Emilia Appelqvist inför torsdagens träning med DJurgården
Medan jag väntar på Emilia Appelqvist på goda gamla Kristinebergs IP eller ”Krillan” som folk i Stockholm brukar kalla anläggningen kommer en hel del gamla fotbollsminnen upp. Matcherna och spelarna jag har sett här genom åren: Umeå IK under storhetstiden eller Djurgården som landets andra topplag med spelare såsom Victoria (senare Sandell) Svensson. När jag tar några bilder på Emilia efter intervjun så stor hon på gräsmattan endast ett tiotal meter ifrån platsen där Nadine Angerer och Ariane Hingst stod när jag pratade med dem. Och på andra sidan plan stod jag bakom Djurgårdsmålet och tog bilder när Ramona Bachmann sköt till vänster om målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir som hoppade med full kraft och med vänsteraxeln direkt in i stolpen, föll ner som ett träd och blev allvarligt skadad.
Samma ‘Gugga’ som nu ropar på mig utifrån materialrummet där hon sitter innan träningen och har olika saker att göra. Hon har fixat kaffe och Emilia och jag får ta med en kopp när vi beger oss upp på den gamla läktaren och sätter oss ner för intervjun. Där satt jag faktiskt får några år sedan också med Sara Thunebro innan hon stack till Tyskland och spel i Frankfurt. Men tillbaka till nuet.
Emilia Appelqvist är 26 år gammal och har spelat för Bälinge IF i Uppsala tills de gick i konkurs. Sedan blev det AIK, därefter Tyresö FF, hon hjälpte Piteå IF att säkra sin bästa placering någonsin i Damallsvenskan (tredjeplatsen i fjol) och nu är hon i Djurgården, spelar för nykomlingen och är också dess lagkapten.
Det gick bra för Appelqvist och Djurgårn, man plockade ihop 13 poäng totalt efter elva matcher, men i maj hände det och till och med på Emilias fd hemmaplan LF Arena. Hon kände en smärta i höger knät och fick avbryta matchen mot Piteå i den andra halvleken. Efter undersökningar blev det en titthålsoperation. Hon kom tillbaka, spelade en halvlek mot Umeå och 73 minuter mot Linköping senast.
Pia Sundhage har tagit ut Appelqvist till OS och försäkrade sig om att hon kan spela n är hon besökte matchen mot Umeå IK nyligen där det blev ett inhopp i 46:e minuten.
Hur går det med din skada?
- Jag spelade ju 45 minuter i första matchen och så var det egentligen en säkerhetsåtgärd att jag skulle spela 75. Det kändes jättebra, jag hade inte ont, det var mer att inte köra för hård och då räckte 75 ganska bra och då kom det in lite fräscha spelare i matchen, säger Emilia Appelqvist.
Det kändes lite grann när ni spelade mot Umeå att Pia var där för att kolla på just dig, det var ju endast någon dag innan hon skulle berätta vilka 18 plus 4 hon tar med till OS.
- Jag kan säga så här att jag hade en plan. Jag ville hela tiden komma tillbaka och kunna konkurrera om en plats till OS. Nu gick operationen väldigt bra och även rehab gick bra. Jag tränade i circa två veckor innan där jag höjde hela tiden och så var jag redo för match, men inte mer än 45 då, det var ju ändå första matchen. Det var jättekul att hon var där och kollade och var intresserad.
Om vi blickar tillbaka – nu har ni spelat elva matcher och mot varje lag i serien. Det är ändå två matcher kvar till uppehållet för Djurgårdens del. Hur har det gått?
- Jag tycker att vi har gjort en väldig bra första halva. Vi startade med väldigt tuffa matcher i början av säsongen då vi ändå gjorde bra matcher och kände att fortsätter vi så här så kommer vi att ta mycket poäng. Vi hade en period där vi tog en rad trepoängare. Vi har spelat en rolig anfallsfotboll där vi vill spela boll och komma till mycket avslut och vill göra mycket mål. Nu visade vi mot Linköping att vi är starka defensivt också. Vi stänger igen väldigt bra och de skapar inte så himla mycket. Vi har en bra känsla i truppen och vi har bra träningar. Tar vi med oss allt det till hösten så tror jag att det kommer att bli en bra säsong.
När Djurgården hade kommit upp på 13 poäng och låg på en 4:e plats så trodde jag att ni var klara för 2017. Avståndet till jumboplatsen var mycket stort, men de senaste veckorna har nästan alla där nere plockat en del poäng.
- Målet från början var att vi ska hålla oss kvar i Damallsvenskan och det är fortfarande vårt mål. Det krävs hårt arbete för det varje dag.
Nu möter ni Kristianstad på lördag. Det var ingen lätt match här. Hur ser du på m ötet på Vilans nu?
- Vi vann mot dem med 2:0 och de gör ändå en bra bortamatch mot oss. Då var det vi som hade lite turen vid vår sida. Att komma ner till Kristianstad och Vilans det är alltid tufft. Men jag har en bra känsla, vi vann mot dem senast. Nu har vi haft det lite tufft på slutet med två förluster och en oavgjort så vi är riktigt taggade för att ta tre poäng där.
Vad måste ni fortsätta med efter uppehållet och vad måste ni ändra?
- Jag skulle säga att vi ska fortsätta med det vi har påbörjat, att använda oss av alla spelare på plan, att fortsätta våga spela för att vi hittar väldigt många fina kombinationer och kommer med många spelare som är med i motståndarnas straffområde. För varje dag vi får med varann så kommer vi bli bättre också. Vi måste få ihop defensiven som vi gjorde väldigt bra här senast. Det avgörs väldigt mycket där.
Emilia på Damallsvenskans upptaktsträff på Berns i våras (Foto: Anders Henrikson)
Vi lämnar Djurgården och närmar oss landslaget. Ett landslag vars senaste förlust var åttondelen i VM i Kanada där Tyskland vann med 4:1. Sedan dess släppte Sverige bara in ett enda baklängesmål mot Holland. Men man måste också säga att Sverige inte har mött ett enda lag som finns med i top tio i världen. Sedan VM har Emilia Appelqvist varit med i de flesta matcherna och stoppades sedan av skadan. Alla gånger Emilia spelade stod hon i ett mittfält med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist. Kan du förklara rollfördelningen mellan er som det är tänkt och planerat?
- Nu har det varit så att Dahlkvist har varit den som balanserar på mittfältet och så har Seger varit på sidan av henne. Seger är ju den som är väldigt duktig i sista tredjedelen med sista passningen och så vidare. Sen berodde det lite på vad det var för match också. För min del har det varit att följa med i anfallen och springa väldigt mycket i båda riktningarna. Min största styrka är ju defensivt, men har fått en lite offensivare roll där att jag ändå ska hänga på för att forwardsen inte ska bli allt för ensamma, där måste vi haka på. Jag tycker med oss tre är det en ganska bra balans i och med skulle Lisa Dahlkvist dra iväg skulle jag kunna stanna eller Seger och så vidare. Det känns att det är en bra mix, det har känts så när vi fick spela ihop i alla fall.
Hur mycket anpassar ni ert spel till motståndarnas?
- Vi har ju vårt spel med snabba forwards, mycket löpstyrka och så vidare. Vi måste göra det som vi hela tiden har tränat och det vi ska göra, men samtidigt måste man se på motståndarna, de har styrkor också som man måste titta på. Det gäller att ha båda delar. Själva grunden är densamma, sen finns det små bitar man kan ändra på.
Är det nånting som ni utarbetar gemensamt ibland eller är det landslagsledningen som bestämmer?
- Det är ju klart att det är Pia och Co. som bestämmer. Sen är det klart att på träningar och plan så kan man diskutera olika saker, men det är ju de som bestämmer från början.
Är Sverige i år bättre än i fjol med tanke på hur det gick i VM?
- Svårt att säga. Det blev såklart ett VM där vi inte lyckades så som vi ville. Nu harf vi inte kommit i OS än, men det har känts väldigt bra sen vi startade om. Vi har gjort bra resultat, du sa att vi kanske inte har mött de allra bästa, men det känns att vi har en grund och en tro som fungerar. Att få med oss det till OS är bra.
I en intervju med Dagens Nyheter och min kollega Anders Sännås Lundqvist sa du i våras att Sofia Jakobsson är den spelare du har spelat längst med i landslagssammanhang eftersom ni gick genom alla ungdomslandslag. Har du ett roligt minne med henne?
- Fia är ju en glad prick och sprider väldigt mycket energi och glädje runt omkring sig. Hin har gjort väldigt många roliga saker. Men mitt första minne med henne och då kände vi inte varandra det var på elitflicklägret i Halmstad då Ångermanland var uppe på scenen och skulle hålla lite show. Alla distriktslag skulle göra nåt. Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad hon gjorde, men är det en spelare som man kommer ihåg så är det just henne för att hon showade rejält och sen dess har vi setts lite till och från och sen har hon fortsatt i nästan samma stil. Hon är samma person än i dag fast lite äldre.
Vi kanske återkommer till detta.
Varför det ska heta court och inte plan förstår jag inte. När jag hör court, tänker jag nog grämst på tennis…
Hattrick 