan).

Här har man sammanställt hennes första 37 mål i den amerikanska ligan:

 

 

 

Skönt att två backar är med i listan. Både Renard och Bronze är de kanske bästa spelarna på sin position.

Personligen väljer jag bland dessa tiop spelare mellan Harder och Martens och med lite marginal går min röst till Pernille Harder som fullständigt dominerade Damallsvenskan 2016. Som sedan fortsatte att spela stort i nya klubben Wolfsburg där hon gick rakt in i startelvan och bl a avgjorde finalen i tyska cupen på egen hand. Sedan kom Pernille till EM där hon vände matchen mot Tyskland från 0:1 till 2:1 och verkligen uppfyllde allt vad man önskar sig av en anfører (lagkapten på danska). Lieke Martens kommer strax efter, både som Rosengårds bästa spelare efter Marta lämnade föreningen och som den som var (en av flera) tongivande i Hollands landslag. Jag hoppas att Rosengård fått en rejäl slant utav FC Barcelona för att rycka henne.

Saknar jag någon?

Marta har åter igen etablerat sig i amerikansk fotboll. Hon lyfter Orlando Pride så mycket att laget efter en dålig start (utan henne) närmar sig slutspelet. Det är Martas fjärde klubb i USA och alle har sportsligt profiterat mycket av henne. Så länge hon spelar har nog Marta Vieira da Silva en stadig plats bland världens top 10, antar jag.

Jag var mycket besviken av Ada Stolsmo Hegerberg under EM, men i Lyon bildar hon en fruktansvärt effektiv offensiv med Eugenie Le Sommer.

Borde inte en svenska vara med?

Nej, tyvärr inte. Sverige har inte längre spelare som spelar i yppersta världsklass. Bäst för tillfället är nog Hedvig Lindahl, men det finns inte en målvakt på listan och även Lindahl har nog inte gjort en helt felfri EM turnering i Holland. Efter Hope Solo och Nadine Angerer är världen nog i behov av en ny supermålvakt. Sedan håller jag även backen Jessica Samuelsson väldigt högt, men det betyder inte att jag ser henne just nu bland världens bästa tio spelare. Kanske kommer Arsenal London att lyfta hennes spel ytterligare ett eller två snäpp.

Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin är nog inte längre i den yppersta eliten, men fortfarande väldigt viktigt för det svenska landslaget i en tid där det nya bygget inte har påbörjats. Samtidigt måste de vara medvetna om att de kommande åren blir den tidsperioden då vi sakta men säkert ska hitta deras efterträdare.

En som definitivt kan ta steget till världseliten är Stina Blackstenius. Det blir spännande att se henne spela UWCL i Montpellier. Den 1 september lottas sextondelsfinalen.

 

 

Inför Holland – Belgien och Norge – Danmark

Publikmässigt kan väl bara finalen blir bättre än det här. Nederländerna mot Belgien i Tilburg,. Jag kom hit ganska tidigt och sökte upp Fan Zone. Samtidigt som matchen med stort S spelas i dag firar Tilburg öven ”rosa måndagen” (Roze maandag), en stor tivoli som byggdes upp i stora delar av innerstaden. Rosa måndagen är en stiftelse som engagerar sig för diversity och tolerans. Det är som om världens pridefestivaler har fått en lillbrorsystertrans, mycket skön stämning.

Ett fest som har rosa som färg och rosa går sedan över i UEFAs gyllenröda färg man valt för damfotbollsevenemang.

Tyvärr är vädret inte det bästa just nu, men Tilburgs officiella ambassadör Kirsten van de Ven försäkrade mig att vädret var fint och blev först sämre när jag kom till Nederländerna i går. Kirsten och fd LFC- och Djurgårdenproffset Renée Slegers spelade lite fotboll med barn och ungdomar i fanzonen och får ju kallas fd landslagsspelare.

Jag var faktiskt lite överraskad att höra att Renée är kvar i Sverige och rehabbar samt koordinerar flickfotbollsaktiviteter i Helsingborg. Det som var roligt att höra var att både Kirsten och Renée satsar på tränarutbildningar. Profiler som dem behöver damfotbollen.

Om matchen  tror jag dock att Holland är ett nummer för stort för Belgien. Publiken kommer att bära dem fram – dem är ”de twaalfde speler”. Shanice van de Sanden och Lieke Martens och co kommer att gå på knockout.

Den andra matchen hade nästan varit intressantare. Här går det om allt eller inget, framför allt för Norge som måste vinna med minst tre mål över Danmark samtidigt som Belgien inte får vinna mot Holland. Nästan mission impossible för Martin Sjögrens elva.

”Allt är möjligt i fotbollen”, säger Norges lagkapten Maren Mjelde. ”Vi hade ett väldigt bra möte dagen efter matchen mot Belgien,” fortsätter Mjelde. ”Då kunde vi få luften ut. Det var inte svårt att motivera oss för den här matchen.”

Men personligen hyser jag tvivel. Norge är inte Barcelona och Stadion de Adlaarshorst i Deventer är inte Camp Nou. Fotbollen har skrivit många helt otroliga historier och berättelser, men trots att Danmark har skadebekymmer tror jag inte att de kommer att släppa in mer än ett mål.

Det blir Danmark som möter Tyskland i kvartsfinalen i Rotterdam medan Sverige spelar mot Nederländerna i Doetinchem.

 

EURO 2017: Så slutar grupp A

Maren

Maren Mjelde – lagkapten för gruppvinnarna Norge och snart klubbkamrat med Magdalena Eriksson

I morgon är det dags. Kl 1800 spelar Nederländerna och Norge den första matchen i den största EM-turneringen någonsin. 16 lag deltar och man får nog säga äntligen är det slut med att två av tre grupptreor fick gå vidare till kvartsfinalen. Detta har lett till märkliga matcher.

De Galgenwaard i Utrecht är slutsålt i morgon och jag hoppas att turneringen kommer att präglas av härlig fotboll och kan genomföras enligt planerna. Tyska tidningen Handelsblatt hade en nyhet i veckan att terrororganisationen Islamiska staten kan planera attentat under turneringen. Främst matchen mellan England och Skottland i just Utrecht har tydligen nämnts i chattar på nätet och jag hoppas innerligt att damfotbollen får åtminstone samma säkerhetsnivå som herrfotbollen i detta avseende.

Till fotbollen.

Årets turnering är den 12:e EM-turneringen för damer. Tyskland har vunnit åtta turneringer, däribland de sex senaste sedan 1995 (!), Norge vann två gånger och Sverige en gång.

Grupp A

Stjärnorna: Pernille Harder (VfL Wolfsburg, DK), Ada Hegerberg (Olympique Lyon, N) och Lieke Martens (FC Barcelona, NL). Där har ni redan tre av turneringens potentiella storstjärnor. Alla tre håller världsklass och kan avgöra matcher på egen hand.

4. Belgien

Belgiens senaste 10 matcher: Ryssland 2:0, Frankrike 0:2, Spanien 0:7, Japan 1:1, Skottland 5:0, Spanien 1:4, Österrike 1:1 (3:2 efter straffar), Nordkorea 1:4, Italien 4:1, Schweiz 2:2

17:22  12 poäng

I grupp A har Belgien ingen chans. Landets damfotboll är på uppgång, det visar vinster mot Italien, Skottland och Ryssland, men det är ungefär den nivån som Belgien ligger på just nu. Störst är chansen i ”derbyt” mot Nederländerna som dock spelas på bortaplan.

 

3. Danmark

Danmarks senaste 10 matcher: Österrike 2:4, England 1:2, Finland 5:0, Australien 1:1 (4:1 efter straffar), Ryssland 6:1, Portugal 6:0, Kanada 0:1, Skottland 1:1, Skottland 2:2, Belgien 3:1.

27:13        15 poäng

Det är bittert att ett bättre danskt lag än 2013 (där nådde man semifinalen och föll endast efter straffar mot Norge) inte går till kvartsfinalen, men gruppen är den tuffaste i turneringen. Danmark har inte spelat mot topp motstånd sedan länge. Imponerande var segern över Sverige i EM-kvalet, men då var Pia Sundhages gäng redan klar för EM.

 

2. Nederländerna

Nederländernas senaste 10 matcher: Wales 5:0, Österrike 3:0, Japan 0:1, Island 4:0, Frankrike 1:2, Japan 3:2, Sverige 1:0, Australien 2:3, Kina 1:0, Ryssland 4:0.

24:8   21 poäng

EM 2017 utan Manon Melis, Kirsten van de Ven, Renée Slegers. Tre spelare som jag definitivt saknar. Men det är Lieke Martens och Arsenals nyförvärv Viviane Miedema som står för det nya Holland och som kommer att se till att damfotbollen i ett av Europas stora fotbollsländer får det lyft som den förtjänar.

 

1. Norge

Norges senaste 10 matcher: Frankrike 1:1, USA 0:1, Schweiz 2:1, Portugal 2:0, Japan 0:2, Spanien 0:3, Island 1:1, England 1:0, Sverige 2:1, Tyskland 1:1.

10:11  15 poäng

Norge har genomfört den generationsväxling som Peter Gerhardsson måste börja med efter turneringen. Med undantag för Ingrid Hjelmseth, 35-åriga målvakten som fortfarande är bäst har man inte längre stora namn som Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland eller Lene Mykjåland i truppen. Det är stora talanger som redan har hittat sin väg in i internationella topplags startelvor som dominera i Norge: Ada Hegerberg, Caroline Graham och Maren Mjelde. Det räcker för att vinna grupp A, inte minst med en av damfotbollens bästa tränare, svensken Martin Sjögren som valde Oslo istället för Stockholm som arbetsbas.

 

 

 

 

 

Intervju: Line Røddik Hansen

22085053922_8bc1e6b6d2_k

Arkivbild på Line Røddik Hansen som kommer att bära FCBs världsberömda tröja i morgon.

I morgon kväll möter FC Rosengård ett lag som representerar en av världens mest kända varumärken i fotboll: FC Barcelona.

I morgon kväll står spelaren som ni ser i FCR-tröjan på bilden ovan på den andra sidan och kommer att göra allt för att hennes katalanska lag ska gå vidare till semin. Line Røddik Hansen är mittback i Barcelona med ett förflutet i Rosengård och Tyresö.

Det har gått nästan sju år sedan jag pratade för första gången med Line. Vi satt i ett rum bakom cafeterian på Tyresövallen och med var också nederländska landslagsspelaren Kirsten van de Ven. I Tyresö var hon ofta vänsterback, när Marta kom till klubben bildade dessa två en av Sveriges om inte Europas bästa vänsteroffensiv. Men egentligen är Line alltså mittback och det får hon också vara i Barcelona och det danska landslaget. En mycket snäll och intelligent spelare, alltid ett nöje att få möta henne.

Efter tiden i Rosengård flyttade hon först till Lyon där hon spelade ett par månader innan hon till slut hamnade ännu längre söderut i Barcelona.

Du kom till Barcelona från Lyon i somras. Hur blickar du tillbaka på de första åtta månaderna i en av världens mest kända fotbollsklubbar?

”Det är svårt att på ett kort sätt sammanfatta de första åtta månader här. Det har varit en fantastisk upplevelse så långt. Både otroligt spännande och lärorikt, men även också mycket utmanande. Första tiden i ett nytt land, ny klubb och nytt lag går alltid med att lära känna laget, att lära sig språket, att lära sig sättet laget spelar och uppleva en ny kultur. Men samtidigt har det varit viktigt för mig också bara att njuta att vara här, att få spela med detta laget och i denna klubb”

Hur har damfotbollen det i Barcelona? Man hör ju hela tiden att Spanien satsar på damfotboll nu?

”Damfotbollen i Spanien har verkligen vuxit de senaste åren och det syns också att kvinnor skapar bättre och bättre resultat än dem har gjort tidigare, se exempelvis det spanska landslaget. Som i alla andra länder finns det fortfarande en bit att göra för att även damfotboll i Spanien får den respekt som den förtjänar, men det känns som att det händer saker och att det växer och växer just nu.

Spanien vann i Algarve, är de en medaljkandidat nu även i EURO?

”Som jag sa tidigare har spansk damfotboll verkligen vuxit och landslaget har verkligen visat att de är på väg upp i toppen av europeisk fotboll. Jag är övertygad att om detta inte blir till detta EM, så kommer det spanska landslaget snart att bli ett fast topplag i Europa.

Vilken sorts match blir det mot Rosengård?

”Det skulle jag gärna vilja veta… Jag hoppas att det blir en match där vi kan komma och spela det snabba, tekniska spelet som vi önskar och defensivt vara nära deras individuellt duktiga spelare.”

Du känner ju nästan alla spelare iu FCR. Har du kunnat hjälpa din tränare nu lite extra i förberedelsen?

”Det är klart jag vet mer om FCR än mina tränare här, så det är klart att jag har gett dem allt den information jag kunde. Men dem har ju även själva kollat matcher och analyserat FCR.”

Sist: Såg du herrarnas match mot PSG på plats i arenan och hur var det oavsett när man har samma tröja?

”Nej jag befann mig ju i Algarve med det danska landslaget och spelade match så jag hade ingen möjlighet att se matchen. Men såklart var det jätte häftigt vilken comeback dem gjorde och det visar ju bara att verkligen allt kan hända i fotboll.”

Rosengård är säkerligen på sin vakt. Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen sa till Sydsvenska Dagbladet: ”Jag rankar dem högt. De är det bästa laget kvar i turneringen, som spelar mest som ett lag. Lyon och Wolfsburg har bättre spelare, men Barcelona har spelat tillsammans länge, de känner varandra så pass bra.” Allt kan hända.