Vittsjö vinner över mästarna

Anders Bystedt har i dag varit på Vittsjö IP och skickat följande matchreferat till bloggen:

Vittsjö GIK stod för årets skräll då man besegrade regerande svenska mästarna Linköping med 3-2 hemma på Vittsjö IP inför 626 åskådare. Linköping saknade skadade
landslagsstjärnorna Kosovare Asllani och Lina Hurtig. Vittsjö saknade landslagsspelarna Emmi Alanen och Sandra Adolfsson.
Vittsjös finska landslagsstjärna Linda Sällström sa efter matchen. – Det var den bästa matchen som vi spelat.
Fast efter tjugo minuters spel såg det inte så bra ut för Vittsjö. Marija Banusic
gav Linköping ledningen i den 15:e minuten efter ett fint framspel av Frida 
Maanum. I matchens 19:e minut hade Vittsjö en fin kvitteringschans men Hannah
Wilkinssons skott träffade ribban. I matchens 23:e minut blev Natasha Dowie nerdragen i straffområdet.
Domaren Niklas Olsson ställde sig på straffpunkten och blåste straff för
gästerna. Marija Banusic tog hand om den efterföljande straffen och satte den säkert i mål bakom en chanslös Shannon Lynn i Vittsjömålet.
I matchens 26:e minut kunde Linda Sällström nicka in reduceringsmålet som betydde 1-2
efter en passning från Clara Markstedt. I matchens 40:e minut tvingades Shannon Lynn till en utmärkt räddning på Marija Banusics skott.
I matchens 50:e minut hade Linda Sällström ett bra skott som Linköpings målvakt Hilda
Carlén räddade med en benparad. Två minuter senare fick Johanna Andersson chansen men Hilda Carlén räddade. En minut senare spelade Hannah Wilkinson fram Linda Sällström som iskallt satte bollen i mål bakom en chanslös Hilda Carlén.
I matchens 77:e minut spelade Ebba Hed fram Hannah Wilkinson som från 30 meter slog in 3-2 målet till Vittsjö. I 82:a minuten hade Linda Sällström ett skott som tog i målställningen och Clara Markstedt hade i den 90:e minuten ett skott i ribban.
Linköpings tränare Marcus Walfridson: ”Vi är inte nöjda med resultatet. Vi har inte lika mycket boll men fin kontroll i första halvlek. I andra halvlek tappade vi boll för mycket. Vi måste se oss själva i spegeln och utvärdera vad vi höll på med. Vi satte krokben på oss själva i andra halvlek. Spelar du bollen till motståndarna blir det svårt. Detta är något vi kan rätta till.”
Vittsjös ena tränare: Matt Ross: ”Vi har en fantastisk form. Vi har många målchanser och ger inte upp. Linköping har ett bra försvar. Vi är positiva.”
Vittsjös tränare Thomas Mårtensson: ”Den här matchen är den bästa vi spelat sedan 2012 då vi tog emot Tyresö. Samtliga spelare spelade sin roll bra. Vi hade större tålamod. Vi hittade in bakom deras baklinje och skapade andra bollar. Hannah och Linda börja hitta varandra mer.
Linda Sällström Vittsjö: ”Det var fantastiskt på alla sätt och vis. Att kunna vända 0-2 till seger mot svenska mästarna är en jättefin bedrift. En laginsats som jag är stolt över. Men vi kände att vi var det bättre laget”
Detta inlägg publicerades i Allgemein den av .

Om Rainer

This is in English because I am Blogging both German and Swedish and apparently this text here appears in all of my Blogs when you click my name. My name is Rainer and I have been following women's football or soccer for quite a while now. I watch football games, take pictures when I see matches, because I need them for the blogs. I talk to Players and publish texts about that in my German and Swedish blog. I prefer the term "talk" instead of "interview". It's a dialogue,l notm just Q & A I am interested in.

12 tankar på “Vittsjö vinner över mästarna

  1. Gert

    Skräll? Njae, kanske inte ändå. Man måste betänka att Linköping inte är riktigt samma lag som när man blev mästare förra året samtidigt som jag tror att Vittsjö varit aningen underskattade i förhandstipsen. Att Linköping nu saknade Aslani och Hurtig tror jag kanske inte hade någon större inverkan då hemmalaget samtidigt saknade Alanen och Adolfsson, två spelare som betyder ungefär lika mycket för Vittsjö som de båda först nämnda gör för LFC. Vittsjö har ett bra försvar, även utan Adolfsson, och mittfältsspelare (även utan Alanen) som (inte minst Hed och de Jongh) håller mycket hög allsvensk klass. Lägg där till att Linda Sällström inte längre är den enda som producerar mål. Efter en skadedrabbad första säsong börjar nu även Hannah Wilkinsson att visa upp sin, dokumenterade, målfarlighet. Och med tanke på att LFC har uppenbara brister i defensiven så var kanske inte resultatet så överraskande, trots allt. Mest överraskande var kanske att segermarginalen, sett till chanserna, lika gärna kunde varit både två och tre mål större. Det borde oroa LFC-ledningen mer än förlusten i sig.

    Gilla

  2. axel

    Om Anders Bystedts inte kan mycket om fotboll då det som han gör mycket bra är väl att vinkla saker och ting.
    Då skriver han: ”Linköping saknade landslagsstjärnorna K.Asllani och L.Hurtig”—förstnämnda kan kallas för landslagsstjärna medan den andra får vänta med det, för att Hurtig är inte det, tycker jag
    Sedan skriver vår referatsman från Vittsjö: ”M.Banusic gav Linköping ledningen i den 15min-en efter ett fint framspel av F. Maanum”——–här lägs vikten på framspel som på inget sätt var målgivande, samtidigt som skott från 25m som Banusic avlossades i bortre krysset näms överhuvudtaget inte..
    Vidare avslöjar Bystedt att han beundrar H.Carlens insats genom att inte referera det som står bakom fakta: ”I matchen 26min kunde L.Sälström nicka in reduceringsmålet som betyde 1-2 efter passning från K.Markstedt”——-här handlade det om ren målvaktstavla, en dålig bedömning av LFC målvakten som visade sig fallit avgörande på utgången av matchen
    Avslutningsvis mer Carlen beundran: ”….H.Wilkinson som från 30m slog in 3-2 målet…..”———–ett långsamt skott som Carlen följde med bara sina ögon, klart dåligt agerande av landslagsmålvakten, att inte säga landslagsstjärna..lol

    Gilla

    1. Gert

      Petitesser Axel. Spelar väl knappast någon större roll om referenten kallar Lina Hurtig för landslagsstjärna. För vi kan väl enas om att hon är en av landets bästa spelare som, utan sin skada, med största säkerhet varit självskriven i landslaget och självklart oerhört viktig för sitt klubblag. Ska vi nu ägna oss åt petitesser så är det Sällström med två „l“ och C. Markstedt (inte K.)…

      Gilla

      1. axel

        LFC klarade sig utomordentligt bra i första halvan förra säsongen med en helt anonym Hurtig. som sedan höjde sig i den andra halvan DA. Notera då att LFC skaffade 30 poäng i de första 11 omgångar av DA, då lades grund för titeln, tycker jag
        Hurtig är en bra spelare, landslagsstjärna status dock kommer hon att uppnå om skador sätter inte stop för det, tycker jag.
        Tänkte bara på hur i mediesammanhang vissa spelare „visas“ på så olika sätt, på så olika kriterier
        På tal om media då, PK media, mainstream media eller fake news, som Bystedts matchreferat nästan kan degraderas till, kallar du som petitesser..men om de tjänar ett visst syfte, då är allt i sin ordning, tycker du…eller
        Avslutningsvis så är jag övertygad om att jag kan skriva hyfsat bättre svenska än du kan uttala ett namn som Ibrahimovic eller Banusic..lol

        Gilla

    2. Gert

      Har kollat Wilkinsons mål nu ett antal gånger och kan konstatera att jag inte håller med Axel. Som jag ser det kan inte Carlén lastas för det målet utan det faller i så fall på ett usel spel i egna försvarsområdet där Wilkinson tillåts att både avancera och sikta in sig i lugn och ro, utan att en enda LFC-spelare ens gör ett försök att attackera henne. Skottet är mycket välplacerat strax intill Carléns vänstra stolpe och i precis lagom svår höjd. Och särskilt långsamt var det inte heller…

      Gilla

  3. U.

    Om vi ger blanka den i ovanstående personkritik och synar spelet i stället, så kan vi konstatera att inledningen av årets damallsvenska säsong bjudit på några oväntade prestationer. Medan topptippade lag som Rosengård, Linköping och K/Göteborg tappat poäng, så har några lägre rankade plockat desto fler av den varan. Inte minst är det Hammarby och Piteå som glatt sina supportrar med att ta full pott (6 poäng) i sina första matcher. Ändå tillhör ju både „Bajen“ och PIF de lag som tappat starka namn, för att inte säga nyckelspelare, inför 2018. Linköping värvade Anna Oscarsson och Filippa Angeldahl från Hammarby och bytte ut Cajsa Andersson mot Hilda Carlén. Den bytesaffären torde väl ingen ha förlorat på och jag tror inte någon av målvakterna har ångrat „klimatbytet“. Såg Cajsa Andersson storspela mot Eskilstuna igår, exempelvis.
    Det tycks redan som om två av de nordskånska lagen har något i kikaren. Kristianstad är lurigt som vanligt och nu kan den 28-åriga veteranen Therese Ivarsson bli matchavgörande målskytt, om hon fortsätter leverera som i mötet med LB07. Att Vittsjö triumferade mot Linköping var ingen „skräll“, trots rubrikerna. Med tanke på att Vittsjö är hemmastarkt på sitt naturgräs och att LFC tydligen letar efter Mästarformen, så kändes resultatet logiskt. Att tappa en ledning med 2-0 så enkelt och så snopet skulle knappast ha gjorts av ett LFC av fjolårets modell. Vad hjälper det att ha ett par målfarliga forwards som Banusic & Dowie när försvarsspelet allt för ofta knappt når upp till division 2-nivå? Det svajar för mycket i regerande mästarlaget och det hela påminner något oroväckande om säsongerna 2011-2015, då Linköping pendlade mellan tredje- och sjätteplatserna i Damallsvenskan. Tror ingen av konkurrenterna fått skrämselhicka när de nu sett östgötskorna i aktion hittills i år.
    Givetvis är det bra att ha brasklappar i beredskap – det återstår ju 20 omgångar av serien, så…

    Gilla

  4. The Observer

    Vittsjö ska gratuleras till en mycket välförtjänt seger. De var bättre på allt och visst kunde det blivit ytterligare något mål till dem. Det var just på Vittsjö IP efter vinst som LFC hösten 2016 inväntade och fick beskedet att SM-guldet var klart. Kontrasten mot gårdagen kunde knappast varit större. Då ett lag med kreativitet och självförtroende, nu ett lag som var mycket taffligt och lät VGIK styra. Det gick att se på spelarna i LFC att de visste att spelet inte stämde – efter målen var det knappast någon sprudlande glädje. Vad jag förstått satte Banusic fingret på saken genom att konstatera att LFC inte gjorde något av de de ville eller talat om. Vittsjö däremot gjorde allt rätt, de fortsatte att trumma på och fick utdelning. De trodde på sitt spel och lyckades med det. Vittsjöpubliken var som tystast när laget hade behövt deras stöd som mest och hejade som mest när laget behövde det som minst – så kan man också göra.

    Matchen var både en spelmässig och mental kollaps för LFC. Visst går det att spekulera i förklaringar: dribblandet mellan tre- eller fyrbackslinje verkar mest ha skapat osäkerhet; Sörensen som nu tydligen omskolas till att ta Hurtigs plats som vänsteranfallare har inte alls lyckats i den rollen; en högenergispelare som Almqvist satt på bänken i över en timme; Angeldahls piruetter bidrar mest till att stoppa upp spelet …och så vidare. En sådan här svacka har LFC inte befunnit sig i tidigare med de spelare som nu finns i laget.

    Mitt tips att LFC ska försvara SM-guldet ter sig nu alltmer avlägset. Samtidigt har flera lag som tippats som topplag och på övre halvan av serien inte övertygat. Hammarby, Piteå och Vittsjö har däremot gjort det bra. Det enda lag som spelat med guldpotential är Rosengård. Om knappt tre veckor spelar Rosengård final hemma i Svenska Cupen mot Linköping – vågar LFC-supportrar se den matchen?

    Gilla

  5. U.

    Ja du, bäste The Observer… Som LFC-supporter känns det som att svära i kyrkan – för att inte göra något ännu värre – men mitt tips är att den fulsnygga Susanne Erlandssons pokal får stanna kvar i Malmö ett år till. Tippar 3-1 till Rosengård i cupfinalen den 13 maj. 😦 Kom ihåg var du läste det först!

    Gilla

  6. Gert

    Som U helt riktigt påpekar – det återstår ju 20 omgångar av årets damallsvenska.
    Så jag tror nog att vi behöver ett par omgångar till för att kunna göra en någorlunda utvärdering av det som hittills hänt. Hur mycket är egentligen Vittsjös seger mot ett vilset LFC värd? Hur mycket är Piteås segrar värda? De har ju trots allt mött de två kanske så här långt (form-)svagaste lagen. Var står egentligen Eskilstuna med sina (i mitt tycke lite märkliga) värvningar där spelare som Malin Diaz, Fiona Brown och för den delen även Olivia Schough ersatts med spelare som måste betraktas som stora frågetecken? Riskerar man rentav att hamna på den undre halvan, eller ska nämnda frågetecken rätas ut? Och Göteborg? Var deras poäng mot Rosengård en ren tillfällighet eller är de så bra som de själv vill göra gällande? Och hur bra är då Hammarby som ju vann klart i Göteborg? LB då? Gör många mål men läcker som ett såll bakåt. Får man inte ordning på defensiven så kan det sluta riktigt illa.
    Frågetecknen är fortsatt många och åtminstone inte jag är beredd att ge några svar i nuläget. Möjligtvis att jag, glädjande nog för jag gillar attityden i det laget, undervärderat Hammarby. Fortsätter man så här lär man nog undvika att bli direkt indragna i bottenstriden. Jag tror också att Vittsjö är klart undervärderade av de flesta och de kan mycket väl vara ett lag för den övre halvan av tabellen. Och trots poängtappet mot KGFC tror jag att vi hittar Rosengård överst när vi väl summerar 2018 års damallsvenska. I övrigt kvarstår frågetecknen även om jag gissar att LFC trots allt skärper sig och kommer att återfinnas i topp tre.
    Hur det blir med allt detta kanske vi kan få en tydligare uppfattning om längre fram i vår.

    Gilla

  7. Pingback: Vändningar, Askungesaga och publikfiasko | En blogg om internationell damfotboll

Kommentarer är stängda.