Etikettarkiv: Anna Blässe

Andersson och Eriksson ut, Rubensson och Berglund in

34621624486_3cd9925326_k

Emma Berglund är tillbaka i landslaget efter att Magdalena Eriksson lämnade återbud

Peter Gerhardsson fick återbud pga skada från Petra Andersson och Magdalena Eriksson till den första landslagssamlingen han ansvarar för. Istället kontaktade han Elin Rubensson som alltså tar Anderssons plats och Emma Berglund som tar Erikssons plats.

I Tyskland har Steffi Jones kallat sin första trupp efter EM-fiaskot mot Danmark i Rotterdam. Hon fortsätter att satsa på nya namn. Men ett välkänt namn är tillbaka: Simone Laudehr gör comeback efter 13 månaders uppehåll pga skada.

Här kommer den tyska truppen som ska möta Slowenien senare i september.

Laura Benkarth, Carina Schlüter, Almuth Schult

Anna Blässe, Kristin Demann, Johanna Elsig, Kathrin Hendrich, Leonie Maier, Babett Peter, Felicitas Rauch, Carolin Simon, Joelle Wedemeyer

Sara Däbritz, Linda Dallmann, Sara Doorsoun, Tabea Kemme, Simone Laudehr, Lina Magull, Dzsenifer Marozsan

Svenja Huth, Mandy Islacker, Hasret Kayikci, Lea Schüller

Noterbart är att Lisa Weiss tappade målvaktsplatsen till förmån av 20-åriga Schlüter. Att Arsenals Josephine Henning har strukits och att Jones istället satsar på 21-åriga Wedemeyer. Jag förstår inte vad Jones har för problem med Pauline Bremer som ju bytte klubb från Lyon till Manchester City och som tydligen är bra nog för att ersätta Lucy Bronze i det engelska laget, men inte räcker till tyska landslaget varken till EM eller nu.

Lena Goeßling hamnade nu utanför och Jones sa att både hon och Alexandra Popp såsom Melanie Leupolz ska hitta tillbaka till den gamla formen i klubben innan de är aktuella igen för landslaget.

 

 

 

 

 

Annonser

Tyska favoriter vinner stort

6412483369_8b7ebf2cfe_bDen tyska Bundesligan drog igång igår lördag med två matcher. David Lundell har i sin utmärkta blogg Spelare12 utförligt analyserat alla lagens situation inför ligastarten och jag ska därför inte ge mig in på att diskutera in och ut i de olika klubbarna.

VfL Wolfsburg krossade TSG Hoffenheim i går med hela 6:0 och satte därmed tonen för den första omgången, men jag misstänker för hela säsongen. 1522 kom till AOK Stadion och såg två mål av Pernille Harder som har varit min favorit till utmärkelsen Europas bästa spelare 2017, men som bekant blev tvåa bakom Lieke Martens efter dennas suveräna EM-insats.

Polskan Ewa Pajor, australiensiskan Emily van Egmond och norskan Caroline Graham gjorde de övriga målen för internationella Wolfsburg, mål #6 var ett självmål.

Även Bayern München, mästaren från 2015 och 2016, vann enklare än förväntat borta med 3:0 mot SGS Essen. Där träffade tyska landslagsanfallaren tillika fjolårets skyttedrottning Mandy Islacker i första matchen för sin nya klubb (hon kom från Frankfurt). 2132 i Essen är även det en utmärkt publiksiffra. Också andra målet gjordes av ett nyförvärv tjeckiskan Lucie Vonkova som flyttade från Jena till München. Trean sattes av Simone Laudehr på straff.

I skrivande stund leder 1.FFC Frankfurt med 2:0 över nykomlingen 1.FC Köln efter mål av Ana-Maria Crnogorcevic och i EM briljanta Jackie Groenen. I Bremen, den andra nykomlingens stad har en annan EM-hjältinna redan nätat två gånger, österrikiska Nina Burger. 2:0 till Sand alltså.

Kl 13.30 spelar ”svensklaget” 1.FFC Turbine Potsdam sin första hemmamatch mot USV Jena. Lite längre fram under säsongen ska jag börja en serie utlandsintervjuer ”svenskkollen” och då ska jag bl a höra med Amanda Ilestedt om hur hon har det i staden utanför Berlin.

Vem vinner då Bundesliga 2017/18?

Jag har inget annat tips än VfL Wolfsburg. Deras trupp är så otroligt bredd och imponerande att endast Olympique Lyon kan överträffa dem i Europa. Startelvan igår bestod av elva aktuella landslagsspelare: Almuth Schult, Babett Peter, Nilla Fischer, Noelle Maritz, Lena Goeßling, Lara Dickenmann, Tessa Wullaert, Caroline Graham, Sara Björk Gunnarsdottir, Ewa Pajor, Pernille HarderInbytta blev ytterligare tre landslagsspelare: Anna Blässe, Emily van Egmond, Vanessa Bernauer. 

Den tyska damfotbollssidan Soccerdonna har gjort en rundringning till alla Bundesliga tränare inför säsongen och de håller med mig. Alla tolv tränare nämner Wolfsburg som favorit på ligaguldet. Eftersom de fick nämna flera favoriter så fick även Bayern München (3), Turbine Potsdam (3) och 1.FFC Frankfurt (3) röster.

Soccerdonna har även tittat på ålder och utlänningar. Med 26,0 år har Wolfsburg den äldsta truppen och Hoffenheim den yngsta med 21,8 år (därav resultatet 6:0?). Iögonfallande är alltid att tyska klubbar har mycket större trupper än de svenska klubbarna. Alla har minst 21 spelare till förfogande (SC Sand, USV Jena, 1.FC Köln) medan 1.FFC Frankfurt, Turbine Potsdam och MSV Duisburg har 26 spelare var. 83 utländska spelare gör att 29,3% av alla spelare i serien har bakgrund i ett annat land.

 

Får Steffi Jones fortsätta?

DSC09400Tyskland har vunnit åtta EM-guld, två VM-guld och en guldmedalj i OS i Rio. Att förlora en kvartsfinal i ett EM är minst sagt en katastrof när det var 24 år sedan man senast förlorade en utslagningsmatch i den tävlingen.

Hur går diskussionen i Tyskland? Jag har läst tidningar, lyssnat på intervjuer och läst de viktigare inläggen på olika internet-sidor.

Låt oss börja med förbundskaptenen. Steffi Jones hade tränarutbildningen, men hon hade aldrig tränat ett lag innan hon fick uppdraget att ta ansvar för Europas bästa damlag genom tiderna. Det är ett ganska ovanligt beslut av en federation och Daniel Meuren från ansedda Frankfurter Allgemeine Zeitung menar att DFB visste detta och att Jones har försökt att inleda en stor förändring ”från en mycket framgångsrik omstöllningsfotboll som grundades på en extrem taktisk och defensiv disciplin till en mer offensiv fotboll grundad på bollinnehav”. Denna förändring anser Steffi Jones är nödvändig om Tyskland även fortsättningsvis vill vara ett av världens bästa lag och md sikt på VM 2019.

Eftersom förbundet medvetet satsade på henne, så förtjänar hon en andra chans, menar Meuren. Och konstaterar att den nya tränaren har förändrat stämningen i laget till det positiva för att främja självansvar och kreativitet. Samtidigt kritiserar Meuren flera fel som Jones har begått.

Hon verkar sakna konsten att förbereda sitt lag mentalt på bästa möjliga sätt, skriver han. ”Sedan bytte hon för många spelare på för många positioner inför kvartsfinalen så att det framkom aldrig någon startelva. Laget har vid ingen tidpunkt under turneringen förmedlat intrycket att det är mogen för en topprestation. Att man missade så otroligt många målchanser var en följd.”

Fd världsspelaren Inka Grings, numera själv tränare för ett herrlag i Köln, säger att laget var alldeles för ung och oerfaren för att klara pressen och att man visste att Steffi Jones själv har ingen erfarenhet som tränare. Men sedan säger hon att även Jones har gjort fel: ”Hon har bytt för mycket, försökt för mycket. Det kan man inte göra in en stor turnering. Speciellt, när du har ett lag utan erfarenhet, behöver du säkerhet. Med säkerheten får du också en rytm i själv spelet,” säger hon till tidningen Kölner Stadt-Anzeiger

Men Grings är även kritisk mot spelarna: ”Det som jag tycker är skrämmande att det finns spelare som säger att beslutsamheten och viljan har saknats. Det får inte hända i en kvartsfinal – oavsett om du är 12 eller 35 år gammal. Den som inte brinner i en EM-kvartsfinal borde fråga sig om hon ska vara i landslaget.”

Inka Grings förordar att man utökar tränarteamet med personer som har mer arbetslivserfarenhet som tränare. Detta är nödvändigt på den nivån och inte minst med de krav som Tyskland har.

Gamla Turbine-Potsdam-legenden Bernd Schröder som för övrigt släppte sin autobiografi ”Ein Trainerleben für den Frauenfußball” (Ett tränarliv för damfotbollen) förra veckan säger att det inte fanns en hierarki inom laget. I en intervju med Märkische Allfgemeine Zeitung säger han att att alla spelare hade ungefär samma mentalitet och att såg i kroppsspråket att det inte fanns någon som tog taktpinnen i handen.

”Spelarmaterialet räcker till,” säger Schröder. ”Det räcker för att komma åtminstone till finalen. I gruppspelet hade man kunnat spela in laget. Men där byttes det för mycket och så får du ingen hierarki..”

Schröder kritiserar även lagkaptenen Dzsenifer Marozsan: ”Man kan inte säga att hon ledde laget. Hon klarade inte av detta och jag tycker att hon är en fantastisk fotbollsspelare. Tabea Kemme från Turbine hade gått ut och fällt två spelare, detta saknades.”

Och han accepterar inte att laget ska ha varit för ung.

”I elvan som spelade mot Danmark hade vi Lena Goessling (31), Anna Blässe (30), Babett Peter (29), Isabel Kerschowski (29) och Anja Mittag (32). Det är väldigt rutinerade spelare. Att det är ett ungt lag är för mig en bortförklaring. Den åldersmässiga blandningen var helt ok, men inte när det gäller karaktär.”

I forumet till webbsidan womensoccer.de finns det hittills 74 kommentarer till Tysklands tidiga sorti från EURO 2017.

Rätt många skriver att de tycker att det är helt ok att Europa kommer att få en ny mästare för första gången sidan 1993. Men nästan alla är ändå besvikna över lagets prestation. DFB kritiseras för det naiva beslutet att en rookie skulle ta fulla ansvaret för laget. Steffi Jones får kritik för alldeles för många byten (se ovan) och att hon möjligtvis är för snäll.

Sedan diskuteras en del spelare och då är det många som tycker att Dzsenifer Marozsan inte motsvarade de höga förväntningarna man hade på henne och att Jones beslut att göra henne till lagkapten inte var smart. De skulle helst se en annan spelare få kaptensbindeln.

Lena Goessling och Anja Mittag får mycket kritik och en hel del skriver att båda har sin bästa tid bakom sig. Goessling borde aldrig spelat mittback och några undrar varför Jones lät spela Mittag medan Mandy Islacker är skyttedrottningen från Bundesliga.

Jag har nu tittat på alla fyra matcher Tyskland spelat och här får ni antalet spelminuter som Jones gav till sina spelare. Alla 20 utespelare fick speltid. Ingen startelva spelades två gånger.

Almuth Schult 90+90+90+90= 360
Babett Peter 90+90+90+90= 360
Dzsenifer Marosan 90+90+90+90 = 360
Sara Däbritz 90+90+68+90 = 338
Kristin Demann 90+90+90+62 = 333
Anja Mittag 65+90+75+90 = 320
Anna Blässe 73+0+90+90 = 253
Mandy Islacker 51+79+45+28 = 203
Carolin Simon 90+0+90+0= 180
Isabel Kerschowski 0+90+0+90 = 180
Lena Goessling 0+0+90+90 = 180
Linda Dallmann 0+88+0+88 176
Lina Magull 90+2+22+45 = 159
Sara Doorsoun 0+0+90+46 = 136
Josephine Henning 90+45+0+0= 135
Leonie Maier 17+90+0+0 = 107
Hasret Kayikci 25+0+45+0 = 70
Kathrin Hendrich 0+45+0+0 = 45
Svenja Huth 39+0+0+0 = 39
Tabea Kemme 0+0+15+0 = 15
Lena Petermann 0+11+0+2 = 13

Mitt eget facit? Tyskland är inte längre oslagbar. Tråkigt att Steffi Jones nu måste igenom stålbadet, men den tyska damfotbollen har sedan länge inte spelat överlägsen. 2011 kom redan den stora vändpunkten då ett lag som bara fick vinna sin tredje VM-titel i rad och inget annat föll i kvartsfinalen mot Japan i Wolfsburg.

Två år senare vann Silvia Neid EM i Sverige och  rumplade igenom gruppspelet med en vinst, en oavgjort och en förlust mot Norge, Sedan vann man tre matcher med 1:0 mot Italien, Sverige och Norge i finalen. Där norskorna fick två straffar som Nadine Angerer räddade. Det var Angerer som tog EM-guld 2013 och inga diskussioner om spelstilen och spelarna uppstod. Framgången var ju där.

VM 2015 nådde man semifinalen, men förlorade både mot USA i semin och för allra första gången mot England i matchen om bronset. Åter igen visade Neids Tyskland upp ett mediokert spel, men gick långt.

OS 2016 blev det ett sensationellt OS-guld. Gruppspelet var åter igen inte alls övertygande. Vinst med 6:1 över Simbabwe, men sedan klarade man väldigt lyckosamt 2:2 mot Australien som var nära att vinna och förlorade mot Kanada. Kina, Kanada och Sverige var sedan en rätt bekväm väg till en guldmedalj där man inte behövde möta Frankrike, USA eller Brasilien. Inga diskussioner uppstod, endast på olika forum. Rubrikerna var stora och det första OS-guldet ett faktum.

Med bakgrund av detta fick Steffi Jones en väldig tung börda. Att ta över ett landslag som var regerande europamästare och regerande olympisk mästare, men som hade marginalerna med sig trots mediokert spel i en del år.

Uppdraget är förstås att fortsätta vinna. Det gick inte bra. Steffi Jones vill väldigt mycket. Hon ville förändra det sociala vardagliga livet i laget vilket hon har gjort. Spelarna får mycket mer värme och uppskattning. Är detta anledningen för att det gick åt skogen? Knappast.

Hon har definitivt bytt för mycket. Inte skapat säkerhet. Kanske trodde hon att hennes trupp var så pass bra att rotationen skulle fungera som det gör i många stora fotbollslag numera. Men spelarmaterialet klarar inte detta än så länge.

Dzsenifer Marozsan är tillsammans med klubbkompisen Ada Hegerberg turneringens stora besvikelse. Båda räknas bland världens bästa fotbollsspelare just nu och uppenbarligen har vi haft fel och gett dem för mycket beröm. De har nog någonting att bevisa under den kommande säsongen.

Marozsan skulle leda laget och hon gjorde det inte. Niels Nielsen sa till oss efter matchen mot Tyskland att han förväntade sig att lagets ledande spelare som Pernille Harder skulle träda fram efter det tidiga baklängesmålet och samla trupperna och slå tillbaka och att han var väldigt glad att hon gjorde det. Marozsan kom aldrig upp i den rollen. Det är därför Pernille Harder går före Dzsenifer Marozsan. En nummer 10 som axlade ansvaret. Det gjorde inte Maro.

Tyskland hade väldigt svårt att sätta sina chanser. Man gjorde fem mål i turneringen. Två hånadsväckande målvaktstavlog av Italiens Laura Giuliani och Danmarks Stine Lykke Pedersen och tre straffar.

Jag förstår inte heller att Steffi Jones lät Anja Mittag spela alla matcher. Anja var världsklass när hon kom till Malmö 2012. Flytten från Potsdam där hon till slut hade hamnat i en kris som bl a ledde till att Silvia Neid inte tog ut henne till hemma-VM 2011 gjorde henne så gott. Tre säsonger med fantastiska mål, härliga framspelningar och välförtjänta priser på svenska fotbollsgalor följde.

Sedan ville hon tydligen ut till den stora världen igen, till ett satsande PSG i Paris där hon gjorde ett tiotal mål, men aldrig kom upp till samma nivå som hon hade visat tidigare. Hon ville bort från Paris och på något sätt lyckades man att komma ut ur kontraktet och arrangera ett nytt med tyska storlaget VfL Wolfsburg. Men även där blev det allt annat än bra och Anja fick sitta på bänken mycket den sista tiden. Och så kom Rosengård med öppna armar och ville ha tillbaka henne. Det blev en lycklig återkomst när Wolfsburg släppte henne före tid, men sportsligt har hon än så länge inte kunnat komma upp i samma nivå som under den magiska tiden 2012-2014.

Någon har skrivit att man alltid vill ha en spelare som Mittag på plan, eftersom hon kan ju plötsligt få till något genistråk. Men tyvärr har hon inte det momentum som till exempel Jodie Taylor har för England. Det var ett stort avbräck för Tyskland att Svenja Huth skadade sig i första matchen. Men jag tror ärligt sagt inte att det hade hjälpt om hon hade fortsatt.

Efter Birgit Prinz, Inka Grings, och jo, Celia Sasic har man helt enkelt ingen målspottare längre. VM-kvalet borde kunna fungera med Island och Tjeckien som farligaste motståndare. Och fram till 2019 kan Steffi Jones arbeta på många olika fronter och hon lär få stöd av apparaten.

Jag skrev att förlusten är bra för tysk damfotboll och Ariane Hingst svarade på Twitter vad som kan vara bra med detta. Jag vidhåller det. Vi vann mycket på tur 2013 och 2016 och många nödvändiga frågor diskuterades inte i guldets glans. Nu kan ingen förneka längre att det måste hända något.

 

 

 

 

EURO 2017 – spelarna grupp B – Tyskland

34311247601_97133613cb_k

Anja Mittag gör mål mot Eskilstuna. Hon avgjorde EM-finalen 2013 med sitt mål mot Norge på Friends Arena. En gång till i Enschede?

Ny förbundskapten. Nytt sätt att leda. Nya spelare. Utan Annike Krahn och Saskia Bartusiak och Melanie Behringer. Aldrig har chansen varit större sedan lääänge att sno Tyskland på EM-guldet. Verkligen? Jag tror att de är inte storfavoriter, men att de kan vinna – precis som en rad andra. Istället för målvaktsgiganten Nadine Angerer som befinner sig precis som jag i Portland just nu, så har Tyskland numer mittfältsgiganten Dzsenifer Marozsan. Hon som skickade ut Sverige ur EM 2013. Hon som är två klasser bättre nu än då.

Steffi Jones strök lite överraskande Pauline Bremer (Olympique Lyon) ur sin trupp på 29 spelare. Alexandra Popp är skadad och Tyskland kommer att sakna sitt svar på Abby Wambach i turneringen.

Målvakter

#1 Almuth Schult (VfL Wolfsburg)
#12 Laura Benkarth (SC Freiburg)
#21 Lisa Weiss (SGS Essen)

Backar

#2 Josephine Henning (Olympique Lyon)
#3 Kathrin Hendrich (1.FFC Frankfurt)
#4 Leonie Maier (Bayern München)
#5 Babett Peter (VfL Wolfsburg)
#6 Kristin Demann (Bayern München)
#7 Carolin Simon (SC Freiburg)
#14 Anna Blässe (VfL Wolfsburg)
#17 Isabel Kerschowski (VfL Wolfsburg)

Mittfältare

#8 Lena Goessling (VfL Wolfsburg)
#10 Dzsenifer Marozsan (Olynmpique Lyon)
#13 Sara Däbritz (Bayern München)
#15 Sara Doorsoun (SGS Essen)
#16 Linda Dallmann (SGS Essen)
#20 Lina Magull (SC Freiburg)
#22 Tabea Kemme (Turbine Potsdam)

Forwards
#9 Mandy Islacker (1.FFC Frankfurt)
#11 Anja Mittag (FC Rosengård)
#18 Lena Petermann (SC Freiburg)
#19 Svenja Huth (Turbine Potsdam)
#23 Hasret Kayikci (SC Freiburg)

Tyskland – Brasilien 3:1

TysklandTyskland vann sitt EM-genrep mot Brasilien (#8 på FIFA:s världsranking och en placering före Sverige) i Sandhausen med 3:1.

Linda Dallmann, Hasret Kayikci och Leonie Maier stod för de tyska målen och Ludmila kvitterade kort efter pausen för Brasilien som fick spela utan sin storstjärna Marta som inte släpptes av arbetsgivaren Orlando Pride.

Jag såg större delen av matchen som blev en frukostmatch i min lilla stuga i Portland. Tyskland hade många målchanser, Kayikci träffade stolpen två gånger och Brasiliens mål var en tavla av målvakten Almuth Schult som tyvärr inte är i närheten av hennes föregångare Nadine Angerer. 

Matchens lirare i det tyska laget var dock lagkaptenen Dszenifer Marozsán. Hon styrde det tyska spelet och har sedan hon kom till Lyon och sedan hon blev lagkapten för Tyskland höjt sig rejält till en av världens absolut bästa spelare. En av EM:s stjärnor såklart.

5469 såg Tysklands match i Sandhausen som var genrepet för Sverige-matchen i EM. TV-experten Nia Künzer (just det, hon som nickade in Tysklands Golden Goal mot Sverige i VM-finalen 2003) håller Tyskland som guldfavoriter även i den kommande turneringen.

”Det finns en rad bra lag som kommer till Holland, men ärligt talat finns det inget lag som verkligen skrämmer mig. Jag tror att Tyskland och Frankrike kan mötas på väg till finalen och den matchen vinner vi,” säger Künzer.

Steffi Jones var nöjd med att Tyskland spelade sig fram till många chanser. Hon är en mycket mer avslappnad chef än föregångaren Silvia Neid vars framgångar borde sätta press på henne. Men Jones är inte den typ människa som låter stressen ta över.

Tysklands startelva: Almuth Schult – Anna Blässe, Kristin Demann, Babett Peter, Carolin SimonSara Däbritz – Linda Dallmann, Lina Magull – Dzsenifer Marozsan – Svenja Huth, Hasret Kayikci.

 

Frankfurt och Potsdam leder

16752563767_de25b05845_k

Wolfsburgs tränare Ralf Kellermann är revanschsugen

Goda gamla tider i Tysklands Frauen-Bundesliga?

Tabellen leds nämligen av 1.FFC Frankfurt före Turbine Potsdam. Frankfurt körde över nykomlingarna Borussia Mönchengladbach med hela 8:0 medan Potsdam vann borta mot Hoffenheim med 3:0.

Favoriterna är dock titelförsvarande Bayern München och UWCL-finalisterna VfL Wolfsburg. Båda tappade dock två poäng mot starkt motstånd. Bayern hemma mot SC Freiburg, en klubb som har förädlat många spelare (bl a Melanie Leupolz och Sara Däbritz) och som just nu verkar vara Södra Tysklands motsvarighet till Norra Sveriges Piteå IF. Ett lag i den första halvan av tabellen med en stark utveckling av spelare som dock varken kan utmana topplagen på riktigt och som förlorar spelarna man fostrat och vidareutvecklat efter ett tag.

Om Freiburg är Piteå, då kan SC Sand vara Eskilstuna? Den lilla tyska staden har satsat på allvar på sitt damfotbollslags utveckling och i dag förmådde ”varghonorna” som spelarna i Wolfsburg brukar kallas på den egna hemsidan (”die Wölfinnen”)  inte spräcka nollan av Sand.

Sand och Freiburg kommer precis som Essen och Frankfurt och Potsdam konkurrera om platserna 3-7 i årets upplaga av Bundesliga. Bundesliga efter OS-guldet. Publiksnittet av den första omgången låg på 977 åskådare, det sämsta snittet för en startomgång sedan 2012/13. Och det alltså efter ett olympiskt guld. Inte bara Sverige har problem att ta till vara av sina framgångar. Eller så har landslagets framgång helt enkelt ingen inverkan på serien.

Wolfsburg var min favorit redan i fjolårets serie, då torskade de gång efter gång, men i år så MÅSTE de bara vinna guld. Volkswagen-koncernen har visst reducerat sitt stöd till fotbollslagen efter skandalerna med avgasvärden som gjorde rubriker i hela världen och som framför allt i USA kommer att leda till skadestånd på flera hundra miljoner euro.

Wolfsburg har ändå värvat nytt. Numera har de alltså fyra föredetta Malmöspelare i truppen. Nilla Fischer, Ramona Bachmann, Sara Björk Gunnarsdottir och Anja Mittag. Bachmann hade en mycket medioker säsong och har hittills endast kunnat övertyga i Damallsvenskan. Även hennes år i USA blev inte bra, men då var hon skadad en hel del. Ralf Kellermann har spelare så det räcker. En himla konkurrens i truppen. Jag hävdar att han skulle ställa upp två startelvor i Damallsvenskan som skulle utmana om SM-guld. Eller vad sägs om ett mittfält där Zsanett Jakabfi, Sara Björk Gunnarsdottir, Anna Blässe, Vanessa Bernauer, Lara Dickenmann, Caroline Graham Hansen, Isabell Kerschowski, Lena Goessling, Elise Bussaglia och Julia Simic konkurrerar om en startplats?

Om inte Wolfsburg kammar hem tyskt ligaguld i år och når minst semifinalen i UWCL, så är nånting fel i den inte ens 100 år gamla mellanstora staden.

Bayern München har vunnit två gånger i rad och visst har Thomas Wörle skapat ett fantastiskt fotbollslag som har tonvikt på defensiven, men ändå en hel del utmärklta offensiva spelare. Melanie Behringer slutade i landslaget, men fortsätter i klubblaget och Leupolz och Däbritz finns här likaså som utmärktya skottiska landslagsspelaren Lisa Evans och Hollands storlöfte Vivienne Miedema. Även Bayern har en stor trupp jämfört med de svenska klubbarna som inte har råd att underhålla en trupp med 25 spelare. Varje träning är en utmaning. Spännande att se hur Bayern klarar sig i årets UWCL efter att man torskade i fjol mot holländska FC Twente pga av borgtamålsregeln utan förlust, men även utan seger.

Bakom dessa två finns det alltså fem lag som jag ser som utmanare om det som kallas lilla silvret här, men som ändå är en värdelös plats eftersom man inte får spela internationellt. Jag hoppas att kunna uppleva att vi får en motsvarighet till Europa League för damerna någon vacker dag, men det lär dröja 10-15 år. Vem ska betala resorna om UEFA fortsätter att satsa 98% av pengarna på herrarna?

Frankfurt leder serien i Tyskland, men deras storhetstid är definitivt över. Mycket smärtsamt. Jag har aldrig riktigt kunnat omfamna Frankfurts policy att helt enkelt köpa upp alla spelare som någon annanstans blivit stor, framför allt Turbine Potsdam har tappat tjej efter tjej från öst till väst genom åren. Sportchefen Siggi Dietrich har ibland fått förhandla med sig själv, då han är klubbens starke man samtidigt som han äger ett företag som representerar spelare. Men på senare år har det gått nedåt i snabb takt, samma takt som förde Wolfsburg och Bayern mot toppen. Nu har Frankfurt tappat många viktiga spelare, bl a Dzsenifer Marozsan till Lyon. Och ännu viktigare för klubbens historia, smått otroliga Kerstin Garefrekes har gått i pension. Frankfurt gick ut med att man ska satsa på ungdomsverksamheten istället. Något som jag hörde från ett visst Umeå IK för inte så länge sen. Ett Umeå som ligger sist i Damallsvenskan. Så snabbt kommer detta inte att hända Frankfurt, men jag skulle bli mkt förvånad om de har en chans mot topplagen.

För Turbine Potsdam blir det en nystart. Mer än 40 år dominerades och tränades laget av den långa gamla mannen, Bernd Schröder, en av de största tränarlegendarer i damfotbollens historia. Damfotbollens Alex Ferguson kanske. Med 12 ligaguld i DDR och det förenade Tyskland och otroligt många meriter. Schröder som på senare år dock inte hade förstått att man inte längre kan styra unga fotbollstjejer med samma metoder som på 1970-talet och som därför har fått en hel del kritik av fd spelare. Något som jag inte vill gå in på djupare här eftersom Bernds lifetime achievement är helt suveränt. Punkt. Slut. Men med Matthias Rudolph som efterträdde Schröder blir det ett intressant år på den anrika Karli (Karl-Liebknecht-Stadtion) i Potsdam.

Tyvärr kommer Borussia Mönchengladbach att inte ha någon chans att stanna kvar. Det är laget från min hemstad, laget i mitt hjärta i Tyskland. Jag växte upp med herrarnas otroliga framgångar och är stolt över att den nuvarande ledningen med sportchefen Max Eberl i spetsen har byggt ett lag som är stabilt i den tyska toppen. Före sommaren sålde ”vi” mittfältaren Granit Xhaka för 42 miljoner euro till Arsenal London. Jag skriver detta eftersom jag tycker att en klubb som gör så mycket pengar på sitt herrlag borde satsa mer på damerna om de nu äntligen gått upp till Bundesliga. Borussia spelar i herrarnas Champions League och får en startsumma på 12 miljoner euro. Hade man inte kunnat ge tjejerna en futtig liten miljon? Nej, tydligen inte. Och så förlorar man första matchen i Frauen-Bundesliga med 0:8 i Frankfurt.

Bättre ser det verkligen ut i München och Wolfsburg där de ansvariga på herrsidan har fattat att man har mycket nytta av när man har både ett bra herr- och damlag. Marknadsföringen av klubbloggan är enklare, man når en helt ny målgrupp mm.

Jag slutar sura och lovar att ha koll på Bundesliga, säsongen 2016/17 och ska försöka få den ena eller andra intervjun under säsongen.