Etikettarkiv: Frank Henkel

12:0 – Alla klubbar emot Sundhage, då stannar hon

28514575224_b8cf5f7243_kNio dagar sedan förlorade tyska CDU delstatsvalen i Berlin. Efter han tog del av valresultatet sa partiets toppkandidat Frank Henkel att han tog på sig det fulla ansvaret för det urusla resultatet. Intervjuaren i tysk TV frågade då: ”Det betyder att ni avgår?” Henkel svarade: ”Nej, det betyder att jag stannar.”

I kväll påminns jag om detta när jag läser att de damallsvenska klubbarnas representanter gjorde en omröstning om Pia Sundhages framtid som förbundskapten när de nyligen hade ett möte på Arlanda flygplats. Skulle hon fortsätta ja eller nej.

ALLA 12 klubbar svarade nej. Då valde förbundet att säga ja.

Hallå???

I dag blev det klart att Pia Sundhage fortsätter som förbundskapten för det svenska damlandslaget. ”Därefter kommer någon annan att ta vid,” säger dock SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand till förbundets hemsida.

Jag är i chocktillstånd. Jag har ofta kritiserat Pia för att hon tog alldeles för lång tid på sig att släppa in unga spelare, att hon höll fast vid gamla trotjänare trots att det fanns och finns bättre spelare att tillgå. Jag tycker att Pia Sundhage har krävt fel saker av klubbar och inte fört en dialog. Jag kommer ihåg att hon krävde av Göteborgs tränare Stefan Rehn att han skulle låta nyförvärvet Elin Rubensson spela back medan Rehn värvade henne som mittfältare. Enligt ryktet ska Rehn bara ha skrattat i telefonen.

Nyligen var Martin Sjögren mycket kritisk till att Pia lät Jessica Samuelsson spela båda landskamper trots att Samuelsson är sliten och behöver vila. Samtidigt fick Lotta Schelin vila och rehabba med landslaget. Enligt Sjögren en särbehandling av guldfavoriterna Rosengård mot guldfavoriten LFC.

Efter VM i fjol och den dåliga insatsen mot Tyskland (1:4) i åttondelen klagade Sundhage på att klubbarna skickade spelarna i mer eller mindre dålig skick till landslaget. Inte direkt populärt.

Pia har alltid velat ha mer dagar med landslaget och hon sörjde den goa gamla tiden med USA. Där landslaget är viktigare än klubbarna och där förbundet betalar lön till spelarna. Det gör dock inte SvFF. I Europa har vi ett annat system, men det visste ju Pia Sundhage när hon kom hit.

Hon kom hem med en silvermedalj från Rio och egentligen borde alla vara nöjda. Och lycksaliga. Ändå så ville några av oss diskutera svensk fotbolls framtid. Var det verkligen matcherna mot USA och Brasilien där Sverige gjorde en bragd, en otrolig kämpainsats och gick till final genom att parkera bussen och spela inte direkt den fotboll vi vill se av ett av världens bästa damlag.

Den goa gamla tiden och de gamla goa kompisarna får fortsätta. Marika Domanski Lyfors fortsätter. Pia fortsätter. Lillie Persson fortsätter. Vad hade de annars kunnat göra? I Damallsvenskan finns nog ingen klubb som skulle duga åt Pia förutom Rosengård eller Linköping eller Eskilstuna, men alla är nöjda med sina tränare. De har dessutom uttryckt sitt missförtroende med förbundskaptenen. 12:0 är 100%. Eller 0%. Hur man nu ser på det.

Sundhage själv är precis som jag chockad av omröstningens resultat. ”Åh, herregud. Det var en nyhet. Vad ska jag säga om det. Det viktiga är att jag har fotbollsförbundet, vilket jag tydligen har, fotbollförbundet och spelarnas stöd,” säger hon till Expressen. Och där är det – igen. Det viktiga är…

Klubbarnas åsikter är alltså inte viktiga i sammanhanget.

Spelarnas stöd finns. Men inte spelarnas arbetsgivares stöd. Det är nåt som inte stämmer i damfobollssverige.

Sverige står inför ett generationsskifte. Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin är den goa gamla centrallinjen. Fantastiska fotbollsspelare. Men i en modern organisation är det viktigt att börja tänka på vem som ska ta över efter dem.

När hon fick en hel del återbud senast, sa Pia att det var ju en fantastisk möjlighet att testa nya mot Danmark. Och ersatte de skadade spelarna samt Fischer som hade lämnat landslaget av personliga skäl. Och testade inga nya.

Missförstå mig rätt. Jag tycker att Pia Sundhage är tillsammans med Lotta Schelin den personen i svensk damfotboll som har mest stjärnglans, som har gjort mest för damfotboll i offentligheten. Man borde skräddarsy en roll åt henne där hon fortsatt kan marknadsföra damfotboll, synas i TV och höras i radio.

Men generationsskiftet som är nödvändigt borde någon annan ta tag i. Min favorit är fortfarande Martin Sjögren som har bevisat i både Malmö och Linköping att han kan bygga framgångsrika lag som spelar en attraktiv och modern fotboll. Han har även visat att han är bra på att utveckla unga talanger.

Jag skulle inte vilja jobba på ett ställe när jag visste att alla mina 12 viktigaste samarbetspartners utåt inte längre vill samarbeta med mig. Men vad de tycker är ju inte viktigt.

Annonser